JämStöd - Utredningen om stöd för jämställdhetsintegrering i staten

Interpellation 2007/08:35 av Reshdouni, Esabelle (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2007-10-03
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Anmäld: 2007-10-04
Svar fördröjt anmält: 2007-10-16
Sista svarsdatum: 2007-10-24
Besvarad: 2007-10-26

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 3 oktober

Interpellation

2007/08:35 JämStöd – Utredningen om stöd för jämställdhetsintegrering i staten

av Esabelle Reshdouni (mp)

till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)

I slutet av mars fick statsrådet Sabuni slutbetänkandet 2007:15, JämStöd – Utredningen om stöd för jämställdhetsintegrering i staten. Slutbetänkandet är ett resultat av en utredning som den tidigare regeringen bemyndigade i januari 2005.

Utredningens uppdrag har varit att informera, vidareutveckla, utforma utbildningar, skapa forum för erfarenhetsbyte och lämna förslag på former för och organisering av stödinsatser för jämställdhetsintegrering i staten.

Att det finns ett omfattande behov av jämställdhetsintegrering i statens verksamheter står alldeles klart då utredaren under utredningens gång också organiserat utbildningsinsatser bland statligt anställda. Under två år har ca 1 500 personer på 113 myndigheter deltagit i utbildningar och andra aktiviteter.

Det har också genomförts projekt som syftar till att från olika myndigheters sida skapa en mer jämställd samhällsservice. Enligt ST Press har det bland annat resulterat i att 15 myndigheter gjort handlingsplaner för hur de ska integrera jämställdheten i verksamheten. Som exempel nämns att arbetsförmedlingen i Eskilstuna, efter att ha konstaterat att det varit svårt för arbetsförmedlarna att ta upp frågan om otraditionella yrkesval med arbetssökande män, startat ett utbildningsprojekt för vårdjobb, riktat till män.

Jämställdhetsministern har enligt min mening ännu inte presenterat någon analys med plan för hur hon tänker sig att de jämställdhetspolitiska målen ska nås. På en konferens för någon månad sedan deklarerade ministern emellertid att hon ser stora ojämlikheter i samhället och att hon är beredd att göra något åt det. Vidare, som jag uppfattade det, att jämställdhetsintegrering ska vara huvudspåret och att jämställdhetsanalyser och delad statistik ska användas som redskap i arbetet på Regeringskansliet. Det är glädjande och jag uppfattar det som ett steg i rätt riktning mot ett mer strukturerat och planmässigt jämställdhetsarbete än vad vi hittills sett från regeringens sida.

All erfarenhet visar att förutsättningar för jämställdhet skapas med aktiva beslut och konkret resurstilldelning. Det räcker inte med önskedrömmar och vackra formuleringar.

Att göra specialsatsningar på något av könen kan vara befogat i vissa sammanhang där statistiken visar att det ena könet är missgynnat eller underrepresenterat, som fallet med regeringens satsning på kvinnors företagande. Samma synsätt kan gälla för exempelvis satsningar på att män utbildar sig i vård- och omsorgsyrken. Prioriteringar på ett av könen kan alltså i det konkreta specifika fallet syfta till könsneutralitet trots att det vid ett ytligt betraktelsesätt kan verka som motsatsen.

Utredningen innehåller förslag som är avsedda att leda till jämställd medborgarservice. Dessa handlar bland annat om att styrningen via regleringsbrev ska innehålla tydliga mål och mer stringenta återrapporteringskrav. och att stödfunktioner ska inrättas både centralt och regionalt samt att ett råd ska inrättas med uppgift att stödja myndigheternas, inklusive Regeringskansliets, arbete med jämställdhetsintegrering.

Dessa förslag är enligt min mening bra och konkreta och bygger dessutom på utredarens erfarenheter av utredningens mer praktiska tillvägagångssätt.

”Våra erfarenheter pekar entydigt på att jämställdhetsintegrering av offentlig verksamhet måste ges fortsatt stimulans och stöd. I annat fall bedömer vi att den positiva utvecklingen kommer att stanna upp. Man är fortfarande beroende av extern styrning och vägledning”, skriver Ann Boman och sammanfattar:

”Vi har tagit fram användbara verktyg för att jobba med jämställdhetsintegrering. En mängd myndigheter har fått resultat genom att använda våra modeller och arbetsmetoder.”

