Höjning av tomträttsavgälder
Interpellation 2008/09:389 av Moberg, Carina (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-03-06
- Anmäld
- 2009-03-09
- Sista svarsdatum
- 2009-03-23
- Besvarad
- 2009-03-23
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 6 mars
Interpellation
2008/09:389 Höjning av tomträttsavgälder
av Carina Moberg (s)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
Det finns nästan 70 000 småhustomträtter i 55 kommuner i hela landet. För den enskilde har tomträtten blivit en alltmer otrygg upplåtelseform som helt saknar förutsägbara spelregler.
Under de senaste åren har vi kunnat ta del av flera exempel där enskilda småhusägare drabbats av kraftigt höjda tomträttsavgälder som inneburit att man tvingats att sälja sitt hus och flytta. De kraftigt höjda avgälderna innebär ett otryggt boende utan egentligt besittningsskydd. Att bo med tomträtt innebär i praktiken att den enskilda familjen är rättslös mot kommuners sätt att hantera tomträttsavgälden. Konsekvensen blir att många inte har råd att bo kvar och tvingas att flytta. Det är en situation som inte sällan drabbar äldre människor som bott länge i sitt radhus eller sin villa. Eftersom tomträttsavgälderna är ett kommunalt ansvar är de boende beroende av den egna kommunens ”tomträttspolitik”. Det kan konstateras att det i dag är väldigt stora skillnader i hur kommunerna hanterar avgälderna. Om man exempelvis bor i det borgerligt styrda Nacka ”beskattas” man som husägare hårdare än om man bor i det socialdemokratiskt styrda Göteborg. I Göteborg har man infört ett system med avgäldsränta för att göra boendet mer förutsägbart.
Dessvärre finns det många exempel på hur illa det kan gå när det inte finns ett tydligt regelverk:
- I Duvnäs Utskog i Nacka vill den borgerliga majoriteten höja tomtgäldavgiften med ca 125 procent, från 8 500 till 18 800 kronor.
- I Lidingö som tillämpar ett strikt marknadstänkande höjdes avgälden för ett pensionärspar från 13 000 till 122 500 kronor per år.
- I Ängelholm drabbades småhusägare på höjningar från 7 200 till 85 500 kronor av den privata markägaren.
- I Sollentuna ska nu tingsrätten fastställa avgälden för en grupp tomträttshavare, och i Linköping har protesterna bland boende lett till att kommunen JO-anmäls.
Något måste göras. Det handlar om de boendes trygghet och behovet av en förutsägbar, framtidsinriktad politik för alla.
En översyn av tomträttslagstiftningen har gjorts i början av 1990-talet, men sedan dess har situationen för ägarna till småhus med tomträtt förändrats kraftigt, inte minst utifrån förändringar av boendebeskattningen och markvärdesstegringar av stora mått. Grundtanken med tomträttsinstrumentet har många fördelar; behovet av förändring blir alltmer aktuell.
Jag vill fråga justitieministern:
Vilka initiativ avser ministern att ta för att förhindra att tomträttsavgälden ska hanteras som en kommunal fastighetsskatt av kommunerna?
Kommer ministern att ta initiativ till att utreda tomträttslagstiftningen före mandatperiodens slut?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2008/09:389
Webb-tv: Höjning av tomträttsavgälder
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2008/09:89 Måndagen den 23 marsProtokoll 2008/09:89 6 § Svar på interpellation 2008/09:389 om höjning av tomträttsavgälder
Protokoll från debatten
Anf. 18 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Carina Moberg har frågat mig dels vilka initiativ som jag avser att ta för att förhindra att kommunerna hanterar tomträttsavgälderna som en kommunal fastighetsskatt, dels om jag avser att ta initiativ till en översyn av lagstiftningen om tomträtt.
