Huliganer och idrottsevenemang

Interpellation 2007/08:615 av Bodström, Thomas (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-04-23
Anmäld
2008-04-23
Besvarad
2008-05-09
Sista svarsdatum
2008-05-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 23 april

Interpellation

2007/08:615 Huliganer och idrottsevenemang

av Thomas Bodström (s)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

För en kort tid sedan presenterades en utredning om effektivare lagstiftning mot ordningsstörningar i samband med idrottsarrangemang. I förslaget fanns en del förbättringar gentemot nuvarande lagstiftning. Samtidigt saknades ett av de effektivaste verktygen, anmälningsplikt för kända huliganer då riskmatcher spelas. Jag vill fråga justitieministern:

Kommer justitieministern att ta initiativ för att anmälningsplikt också kommer att införas?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:615, Huliganer och idrottsevenemang

Interpellationsdebatt 2007/08:615

Webb-tv: Huliganer och idrottsevenemang

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 47 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Thomas Bodström har frågat mig om jag kommer att ta initiativ för att anmälningsplikt införs för kända huliganer. Lagen om tillträdesförbud trädde i kraft den 1 juli 2005. Alliansregeringen initierade omedelbart efter makttillträdet hösten 2006 en process för att förbättra den lagstiftning som den tidigare regeringen skapat. Eftersom ordningsstörningar vid idrottsarrangemang är ett problem som effektivast angrips gemensamt av alla berörda aktörer fördes en dialog med företrädare för bland annat idrottsrörelsen och polisen. Samtalen syftade till att identifiera de särskilda frågor där lagstiftningsåtgärder kunde behövas. Så snart samtalen var avslutade utarbetades ett uppdrag till en utredare som den 2 april i år överlämnade sitt förslag till mig. Förslaget innehåller flera bra, konkreta och effektiva åtgärder för att minska bråken i samband med idrottsarrangemang. Sådana åtgärder är att polisen ges möjlighet att ansöka om tillträdesförbud, att åklagare ska kunna besluta interimistiskt om tillträdesförbud i princip omedelbart efter att en ordningsstörning inträffat samt att straffsanktionerade förbud ska införas mot innehav av pyroteknik på idrottsplatserna, mot planinvasioner och inkastade föremål på spelplanen. Det viktigaste just nu är att snabbt få på plats de mest angelägna förändringarna och täppa till de luckor som finns i dagens lagstiftning. Frågan om anmälningsplikt är komplicerad, bland annat utifrån grundlagsaspekter, och kräver noggranna och tidskrävande överväganden. Om anmälningsplikten skulle tas med i beredningen av det nyligen överlämnade förslaget ligger ett genomförande av de efterfrågade åtgärderna flera idrottssäsonger framåt i tiden. De förslag vi har är redan utsända på remiss, och den fortsatta beredningen i departementet har hög prioritet. Min ambition är att förslagen ska kunna träda i kraft under första halvåret 2009.

