Huliganlag
Interpellation 2008/09:394 av Bodström, Thomas (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2009-03-11
- Inlämnad
- 2009-03-11
- Besvarad
- 2009-03-23
- Sista svarsdatum
- 2009-03-25
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 11 mars
Interpellation
2008/09:394 Huliganlag
av Thomas Bodström (s)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Den 1 juli 2005 infördes en lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang. Det var en viktig markering för att visa att våld och huliganism inte är acceptabelt. Den nya lagen har fungerat, men tyvärr bara delvis. Det har visat sig genom flera händelser, främst i herrfotbollen, att det krävs ännu kraftfullare verktyg för att stävja och förebygga huliganism. För att försöka komma till rätta med problemen har regeringen valt att mycket senfärdigt lägga fram ett förslag som få tror kommer att innebära att idrotten förskonas från huliganism.
Jag vill fråga justitieministern:
Vilka åtgärder avser justitieministern att initiera mer än den lagda propositionen för att förhindra huliganism?
Debatt
(8 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:394
Webb-tv: Huliganlag
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:89 Måndagen den 23 marsProtokoll 2008/09:89 8 § Svar på interpellation 2008/09:394 om huliganlag
Protokoll från debatten
Anf. 38 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Thomas Bodström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att initiera för att förhindra huliganism utöver den lagda propositionen om ytterligare åtgärder mot ordningsstörningar vid idrottsarrangemang.
Ändringarna i lagen om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang och i ordningslagen träder i kraft den 1 april 2009. Åtgärderna har tagits fram efter en dialog med bland andra polisen och idrottsorganisationerna och täpper till de luckor som finns i dagens lagstiftning. Lagändringarna har mottagits väl av de berörda aktörerna, vilka ser dem som ett värdefullt och verksamt tillskott i säkerhetsarbetet kring olika idrottsarrangemang. Det finns anledning att tro att dessa åtgärder kommer att bidra till ett effektivare skydd mot ordningsstörningar i samband med idrottsarrangemang.
Därutöver har regeringen nyligen överlämnat en proposition till riksdagen med förslag om utökade möjligheter för polisen att avlägsna deltagare i en ordningsstörande folksamling. Lagändringen innebär bättre möjligheter att ingripa mot ordningstörningar vid bland annat idrottsarrangemang.
I höstas presenterade Brottsförebyggande rådet, Brå, på regeringens uppdrag en kunskapssammanställning i syfte att minska ordningsstörningar i samband med idrott. I uppdraget ingick också att föreslå insatser som kan förbättra samordningen mellan de olika aktörerna på alla nivåer. De förslag som Brå därvid lämnade innebär bland annat att det görs en översyn av befintliga arenor i syfte att öka säkerheten och komforten där, och att så kallade högriskmatcher förläggs på särskilda tidpunkter. Förslagen berör alltså i hög grad även idrottsrörelsen. Rapporten diskuterades vid ett möte som Kulturdepartementet ordnade i februari i år. Statsrådet med ansvar för idrottsfrågor har inom regeringen ansvaret för den fortsatta dialogen med idrottsrörelsen.
Anf. 39 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Tack, Beatrice Ask, för svaret! Så kommer då lagen till slut. Nu ska jag i alla fall sluta att klaga på det, för det har lovats under den här mandatperioden. Så långt är det bra.
Det finns också fördelar med lagen, som innebär förbättringar. Men det finns också stora brister som gör att vi redan nu, innan den har trätt i kraft, vet att det kommer att bli problem. Allsvenskan startar om två veckor, och jag är mycket orolig för att den här lagen inte kommer att innebära någon förbättring alls när det gäller att bekämpa de personer som förstör matcher för alla andra.
Jag ska först ta upp försämringarna i rättssäkerheten. Det ena gäller åklagarens möjlighet att fatta interimistiska beslut. Det är i och för sig bra, men det ställer höga krav på rättssäkerheten. Ett tillträdesförbud kan gälla i fyra veckor, och den genomsnittliga handläggningstiden för tillträdesförbud är hela 46 dagar. Då är det för sent att få rättelse.
