Försvårande omständigheter för extratjänster

Anf. 41 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)

Herr talman! Christian Holm Barenfeld har frågat mig om jag står fast vid löftet att skapa 20 000 extratjänster som en del i att fasa ut sysselsättningsfasen.

Den tidigare regeringens politik för deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin med tidsgränser och detaljstyrning innebar att få gick vidare till arbete eller studier och att antalet deltagare i den så kallade fas 3 ökade. I dag finns närmare 700 extratjänster. Även om antalet extratjänster fortfarande är lägre än önskat har det ökat de senaste veckorna - en ökning som förväntas fortsätta.

För deltagare i den tidigare fas 3 har regeringen dessutom infört en särskild studiesatsning med möjlighet att studera i upp till ett år med bibehållet aktivitetsstöd vid komvux inklusive yrkesvux, universitet och högskola samt inom yrkeshögskola. Vidare har regeringen ökat möjligheterna för dem som har varit arbetslösa under längst tid att ta del av arbetsträning. Personer som står långt ifrån arbetsmarknaden behöver ofta flera insatser som följer på varandra.

Ytterligare förändringar som skett från i år är att jobb- och utvecklingsgarantins fasindelning och kravet på specifik nivå av aktiviteter avskaffats och att samtliga deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin har möjlighet att deltidsstudera under sex månader vid sidan om deltagande i garantin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är inte klart för mig vad Christian Holm Barenfeld menar när han säger att enkla jobb inte kommer i fråga för extratjänsterna på grund av EU:s statsstödsregler. Vilken utbildning ett arbete kräver är inte avgörande för regelverkets tillämplighet. Om någon form av anställningsstöd ska lämnas, exempelvis extratjänster, måste dock dessa regler alltid beaktas. Självfallet är regeringens alla anställningsstöd anpassade efter detta regelverk.

Anf. 42 Christian Holm Barenfeld (M)

Herr talman! Jag vill i vanlig ordning börja med att tacka arbetsmarknads- och etableringsministern för svaret på min interpellation om de försvårande omständigheterna för extratjänster.

Det går bra för Sverige nu, säger arbetsmarknadsministern. Det gör det på många sätt, och vi har en positiv konjunktur. Men vi kan också konstatera - vilket framkom även i en tidigare debatt - att trots att arbetslösheten sjunker har vi ett problem med att antalet långtidsinskrivna hos Arbetsförmedlingen ökar. Det innebär att de som tidigare hade svårt att komma ut på arbetsmarknaden i dag har det ännu svårare. Det är viktigt att vi hanterar detta och gör något åt det.

Ministern har utlovat ett avskaffande av sysselsättningsfasen under mandatperioden. Regeringens ambition har, såvitt jag förstår, varit att sysselsättningsfasen ska ersättas med bland annat så kallade extratjänster. 20 000 extratjänster utlovades av regeringen och arbetsmarknadsministern.

Anledningen till att jag ställde interpellationen är att vi har kunnat ta del av uppgifter från såväl EU som Sveriges Kommuner och Landsting om att möjligheten att införa denna typ av extratjänster kraftigt begränsas genom de statsstödsregler som finns inom EU. Det innebär att många av de tilltänkta extratjänsterna inte kommer att kunna komma i fråga.

De tjänster som ska till ska nämligen vara inom välfärdens kärna - inte bara inom välfärden utan inom välfärdens kärna - för att vara godkända. Man kan vara barnskötare eller vårdbiträde, enligt de bedömningar som görs av såväl jurister på Arbetsförmedlingen som SKL. Men man kan inte vara receptionist eller vaktmästare på samma arbetsplats. Enligt SKL är dessutom intresset från kommuner och landsting runt om i landet för att införa extratjänster inte särskilt stort. De har också svårt att hitta lämpliga platser, och bedömningen är att extratjänsterna kan bli "några få, men inte särskilt många".

Det är ungefär där vi är i dag. Vi kan jämföra med löftet om 20 000 och se att ca 600 personer i dag har fått en extratjänst. Det är möjligen lite bättre träffsäkerhet än när det gäller traineejobben, som jag har för mig skulle vara 35 000. De har väl i alla fall kommit upp i över 100 nu. I den verkstad som arbetsmarknadsministern talar om händer det saker, men produktiviteten i regeringens verkstad är relativt låg.

