Hot och våld - i statens tjänst

Interpellation 2013/14:63 av Pärssinen, Raimo (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2013-10-24
Inlämnad
2013-10-24
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2013-11-04
Sista svarsdatum
2013-11-14
Besvarad
2013-11-22

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 24 oktober

Interpellation

2013/14:63 Hot och våld – i statens tjänst

av Raimo Pärssinen (S)

till arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)

Statistik från Brottsförebyggande rådet, Brå, visar att under 2011 polisanmäldes mer än 10 000 brott som gäller hot eller våld mot tjänsteman. Räknar man bort poliser och ordningsvakter så återstår 2 200 anmälningar om våld mot tjänsteman. Sett några år bakåt så ser man att hot och våldsincidenterna har, på kort tid, ökat med 30 procent på Försäkringskassan.

Statstjänstemannafacket (ST) har i sin arbetsmiljörapport för 2012 redovisat skrämmande siffror på förekomsten av hot och våld på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan (74 respektive 57 procent). Detta är en oacceptabel utveckling!

Vad kan detta bero på? Förklaringen ligger i att arbetsmiljön har blivit mer krävande, med hög arbetsbelastning för de anställda på myndigheterna i kombination med tuffare regler i välfärdssystemen, vilket bidrar till att hot och våld ökar.

En stor andel av de anställda på myndigheterna säger att deras dåliga arbetsmiljö med hot och våld påverkar arbetsresultatet och tjänsteutövningen det vill säga myndigheternas beslutsfattande!

Vi socialdemokrater har många förslag som går i en annan riktning än regeringens ständiga nedskärningar på resurser för bättre arbetsmiljöer.

Frågan är vad ansvarigt statsråd och regeringen är beredd att göra för att stävja problemet med hot och våld på de statliga arbetsplatserna.

Vad tänker arbetsmarknadsministern göra för att förbättra arbetsmiljön i de utsatta myndigheterna?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2013/14:63, Hot och våld - i statens tjänst

Interpellationsdebatt 2013/14:63

Webb-tv: Hot och våld - i statens tjänst

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 23 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Herr talman! Raimo Pärssinen har frågat arbetsmarknadsministern vad hon och regeringen är beredda att göra för att stävja problemet med hot och våld på de statliga arbetsplatserna och vad statsrådet tänker göra för att förbättra arbetsmiljön i de utsatta myndigheterna. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Hot och våld som riktas mot tjänstemän är inte enbart ett arbetsmiljö- och säkerhetsproblem för den enskilda tjänstemannen och för myndigheten. Det är dessutom ett rättssäkerhets- och demokratiproblem för samhället i stort. Regeringen framhåller senast i årets budgetproposition (prop. 2013/14:1, utgiftsområde 2, avsnitt 5 Statliga arbetsgivarfrågor) att en god arbetsmiljö är viktig såväl för medarbetarnas hälsa och utveckling som för verksamhetens långsiktiga effektivitet. Arbetet mot hot och våld måste, oavsett om det sker på förekommen anledning eller i förebyggande syfte, vara ett naturligt och självklart inslag i myndigheternas verksamhet. Vi har en långtgående delegering av de arbetsgivarpolitiska frågorna till Arbetsgivarverket och till myndigheterna. Delegeringen i dess nuvarande form har gällt i närmare 20 år, och det finns en bred parlamentarisk uppslutning bakom dess principer. Eftersom regeringen aldrig kan delegera bort ansvaret i förhållande till riksdagen anges mål och delmål för de statliga arbetsgivarna i budgetpropositionen. Dessa följs upp årligen, och utvecklingen för staten totalt redovisas löpande till riksdagen. Ett av de nu aktuella delmålen är att arbetsmiljön i staten ska vara god. Antalet anmälda brott om våld mot tjänsteman har ökat. Det går dock inte att uttala sig om utvecklingen utifrån statistiken för anmälda brott, eftersom en ökning även kan bero på exempelvis en ökad benägenhet att anmäla. Statskontoret gavs i regleringsbrevet för 2012 i uppdrag att genomföra en analys av hur myndigheterna arbetar med att förebygga och hantera hot, våld och andra riskfaktorer. Rapporten För säkerhets skull - om myndigheters arbete mot hot och våld riktat mot deras anställda presenterades på ett seminarium som genomfördes av Arbetsgivarverket, Statskontoret och Regeringskansliet i januari 2013. Regeringen följer därutöver det arbete som pågår på många olika nivåer inom förvaltningen. Arbetsgivarverket och myndigheterna bedriver ett arbete med den arbetsgivarpolitiska strategin inom fem avgörande områden, där "En god arbetsmiljö främjar verksamhetsutveckling" är ett. Parterna på det statliga avtalsområdet utför ett gemensamt arbete för att stödja lokala parter i arbetet med säkerhetstänkande och att förebygga och hantera hot och våld i arbetet. I årets avtalsrörelse på det statliga området har parterna slutit en överenskommelse om fyra utvecklingsområden, däribland Arbetsmiljö, inkluderande Hot och våld och arbetsmiljöutbildningar. Under våren 2011 inledde Arbetsmiljöverket en treårig riksomfattande inspektionsverksamhet för att förebygga hot och våld under myndighetsutövning. När det gäller arbetsmiljön vid de enskilda myndigheterna har de arbetsgivarpolitiska frågorna, däribland arbetsmiljön, en central del i de underlag som tas fram inför den årliga dialogen mellan respektive departement och myndighet. Det är viktigt för mig som ansvarigt statsråd för den statliga förvaltningen att lyfta fram vikten av en god arbetsmiljö och därmed också myndigheternas arbete mot hot och våld i mina kontakter med myndighetscheferna.