Tomträttsavgälder fastställs att utgå med oförändrade belopp under perioder om minst tio år. När avgälden bestäms är markvärdet - och därmed taxeringsvärdet - av betydelse. Avgälden är emellertid inte avsedd att motsvara en fastighetsskatt eller ersätta den tidigare statliga fastighetsskatten. I stället ska den motsvara en skälig ränta på värdet på den mark som fastighetsägaren - till exempel en kommun - upplåter.
De nuvarande reglerna om hur tomträttsavgälder bestäms har kritiserats. Förslag till ändrade regler har lagts fram bland annat år 1981 av Tomträttskommittén i betänkandet
Tomträtt
och år 1990 av 1988 års tomträttsutredning i betänkandet
Tomträttsavgäld
.
Kritiken mot reglerna har sin grund i att nuvarande ordning innebär långa perioder med oförändrad avgäld. Därefter sker en reglering av avgälden genom en prövning av omständigheterna i varje särskilt fall. 1988 års tomträttsutredning konstaterade att detta system medför kraftiga och språngvisa avgäldsökningar, vilket innebär olägenheter för tomträttshavarna. Det förhållandet att bestämmelserna är allmänt hållna har också lett till ett stort antal långdragna och kostsamma domstolsprocesser.
Mot denna bakgrund remitterade den förra regeringen vid två tillfällen under slutet av 1990-talet förslag till Lagrådet om ändrade regler. Förslagen mötte kritik av både Lagrådet och företrädare för tomträttshavarna. Därefter gjordes försök att fördjupa analysen av förslagens konsekvenser för enskilda tomträttshavare, men det har visat sig svårt att gå vidare med äldre förslag. Lagrådsremisserna har därför inte lett till något beslut om proposition.
Jag kan alltså konstatera att den förra regeringen trots omfattande utredningsarbete inte lade fram något förslag till ändringar i reglerna om tomträttsavgäld.
Som framgår av det svar som jag lämnade i riksdagen i juli 2008 på en fråga från Carina Moberg är det på sikt min ambition att det ska inledas ett arbete med att analysera behovet av en översyn av tomträttsreglerna i ett vidare perspektiv. Frågan om tomträttsavgälder kommer naturligtvis att ingå i den analysen. Under denna mandatperiod måste emellertid andra frågor prioriteras.
Anf. 19 Carina Moberg (S)
Herr talman! Jag vill tacka justitieministern för svaret. Vi lever i en orolig tid. Många människors trygghet slås omkull av varsel och arbetslöshet. Det är 500 000 personer som har lämnat a-kassan och riskerar att få gå från hus och hem. Kommunernas ekonomi blöder. Vi hörde på nyheterna i morse hur socialbidragskostnaderna ökar. Det är en fördubbling i flertalet kommuner.
Enligt min mening är regeringen alltför passiv på en rad områden, och boendefrågorna är definitivt inget undantag. Jag har väckt frågan av två skäl. Det är dels utifrån nuvarande läge med gällande lagstiftning och problem för dem som nu bor i hus på hyrd tomt och som på grund av markvärdesstegringar och omräkning av hyresavtalen hamnar i ekonomisk knipa, dels utifrån ett framtida behov att använda instrumentet nu liksom tidigare av skäl som har med sociala ambitioner på bostadsmarknaden att göra.
Vi socialdemokrater ser tomträttsinstrumentet, med rätt regelverk, som en möjlighet att få till stånd villa- och radhusbebyggelse med rimliga boendekostnader för att småbarnsfamiljer med normala inkomster också ska kunna bo i villa eller radhus som de äger själva. Kommunerna och staten ska samverka kring bostadspolitiken. Detta är ett lysande exempel på ett gemensamt problem att lösa.
I min interpellation tar jag upp en rad exempel på att dagens regelverk behöver ses över och moderniseras. Det är i dag väldigt stora skillnader på hur olika kommuner hanterar sin tomträttspolitik. Jag tror att man kan säga att det finns 55 olika modeller, det vill säga lika många som antalet kommuner som upplåter mark med tomträtt. För den enskilde innebär detta att man känner sig rättslös och orättvist behandlad när man kan jämföra med hur grannkommunen behandlar sina invånare.
