gemensamma operationer och tolkningen av Ottawakonventionen

Interpellation 2002/03:224 av Ångström, Lars (mp)

av Ångström, Lars (mp)

den 10 mars

Interpellation 2002/03:224

av Lars Ångström (mp) till utrikesminister Anna Lindh om gemensamma operationer och tolkningen av Ottawakonventionen

Svenskt samarbete med "minstater"

Ottawakonventionen förbjuder parterna till konventionen att använda, utveckla, tillverka, på annat sätt förvärva, lagra, bibehålla eller till någon direkt eller indirekt överföra antipersonella minor. Konventionen förbjuder också parterna att "hjälpa, uppmuntra eller på något sätt förmå någon att inlåta sig på verksamhet som är förbjuden enligt denna konvention".

En ouppklarad fråga vad gäller tolkningen av Ottawakonventionen handlar om deltagande i gemensamma militära operationer och betydelsen av "hjälpa". Organisationer som till exempel den internationella kampanjen mot landminor (ICBL) och Human Rights Watch samt flera länder som är parter till Ottawakonventionen har deklarerat att de anser att konventionen förbjuder deltagande i en gemensam militär operation med en icke-part som använder antipersonella minor.

Utrikesminister Anna Lindh har i en tidigare fråga från mig sagt att "vårt deltagande i en gemensam militär operation där någon av de deltagande staterna använder antipersonella minor skulle kunna anses strida mot konventionens anda om vi inte på alla sätt motverkade användandet av antipersonella minor".

Enligt min åsikt, som jag delar med ICBL, HRW, samt med flera andra länders regeringar, skulle ett svenskt deltagande i en gemensam militär operation där någon av de deltagande staterna använder antipersonella minor strida mot Ottawakonventionen, inte bara mot dess "anda", detta oavsett om Sverige "på alla sätt motverkade användandet av antipersonella minor" eller ej. Jag anser därför att regeringen otvetydigt ska deklarera att Sverige inte under några omständigheter kommer att delta i en gemensam operation med någon stat som planerar för, tränar med eller använder antipersonella minor.

Svenska stridsvagnsminor

Fordonsminor som är försedda med röjningsskydd eller känsliga tändningar som detonerar av en persons oavsiktliga handling fungerar som antipersonella minor och är därför förbjudna under Ottawakonventionen. Det är dock oklart vilka fordonsminor som faller inom denna kategori.

För att ytterligare skapa klarhet i vilka typer av fordonsminor med röjningsskydd eller känsliga tändningar som är förbjudna har alla parter till Ottawakonventionen uppmanats av konventionens standing committees att göra en inventering av sina förråd av fordonsminor med röjningsskydd och att identifiera problematiska minor för avrapportering till avtalets parter.

Anna Lindh har som svar på en tidigare fråga i riksdagen sagt att "regeringen anser att de stridsvagnsminor med röjningsskydd som innehas av Sverige är förenliga med Ottawakonventionen. Regeringen avser därför inte att göra en ytterligare inventering av fordons- och stridsvagnsminor med röjningsskydd."

För att följa uppmaningen från Ottawakonventionens standing committees bör regeringen nu redogöra för konventionens parter hur Sverige kom fram till slutsatsen att Sveriges stridsvagnsminor med röjningsskydd är förenliga med Ottawakonventionen. Regeringen bör bland annat redogöra för hur minorna testades samt vilka kriterier som användes för att avgöra om minorna var tillåtna under konventionen eller ej. Denna rapportering till parterna kan Sverige antingen göra vid möten med de så kallade standing committees eller i den så kallade artikel-7-rapporten om Ottawakonventionen som regeringen är skyldig att lämna in till FN i slutet av april varje år.

Förbud mot transport av minor

Ottawakonventionen förbjuder parterna till konventionen att använda, utveckla, tillverka, på annat sätt förvärva, lagra, bibehålla eller "till någon direkt eller indirekt överföra antipersonella minor". Konventionen förbjuder också parterna att "hjälpa, uppmuntra eller på något sätt förmå någon att inlåta sig på verksamhet som är förbjuden enligt denna konvention".

Ända sedan Ottawakonventionen trädde i kraft den 1 mars 1999 har stater som inte är parter till konventionen överfört minor som är lagrade i länder som är parter till konventionen samt flyttat dem över territorium som tillhör stater som är parter till konventionen för möjlig användning i väpnad konflikt.

