Genusarbetet i regeringen
Interpellation 2006/07:241 av Ohlsson, Carina (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-01-23
- Anmäld
- 2007-01-23
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-02-02
- Sista svarsdatum
- 2007-02-12
- Besvarad
- 2007-02-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2006/07:241 Genusarbetet i regeringen
av Carina Ohlsson (s)
till statsminister Fredrik Reinfeldt (m)
I dag är det 105 dagar sedan den moderatledda regeringen tillträdde sitt ämbete. På denna korta tid har ett flertal ministrar hamnat i rejält blåsväder för sitt sätt att undvika att följa lagen och misstänkta jävssituationer.
Maria Borelius fick avgå efter åtta dagar som en följd av sitt hanterande av de svarta barnflickor hon haft.
Anders E. Borg hade också svarta barnflickor, men sitter kvar.
Cecilia Stegö Chiló fick avgå efter tio dagar till följd av obetalda tv-licenser.
Tobias Billström har inte heller han betalat tv-licensen, men sitter kvar.
Carl Bildt och Mats Odell är bägge utsatta för granskning för sina vidlyftiga aktie- och optionsinnehav och affärer i bolag med direkt verksamhet i de områden de har ansvar för som ministrar. Bägge sitter ännu så länge kvar.
Det finns ett mönster i detta. De kvinnliga statsråd som ifrågasätts avgår, de manliga stannar kvar. Detta kan givetvis ha många orsaker, men för min del är det viktigt att genusperspektivet i detta blir uppmärksammat.
Jag vill därför fråga statsministern om han avser att vidta någon särskild åtgärd för att i framtiden stödja kvinnliga statsråd som blir utsatta för krav på avgång.
Debatt
(12 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:241
Webb-tv: Genusarbetet i regeringen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:59 Tisdagen den 13 februariProtokoll 2006/07:59 12 § Svar på interpellation 2006/07:241 om genusarbetet i regeringen
Protokoll från debatten
Anf. 1 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Carina Ohlsson har frågat statsministern om han avser att vidta någon särskild åtgärd för att i framtiden stödja kvinnliga statsråd som blir utsatta för krav på avgång. Interpellationen har överlämnats till mig.
Att vara statsråd är i dag förknippat med stora krav av både personlig och politisk karaktär. Ett hårdnande debattklimat innebär också att det tidigare mer sällsynta kravet på avgång mer frekvent har kommit att användas i den politiska debatten. Detta med argument av både politiskt och personligt slag.
Interpellanten har rätt i att en del av de statsråd som avgått har varit kvinnor. Laila Freivalds avgång som först justitieminister och sedan utrikesminister utgör ett exempel, Mona Sahlins avgång som vice statsminister ett annat och Ylva Johanssons avgång som skolminister ett tredje.
Oavsett om statsråden är kvinnor eller män är det av vikt att de får stöd om de utsätts för avgångskrav. Det är lätt att bli trängd av ett mediedrev.
I inget av de fall som interpellanten nämner har någon tvingats att avgå, utan valet att lämna regeringen har varit statsrådets eget. Oaktat detta är det av vikt att alla statsråd bedöms efter sina insatser och utifrån saklig grund. Här faller ett ansvar på statsministern och regeringen som helhet, men även på det debattklimat som grundläggs i mötet mellan regering och opposition. Regeringen avser inte att vidta några särskilda åtgärder.
Anf. 2 Carina Ohlsson (S)
Herr talman! Jag vet inte riktigt hur jag ska kommentera jämställdhetsministerns svar. Jag tycker inte att jag har fått något direkt svar på frågan. Ändå verkar det vara tre ministrar som har hanterat frågan och haft möjlighet att besvara den. Först fick jag besked om att EU-minister Cecilia Malmström skulle svara på frågan, fram till i fredags eftermiddag att det var statsminister Fredrik Reinfeldt och i fredags eftermiddag fick jag beskedet att det var jämställdhetsministern.
I sista meningen står det att regeringen inte tänker vidta några åtgärder, och det är i och för sig ett svar. Med den politiska ideologi som jag har är jag definitivt inte nöjd med svaret. Jag tycker att det krävs mer av ett svar från en regering än denna enda rad.
I början av svaret försöker man se problemet men har sedan inte någon beskrivande analys eller förslag på vilka åtgärder man ska vidta.
Det kanske inte är så förvånande att svaret ser ut som det gör. Men på regeringens hemsida, som har uppdaterats i år - det är alltså inte den förra regeringens - kan man läsa frågan: Hur fungerar jämställdhetspolitiken i Sverige?
