Jämställdheten i FN

Interpellation 2005/06:364 av Ohlsson, Birgitta (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-04-24
Anmäld
2006-04-25
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2006-05-03
Sista svarsdatum
2006-05-08
Besvarad
2006-06-05

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 24 april

Interpellation 2005/06:364 av Birgitta Ohlsson (fp) till utrikesminister Jan Eliasson (s)

Jämställdheten i FN

Efter tio år som generalsekreterare för FN slutar Kofi Annan från Ghana vid årsskiftet 2006/2007. Det är dags för en asiat eftersom det är 34 år sedan burmesen U Thant lämnade posten. Thailands biträdande statsminister Surakiart Sathira-thai, diplomaten Jayantha Dhanapala från Sri Lanka, Sydkoreas utrikesminister Ban Ki-Moon och Östtimors utrikesminister José Ramos Horta är bara några som påbörjat sina kampanjer.

Dock lyser kvinnorna med sin frånvaro. Under FN:s sextioåriga levnadstid har inte en enda dam lett organisationen. Dock finns en rad kvinnor som skulle kunna tjäna som starka kandidater till posten. Till dessa hör Burmas oppositionsledare Aung San Suu Kyi, UNFPA:s chef, saudiskan Thoraya Obaid och UNHCR:s före detta flyktingkommissionär, japanskan Sadako Ogata.

Utöver dessa starka kandidater finns en uppsjö av asiatiskor som bör beredas toppositioner inom FN. Radhika Coomaraswamy från Sri Lanka som varit legendarisk specialrapportör för FN om våld mot kvinnor eller afghanska minister- tillika presidentaspiranter och aktivister som Massouda Jalal och Sama Simar.

Men FN behöver inte bara bli jämställt på generalsekreterarposten @ hela organisationen måste renoveras på kvinnofronten. Trots att FN-stadgan från 1945 tydligt uttrycker lika rättigheter för kvinnor och män är dess konventioner om kvinnors rättigheter de mest ifrågasatta med otaliga reservationer, undantag och konservativa eller religiösa bortförklaringar varför kvinnor ska förvägras lika rösträtt och samma frihet som männen.

Trots att kvinnor utgör över hälften av världsbefolkningen och 70 % av de allra fattigaste finns vi inte vid makten. Andelen anställda kvinnor inom FN har inte ökat nämnvärt och andelen kvinnliga chefer har minskat det senaste året. Kvinnor utgör i dag 26 % av personalen på de högsta chefsposterna, en minskning med nästan 3 % jämfört med 2004.

Av 31 avdelningar på FN-sekretariatet med över 20 anställda är det bara 5 som når upp till FN:s mål om lika många kvinnliga som manliga anställda.

Som svensk utrikesminister och ordförande för FN:s generalförsamling har Jan Eliasson en unik möjlighet att driva på jämställdhetsarbetet inom FN och bidra till en mer jämställd könsbalans vad avser tillsättningen av generalsekreterare.

Mot bakgrund av det ovan sagda vill jag ställa följande frågor till utrikesministern:

Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att FN:s mål om lika många kvinnliga som manliga anställda ska få större genomslag inom FN-organisationen?

Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att bidra till en mer jämställd könsbalans på generalsekreterarposten?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2005/06:364, Jämställdheten i FN