Det är oklart hur Ottawakonventionen ska tolkas i fråga om förbudet att överföra minor och förbudet att hjälpa eller uppmuntra någon att inlåta sig på verksamhet som är förbjuden under konventionen. Flera länder som är parter till konventionen har deklarerat att de inte skulle tillåta ett land som inte är part till konventionen att överföra antipersonella minor över det egna territoriet eftersom de anser att detta är förbjudet enligt Ottawakonventionen.

Olagliga minor

Enligt Ottawakonventionen ska parterna förstöra samtliga lagrade antipersonella minor senast fyra år efter att konventionen trätt i kraft för landet. Sverige avslutade förstöringen av sina antipersonella minor i december 2001. Enligt Ottawakonventionen är det dock tillåtet att behålla antipersonella minor för utbildning, forskning och utveckling av minröjningskapacitet. Antalet ska dock inte vara högre än vad som är absolut nödvändigt för ändamålet i fråga.

I Ottawakonventionens obligatoriska artikel-7-rapport som Sverige lämnade in den 25 april 2002 står att Sverige totalt behåller 13 948 antipersonella minor som i enlighet med konventionens artikel 3 ska användas till utbildning, forskning och utveckling av minröjningskapacitet.

Av de 13 948 minorna är 9 948 minor i förvar hos Försvarsmakten. I artikel-7-rapporten redogörs för hur försvaret planerar att använda respektive förstöra dessa minor i utbildning och test under de kommande tio åren.

Av de 13 948 antipersonella minorna finns också 4 000 minor i förvar hos Bofors Defence. I Sveriges artikel-7-rapport står att dessa 4 000 minor ska användas till utveckling av minröjningsutrustning. I rapporten redogörs dock inte närmare för hur Bofors planerar att använda och förstöra dessa minor.

Det har nu kommit till min kännedom att Bofors i december 2002 beslutade att helt lägga ned verksamheten kring företagets minröjningsmaskin Mine-Guzzler. Bofors anser sig inte kunna fortsätta att arbeta med projektet eftersom det innebär en förlust för företaget, och har därför beslutat att lägga ned all verksamhet kring Mine-Guzzler.

Med tanke på att Mine-Guzzler var Bofors i särklass största projekt vad gäller minröjningsutrustning kan det nu när projektet är nedlagt omöjligt finnas anledning för Bofors att behålla 4 000 minor. Det tycks orimligt att Bofors skulle behöva 4 000 minor för de mindre projekt kring minröjningsutrustning som företaget eventuellt har kvar.

Sverige, vilket inkluderar Bofors, får enligt Ottawakonventionen endast behålla det antal minor som är absolut nödvändigt för utbildning eller utveckling och test av minröjningsutrustning. Det är därför viktigt att regeringen kräver att Bofors specificerar hur många minor som krävs för företagets utveckling och test av minröjningsutrustning. De minor som Bofors inte behöver för detta syfte måste omedelbart förstöras. Om så inte sker bryter Sverige mot Ottawakonventionen.

Har utrikesministern gjort bedömningen att Sverige inte under några omständigheter kommer att delta i en gemensam operation med någon stat som planerar för, tränar med eller använder antipersonella minor?

Avser ministern att nu i april i enlighet med förpliktelserna i Ottawakonventionen rapportera till Ottawakonventionens parter om hur Sverige har kommit fram till slutsatsen att Sveriges stridsvagnsminor med röjningsskydd är förenliga med Ottawakonventionen samt vilka test och kriterier som legat till grund för denna slutsats?

Har utrikesministern gjort några bedömningar huruvida överföring av antipersonella minor över svenskt territorium av ett annat land som inte är part till Ottawakonventionen är förbjudet enligt Sveriges åtaganden under Ottawakonventionen?

Vilka åtgärder ämnar ministern vidta för att se till att Bofors Defence redogör för hur många antipersonella minor som företaget behöver för test och utvecklingsprojekt samt att företaget förstör resterande minor?

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd Inlämnad: 2003-03-10 Anmäld: 2003-03-11 Svar fördröjt anmält: 2003-03-18 Besvarad: 2003-03-25