Järnväg till Kaunisvaara

Interpellation 2010/11:57 av Sjöstedt, Jonas (V)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-11-15
Anmäld
2010-11-16
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2010-11-29
Svar fördröjt anmält
2010-11-30
Besvarad
2010-12-22

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 15 november

Interpellation

2010/11:57 Järnväg till Kaunisvaara

av Jonas Sjöstedt (V)

till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

I Kaunisvaara i Pajala kommun kommer en av Europas största järnmalmsgruvor snart att öppna. Det här kommer att skapa flera hundra arbetstillfällen och bidra till regional utveckling. Gruvan är därför av mycket stor betydelse för både regionen och Sverige som helhet.

Det finns dock planer på att de omfattande malmtransporterna ska ske genom lastbilstransporter till Svappavaara. Beräkningar visar att det handlar om 200 extremt stora och tunga lastbilar som kommer att rulla dygnet runt på den 16 mil långa vägen. Det kommer att leda till omfattande miljöproblem och slitage på vägarna i årtionden framöver och är naturligtvis inte ett hållbart sätt att förflytta malm på.

Vad som krävs är att malmen från Kaunisvaara i stället fraktas på järnväg. I dag saknar dock Pajala järnvägsförbindelser, men det finns lösningar. En lösning är att det byggs en ny järnväg mellan Kaunisvaara och Svappavaara och därmed koppla ihop järnvägen från gruvan med den befintliga Malmbanan. En annan tänkbar lösning är att det byggs en ny järnväg med finsk spårbredd till Kolari på finska sidan och sedan på finsk järnväg frakta malmen ned till Haparanda. Från Haparanda kan man sedan lägga ned en finsk spårbredd i samband med bygget av Haparandabanan, vilket möjliggör att Kalix blir svensk utskeppningshamn för malmen.

Med bakgrund av ovanstående vill jag fråga:

1. Avser statsrådet att verka för att malmen från Kaunisvaara kan fraktas på järnväg i stället för på väg?

2. Avser statsrådet att ta initiativ till att ett kostnadsförslag lämnas för olika järnvägsalternativ av malm från gruvan i Kaunisvaara?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2010/11:57, Järnväg till Kaunisvaara

Interpellationsdebatt 2010/11:57

Webb-tv: Järnväg till Kaunisvaara

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 114 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Herr talman! Jonas Sjöstedt har frågat mig vad jag avser att göra för att malmen från Kaunisvaara kan fraktas på järnväg i stället för på väg samt om jag ämnar ta initiativ till att ett kostnadsförslag lämnas för olika järnvägsalternativ för malm från gruvan i Kaunisvaara. En avgörande fråga vid etablering av bland annat gruvverksamhet är att det finns en transportlösning som svarar upp mot behoven. Varje företag har ansvar för att i sin affärsplan ta hänsyn till detta. Enligt uppgift har gruvföretaget Northland Resources i ett brev till Trafikverket sökt samverkan för att finna lösningar på företagets transportbehov på både kort och lång sikt till och från den planerade gruvan i Kaunisvaara. Trafikverket har ansvar för att föra en dialog med företag när önskemål om transportinfrastrukturlösningar uppkommer. Det är därför för tidigt att uttala sig om förutsättningarna för en järnväg, men när mer information tagits fram kan den utgöra underlag i kommande planeringsprocesser.