Interpellationsdebatt 2005/06:364

Webb-tv: Jämställdheten i FN

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 36 Jan Eliasson (S)
Fru talman! Birgitta Ohlsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att FN:s mål om lika många kvinnliga som manliga anställda ska få större genomslag inom FN-organisationen och för att bidra till en mer jämställd könsbalans på generalsekreterarposten. Jag delar Birgitta Ohlssons uppfattning att det fortfarande finns brister när det gäller andelen kvinnor på högre poster inom FN:s organisation. Detta trots att integreringen av ett jämställdhetsperspektiv i FN-systemet är en prioriterad fråga. I deklarationen från FN:s toppmöte i september 2005 framhålls jämställdhetsfrågor och kopplingen till det pågående reformarbetet inom FN. Reformprocessen är ett viktigt tillfälle att se över frågan om kvinnors representation i FN-systemet, i synnerhet när det gäller högre poster. Som en del i denna process presenterade generalsekreterare Kofi Annan nyligen sin rapport Investing in the UN. I rapporten pekar han bland annat på att det fortfarande inte råder balans mellan kvinnor och män i FN-sekretariatet och att detta ska vara ett mål för reformer på personalområdet. Sverige välkomnade Kofi Annans rapport och har deltagit aktivt i förhandlingarna om den. Diskussion pågår fortfarande inom FN om generalsekreterarens förslag. Sverige kommer att fortsätta att verka för ett antagande av ett brett reformpaket på detta område. Generalsekreteraren har också tillsatt en högnivåpanel om FN:s utvecklingsbistånd som ska lägga fram sina förslag i höst. Utrikesrådet Ruth Jacoby ingår i panelen och driver i detta sammanhang aktivt jämställdhetsfrågorna. En ny generalsekreterare ska utses under hösten. Hittills finns det tre officiella kandidater till posten: Thailands vice premiärminister Surakiart Sathirathai, Sydkoreas utrikesminister Ban Ki-moon samt Jayantha Dhanapala från Sri Lanka, tidigare FN:s undergeneralsekreterare för nedrustning. Man kan inte utesluta att fler kandidater kommer att tillkomma under året. Jag håller med Birgitta Ohlsson om att det finns många kvalificerade kvinnor som skulle kunna vara aktuella. Sverige skulle självklart välkomna kvinnliga kandidater till posten. FN står inför stora utmaningar och Sverige arbetar aktivt med att stödja det reformarbete som nu pågår. Det är genom att fortsätta att verka för reformprocessen som vi kommer att få se ett modernare FN växa fram där också jämställdhetsfrågor är en viktig del. Samtidigt ankommer det på de enskilda medlemsstaterna att nominera fler kvinnliga kandidater till högre tjänster inom FN-systemet och att lyfta fram jämställdhetsfrågan. Här är Sverige drivande. Vi har till exempel tagit fram särskilda mål rörande könsfördelningen bland de svenskar som nomineras till och innehar beslutsfattande positioner i FN och andra internationella organisationer. En annan viktig dimension av de här ansträngningarna rör insatser för att öka antalet kvinnor på centrala befattningar inom FN:s fredsfrämjande verksamhet. Också här krävs åtgärder både inom FN-systemet och från medlemsländerna. Inom ramen för genomförandet av resolution 1325 från år 2000 om kvinnor, fred och säkerhet agerar regeringen bland annat för att fler kvinnor ska ingå i Sveriges bidrag till de fredsfrämjande insatserna och för att fler kvinnor ska nomineras och tillsättas som särskilda representanter och sändebud. Då Birgitta Ohlsson, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav tredje vice talmannen att Nina Lundström i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 37 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret å Birgitta Ohlssons vägnar. Birgitta Ohlsson kunde inte närvara här i dag. Men jag tänker försöka göra hennes frågeställningar rätta och ta upp några aspekter utifrån det svar som utrikesministern har läst upp. Det är efter tio år som generalsekreteraren för FN kommer att sluta vid årsskiftet. Vi kan konstatera att det är många män som känner sig kallade att anta utmaningen. Men frågan är: Saknas det kompetenta kvinnor? Utrikesministern räknar upp ett antal kandidater, dock inte Östtimors utrikesminister, vilken Birgitta Ohlsson nämner i sin fråga. Men var är kvinnorna som kandidater? Utrikesministern anger att "Sverige skulle självklart välkomna kvinnliga kandidater till posten". Min fråga är: Vad innebär det att välkomna? Vad gör utrikesministern för att kvinnor ska bli kandidater? Jag kan konstatera att när utrikesutskottet behandlade frågor om FN och mänskliga rättigheter anger utskottets majoritet just på grund av diskussionen om kvinnor i FN följande: "Utskottet vill framhålla att det faktum att en svensk innehar ordförandeposten i FN:s generalförsamling under innevarande session, som löper omedelbart efter världstoppmötet, bidrar till att ett extra tungt ansvar åvilar Sverige när det gäller att bidra till och i konstruktiv anda driva på den fortsatta reformprocessen." Utskottet anger också att just kvinnornas roll inom FN är en del av reformprocessen. Under FN:s 60-åriga levnadstid har ingen kvinna lett organisationen. Det finns flera kompetenta asiatiska kvinnor som skulle vara utmärkta ledare för Förenta nationerna. Birgitta Ohlsson namnger några stycken, exempelvis Burmas oppositionsledare Aung San Suu Kyi, som sitter frihetsberövad, chefen för FN:s befolkningsfond, saudiskan Thoraya Obaid och UNHCR:s före detta flyktingkommissionär, japanskan Sadako Ogata, som hon också menar trots sin ålder är en kandidat. Det finns en uppsjö kvinnor utöver dessa som skulle kunna vara kandidater också till andra toppositioner inom FN. Men FN behöver som sagt inte bara en kvinna på generalsekreterarposten. Hela organisationen måste ju förändras vad gäller kvinnors representation. Trots att FN-stadgan från 1945 tydligt uttrycker lika rättigheter för kvinnor och män är dessa konventioner om kvinnors rättigheter ofta ifrågasatta, med reservationer, undantag och bortförklaringar till att kvinnor ska förvägras samma frihet som männen. Trots att kvinnor utgör hälften av världsbefolkningen och 70 % av de allra fattigaste saknas vi ofta vid makten. Andelen anställda kvinnor inom FN har inte ökat nämnvärt, och andelen kvinnliga chefer har minskat. Av 31 avdelningar på FN-sekretariatet med över 20 anställda är det bara fem som når upp till FN:s mål om lika många kvinnliga som manliga anställda. Världens kvinnor vill ha hela menyn av rättigheter. Om inte ens FN kan vara ett jämställt föredöme, där kompetens och inte kön sätts i centrum, varför ska då medlemsstaterna bry sig? Därför hoppas jag nu på att utrikesministern ska tydliggöra vad det innebär att välkomna, kontra Birgitta Ohlssons fråga vilka åtgärder utrikesministern avser att vidta.

