Höjd skatt för frivilligarbetare

Interpellation 2007/08:316 av Johansson, Lars (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-01-17
Anmäld
2008-01-17
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2008-01-31
Svar fördröjt anmält
2008-01-31
Besvarad
2008-02-19

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 17 januari

Interpellation

2007/08:316 Höjd skatt för frivilligarbetare

av Lars Johansson (s)

till finansminister Anders Borg (m)

Från och med den 1 januari 2007 gäller nya regler för hur kostnadsersättningar ska deklareras och beskattas. Tidigare har avdrag kunnat göras för belopp som överstiger 1 000 kronor per år. Beloppsgränsen har från den 1 januari 2007 höjts till 5 000 kronor. Detta innebär att utgifter som är nödvändiga för att utföra uppdraget kommer att beskattas som inkomst.

Kostnadsersättningarna beslutas i vissa fall enligt schablon men i många fall efter individuell bedömning. I flertalet fall är den totala kostnadsersättningen lägre än 5 000 kronor per år.

Ca 200 000 personer uppges i dag ha uppdrag som gode män, förvaltare, övervakare, kontaktpersoner, kontaktfamiljer och stödpersoner. Större delen av insatserna görs på ideell grund men visst arvode och kostnadsersättningar utgår. Gemensamt är att lagregler styr utförande, skyldigheter och ansvar.

Frivilligarbetarna har en unik roll. Kriminalvården, överförmyndarnämnderna, socialtjänsten och psykiatrin bygger sin verksamhet på att vanligt folk ska vilja och orka engagera sig som länkar till en bättre fungerande social tillvaro, ett värdigare liv för medmänniskor i utsatta lägen. I synnerhet gäller detta barn och unga.

Genom att höja beloppsgränsen fick statsrådet in 320 miljoner kronor som bidragit till finansieringen av borttagandet av förmögenhetsskatten och andra stora skattesänkningar för rika. Ett annat skäl till höjningen skulle, enligt statsrådet, vara att lösa problem med felaktiga avdrag. Samtidigt har dock regeringen infört ett avdrag för hushållstjänster vars bedömning verkligen skapar administrativa merkostnader. Skatteverket har inte haft synpunkter på frivilligarbetarnas avdragsmöjlighet men i olika sammanhang varnat för oklarheterna kring hushållstjänstavdragen.

Med anledning av detta vill jag att statsrådet besvarar följande interpellationsfrågor:

1. Hur avser statsrådet att uppmärksamma det civila samhällets och frivilligarbetets samhällsekonomiska betydelse?

2. Avser statsrådet att i vårpropositionen eller genom någon särproposition beakta frivilligarbetarnas försämrade ersättningssituation, och i så fall hur?

3. Vilka andra initiativ avser statsrådet att ta i fråga om frivilligarbetet i Sverige?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:316, Höjd skatt för frivilligarbetare

Interpellationsdebatt 2007/08:316

Webb-tv: Höjd skatt för frivilligarbetare

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 113 Anders Borg (M)
Fru talman! Lars Johansson har frågat mig hur jag avser att uppmärksamma det civila samhällets och frivilligarbetets samhällsekonomiska betydelse. Han har också frågat mig om och i så fall hur jag avser att beakta frivilligarbetarnas ersättningssituation och vilka andra initiativ jag avser att ta i fråga om frivilligarbetet i Sverige. Bakgrunden till interpellationen är höjningen av beloppsgränsen för när kostnader för övriga utgifter i inkomstslaget tjänst får dras av. Syftet med höjningen var bland annat att underlätta Skatteverkets administration och kontroll av avdragen för övriga utgifter eftersom omfattningen av felaktiga avdrag är så stor. Enligt Skatteverket uppgick exempelvis andelen felaktiga avdrag till 90 procent för år 2005. Höjningen var en del i finansieringen av jobbskatteavdraget. Den ingick i budgetpropositionen för 2007 och infördes alltså redan den 1 januari 2007. Till skillnad mot vad Lars Johansson påstår finansierade höjningen alltså skattelättnader för dem som arbetar. Beloppsgränsen för övriga avdrag är generell och gäller i princip för alla som har kostnader i sitt arbete. De skäl som motiverade den nu gällande beloppsgränsen om 5 000 kronor gäller även för frivilligarbetare. Att skapa speciella undantagsregler för vissa grupper på skatteområdet leder till krav på att andra grupper också ska särbehandlas. Det leder i längden till ett alltför komplicerat skattesystem. Jag avser därför inte att föreslå några ändringar av reglerna för övriga avdrag. Det är givetvis angeläget att frivilligarbetare tillförsäkras goda villkor. Den insats de gör har stor betydelse för vårt samhälle och min avsikt är att skattereglerna inte ska avhålla frivilligarbetarna från att åta sig uppdrag.