Jag har varit i kontakt med representanter för radhusboende i det moderatstyrda Nacka kommun. Jag har varit på besök och med egna ögon sett de små radhustomterna i det trivsamma, kuperade och bergiga området Duvnäs Utskog, som är ett område som är byggt på slutet av 60-talet. Där bor människor som säkert kan beskrivas som ett genomsnitt av befolkningen. Många är pensionärer, men också flera barnfamiljer har flyttat dit de senaste åren. Det är människor med helt normala inkomster.
För något mer än en vecka sedan beslutade fastighetsdomstolen vid Nacka tingsrätt att ge kommunen rätt i den tvist om omreglering av tomträttsavgälder som pågått under en längre tid och är ett exempel på hur den här frågan dras i långbänk. Radhusägarna får nu sin hyra för tomträtterna höjd med upp till 229 procent. Det är som mest från 8 500 kronor till 28 000 kronor per år. Det är mycket pengar för vanliga löntagare.
Det kan inte vara vettigt eller vår avsikt som ansvariga för lagstiftningen att segslitna och kostnadskrävande domstolsförhandlingar ska avgöra boendekostnaderna för människor. Något måste göras nu. Det handlar om de boendes trygghet och behovet av en förutsägbar, framtidsinriktad politik för alla.
Jag ger därför inte upp. Jag frågar nu justitieministern ännu en gång om hon är beredd att tillsammans med mig se till att det redan i vår tillsätts en utredning för att starta översynen av tomträttslagstiftningen. Man behöver inte analysera problemet mer. Jag vill också fråga om hon är beredd att uppmana kommunerna att avstå från att höja sina avgälder under den tid som utredningen pågår, det vill säga en frysning av gällande avtal.
(Applåder)
Anf. 20 Helena Bargholtz (Fp)
Herr talman! Jag tycker att justitieministerns svar till Carina Moberg ger en mycket bra beskrivning av dilemmat med tomträttsinstitutet. Det fungerar i dag inte särskilt bra, vilket också framgår av interpellationen. Det skulle därför behövas en bred översyn av lagstiftningen om tomträtt.
Syftet med tomträtt var gott, nämligen att ge möjlighet för mindre bemedlade att bygga sig ett eget hem. Stockholms stad men också andra kommuner har upplåtit mycket mark med tomträtt.
Interpellanten lyfter fram tre kommuner i Stockholms län. Det gäller först området Duvnäs Utskog i Nacka. Folkpartiet reserverade sig där mot höjningen. Men friköpsbeloppet sattes tyvärr för högt, vilket gjorde det omöjligt för många att friköpa sina tomter. Sollentuna nämns också och min egen hemkommun Lidingö.
Där lyfter interpellanten fram det värsta exemplet. Det finns ett pensionärspar som har fått sin avgift höjd från 13 000 kronor till 122 500 kronor per år. Det är en väldigt kraftig höjning. Det måste man hålla med om. Men det handlar om en tomträtt i ett mycket attraktivt läge, det vill säga en stor strandtomt.
Problemet med tomträttsavgifterna på Lidingö liksom i många andra kommuner har varit att de varit exceptionellt låga under lång tid på grund av de långa avtalen. De kan löpa på upp till 30 år utan möjlighet att anpassa avgiften till värdestegringen på fastigheterna.
När avtalstiden sedan har löpt ut har man gjort en anpassning av avgifterna till rådande läge på marknaden. Samma sak gjorde också Socialdemokraterna i Stockholms stad för några år sedan med sina tomträttsavgälder. Det ledde också till en väldigt kraftigt höjning.
Herr talman! Samtidigt har Lidingö erbjudit tomträttshavarna att köpa loss sina fastigheter med förmånliga villkor baserat på ett generöst lågt marknadsvärde. De flesta tomträttshavarna nappade på detta. Flera av dem sålde sedan sina fastigheter med mycket god förtjänst.
