HBT-personer i Polen

Interpellation 2005/06:312 av Fridolin, Gustav (mp)

av Fridolin, Gustav (mp)

den 17 mars

Interpellation 2005/06:312 av Gustav Fridolin (mp) till utrikesminister Laila Freivalds (s)

HBT-personer i Polen

I Sverige går utvecklingen för homosexuella, bisexuella och transpersoner åt rätt håll. Vi har riksdagens majoritet för en könsneutral äktenskapslagstiftning, lesbiska par har rätt till assisterad befruktning och det finns en långsamt ökande medvetenhet i samhället om att heterosexualitet bara är en av flera sexuella inriktningar. De heterosexuellas privilegier försvinner undan för undan. Det betyder självklart inte att vi är färdiga, inte minst hatbrotten mot HBT-personer visar på en ständigt närvarande homofobi som vi måste bekämpa. Men utvecklingen är med oss.

Annorlunda ser det ut i flera av våra grannländer. Moskvas borgmästare förbjöd nyligen den Pride-parad som skulle gå genom staden. I Riga bannlystes allt Pride-firande under sommaren 2005. I Polen ägnade den blivande presidenten Lech Kaczynski sin valkampanj åt att smutskasta och förnedra homosexuella. Förra årets Warszawa Pride förbjöds och de som trots detta genomförde sitt firande åtalades och riskerar fängelse. I staden Poznan har demonstrationer för HBT-personers rättigheter nekats tillstånd av borgmästaren, och de som trotsade demonstrationsförbudet möttes av våldsamma ingripanden från den lokala polisen. Den 9@11 juni 2006 hålls Warszawa Pride igen, även denna gång under hot om förbud och våld.

HBT-personers situation i Polen är mycket svår. President Lech Kaczynski verkar aktivt för en försämring av de medborgerliga fri- och rättigheterna för HBT-personer, motarbetar alla former av öppenhet och uppmanar homosexuella att inte leva ut sin läggning. Lech Kaczynski har gjort mängder av homofobiska uttalanden, hävdat att homosexuella inte borde få utöva vissa yrken, att homosexualitet inte är förenligt med den polska kulturen och att Pride-firande är ett allvarligt hot mot social ordning och egendom. Presidentens uttalanden stärker homofoba stämningar och understöder våld och diskriminering mot HBT-personer.

Som medlem i Europeiska unionen, Europarådet och OSSE har Polen accepterat organisationernas principer om icke-diskriminering och mötesfrihet. Trots det begränsar och kränker landets president, parlament och myndigheter aktivt HBT-personers medborgerliga rättigheter. Som medlemmar i samma politiska union och som goda grannar har Sverige ett ansvar att försöka påverka situationen för HBT-personer i Polen, att sätta press på landets regering och ge aktivt stöd åt de organisationer som kämpar mot förtryck och diskriminering.

Ett fåtal andra länder i världen har kommit så långt som Sverige när det gäller frihet och rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner. De allra flesta av världens HBT-personer lever sina liv i tystnad, glömska, intolerans och bristande respekt. I Sverige kan man stå i parlamentets talarstol och hävda HBT-personers rättigheter. I många andra länder skulle en sådan handling vara omöjlig @ i vissa länder till och med dödlig. Sverige är ett föregångsland i världen när det gäller rättigheter för HBT-personer, men med denna position kommer också moraliska skyldigheter. Vi måste föra en utrikespolitik där vi visar att vi tar dessa frågor på allvar. Vi måste visa att vi verkligen inkluderar HBT-personers rättigheter när vi talar om de mänskliga rättigheterna. Vi måste protestera tydligare, säga ifrån mer och agera oftare när utländska regimer sysslar med den här typen av diskriminering och förtryck. Vi vet att internationella påtryckningar och protester kan påverka regeringar och system och att livet för många människor skulle kunna förändras om vi sätter större press på deras regeringar. Vi har det här utrikespolitiska verktyget. Vi måste göra vår röst hörd.

Ändå är Sveriges utrikespolitik i många avseenden fattig på en aktiv internationell HBT-politik. Inte någonstans i regeringens utrikespolitiska deklaration finns en rad om regeringens syn på de internationella HBT-frågorna. Asylpolitiken är ofta blind för diskriminering mot HBT-personer. Sverige borde spela en mer aktiv internationell roll när det gäller rättigheter för HBT-personer i världen.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga utrikesministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att protestera mot den negativa utvecklingen för HBT-personer i vårt grannland Polen.

Vilka utrikespolitiska verktyg avser utrikesministern att använda för att agera mot den offentliga homofobi som växer i ett av EU:s största länder?

På vilket sätt avser ministern att inkludera homosexuellas, bisexuellas och transpersoners fri- och rättigheter i begreppet mänskliga rättigheter när hon agerar på den internationella politiska arenan?

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd Inlämnad: 2006-03-17 Anmäld: 2006-03-17 Svar fördröjt anmält: 2006-03-30 Besvarad: 2006-04-04
Debatt (7 anföranden)