När en anhållen väntar på häktningsförhandling finns det en gräns på några få dagar. Här anser vi att gränsen skulle kunna vara sju dagar, alltså ungefär dubbelt så lång tid som för anordnande av en häktningsförhandling. Med tanke på att det är så få personer som detta handlar om innebär detta faktiskt ingen större belastning för rättsväsendet. Klarar man detta med anhållna personer kan man också klara det med personer som har fått tillträdesförbud.
Det andra problemet i rättssäkerhetshänseende är frågan om vad som gäller när personer rusar in på planen för att hylla sitt lags spelare och fira att laget har vunnit guld. Detta har vi påpekat, och vi hade hoppats på att det skulle bli en tydlig skrivning med en tydlig gränsdragning. Om man springer in på planen måste man veta om det är ett brott eller om man får delta i glädjeyttringar.
I fallet med Kalmar, som vann förra året, kanske det handlade om några tusen personer. Med tanke på den konkursmässiga ekonomin i rättsväsendet skulle man inte ha råd att ta sig an alla dessa personer, men man vill förstås inte heller hindra personer som inte har något som helst brottsligt syfte från att fortsätta den tradition som har gällt i många, många år i Sverige och andra länder. Här måste det till en ordentlig skärpning - det ska inte vara en tolkning av skrivningen utan det måste stå klart och tydligt. I en senare interpellation här kommer vi in på hur det fungerar om man inte har tydliga och klara besked.
Det stora problemet är dock frågan om anmälningsplikt. Detta föreslogs redan när vi genomförde vår lag. Då kom den diskussionen in sent, och vi sade: Vi genomför lagen nu, och så tar vi med diskussionen, för lagen kommer att behöva utvärderas och förbättras. Sedan dess har idrottsrörelsen - inte minst fotbollsklubbarna - drivit den här frågan. Det är inte så svårt, för vi har redan denna möjlighet på andra områden i rättsväsendet.
Vi har de personer som till exempel riskerar att sitta i förvar. De kan ju ha en anmälningsplikt. Varför skulle vi inte kunna ha en anmälningsplikt för fotbollshuliganer när vi har det för personer som har kommit hit för att de vill söka asyl?
Det är inte svårare än så. Vi har redan gjort grundarbetet. Därför undrar jag, Beatrice Ask, om det inte är dags att släppa prestigen - du hör ju trycket från idrottsrörelsen - och säga: Ja, vi genomför de här sakerna nu, men sedan sätter vi i gång med den här anmälningsskyldigheten.
Annars är risken väldigt stor att detta inte blir något annat än ett slag i luften i det viktiga arbetet med att bekämpa huliganer på våra fotbolls- och ishockeyarenor.
Anf. 40 Maryam Yazdanfar (S)
Fru talman! Justitieminister Beatrice Ask! Det är inte så långt kvar tills den allsvenska fotbollssäsongen börjar. Vi som gillar fotboll är förstås jätteglada för det. Men jag är lite tudelad, eftersom jag råkar bo sisådär 500 meter från Råsunda fotbollsstadion.
Vi som är Solnabor och vi som bor i norra Stockholm - de flesta derbyn och högriskmatcher äger rum just på Råsunda - har faktiskt också en klump i magen, för det blir värre och värre för varje år.
Numera brukar de här derbysöndagarna mest likna ett undantagstillstånd i våra kvarter. Man tar in sin cykel. Man ser till att bilen inte är parkerad på gatan eftersom man annars kan vara helt säker på att den kommer att bli repig. Man förbereder sig på förstörelse i trappuppgången och på att det kommer horder av människor som urinerar mot husväggen. Det är alltså i stort sett ett undantagstillstånd.
Många pensionärer vägrar gå ut hela söndagen när det är derby, och så ska det naturligtvis inte vara. Det kan inte vara så att människor, vare sig de gillar eller ogillar fotboll, inte kan gå ut när det är matchdag.
