Jämställdhet i förskolan

Interpellation 2010/11:424 av Kakabaveh, Amineh (V)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Besvarad
1899-01-01
Inlämnad
2011-05-20
Besvarad
2011-05-31
Anmäld
2011-06-07
Sista svarsdatum
2011-06-10

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 20 maj

Interpellation

2010/11:424 Jämställdhet i förskolan

av Amineh Kakabaveh (V)

till statsrådet Nyamko Sabuni (FP)

För att nå upp till de av regeringen fastställda målet om jämställdhet mellan kvinnor och män måste arbetet med att förändra mönster som leder till motsatsen påbörjas redan i förskolan. Av såväl skollagen som läroplanen för förskolan framgår att skolan och förskolan ska främja jämställdhet mellan könen och motverka traditionella könsmönster och könsroller.

Utredningen Jämställdhet i förskolan (SOU 2006:75) visar att förskolan har svårt att leva upp till läroplanens skrivning om jämställdhet. Delegationen för jämställdhet i förskolan slog redan i utredningen fast att detta beror på kunskapsbrister om genuspedagogik och hur man kan bedriva jämställdhetsarbete i förskolan. Kunskapsbristen hänger ihop med resursbrist eftersom det kan kosta pengar att sätta i gång det praktiska jämställdhetsarbetet i form av utbildningar etcetera.

År 2009 var det endast 3 procent män som arbetade inom den kommunala förskoleverksamheten. Antalet har legat mellan 2 och 3 procent de senaste tio åren. Att bryta den könssegregering som råder bland de anställda inom den kommunala förskolan är också nödvändigt för att jämställdhetsarbetet i förskolan ska bli framgångsrikt. Barn behöver möta både män och kvinnor i den dagliga barnomsorgsverksamheten för att utvecklas och växa.

Dess värre har regeringen inte tagit fram något förslag på hur jämställdhetsarbetet inom förskolan ska förbättras trots den utredning som presenterades redan 2006.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att personal som arbetar inom förskolan ska få ökad kunskap om genuspedagogik och om hur de kan bedriva praktiskt jämställdhetsarbete för att uppfylla intentionerna i skollagen och gällande läroplan?

Kommer statsrådet att ta initiativ till utbildning av fler genuspedagoger och fortbildning för redan befintliga genuspedagoger?

Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att göra det möjligt att anställa fler genuspedagoger inom förskolan?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2010/11:424, Jämställdhet i förskolan