Det står att regeringen bestämmer vilka jämställdhetspolitiska mål som landet ska sträva efter att uppnå och att jämställdhetsministern ansvarar för samordning och uppföljning av jämställdhetsmålen.
Vilka är då de målen? De är: jämn fördelning av makt och inflytande, ekonomisk jämställdhet, jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet och att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.
Jag tänker inte ta upp alla de fyra målen utan dem som jag tycker hör ihop med den här frågan.
Om man går till punkten makt och inflytande säger man att ett av delmålen med jämställdhetspolitiken är en jämn fördelning av makt och inflytande. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare och att forma villkoren för beslutsfattande. Beslutsfattande är definitivt något som man jobbar med och ägnar sig åt i regeringen. Jag tycker att det finns ett ansvar för att göra en analys.
Ställs det hårdare krav både i regeringen och i samhällslivet i övrigt på kvinnor? Om man kommer fram till den analysen bör man vidta åtgärder. Av svaret ser det inte ut som om man har gjort den analysen att det är ett strukturellt problem utan mer handlar om individerna själva.
Man har märkt ord utifrån det som jag har skrivit. Jag har skrivit att de "fick" avgå. Jag skulle tydligen ha skrivit att de "avgick". Det var ju deras egna personliga val. Därför finns det tydligen inte något ansvar vare sig för jämställdhetsministern eller för statsministern att jobba med de här frågorna i regeringen. Det tycker jag är tråkigt och anmärkningsvärt.
Vi har ju kommit en bit på väg när det gäller jämställdhetsarbetet i Sverige. Vi är inte ett jämställt land, men vi har kommit en bit på väg. Det är väldigt viktigt att regeringen tydligt visar att man jobbar med de här frågorna och analyserar de konsekvenser som man kan se och utifrån det kommer med åtgärder.
Därför är jag missnöjd med svaret där man säger att man inte avser att vidta några särskilda åtgärder. Jag skulle vilja höra mer om det. Är det verkligen så att man inom Regeringskansliet inte tänker jobba med jämställdhetsfrågorna på det sätt som man kan läsa om på hemsidan?
Anf. 3 Hillevi Larsson (S)
Herr talman! Den här debatten handlar egentligen inte om att man ska hålla politiker som missköter sig bakom ryggen. Jag tycker att det ska ställas hårda krav på både kvinnor och män eftersom man ska vara ett föredöme för andra. Däremot tycker jag att det sänder ut fel signaler om kvinnor alltid ska dömas hårdare än män. Visst finns det män som också har dömts och tvingats avgå, men jag upplever att kvinnorna är fler och att det krävs mindre för att en kvinna ska tvingas avgå än att en man ska göra det.
Detta är en större debatt i samhället. Naturligtvis speglar regeringen och riksdagen det övriga samhället, så man kan inte säga att frågan bara ligger på regeringen. Men regeringen har ändå stor makt. Och regeringen kan också föregå med gott exempel. Det blir också symboliskt hur regeringen agerar, och det sänder också ut signaler till det övriga samhället.
Något som jag tycker är väldigt viktigt är att kvinnor ska våga anta utmaningar, att kvinnor ska våga bli ledare och chefer. Det är ju en allmän bild att det är svårare att få en kvinna att ta ett uppdrag. Och kanske hänger detta lite grann samman med att man upplever att om man skulle misslyckas eller ifrågasättas så blir fallet så mycket hårdare för en kvinna än för en man. Jag tror därför att det får långtgående konsekvenser om man inte bryter denna utveckling.
Vi kunde naturligtvis ha gjort mer när vi var i regeringsställning, men jag upplevde ändå att vi gjorde en del. Och en viktig symbolik var detta med Varannan damernas, inte bara bland våra riksdagsledamöter utan även i regeringen. Det var ett historiskt beslut. Men även då kunde man se att det fanns en tendens att döma kvinnor hårdare än män när någon hade gjort ett misstag. Det handlade naturligtvis om hur man inom regeringen bedömde det men även om den allmänna samhällsdebatten och drevet i medierna. Man kan ofta se att mediedrevet pågår längre när en kvinna har hamnat i blåsväder än när en man har gjort det. Därför kan det bli lite fel att säga att någon frivilligt avgår. Det är klart att om man är utsatt för en långtgående kampanj så är trycket att man ska avgå väldigt hårt.
Jag tycker att detta också berör en större debatt. Det ställs ofta väldigt höga krav på en kvinna, inte bara på att man ska sköta sitt arbete. Man ses också väldigt mycket som maka och mor. Man frågar sällan en man hur han kan kombinera sitt uppdrag med att vara småbarnsförälder. Men det är en självklar fråga att ställa till en kvinna. Det riskerar att bli situationen
damned if you do, damned if you don't
, det vill säga att man riskerar att antingen anklagas för att ha lagt för mycket tid på privatlivet och småbarnen eller för att ha försummat familjen för sitt arbete. Och jag upplever också i debatten att detta lyfts fram i fråga om kvinnliga politiker.