Anf. 38 Jan Eliasson (S)
Fru talman! Sverige är ett av de länder som hårdast driver jämställdhetsfrågorna i FN och i internationell politik över huvud taget, skulle jag vilja säga. Vi har föregått med gott exempel. Det finns fortfarande mycket att göra i vårt eget land, men det är en prioriterad fråga i hela vår utrikespolitik och i vår biståndspolitik. Och, kan jag säga som tidigare FN-ambassadör och biträdande generalsekreterare i FN, det är väl känt i systemet att Sverige och de nordiska länderna är drivande i de här frågorna. Vi skulle självklart välkomna och gärna verka för en kvinnlig generalsekreterare i FN. Birgitta Ohlsson och Nina Lundström har starkt pekat på namn som i hög grad är gångbara och som jag tycker är oerhört starka kandidater som borde kunna komma i fråga. Det finns ytterligare namn. Louise Arbour, den nuvarande människorättskommissarien i Genève, är en ledande och stark representant för FN-systemet. Hon är en oerhört principfast och bra manager. Presidenten i Lettland nämns, Vike-Freiberga. Det finns en allmän uppfattning i FN-systemet att nästa kandidat antingen bör komma från Asien eller från Östeuropa, två regioner som i ena fallet inte haft posten på länge och i andra fallet aldrig haft den. Det lutar i hög grad åt en person från det området. Jag tycker att den debatt som här sätts i gång är ett bra exempel på att man från olika medlemsstater ställer de här kraven. Formellt är det så att enligt artikel 97 i FN-stadgan, som jag hoppas att jag ständigt bär i fickan - ja, här är den - är det FN:s generalförsamling som till slut utser generalsekreteraren, men på rekommendation av säkerhetsrådet. Just nu pågår en diskussion inom säkerhetsrådet om olika namn. Det är bara tre annonserade kandidater. Ramos Horta har inte anmält sig som kandidat. Det är de tre som jag nämnde i dag som har anmält sig som kandidater. Det vore också bra om i så fall kvinnor av den typ som här nämndes också kunde anmäla sig som kandidater och framföras som kandidater av sina länders representanter. Jag har en annorlunda statistik än den vi nu hörde. Mellan 2001 och 2005 ökade antalet kvinnor i lönegrad D-1 - en högre chefsposition - med 10,4 % till 32,6 % av det totala antalet anställda på dessa nivåer i FN. Under perioden den 1 juli 2004 till och med 30 juni 2005 gjordes totalt 206 utnämningar för en rad placeringar inom hela FN-systemet. 78 av dessa var kvinnor, det vill säga 37,9 %, varav 52 från i-länder, 23 från utvecklingsländer och 3 från länder i ekonomisk transition. Vi har kanske olika uppgifter där, men jag ser en ganska positiv trend. Sedan kan vi med stolthet konstatera att Inga-Britt Ahlenius, som chef för FN:s kontor för intern översyn, innehar en av de högsta posterna inom FN-systemet. Vi arbetar vidare på detta. Den som var nr 2 i FN-systemet under nio år var Louise Fréchette, också en mycket stark kanadensisk representant och tidigare kollega till mig som FN-ambassadör. Det görs framsteg även i FN, men Sverige bör vara pådrivande både i vad gäller anställningar inom FN-systemet och i fråga om FN:s generalsekreterare.

