Jämställdhet i näringslivet utan kvotering
Interpellation 2005/06:444 av Pilsäter, Karin (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-05-22
- Anmäld
- 2006-05-24
- Besvarad
- 2006-06-08
- Sista svarsdatum
- 2006-06-12
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 22 maj
Interpellation 2005/06:444 av Karin Pilsäter (fp) till näringsminister Thomas Östros (s)
Jämställdhet i näringslivet utan kvotering
För en liberal feminist är det strukturer i samhället som lägger grunden för det ojämställda Sverige. Vi måste se sambandet mellan kvinnors ensidiga arbetsmarknad, löneskillnaderna, de få kvinnliga toppcheferna, det låga antalet entreprenörer, kvinnors överrepresentation av sjukskrivningar och kvinnors underrepresentation i bolagsstyrelser.
Folkpartiet är övertygat om att en jämnare könsfördelning i näringslivet gagnar både bolag och samhället i stort men vi tror inte på kvoterade bolagsstyrelser via lagstiftning. Det finns andra vägar att gå; frågan är om regeringen är beredd att pröva dessa. Norge har fått en kvoteringslag som nu regeringens utredare tittar på. Kan vi i Sverige, politiker och näringsliv tillsammans, hitta en annan lösning än lagstiftning?
1. Den viktigaste utmaningen är kvinnors företagande. Om fler kvinnor fick samma möjligheter som män att driva företag skulle detta i förlängningen få som effekt att fler kvinnor skulle kunna rekryteras till högre positioner inom näringslivet. Endast vart fjärde svenskt företag i dag drivs av en kvinna, enligt Svensk Näringsliv. En av förklaringarna till detta är att kvinnor är verksamma inom yrken som i dag domineras av offentliga monopol. Folkpartiet vill öppna dörrarna för mer nyföretagande inom den offentliga tjänstesektorn och ta bort stopplagen mot vinstdrivande akutsjukhus. Mäns och kvinnors olika yrkesval förklarar till stor del varför vi har få kvinnor inom näringslivet. Om vi vill uppnå ökad jämställdhet krävs det att yrkesvalen blir mindre könsbundna.
2. De statliga bolagen anser jag ska föregå med gott exempel i första hand innan vi politiker ger oss på de privata. Om de tar in fler kvinnor i sina bolag får fler kvinnor erfarenhet och vi breddar rekryteringsbasen.
3. Det behövs fler kvinnor i de privata företagens styrelser. Som aktiesparare eller kund är det viktigt att man har all information för att kunna välja var man vill spendera sina pengar och kunna utöva sitt ägarinflytande. För att underlätta detta bör företagen införa sätt att förenkla för kunder att få en insyn i hur företaget är organiserat ur jämställdhetssynpunkt. Detta kan göras till exempel genom att i årsredovisning för börsnoterade bolag tydligt redovisa könsuppdelade uppgifter och hur man arbetar för att underlätta för anställda att förena karriär med familj. Andra förslag är jämställdhetsindex, jämställdhetscertifiering och jämställdhetssmiley.
4. Den skeva arbetsfördelningen i hemmet är en av huvudförklaringarna till att kvinnor oftare får stå tillbaka i yrkeslivet. Många kvinnors dubbla arbetsbörda förklarar också varför svenska kvinnor står för över 60 % av sjukskrivningarna. Folkpartiet vill därför göra det möjligt för stressade människor med vanliga löner att köpa skattereducerade hushållsnära tjänster.
5. Så länge kvinnor tar ut den större delen av föräldraförsäkringen befästs de traditionella könsrollerna som i sin tur påverkar karriärutvecklingen och löneskillnaderna. Vi vill därför uppmuntra fäder att ta ut fler dagar i föräldraförsäkringen genom en jämställdhetsbonus. Det innebär att varje månad som tas ut i föräldraledighet, och som motsvaras av en månad den andra föräldern tar ut, ger 90 % i ersättning istället för 80 %.
6. Könsdiskriminering i arbetslivet måste också bekämpas hårdare än i dag. Respekten för jämställdhetslagstiftningen är än idag alldeles för låg. Det är inte acceptabelt att lagstiftningen i princip nonchaleras av en stor del av arbetsgivarna. Arbetsgivare som bryter mot lagen måste få kännbara straff.