Anf. 24 Raimo Pärssinen (S)
Herr talman! Jag får tacka ministern för svaret. Jag hade skrivit interpellationen till arbetsmarknadsministern för att få diskutera ansvaret för arbetsmiljöfrågor. Nu när statsrådet Attefall svarar pratar jag naturligtvis om delegering. Vi kan konstatera att miljön har förändrats i de olika myndigheterna. Försäkringskassan har fått ett nytt regelsystem att leva efter. Det har varit mycket debatt och diskussion kring detta. Det var dåligt förtroende för Försäkringskassan för några år sedan. Nu har Arbetsförmedlingen fått ett ännu sämre förtroende och rykte hos allmänheten. De tuffa regler som har antagits av den borgerliga regeringen har lett till att många människor hamnat i desperation och livskriser efter förändring av trygghetssystemen. Det har också blivit en hög arbetsbelastning och en mer krävande arbetsmiljö. När jag träffar de anställda på Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen vittnar de om att hela deras attityd håller på att förändras. Man blir hårdare i skinnet. Man kan inte tillåta sig att vara så empatisk som man skulle vilja, eftersom man är så hårt regelstyrd och måste ge så många negativa besked till medborgare som är i behov av dessa tjänster. Detta är absolut inte bra. Nu vet jag att Dan Eliasson på Försäkringskassan har inlett ett gott arbete med detta. Man behöver lugn och ro. Man behöver trygghet och förståelse. Arbetsmiljön är mycket viktig. Regeringen och statsrådet Attefall måste väl hålla med om att det ska råda en absolut nolltolerans mot hot och våld i arbetslivet. Vi har i dag kommit i ett sådant läge att de som jobbar där blir påverkade i sina myndighetsbeslut på grund av att de drabbas av hot och våld. Nu senast är det Arbetsmiljöverkets inspektörer som säger att de här i Stockholm inte kan gå ut och inspektera ensamma utan måste vara två eftersom det blivit en hårdare och tuffare miljö. Samtidigt sitter Attefall i regeringen och stryper resurserna till Arbetsmiljöverket. I svaret hävdar han att man har gett uppdrag till Arbetsmiljöverket, och det är jättebra. Men hur ska man kunna klara av uppdraget, statsrådet, om man samtidigt måste minska sin personal? Man måste säga upp människor, och människor måste sluta. Det blir färre som jobbar med frågorna. Det blir färre med expertkunskaper eftersom man inte får fylla på. Man lägger också ned kontor runt om i landet. Det är ett jätteviktigt verktyg som ska användas av de statliga myndigheterna och dem som jobbar där. Nu vet jag att Statstjänstemannaförbundet har framfört krav till regeringen och till Attefall att man ska starta ett särskilt arbete när det gäller hot och våld mot anställda på myndigheterna och den sätter en kommission på fötterna för att kunna fokusera på de problemen. En sak är säker: Det har inte blivit bättre på jobbet på Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Statens institutionsstyrelse, kronofogden med flera.