Med anledning av vad som nämnts ovan vill jag fråga jämställdhetsministern:

- Är ministern beredd att genomföra de förslag som presenteras i utredningen?

- Har ministern andra förslag till aktiva åtgärder för att främja jämställdheten och garantera en jämställd samhällsservice?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2007/08:35

Webb-tv: JämStöd - Utredningen om stöd för jämställdhetsintegrering i staten

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2007/08:17 Fredagen den 26 oktoberProtokoll 2007/08:17 14 § Svar på interpellation 2007/08:35 om Jämstöd - Utredningen om stöd för jämställdhetsintegrering i staten

Protokoll från debatten

Nyamko Sabuni (Fp)

Anf. 77 Nyamko Sabuni (Fp)

Herr talman! Esabelle Reshdouni har frågat mig om jag avser att genomföra de förslag som Utredningen om stöd för jämställdhetsintegrering i staten lämnat. Vidare vill Esabelle Reshdouni veta om jag har andra förslag till aktiva åtgärder för att främja jämställdhet och garantera en jämställd medborgarservice. Jämstöd överlämnade sitt slutbetänkande och redovisade samtidigt sitt arbete och sina erfarenheter för mig i slutet på mars. Betänkandet har remissbehandlats och utredningens förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Regeringen avser att återkomma med förslag om stöd till arbetet med jämställdhetsintegrering inom statlig och kommunal sektor. Jämställdhet omfattar hela regeringens politik och jämställdhetsintegrering utgör den strategiska grunden för arbetet. Jag kan försäkra Esabelle Reshdouni att arbetet kommer att fortsätta och förbättras med syfte att kvalitetssäkra regeringens politik med hjälp av ett jämställdhetsperspektiv. Den kraftiga ökningen av resurser till jämställdhetspolitiken innebär samtidigt ökade möjligheter att främja särskilda jämställdhetsinsatser inom andra politikområden. Regeringens tydliga vilja när det gäller jämställdhet har kommit till uttryck genom en rad reformer och åtgärder. En kraftfull satsning på att främja kvinnors företagande, införandet av en jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen och stöd till forskning om kvinnors hälsa är exempel på redan beslutade reformer. Senare i år kommer regeringen även att lägga fram en handlingsplan för att motverka mäns våld mot kvinnor. Regeringen avser också att presentera en handlingsplan för att motverka prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Avslutningsvis vill jag försäkra Esabelle Reshdouni att ett aktivt jämställdhetsarbete präglar regeringens arbete. System som konserverar fördelningen av makt och resurser mellan könen ska motverkas och förändras. Det är min och regeringens övertygelse att när kvinnor och män delar makt och inflytande i alla delar av samhällslivet får vi ett bättre samhälle.

Esabelle Reshdouni (Mp)

Anf. 78 Esabelle Reshdouni (Mp)

Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Utgångspunkten för Miljöpartiets jämställdhetspolitik är den könsmaktsordning som präglar hela samhället och som resulterar i de orättvisor som finns när det gäller makt och resurser. Efter ett år har jag fortfarande inte förstått om jämställdhetsministern har samma utgångspunkt som vi. Ministern har sagt att hon inte är feminist. Ministern har sagt att hon inte tror på strukturer. Det oroar mig lite. Jag skulle gärna vilja höra vad ministern säger om sin utgångspunkt i dag. Jag tror nämligen att det finns en fara i att inte ha insikt om att grunden till ojämställdheten har med makt att göra. Då blir det svårare att skapa en normativ förändring. Det blir också svårare att nå de jämställdhetspolitiska målen att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Jag har en fråga till ministern. Det står i budgetpropositionen att jämställdhetsintegrering ska utgå från de jämställdhetspolitiska målen som kommer att ses över . Menar ministern att hon har för avsikt att revidera målen? Varför i så fall? Herr talman! Varför behöver vi en kraftfull satsning på integrering? Jo, 1994 beslöt den dåvarande borgerliga regeringen att integrering skulle användas som strategi för att uppnå målen. I dag, 13 år senare, ser vi vilka svårigheter som finns. Flera studier har visat att det behövs stöd och hjälp. Under denna tid har det gjorts flera lyckade jämställdhetsprojekt. Men det är väldigt svårt att föra in de här projekten i huvudfåran. Det är ju hela huvudfåran som måste förändras. Det är också därför som jämställdhetsperspektivet måste finnas i den ordinarie verksamheten och i styrsystemet. Det var därför den dåvarande jämställdhetsministern 2005 tillsatte utredningen Jämstöd. Uppdraget har, som ministern har sagt, varit att jobba operativt med utbildning och att ta fram arbetsmetoder. Jag undrar om ministern har för avsikt att ta hela förslaget, som har fått otroligt positiv respons där ute. Om hon gör det får vi en kraftfull infrastruktur för hela landet, och jag tror att vi uppnår väldigt mycket med det. Särbehandling görs oreflekterat och könsmönstren fortplantas dagligen. Det vet ministern också. Om vi ska få till en förändring av ett kraftigare slag måste vi ha den här infrastrukturen. Vi kan inte ha projekt hit och dit och låta olika kommuner och landsting ta tag i saken själva. Vi behöver bidra med den här infrastrukturen. Åter kommer jag till ministerns jämställdhetspengar. Det finns pengar, och jag undrar om inte ministern ändå har för avsikt att köpa paketet, som eventuellt kan modifieras lite.

Nyamko Sabuni (Fp)

Anf. 79 Nyamko Sabuni (Fp)

Fru talman! Esabelle har rätt. Teorin om könsmaktsordning använder inte jag. Framför allt blev det tydligt att jag inte kan använda mig av den i det prioriterade arbete jag har gjort på jämställdhetsområdet, nämligen mäns våld mot kvinnor, då jag väldigt tidigt upptäckte att de program som var på gång från den förra regeringen och som delvis utgick från teorin om könsmaktsordning ledde till att man inte kunde uppmärksamma våld i samkönade parrelationer. Man kunde inte uppmärksamma det som vi kallar för det genusrelaterade våldet. För mig är våld i nära relationer viktigt att uppmärksamma på olika sätt när jag sätter ihop ett handlingsprogram. Det räcker inte bara med att se det våld som kommer från män och riktas mot kvinnor. I förhållanden med kvinna och kvinna kan man misshandla varandra, man och man kan misshandla varandra. Utgår vi från ett biologiskt perspektiv, det vill säga könsmakten - att den som föds som man därmed föds med makten och är överordnad kvinnan - tror jag inte att vi når hela vägen ut. Vi lyckas inte täcka alla aspekter. Däremot tror jag på en över- och underordning som av historiska skäl framför allt går från man till kvinna. Men, återigen, över- och underordning kan gå från kvinna till kvinna, från man till man och från kvinna till man. Det är undantagen i kanten. Jag håller med dig om att det framför allt är män mot kvinnor, men så fort man bara talar om könsmaktsordning känner jag att det går tillbaka till biologiska förklaringar som gör att så mycket annat hamnar utanför. Därför skulle jag föredra att vi diskuterar över- och underordning, för då kan vi lättare komma till rätta med de problem som vi kan se i samhället. SKL jobbar ju redan i dag, som du säger, med ett antal projekt när det gäller jämställdhetsintegrering. Jämstöd lämnade sitt bidrag till oss. Under tiden de jobbade som kommitté jobbade de också operativt med myndigheter. Det arbetet har varit framgångsrikt. Jag har fått remissvaren till departementet nu, och jag måste behandla dem i vanlig ordning. Jag kan i dag inte säga att jag köper hela paketet. Det jag kan försäkra dig om är att det här arbetet är viktigt, och vi ska se till att den service som vi erbjuder medborgare jämställdhetsintegreras. Vi vet i dag att kvinnor får sämre vård, mindre tid med läkare, äldre mediciner, mindre omsorg och så vidare. Det är oacceptabelt. Att ambulansen tar längre tid på sig när det är en kvinna och inte en man är oacceptabelt. Det är orimligt. Så får det inte vara. Jämställdhetsintegrering som metod är bra och effektivt. Vi ska använda oss av den, och jag är beredd att satsa de pengar som det kostar. Återigen, jag bereder frågan inom Regeringskansliet och vi får återkomma med en skrivelse, proposition eller vad det blir till riksdagen så småningom. Men jag kan försäkra dig om att det är ett viktigt arbete och att det ska finansieras.