Min fråga är: Står arbetsmarknadsministern kvar vid löftet om att extratjänsterna ska bli 20 000 stycken?

Herr talman! Fortsatt finns drygt 28 000 personer kvar i sysselsättningsfasen. Det är många personer, som i de flesta fall under lång tid har stått utanför arbetsmarknaden eller befunnit sig i utanförskap. Samtidigt visar man i och för sig på en kraftig minskning med 10 000 personer under ganska kort tid. Det är alltså 10 000 personer som tidigare hade en sysselsättning inom sysselsättningsfasen och som nu inte har det. Extratjänsterna är ungefär 600. Vi kan lägga till traineejobben på något hundratal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur ser arbetsmarknadsministern på detta? Har ministern en plan för hur de berörda individerna ska kunna ha en sysselsättning och en plan för hur hon ska kunna hålla sitt löfte om de 20 000 extratjänsterna?

Anf. 43 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)

Herr talman! Jag förstår fortfarande inte riktigt Christian Holm Barenfelds definition av statsstödsreglerna. EU:s statsstödsregler påverkar naturligtvis hur vi kan utforma alla typer av stöd som vi har inom riksdag och regering. Det är klart att vi följer regelverket.

Men reglerna förhindrar inte att man ska kunna anställas inom extratjänster. Jag tror att Christian Holm Barenfeld gör en väldigt snäv tolkning av EU:s statsstödsregler - en tolkning som jag inte känner igen. Det handlar om att man inte kan ge stöd till ekonomisk verksamhet. Men resonemanget om vad som skulle höra till något slags välfärdens kärna eller inte känner jag inte alls igen. Detta gäller inte bara extratjänster, utan det gäller alla typer av subventionerade anställningar. Man måste naturligtvis följa EU:s statsstödsregler.

Det tror jag att vi är överens om, liksom att vi ska använda de generella undantag som är möjliga för vissa insatser.

För den som lyssnar kanske vi ändå ska klargöra att långtidsarbetslösheten just nu sjunker. Det är sanningen. Vi har en sjunkande långtidsarbetslöshet. Det är mycket glädjande. Den låg länge fast på en hög nivå, men nu sjunker den.

Andelen inskrivna på Arbetsförmedlingen som står långt ifrån arbetsmarknaden har dock ökat. Detta är delvis en följd av att vi har en stark utveckling på arbetsmarknaden. Det gör att de som står relativt nära arbetsmarknaden nu får jobb men inte de som inte står nära arbetsmarknaden - per definition gör man inte det om man är långtidsarbetslös. En del har varit arbetslösa väldigt länge när de befinner sig i fas 3, precis som Christian Holm Barenfeld säger. Det betyder att den andel av de inskrivna på Arbetsförmedlingen som har olika svårigheter ökar.

Ska man lyckas hjälpa människor som står långt från arbetsmarknaden tror jag att man måste vara ganska pragmatisk. Man får inte vara alltför förtjust i sina egna älsklingslösningar, utan man måste vara beredd att både ändra och ompröva politiken utifrån det som fungerar.

Subventionerade anställningar är en form som har god evidens när det gäller att fungera bra för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Det finns bra forskningsstöd och erfarenhet när det gäller detta. Man kan utforma subventionerade anställningar på flera olika sätt. Extratjänster är en form. Det finns också särskilt anställningsstöd, lönebidrag och nystartsjobb. Många har kritiserat att det kanske finns för många olika typer av subventionerade anställningar. Jag delar den uppfattningen. Man skulle behöva förenkla detta, och det är också något som regeringen arbetar med. Men det är också viktigt att se att subventionerade anställningar är något som har gott stöd i forskning och beprövad erfarenhet när det gäller att hjälpa långtidsarbetslösa tillbaka in på arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Alla passar dock inte för subventionerade anställningar. För en del passar kanske arbetsträning bättre. De behöver det innan de är redo att gå till en anställning. Andra behöver det stöd och den utveckling som utbildning kan leda till. Mixen av subventionerade anställningar, arbetsträning, utbildning och andra insatser måste avgöras utifrån de behov och möjligheter som individerna har.