Anf. 48 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Ja - det kom en ny lag 2005, en tillträdeslag. Detta var inte alldeles enkelt, för det var helt ny mark. Men vi lyckades få lagen på plats, och jag tror att vi var ganska överens över partigränserna om att det här var en lag som behövdes. Jag tror också, om jag minns rätt, att vi var ganska överens om det sätt på vilket lagen kom till. Jag vet i alla fall att vi hade nära diskussioner med oppositionen, och jag hade också ett samarbete med Göran Persson om det här. Det här är inte direkt partipolitik eller vänster och höger, utan det finns ett gemensamt intresse. Därför blev jag glad när Beatrice Ask tog initiativ till en ytterligare förbättring, för vi visste redan när lagen kom på plats att saker och ting säkert skulle komma att behöva förbättras. Men i och med att lagen var ny var det bättre att sjösätta den och så fortsätta arbetet. Där tror jag att vi hade agerat likadant. Kanske var man lite överoptimistisk när man i februari 2007 sade att konkreta förslag kan komma redan under hösten 2007. Sådana misstag har jag också gjort; jag är överoptimistisk och tror att det kan komma tidigare. Däremot anser jag att när vi nu är framme vid 2008 och det fortfarande inte finns någon tid den här säsongen, att det i vart fall ska komma den 1 januari 2009 så att inte ytterligare en säsong försenas. Det är alltså min första fråga: Kommer detta att kunna sjösättas tidigare än den 1 juli 2009 som nu är planerat? Då missar vi nästan en halv säsong till i bland annat fotbollsallsvenskan. Därför kräver vi från oppositionen att det här sjösätts tidigare, och eftersom det redan har skickats ut på remiss så går det naturligtvis att lägga fram en proposition i höst. När det sedan gäller förslagen kan jag säga att jag tycker att det är bra förslag som utredaren har kommit med, inom vissa områden i alla fall. Jag tycker att det här med pyrotekniska hjälpmedel är bra. Det är bra att både polisen och idrottsklubbarna ska få anmäla - det har vi talat om hela tiden. Jag tycker också att det är rimligt att åklagaren ska få fatta beslut interimistiskt. Men det finns två, eller egentligen tre, stora problem med den här lagen. Det första är något som finns med i förslaget, och det är att det ska vara straffbart att rusa in på planen. Det ska det naturligtvis vara, och är redan i dag, i situationer när man rusar in för att kanske skada en person eller på något sätt begå ett brott. Då är det ett brott redan i dag, så det behöver inte åtgärdas på något sätt. Det har vi sett, både i fotbollsallsvenskan och i andra situationer - vi minns den situation som var vid landskampen mellan Sverige och Danmark. Så detta är redan straffbart och behövs inte. Men om alla som rusar in på en plan ska straffas har man stora bekymmer. Detta sker nämligen varje år på den arena där det lag spelar som har vunnit allsvenskan. Då rusar det in några tusen supportrar för att hylla mästarna och jubla över framgången. Om dessa flera tusen människor ska åtalas och dömas för detta är det inte bara ytterligare en kris som väntar rättsväsendet, utan man har också gjort något som knappast kan vara syftet - nämligen att straffa alla de fantastiska supportrar som stöttar sina lag i medgång och motgång. Därför skulle jag redan nu vilja säga: Skrota det här förslaget! Kanske någon skärpning behövs, men jag tror inte det, för det är redan i dag straffbart att rusa in på planen i syfte att skada någon eller begå ett brott. Det behöver man inte någon lagändring för. På så sätt kan man också minska det arbete som behövs för att göra de här förbättringarna, och man kan också vidta de förbättringar som jag ytterligare anser ska finnas med men som inte finns med i förslaget. Dessa ska jag presentera i nästa inlägg.

Anf. 49 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Det är riktigt att vi i stora delar var överens när vi införde möjligheten till tillträdesförbud under den förra mandatperioden. Den första frågan som Thomas Bodström tar upp är om man inte kan börja tidigare än vid halvårsskiftet 2009 som utredaren har föreslagit. Jag tycker att man ska arbeta för att påskynda detta, och det är därför jag påpekar att jag har gett arbetet hög prioritet, för det vore naturligtvis bra. Men jag vågar ändå inte lova något, möjligen utifrån de lärdomar som både Thomas Bodström och jag har dragit. Är man överoptimistisk kan det bli fel. Därför säger jag att jag inte kan lova att förslaget kan träda i kraft förrän någon gång under första halvåret 2009. Å andra sidan är det klart att det ligger i sakens natur när man ger hög prioritet att man har en ambition. Men låt mig vara lite småförsiktig i det avseendet. Synpunkten som framförs när det gäller förslaget om planinvasion tycker jag visar på behovet av grundlig beredning. Det vill säga, utredaren har ansett att man behöver göra justeringar i regelverket för att förhindra den här typen av anstormning som kan komma och som kan vara allvarlig. Thomas Bodström påpekar då att när folk blir glada och ens lag har vunnit så kommer man in och vill jubla med spelarna, vilket ju faktiskt är ganska trevligt. Det var väl kanske en aspekt på det hela som man inte tänkte på i utredningsarbetet. Och det är just därför vi har ett remissarbete med synpunkter som kommer in, för det är klart att ingen vill hindra människor från att vara glada. Det som det nu handlar om är att bedöma om utredarens förslag, som är något tydligare än vad som gäller i dag, är bra - helt eller delvis - eller om det finns invändningar som vi ska ta intryck av. Jag tror att det är viktigt att man har en grundlig beredning, för det är just sådana här saker som dyker upp och som vi måste analysera. Jag hoppas verkligen att Idrotts-Sverige och andra ser till att få in synpunkter på detaljer som kan förbättras. Men det viktiga är naturligtvis att vi får de här sakerna på plats. Det är frågor som har varit prioriterade i de diskussioner vi har haft, och de är angelägna. När det gäller det här med anmälningsplikten som interpellationen handlar om, är det ett förslag som inte finns med i utredningen, och vi har inte heller bett att man ska utreda det. Anmälningsplikt, som finns i några andra länder, är betydligt mer problematiskt, för det handlar om ett frihetsberövande vilket innebär att vi tangerar grundlagsfästa rättigheter. Det är ännu fler överväganden och bekymmer som dyker upp när man ska hantera den typen av regler. Skulle vi ha lagt in detta i det här arbetet hade det definitivt inte varit möjligt att komma med ett förslag redan under nästa år, och det tror jag hade varit synd. Därför får man ta de saker som vi faktiskt kan få på plats, och så får man väl fundera över hur man ska göra med framtida åtgärder, till exempel anmälningsplikt. Det finns kanske anledning att påpeka att redan när frågan om tillträdesförbud diskuterades så analyserade och arbetade man också med frågan om anmälningsplikt. Det fanns antagligen ett skäl till att dåvarande justitieministern inte ansåg sig kunna lägga fram ett sådant förslag.