Esabelle Reshdouni (Mp)

Anf. 80 Esabelle Reshdouni (Mp)

Fru talman! Jag blandar inte in biologi i mina diskussioner. Jag tror inte att det är någon som står för könsmaktsteorierna som pratar om biologi. Vi pratar om strukturer. Det är inte hemma hos mig utan hela samhället som genomsyras av de strukturer som ger det manliga könet en fördel, som ger mannen ett annat liv än kvinnorna har. I utredningen finns det andra förslag, att regleringsbreven måste ha tydligare mål och en stringentare återrapportering. Jag undrar hur ministern ställer sig till det förslaget och till några andra förslag också. Det känns hoppfullt ändå tycker jag att ministern har för avsikt att göra någonting i alla fall. Jag hoppas verkligen att det blir en kraftfull satsning så att vi en gång för alla kan börja jobba med det här. Jag har själv haft kontakt med arbetsförmedling, länsstyrelse och Stockholm Jämt, som jag har haft stor insikt i, och jag vet att folk står utanför och väntar på att ministern ska säga ja till det här så att vi inte tappar farten. Jag hoppas att den här beredningsprocessen inte tar så lång tid. Jag vet ju att remisserna kom redan i augusti till ministern. Jag har satt mig in i dem och ser att det finns väldigt positiv respons där ute, från majoriteten i alla fall. Jag måste ändå fråga en sak som är lite oklar. Jag har tittat lite i det faktablad jag har här och jag har jämfört med ministerns svar. I svaret har ministern plockat bort landstingen. Det handlar bara om kommuner och myndigheter som ska få stöd. I faktabladet nämner man också landsting. Jag bara undrar lite hur ministern har tänkt sig. Jag har väldigt svårt att se att landstingen skulle klara sig utan det här stödet eller att de skulle bygga upp en egen organisation när det gäller stöd. Alla bör få stöd från samma håll. De kan byta erfarenheter och stärkas på så sätt. Jag vill gärna ha ett klargörande av det.

Nyamko Sabuni (Fp)

Anf. 81 Nyamko Sabuni (Fp)

Fru talman! Det är klart att det gäller landstingen också. De hör ju till de viktigare serviceinstanser vi har i vårt samhälle. Det står kommuner. Jag reagerade inte ens på det. Jag tänkte bara att man brukar kunna tala om primär- och sekundärkommuner. Där ingår landstingen. Det behöver du inte oroa dig för. Tvärtom täcker Sveriges Kommuner och Landsting båda nivåerna. Vi följer deras arbete. Vi tog tacksamt emot den forskning de lade fram om hur vården ser ut i Sverige, och vi samarbetar nära med dem i vårt arbete med hur jämställdhetsintegrering ska utformas för att också kunna användas i Sveriges Kommuner och Landsting. Sanningen är den att det inte är staten som äger den verksamhet som kommuner och landsting erbjuder. Det kan bara de själva göra. Där är det nödvändigt att vi samarbetar med dem. Jag har sagt att vi är beredda att satsa det som behövs för att det ska fungera bra. Det är ändå på medborgarservice som pengarna ska läggas för att vi ska uppnå verklig jämställdhet. Där tror jag att vi är ganska överens. Men jag kan i dag inte ge dig svar på exakt vilka åtgärder ur Jämstödsbetänkandet som jag kommer att prioritera. Jag kan inte göra det, för jag har ännu inte fått redovisning av sammanställningen av remissvaren. Jag kan precis som du känna frustration över att det ibland går långsamt. Men så är det med demokratin. Så fungerar det i Regeringskansliet. Var sak har sin tid, och vi jobbar så fort vi kan. Personalen gör vad den kan. Jag kan liksom inte stressa på mer än så. Vi får återkomma med någon form av produkt på det här området. Det är viktigt att prioritera. Det är en av de fyra saker jag brukar säga att jag vill ha gjord under den här mandatperioden. Det är ett paket om mäns våld mot kvinnor och ett om trafficking och prostitution. Det är ett paket om jämställdhetsintegrering men också om bättre jämställdhet på arbetsmarknaden. Det är de fyra saker jag ser framför mig, och jag avser att finansiera dem så långt det finns möjlighet.