Fotboll är otroligt viktigt. Det är en del av vår kultur. Det är häftigt. Det är roligt att gå på fotboll. Men då ska det verkligen vara bra och roligt för alla och inte bara för några. Framför allt ska inte ett par bråkstakar kunna förstöra livet för alla andra.
Därför vill jag säga, från alla oss Solnabor: Beatrice Ask! Snälla, snälla, skynda på med det här arbetet, för det är så oerhört viktigt!
Anf. 41 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Först vill jag säga att jag är väldigt glad över att kunna konstatera att de förbättringar och skärpningar av den nu gällande lagstiftningen som regeringen har arbetat fram kan träda i kraft lagom till fotbollspremiären.
Thomas Bodström använde uttrycket "först nu" eller någonting sådant. Men faktum är att det har gått lite fortare än vad vi från början trodde skulle vara möjligt. Det är hur som helst bra att det blir gjort, att vi rättar till det faktum att den lagstiftning vi hittills har haft inte har kunnat användas, vilket naturligtvis har ställt till en hel del bekymmer.
Jag tycker också att det är viktigt att påpeka att det både när det gäller regeln om planinvasion och när det gäller att man kastar in föremål finns undantag för ringa förseelser. Det är ingen som kommer att bli dömd för att man kastar in en blomma till en trevlig fotbollsspelare eller för att man gratulerar sitt eget lag efter en fantastisk match. Det finns regler som jag tycker täcker in detta.
Sedan kan man säga: Vi borde ha en anmälningsplikt i stället. Det borde vara enkelt, tycker Thomas Bodström.
Jag är möjligen inte jurist, men så mycket kan jag i alla fall att jag är väl medveten om att den typ av anmälningsplikt som det handlar om tangerar och berör våra grundlagar och grundläggande rättigheter för medborgarna och är mer komplicerad rent juridiskt än vad man kan tänka sig.
Vi har i lagstiftningen i dag två tillfällen när vi använder oss av anmälningsplikt. I det ena fallet handlar det om när någon är dömd för att ha begått ett allvarligt brott och när man misstänker att den här personen kan försvinna eller begå nya brott i väntan på att avtjäna påföljden. Då kan man på olika sätt kontrollera. Då är anmälningsplikt ett verktyg.
I det andra fallet handlar det om lagen om särskild utlänningskontroll. När man har beslutat om en utvisning men av något skäl inte kan genomföra den kan man begära att en sådan person ska anmäla sig.
När det gäller anmälningsplikt för personer i anslutning till idrottsevenemang säger Thomas Bodström att det är en lätt sak att fixa en lag om att någon som inte ens har begått ett brott ska ha anmälningsplikt - man misstänker att personen i fråga kanske skulle kunna göra det.
Det är klart att det är ett väldigt stort steg att ta, att någon som inte är dömd, som man misstänker skulle kunna bete sig illa, ska åläggas att anmäla sig på en polisstation.
Om det ska fungera i anslutning till en idrottsaktivitet kan man tänka sig att det här måste ske ganska ofta också. Man kanske till och med måste be dem stanna en stund.
Det där väcker många frågor. Och hade vi satt i gång ett arbete med det hade vi inte kunnat rätta till bristerna i dagens lagstiftning på det sätt som vi har gjort nu, och det tror jag hade varit till men.
Sedan är det otroligt att en del tror att de redan nu vet att det här inte kommer att fungera. Om det är någonting som har begärts i diskussionerna med idrottsrörelsen och andra vad gäller arbetet mot den här typen av ordningsstörningar är det att polisen också ska kunna ansöka om tillträdesförbud och besluta om det. Vi har också det interimistiska beslutet.
Det finns naturligtvis problem i detaljerna kring detta. Men det handlar om att det ska vara praktiskt användbart, så att man faktiskt någorlunda snabbt kan besluta om att någon ska ha ett tillträdesförbud.