Kristina Axén Olin från Stockholm gick ut och vågade faktiskt väcka denna debatt, vilket jag tyckte var väldigt positivt. Till och med hon som toppolitiker kände dessa dubbla krav. Denna vilja att ställa upp för sin familj var väldigt svår att kombinera med toppjobbet som politiker.
Det är klart att även män ställs inför detta. Men jag tror att förväntningarna på en kvinna är högre från de närmaste men framför allt från samhället i stort.
Jag tycker att detta är en väldigt viktig debatt. Och även om frågan inte bara ligger på regeringen tror jag att regeringen kan göra väldigt mycket för att skicka ut rätt signaler och ha rätt inriktning på jämställdhetsarbetet även i praktisk handling.
Men det viktigaste är inte att alla politiker som missköter sig ska stanna kvar utan att inte döma kvinnor hårdare än män.
Anf. 4 Monica Green (S)
Herr talman! Jag instämmer med de tidigare talarna om att det var ett nonsenssvar som vi fick, att regeringen inte tänker vidta några åtgärder.
Jag tycker att det är upprörande att vi har en jämställdhetsminister som inte är feminist och som inte ser de strukturella problemen. Allt ansvar är individens. Man ska alltså armbåga sig fram, och man ska som kvinna vara dubbelt så bra som en man för att klara sig i detta samhälle. En kvinna ska åtminstone klara av 110 procent av vad en man klarar av för att uppfattas som lika duktig som mannen. Och det är mycket upprörande att vi nu har en jämställdhetsminister som säger att vi inte behöver vidta några strukturella åtgärder eller några andra åtgärder utan att det är individen själv som får visa att man är duktig och kan slå sig fram.
Det är precis så illa att det kommer att gå bakåt med jämställdheten när vi har en sådan jämställdhetsminister.
Socialdemokraterna kunde ha gjort mycket mer - absolut. Vi flyttade fram positionerna med Varannan damernas i de beslutande församlingarna. Och vi försökte flytta fram positionerna i näringslivet, i institutioner och vid universitet där det är gamla strukturer som sitter kvar väldigt länge. Det har det gjort även inom politiken. I politiken har vi lyckats till en del. Men fortfarande måste jämställdheten, precis som demokratin, återerövras hela tiden. Vi måste hela tiden visa att män och kvinnor måste få samma möjligheter. Då måste man också lyfta fram kvinnor.
Jag tycker att regeringen borde vara ett föredöme och en förebild och visa att man går före. Det går att lyfta fram kvinnor eftersom vi har väldigt många duktiga kvinnor runt omkring oss. Kunskapen finns inte bara hos det ena könet, utan den finns hos båda. Men kvinnor har förtryckts under en längre tid.
Om man är feminist ser man de strukturella problemen, nämligen att kvinnor är underordnade män, och är beredd att göra någonting åt det. Nu vet vi sedan tidigare debatter att vi har en jämställdhetsminister som inte kallar sig feminist och som alltså inte ser dessa strukturella problem. Och bara det är ett problem i sig.
För en tid sedan hade jag en debatt med Mats Odell. Och i samband med det överlämnade jag en redogörelse för de fem härskarteknikerna till honom. Och senare har jag i kammaren också tipsat statsminister Fredrik Reinfeldt om att han skulle ha utbildningar inom Regeringskansliet, även för regeringsledamöterna, om de fem härskarteknikerna för att man sedan ska kunna vara en förebild. De fem härskarteknikerna handlar, som många förhoppningsvis känner till, om osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning och påförande av skuld och skam. Det är väldigt viktigt att ha kunskap om dessa härskartekniker. Jag har tipsat både Mats Odell och Fredrik Reinfeldt om att man skulle kunna ha utbildningar om dem. Tyvärr har svaret varit att det inte behövs. Nu vill jag ta chansen att uppmana även jämställdhetsministern att utbilda sina egna regeringskolleger och även övriga på departementen om vad de fem härskarteknikerna innebär och om hur vi ska gå vidare för att män och kvinnor ska få samma chans.
Någon har sagt till mig att vi är jämställda när kvinnor får göra bort sig lika mycket som män. Och där är vi inte än - tyvärr.