Anf. 25 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Herr talman! Hot och våld mot statliga tjänstemän och generellt sett i arbetslivet, men nu talar vi om statliga tjänstemän, är självklart aldrig acceptabelt. Vi kan diskutera utifrån olika perspektiv. Tittar vi generellt sett kan vi ana en marginell ökning under senare. Vi har på gång en ny rejäl undersökning som kommer under nästa år som mäter utvecklingen under 2011 som Arbetsmiljöverket håller på med. När vi får det underlaget ska vi värdera de frågorna ordentligt. Vi har dialoger med de fackliga organisationerna. Jag träffade dem senast för bara någon vecka sedan och diskuterade bland annat de här sakerna. Alla är överens om att vi måste följa frågorna och måste se vad den nya enkäten ger för utdelning. Sedan får man inte glömma bort att det ibland finns ett hårdare klimat i hela samhället. Sådant kan självklart också påverka statstjänstemän. Vi får inte heller glömma bort att det finns olika lägen i olika myndigheter utifrån olika faser de går igenom. Jag kan gott förstå att om man går igenom mycket av förändringar av regelverk och organisationsförändringar skapar det i sin tur turbulens bland personalen. Försäkringskassan har också haft stora interna problem inte minst med datasystem. Jag vet också att vi jobbar hårt med att skapa så bra förutsättningar som möjligt för statstjänstemännen och att den arbetsgivarpolitik och förvaltningspolitik som vi bedriver handlar om att skapa så goda förutsättningar som möjligt för att statstjänstemän ska kunna utföra ett bra arbete. Som Raimo Pärssinen säger pågår ett bra arbete på Försäkringskassan med att jobba på ett mer innovativt sätt, att ge ännu bättre service och också få stadga i organisation och struktur. När det gäller sjukförsäkringsreformen kommer det prejudicerande domar som kanske rättar till en del saker och skapar klarhet på andra områden. Man får kanske ett regelverk som sätter sig lite bättre. Då skapas också bättre förutsättningar för de enskilda tjänstemännen. Vi får inte heller hamna i andra diket där vi blåser upp och påstår att allt är nattsvart. Arbetsmiljöverket jobbar med frågorna. Det har koll på läget och följer läget noggrant. Vi får se när den nya undersökningen kommer. Det har också fått mer pengar under senare år. Skulle det vara så att allt var himmelrike 2006 när Socialdemokraterna styrde och allt är motsatsen nu kan man fråga sig: Varför är det färre olyckor inom arbetslivet i dag än det var 2006? Varför är det färre dödsfall på arbetsmarknaden? Det visar på att det inte går att föra den typ av förenklade resonemang som Raimo Pärssinen antyder. Problemen är tillräckligt allvarliga för att vi ska ge oss på dem som finns i stället för att försöka blåsa upp något slags jättebild av att allt var guld och gröna skogar tidigare och att allt nu är elände. Jag vill påstå att det pågår ett mycket bra arbete inom statsförvaltningen, och vi följer frågorna noga. Detta är en av de frågor som vi har mest koll på. Det handlar personalens arbetsfunktion men också om hela demokratin och förvaltningspolitiken. Problemet finns inte bara i staten. Det finns ute i kommunerna och också på den övriga arbetsmarknaden. Det är ett samhällsproblem. Men det får en extra dimension när det gäller den statliga förvaltningspolitiken och demokratiskt fattade beslut som statstjänstemännen har att följa.

