Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Inbjudan av delegation från Iran

Interpellation 2007/08:277 av Yazdanfar, Maryam (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-12-07
Anmäld
2007-12-07
Besvarad
2007-12-18
Sista svarsdatum
2007-12-21

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 7 december

Interpellation

2007/08:277 Inbjudan av delegation från Iran

av Maryam Yazdanfar (s)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Under förra veckan kom det till vår kännedom att en delegation från Iran av Socialdepartementet blivit inbjuden till Sverige. I delegationen ingår Hossein Zebhi, vice riksåklagare, Reza Zarei, polisiär säkerhetschef från Teheranprovinsen, Mohammad Khosh-Chehre, ledamot av det iranska parlamentet Majlis och Ahmad-Reza Radan, polismästare i Teheran, ökänd för det våld han beordrar ska användas mot meningsmotståndare och mycket nära presidenten Ahmadinejad.

Delegationen har enligt medieuppgifter bland annat diskuterat kampen mot narkotika. Men det här är inte ett vanligt möte för utbyte av erfarenheter. Det här är en delegation som i allra högsta grad är ledande i det styre som dagligen förtrycker sin egen befolkning och sätter världen i skräck, ett styre som så många gånger av internationella organ har kritiserats för den totala avsaknaden av respekt för mänskliga rättigheter och demokrati. Därför är delegationens besök i Sverige inte bara kontroversiell utan direkt olämplig.

Varför valde socialministern och Socialdepartementet att bjuda in denna delegation?

Avser socialministern att fortsätta sitt samarbete med den iranska regimen?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:277, Inbjudan av delegation från Iran