Anf. 5 Gunnar Andrén (Fp)
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för ett alldeles utmärkt svar. Den här interpellationen handlar naturligtvis inte bara om hur det är i regeringen och så vidare. Jämställdhetsarbetet är väldigt viktigt i hela vårt land.
Jag ser det på det sättet att de kvinnor som har kommit så långt som till både riksdagen och regeringen är väldigt starka kvinnor.
Ibland måste man vända på frågeställningarna. Om det hade handlat om män, hur skulle jag då, som råkar vara den enda mannen i den här debatten, ha uppfattat det? Skulle det vara att vi måste ha ett särskilt jämställdhetsarbete för oss män om det skulle vara på det sättet att kvinnor råkade vara i majoritet?
Vi får väl i så fall ta oss samman. Det råkar vara så, herr talman, att i Folkpartiets riksdagsgrupp befinner jag mig i genusminoritet. Ska jag börja ropa på strukturella åtgärder för det? Det är en liten grupp. Det är 12 män och 16 kvinnor. Vi män får väl försöka göra det bästa möjliga av situationen.
Det säger jag trots att jag är riksdagsledamot, pappa och ordförande i några föreningar, och så vidare. Jag får väl göra någonting själv för att balansera de mycket starka kvinnor som finns. Ibland ropar man på åtgärder där åtgärder inte är befogade. Just den här interpellationen är på det sättet.
De kvinnor vi har sett i regeringen uppfattar jag som mycket kompetenta. Jag uppfattar det nästan som en skymf att man skulle behöva göra några strukturella åtgärder för dem och mena att de inte skulle klara av sitt arbete alldeles utmärkt.
De statsråd vi nu har är inte de enda som möjligtvis kan tänkas avgå i framtiden. Vi har haft andra statsråd som har avgått, Ove Rainer, statsrådet David Hall en gång i tiden, som var finansminister. Ulla Lindström avgick på en sakfråga. Olof Johansson avgick också.
Det finns en mängd olika orsaker till att män också avgår och inte bara kvinnor. Män avgår också därför att de kanske inte delar regeringens åsikt. Skulle vi under Erlanders tid ha ropat på åtgärder för att det avgick en mängd män under tiden?
Dessutom avgick Ulla Lindström, som väl i och för sig möjligen var ensam om det. Men hon hade ett gott skäl under den tiden, enligt mitt sätt att se, att avgå på en sakfråga där hon inte var överens med regeringen.
Det är bra att vi ska driva jämställdhetsarbetet hårt och intensivt. Men det får ändå vara måtta på de krav man ställer. Det behövs inte några strukturella åtgärder för att skydda oss män som är i minoritet i vår riksdagsgrupp eller kvinnorna om det är så att de är i minoritet i regeringen.
Jag anser att kvinnorna är fullt kapabla att klara jämställdhetsarbetet och genusarbetet i regeringen utan hjälp från några män eller några andra.
Anf. 6 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Jag försökte faktiskt hålla mig till att svara på frågan. Frågan var: Vad avser statsministern att göra för att stödja kvinnliga statsråd som blir utsatta för krav på avgång? Det var vad jag försökte svara på. Statsministern gav dem sitt stöd. Jag och andra statsråd gav också vårt stöd till dem.
Carina Ohlsson kan ställa frågan till de manliga statsråden varför de inte avgår. Du kan ställa frågan till kvinnorna. Varför avgick ni? Varför avgår ni inte? Det svaret har jag inte att ge till dig.
Om ni vill diskutera jämställdhetspolitik gör jag det gärna. Jag har absolut ingenting emot att också nu propagera för regeringens politik. Ska vi ge kvinnor möjlighet att vara verksamma på marknaden, i politiken och på andra ställen på lika villkor som männen, låt oss då diskutera det ordentligt.
Carina Ohlsson hänvisade till delad makt som ett av de mål som jämställdhetspolitiken har. Vad handlar det om? Det handlar om företagande, ägandet och kapital. Hur många gånger brukar socialdemokraterna tala om det?
Hur många gånger har vi sagt att vi måste se till att stödja kvinnor att kunna starta företag inom områden där de också är verksamma? I det här fallet är det väldigt mycket inom omsorg och vårdområdet. Låt kvinnorna knoppa av verksamhet. Låt kvinnorna få erfarenhet som företagare.
Det kommer på så sätt att bli lättare för kvinnorna inom den branschen och för oss alla att kunna ta oss ut på marknaden och sitta i styrelser, som ni alltid tjatar om, det vill säga kvotering av kvinnor till styrelserummen.
Kvinnor ska ges möjlighet att kunna välja karriär utan att känna att de försakar någonting i hemmet. Då måste vi diskutera en familjepolitik som faktiskt frigör kvinnorna. Det handlar om jämställdhetsbonus som ger män och kvinnor möjlighet att dela på föräldraförsäkringen och hushållsnära tjänster.