Anf. 26 Raimo Pärssinen (S)
Herr talman! Det är tråkigt att behöva stå i riksdagens kammare och säga att vi här har ett statsråd som inte säger sanningen. Arbetsmiljöverkets resurser har minskat med 20 procent sedan 2006. Ändå står Attefall här och säger att Arbetsmiljöverket har fått mer pengar. Han kanske räknar in LPO:n, det vill säga lönepåslaget för att kompensera för lönehöjningarna, som var 14 miljoner. Är det vad han menar? Eller vad är det för pengar han talar om? Han står här och säger att vi svartmålar när vi följer Arbetsmiljöverkets hemsida som beskriver en olyckfallsutveckling som nu har stigit i tre år. Ändå säger han att det går åt rätt håll, och han står här och säger att Arbetsmiljöverket får mer pengar. Herr talman! Jag blir så nyfiken. Jag vill att statsrådet Attefall redovisar vilka nya pengar som kommer och på vilket sätt nivån har blivit högre. Hur mycket högre är den nu än 2006? Det är intressant att få reda på. Är det någonting som gör mig upprörd är det när man far med osanning. Det är allvarligt om man gör det som en representant för Sveriges regering. Det krävs ett stort arbete på myndigheterna och väldigt många ställen där tjänstemän arbetar. De psykosociala arbetsmiljöproblemen växer hela tiden och blir en bomb. Det är påtalat från väldigt många organisationer och forskare om detta. Vi kan samtidigt lägga ihop det med att regelsystemen har blivit tuffare och hårdare. Attefall säger att det gäller hela samhället. Man ger sig på trygghetssystemen, och regeringen drar sig undan ansvaret. Kritiken faller på Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. De är politiskt regelstyrda av regeringen. Man säger att det är myndigheterna som sköter det. Jag har haft interpellationsdebatter här i kammaren om Försäkringskassan, och dåvarande statsrådet sade: Det får du ta upp med Försäkringskassans styrelse. Jag har haft debatter med Anders Borg om Skattverkets förändring och fått svaret: Det får du ta upp med Skatteverket. Nu läser jag i svaret att Attefall delegerar, eftersom arbetsmiljöfrågorna ska vara delegerade. Men var finns det politiska ansvaret? Han angriper dessutom oss för att vi säger att Arbetsmiljöverket måste spara och skära ned. När vi säger att olycksfallsstatistiken pekar åt fel håll säger han att vi ljuger. Det gör mig väldigt upprörd, herr talman. Jag vill nu ha svar på frågorna, statsrådet. Hur mycket mer pengar har Arbetsmiljöverket fått? Går olycksfallsstatistiken åt fel håll eller inte? Det vill jag ha svar på nu.

Anf. 27 Jasenko Omanovic (S)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Hot och våld mot statsanställda är egentligen hot mot demokratin. Där håller jag med statsrådet. Sedan uppstår direkt problemet i skillnaden mellan oss två i synen på frågan. Statsrådet säger till Raimo Pärssinen i svaret här i kammaren att det är marginellt. Jag har tidigare jobbat som statsanställd under den socialdemokratiska regeringen. Jag vet att allting inte var gröna skogar, som ministern sade här. Men på den tiden hade inte Försäkringskassan en säkerhetsavdelning som skulle se till att skydda de anställda. Det hade inte Försäkringskassan på den tiden. Arbetsförmedlingen hade inte vakter som bestämde på den tiden, herr talman. Det fanns inga dörrvakter som bestämmer vem som ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Det kan vi inte ha i det här landet. Det kan inte stå ett antal dörrvakter där som säger: Du får komma in på Arbetsförmedlingen och söka jobb, men du får inte göra det. Det är där vi har hamnat. Jag säger inte att allting har varit grönt, men nu har det blivit mycket sämre. Försäkringskassan måste ta av sitt anslag för att satsa på verksamheten för att i stället betala ut lönerna till anställda och satsa på avdelningen för säkerhet för att kunna skydda sina anställda. De måste tänka ut hur de ska göra. Om man kommer som sjukskriven till en försäkringskassa i dag, herr talman, och ska ha ett samtal kan man hamna i ett bås. Då sitter den anställda på den andra sidan och har en utväg för att komma ut om den försäkrade skulle tappa kontrollen över sig själv. Varför är det så? Man kan fråga sig varför vi i dag, 2013, i Sverige har statstjänstemän som måste ha en utväg från samtalet med den försäkrade. Jag tror att de flesta vet svaret. Det är de tuffa reglerna som gör att det blir så. Vi har i dag även ett antal ministrar som inte vill stå för politiken. De säger i stället: Det här är statstjänstemännens ansvar. Ja, det är statstjänstemännen som ska förverkliga det som riksdagen fattar beslut om. De ska se till att besluten efterlevs i vardagen, men de ska inte stå för politiken. De är inte politiska. Det är vi här i kammaren som ska stå för den politiken. Ett antal statsråd har avstått från att stå för politiken, och de försöker i stället flytta den till statstjänstemännen och tycker att de ska ta ansvar. Det här är inte några datafel. Det är mycket värre än så på Försäkringskassan; det handlar om politiken. Statskontoret har kommit fram till att det är nästan två statstjänstemän varje vecka som får arbetsskada beviljad på grund av hot och våld. Är det marginellt, ministern, med två personer - två anställda - i veckan?