Interpellationsdebatt 2010/11:424

Webb-tv: Jämställdhet i förskolan

Protokoll från debatten

Anf. 22 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Amineh Kakabaveh har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att personal inom förskolan ska få ökad kunskap om genuspedagogik och hur de kan bedriva praktiskt jämställdhetsarbete för att uppfylla intentionerna i skollagen och gällande läroplan. Vidare frågar hon om jag kommer att ta initiativ till utbildning av fler genuspedagoger och fortbildning för redan befintliga genuspedagoger samt vilka åtgärder jag kommer att vidta för att göra det möjligt att anställa fler genuspedagoger inom förskolan. Ansvaret för förskolans verksamhet och anställning av personal ligger ytterst på huvudmännen, kommuner och enskilda. Enligt skollagen (2010:800) ska huvudmannen se till att personalen vid förskole- och skolenheterna ges möjligheter till kompetensutveckling och att förskollärare och annan personal har nödvändiga insikter i de föreskrifter som gäller för skolväsendet. Enligt den reviderade läroplanen för förskolan som börjar tillämpas den 1 juli har förskolechefen ett särskilt ansvar för att personalen kontinuerligt får den kompetensutveckling som krävs för att de professionellt ska kunna utföra sina uppgifter. Jämställdhet är en del av de grundläggande demokratiska värden som ingår i målen för förskolan. Förskolan ska aktivt och medvetet främja flickors och pojkars möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intresse utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller. För att få en förskollärarexamen enligt den nya examensbeskrivningen som ska tillämpas från och med hösten 2011 krävs bland annat att studenten ska ha förmåga att beakta och förankra ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv i den pedagogiska verksamheten. För att öka kunskapen om jämställdhet och för att främja jämställdhetsarbetet i skolan har regeringen under 2008-2010 satsat ca 100 miljoner kronor. I satsningen ingick tillsättandet av en delegation för jämställdhet i skolan (DEJA) och Statens skolverk fick i uppdrag att genomföra olika utvecklingsinsatser. Skolverkets insatser för fortbildning i syfte att generellt främja jämställdhet har även riktats till förskolan. Under 2010 var cirka en femtedel av dem som deltog i fortbildningskursen om jämställdhet förskollärare. När det gäller att bryta könstraditionella val och könsroller har både Delegation för jämställdhet i skolan och Skolverket haft i uppdrag att se över hur man kan motverka traditionella studieval och att sprida kunskap i frågan. Skolverket har under 2008-2010 även fördelat utvecklingsmedel till skolornas arbete för att motverka traditionella yrkesval. Myndigheten har också byggt upp en webbportal för att stödja det praktiska arbetet med värdegrundsfrågor genom information och stödmaterial om till exempel jämställdhetsfrågor. För att stödja jämställdhetsarbetet i kommuner och landsting lämnade regeringen under förra mandatperioden ett bidrag på 145 miljoner kronor till programmet Hållbar jämställdhet, som bedrivs av Sveriges Kommuner och Landsting. Flera förskolor och skolor har tagit del i detta projekt. För perioden 2011-2013 har regeringen beslutat att stödja programmet med ytterligare 80 miljoner kronor. Regeringen aviserade i budgetpropositionen för 2011 (prop. 2010/11:1 utgiftsområde 16) att den avser att fullfölja jämställdhetssatsningen, bland annat genom att följa upp slutsatser och förslag från Delegation för jämställdhet i skolan. Delegationens slutbetänkande har nyligen varit ute på remiss och jag avser att återkomma till frågan om fortsatt jämställdhetsarbete i förskolan och skolan.

Anf. 23 Amineh Kakabaveh (V)
Herr talman! Jag tackar jämställdhetsminister Nyamko Sabuni för svaret. Ministern svarar egentligen inte på de frågor som jag har ställt i min interpellation. Jag tycker att det är positivt att regeringen har tillsatt en delegation för jämställdhet i skolan. Men såvitt jag har kunnat se när jag snabbt tittat i utredningen SOU 2010:99 nämns inte genuspedagoger särskilt i sammanhanget. Att förskollärare deltar i Skolverkets fortbildning om jämställdhet är naturligtvis positivt. Frågan är om dessa utbildningsinsatser räcker för att förändra fasta könsnormer, attityder och värderingar. Det är det som är problemet i dag. Utredningen Jämställdhet i förskolan , SOU 2006:75, visar att förskolan har svårt att leva upp till läroplanens mål om jämställdhet. Delegationen för jämställdhet i förskolan slog redan i utredningen fast att detta naturligtvis beror på kunskapsbrister om genuspedagogik och om hur man kan bedriva jämställdhetsarbete i förskolan och skolan. Det är klart att man måste jobba på olika nivåer mot könsnormerna som skiljer pojkar från flickor och män från kvinnor. Den bästa åldern att medvetandegöra detta hos barnen är när de är mycket små. Det gäller både flickor och pojkar. Det gynnar både samhället och individen i fråga om jämställdhet. År 2009 var det enligt en undersökning endast 3 procent män som arbetade inom den kommunala förskoleverksamheten. Antalet har legat mellan 2 och 3 procent de senaste tio åren. Det är en katastrof för världens mest jämställda land att män inte ens är involverade vare sig i hemmet eller ute i verksamheten när det gäller barnuppfostran och så vidare. Att bryta den könssegregering som råder bland de anställda inom förskolan är nödvändig för att nå jämställdhet. Som barn behöver man möta både kvinnor och män i den dagliga barnomsorgsverksamheten för att kunna utvecklas och växa. Dess värre har regeringen inte tagit fram något förslag på hur jämställdhetsarbetet inom förskolan ska förbättras trots att utredningen lade fram sina förslag 2006. SKL:s - Sveriges Kommuner och Landsting - satsningar, som Nyamko Sabuni nämner i sitt svar, har gått till projekt inom ramen för programmet Hållbar jämställdhet. Visst finns det slutrapporter från några förskolor, men bidragen har gått till vitt skilda projekt, alltifrån snöröjning och gatubelysning till kommunernas informationsmaterial som har granskats utifrån jämställdhetssynpunkt, vilket så klart är positivt. Men det var inte riktigt det som jag frågade om. Frågan är fortfarande: Vad gör regeringen just för att det ska vara möjligt att anställa genuspedagoger i förskolan? Det är det som är viktigt.