Jag har hört hur många gånger som helst: Männen ska tillbaka till hemmen och ta sitt ansvar och ta hand om sin skit. Visst kan de göra det. Men för framtiden handlar det om att både män och kvinnor måste jobba mer. Det är inte så att männen ska jobba mindre för att vara hemma och städa.
Vi måste hitta en lösning. Hur avlastar vi hushållen, familjen, så att både män och kvinnor ska kunna jobba? Det handlar om att kvinnor ska kunna välja karriär utan att ha dåligt samvete och att arbetsgivare ska kunna känna: Jag behöver inte välja en man framför en kvinna, eftersom antagandet att det är en kvinna som ska ta hand om familj och barn är borta.
Det är vad politiken ska svara på. Den familjepolitiken diskuterar jag gärna. Men det har väl ingenting att göra med stöd till enskilda statsråd, som Fredrik gav till sina statsråd? Det finns väl ingen statsminister som vill förlora statsråd? Det är en förlust också för honom. Han gav dem sitt stöd, jag gav dem mitt stöd, och många andra statsråd gav sitt stöd.
Jag tycker att Carina Ohlsson ska gå tillbaka och tala med sina partikolleger, Mona Sahlin, Ylva Johansson och också Gudrun Schyman. Tala med dem. Varför lämnade de sina poster och inte männen? Det finns säkert orsaker bakom det. Det gör nog det. Men det svaret har varken du eller jag.
De här kvinnorna har inte gått ut och sagt att det var för att de inte hade stöd, eller hur? De sade inte att det var för att Göran Persson inte gav stöd. Jag har inte hört Cecilia Stegö Chilò eller Maria Borelius säga att Fredrik Reinfeldt inte gav dem stöd. De valde att lämna av privata skäl, andra skäl. Familjen kanske ställs främst i det här fallet.
Återigen: Hur hjälper vi kvinnorna att kunna välja karriären och inte alltid behöva känna att de måste tillbaka till hemmen och familjen? Jag har här gett några svar på hur regeringen jobbar med den frågan. Jämställdhetsfrågan är jätteviktig, och vi kommer att fortsätta att jobba med den. Men vi måste skilja på sakfrågan och personer.
Carina Ohlsson vill ha konkret svar på vad vi ska göra för att stödja dessa kvinnor. Jag säger till dig: De fick stöd. Vad som ledde till att de lämnade regeringen, och inte Carl Bildt eller Tobias Billström, kan bara de svara på, inte jag.
Anf. 7 Carina Ohlsson (S)
Herr talman! Nu blev det lite liv i debatten, och det är alltid roligt och intressant. Det kommer också ord om att vi "tjatar" om jämställdhetspolitiken. Jag vet inte om man brukar använda de orden. Men det kanske är de ord som jämställdhetsministern brukar använda när vi diskuterar jämställdhetsfrågor.
För mig är det en så viktig fråga att jag nog inte brukar använda just den vokabulären. Jag tycker att jämställdhetspolitiken är så oerhört viktig. Det är den också ur alla de aspekter som jämställdhetsministern lyfte fram här.
Jag ifrågasätter inte det stöd som jämställdhetsministern eller statsministern gav i det aktuella ögonblicket. Men det är inte vad jag frågar om. Jag frågar om framtiden. Finns det strukturer som man kan se? Är det hårdare krav på kvinnliga statsråd? Hur tänker man jobba med den frågan i framtiden? Det är vad som står i frågan. Det som är gjort är redan gjort.
De diskussionerna har vi naturligtvis också. Jämställdhetsministern behöver inte oroa sig över att vi inte har diskuterat detta med Mona Sahlin och så vidare. Det är klart att vi diskuterar det hela tiden. Nu är hon dessutom föreslagen som partiledare. Hon har nog ett starkt stöd vad gäller både jämställdhetsfrågor och andra frågor. Vi brukar inte säga att det är tjatigt med jämställdhetsfrågor.
Man talar om att kvinnor inte ska behöva försaka olika saker. Jag tror att också många män försakar olika saker. Det finns också krav på hur män ska hantera olika frågor. Därför tycker inte jag att det är någon eftergift att män tar ett större ansvar i hemmet för både hem och barn. Jag tror att många män känner att de ska ha ett stöd i det.
Här kom frågan upp om stöd till män och att diskutera jämställdhet utifrån både mäns och kvinnors villkor. Jag ser inte det som att skydda någon. Det är inte vad det handlar om. Det handlar däremot om att göra en analys och diskutera frågan utifrån saklig grund.