Anf. 28 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Herr talman! Jag tror att jag var tydlig i mitt svar om de faror och problem som finns med hot och våld på våra arbetsplatser. Det finns som sagt en extra dimension när det gäller statliga tjänstemän eftersom det också rör hela demokratin och hela förvaltningspolitiken. Men jag måste också följa den övergripande statistiken och se vilka åtgärder man ska vidta på ett övergripande plan. Sedan har varje myndighet självfallet ansvar för sin verksamhet och varje chef ansvar för sin personal. Det är självklart. Så fungerar vårt system, som vi är överens om över partigränserna. Låt oss följa utvecklingen på det övergripande planet. Vi har exempelvis gjort enkäter, och vi kan konstatera att det inte är någon större skillnad i den senaste enkäten som gjordes fram till 2011. 14 procent upplevde detta som ett problem - de var utsatta för våld eller hot om våld. Det var ungefär samma nivå som 2009, med bara en marginell ökning. Nu får vi snart en ny uppföljning för 2013. Den kommer i början på 2014. Den avvaktar vi självfallet för att se om det finns anledning att vidta ytterligare åtgärder på ett övergripande plan, utöver det som redan görs. Vi har en dialog med de fackliga organisationerna. Vi har en dialog med Arbetsmiljöverket. Vi vet att Arbetsgivarverket och Arbetsmiljöverket jobbar med frågorna. De har koll på de här sakerna. Det finns ingen som tar det lättvindigt, utan det finns tvärtom en hel del engagemang och aktivitet på området. Jag övergår nu till frågorna. Jag sade att anslaget har ökat under senare år. Det har det gjort sedan 2010 med drygt 30 miljoner kronor. Det är korrekt att siffrorna var högre 2006, efter en tillfällig ökning som Socialdemokraterna genomförde i mitten på 00-talet. Men antalet arbetsolyckor med frånvaro var 34 600 i hela arbetslivet år 2006 och 30 557 år 2012. Det var alltså en kraftig nedgång. Antalet fall av arbetssjukdomar var 14 600 år 2006 och 10 200 år 2012. Antalet dödsolyckor var 68 år 2006 och 45 år 2012. Den långsiktiga trenden är sådan. Sedan finns det en del siffror som har pekat uppåt under senare år. Dem måste vi självfallet kolla. En del är konjunkturberoende; vi ser att i lågkonjunktur sjunker vissa siffror och i högkonjunktur stiger de. Man måste följa siffrorna över tid. Men självfallet måste man också ha koll på de siffror som stiger när vi nu går ur lågkonjunkturen. Vi hade ju den värsta lågkonjunkturen på årtionden under 2009. Det är den långsiktiga trenden. Jag tror att man måste ha lite fakta i diskussionen för att inte blåsa upp detta till någonting annat än vad det är. Problemen finns där, och dem måste man ta på allvar. De kan variera över tid, de kan variera mellan olika myndigheter och de kan också variera geografiskt över landet. Detta måste vi följa både när det gäller vad som är specifikt för enskilda arbetsplatser och enskilda myndigheter och när det gäller vad som är generellt för hela statsförvaltningen. Jag kan försäkra alla om att såväl Arbetsgivarverket som Arbetsmiljöverket och regeringen följer frågorna noggrant både från ett arbetsmiljöperspektiv och från ett förvaltningspolitiskt perspektiv. Vi har som sagt också beredskap för att vidta ytterligare åtgärder när vi får den nya undersökningen, som ger mer kött på benen när det gäller hur utvecklingen ser ut. Då får vi se om vi behöver vidta ytterligare åtgärder utöver dem som Arbetsmiljöverket och andra myndigheter jobbar med just nu.

Anf. 29 Raimo Pärssinen (S)
Herr talman! Jag måste säga att det kanske hade blivit en annan debatt om vi hade fått föra den med arbetsmarknadsministern. Det här blir inte seriöst, statsrådet Attefall. I det ena fallet säger statsrådet att det har minskat om vi jämför med 2006. Då tittar han på statistiken. När han sedan talar om pengar säger han att vi ska jämföra med 2010. Vad jag hävdar är att resurserna minskar till Arbetsmiljöverket och att de kommer att fortsätta att göra så. År 2006 hade vi 390 inspektörer i Arbetsmiljöverket. Nu är prognosen till 2017 att antalet ska ned till 200. Det finns tillfälliga projektpengar som ramlar ur. Man fortsätter att svälta ut. Regeringen svälter ut Arbetsmiljöverket; så är det bara. Jag frågar vilka nya pengar man får, hur man gör och hur man ska bygga upp det hela. Jag hoppas att DN eller någon annan tar och granskar dessa påståenden. Och hur är det med arbetsolycksstatistiken tre år i rad? Det är ju det jag säger. Attefall hade kunnat jämföra med 1956 om han hade velat och säga att den var mycket högre då. Men det blir ingen seriös diskussion. Ni fortsätter att svälta ut. Statsrådet kan stå här och le lite försmädligt, men jag påstår att statsrådet Attefall ljuger i riksdagens kammare när han säger att Arbetsmiljöverket får mer pengar. Jag påstår att han far med osanning när han säger att olycksfallsstatistiken går åt rätt håll. Jag tycker att det går åt fel håll när den stiger. Det har den gjort i tre år i rad. Det här är inte en seriös diskussion, och jag är ledsen för det. Nästa gång ska jag skriva en interpellation som går direkt till arbetsmarknadsministern.