Så jag tycker ändå att vi har väldigt bra regler på plats när detta kommer till stånd. Dessutom måste vi naturligtvis se till att arbetet i klubbarna och med det övriga omgivande samhället fortsätter. Det finns mycket att göra när det gäller att förlägga matcher på rätt tid och att öka säkerheten i anslutning till arenorna.
Anf. 42 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Nej, Beatrice Ask, så fungerar inte juridiken, att man bara kan säga: Så kommer det inte att tolkas.
Oklara preciseringar leder till problem och brist i rättssäkerhet. Det går inte bara att säga att det här kommer att bedömas som ringa därför att detta är någonting som sedan ska bedömas av ett oberoende rättsväsende. Då spelar det ingen roll vad man kan ha sagt i riksdagen om att det inte kommer att bli så. Man kastar in en blomma, och nästa gång är det kanske någonting annat.
Det är inte så juridiken fungerar, utan man måste vara väldigt klar och tydlig, och det är man inte här.
Jag tror säkert att vi menar samma sak och att vi kan tänka oss de olika fallen. Där tror jag att vi är helt överens. Men problemet är att det är för dåligt preciserat och skrivet. Det borde ha rättats till.
Sedan säger Beatrice Ask: Nej, det här går inte. Det är en alldeles för stor sak att göra, eftersom det är personer som inte har begått brott.
Och så nämner man två saker som finns i dag, som jag menar gör att det här är en ganska lätt sak. I det ena fallet har personen dömts för brott. Men personen får en anmälningsplikt i stället för utvisning. I det andra fallet handlar det om lagen om särskild utlänningskontroll.
Du säger så här: Ja, men det går inte i det här fallet eftersom det är personer som inte har begått brott.
Men det är precis som det är i lagen om särskild utlänningskontroll. Det är precis samma sak. Det är risk att personer ska begå brott, och därför får de inte stanna kvar i Sverige. Det är det jag menar. Vi har ett identiskt läge. Det är personer som riskerar att begå brott i Sverige, och därför ska de inte få vara kvar, och det är personer som riskerar att begå brott inne på fotbollsarenan, och därför ska inte de heller få vara där, och därför ska de ha en anmälningsplikt.
Det är det jag menar, att vi har en parallell till det. Kan det vara personer som misstänks kunna begå brott när det gäller lagen om särskild utlänningskontroll är det självklart att det också kan gälla personer som riskerar att ha som syfte att begå brott inne på fotbollsarenan. Det är det jag menar. Här är det samma sak.
Men låt oss säga att du ändå har rätt, att det är en komplicerad sak! Låt oss säga det! Låt oss inte fastna i om det är en lätt eller en svår sak! Men då finns det inget som hindrar att man gör en ordentlig utredning. Och det är det som jag och idrottsrörelsen har sagt i ett par år, sedan det presenterades, i början av 2007, att det skulle bli en förändring.
Låt oss då få se att vi, som säger att det här är en lätt sak, har haft fel! Låt någon person, en domare eller någon annan - eller man kanske skulle kunna göra det på departementet - göra en ordentlig utvärdering och jämföra med England och jämföra med lagen om särskild utlänningskontroll! I så fall kanske man kan få en analys och säga: Nej, det går inte.
Då hade vi varit nöjda. Men det som hände var att man redan från början sade: Nej, det här ska vi inte göra. Och så fastnade man i den prestigen i stället för att driva det vidare. Om man nu tyckte det här var så svårt och komplicerat, genomför då den här lagen, och fortsätt i stället analysen och utredningsarbetet med det andra så kan man lägga till den, låt oss säga i höst eller nästa år.
Det som har hänt är att en i stort sett enig idrottsrörelse och en enig opposition har talat om att man för att kunna hålla de personer som bråkar och riskerar att förstöra för så många andra ska utreda möjligheten att de ska ha en anmälningsplikt. Skulle det fungera, skulle det lyckas, skulle du vara den person som faktiskt har gjort väldigt mycket för att bekämpa fotbollshuliganismen. Nu blir det tyvärr ett slag i luften. De personer som man verkligen inte vill ha inne på arenorna kommer att fortsätta att ta sig in, och det är det som är det stora bekymret.