Anf. 50 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Jag tycker att det låter bra att Beatrice Ask överväger att slopa detta förslag om planinvasion. Jag som har spelat fotboll - även om jag i och för sig bara fick uppleva en sådan situation i mina drömmar, eftersom jag spelade i AIK och vi aldrig vann något SM-guld, när jag spelade i all fall - kan försäkra att de som har fått uppleva det, både spelare, publik och supportrar som gör ett fantastiskt arbete och som betyder väldigt mycket för idrotten, skulle bli väldigt bekymrade över ett sådant förslag. Det är faktiskt så att många matcher nu bojkottas av de supportrar som vi verkligen vill ha på matcherna på grund av det här förslaget. Som jag sade handlar detta inte så mycket om höger och vänster. Jag försvarar delar av det här förslaget, men det är detta många har hakat upp sig på, så det skulle vara väldigt bra om man kunde ge ett tydligt besked redan nu. Fotbollsallsvenskan pågår redan för fullt, och vi ser att det inte alls är samma positiva inramning kring matcherna. Det negativa finns kvar, men det positiva har dragits bort, bland annat i reaktion mot det här förslaget och också en del andra saker. Men det här tror jag skulle uppfattas väldigt positivt inom idrottsrörelsen och fotbollsvärlden. Det vet jag som träffar dem ofta. Då tror jag också att man skulle ha större respekt och förståelse för de förslag som har lagts fram i övrigt. Interpellationen handlade som sagt var egentligen om anmälningsplikten. För att alla ska förstå detta handlar det alltså om ett förslag som ursprungligen kommer, inte från mig, utan från fotbollsklubbarna. Det kom in i ett sent skede när det gällde den tidigare lagen, och vi sade att det här behöver diskuteras vidare. Bosse Lundquist i Djurgården med flera har nu diskuterat det under ett par år, och jag tycker att det i vart fall är värt att utreda. Det var också det jag påpekade för Beatrice Ask här i höstas. Det handlar alltså om att de personer som har fått ett tillträdesförbud också ska kunna infinna sig och anmäla sig på en polisstation. Om vi tar till exempel en derbymatch som spelas på Råsunda klockan åtta - där spelas ju alla sådana matcher numera - ska en person med tillträdesförbud infinna sig på en polisstation halv åtta eller kanske halv nio så att den personen faktiskt inte kan komma in och störa matchen. Det här är, som Beatrice Ask säger, någonting som finns i andra länder. Men det finns faktiskt motsvarande reglering också i Sverige även om det är svårt att jämföra situationerna. Men det är just detta som gör att man bör fortsätta det arbetet. Vi har det när det gäller personer misstänkta för brott. Här är det ju personer som just är misstänkta för brott. Det är risk för brottslighet. Det är då man får tillträdesförbud. Där är faktiskt situationen ganska lika. Det finns också delar inom utlänningsrätten där man har en anmälningsplikt, där det inte anses nödvändigt med förvar. Det finns en bra grogrund. Därför ska jag ge dig ytterligare ett förslag. Jag tycker att det är bra att du fortsätter den här beredningen. Men det räcker med att du ger i uppdrag till någon kompetent och duktig tjänsteman på Justitiedepartementet att titta närmare på den här frågan och göra en egen utredning på det sätt som sker väldigt ofta. Om du nu säger dig prioritera den här frågan kan du naturligtvis avsätta en person av de 350 personer som arbetar på Justitiedepartementet för att arbeta med den här frågan några månader. Då kan vi få fram ett förslag som löper parallellt med att detta förslag remitteras. I så fall kan det läggas in antingen när lagen ska träda i kraft eller vid ett något senare tillfälle. På så sätt får vi ordentligt utrett fördelar och nackdelar med anmälningsplikt. Det kan faktiskt vara så att det inte går att genomföra av olika skäl. Men vi vet inte förrän det har utretts ordentligt. Därför föreslår jag dig, Beatrice Ask, att utreda den här saken ordentligt. Det finns faktiskt fortfarande tid. Gör inte misstaget att vänta tills den här lagen har trätt i kraft för att sedan tro att man ska börja utreda! Det är nu du fortfarande har chansen. Lyssna nu på oppositionen så kommer du att få en ännu bättre lag utöver de förbättringar som finns med i det nuvarande förslaget.