Om vi ska hävda oss i den globala konkurrensen måste vi ta till vara hela vår befolknings kapacitet. Jämställdhet är inte något ett samhälle unnar sig när det har råd. Det är något ett modernt samhälle inte har råd att avstå från. Men jag är övertygad om att lagstiftning om kvoterade bolagsstyrelser inte är rätt väg att gå, det finns andra mer angelägna åtgärder som måste till. Att införa denna typ av lagstiftning är som att måla om ett hus som är angripet av parasiter eller är fuktskadat.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till näringsministern:
1. Vilka andra åtgärder än lagstiftning ämnar statsrådet vidta för att öka representationen av kvinnor inom bolagsstyrelser?
2. Avser statsrådet att vidta särskilda åtgärder för att öka representationen av kvinnor inom de statliga bolagens styrelser?
3. Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att minska hindren för kvinnors företagande?
4. Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att öka kvinnors möjlighet att göra karriär inom företag?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:444
Webb-tv: Jämställdhet i näringslivet utan kvotering
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:137 Torsdagen den 8 juniProtokoll 2005/06:137 13 § Svar på interpellation 2005/06:444 om jämställdhet i näringslivet utan kvotering
Protokoll från debatten
Anf. 111 Thomas Östros (S)
Fru talman! Jag hade trots allt hoppats att näringsministern något skulle kommentera problematiseringarna från ett enigt näringsutskott när det gäller behovet av att fokusera tydligare på standardiseringsarbetet. Man pekar på att inte minst olika myndigheter har tappat bort sitt ansvar i standardiseringsfrågorna för att bevaka olika svenska intressen. Därför tycker jag naturligtvis att det arbete som nu har inletts efter näringsutskottets besked från i höstas är positivt. Men jag hade hoppats att en lite tydligare problemmedvetenhet skulle komma fram i denna debatt.
Men låt oss för all del fortsätta denna diskussion. Jag är naturligtvis väldigt belåten med att näringsministern har visat prov på ett så starkt engagemang för standardiseringsfrågorna i denna debatt. Och jag räknar med att Thomas Östros kommer att fortsätta att stödja det standardiseringsarbete som kommer att bedrivas av nästa näringsminister och nästa ledning för Näringsdepartementet.
Därmed vill jag tacka för den här debatten.
Anf. 112 Karin Pilsäter (Fp)
Fru talman! Karin Pilsäter har frågat mig vilka andra åtgärder än lagstiftning som jag ämnar vidta för att öka representationen av kvinnor i bolagsstyrelser, samt vilka särskilda åtgärder som avses att vidtas för att öka representationen av kvinnor inom de statliga bolagens styrelse. Karin Pilsäter har också frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att minska hinder för kvinnors företagande, liksom att öka kvinnors möjlighet att göra karriär inom företag.
Sedan den 1 januari 2004 gäller en ny lagstiftning om redovisning av könsfördelningen i företagsledningar (prop. 2002/03:56, bet. 2002/03: LU7, rskr. 2002/03:221). Lagstiftningen gäller alla företag med fler än tio anställda och regleras i årsredovisningslagen (5 kap. 18 b § i årsredovisningslagen (1995:1554)). Genom de nya reglerna synliggörs könsfördelningen bland de ledande befattningshavarna i företagen på ett bättre sätt än tidigare. Det har därmed skapats ett incitament för företagen att vidta åtgärder för att få en jämnare representation av båda könen.
Regeringen har nyligen lämnat skrivelsen med 2005 års redogörelse för företag med statligt ägande till riksdagen. I skrivelsen betonas att de statligt ägda företagens ledningar och styrelser bör vara ett föredöme i jämställdhetsarbetet. Det är en fortlöpande och angelägen uppgift att ta vara på den kompetens och erfarenhet som både kvinnor och män har, inte minst genom tillsättningar på chefsnivå. Regeringens delmål om att andelen kvinnor i styrelserna för den statliga företagssfären ska vara minst 40 % uppnåddes redan den 30 juni 2003. Detta har uppnåtts genom ett systematiskt nomineringsarbete. Per den 3 maj 2006 var andelen kvinnor 44 % och andelen män 56 % i den statliga företagssfären. I de av staten helägda företagen var andelen kvinnor högre, 47 %, och därmed också andelen män lägre, 53 %.