Med ett enda undantag har, såvitt jag vet, inte några klagomål framförts från dem som har fått tomträttsavgälderna höjda. Det pensionärspar som Carina Moberg nämner i sin interpellation lär fortfarande bo kvar.
Kopplingen till fastighetsskatten har inneburit att kommunerna under den socialdemokratiska regeringen har varit tvungna att betala fastighetsskatt på marken upplåten med tomträtt. Det är inte så att tomträtterna ska ses som en dold kommunal fastighet.
Tomträttsavgälderna handlar om, precis som justitieministern framhåller, om en markhyra, på samma sätt som när man betalar till exempel en husvagnscamping. Man betalar en hyra för marken.
Herr talman! En översyn behöver göras. Min högst personliga uppfattning är att det bästa vore att tomträttsinstitutet avskaffas genom att befintliga tomträtter säljs till byggnadens ägare på rimliga villkor.
Anf. 21 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag delar många av de synpunkter som Helena Bargholtz tog upp. I grunden finns det ett antal perspektiv på tomträttsfrågan som är synnerligen besvärliga. Det är självklart att det för enskilda familjer kan bli väldigt dramatiskt när kostnaderna höjs. Men hur många kan under 10, kanske 20 år räkna med att ha en fast boendekostnad eller en boendekostnad som inte påverkas av värdestegringen? Så är det ju inte för några andra.
Jag tycker kanske att Carina Moberg har en lite romantisk syn på tomrätter. Tanken var naturligtvis att man skulle kunna erbjuda ett boendealternativ för dem som hade det lite sämre ekonomiskt ställt. Problemet är att det inte har blivit riktigt så. Det fungerar inte som avgälden har satts successivt. Det har blivit många sådana här problem.
Ska man säga att kommunerna gör fel? Enligt min mening är det kommunerna som har ansvaret för att på ett korrekt sätt tillämpa reglerna när det gäller tomträttsavgäld om fastigheterna ägs av kommunen. Jag tror inte att det är så dumt. Det gör att man är ganska nära tomträttshavarna och tvingas att ta diskussionen med dem. Det är därför vi får en ordentlig debatt. Jag är inte så säker på att det hade varit bra om det var ett statligt system. Nu får man ta de här diskussionerna. De är ofta smärtsamma för mer än en part.
I det långa loppet måste vi naturligtvis fundera över om det här är en upplåtelseform som är rimlig med de problem vi har. Det var då jag tyckte att det fanns anledning att redovisa hur politiker har brottats med frågeställningen i omgångar utan att riktigt lyckas hitta en lösning. Jag tror att det på sikt inte är så klokt att ha den här typen av upplåtelseform, men det återstår väl att se.
Vi kommer i varje fall att se över frågeställningen, men det blir inte förrän nästa period. Skälet är inte att det inte är viktigt, men det är ett ganska stort arbete som måste göras och tänkas igenom. Det finns inte resurser i dag för oss att hinna med det arbetet. Det kan jag beklaga. Man kan säga att det beror på att vi inte prioriterar boendefrågor. Så är det inte. Det är väldigt många frågor som alltid ska prioriteras. Det är svåra avvägningar.
Vi har bedömt att det inte är möjligt att göra en ordentlig genomlysning av detta förrän under nästa period. Samtidigt följer vi noga hur kommunerna använder de regler som finns. Det är naturligtvis viktigt att detta sker enligt regler som gäller.
Vi har problemet med att man använder taxeringsvärdena som grund. Taxeringsvärdena har ju sina sidor, men man måste ha ett värde att utgå ifrån. Taxeringsvärdessystemet kan man diskutera på många sätt, men det är svårt att hitta det riktigt perfekta systemet som passar i varje enskild situation. Det är lite fyrkantigt, och det får konsekvenser. Men det är det instrument vi har i dag. Vi får väl leva lite med det problemet.