Anf. 114 Lars Johansson (S)
Fru talman! Jag vill tacka finansministern för svaret på min interpellation. Dock är jag icke nöjd med det svaret, vilket jag kommer att återkomma till i mitt inlägg. Vad det hela handlar om är att vi måste skapa bra förutsättningar i vårt samhälle för de människor som utför frivilligt socialt arbete. Vi ska komma ihåg att i vårt välfärdssamhälle, såsom det ser ut, har vi ett starkt engagemang för människor i svåra situationer ute i samhället, framför allt ifrån kommunerna, som har det huvudsakliga ansvaret när det gäller verksamheten inom socialtjänsten etcetera. Samtidigt är det, för att det ska fungera på ett bra sätt, oerhört betydelsefullt att det också finns människor som gör frivilliga insatser på olika sätt. Det handlar om människor som är gode män, förvaltare för unga människor som behöver någon som kan hjälpa till eller äldre människor som också har behov av detta, kontaktpersoner, kontaktfamiljer, stödpersoner, personliga ombud och så vidare. Det gäller hela samhället. Det är oerhört många människor som har det här stödet. Enligt de beräkningar som är gjorda rör det sig om ca 200 000 människor i Sverige i dag som på olika sätt medverkar med frivilligt socialt arbete. De här personerna har gått in i det utifrån att de har varit klara över att detta ska innebära att de också får täckning för sina kostnader. Det är då avdraget kommer in. Nu är situationen den att man inte längre kommer att kunna yrka avdrag för den kostnadsersättning man har haft. Det är det som är läget just nu. Väldigt många av dem som har jobbat frivilligt kommer att sitta med sin deklaration under den närmaste tiden och kunna konstatera att 200 000 människor inte längre får möjligheten att göra detta avdrag. Det har kommit ganska många rapporter, bland annat från Sveriges Kommuner och Landsting, som har påtalat att det här kommer att leda till att kommunerna får svårt att rekrytera människor som vill jobba frivilligt. Det finns en särskild organisation som heter Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare, som också har slagit larm till finansministern och påtalat detta under en längre tid. Men finansministern har inte reagerat. Jag ställde några frågor som jag inte har fått svar på och som jag tänker upprepa nu. 1. Hur avser statsrådet att uppmärksamma det civila samhället på frivilligarbetarnas samhällsekonomiska betydelse? 2. Avser statsrådet att i vårpropositionen eller genom någon annan särproposition beakta frivilligarbetarnas försämrade ersättningssituation och i så fall hur? 3. Vilka andra initiativ avser statsrådet att ta i frågan om frivilligarbete i Sverige? De här tre frågorna skulle jag väldigt gärna vilja ha svar på av finansministern.

Anf. 115 Anders Borg (M)
Fru talman! Jag välkomnar Lars Johanssons interpellation. Lars Johansson är en person med ett starkt engagemang i de här frågorna och en ofta mycket klok person, dock inte alltid. Problemet är att vi har en svårighet. Det är att vi vill att människor som utför frivilligarbete ska ha en bra och riktig situation. Jag har själv varit i kontakt med många personer som har haft synpunkten att den förändrade regeln för kostnadsersättning är ett problem för dem. Det har jag stor respekt för. Samtidigt är det inte rimligt att vi skapar undantag i skattelagstiftningen, och det är inte heller rimligt att vi går tillbaka till de gamla reglerna för kostnadsersättning. Jag tror inte att Lars Johansson argumenterar för att ändra dessa lösningar. Det är som Skatteverket påpekat ett avdrag som har varit djupt bekymmersamt. Hade vi inte höjt gränsen hade vi hamnat i situationen att de flestas SL-kort hade blivit avdragsgilla, vilket hade skapat en helt orimlig administration för Skatteverket. Det är rimligt att tidigare regeringar och den här regeringen lite då och då höjer gränsen för vad som är avdragsgilla kostnadsersättningar. Exakt var den gränsen ska ligga kan vi säkert återkomma till i många andra debatter. Det är inte heller rimligt att vi går in och skapar undantag för alltför många särgrupper. Vi har haft ett undantag för dagbarnvårdarna. Det finns andra grupper som också berörs av detta. Vi kan inte skapa en uppsjö av avdragsvillkor. Vad kan vi då göra? Låt oss diskutera det på ett bra och vettigt sätt. Man kan naturligtvis tycka att det är lite märkligt att jag som finansminister och moderat står här och argumenterar för att en rimlig lösning kanske är att man i sådana fall höjer ersättningarna, att kommunerna tar sitt ansvar för de här personerna som de anser gör ett viktigt arbete och höjer de ersättningarna. Det är inte självklart att man alltid ska hantera den här typen av frågor på skattesidan. Det är kanske också ett ansvar för dem som har att betala ersättningarna. Man kan naturligtvis fråga om vi kan göra någonting från regeringens sida. Det är jag fullt beredd att diskutera. Men jag tror inte på lösningen att gå tillbaka till den gamla gränsen. Jag tror inte på lösningen att hitta nya undantagsgrupper. Det är jag övertygad om att inte heller Lars Johansson anser. Låt oss gärna diskutera vad vi ska göra för att hitta lösningar som är konstruktiva för att ta den här frågan framåt.