Regeringen har tydligt uttryckt i skrivelsen att det nu är angeläget att de statligt ägda företagen driver utvecklingen mot att öka andelen kvinnor i företagsledande ställning, precis som staten som ägare gått i bräschen för att öka andelen kvinnor i styrelserna. Låt mig också nämna att de statligt ägda företagen redan bedriver ett aktivt jämställdhetsarbete och att de enligt regeringens ägarpolitik bör ha en jämställdhetspolicy.
När det gäller företagandet så ökade det kvinnliga nyföretagandet med 18 % under 2004. Totalt startades 41 600 nya företag under 2004, inte på 20 år har det startats så många företag. Regeringen arbetar för att stärka denna trend ytterligare. För att stärka det svenska näringslivets konkurrenskraft genomför regeringen ett stort antal insatser. Över 300 konkreta åtgärder genomförs för förbättrad service och minskad administration för företagen. 2 miljarder satsas på att främja tillgången på riskkapital. 900 miljoner kronor satsas fram till 2010 för att stimulera forskning och utveckling i mindre företag. Vi genomför också flera strategiska skattesänkningar. Arvs- och gåvoskatten har avskaffats. Skatten för fåmansföretagare sänks med 1 miljard kronor, och den 1 juli 2006 sänks arbetsgivaravgiften temporärt för en enmansföretagare som anställer. Exportfrämjandet har förstärkts, och exportrådgivare anställs i samtliga län.
Några av regeringens satsningar är av särskild vikt för kvinnors företagande. Under 2002-2004 avsattes totalt 42 miljoner kronor för att främja kvinnors och invandrares företagande, och från år 2005 permanentades den satsningen med 19 miljoner kronor per år. Insatserna har bland annat riktats till affärsrådgivning åt kvinnor.
En viktig fråga som har betydelse för kvinnors vilja att starta företag är utformningen av trygghetssystemen. Som ett led i strävan att skapa balans i försäkringsvillkoren mellan anställda och företagare har regeringen fattat beslut om en utredning av trygghetssystemen för företagare. Uppdraget omfattar en översyn av arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen, tillfälliga föräldrapenningen samt havandeskapspenningen.
Andelen som tar lån är något lägre bland kvinnor som driver företag än bland män som driver företag. Ett problem som nämns är att kvinnor ofta söker mindre lån, som kommersiella aktörer inte bedömer lönsamma. För att tillgodose detta behov har Almi sedan förra året möjlighet att erbjuda så kallade minilån på upp till 50 000 kr. Minilånen har visat sig mycket efterfrågade, inte minst bland kvinnor. Almis verksamhet kommer dessutom från och med 2007 att förstärkas genom en utökad grundfinansiering.
Möjligheten att uppnå ökad jämställdhet i företagen hänger nära samman med om vi lyckas nå ökad jämställdhet i samhället i stort. Inte minst viktigt är att män och kvinnor har samma möjligheter att dela ansvaret för hem och arbete. Från och med den 1 juli 2006 kommer taket för föräldraförsäkringen att höjas kraftigt, vilket är en viktig reform för att främja jämställdhet mellan män och kvinnor. Även insatser för att motverka att kvinnor diskrimineras i arbetslivet vid anställningar, föräldraledighet eller lönesättning är viktiga liksom självfallet jämställdhetsarbetet i skola och förskola.
Anf. 113 Thomas Östros (S)
Fru talman! Jag ska be att få tacka statsrådet för svaret. Jag tycker att det var befriande att läsa och höra att den här diskussionen kring kvinnors deltagande och makt i näringslivet, affärslivet, ändå har gått väldigt mycket framåt. Även om det inte alltid händer så mycket i praktiken som vi önskar har diskussionen ändå gått väldigt mycket framåt. Det kom inte ett svar där det stod att arbetet i regeringen är så fördelat att det är jämställdhetsministern som ska svara, utan det är faktiskt näringsministern som tar upp den här diskussionen.
Lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter när det gäller företagande, pengar, makt är inte bara rätt och rättvist, utan det är också en lönsamhetsfråga. Därför anser jag att det är en oerhört viktig del av den ekonomiska politiken och en viktig del av tillväxtpolitiken. Jämställdhet handlar inte om antal, utan det handlar om makt. Men ofta är ju antal ett nödvändigt, dock inte tillräckligt, villkor för att också uppnå makt.