Det handlar inte om att man ska skydda personer om de har betett sig illa eller så. Däremot ska man diskutera utifrån saklig grund. Finns det ett stöd? Finns det en möjlighet för kvinnor och män på lika villkor?
Här tror jag till skillnad från jämställdhetsministern att politiken har en roll att spela. Vi har med de förslag som har kommit kunnat se att man i den borgerliga alliansregeringen inte verkar tycka att politiken ska lägga sig i jämställdhetsfrågorna så mycket utan att de ska skötas på ett annat sätt.
Det kunde vi se ganska snabbt när till exempel skrivelsen om en handlingsplan för jämställda löner drogs tillbaka. Vi har inte sett att det har kommit någonting annat. Jag har också läst den intervju som gjordes i Dagens Industri där jämställdhetsministern säger att det mer handlar om kvinnors kompetens. Med marknadskrafterna kan vi lösa frågan när det gäller styrelseposter i börsnoterade företag och sådant.
Jag är inte riktigt av den åsikten, snarare inte alls. Jag tror att politiken också är ett redskap. Det kan vi alltid diskutera. Det kan hända att den nuvarande regeringen inte tycker att de redskap som vi tog fram är de allra bästa, men jag tycker dock att det är frågor som också rör den politiska dagordningen. Det går inte att lämna över dem åt marknadskrafterna. Det verkar inte så när man ser att det är 1,8 procent av vd:ar som är kvinnor i de börsnoterade företagen. Det verkar inte vara så att marknadskrafterna ensamma kan lösa det. Jag tror inte att det handlar om brist på kompetens eller skydd eller stöd, utan det är strukturella hinder som finns. Kvinnor kommer inte automatiskt med i de nätverk som finns och får de möjligheter som män får.
Jag tror att både jämställdhetsministern och regeringen kan ta lite nya politiska tag i den här viktiga frågan.
Anf. 8 Hillevi Larsson (S)
Herr talman! Jag tycker att problemet lite grann är som enligt det gamla talesättet att en kvinna måste vara dubbelt så bra som en man för att få ett uppdrag. I det här sammanhanget skulle man kunna säga att det kanske är så att en kvinna behöver hitta på bara hälften av vad en man gör för att tvingas avgå. Det är det den här debatten handlar om. Man dömer kvinnor hårdare helt enkelt när de gör samma sak som kanske en man har gjort. Därmed inte sagt att man inte ska lyfta fram skandaler i ljuset. Men det kan inte vara rätt att det alltid ska vara könet som avgör vem som tvingas avgå eller ej.
Den här debatten handlar inte heller huvudsakligen om hur regeringen har gett sitt stöd till enskilda statsråd, utan det handlar väldigt mycket om den samhällsdebatt som har varit och där dreven tenderar att gå hårdare åt en kvinna. Det kan vara mindre förseelser som leder till ett drev som också pågår under längre tid och är hätskare. Det innebär i sin tur att trycket på den enskilda kvinnan blir så mycket hårdare.
Det finns i samhället lite av hora-madonna-komplexet. Först är kvinnan ett helgon och kan vara väldigt uppburen. Det finns många exempel i svensk politik på kvinnor som har lyfts till skyarna, men sedan blir fallet desto hårdare. Då är hon plötsligt en häxa. Allt som var positivt blir plötsligt negativt. Det här hänger mycket ihop med könsrollsmönster som har formats under många år. Vi har kommit en bit, men det finns uppenbarligen en bra bit kvar. Det är det här den här debatten handlar om. Vad kan en regering göra? Därmed inte sagt att skulden faller på regeringen, men regeringen kan göra väldigt viktiga insatser för att bekämpa könsrollsmönstret och stärka kvinnor och få dem att våga anta utmaningar.
När det gäller hushållsnära tjänster tror jag inte att det bara handlar om pengar. Kristina Axén Olin kände trycket att sköta mycket av barn och hushåll, och hon har väldigt mycket pengar. Så jag tror att det också handlar väldigt mycket om könsroller.
Anf. 9 Monica Green (S)
Herr talman! Jag tycker att Carina Ohlsson och Hillevi Larsson har varit lysande i sina inlägg. Jag ska bara lägga till några rader till vad de redan har sagt. Det har varit väldigt bra.