Jag tror att det är bra att de här besluten tas ganska nära medborgarna, att man får ta en ordentlig diskussion lokalt om hur det ser ut. Jag tror att de flesta tycker att det är orimligt att skattebetalare i kommunen ska subventionera andras boende, åtminstone i den utsträckning som har skett när det gäller en del tomträtter. Man vill att kommunen ska använda sin mark på bästa sätt, alternativt sälja den om den inte behöver den.
Vi får återkomma till den här diskussionen. Det är klart att det finns mycket att fundera över när det gäller hur man kan hitta en väg ut ur den problematik som många står i.
Anf. 22 Carina Moberg (S)
Herr talman! Jag tackar Helena Bargholtz för att hon är en av de borgerliga ledamöter som deltar i den här diskussionen. Det här är inte en fråga som bara engagerar mig som socialdemokrat, utan det finns ett antal motioner som vi behandlar nu i civilutskottet från ett antal moderata riksdagsledamöter, från Centerpartiet och en kristdemokrat. Nu deltar också Folkpartiet här.
Vi verkar vara ganska överens om att det här är ett problem som drabbar människor och som gör att de har svårt att förutse sina boendekostnader. Vi har 55 olika modeller som den här frågan hanteras på. Jag tycker inte att det känns särskilt rättssäkert. Jag är rädd för att invånare i det här landet inte blir lika behandlade.
Jag tycker att justitieministern argumenterar ganska väl i sitt interpellationssvar för att en ny utredning borde tillsättas. Jag har all respekt för att det är väldigt många frågor som man behöver ta tag i, och jag skulle kritisera vilken regering som än satt nu när detta sker.
Avgäldshöjningarna gör att människor faktiskt måste flytta från sina hem. Det tycker jag är oacceptabelt. Därför hävdar jag att det behöver tillsättas en ny utredning nu. Det handlar om 70 000 hushåll i hela landet. Det är 17 procent, tror jag, i Stockholms län som bor med mark upplåten med tomträtt.
Till skillnad från Bargholtz tror jag att det här är ett instrument som vi ska använda oss av även framgent, precis som jag försökte säga i mitt inledande anförande. Det är ett sätt att inte behöva köpa loss marken. Med tanke på de höga markpriser vi har i den här regionen och i andra storstadsregioner skulle ett översett tomträttsinstitut kunna innebära att man bidrar till att människor med normala inkomster kan förverkliga sin dröm att bo i ett eget ägt boende. I dag har vi ett ojämlikt system.
Precis som ministern har varit inne på anser i många kommuner kommunpolitikerna att de som hyr tomten i stället bör köpa loss den. I Nacka anser moderaten Erik Langby att alla ska köpa sina tomter. I Västerås vill folkpartisten Göran Landerdahl att folk ska äga sin egen tomt. Därför har man anpassat utköpspriset till vad han anser vara en låg nivå.
Så kan man tycka, men samtidigt stänger man dörren för många människor som har en dröm om att någon gång i livet få äga eller deläga sin bostad. Man tvingar på det här sättet den pensionerade änkan att flytta. Är det verkligen något som är önskvärt, Beatrice Ask?
Nu har vi tomträttsinstitut med en föråldrad lagstiftning som behöver ses över. Människor får gå från hus och hem i denna oroliga tid då varsel och arbetslöshet ökar och människor har lämnat a-kassan. Är det för mycket begärt att vi redan nu under våren tillsätter en utredning för att få en modell för att hantera de här frågorna i stället för 55 olika?
Jag tycker faktiskt att Beatrice Ask skulle kunna uppmana kommunerna att göra som i Linköping och Västerås. Alliansstyret i dessa kommuner har bestämt sig själva för att frysa en uppräkning och göra egna utvärderingar. Jag tror att vi behöver ta ett nationellt ansvar. Vi behöver tillsätta en utredning på riksnivå, och vi behöver uppmana kommunerna att frysa avgälderna på den nivå som de i dag ligger på.