Jag tillhör dem - det tror jag att näringsministern också gör - som är övertygade om att intelligens är relativt jämnt fördelad över mänskligheten och att vi har större olikheter oss personer emellan än vad vi har som tillhöriga respektive könskollektiv. De konkurrensbegränsningar som i dag finns för framför allt kvinnor i näringslivet och män i hemlivet är därför tillväxthämmande. Vi tar inte till vara kvinnors kompetens och kraft fullt ut. Därför är det här också ett samhällsintresse, ett allmänintresse. Det är inte bara ett intresse för respektive person som blir hindrad i sitt liv, utan att det är ett gemensamt intresse.
I det här sammanhanget kan man ofta fråga sig vad som är hönan och vad som är ägget. Många menar att om vi får fler kvinnor i toppen kommer det att leda till att vi också får väldigt många fler kvinnor på bredden i näringslivet, och därför måste vi först se till att vi får fram fler kvinnor i toppen. Å andra sidan: För att få fram många fler kvinnor i toppen måste vi också ha många fler kvinnor på bredden. Min slutsats är då inte att man ska göra antingen eller utan att man måste göra insatser på alla olika nivåer.
Vad som är kompetens är i hög grad någonting som finns i betraktarens ögon, det vill säga att det är den som avgör vad som är kompetens som också avgör hur många som har kompetensen. I dag är det alldeles uppenbart att det finns fullt tillräckligt med kvinnor som har tillräcklig kompetens - god kompetens, väl konkurrenskraftig kompetens - för att finnas på de absoluta toppositionerna.
Jag ställde ett antal frågor. Några av dem har jag fått lite mer uttömmande svar på, andra har jag fått något mer kortfattade svar på. En viktig uppgift för staten är just att man, när det gäller det statliga företagsinnehavet, ska agera som ett föredöme. Det finns också med i den statliga ägarpolicyn. Därför skulle jag ändå vilja kasta tillbaka frågeställningen till näringsministern.
Visserligen har staten nu drygt 40 % kvinnor i genomsnitt i sina bolagsstyrelser, men det krav man ställer på börsbolagen är ju inte att de i genomsnitt ska ha någon viss procentsats utan att de var och en ska ha det. Då är ju sanningen den att väldigt många av de stora helägda statliga bolagen, Vattenfall, Vin & Sprit, Vasallen, Vasakronan, SBAB, Svensk Bilprovning, Systembolaget, har en kvinnorepresentation som är ungefär likvärdig med börsgenomsnittet. De riktigt stora börsnoterade, Telia, SAS, Nordea, ligger också där någonstans. Och på sistone har det knappt hänt någonting alls. Bland de 44 nya ledamöterna så ökade man kvinnoandelen med en. Därför skulle jag ändå vilja kasta tillbaka frågan: Vad tänker näringsministern göra för att först och främst se till att det ökar i de statliga bolagen? Den andra frågan som jag skulle vilja kasta tillbaka är: Vad tänker regeringen och näringsministern göra för att de facto öka kvinnors möjligheter till företagande inom de stora kvinnodominerade sektorerna, kunskapsintensiva tjänstebranscher?
Anf. 114 Karin Pilsäter (Fp)
Fru talman! Jag håller med Karin Pilsäter om att man också kan se jämställdhetsfrågan som en lönsamhetsfråga för företag. Det handlar om att använda den kompetens och erfarenhet som finns i samhället för att göra det bästa av varor och tjänster och för att agera på marknader. Självklart slösar ett ojämställt samhälle på mänskliga resurser.
Jag vill bestämt hävda att regeringens arbete med att besätta styrelser i de statliga bolagen har varit oerhört framgångsrikt. Det var nog väldigt få som trodde det, när vi först satte upp målet, att 40 % av ledamöterna skulle vara kvinnor. Vi nådde det redan 2003. Jag vet att det inledningsvis var många som ifrågasatte att vi skulle klara det. Vi är nu uppe i 47 %, vilket innebär att vi från år till annat säkert kan ha en majoritet kvinnor i statliga bolagsstyrelser. Det börjar alltmer väcka väldig respekt ute i näringslivet, för det visar att diskussionen om att det inte finns kompetens till bolagsstyrelserna helt enkelt inte kan stämma.