Anf. 115 Jonas Sjöstedt (V)
Fru talman! Jag tackar infrastrukturministern för svaret. Det vi ser nu i stora delar av norra Sverige, och inte minst i nordöstra Norrbotten, är en historisk expansion av gruvnäringen. Detta är inte bara någonting som kan vara gynnsamt för svensk ekonomi och för den regionala ekonomin. För en kommun som Pajala, som har varit en av de kommuner som har haft sämst prognos när det gäller befolkningsutveckling i Sverige, är det här en unik chans att vända utvecklingen. Därför menar jag att det är ett samhällsintresse att de här investeringarna lyckas och att de görs på ett riktigt sätt. När det gäller gruvorna i Kaunisvaaraområdet handlar det om så mycket som fem miljoner ton järnmalmskoncentrat som kan utvinnas från Tapuli och Sahavaara som är de två första gruvorna. Man ska också veta att det finns planer på en tredje gruva, Hannukainen, på den finska sidan och sedan kanske ytterligare en i Pellivuoma. Det här är bara några av de fyndigheter som finns i området. Det handlar om några av Europas största gruvor, vid sidan om Malmfälten, som ska startas i det här området. Det är en enorm svensk industrisatsning som är på gång. Men det finns ett avgörande problem. Det finns ingen järnväg till Kaunisvaara. Med de här enorma volymerna är järnväg och sjöfart de enda realistiska och miljövänliga alternativen för att frakta det här järnmalmskoncentratet. Efter att ha övervägt olika möjligheter har företaget kommit fram till att det är utskeppning via Narviks isfria hamn, där det finns kapacitet och där LKAB redan skeppar ut lejonparten av produktionen, som är det bästa alternativet. Alternativen att skeppa ut via Kemi eller via Kalix ser man inte som aktuella längre. Det här skulle kräva en 16 mil lång järnväg från Svappavaara till Kaunisvaaraområdet. Det är ett område där det är relativt enkelt att bygga järnväg. Det är inte speciellt besvärlig geografi, och det är inte speciellt hög befolkningstäthet. Det alternativ som man nu skissar på är 210 extremt tunga lastbilstransporter per dygn, dygnet runt, året runt, med lastbilar som är 170 ton tunga. Det är något helt annat än de långtradare vi ser på våra vägar nu. Det här skulle naturligtvis innebära stora miljöproblem, ett enormt slitage på ett vägnät som inte alls är byggt för detta samt naturligtvis också trafikrisker. Jag menar att alla förnuftiga argument talar för att man snabbt ska utreda och bygga en järnväg i det här området. Miljöskälen talar för det. Möjligheten att sammanbinda Ryssland med norra Norges isfria hamnar och skapa ett nytt godsstråk talar för det. Att en bygd som annars bara skulle få ett hål i backen på sikt faktiskt får en infrastruktur att bygga på för framtiden även efter gruvan talar för det. Att det då kan startas fler gruvor i området som får lönsamhet talar för det. Det kräver också att man rustar Malmbanan. LKAB planerar ju också en stor expansion. Vi kan se vilken betydelse järnvägen har när gruvbrytningen åter öppnar i Svappavaara. Det hade kanske inte skett om man inte hade byggt en järnväg dit. Det är ett intressant exempel. För ett par årtionden sedan kunde man bygga en järnväg när man öppnade en gruva. Nu måste jag säga att regeringens svar i och för sig är välvilligt, men det är något av ett kvalificerat: Jaha, vi får se vad som händer. Jag önskar att vi hade en regering som var lite mer på tårna, lite mer aktiv, som såg det här lite mer ur ett samhällsbyggnadsperspektiv, som skyndade på, som tog initiativ, som såg till att det blev en förstudie gjord där man faktiskt räknade på det här och som också såg att det kan finnas lönsamhet i det här projektet med de enorma rikedomar som finns i området. Men det kräver ett intresse för att hela Sverige ska utvecklas. Jag skulle vilja ställa en fråga till vår infrastrukturminister. Kommer ministern att ta initiativ till att det sker en förstudie så att man räknar fram exakt vad det skulle kosta att bygga den här järnvägen? Då skulle man också kunna se om den är lönsam eller inte.