Anf. 23 Helena Bargholtz (Fp)
Herr talman! Det här är inget nytt problem. Tomträttsavgälderna känner vi till från den mycket infekterade diskussion som var i Stockholms stad när man höjde tomträttsavgälderna där. Många fick väldigt kraftiga höjningar.
Socialdemokraterna hade regeringsmakten så länge. Varför har man inte gjort något tidigare om man har varit så bekymrad över detta? Det är min första fråga.
Den andra fick jag svar på. Jag undrade hur Carina Moberg ställde sig till tomrättsinstitutet som sådant. Tydligen tycker Carina Moberg att det är bra, medan jag är tveksam till om vi verkligen ska fortsätta med det institutet. Man skulle kunna hitta andra lösningar.
Framför allt ska det om man väljer att behålla det här tomträttsinstitutet inte finnas möjligheter till så långa avtalstider. Det är det som skapar problemet att många människor plötsligt får en höjning. Man kan ha överlåtit sin fastighet. Om man har en avtalstid på 30 år kan man ha överlåtit sin fastighet under tiden till ett förmånligt pris för att fastigheten är en tomträtt. Sedan får den som övertar fastigheten en kraftig höjning.
Det är ett väldigt skevt system. Men visst ska vi ha en utredning om det här. Jag tycker nog att vi ska öppna för att utredningen ska kunna komma fram till att vi ska upphöra med tomträttsinstitutet.
Anf. 24 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Det talas om 55 olika system i kommunerna - inte riktigt, för vi har ändå ett grundläggande regelverk som gäller och som kommunerna ska följa.
Sedan gör man olika bedömningar, och man kan som motargument mot Carina Moberg säga att det är en poäng med att vi har kommunalt självstyre. Man kan dra lite olika slutsatser, och frågan debatteras i alla politiska läger eftersom den är svår. Tomträtten i sig har skapat ett antal problem som beror på det Helena Bargholtz tar upp, det vill säga de långa perioderna där kostnaden ligger fast och det faktum att vi på vissa håll har en väldigt kraftig värdeökning på tomtmark.
Den fråga som kommunalpolitikerna hamnar i är: Ska man i ett kärvt läge, även om det inte alltid har varit det, använda kommunens samlade resurser på ett sådant sätt att man under långa tider kraftigt subventionerar eller inte tar ut betalning för den mark man har? Många tycker att det är en konstig prioritering, och jag delar den uppfattningen.
Det är dessbättre heller inte så att många får gå från hus och hem, även om många tycker att det är väldigt kännbart med de höjningar som det har beslutats om. Det är klart att när man ska ändra i sådana här system måste man göra det med omsorg om de människor som i någon mån har anpassat sitt liv efter det. Det är ingen av oss som vill ha förändringar som innebär att gamla pensionerade änkor ska behöva lämna hus och hem - självklart inte.
Så tyckte vi också när det gällde fastighetsskatten innan vi vidtog en del förändringar. Man borde ha någon typ av skyddsregler, eftersom det var bekymmersamt för många med de regler som gällde tidigare.
Vi är överens om att man behöver titta på frågan igen. Skälet till att Socialdemokraterna inte vidtog några förändringar var att man utredde frågan mer än en gång och att man också lade fram förslag som på olika sätt sågades av Lagrådet och opinionen. Det har varit väldigt svårt att försöka svara mot den kritiken utifrån de förslag som lades, så vi är lite grann utan det underlag som man skulle behöva för snabba beslut.
Jag tror att man är tvingad att använda tid för att utreda detta, om man ska göra det igen, och komma fram till något som är hållbart och vettigt. I det långa loppet tror jag att vi behöver ha en helt annan syn på hur markupplåtelse av det här slaget ska se ut, men det måste som sagt var också ske med hänsyn till dem som är beroende av det regelverk som gäller i dag.