Anf. 30 Jasenko Omanovic (S)
Herr talman! Kanske är det så att vi har ett statsråd som inte kan svara på detta eftersom det egentligen är statsministern som borde svara på det. Varför har vi ministrar i regeringen som lyfter över ansvaret till statsanställda som därmed får en arbetsmiljö som inte går att hantera? Varför blir de psykosociala förhållandena på statliga arbetsplatser bara svårare och svårare? Varför ökar sjukskrivningarna, och varför är det så i dag i Sverige att två statsanställda varje vecka får arbetsskada på grund av hot och våld beviljad? Hur många utsätts för hot och våld om två får arbetsskada orsakad av detta beviljad varje vecka? Hur mycket påverkar det här, och hur mycket är det här hot och våld mot demokratin? Det är viktigt att man i fortsättningen står för den politik man för och inte flyttar över ansvaret till statsanställda som ska stå där, hos personer som behöver stöd och hjälp och som inte får det, och försvara det som de själva inte har fattat beslut om.

Anf. 31 Statsrådet Stefan Attefall (KD)
Herr talman! Det blir en lite absurd diskussion när vi påstås svälta ut Arbetsmiljöverket som får 505 miljoner kronor i anslag. Det är en halv miljard kronor, och det är att svälta ut en myndighet. Det är korrekt att det var mer 2006, men det är också korrekt att det har ökat under senare år. Av de här exempelvis dryga 30 miljonerna som anslaget har ökat med sedan 2010 är en del en satsning mot hot och våld inom arbetslivet. Det görs stora insatser. Sedan vet vi också att Arbetsmiljöverket organiserar sitt arbete för att vara maximalt effektiva. Man har gjort stora insatser för att effektivisera sin verksamhet, bland annat overheadkostnader och liknande saker, och det ska ju alla skattebetalare självklart vara tacksamma för. När det gäller statistiken var det 34 600 arbetsolyckor med frånvaro i arbetslivet 2006. Den siffran var på sin lägsta nivå 2009, 26 600, och har stigit till 30 000 i dag. Att siffrorna var låga 2009 när vi hade lågkonjunktur är inte konstigt. De senaste åren har siffran legat på 29 000-30 000. Detta följer vi självklart, men det är lägre nivåer än 2006. När det gäller dödsfall inom arbetslivet, som ju är det mest anmärkningsvärda, var det 68 dödsfall 2006. I dag är det 45. Förra året var det 57, och 2010 var det 54. Jag kan inte läsa statistiken på något annat sätt. Möjligtvis tycker ni att budgetpropositionen, där siffrorna är hämtade, ljuger, men detta är fakta. Svartmåla inte utvecklingen. Utvecklingen och problemen vi har att brottas med är tillräckligt allvarliga ändå. Vi har problem med hot och våld ute på våra arbetsplatser. Vi har det i kommunerna, och vi har det i den statliga förvaltningen. Orsakerna är mångfasetterade, och dem måste man jobba med, både ansvariga chefer och myndighetschefer, men man måste också göra det på ett övergripande plan. Vi har en dialog med våra fackliga organisationer, med Arbetsmiljöverket och med Arbetsgivarverket. De är på frågorna, och vi får snart en ny rapport. När den kommer lovar jag att vi kommer att läsa den noggrant och se vad vi ytterligare kan göra för insatser. Vi följer frågan noggrant och har en bra kommunikation med ansvariga myndigheter och de fackliga organisationerna, så jag tror att oppositionen ska dämpa tonläget något i de här frågorna.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.