Anf. 116 Sven-Erik Bucht (S)
Fru talman! Det händer mycket inom svensk gruvindustri, inte minst i Norrbotten. I måndags öppnades faktiskt gruvan i Kaunisvaara i Pajala kommun. Den 20 december 2010 var en historisk dag för Pajala och för Tornedalen. Men den 20 december 2010 blev också en historisk dag för Sverige. Kaunisvaaragruvan är en av fyra gruvor som inom kort öppnas av gruvbolaget Northland Resources. Fru talman! Det som nu startas är ett mycket stort och betydelsefullt industriprojekt för hela Sverige. Därför var det också en historisk dag i måndags för hela Sverige. Det är inte bara i Pajala som det öppnas nya gruvor. I går, tisdag, sköts faktiskt första salvan i Salmijärvigruvan utanför Gällivare. Det är ett gruvindustriprojekt som ägs och drivs av Boliden. Det handlar bland annat om utvinning av koppar, guld och en del andra mineraler. Även vårt statliga gruvbolag LKAB öppnar ett flertal nya gruvor i Malmfälten, bland annat i Svappavaara. Leveransen av järnmalm från LKAB beräknas inom fem års tid stiga från 27 miljoner ton till 37 miljoner ton. Redan i dag svarar Malmfälten för 90 procent av EU:s totala järnmalmsproduktion. Det som händer inom gruvindustrin uppe i Norrbotten är oerhört betydelsefullt för vårt land. Det sätter tydliga positiva spår i vår handelsbalans, i vår tillväxt, i nya jobb och skatteintäkter. Det ger också en direkt avkastning till statskassan med flera miljarder årligen. Gruvindustrin stärker vår bruttonationalprodukt, bnp. Vi behöver mer produktion och mindre spekulation i Sverige, inte minst med tanke på den stora finanssektor som vi har i Sverige. Vi har en för stor finanssektor i förhållande till vår bnp. Därför behövs den här typen av satsningar. Gruvindustrins etablering i Pajala, som genomförs av Northland Resources, är intressant även ur ett finansiellt perspektiv. Det handlar i huvudsak om utländskt kapital och en finansiering som kom oerhört snabbt på plats. Det är inga små belopp det handlar om. Som jag inledningsvis pekade på är det dessutom ett tillväxtprojekt med massor av nya jobb för en plågad bygd, som Pajala har varit under lång tid. Det var en ny tideräkning för den kommunen som startade i måndags. Men för att alla dessa gruvprojekt i Norrbotten ska kunna genomföras och bli lyckosamma och framgångsrika måste infrastrukturfrågorna lösas. Man kan givetvis inledningsvis köra detta med lastbil på landsväg till Svappavaara och vidare på järnväg till Narvikshamnarna, men långsiktigt måste det till järnvägslösningar. Järnvägslösningar har långa planerings- och byggprocesser. Därför är det nödvändigt att Trafikverket snabbt hanterar den här frågan i samråd med gruvbolaget. Det handlar också om att öka kapaciteten på Malmbanan för att det här ska fungera. Det här är stora infrastrukturprojekt. Jag hoppas verkligen att infrastrukturministern blir pådrivande i den här processen. Politiken måste finnas med här. Beloppen för den här typen av investeringar är så stora att de kommer att komma till kammaren. Här i kammaren fanns faktiskt redan på 1800-talet modiga ledamöter som tordes fatta beslut om malmbanesatsningar trots att Sverige då var ett av Europas fattigaste länder. Nu är förutsättningen en helt annan. Ministern har makt och kan driva fram den här processen snabbt så att vi kan fatta beslut här i kammaren.