Mitt besked är att en sådan utredning kan komma tidigast i slutet av 2010, det vill säga under nästa mandatperiod. Det gör jag utifrån den arbetsplanering som föreligger, och det är viktigt att man får det beskedet.
Till dess gäller de regler som finns och det ansvar kommunerna har, där jag som sagt tror att det har en poäng att man får ta debatterna lokalt och kan göra de anpassningar som man har gjort i de borgerliga kommunerna på många håll och som också uppskattas av Carina Moberg.
Anf. 25 Carina Moberg (S)
Herr talman! Det var positivt att justitieministern valde att precisera sig beträffande tidpunkten. Det går år rätt håll, måste jag ändå konstatera.
För min egen del återstår det nu att försöka få till stånd en majoritet i Sveriges riksdag som kan tala om för justitieministern att detta bör ske ännu snabbare. Vi behandlar som sagt var nu ett antal motioner på detta tema i civilutskottet, och vi har vissa möjligheter att som folkvalda också ge regeringen i uppdrag att genomföra angelägna åtgärder.
Vad är det om inte passivitet att tala om att det behövs ytterligare analys av behovet av en översyn? Jag menar att det är uppenbart. Det är bara att studera exempel runt om i landet som visar att den politik som förs i dag utifrån rådande lagstiftning gör att människor hamnar i ekonomisk kris och knipa. Det tycker jag är oacceptabelt när vi har ett instrument för att förverkliga en bostadspolitik med sociala ambitioner, vilket jag har varit inne på tidigare, som gör det möjligt för människor med normala inkomster att förverkliga sin dröm om att kunna leva i ett eget ägt boende. Om så bara på hyrd mark finns det ändå ett stort önskemål bland barnfamiljer och andra även i storstadsregioner med oerhört höga markvärden att just få göra detta.
Beatrice Ask! Du har nu en chans att ytterligare precisera dig och gå med mig i mitt förslag att tillsätta en utredning under våren. Ingjut hopp hos mig och hos radhusägarna från Nacka kommun som sitter och lyssnar här på åhörarläktaren!
Anf. 26 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Jag har preciserat mig och talat om vad tidsplanen och planeringen i det arbete vi bedriver på Justitiedepartementet kan åstadkomma. Vi kommer att se över detta, och det finns skäl till att det inte finns några snabba fixar här. Socialdemokraterna har återkommande sett över systemet och inte lyckats lägga fram förslag som har gått att använda. Det vore tråkigt att göra samma misstag, så vi får nog se till att göra hemläxan ordentligt.
Jag tycker att det är så fantastiskt roligt att Carina Moberg helt plötsligt spelar ut detta med drömmen om ett eget boende. Det är roligt när man får sådana här ideologiska aha-upplevelser: att ägande faktiskt kan ha en betydelse. Det är många som faktiskt vill bo i villa eller äga sitt hus, och det är klart att man kan diskutera hur det ser ut.
Problemet är att med tomträtten, som det ser ut i dag och som det säkert kommer att se ut även om man lyckas får kortare perioder, blir det lite halvt. Det är väldigt stor risk att man hamnar i situationer som blir besvärande.
Ska man arbeta för att fler människor ska ha möjligheten att äga, vilket jag tycker är så oerhört viktigt, är det naturligtvis återigen den ekonomiska politiken och möjligheten för fler att ta ett arbete som man kan förtjäna ett uppehälle på som är det mest centrala. Att se till att människor som gör en viktig insats får ordentligt betalt och faktiskt har en anställning är det viktigaste för att man ska ha råd med att förverkliga drömmar, också ett eget boende. I längden är det alltid bättre än att med skattebetalarnas pengar subventionera mark i vissa delar av kommunerna.
Det är det som gör att vi får en diskussion ute i kommunerna om vad som är rimligt och inte när det gäller prioriteringar. Fokus om man vill att människor ska kunna förverkliga sina drömmar är att försöka se till att vi på bästa sätt tar oss ur den ekonomiska lågkonjunktur som vi har just nu.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.