Vi har genom ett engagerat långsiktigt arbete med att nominera kvalificerade ledamöter till statliga bolagsstyrelser lyckats uppnå detta. Sedan är det alldeles riktigt att det skiljer sig från bolag till bolag. Sveaskog har närmare 65 % kvinnor - Europas största skogsbolag. Och vi kan ha motsvarande situation åt männens håll i andra bolag. Det är nästa diskussion vi får ta, om det ska vara fördelat på precis varje bolag. Det kommer inte att vara någon svårighet för oss att i så fall ändra den målsättningen. Vi har med råge nått en målsättning som väldigt få trodde var möjlig. Och vi har gjort det samtidigt som vi har förstärkt kompetens och erfarenhet i statliga bolagsstyrelser. Och under den resans gång har lönsamhet och förvaltning och skötsel av de statliga bolagen förbättrats i kvalitet. Det är ett väldigt viktigt budskap till det privata näringslivet och en modell att följa.
Däremot håller jag inte med när det gäller Karin Pilsäters underliggande fråga om kvinnors företagande. Jag anar att det ligger någonting i hennes fråga om att man måste privatisera offentlig verksamhet för att öka kvinnors företagande. Jag tror inte att det är modellen att följa.
Vi ser nu ett kraftigt ökat nyföretagande i Sverige, generellt sett. Inte på decennier har så många företag startats. Det är en framgång för den politik för entreprenörskap som vi driver. Särskilt mycket ökar detta bland kvinnor, 18 %, vilket också är tecken på att kvinnors nyföretagande har tagit ordentlig fart. Vi får inte slå oss till ro. Vi kommer att behöva fortsatt ökat nyföretagande i Sverige, och vi behöver fler kvinnor som startar företag, men utvecklingen visar att det här inte är beroende av att man privatiserar offentlig sektor.
Däremot bekymrar jag mig för den politik som Folkpartiet och Karin Pilsäter nu har slagit in på när det gäller att stimulera tjänstesektorn. Åtta av tio företag som startas startas i tjänstesektorn. Sysselsättningen ökar nu kraftigt i tjänstesektorn.
I det läget lägger Folkpartiet och alliansen fram ett förslag där ni kraftigt höjer arbetsgivaravgiften, skatten, för ett litet hotell, ett litet taxiföretag eller en liten elektrikerfirma för att kunna sänka skatten för exempelvis en stor snabbmatskedja som finns i alla städer i Sverige.
Det kommer att hindra nyföretagandet. Det kommer att försvåra utvecklingen för tjänstesektorn. Det kommer att skapa sämre villkor för en del av ekonomin där särskilt kvinnors företagande kommer att bli väldigt viktigt. Jag tror att tjänstesektorn, med den starka expansion vi nu ser, kommer att föra med sig ett fortsatt mycket starkt ökat kvinnligt nyföretagande. Men det hotas av alliansens politik.
Anf. 115 Thomas Östros (S)
Fru talman! Tiden för interpellationsdebatten medger inte att vi går in i en allmän diskussion om företagandets villkor. I statistiken finns det mycket man kan vända och vrida på. Sanningen är att det inte finns väldigt många fler företagare i dag än vad det fanns för ett år sedan. Däremot finns det många fler registrerade företag. Det är inte riktigt samma sak. Andelen i befolkningen som driver företag är lägre i dag än när regeringen tillträdde. Men det är en annan frågeställning som vi lämnar därhän.
Vi i Folkpartiet föreslår tillsammans med alliansen helt finansierat att man särskilt sänker arbetsgivaravgiften inom de tjänstesektorer som är väldigt kundnära och där personalkostnader har väldigt stor betydelse för priserna. Det är ett förslag som kommer från Dan Anderssons tjänsteutredning. Om jag minns rätt var det näringsministern i egenskap av skatteminister som tillsatte den men sedan inte gjorde någonting av de resultat som kom fram.
Det finns mycket att vända och vrida på. Man önskar att man bara kunde sänka skatter och inte behövde finansiera det på något sätt. Men vi vet att det inte är en hållbar linje, och därför har vi våra förslag fullt finansierade.