Interpellationsdebatt 2007/08:277

Webb-tv: Inbjudan av delegation från Iran

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Maria Larsson (Kd)
Anf. 141 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Det var i slutet av augusti som det kom ett pm från den svenska ambassaden i Iran. De ville ha ett möte med representanter och planera ett studiebesök i Sverige av en grupp från Iran. Det var inte bara Sverige som det här gällde. FN:s organisation UNODC hade också möte med representanter från brittiska, schweiziska och svenska ambassaderna för att informera om detta. Det gick till på följande sätt. Ambassadens pm sändes för synpunkter till ambassaden i Wien, till UD:s Asienenhet, till Justitiedepartementets polisenhet och till folkhälsoenheten på Socialdepartementet. Ingen hade några invändningar, utan bedömningen var att det här var ett område där vi hade ett gemensamt intresse med Iran och där vi borde uppmuntra till ett fortsatt engagemang. Det är viktigt att skilja på det narkotikapolitiska samarbetet eller informationsutbytet för att kunna stävja narkotikasmugglingen från det området till Sverige och arbetet med mänskliga rättigheter. Jag ska be att få återkomma till arbetet med mänskliga rättigheter alldeles strax. Det som hände sedan var att en tjänsteman på Socialdepartementet åtog sig att hjälpa till att göra ett program för gruppen och skickade då ett inbjudningsbrev till ambassaden i Teheran, vilket var nödvändigt för att UD skulle kunna utfärda visum. Men återigen: Urvalet av delegationen gjordes av UNODC i Teheran. På Socialdepartementet har vi inte gjort någon egen bedömning av de personer som ingick i delegationen. Men på en förfrågan från FN brukar Sverige svara ja. Det har alltså varit en gemensam bedömning mellan Socialdepartementet och UD. Det var ett rent tjänstemannautbyte, varför det inte har förekommit någon kontakt vare sig med den politiska ledningen i departementet eller med någon annan svensk politiker. Det skedde helt på tjänstemannanivå. Någon information har inte heller skett till den politiska ledningen inför att besöket skulle äga rum. Det är precis så här det brukar skötas. Det är ett brukligt förfarandesätt vid utländska studiebesök, vilket är värt att notera. Programmet har tagits fram i samråd mellan ambassaden i Teheran och UNODC:s representant. Man kan också säga att såväl FN som EU tycker att samarbetet är viktigt på det narkotikapolitiska området med länderna kring Afghanistan. Med Afghanistan är det självklart, där vi vet att så mycket av den narkotika som kommer till Sverige och till EU har sitt ursprung. Såväl FN som EU har tydligt uttalat att samarbete bör ske för att man ska kunna stävja narkotikaspridningen i EU men naturligtvis också i den region i Asien som är direkt berörd. Sedan är det naturligtvis så - det finns inga som helst tvivel om det - att Sverige vid varje politiskt sammanträffande med politiker i Iran alltid tar upp MR-frågan. Något annat vore omöjligt, speciellt med tanke på att situationen i Iran har skärpts. Vi får tyvärr negativa rapporter om att mänskliga rättigheter kränks kanske i ökande omfattning, vilket innebär en stor anledning till oro. Det innebär också att vid varje politiskt möte, vid varje politiskt sammanträffande, finns alltid MR-frågorna på dagordningen. Om det råder inget tvivel. Det här är en regering som står upp för MR-frågorna i varje del vid varje sammanträffande på politisk nivå. Men det här handlade om ett tjänstemannamöte som enbart låg på den nivån.
Maryam Yazdanfar (S)
Anf. 142 Maryam Yazdanfar (S)
Fru talman! Jag trodde att vi hade en regering med en likartad policy, alltså att regeringen ska syssla med det som regeringen bestämmer att regeringen ska syssla med. När Maria Larsson står här och politiskt säger att man fördömer de brott mot mänskliga rättigheter som sker dagligdags i Iran är det den politiska handen i hennes departement, och sedan gör tjänstemannahanden i departementet en annan sak. Då kan man undra: Handlar det om okunskap från det politiska styret? Har ni inte vetat om att det här besöket ska äga rum? Uppenbarligen inte, eftersom det verkade som att informationen inte hade gått fram. Men grejen är ju att du som statsråd har ansvar för vad dina tjänstemän gör. Och det här är inte ett studiebesök vilket som helst. Det här handlar inte om att bjuda in en dansk eller en italiensk delegation till Sverige. Det är inte som när man kommer från demokratiska länder och utbyter erfarenheter. Man kan inte säga så här: Ja, okej, ni torterar och avrättar människor och har ett rättssystem som är ett könsapartheidsystem - det kan man kalla det, eftersom helt olika lagar gäller beroende på vilket kön du har - men narkotikabekämpning är så pass viktigt att vi väljer att bortse från de flagranta och allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna som sker varje dag. Det är inte trovärdigt, och jag tycker inte att det är seriöst. Precis som det ska gälla alla länder med det här systemet tycker jag att det ska gälla förfrågningar om studiebesök och samarbete kring vilket politiskt område som helst. Det kan handla om vädermätning, där SMHI kanske vill ha något samarbete med Iran. Det är väl det mest opolitiska man kan ha, men jag tycker inte att man ska ha ett sådant samarbete, därför att det ger legitimitet åt en regim som inte respekterar demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. Ponera att den svenska regeringen på 80-talet hade bjudit in Johannesburgs polischef, som dagligen torterade och slog svarta människor mitt i det öppna gaturummet, till Sverige för att diskutera narkotikapolitik. Det hade inte heller varit trovärdigt. Det här är inte trovärdigt. Jag tycker att Maria Larsson ska erkänna att det här besöket inte var önskvärt, att det var fel, att det inte var rätt. Jag tror nog att Maria Larsson håller med mig om att principen om demokrati och mänskliga rättigheter ska gälla. Därför tycker jag att det skulle vara skönt om du ville säga att det här inte var rätt och att ni i fortsättningen kommer att ha en mycket mer fast och stark dialog, vare sig det handlar om Iran, FN eller EU, när man vill ha sådant här samarbete därför att ni inte vill ha den här relationen med en sådan stat.