Anf. 39 Nina Lundström (Fp)
Fru talman! Om det inte finns kandidater är det förstås svårt att välja någon. Det intressanta är ändå - om jag har förstått rätt - att man även från Sveriges sida på olika sätt kan driva frågan om att också dessa kandidater kommer fram. Finns de inte kan de inte väljas. I utrikesutskottets betänkande där FN:s roll i framtiden och reformprocessen diskuteras uttryckte vi följande i en borgerlig reservation, nämligen att FN blir vad medlemsländerna gör det till. Precis som utrikesministern angav här är det fråga om generalförsamlingen. Låt mig ta exemplet Kofi Annan. Det var på rekommendation av säkerhetsrådet och utan votering som han utsågs och fick sitt mandat förlängt. På vilket sätt får vi fram kvinnor? Ett problem är, naturligtvis, att om kvinnor saknas på olika poster i FN-systemet kommer de heller inte att på sikt få de meriter som krävs för de högsta positionerna. Det finns naturligtvis ett samband. Om vi tittar på meritförteckningarna för olika kandidater är en faktor mycket viktig, det vill säga att det är viktigt att finnas med och kunna bygga upp sitt cv för att bli påtänkt. Precis som utrikesministern angav, kan jag konstatera att Inga-Britt Ahlenius utsågs 2005. Men innan det skedde var till och med den svenska meritlistan vad gäller kvinnor osedvanligt tunn. Hon var den första kvinnan. Då har utrikesministern själv haft framträdande positioner - och naturligtvis många andra. Ett skäl till att också se till att kvinnor kommer fram inom de politiska systemen, de nationella parlamenten och nationella regeringarna är just för att få de formella meriterna - förutom att finnas i FN-systemet. Det är naturligtvis en angelägenhet för oss alla. Jag tycker att Birgitta Ohlssons fråga har varit väl tajmad och viktig, också av det skälet att reformprocessen pågår. Precis som utrikesutskottet diskuterade i sitt betänkande är det också en tidpunkt för att förflytta positionerna vad gäller kvinnors positioner inom FN. Frågan är hur vi ska påverka medlemsländerna om inte FN självt kan visa på att kvinnors kompetens tas till vara. Utifrån den diskussion och debatt vi har i dag, och utrikesministerns roll både vad gäller den svenska regeringen och i FN och FN:s generalförsamling, vilka konkreta åtgärder avser utrikesministern att vidta för att dessa kandidater över huvud taget ska finnas? Finns det inte kandidater kan de inte väljas.