Anf. 116 Lars Johansson (S)
Fru talman! Men under tiden är ju inte kostnadsersättningen avdragsgill för de här personerna. De drabbas nu. Man kan ju diskutera om man vill göra en förändring. Här genomförs en förändring. Man klipper bara av direkt utan att diskutera med Sveriges Kommuner och Landsting, utan att diskutera med de organisationer som organiserar människor som utför frivilligt arbete. Det som jag tycker är problemet är att regeringen agerar först och sedan börjar resonera om vad vi ska göra nu. Men nu har faktiskt Anders Borg lagt fram det här förslaget, genomfört den här förändringen och satt ut de här människorna i kalla vattnet. Det hade väl varit bättre att medan man funderade på en mer långsiktig lösning hitta en liknande lösning som den förändring man gjorde för de kommunala dagbarnvårdarna och som leder i samma riktning. Där beslutade man ju om en särskild lösning, nämligen att de fick en så kallad skattefri kostnadsersättning. Det hade man kunnat göra här också. Då hade man löst problemet. Sedan kan man diskutera om man ska höja ersättningen i stället. Det är det här sättet att agera som förvånar mig något. Även om man kan säga att det här avdraget har varit bekymmersamt för Skatteverket kan jag ju konstatera att regeringen inte har varit sen att införa andra avdragsmöjligheter som också skapar ganska stora nya bekymmer för Skatteverket. Det är avdrag för hushållsnära tjänster som ger en mycket komplicerad situation och som också skapar massor av gränsdragningsproblem. Skatteverket har i flera uttalanden sagt att det här krånglar till det. Det kommer att skapa stora svårigheter. Regeringen har alltså inte varit sen att genomföra förändringar som skapar mer av skattebyråkrati. Därför är det ytterligare något förvånande att det är så viktigt att komma till rätta med ett eventuellt problem med avdragen som sådana för just den här gruppen. Jag skulle uppmana finansministern att göra precis på samma sätt som för ett år sedan när vi hade en debatt om det så kallade jobbskatteavdraget till sjöfolket. Då var finansministern också emot att de skulle få samma möjligheter som övriga löntagare. Men nu är det ändrat. Nu har faktiskt sjöfolket samma jobbskatteavdrag som övriga löntagare. Det går att ändra sig. Här finns också möjlighet att göra en förändring. Jag har redovisat några förslag på när ett sådant ändringsförslag skulle kunna komma. Jag har också noterat att regeringen till och från säger att man vill lyssna på folket. Man har också backat från tidigare förslag, exempelvis när det gäller förbud mot att teckna avtal om sjukförsäkringar på arbetsmarknaden. Nog kan man ändra sig. Här handlar det ändå om väldigt många människor som är i stort behov av att det fortsättningsvis finns människor som jobbar med frivilligt socialt arbete. Jag är uppriktigt sagt oroad över att om man inte har den här ekonomiska möjligheten kommer det att innebära att de blir färre. På det viset kommer också en del av den verksamheten att kanske kommunaliseras i viss omfattning. Kommunerna får ta på sig det här ansvaret med anställd personal. Eller också uteblir insatserna. Då blir det väldigt negativt för de människor som är i behov av detta aktiva stöd. Det är det som jag tycker att man måste beakta när man diskuterar förändringar och skattelagstiftning. Det har inte skett i det här fallet.