Var ligger framtiden? Om man låser in en väldigt stor del av befolkningen och ekonomin i en helt och hållet offentligt reglerad verksamhet som drivs ungefär efter samma principer som ett arméregemente på 1800-talet tror jag inte heller man kan förvänta sig att ligga i framkant i en globaliserad värld. Det är precis vad vi gör i dag i Sverige.
De signaler man skickar till de högutbildade och mycket kompetenta kvinnor som är verksamma inom de kunskapsintensiva tjänstesektorerna inom vård och utbildning är: Gör er inte besvär. Vi stiftar stopplagar snarare än startlagar.
Sverige skulle ha väldigt mycket att vinna på att göra samma sak med vård och utbildning som vi gjorde exempelvis inom telemarknaden. När man avreglerade telemarknaden hade man ingen aning om vad det tio år senare skulle resultera i för en enorm tillväxt och dynamik. Det var många nya innovationer och affärsidéer som man inte hade en aning om. Vi trodde kanske att det skulle pressa priserna framför allt.
Jag är helt övertygad om att om man gör samma sak när det gäller dessa sektorer kommer Sverige att ha jättestora möjligheter på en internationell tjänsteexportmarknad. Dessutom skulle vi kunna få mycket förnyelse. Det finns ingenting som hindrar, tvärtom, att man har de tjänsterna skattefinansierade och fördelade efter de principer som vi är överens om är rimliga. Men det behöver inte betyda att driften ska ske på det sättet och att man därigenom hämmar dynamiken så pass mycket som man ändå gör.
Det har blivit en väldigt infekterad ideologisk fråga i stället för att man försöker se till att skapa de bästa möjligheterna för patienter, elever och andra nyttjare i Sverige. Personalen ska kunna få många arbetsgivare att välja på och kunna förverkliga affärsidéer, och Sverige ska kunna ge sig ut på en internationell tjänsteexportmarknad. Det är ett exempel just på hur vi i Sverige för den allmänna tillväxten och välståndets skull inte utnyttjar den kompetens och det kunnande som finns.
Jag vill ta upp en sista fråga. Det gäller kvinnors möjligheter och vad staten, regeringen och riksdagen kan göra för att underlätta för kvinnor att göra karriär ute i de befintliga företagen. Huvudansvaret för det ligger naturligtvis på näringslivet. Näringsministern säger att man höjer taket i föräldraförsäkringen. Det tycker jag är bra. Men det är en absolut otillräcklig åtgärd.
Jag tror att det behövs en lång rad andra förändringar. Vi har många förslag. Jag skulle till exempel vilja slå ett slag för att man snarare funderar på att kvotera vård av sjukt barn. Det skulle vara en betydligt mer framgångsrik väg för att öka kvinnors möjlighet i näringslivet att ha starkare positioner. Det skulle sprida riskerna för småföretagare och andra som vill anställa kvinnor.
Anf. 116 Karin Pilsäter (Fp)
Fru talman! Som jag redovisat agerar regeringen väldigt aktivt för att se till att de statliga bolagen är föredömen. De har lyckats med råge att uppnå våra målsättningar. Det bör vara en ledstjärna också för det privata näringslivet. Det är fullt möjligt att göra om man är engagerad och långsiktig.
Vi kommer så till tjänstesektorn, som jag tror är en jättemöjlighet. Antagligen är expansionen av den privata tjänstesektorn som vi nu ser i Sverige huvudförklaringen till varför vi har ett ökat nyföretagande. Det är ett område som lämpar sig väldigt väl för nyföretagande. Åtta av tio företag som startas, startas i tjänstesektorn.
Hur man än vänder och vrider på argumenten har vi inte på decennier haft ett så högt nyföretagande. Det är oerhört positivt. Entreprenörskapet växer i svensk ekonomi. I det läget, Karin Pilsäter, hotar ni kvinnligt företagande och nyföretagandet med dessa väldigt märkliga skatteåtgärder som ni nu föreslår.
Varför ska det lilla hotellet, det lilla taxiföretaget eller den lilla elektriska firman få kraftigt höjd skatt för att de pengarna ska användas till att den stora hamburgerkedjan, eller vad det kan handla om, ska få sänkt skatt? Hur kan man föreslå något sådant?
Hur många kvinnor och kvinnliga företagare kommer inte att drabbas mycket hårt av detta? Kommer inte det att minska deras lust att nyanställa? Det är mycket riktigt att jag var skatteminister när det utredningsförslaget kom. Men vi lade det åt sidan eftersom det gav dessa, menar jag, bisarra effekter.