Anf. 24 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Jag håller med om beskrivningen att den svenska förskolan inte är jämställd. Det är inte den svenska skolan, den svenska äldreomsorgen eller den svenska vården heller. Det är mycket i vårt samhälle som inte är jämställt. Inte ens stadsbyggnationen är jämställd i den bemärkelsen. Därför tror jag att vi behöver göra mycket samtidigt och parallellt och inte bara en sak i taget. Amineh Kakabaveh efterfrågar ytterligare saker som kan göras på förskoleområdet. Jag har nämnt en del saker som sker, även om pengar till hållbar jämställdhet går till olika saker i olika kommuner. Kommunerna har själva fått önska vad de vill fokusera på och vilken verksamhet som de vill jobba med. Då är det ändå viktigt att nämna att det där utvecklas arbetsmetoder och att man där konkret upptäcker vad man har för brister i sitt förhållningssätt till flickor och pojkar. Ju mer vi kan lära oss och ju mer vi kan sprida erfarenheter om detta, desto bättre är det. Jag menar därför att det är värt att nämna Hållbar jämställdhet i sammanhanget och att fler gärna får lära sig av de erfarenheter som finns. Jag är vän av att de som jobbar inom förskolan faktiskt har kunskap om genus och faktiskt har kunskap om hur man jobbar jämställt. Jag vill inte att det hela tiden ska vara så att så fort det handlar om jämställdhet ska det finnas en specifik person som har denna kunskap och som sedan ska se till att några andra gör rätt. Så fort det inte finns en person som kan genuspedagogik, en så kallad genuspedagog, så ska det inte fungera i en förskola. Jag tycker inte att det ska vara så. Det utbildades ett antal genuspedagoger, och en del av dem är ute på marknaden. Det är kommuner som anställer genuspedagoger, och det är enskilda huvudmän som äger förskolorna som anställer dem. Det är inte jag i regeringen eller vi här i riksdagen som anställer genuspedagoger. Men jag tycker att det är ännu viktigare att vi ser till att förskollärarna eller för den delen barnskötarna i sin utbildning faktiskt får ett jämställdhetsperspektiv och en genuskunskap. Jag tycker att det är viktigt att den befintliga personalen har möjligheter att fortbilda sig och gå vidare till högskola för att läsa genuspedagogik och genusvetenskap som erbjuds där. Det är bara genom att ge dem som bedriver verksamheten varje dag och som möter våra barn varje dag kunskap som vi också kan göra verklig skillnad. Med detta sagt vill jag säga att jag gärna ser att kommuner och enskilda huvudmän anställer de genuspedagoger som finns. Men ännu viktigare är det att befintlig förskolepersonal faktiskt har kunskap i jämställdhet och faktiskt tar lärdom av de erfarenheter som görs på andra håll i landet, bland annat med hjälp av Hållbar jämställdhet, hur man med enkla metoder kan arbeta för att se till att våra pojkar och flickor får lika villkor för att de i förlängningen inte ska göra de könsbundna utbildningsval som till slut leder till den könssegregerade arbetsmarknaden som påverkar våra löner och så vidare. Jag håller med Amineh Kakabaveh om att det är viktigt att börja i förskolan. Men det ena måste inte förta det andra. Vi behöver kunnig personal i förskolan, och de genuspedagoger som finns får gärna anställas av dem som ansvarar för förskolan.