Anf. 117 Anders Borg (M)
Fru talman! Jag tycker att det är mest konstruktivt att vi för en diskussion om vad vi ska göra. Jag måste säga att jag är lite förvånad, och jag är inte riktigt säker på hur jag ska förstå Lars Johansson här. Jag tror inte att Socialdemokraterna i skatteutskottet eller för den delen någonsin i regeringsställning - även om det naturligtvis kommer att dröja decennier innan det inträffar på nytt - kommer att införa fler undantag i reglerna för kostnadsersättningar. Jag kan absolut inte kostnadsersättningarnas svenska historia utan och innan. Men de har förändrats tidigare, och då har det inte tillförts några sådana undantag från socialdemokratiska regeringar. Det ska naturligtvis finnas väldigt starka skäl för att vi ska krångla till skattesystemet. Ett enkelt och någorlunda rakt skattesystem är alltid att föredra. Sedan kan man göra undantag från den regeln, till exempel om det är avgörande och viktigt för att återupprätta full sysselsättning. Men jag tycker att vi måste försöka hitta vägar där skattesystemet inte blir ett sätt att lösa problemet med offentliga utgifter. Det är inte ett bra sätt att hantera offentliga medel. Offentliga utgifter ska ligga på offentliga budgetar. Då är det rimligt att detta i första hand är ett ansvar för kommuner och landsting. Finns det någonting vi från statens sida bör göra är jag naturligtvis beredd att diskutera detta. Men jag tror inte att det i första hand bör handla om att förändra skattereglerna. Det måste i första hand handla om att förändra ersättningen till dem som utför detta viktiga arbete. Jag tror att vi kan vara helt överens, och jag kan också säga att det är glädjande att en socialdemokrat som Lars Johansson så tydligt visar ett engagemang för dem som frivilligarbetar. Det är inte så att allt viktigt välfärdsarbete utförs av avlönade personer i Sverige. Det frivilliga, mänskliga engagemanget är också jätteviktigt. Därmed inte sagt att det professionella inte också är viktigt. Men låt oss inte se det som en motsättning utan låt oss se det som komplement. Jag för som sagt gärna en diskussion om konstruktiva lösningar framåt som inte handlar om att krångla till skattesystemet. Jag tror att vi i grunden är överens om att kostnadsersättningsgränsen höll på att bli orimligt låg. Skatteverket ska ägna sig åt viktig kontroll. De ska inte granska alla stockholmare som har köpt ett SL-kort. Det är inte en rimlig användning av offentliga medel. Höjningen av gränsen var rimlig. Låt oss försöka hitta vägar för att lösa ut den här frågeställningen som gör att vi kan se till att de som gör detta viktiga och engagerade arbete till sitt också har en rimlig ekonomisk ersättning för det.

Anf. 118 Lars Johansson (S)
Fru talman! Jag tycker alltså att det är oerhört centralt att man diskuterar konstruktiva förslag. Jag har nämnt ett konkret förslag. Det är att man ger en skattefri kostnadsersättning på samma sätt som till de kommunala dagbarnvårdarna. Det kan man göra omedelbart. Det är det som jag tycker är utgångspunkten. Sedan får man diskutera om man kan hitta någon form av annan konstruktion för den här gruppen. Men det centrala är, finansminister Anders Borg, att ni tyvärr först genomför en regeländring och sedan börjar diskutera att den inte fick de konsekvenser som ni kanske hade trott. I efterhand ska vi från oppositionen tala om för regeringen vad den ska göra i stället. Det är klart att vi kan ha den ordningen att vi ska lägga fram förslag för regeringen. Men jag tycker fortfarande att regeringen har ett ansvar när man genomför en förändring utan att ta fram ett alternativ. Det är där problemet uppstår. Det är då som de här människorna som nu sitter och deklarerar kan konstatera: Regeringen bryr sig inte om oss. De har talat om väldigt tydligt att den här kostnadsersättningen ska i fortsättningen inte vara avdragsgill. Däremot är det avdragsgillt om de har dagbarnvårdare eller om de köper hushållsnära tjänster, som inte har ett dugg med frivilligt socialt arbete att göra. Det prioriterar ni. Men den här gruppen, som gör ett tydligt frivilligt, socialt arbete i alla landets kommuner som ett komplement till socialtjänsten, omsorgsverksamheten, överförmyndarnämndsverksamheten etcetera, sätter ni ut i det kalla vattnet. Det tycker jag är en kylig politik från regeringens sida. Det är beklagansvärt att ni inte kan lära er av detta och komma med ett förslag till förändring redan i vårpropositionen.

Anf. 119 Anders Borg (M)
Fru talman! Jag har svårt att se att lösningen är att införa en skattefri kostnadsersättning för frivilligarbetarna. Det finns skäl till att tidigare socialdemokratiska regeringar inte har valt den lösningen när man justerat gränserna för kostnadsersättning, för avdragsrätten. Skälet är just detta att vi vill hålla ihop skattesystemet. Vi vill inte ha utgifter på inkomstsidan, utan vi vill ha en god ekonomisk prövning av alla budgetens utgifter. Det tror jag är klokt. Jag är som sagt fullt beredd att bidra till att vi hittar andra bra lösningar på det här området. Jag delar inte Lars Johanssons förvåning. Vi ska naturligtvis lyssna på oppositionen. Jag tycker att det är ett stort värde i att vi i Sverige har en samförståndsdemokrati där vi kan samtala med varandra. Vi ska ha hårda ideologiska strider när det är påkallat, och det är det då och då. Men jag har svårt att se att det här skulle vara en ideologisk gränslinje där vi står på varsin sida av en avgrund. Låt oss diskutera konstruktiva och vettiga lösningar för en viktig verksamhet i Sverige. Det är ett bra bidrag till att vi behåller Sverige som ett varmt, omtänksamt och medmänskligt samhälle.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.