Anf. 51 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Jag tycker att det finns anledning att ändå säga något om varför frågan om anmälningsplikt är komplicerad och någonting som man inte tar fram så snabbt. Anmälningsplikt i det sammanhang som Thomas Bodström efterlyser, vi har den naturligtvis i andra frågor, skulle innebär att personer skulle kunna åläggas anmälningsplikt inte för någonting de har gjort utan för något han eller hon befaras göra. För att anmälningsplikten ska kunna bli verkningsfull vid till exempel hemmamatcher eller lokalderbyn torde den också behöva innefatta ett krav på att den anmälningsskyldige under ett antal timmar ska kvarstanna på en polisstation eller motsvarande eller att det åtminstone ska kontrolleras att han eller hon finns där. Därför får åtgärden de facto karaktären av ett frihetsberövande. Det är även att märka att det kommer att bli fråga om ett frihetsberövande som sker innan någon stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara. Annars blir det verkningslöst. Anmälningsplikten innebär att det händer någonting innan man har gjort något, vilket är principiellt besvärande. Systemet skulle naturligtvis också innebära en ganska kraftig belastning framför allt för polisen som vid en del matcher skulle behöva ta emot och kanske till och med inhysa ganska många personer, potentiellt våldsamma sådana, under matchtid när man i alla fall måste anslå ganska betydande resurser för att hålla ordning kring verksamheten. Det skulle kräva ytterligare resurser. Bara det rent praktiska är bekymmersamt. I regeringsformen är varje medborgare skyddad mot frihetsberövande. Man har rätt att förflytta sig inom riket. Man har rätt till domstolsprövning vid frihetsberövande när man misstänks för brott eller i anledning av brott. Vi har Europakonventioner som tar upp sådana här saker. Det går att inskränka de här rättigheterna, men det ställs krav på proportionalitet. Och det är klart att det blir ganska besvärliga avvägningar att göra. När det är fråga om en person som någon gång har bråkat eller kanske har bråkat väldigt allvarligt ska bedömningen göras att vederbörande förmodligen kommer att ställa till det även i fortsättningen på matcherna. Det handlar om ett helt nytt institut i påföljdssystemet. Och det är en ganska omfattande utredning och bedömning som man måste göra för detta. Det är orimligt att tro att man skulle få det på plats inför nästa säsong eller något sådant. Jag avser inte heller att avge något löfte i dag om att jag kommer att utreda just denna del. Nu fokuserar vi framför allt på att genomföra detta och en rad andra nödvändiga förändringar inom påföljdssystemen. Men det finns som sagt skäl att se att detta är en komplicerad fråga. Sedan måste jag också säga att eftersom Thomas Bodström så ofta brukar förklara pedagogiskt för andra hur saker och ting fungerar, och eftersom Thomas Bodström här i talarstolen framhåller hur ofta han träffar supportrar och andra, det förstår jag, vore jag och väldigt många otroligt glada om du också kunde ta upp med människor vad utredningars förslag, beredning och remissarbete är för någonting. Det är alldeles makalöst om det är så att en massa människor uteblir från matcher eller beter sig därför att det finns ett utredningsförslag. Det är nog viktigt med lite skolning i vanlig enkel demokrati här. Och där tror jag att Thomas Bodström skulle kunna göra väldigt stora och viktiga insatser. Jag ska gärna bereda det själv. Jag försöker så ofta jag träffar supportrar att påtala att även om man inte är remissorgan får man skicka in synpunkter, och det är viktiga synpunkter i vår beredning av bland annat den här utredningens förslag. Man behöver liksom inte demonstrera eller bete sig, för det är nog det sämsta sättet att agera för att vi ska få en bra ordning. Supportrarna har också ett ansvar för ordningen vid matcher.