Anf. 25 Amineh Kakabaveh (V)
Her talman! Både jag och Nyamko Sabuni vet att man under den rödgröna mandatperioden hade en hel del genuspedagoger. De är tyvärr inte så många. Det är få som blev utbildade. De har påverkat mycket. Jag tror att många av oss kommer ihåg daghemmet Rödmyran där personalen filmade hur man arbetade. Sedan visades detta i Sveriges Television, och det framgick hur personalen behandlade pojkar och flickor på olika sätt. Det var ett sätt för personalen att följa upp det egna arbetet. Detta visar på vikten av att vara medveten om könsrollerna, till exempel hur man behandlar pojkar och flickor. Det framgick att man ansåg att pojkarna var tuffa och skulle klara sig själva. Men när någon drog en flicka i håret sade man: Vad gör du med den söta lilla flickan? Hon kanske är söt, men när någon drar henne i håret behöver man inte klappa på henne och säga lilla flicka. Man ska göra på samma sätt med både pojkar och flickor. Det är det som eftersträvas. Detta är viktigt, inte bara om man är socionom eller lärare. Man är faktiskt jämställd. Vi vet i dag hur könsrollerna och könsmaktsordningen styr i vårt eget hem. Det präglar både samhället och hemmet. Barnen är också en produkt av den miljö som de växer upp i. Därför är det väldigt viktigt att börja redan vid sandlådan och därför är skolan väldigt viktig. I dag finns det tyvärr inte så många genuspedagoger. Dessutom har den här regeringen tagit bort de få som fanns förrförra mandatperioden. Det här är alltså fortfarande nödvändigt. Det finns en massa författare och utredningar som behandlar detta. Jag har läst en hel sida - det var ett material, källhänvisningar - om att den rödgröna regeringen gjorde många utredningar. I alla kom man fram till att det är nödvändigt med genuspedagoger i förskolan för att bryta rådande könssegregering och könsmaktsordning som i dag skiljer såväl män och kvinnor som pojkar och flickor åt. Det här sitter i ryggmärgen ända tills man dör. Normerna ligger så fast. Men tar man det från början blir det alltid positivt och bra. Men helt jämställda kommer vi tyvärr inte att vara. Vi vet ju hur normerna också påverkar oss som föräldrar, som vuxna. I alla fall är det med tanke på den yngre generationen bra att se till att jämställdheten är en nödvändighet. Regeringen har ju själv ett mål. Om man verkligen menar allvar med sitt mål för att nå jämställdhet inom både förskola och skola måste man se till att det här finns med. Jag tror dock inte att den moderatledda regeringen vill att jämställdhet ska vara möjligt, även om minister Nyamko Sabuni så gärna vill det. På olika nivåer i skolan, i arbetslivet och i hemmen - jag tänker på detta med RUT-avdrag, pigavdrag, och så vidare - har vi sett att man inte kan bli jämställd med den politik som i dag råder. Det behövs mer av det radikala och jämställda.

Anf. 26 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Ordet "radikalt" hörs i var och varannan mening när jämställdhet diskuteras. Ibland måste man gå till vardagen och fråga sig vad medborgarna efterfrågar, och ibland är politikernas radikalism kanske inte det som medborgarna frågar om. Frågan om förskolan och jämställdhet i förskolan är mycket viktig och en fråga som jag väldigt mycket och gärna jobbar med. Återigen: Det finns säkert genuspedagoger utbildade några år tillbaka. De får gärna anställas av de huvudmän som ansvarar för förskolan. För egen del menar jag att det är viktigt att föra in det här perspektivet i befintlig utbildning för förskollärare, barnskötare och andra som finns i skolan. Ja, vi har kanske inte en examensutbildning i högskolan där man får titeln genuspedagog. Men vi har genuspedagogik och genusvetenskap. Dessa utbildningar försöker vi få befintlig förskolepersonal att gå för att lära sig mer om detta. Jag tror verkligen på det konkreta, på att nere på golvet se vad som är fel i det vi gör. Precis som Amineh Kakabaveh beskrev kan förskollärare filma sin verksamhet och konkret se hur pojkar och flickor behandlas annorlunda. Ibland är det inte svårare än så, och ibland är det inte nödvändigt att gå en universitetsutbildning för att upptäcka detta. Vad hållbar jämställdhet handlar om är just detta med att utveckla arbetsmetoder för att nå vad vi kallar för jämställdhetsintegrering. Jämställdhetsintegrering är en strategi. För att nå en jämställdhetsintegrering måste vi utveckla ett antal arbetsmetoder som är sådana att vi blir medvetna om könsrollerna och om hur vi som vuxna till exempel i förskolan reproducerar dessa. Det är viktigt att befintlig personal besitter denna kunskap och konkret jobbar med de här frågorna. Det får gärna finnas genuspedagoger. Men jag tycker att samma kunskap kan finnas hos befintlig personal. Och framför allt: Kanske har man inte titeln genuspedagog, men man kan vara expert. Många experter anlitas i de här sammanhangen för att man ska få hjälp med att utveckla sin verksamhet. Det är inte så att det inte görs ett jämställdhetsarbete inom förskolan. Det är bara det att det tagit en annan form och kanske kallas för någonting annat än det Amineh Kakabaveh är van vid. Kanske är det inte längre fråga om genuspedagoger. Men det finns experter. Framför allt utvecklas arbetsmetoder. I kombination med forskning och utbildning för förskollärare ser vi till att det finns med sådana moment att man är fullvärdigt lärd när man kommer ut som förskollärare. Allt detta tycker jag att det också är väldigt viktigt att tala om och att utveckla. Det handlar alltså inte bara om så kallade genuspedagoger.