Ni måste förklara varför ni är beredda att så kraftigt höja arbetsgivaravgiften för små företag där ofta kvinnor har drivit sitt företag på ett framgångsrikt sätt.
Att tala om offentlig sektor som ett 1800-talsregemente känns kanske inte riktigt som en sjyst beskrivning av den verksamhet som hundratusentals människor är engagerade i. Här utförs ett väldigt viktigt arbete. Här ryms väldigt mycket entreprenörskap också i den offentliga sektorn. Det finns människor som är entreprenörer och förändrar och förbättrar kvaliteten.
Här finns också väldigt många privata företag som levererar tjänster som är offentligt finansierade. Det har mycket pragmatiskt använts i rader av socialdemokratiska kommuner genom många år. Men vi säger att det är väldigt viktigt att dra en gräns.
Vi tycker inte att man ska sälja ut universitetssjukhus med hundraåriga och mer traditioner som är en naturlig del av den offentliga sektorn. Där har Folkpartiet och alliansen en annan uppfattning. Jag är säker på att vi har ett väldigt starkt folkligt stöd för detta.
Vi ser att också tjänsteexporten ökar mycket kraftigt. Det är nyföretagande i tjänstesektorn. Det är väldigt många kvinnor som startar nya företag. Vi ser också en kraftigt ökad tjänsteexport. Där kommer vi att se många av framtidens väldigt viktiga företag för svensk del.
Jag tror att vi kan göra ännu mycket mer för att stärka jämställdheten i Sverige. Det gör vi engagerat. Föräldraförsäkringen är en sådan viktig komponent i detta. Det gäller att se till att ersättningsnivåerna också fungerar så att det går att fördela föräldraledigheten jämställt och att man inte förlorar ekonomiskt på detta.
Jag vänder mig starkt mot kravet på att kvotera vård av sjukt barn. Jag tror att det är ett rasande stort ingrepp i familjernas möjlighet att planera sin vardag. Det tror jag inte i sig är ett effektivt redskap. Låt oss diskutera på bredden vilka ytterligare insatser vi ska göra, men inte kvotering av vård av sjukt barn.
Anf. 117 Thomas Östros (S)
Fru talman! När det gäller staten som föredöme sade statsrådet tidigare att det var väldigt få som trodde att man skulle kunna nå målen. Jag vet inte vilka som inte trodde det. Frågan var väl om man trodde att man verkligen var beredd att genomföra det. Det har jag aldrig tvivlat på.
Det visar bara att det är ganska lätt. Men det visar också vilken konstig syn regeringen har på representationen. Det handlar bara om någon sorts antal. Sanningen är ju den att om man vill ha en jämn könsfördelning därför att man tror att kompetens är rätt så jämnt fördelad och att mångfalden i sig skapar ett mervärde för företaget, är det inte till särskilt stor nytta för Vasakronan, som har en minoritet kvinnor i styrelsen, att det finns en majoritet kvinnor i styrelsen i ett helt annat statligt fastighetsbolag, Specialfastigheter.
Det är naturligtvis så att man måste förvänta sig och kräva att staten gör samma sak i respektive bolag, på samma sätt som man förväntar sig och kräver det nu - kanske - i form av lagstiftning av de privata företagen.
Ericsson kan ju inte säga: Skanska har en massa kvinnor i styrelsen, så vi behöver inte ha några! Det måste gälla i respektive bolag om man tror att det ska vara till någon nytta och fördel för själva bolaget i sig. När det gäller vd och ledningsgrupp är inte de statliga företagen något föredöme - tvärtom. Jag tycker att det blir lite bakläxa på de redovisade åtgärderna för hur man ska gå vidare.
I övrigt har vi delade meningar när det gäller om vi tror att kvinnors kraft, kompetens, kunnande och engagemang skulle kunna komma mycket bättre till nytta i mera småskaliga organisationer som kan vara mer entreprenörsdrivna inom de stora kvinnodominerade sektorerna - vården och utbildningen. Jag tror att det är så. Jag tror att de signaler som regeringen sänder ut med stopplagen har betydligt större negativa konsekvenser än bara dem som gäller de stora universitetssjukhusen.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.