Därför vill jag nu ställa en sista fråga. När den här lagen nu har trätt i kraft har ni gjort klart det här arbetet. Varför då inte sätta i gång en extern utredning om anmälningsskyldigheten? Det kan ju ändå vara så att vi har rätt, idrottsrörelsen och vi socialdemokrater, och då skulle det vara förödande om ni i alla fall inte har en utredning på gång. Leder den fram till något annat är jag den förste att böja mig, men se till att vi får svaret på den frågan!
Anf. 43 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Jag tycker nog ändå att reglerna är ganska tydliga, men vi får väl se om vi får förslag om tydliga förbättringar från Socialdemokraterna när det gäller planinvasion och att kasta in föremål.
Det är väl ändå en rätt stor skillnad. Lagen om särskild utlänningskontroll handlar om utländska medborgare som inte har rätt att vara i landet, och de kan åläggas en anmälningsplikt intill dess att man kan avvisa dem. Att införa motsvarande regler för svenska medborgare som inte har begått något brott är naturligtvis ett ganska stort steg. Det behöver man inte fundera så länge på för att inse. Det är alltså ett ganska stort ingrepp.
Jag är lite förvånad över att Thomas Bodström så underskattar betydelsen av de förändringar som nu görs, som ändå var de som kom fram redan när vi satte i gång diskussionerna med idrottsrörelsen och andra.
Brottsförebyggande rådet har på regeringens uppdrag gjort en genomlysning där man har försökt se vad man kan göra för att minska ordningsstörningarna. Rapporten, som kom i september, innehåller en rad olika åtgärder. Ingen av dem handlar om anmälningsplikt. Det finns kortsiktiga åtgärder och långsiktiga åtgärder. Det handlar om när man ska förlägga matcher. Det handlar om tydlighet när det gäller att inte acceptera påtaglig onykterhet vid insläpp. Det handlar om att utbilda värdar. Det handlar om översyn av arenorna i syfte att öka säkerheten, om specialutbildning för ordningsvakter, polisiära metoder och en rad olika åtgärder.
Jag menar inte att den proposition som vi har lagt fram är slutpunkten. Men nu har vi en ny, tuffare och mer användbar lagstiftning på plats. Och jag förväntar mig också att en del av de andra åtgärderna som föreslås i kunskapsgenomgången av vad man kan vidta för åtgärder kommer på plats. Därför har idrottsministern fortsatt samtalen med idrottsrörelsen och andra. Det är också därför som vi bland annat här i Stockholm via landshövdingen har en diskussion mellan klubbar, politiker och polis för att diskutera hur man kan samverka, vem som tar vilket ansvar, för att på olika sätt minska ordningsstörningarna för människor i samband med matcher.
Jag hyser gott hopp om att det här ska kunna leda till någon typ av resultat och tycker att det är oerhört centralt att stötta det arbetet i stället för att säga att det här blir som ett rö för vinden, att det inte händer någonting och att vi ska tillsätta en utredning i stället. Jag tycker att vi ska se till att man nu använder de verktyg som kommer att finnas och att man också vidtar de andra åtgärderna innan man inskränker rättigheter som är fastslagna i grundlagen, innan man gör stora ingrepp i människors frihet som faktiskt kan ifrågasättas. Att bara lagstiftningsvägen arbeta med den typen av insatser är knappast vad som tjänar en folkrörelse som idrotten, utan jag tror att vi ska arbeta utifrån Brårapporten med att faktiskt sätta en del på plats.
Jag förväntar mig att idrottsrörelsen och myndigheter av olika slag kommer att bidra till att förverkliga huvuddelen av förslagen och att polisen kommer att använda de nya möjligheter som de har fått med den lagstiftning som nu finns på plats. Då tror jag att vi får en väldigt trevlig fotbollssäsong framöver.