Anf. 117 Siv Holma (V)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka Jonas Sjöstedt för att han ställt interpellationen om järnväg till Kaunisvaara och instämma i det som både Jonas Sjöstedt och Sven-Erik Bucht har framfört. Interpellationen ger Vänsterpartiet ytterligare en möjlighet att tala för detta viktiga projekt. Det är ett projekt som hela Vänsterpartiet är positivt till, inte bara en handfull vänsterpartistiska riksdagsledamöter, vilket vi kunnat ta del av i medierna. Låt mig säga något om den debatt vi hade i går om utgiftsområde 22 där Vänsterpartiet hade en reservation beträffande hållbara malmtransporter och lyfte fram behovet av att snabbutreda järnväg från Kaunisvaara. Det gladde mig att reservationen fick stöd av Miljöpartiet, och jag noterade att ledamöterna på Norrbottensbänken vid voteringen avstod från att rösta. Jag tolkar det som att vi delar vikten av att så snabbt som möjligt få hållbara malmtransporter på järnväg. I replikskiftet mellan infrastrukturministern och mig gav Catharina Elmsäter-Svärd ett litet men principiellt viktigt positivt svar, nämligen att hållbara malmtransporter är en nationell angelägenhet. Det är också positivt att det redan pågår en dialog med berörda parter, mellan Näringsdepartementet och Pajala kommun respektive gruvbolaget Northland Resources. Fru talman! Norra delen av landet, framför allt Norrbotten och Västerbotten, kommer under överskådlig tid att vara framgångsrik när det gäller gruvverksamhet. Landets järnmalmstillgångar finns till största delen i Malmfälten, men nya, stora fyndigheter finns också i Pajala, närmare bestämt i Kaunisvaara, och det behövs en rad offentliga investeringar för att kunna utveckla gruvindustrin. Här måste staten ta sitt ansvar för att investera i en hållbar infrastruktur i regionen. Större och fler transporter på järnväg medför minskad miljöpåverkan samtidigt som det ges ökade möjligheter till miljöriktiga malmtransporter. Därför är det viktigt att staten investerar i nya banor, såsom en järnväg för malmtransporter från Kaunisvaara. Det behövs också ökade satsningar på bärighet och på att öka kapaciteten på redan befintliga banor, såsom Norra stambanan och Malmbanan, för att kunna möta den ökande malmproduktionen. I detta sammanhang har Norrbotniabanan, Botniakorridoren, stor betydelse för att klara de hållbara malmtransporterna. Fru talman! Järnmalmsgruvföretagen befinner sig i en tid som närmast kan betecknas som all-time-high. På grund av de höga internationella malmpriserna gör till exempel LKAB en vinst efter elva månader på drygt 11 miljarder. Det ger ett välbehövligt klirr i statskassan och motiverar att staten surfar på den positiva vågen och satsar på nya järnvägar. Dessutom är det mycket bra att Tornedalen får en positiv utveckling med närmare 400 arbetstillfällen i och med Kaunisvaaragruvan. Äntligen uppfylls drömmen om gruvan i Kaunisvaara. Så länge jag varit politiskt aktiv har människorna i Tornedalen talat för en järnväg och för en öppning av gruvan i Kaunisvaara. Nu har alliansregeringen en historisk chans att bli ihågkommen av Norrbotten och Tornedalen. Det borde vara en stor fördel om den moderatledda regeringen skulle komma före en socialdemokratisk regering och bygga denna järnvägsförbindelse från Kaunisvaara. Eller hur, infrastrukturministern?

Anf. 118 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Jag tackar Jonas Sjöstedt, Sven-Erik Bucht och Siv Holma. Låt mig, för att det inte ska råda några som helst tveksamheter, börja med att säga att för mig är transportinfrastrukturen i norra Sverige, ja i hela Barentsområdet, viktig. Det gäller inte bara för regionen utan för Sverige och hela Europa. Det är också viktigt att poängtera att gruvföretagen spelar en viktig roll nationellt, som Jonas Sjöstedt nämnde, inte minst när det gäller jobb och ekonomi, och internationellt när det gäller tillgång på råvaror. Vad beträffar Pajala kommun vill jag säga att jag besökt Pajala, även innan jag blev minister, och tycker att det är fascinerande och roligt att se en kommun som i många år nästan enbart jobbat med avveckling nu byta fokus och jobba med utveckling. Det är precis det som sker när det nya företaget Northland Resources öppnar sin gruva. Det flyttar in människor som ska bosätta sig i kommunen, och helt plötsligt behöver vi tänka om, bygga hus, skolor och så vidare. Jag har varit involverad i arbetet, om än inte aktivt som minister, när det handlat om att hitta lösningar för hur en kommun som befinner sig långt borta ska kunna föda fram ett nytt tänkande och nya idéer. När det gäller järnvägen förstår jag funderingarna och problematiken som Jonas Sjöstedt bland annat tagit upp i sin interpellation. När de första tankegångarna om att öppna gruvan dök upp hade vi sedan tidigare i departementet ett samarbete mellan Sverige och Finland. Man hade i detta fall kommit ganska långt i diskussionerna om ett medfinansieringsavtal; det var alltså tänkt att transporterna skulle gå via Kemi hamn. Av olika skäl föll det i Finland så att det inte kunde fungera på det sättet. Dessutom hade företaget inte en given plats i Narviks hamn, vilket det nu har fått. Detta innebär att det som Jonas Sjöstedt frågade om, ifall jag har för avsikt att ta initiativ till en förstudie, egentligen redan är på gång. Jag behöver inte ta ett initiativ eftersom den rätta ordningen är att företaget som behöver transporterna tar kontakt med Trafikverket, och det har man gjort. Det pågår alltså redan en diskussion, vilket jag tycker är mycket angeläget. Precis som det sades har vi också nästa steg att tänka på. Det är väl en sak att komma från Kaunisvaara till Svappavaara, men sedan har vi också det ökade trycket på Malmbanan, inte minst för att LKAB har för avsikt att utöka sin produktion. Vi har även annat på gång, framför allt Bolidens verksamhet i Malmberget. I den nuvarande planen har regeringen satsat ungefär 500 miljoner kronor för att öka kapaciteten på banan, men troligtvis krävs ytterligare åtgärder. Där har Trafikverket ett uppdrag att återkomma med förslag för att möta just det behovet. Det finns några saker som i dag är särskilt angelägna att ta upp. För det första är det viktigt att fler vill satsa och komma till Sverige. För det andra är det fantastiskt att utvecklingen sker just där den sker. För det tredje måste vi se hur vi löser transporterna på bästa sätt. Den frågan måste få en lösning inom två till tre år, absolut senast. Som jag förstått det jobbar Trafikverket tillsammans med företaget för att komma fram till en lösning. Jag väntar och ser fram emot det underlag man kommer med och som man möjligtvis vill ha hjälp med eller, möjligtvis, medfinansiering till.