Jag har tyckt att Folkpartiet tidigare har stuckit ut lite bland de borgerliga partierna och faktiskt vågat säga att vi behöver ha ett jämställdhetsarbete, och man har vågat vara tuff mot de andra borgerliga partierna - tidigare. Tyvärr har vi nu en jämställdhetsminister som backar inom Folkpartiet. Nu handlar det om individen själv. Vi får höra ministern säga att det här med jämställdhetsarbete bara är tjat. Vi får höra jämställdhetsministern säga att hon inte har sagt att hon inte har fått stöd. Det är alltså bara individen själv. Att inte se strukturer i samhället och att jämställdhetsministern inte gör det tycker jag är allvarligt. Man ser inte att kvinnor är underordnade män. Jag hoppas verkligen att det snart går upp för jämställdhetsministern så att vi på allvar kan ta tag i de här frågorna.
Det handlar inte om hushållsnära tjänster. Varför ska inte mannen ta lika stort ansvar som kvinnan i hemmet? Jag tycker att det är upprörande att man kan köpa sig fri. Det är trist att hamna i det läget.
Så en kommentar till hur det var tidigare. På Erlanders tid var det män som avgick i regeringen. Ja, det var män som satt i regeringen då, kan jag upplysa om. Det har hänt väldigt mycket sedan den tiden. Politiken har förändrats. Socialdemokratin har tagit väldigt stora steg i rätt riktning. Vi har genomfört Varannan damernas i regeringen och på många andra ställen. Det vill vi fortsätta med, men Sverige har inget jämställt samhälle. Vi tar inte lika ansvar för barn och familj. Vi har inte samma möjligheter mellan kvinnor och män att göra karriär. Det är inget jämställt samhälle. Det är ett strukturellt problem, och kvinnor får inte samma chanser som män. Jag tycker att det är synd att regeringens företrädare inte ser detta.
Nu vill jag överlämna artikeln om de fem härskarteknikerna till ministern.
Anf. 10 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Jag vet inte hur det kommer sig att vi alltid pratar förbi varandra. Jag har precis haft ett inlägg där jag berättade om hur vi ska underlätta för kvinnor och män att kombinera familjelivet med yrkeslivet. Ni håller inte med om lösningar, men det är ett annat problem. Det är inte det att regeringen inte jobbar med de här frågorna. Regeringen tiodubblar anslaget till jämställdhetspolitiken, tiodubblar i förhållande till den regering som ni representerade förra mandatperioden. Regeringen vill ta ett helhetsgrepp över arbetsmarknaden för att åstadkomma bättre jämställdhet på arbetsmarknaden. Då måste vi diskutera ordentligt vad familjepolitiken ska syfta till. För mig är det så att den ska syfta till att underlätta för kvinnor att välja karriären och jobba heltid utan att känna att de försakar någonting i hemmet. Den ska syfta till att flera ska kunna jobba mer, inte att vi ska jobba mindre, med den demografi vi har där fler blir äldre och allt färre yngre ska försörja dem. Vi lever i en globaliserad värld där vi ska konkurrera, och då har vi inte råd att jobba mindre. Då handlar det inte om att mannen och kvinnan ska tillbaka till hemmet, utan det handlar om att göra obetalda tjänster betalda så att vi alla kan jobba mer. Det är vad det handlar om.
När det gäller kvinnors möjligheter föregår regeringen med gott exempel. Den offentliga sektorn föregår med gott exempel. När det gäller chefskap är det över 40 procent bland chefer inom den offentliga sektorn som är kvinnor. Likaså har vi i styrelser bättre fördelning när det gäller representationen. Jag tror att den ligger på 40-45 procent i vissa styrelser. Det är klart att det är viktigt. Man kan kalla det Varannan damernas eller vad man vill. Det är viktigt att ha en kritisk massa i olika maktförsamlingar, men jag tror inte att det ultimata är 50/50, utan vi ska ställa oss frågan: Hur mycket reell makt har kvinnor i dessa församlingar? Vilka uppdrag har de? Det måste finnas ett innehåll. Det kan inte bara handla om 50/50. Är det en eller två kvinnor fler än män passar det inte. Det måste handla om konkret reell makt i de församlingar som det är fråga om.
Jag talar gärna strukturer, och jag gör vad jag kan för att faktiskt komma åt strukturerna. Det är bara det att politiken inte passar era utgångspunkter.
Jag ska återgå till handlingsplanen för lika lön för lika arbete. Den analys som gjordes i skrivelsen var långt ifrån färdig. Det enda konkreta förslag som fanns där var att återkomma för att tvinga det offentliga att anställa kvinnor på heltid. Jag menar att det finns andra sätt att lösa det på.