Anf. 44 Thomas Bodström (S)
Fru talman! Även om jag aldrig fick uppleva att någon sprang in och hyllade mig för att ha tagit något SM-guld, eftersom det aldrig skedde, ska jag inte närmare gå in på det.
Jag vill bara säga till Beatrice Ask att det finns förbättringar här. Som jag sagt finns det saker som är klara förbättringar. Och det här är egentligen ingen vänster-höger-fråga, utan här handlar det bara om att göra förbättringar.
Det som jag tycker är synd, när det ändå har gjorts ett ambitiöst arbete från departementet, är att man missar det som kanske är det allra viktigaste. Jag tror att det är enkelt att göra det. Du säger att det är svårt att göra det, men ingen av oss kan komma fram till att det skulle vara omöjligt att göra en ordentlig utvärdering.
Jag ska inte försöka göra en feltolkning eller populistiskt försöka använda det emot dig genom att säga att det gäller utlänningar i det ena fallet och svenskar i det andra. Jag vill bara säga att om vi har den här ordningen för personer som vistas här och bedöms av svenska myndigheter, kan vi också ha den i andra sammanhang. Det är därför vi ska göra en ordentlig utvärdering och utredning av det här.
Sedan finns det naturligtvis mycket mer att göra. Idrottsklubbarna har sitt ansvar och polisen har naturligtvis sitt ansvar, och jag som har följt det här noga och nära och själv går och tittar på matcher väldigt ofta vet att det har gjorts stora förbättringar. Men det behövs en lagstiftning som hela tiden skjuter fram positionerna, och här har man bara kommit halvvägs.
Jag tror att det är väldigt klokt, eller rättare sagt kräver jag att man fortsätter det här arbetet. Låt det vara en anhalt. Vi tog det första steget, och det var inte fulländat. Det sade vi redan då. Nu har det andra steget tagits, och det är dags att ta det tredje steget, därför att det är så få människor som förstör för så många andra människor. Och det är just dessa få människor som vi vill komma åt, så att alla andra kan gå på Råsunda med en mazarin och en kaffe och se AIK vinna fotbollsguld 2009.
Anf. 45 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Jag vill göra ett kort tillägg. Det gäller frågan om anmälningsplikt, vad den innebär, och om att göra en jämförelse. När det gäller anmälningsplikten för utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige räcker det att man anmäler sig hos polisen. Jag har svårt att tänka mig att det inför en fotbollsmatch räcker med att någon anmäler sig på poliskontoret i Solna och att det sedan är bra med det, utan då kanske det är nödvändigt att ha en lite mer beständig eller återkommande kontroll av den personen. Det är klart att det är väldigt resurskrävande. Jag har väldigt svårt att se detta som lösningen lösningen.
Det är lite grann så i den här diskussionen att i stället för att ta ett samlat ansvar där många agerar, vilket jag tror är helt nödvändigt, vill man gärna prata om något annat än det som finns och det som görs just nu.
Jag menar att det nu finns en möjlighet för polis och idrottsarrangörer att få ett beslut om tillträdesförbud för personer som misstänks för eller som tidigare har gjort sig skyldiga till allvarliga ordningsstörningar. Det finns tydliga regler när det gäller planinvasion och föremål som kastas in, och det är inte tillåtet att ta in pyroteknik och annat. Vi har alltså fått ett antal regler och verktyg på plats som går att använda.
Därtill måste det finnas ett arbete mellan klubbar, arrangörer och andra som går ut på att öka säkerheten och utbilda personal och volontärer så att de arbetar generellt. Det finns mycket mer som man kan göra, också sådant som finns i andra länder men som inte är genomfört här. Jag tror att vi får fortsätta att arbeta med det, men den diskussionen får idrottsministern ta med klubbar och engagerade människor som har med de här verksamheterna att göra. Sedan får vi se vilka erfarenheterna blir av den nya lagstiftningen. Den som vi har haft tidigare har som sagt inte kunnat användas eftersom den inte var användbar.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.