Anf. 119 Jonas Sjöstedt (V)
Fru talman! Infrastrukturministern! Meddebattörer! Förutsättningarna för investeringen har ju ändrats, precis som infrastrukturministern påpekar. Den finska järnvägen räcker sannolikt inte till. Den har sina egna problem. Med de nya förutsättningarna behövs en särskild förstudie för sträckan Svappavaara-Kaunisvaara. Det som borde vara statens roll är långsiktigheten och utvecklingsperspektivet. Staten kan se vad regionen behöver 10 år framåt, 20 år framåt, 30 år framåt. Det är svårare att se för ett privat företag som Northland Resources, som dessutom behöver investerare från andra håll. Det handlar om enorma summor. Siv Holma nämnde att LKAB gör en vinst på 1 miljard i månaden. Den här järnvägen skulle, mellan tummen och pekfingret, kanske kosta 5 miljarder. Det är alltså halva LKAB:s vinst under ett år - för en järnväg som kommer att finnas där i årtionde efter årtionde. Stora investeringar är berättigade i området eftersom det handlar om mycket stora resurser och mycket stora utvecklingsmöjligheter. Samhällsnyttan av dessa gruvor, om de blir av och utvecklas, är enorm. Det kommer att påverka Sveriges bytesbalans positivt i många år framöver. Det kommer att stärka den svenska exportindustrin. För Europeiska unionen är ett uttryckt intresse i deras råvarustrategi att utveckla malmproduktionen på hemmaplan. Jag menar därför att staten här måste vara aktiv och se långsiktigt på det hela. Då räcker det inte att säga att det får marknaden lösa eller att vi får se om företaget har kontakt med Trafikverket. Här måste staten ha en egen vision, en tanke om utveckling, om hur detta ska kunna bli långsiktigt och gynna fler aktörer och näringen i området. Vi vänsterpartister från Västerbotten och Norrbotten närmar oss med viss skepsis en Stockholmsmoderat som har hand om kommunikationerna. Är hon verkligen intresserad av vad som händer i norra Sverige? Jag vill att du överbevisar oss - att du visar att du bryr dig om de här frågorna, att du är beredd att åka till Norrbotten och träffa de här människorna och att du personligen blir en pådrivare för hållbara resurser där. Det handlar om utvecklingen av näringslivet i Sverige och om möjligheten att långsiktigt bo och leva i en del av Sverige som länge har avfolkats. Är det något jag önskar mig i julklapp av infrastrukturministern är det att du bevisar att vi hade fel när vi trodde att en Stockholmsmoderat inte skulle bry sig om utvecklingen i Norrbotten.