Anf. 27 Amineh Kakabaveh (V)
Herr talman! Helt klart måste det vi här talar om finnas. Vi är överens. Vi vill ha ett jämställt samhälle. Problemet är att man har olika tillvägagångssätt. Om man inte vet att det är fråga om genusperspektivet och att det gäller jämställdhet som ska ha rätt benämning kan man inte komma åt det hela. Det handlar om en maktanalys på den nivå där barnen finns, om att medvetandegöra detta. Om man som lärare, pedagog eller personal inom olika verksamheter inte är medveten om rådande könsmaktsordning och om analysen att sådant här leder till att pojkar och flickor redan från sandlådan, precis som män och kvinnor, går skilda vägar och om att det inte är givet att det i näringslivet bara ska finnas gubbar eller att nästan alla presidenter i världen ska vara män - man måste kunna den analysen från början - kommer inga förändringar att ske. Det är ett faktum som vi lever med. Finns det ett jämställdhetsmål i läroplanen måste regeringen ta sitt ansvar. Man kan inte bara, som jämställdhetsminister Nyamko Sabuni gör, säga: Detta ligger på kommunerna, på huvudmännen. Det löser inte problemet, utan det handlar om resurser. Jämställdhetsarbetet måste också kopplas till de bristande resurserna. Har man resurser kan man bilda sig, utbilda sig och fortbilda sig, och göra olika analyser. Till det måste det finnas resurser i form av både tid och pengar men också i form av kunskap för att kunna förändra när det gäller detta arbete.

Anf. 28 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Runt om i vårt land pågår ett förändringsarbete, inte minst inom förskolan. Jag skulle vilja föreslå Amineh Kakabaveh att försöka besöka förskolor för att höra hur förskolepersonalen medvetet diskuterar jämställdhet och genus samt hur de ökat sin kunskap och hur de med enkla arbetsmetoder upptäcker de brister och könsroller som reproducerats gång på gång på gång. Vi får en yrkesgrupp som blir mer och mer medveten om detta. Detta är bra för framtiden. Jag säger inte att det är perfekt. Jag säger inte att förskollärare generellt på varje förskola är experter och kan detta. Jag säger bara att medvetenheten finns där. På tal om resurser finns det ingen annan regering som satsat så mycket pengar på att försöka få välfärdstjänster så jämställda som möjligt. Det gäller då från barnomsorg till äldreomsorg, vård och skola. Så mycket resurser som satsats under denna mandatperiod har aldrig tidigare satsats. Det här är väldigt viktigt. Jag förstår att Amineh Kakabaveh saknar genuspedagoger. Det finns kanske inte så många genuspedagoger i dag som för några år sedan. Men det finns nu en annan typ av arbete. Det finns en annan typ av medvetenhet och kunskap inom vår förskola. Detta måste vi fortsätta att utveckla. Delegationen för jämställdhet i skolan har avlämnat sin rapport med förslag om hur vi kan förbättra jämställdheten i förskola och skola. Jag avser att återkomma till riksdagen när det gäller ytterligare åtgärder. Men låt oss inte blunda för det som händer runt om i landet och låt oss inte fastna i det förgångna! Jättemycket sker nu, dock i en annan form. Det sker en utveckling på våra förskolor. Åk gärna, Amineh Kakabaveh, ut till förskolor för att lära dig mer om hur det ser ut! Runt om i landet har man där blivit mycket bättre på detta.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.