Återigen: Kan vi få en skattebas så att kommuner och landsting får in skattemedel så kommer de att anställa. Kan vi ge möjligheter för kvinnor att ha flera arbetsgivare inom sina kompetensområden kommer vi att uppnå bättre förutsättningar för att de ska kunna förhandla till sig bättre löner. Kan vi ta bort antagandet att en kvinna ska stanna hemma och ta hand om familj och barn eller befria kvinnorna från det samvetet, ja, då kommer de också att vara ute på marknaden. Då ökar möjligheterna för karriären.
Vi ser många gamla kvinnor som har det väldigt fattigt i vårt samhälle. Det handlar om kvinnor som valde att vara hemma och som i dag knappt har någon pension att leva på. Det är det det handlar om. Kvinnor måste ut och arbeta, inte vara kvar hemma. Det är den politiken regeringen bedriver. Det är den politiken jag vill bedriva. Det handlar om ekonomi och ägandet om vi ska kunna uppnå jämställdhet i samhället.
Anf. 11 Carina Ohlsson (S)
Herr talman! Jag får tacka jämställdhetsministern. Många saker är vi helt överens om. Man måste kunna kombinera yrkesliv och familjeliv. Vi är också överens om att kvinnor i högre grad ska få heltidsarbete, för jag antar att det är det ministern menar när hon säger att man ska jobba mer, inte mindre. Det är bra. Då antar jag att ministern tycker att man kan stryka ett svart streck över förslaget om vårdnadsbidrag, för det kan väl inte medföra att småbarnsföräldrar jobbar mer, utan jag antar att det skulle bli precis tvärtom. Vi verkar vara överens om att det inte är något bra förslag.
Vi är också helt överens om att det inte räcker att det bara är lika många män och kvinnor till antal utan att det också handlar om reell makt. Vi kan än mer diskutera frågan om hur både män och kvinnor ska få mer reell makt, för det kan också handla om mäns reella makt. Det kan finnas situationer där kvinnor har mer makt. Jag ställer gärna upp på att diskutera detta än mer.
Det finns många som verkar vara missnöjda med och inte riktigt litar på den politik som den borgerliga alliansen för vad gäller löner och jämställdhet. Vi har i dag kunnat läsa en artikel som akademikerförbundet SSR, Metall och SKTF går ut med gemensamt om just lönepolitik. Jag tror att regeringen bör upp till bevis. Sedan vet jag att det inte är regeringen som sätter löner, utan det ska arbetsmarknadens parter göra. Men regeringen behöver nog ge sig in i den debatten, och jag har inte kunnat se jämställdhetsministern i den debatten. Det skulle vara intressant om hon deltog i den och utifrån en genusanalys och lade fram förslag för att förändra de strukturella skillnaderna på sikt.
Anf. 12 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Jag får också tacka för debatten.
För mig är det viktigt att vara tydlig med vad det är man vill med jämställdhetspolitiken. Det har alldeles för länge handlat om begrepp och epitet av olika slag. Men de flesta människor därute känner inte igen sig i den elitdebatt vi för om jämställdhetspolitiken. Vi måste vara konkreta. Vi vill ha ett jämställt samhälle, och de flesta människor i Sverige vill ha ett jämställt samhälle, men de förstår sig inte på den debatt som förs. Därför är jag tydlig. Som du sade handlar det om delad makt och delat ansvar. Tydligheten handlar om vilka åtgärder vi ska vidta för att närma oss detta samhälle. Jag säger "närma oss detta samhälle", för som någon av er påpekade tidigare är jämställdhet en pågående process. Vi kommer aldrig att uppnå det optimala samhället, utan det är en pågående process.
Här är jag tydlig: Det handlar om företagande. Det handlar om kvinnors möjligheter att komma ut i arbetslivet. Det handlar om att befria kvinnor från hemarbete som tynger dem på alla möjliga sätt. Det handlar om att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det handlar om att bekämpa det så kallade hedersrelaterade våldet. Det handlar om att bekämpa prostitutionen.
Det är mycket som vi har kvar att göra. Visst, vi är relativt sett ett jämställt samhälle. Men vi har långt kvar att gå, jag håller med om det. Och vi i regeringen gör vad vi kan för att rätta till några av misstagen. Att vi här i debatten inte delar åsikter om lösningarna är en sak för sig, men jag tycker att det är orättvist att säga att regeringen inte gör någonting, att man inte ser det i den ena eller i den andra debatten. Regeringen gör saker, det är bara det att det inte passar er. Ni har helt egna lösningar. De lösningarna hade ni chansen att genomföra när ni hade makten - tolv år gick. Vi får se vad framtiden erbjuder. Men vi är där. Vi ska göra skillnad med de 400 miljonerna och på alla sakdepartement där det finns intresse av att åstadkomma förändringar när det gäller just jämställdhet. Sedan kan ni utvärdera oss om fyra år.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.