Anf. 120 Sven-Erik Bucht (S)
Fru talman! Jag hör att ministern har ambitionen att det här ska gå snabbt. Jag tycker att det är bra att vi får en klar och tydlig signal om detta. I måndags var jag på ground break, som det kallas - första spadtaget på svenska. Det skedde dock inte med spade utan med grävmaskin. Kommunalrådet Bengt Niska fick ta det spadtaget. Då berättade man från bolaget att man har sålt hela sin produktion för sju år framåt. Det är fantastiskt, det som händer! Man tecknade avtal med Vattenfall om ny elförsörjning. Det är ingen liten insats som Vattenfall ska göra där. Med tecknade avtal med ett annat kvalitetsföretag, Peab, som omgående sätter i gång med arbeten kring gruvområdet redan denna vecka, som sysselsätter massor med folk. Det är alltså ett jätteprojekt som är oerhört skarpt nu. Sedan måste naturligtvis Trafikverket och bolaget få föra resonemangen om hur man ska lösa kommunikationsproblemen på kort och lång sikt, men det kommer naturligtvis att bli en stor finansiell fråga som måste hanteras också i den här salen. Där hoppas jag också att infrastrukturministern med sin kompetens och charm kan övertala dem som sitter på skattkistan att man inte bara kan spara sig in i framtiden utan att man också måste investera sig in i framtiden. Det här är ett sätt att investera Sverige in i framtiden, och det kommer att ge mycket bra avkastning.

Anf. 121 Siv Holma (V)
Fru talman! Jag gladde mig speciellt åt infrastrukturministerns positiva ton. Jag hopas att det är något som gagnar framtiden. Själva gruvverksamheten är ju planerad att starta inom två tre år - jag tror det var 2012-2013. Northland Resources menar att man till en början ska frakta järnsligen på lastbil till Svappavaara, och det är en sträckare på 15-16 mil. Företaget vill ha dispens att köra 120-tonslastbilar. Jag har noterat i medierna att det inte var så positiva tongångar från Trafikverket. Man behöver inte heller vara någon Einstein för att förstå att vägen, som jag har åkt på flera gånger, inte har den hållbarheten, helt enkelt. Precis som Jonas Sjöstedt hoppas jag att infrastrukturministern gör en snabbutryckning så att både de som bor där och de som använder vägen till andra ändamål kan ha den kvar och att järnvägssatsningen kommer till skott. Det var väldigt positivt att infrastrukturministern talade om att i praktiken har en förstudie satts i gång. Det är jättebra. Infrastrukturministern och jag ska ha en till debatt i dag, men hon kan få en önskan om en god jul, så kan jag önska henne något annat nästa gång.

Anf. 122 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! När jag möts av ett engagemang som det från Pajala kommun ser jag det inte som ett problem utan som en möjlighet. Däremot får vi kanske hitta på nya lösningar för att ta vara på en sådan möjlighet. Jonas Sjöstedt undrade om jag var beredd att träffa människorna som finns däruppe. Det är väl självklart! Jag har redan träffat flera av dem. Jag har träffat vd:n för Northland Resources, och jag har träffat Bengt Niska inte bara en gång utan två. Det är fascinerande att se ett sådant engagemang och ett sådant driv. Det smittar faktiskt av sig. Här handlar det inte om att be om hjälp för att vi från staten ska göra något åt en kommun. Snarare har man signalerat: Hjälp oss att kunna göra det här själva! Precis som jag sade tidigare är det inte så lätt att under så många år ha jobbat som en kommun i avveckling och helt plötsligt vända till utveckling. Sven-Erik Bucht talade om en mäktig minister och handlingskraftiga riksdagsledamöter. Det är alldeles riktigt. Det måste trots allt gå i rätt ordning. Därför tycker jag att det som nu pågår är bra, alltså att Trafikverket har den här dialogen. Verksamheten är nu på gång. Nu är det verklighet. Innan ansökan eller etablering ska ske, oavsett vem det gäller, krävs det också att man kan visa hur man tänker ordna sina transporter. Det må vara provisoriskt till en början, men det är ändå en hantering. I det långa loppet är det inte smidigt för någon att köra långa lastbilstransporter. Därför ska Trafikverket återkomma med förslag till åtgärder för att möta dessa behov. Det gäller både transporterna från den här gruvan och Malmbanan i stort. Den får vi heller inte glömma bort. Vad jag tror att vi kommer att få se - Sven-Erik Bucht nämnde också detta - är att detta inte är den första gruvan som startar. Troligtvis kommer vi att få gruvor på flera håll. Man kan alltid ställa sig frågan om vi ska bygga en järnväg från varje gruva vid varje tillfälle när behov uppstår. Det är i så fall något man får ta en diskussion om vid varje tillfälle. Jag ser med tillförsikt fram emot den diskussion som faktiskt redan pågår mellan det här företaget och den myndighet som är regeringens förlängda arm - det är ju inte jag som sitter och diskuterar hur transporten bäst ska lösas. Däremot vill jag gärna ha fram underlaget för att sedan kunna verkställa det beslut som i sådana fall skulle behövas.