Anf. 40 Jan Eliasson (S)
Herr talman! Jag finner här möjligheten att på ett positivt sätt överbrygga avståndet mellan Sveriges utrikesminister och ordföranden i FN:s generalförsamling. Jag kan därmed positivt besvara Nina Lundströms fråga. Jag har för ungefär fem månader sedan tagit initiativ till en grupp i FN som ska diskutera revitaliseringen av FN:s generalförsamling. Den leds av Lettlands kvinnliga FN-ambassadör och Jemens manliga FN-ambassadör. På dagordningen för ett möte som ska äga rum på tisdag står just nu valet av FN:s generalsekreterare. Jag är övertygad om att frågan kommer att tas upp, nämligen hur kandidater kan tas fram och också, givetvis, från enskilda länders sida möjligheten till en kvinna på denna post. Jag hoppas att denna kommitté för revitalisering av generalförsamlingen kommer att leda till en förstärkt dialog mellan säkerhetsrådet och generalförsamlingen om hur man tillsätter generalsekreterare. Hittills har generalförsamlingen automatiskt genomfört säkerhetsrådets rekommendation. Nu blir det mer av en dialog innan detta val sker. Dialogen kommer säkerligen att omfatta den fråga Nina Lundström tar upp. Bilden är inte så mörk. Margareta Wahlström, nr 2 på den militära sidan, biträdande generalsekreterare i FN, kvinna och svenska, gjorde en strålande insats i Afghanistan. Ruth Jacoby ingår i kommissionen som ska utreda koherensen inom FN-systemet. Hon får en mycket mäktig och viktig position - från sin svenska utgångspunkt. Vår ambassadör i Genève är en kvinna, Elisabet Borsiin Bonnier. Hon är en mycket duktig förhandlare och respekterad i hela FN-systemet. Vi har också en diskussion med säkerhetsrådet om resolution 1325. Den gäller kvinnors plats i fredsarbetet och fredsbyggnadsarbetet. Jag var själv med om förhandlingen på slutet, där det angavs att i den nya fredsbyggnadskommissionen ska kvinnor spela en viktig roll i fredsbyggnadsarbetet. Det är också något som inte har funnits i tidigare texter av det slaget. Det sker framsteg, även om vi har anledning att alltid vara otåliga samt kräva mer och önska mer. Det är med denna känsla som regeringen går vidare i detta viktiga jämställdhetsarbete också på internationellt plan.

Anf. 41 Nina Lundström (Fp)
Herr talman! Det är glädjande att höra att det kommer att ske ytterligare åtgärder från utrikesministerns sida för att med de möjligheter som finns flytta kvinnors positioner inom FN. Låt mig då göra ett medskick. Jag väljer att namnge, precis som utrikesministern, Inga-Britt Ahlenius. Det skulle kanske vara bra om regeringens hemsida också nämner de övriga kvinnor som utrikesministern precis namngav. Jag kan konstatera att om man läser regeringens hemsida - vilket jag gjorde senast i dag - under rubriken "Svenskar i FN" saknas de kvinnor som utrikesministern har nämnt. Jag skulle välkomna att den kompletteringen görs på regeringens hemsida. Det är också ett sätt att synliggöra kvinnorna. Herr talman! Slutligen vill jag påminna om att Sveriges regering på det nationella planet har en princip för att när exempelvis tillsättningar till utredningar och styrelser ska ske kräva att de politiska partierna i Sverige alltid ska namnge en man och en kvinna. Det är ett krav som den svenska regeringen ställer på nationell nivå. Återigen, herr talman! Det är på så sätt man kan synliggöra kandidaterna, inte bara på hemsidor men naturligtvis för att få fram kandidaterna. Det finns utomordentliga kandidater i världen som skulle kunna anta den typen av utmaningar, men de måste synliggöras, kandidera och bli valda.

Anf. 42 Jan Eliasson (S)
Herr talman! Jag hade egentligen inte tänkt att gå upp ytterligare en gång, men jag ska bekräfta att regeringens hemsida ska kompletteras. Det ligger i allas intressen. Jag hoppas att hemsidan nu fungerar efter incidenterna de senaste dygnen - som är oerhört tankeväckande.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.