Maria Larsson (Kd)
Anf. 143 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Regeringen ska syssla med det regeringen ska syssla med, säger interpellanten. Ja, det är precis det vi gör. Även om det här skedde på tjänstemannanivå är det naturligtvis någonting som vi från den politiska ledningen kan supporta, därför att vi tycker att det är viktigt att vi fullföljer de intentioner som vi har bestämt oss för gemensamt inom EU och inom FN. Det är precis via FN och genom EU som vi gör det här arbetet. Det är till och med så att EU har gjort stora ansträngningar för att få till stånd möten med iranska företrädare när det gäller just narkotikafrågan, där vi ser det som så centralt för att kunna hejda de stora flöden av narkotika som kommer till vårt land. Det här är en socialpolitisk fråga, och det är av största vikt att Sverige kan hitta ingångar och att Sverige kan hitta sätt att stävja de kanaler som narkotikan förs hit på. Då är det avgörande att få till stånd ett samarbete med länderna i regionen, inte minst Afghanistans grannländer. Det är därför vi gör det här arbetet. Det är en bedömning inte bara av Sverige utan också av EU gemensamt och av FN, som kom med förfrågan om besöket. Jag förstår att interpellanten kan ha andra bevekelsegrunder, men det är viktigt att vi arbetar på ett trovärdigt sätt genom de internationella organisationer där vi är medlemmar och där vi gör gemensamma bedömningar samt att vi står upp för det som är gemensamt överenskommet. Återigen: Sverige är synnerligen aktivt när det gäller att påtala brister i fråga om mänskliga rättigheter i Iran. Irans utrikesminister Mottaki besökte Sverige i maj, och han tog emot Sveriges nyanlände ambassadör i november i Iran. Utrikesminister Carl Bildt kritiserade den 7 december Irans senaste avrättning av en person som dömts för brott som han ska ha begått som minderårig. Det är självklart att varje kränkning åstadkommer ett uttalande från svensk sida. De tillfällena tas på största möjliga allvar. Sverige är en röst för ökade mänskliga rättigheter i Iran, en garanterad rättsstat i Iran. Det är i den riktningen vi arbetar. Men det vore naivt att tro att vi kan avsäga oss allt samarbete, därför att genom att narkotikan kommer hit skadas väldigt många människor i Sverige och skadas väldigt många människor i EU. Då måste vi hitta vägar att skära av de narkotikaflöden som tar sin väg från Afghanistan via Iran och via andra grannländer till ett Europa och till ett Sverige där människor går under av narkotikamissbruk. Jag tycker att interpellanten borde ha också det perspektivet med sig i den här debatten. Att vi ska upprätthålla mänskliga rättigheter är en självklarhet, men vi kan inte heller glömma eller blunda för hur narkotikan förs till vårt land. Vi ska försöka ingripa och förbättra situationen när det gäller att stänga av de kanalerna på ett tydligt sätt.
Maryam Yazdanfar (S)
Anf. 144 Maryam Yazdanfar (S)
Fru talman! Jag är helt övertygad om att det finns andra metoder att samverka internationellt mot narkotika än att bjuda in Teherans ökände polismästare, och därmed legitimera hans syn på demokrati och mänskliga rättigheter och hans arbetsmetoder i förtrycket av den egna befolkningen, och välkomna honom med öppna armar i Sverige. Jag tror det. Demokrati kommer inte att införas i Iran över en natt. Det krävs små, små steg. Men förtrycket i Iran kan också gå små, små steg framåt genom att få legitimitet utomlands. Genom det sätt som den här delegationen togs emot i Sverige har de fått legitimitet i Iran, och det tycker jag är fel. Jag tycker att det är bra att Carl Bildt har poängterat Sveriges strävan och Sveriges ambitioner på det här området gentemot Iran. Det är precis så det ska vara. Jag tycker att kontakter ska ske på hög nivå, på politisk nivå, där man förklarar Sveriges syn på mänskliga rättigheter och demokrati. Det blir närmast artighetsvisiter när det kommer människor hit från en antidemokratisk stat utan att det finns en demokratisk insyn. Det finns ingen dagordning. Hur ska vi kunna engagera oss i vad de pratar om, hur besöket går till och så vidare? Jag tycker att det är ett problem. Det är tråkigt att Maria Larsson inte vill se det och erkänna att det här besöket inte var helt klockrent.
Maria Larsson (Kd)
Anf. 145 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Interpellanten säger att det finns andra metoder men nämnde inga sådana. Nej, det kanske inte finns så många andra metoder. Det är därför vi väljer att arbeta genom de organisationer som finns och som har ett förtroende i världen. Vi arbetar via FN. Låt oss inte glömma att FN har ganska många olika organ som är verksamma i Iran, fem, sex eller sju stycken till och med. Flera av dem stöder också MR-relaterade projekt i Iran. Det finns ett samarbete med den juridiska fakulteten vid Irans universitet. Det finns kvinnoprogram på landsbygden. Det kanske är ett sätt att ta de där små, små stegen mot en ökad demokratisering. Det är det sätt som vi har valt att använda oss av för att kunna komma någonstans. Tyvärr ser vi inga framsteg. Tyvärr går utvecklingen åt fel håll när det gäller mänskliga rättigheter. Därför krävs det att vi i tid och otid träder fram och beklagar det som händer och uttalar ett tydligt misstroende mot den regim som understöder den här utvecklingen. Men låt oss inte vara så naiva att vi inte ser att vi måste använda oss av samarbetsformen för att också komma framåt inte bara när det gäller mänskliga rättigheter utan också när det gäller bekämpandet av narkotikan i Europa och i Sverige. Det var anledningen till besöket som skedde på tjänstemannanivå. På den politiska nivån använder vi varje tillfälle att tydligt påtala bristen på mänskliga rättigheter i Iran.