Anf. 123 Jonas Sjöstedt (V)
Fru talman! Vi är alla medvetna om att vi inte kan bygga en järnväg till varje gruva, men den här gruvan har en unikt stor volym på sin produktion. Vi vet också att om vi bygger den här järnvägen kan det i bästa fall uppstå ett pärlband av gruvor som får sina transportbehovs tillgodosedda. Då har vi gjort något mer än att bygga järnväg till en gruva - vi har öppnat ett nytt malmfält i Sverige. Man ska också veta att järnvägen kommer att kunna ha fler användningsområden. Skogsindustrin kan ha betydande nytta av ny järnväg i det här området. Man kan få ett nytt godsstråk där man öppnar mot Ryssland och de isfria hamnarna i Norge. Detta har stora utvecklingsmöjligheter. Det rör på sig väldigt snabbt, samtidigt som vi vet att planering av nya järnvägar och trafik är långsiktiga processer där vi gör planer för årtionden framöver. Det jag hoppas på här är att vi ska få se flexibilitet och handlingskraft från regeringen. När det finns möjlighet att expandera på ett miljöriktigt sätt är det viktigt att man tar de chanserna. Det kräver att man ibland är beredd att göra om planerna. Det kräver att man ibland är beredd att investera i förvissningen om att man sedan kommer att få tillbaka investeringen i form av banavgifter, medfinansiering och annat, men det krävs ofta ett första steg där staten tar ansvar, och det är det som vi efterlyser. Man ska inte vänta utan vara proaktiv. Den expanderande gruvdriften kommer att ställa krav på järnvägen i övre Norrland. Gör man på rätt sätt - bygger Norrbotniabanan och rustar upp Inlandsbanan, Malmbanan och järnvägen till Kaunisvaara - kan det leda till att vi får se en ny period av industriell framgång och blomstring i den delen av Sverige. Då ligger mycket av ansvaret hos dig som minister, och jag ser fram emot att framöver få diskutera hur vi kan lösa detta på bästa sätt. Med de orden vill jag önska infrastrukturministern, talmannen och ledamöterna i kammaren en god jul och ett gott nytt år.

Anf. 124 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Jag hoppas att diskussionen inte har givit för handen att det ges ett intryck av att regeringen eller jag själv ingenting gör. Det är snarare det motsatta jag har försökt visa. Det är ändå det formalistiskt tråkiga som gäller: Var sak måste göras av rätt instans och i rätt tid. Jag hoppas också att vi har möjlighet att återkomma framöver för att se hur långt vi har kommit härnäst. Det är en spännande framtid vi står inför i hela norra delen av landet. Det finns ett engagemang och ett driv som visar att det går att göra skillnad i verkligheten. Fru talman! Med detta tackar jag Jonas Sjöstedt för interpellationen och naturligtvis också Siv Holma och Sven-Erik Bucht. Jag önskar er en god jul. Jag hoppas du åker i väg, tar den tid du behöver och kommer fram hela vägen som du ska, Jonas!

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.