Hanteringen av datalagringsdirektivet

Interpellation 2010/11:45 av Holm, Jens (V)

av Holm, Jens (V)

den 9 november

Interpellation

2010/11:45 Hanteringen av datalagringsdirektivet

av Jens Holm (V)

till justitieminister Beatrice Ask (M)

Regeringen har aviserat att man kommer att presentera ett förslag till implementering av EU:s datalagringsdirektiv. Datalagringsdirektivet togs fram i efterdyningarna av en rad förfärliga attentat i början av 2000-talet. Genom att ställa krav på att telekomoperatörerna ska lagra persondata i minst sex månader hoppas man kunna identifiera grov brottslighet bättre.

Polisen har redan en rad befogenheter som möjliggör spaning och övervakning av förmodat grova brottslingar. Efter beslut av åklagare eller domstol kan polisen få rätt till hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning eller hemlig kameraövervakning av personer som misstänks begå grova brott. I skrivelse 2009/10:66 redogör regeringen för hur polisens användning av dessa möjligheter har ökat kraftigt. I endast åtta fall, det vill säga mindre än 1 procent av fallen, fick polisen avslag på sina ansökningar för telefonavlyssning under 2008.

Datalagring är den selektiva spaningens raka motsats. I stället för att polisen övervakar ett fåtal misstänkta personer ska alla medborgare trasslas in i statsmaktens nät av kontroll och övervakning. Databaser måste byggas upp för enorma summor. Ingen vet exakt hur mycket det kommer att kosta, men uppskattningarna har legat mellan 200 miljoner och drygt 1 miljard kronor. Den lägre siffran är en försiktig uppskattning från utredningen Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning (SOU 2007:76), den högre är telekombolagens uppskattning. Sedan utredningen kom har mycket hänt och det finns skäl att tro att dess uppskattning är inaktuell.

När databaser och register upprättas uppstår också stora risker för läckor och oansvarig användning av data. Wikileaks arbete visar tydligt att inte ens USA:s militär kan hålla känsliga uppgifter hemliga. JO:s skarpa kritik av Säpos oförmåga att hantera sina digitala arkiv (JO, Dnr 3088-2010) har synliggjort hur djupa problemen är redan i dag.

Konflikten mellan direktivet och grundläggande mänskliga rättigheter har varit ett återkommande tema i land efter land som försökt implementera det. I Tyskland har författningsdomstolen underkänt implementeringen av datalagringsdirektivet. Rumäniens författningsdomstol menade att själva direktivet stod i motsättning till artikel 8 i Europakonventionen, där kommunikationshemligheten skyddas. I våras skickade Irlands högsta domstol datalagringsdirektivet till EU:s domstol.

EU-kommissionen har aviserat en översyn av datalagringsdirektivet till i mars nästa år. I slutet av samma år kommer kommissionen troligen att presentera en reviderad version av datalagringsdirektivet, enligt EU-kommissionär Cecilia Malmström (se Europaportalen den 28 oktober 2010).

Jag tycker att Sverige har gjort rätt som avvaktat. Det finns all anledning att tro att en implementering av direktivet som det ser ut just nu skulle riskera att strida mot Europakonventionen. Jag vill påminna om att Europakonventionen är överordnad nationell lagstiftning, och numera också EU:s dito. Det finns också goda skäl att hoppas att direktivet kan förändras inom en snar framtid.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga justitieministern:

1. Är det justitieministerns ställningstagande att det är rimligt och proportionerligt att tvinga operatörer att bygga upp databaser över alla svenskars trafikuppgifter?

2. Avser justitieministern att vänta med implementeringen av datalagringsdirektivet i ljuset av processen i EU-domstolen och EU-kommissionens översyn?

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2010-11-09 Anmäld: 2010-11-10 Besvarad: 2010-11-23
Debatt (11 anföranden)