Esabelle Reshdouni (Mp)

Anf. 82 Esabelle Reshdouni (Mp)

Fru talman! Det gläder mig. Jag kommer att följa arbetet, och jag hoppas att vi snart får se en proposition eller skrivelse om detta så att vi kan fatta beslut och få någon ordning på situationen med jämställd service. Jag tänkte bara kommentera de andra förslagen som ministern har lagt fram när det gäller särskilda satsningar. Jag tror att ministern förstår att man inte kommer så långt med specialsatsningar för kvinnligt företagande. Jag har absolut inget emot det, men det är samma sak. Det blir i projektform. Det satsas 100 miljoner. När de 100 miljonerna är slut får inte de andra kvinnorna del av pengarna. Det handlar hela tiden om att förstå att det är fråga om integrering. Jag har själv lyssnat på ett föredrag om ett projekt. Man talade om att det var lika många män och kvinnor som kom för att få rådgivning, men det var fler män som startade företag än kvinnor. Det var just för att människor bemöts utifrån könet. Kvinnorna får andra frågor än männen. Kvinnorna förväntas ta hand om familjen, och svårigheter hittas. Det sitter i ryggmärgen på folk. Det är inget som folk gör medvetet. Det är likadant i fråga om kultursatsningen på 6 miljoner kronor. Det kommer inte att ge några större effekter. Det är bara för att visa att man gör något, och det blir inte någon större förändring av kultursektorn.

Nyamko Sabuni (Fp)

Anf. 83 Nyamko Sabuni (Fp)

Fru talman! Det verkar som om Esabelle Reshdouni och jag närmar oss varandra mer och mer. Jag kan känna en stor besvikelse när oppositionen alltid vill mäta åtgärder i pengar. Det är precis så ni har räknat hela tiden. Ni har inte fattat beslut om att ge pengar till den och den. Men det är som du säger, nämligen att de pengarna inte ger de långsiktiga stora penseldragen som behövs i samhället för att uppnå verklig jämställdhet. Det måste vara långsiktighet i det man gör. Då måste man också räkna, och arbetet måste beredas på olika sätt. Jag kan bara konstatera att alla de beslut vi redan har fattat - även om det beklagas att det är bara 40 miljoner från årets anslag - kostar totalt 285 miljoner under mandatperioden. Det är faktiskt 125 miljoner mer än hela anslaget för hela förra mandatperioden. För mig är detta viktigt. Det är precis som du säger: Om vi ska nå verklig skillnad måste vi faktiskt tänka igenom och satsa på de åtgärder - inte projekt - som också kan ge resultat. Då tar det lite längre tid. Då kan vi inte portionera ut 400 miljoner på ett år, såsom oppositionen har efterfrågat de senaste månaderna. Jag håller med dig om att det är fråga om jämställdhetsintegrering. Men under tiden måste man se på var ojämställdheten och orättvisorna finns. Till exempel har det inom kulturen inte funnits några pengar alls att söka för att experimentera. Det är också viktigt att kunna experimentera. Det är det som SKL har gjort med ett antal projekt på jämställdhetsintegreringsområdet. Det är det som nu måste bli verksamhet - från projekt till verksamhet. Det är så det ska fungera. Jag lyssnar gärna mer till vad ni har att säga, men jag tror att vi ligger nära varandra i vad vi vill uppnå under mandatperioden.

Intressenter

Frågeställare

Esabelle ReshdouniMiljöpartiet

Besvarad av

Nyamko SabuniFP