Maryam Yazdanfar (S)
Anf. 146 Maryam Yazdanfar (S)
Fru talman! Britta Rådström har frågat mig om jag avser att medverka till att Gunnarns flygplats också i fortsättningen kommer att få statlig driftersättning som garanti för sin framtida existens. Inledningsvis vill jag understryka att jag allmänt har uppfattningen att flyget i många fall har en betydelsefull uppgift i transportpolitiken och för den regionala utvecklingen. Många flygplatser runt om i landet spelar därför en viktig roll för regionernas förutsättningar vad gäller näringslivets möjligheter till etableringar och utveckling men också för att erbjuda medborgarna goda transportalternativ. Frågan om driftbidrag till kommunala och privata trafikflygplatser har, precis som Britta Rådström nämner, nyligen utretts inom ramen för Flygplatsutredningen. Utredningen har varit på remiss fram till den 14 december. Just nu pågår en sammanställning av remissinstansernas synpunkter. Därefter är det min ambition att Flygplatsutredningen ska behandlas inom ramen för den kommande infrastrukturpropositionen nästa år. Syftet med det är att jag vill behandla alla trafikslag samlat och inte var för sig som tidigare varit fallet. Det handlar om att skapa ett effektivt transportsystem som helhet, inte om att subventionera enskilda trafikslag. Därför måste både infrastrukturen och trafiken för väg, järnväg, sjö- och luftfart ses i ett sammanhang. Med denna ansats kommer jag att ta fram förslag för flygplatserna som även behandlar frågan om fortsatt statligt driftbidrag till kommunala och privata trafikflygplatser. Det är alltså i dag lite för tidigt för mig att uttala mig om enskilda flygplatser. Jag vill avslutningsvis göra ett medskick i den här frågan. Jag tycker att en viktig utgångspunkt för det vidare arbetet med flygplatsfrågan är att det finns ett regionalt engagemang ute i landet för att kunna visa flygplatsernas betydelse och på vilket sätt flygplatserna kan vara en integrerad och samordnad del i arbetet med regionernas långsiktiga utveckling. Jag menar att det bör finnas ett tydligt delat ansvar för de icke-statliga flygplatserna där staten kan ha en viss roll men där huvudansvaret i större utsträckning än vad som nu är fallet bör ligga på regionerna själva. Jag är övertygad om att ett sådant engagemang och ansvar från regionernas sida på ett effektivt sätt kan öka flygplatsernas bidrag till långsiktigt stabila och goda villkor för transportförsörjningen runt om i landet.
Maria Larsson (Kd)
Anf. 147 Maria Larsson (Kd)
Fru talman! Tack för svaret, ministern, även om det är ett icke-svar eftersom det hänvisas till infrastrukturpropositionen som kommer nästa år. Den riktiga benämningen på interpellationen borde egentligen ha varit Storumans flygplats i Gunnarn. Det är så den kallas. Det var slarvigt av mig att inte ha med det. Det här kanske verkar vara en futtig fråga, men det är det inte. Det är en jätteviktig fråga för Storumans kommun och för det växande näringslivet i området. Jag skulle vilja peka på en del bärande argument som det kan vara av värde för ministern att känna till. Sedan 1945 har runt 1 miljard skattekronor satsats på flygfältet. Mellan 1993 och 2002 har Storumans kommun satsat ca 64 miljoner kronor på flygfältet. Som en gammal militärflygplats är flygfältet ett av Sveriges största med en 2 300 meter lång bana och en mycket hög bärighet. Den är färdig att användas som inlandscharter- och fraktflygplats. Den har tre asfalterade sidobanor, nätverk av vägar, hangarer och verkstäder för test och övning. Så sent som förra veckan gick de fyra borgerliga riksdagsledamöterna från Västerbotten ut i en av länstidningarna och uttryckte sitt stöd för att flygtrafiken ska finnas kvar. Man sade bland annat att flygplatsen har unika förutsättningar eftersom den byggdes för försvarets behov och kan ta emot stora fraktplan. Därför har den en mycket lång både start- och landningsbana. En liten och tämligen fattig kommun, liten till befolkningen men stor till ytan, som Storuman har inte egna medel för att kunna stödja flyget. Det är absolut nödvändigt med det statliga stöd som det innebär om Rikstrafiken upphandlar trafik där. Men låt mig nu gå över till det märkliga i den här historien med upphandlingen. Rikstrafiken beslutade den 22 oktober 2007 vilka flygsträckor som ska upphandlas under perioden 2008-2011. Det var en mycket oenig styrelse som, med röstsiffrorna 4-3, beslutade att inte upphandla trafik på Storumans flygplats. Det är ett mycket märkligt agerande eftersom remisstiden gick ut den 14 december. Kan Rikstrafiken besluta innan remisstiden har gått ut? Jag vill fråga ministern om ministern anser att det var rätt av Rikstrafiken att, innan remisstiden gick ut, besluta om att upphandling inte skulle ske. I svaret sägs bland annat att ambitionen är att Flygplatsutredningen ska behandlas inom ramen för den kommande infrastrukturpropositionen nästa år. Detta är en viktig fråga. Anser ministern att det var rätt av Rikstrafiken att agera på det sättet?

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.