Anf. 52 Thomas Bodström (S)
Herr talman! Det är inte så att jag rör mig bland och träffar supportrar, jag är supporter själv, numera, kan kanske dystert tilläggas. Till saken! Det är ju så, Beatrice Ask, att många förslag som vi fick och som du har fått faktiskt hamnar i papperskorgen, eller i skrivbordslådan, som man kanske säger, därför att det går att se på ett tidigt stadium att det inte är ett bra förslag. Det kan man se själv. Det är inte så att alla förslag går ut på remiss. Sedan är det precis som du säger, att det inte heller blir lag av allting som går ut på remiss. Där kanske vi har en pedagogisk uppgift. Men jag tycker att det här förslaget är så dåligt att det går att ge besked om det direkt. Konsekvenserna har inte den här utredaren tänkt på. Man menade naturligtvis väl, men jag tycker att bara den diskussion som har förts, inte bara från mitt håll utan från många håll, och det många supportrar nu vänder sig mot och därför inte längre vill åka på match är tillräckligt för att säga: Nej, vi skippar det här förslaget. Det förslaget finns ju där. Skulle det finnas anledning att ändå införa det i framtiden är det ingenting som hindrar det. Jag tror att man bland oss supportrar skulle uppskatta väldigt mycket om ni agerade på det sättet. Sedan till anmälningsplikten och att man inte kan införa något innan ett brott har begåtts. Det är precis det som finns på en massa ställen i svensk lagstiftning. Vi har besöksförbud när det är risk för att brott begås. Det kan till och med kombineras med det gemensamma hemmet. När människor utvisas enligt särskild utlänningskontroll är det risk att brott begås. Och vi har som sagt redan nu anmälningsplikt inom andra delar i lagstiftningen. Det är därför man redan har en möjlighet att utreda det här med stöd av de delar av lagstiftningen som omfattar precis samma problematik. Det är inte alls någon ny mark som beträds, utan här är det i så fall parallella lagstiftningsåtgärder som kan vidtas för att kunna förbättra situationen för alla dem som verkligen vill gå på matcherna i syfte att se på fotboll och inte ställa till bråk.

Anf. 53 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Jag vill bara avslutningsvis säga att det naturligtvis finns mycket att fundera på och diskutera om detta. Men anmälningsplikt och besöksförbud är inte riktigt samma sak. Den anmälningsplikt som Thomas Bodström har framfört och som har diskuterats är att personer som har tillträdesförbud skulle anmäla sig och vända sig till en polisstation. Besöksförbud handlar ju delvis om helt andra instrument. Oavsett det är även besöksförbud väldigt resurskrävande. Det kräver mycket planering och att det finns insatser att göra. När man funderar över vad en anmälningsplikt för huliganer skulle kunna leda till, vilket jag försökt att beskriva, får man en rad frågor som kräver en ganska noggrann analys. Det är det jag tycker att man ändå måste påpeka. Jag tycker också att det finns anledning att säga att de förslag som har kommit är utskickade på remiss. Som jag påpekade kan det finnas kantigheter i dem eller saker som kan förbättras. Det innebär ju inte att man behöver skippa hela tanken i ett förslag. Min inställning är att när ett förslag går ut på remiss går jag inte ut med en bestämd uppfattning utöver vad som är målet och vad som finns med i direktiv och annat. Det enkla skälet är att människor som får frågan om vad de tycker ska förstå att jag är intresserad av deras synpunkter. Ministrar som talar om hur det ska vara redan innan de har tillsatt en utredning, eller när en utredning har kommit talar om vad propositionen kommer att innehålla, signalerar till människor att deras synpunkter är ointressanta. Det är bekymmersamt. Vi har fått tre konkreta och bra förslag som jag hoppas ska leda till att vi i god tid får något på plats nästa år.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.