Regeringens löfte, som kvarstår, är att vi ska fasa ut fas 3 och att vi ska ge människor möjlighet att komma tillbaka i arbete, också de personer för vilka vägen tillbaka kan vara lång. Styråran för regeringens arbete är att vi ska nå den lägsta arbetslösheten i EU, vilket naturligtvis är ett mycket ambitiöst mål.

Anf. 44 Christian Holm Barenfeld (M)

Herr talman! Det är inte jag som gör dessa påståenden vad gäller extratjänsterna och möjliga begränsningar. Min interpellation bygger på uppgifter som kommer från Arbetsförmedlingen, som hänvisar till sina juris-ter, och från Sveriges Kommuner och Landsting och deras enhet för arbetsmarknad och näringsliv. De konstaterar att det är väldigt många kringyrken som skärs bort, och Arbetsförmedlingen konstaterar att deras jurister har gjort tolkningen att det inte är möjligt att ha alla dessa tjänster. Det är de som har uttalat att det är okej att vara barnskötare eller vårdbiträde men inte vaktmästare eller receptionist, som jag nämnde i mitt förra anförande. Det bygger på de rapporter som vi får därifrån, och det är uppenbarligen juridiska tolkningar. Det bör rimligen få någon form av konsekvenser i verkligheten.

Det kanske är detta som gör att just extratjänsterna, i likhet med traineetjänsterna, än så länge har levererat långt färre anställningar än vad regeringen och ministern har utlovat. Det ser väl inte ut att bli någon blockbuster på arbetsmarknadsområdet, om man säger så.

När det går bra för Sverige, när vi är i en högkonjunktur och svenska företag levererar nya jobb för att de har en god marknad och för att det går bra för dem får folk arbete, men de som står långt ifrån arbetsmarknaden får det inte lättare att komma in. Då ökar deras andel, precis som ministern säger.

Vi har tidigare debatterat arbetsmarknadsutbildningar, där ministern i vanlig ordning har kritiserat den tidigare regeringen för att man satsade just på dem som stod långt ifrån arbetsmarknaden. Nu vill regeringen styra om arbetsmarknadsutbildningarna till dem som står närmare arbetsmarknaden, vilket i de utvärderingar som har gjorts uppenbarligen inte har visat sig få någon bra effekt. Därtill kommer de reformer som gör det dyrare att anställa och mindre lönsamt att arbeta. Ministern tog själv upp sin ministerkollega Annika Strandhäll, som håller på att se över företagens sjuklöneansvar. För dem som står långt ifrån arbetsmarknaden och som i vissa fall har en lång sjukdomsperiod bakom sig kommer detta inte att minska trappstegen in på arbetsmarknaden.

Samtidigt har vi personer som har befunnit sig i sysselsättningsfasen och inte övergått till ersättningstjänster. Låt oss stanna upp lite inför de 10 000 personer som nu har lämnat sysselsättningsfasen och bortser från de 600 tjänster som är extratjänster. Jag har fått oroande signaler om att man avslutar många av sysselsättningsfasens delar i förtid och att personerna utan någon plan skickas hem till passivitet. Då handlar det om personer som har haft en sysselsättning i stället för att sitta hemma passivt och vänta. Vad är arbetsmarknadsministerns plan här? Och är det arbetsmarknadsministerns löfte att 20 000 personer ska få extratjänster under mandatperioden?

Anf. 45 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Låt mig först svara. Det är inte bra om man avslutar fas 3-placeringar i förtid utan att ha ett bra alternativ. Individen måste få stöd, till exempel till arbetsträning eller till utbildning, för att komma vidare. Detta är viktigt att säga.

Låt mig också komma tillbaka till detta med statsstöd. Extratjänster och alla andra subventionerade anställningar som finns eller som fanns under den tidigare regeringen följer EU:s statsstödsregler. Jag tror att vi är överens om att det ska vara så. Det innebär naturligtvis begränsningar, men inte bara för extratjänster utan också för andra former av subventionerade anställningar. Det är de regelverk som gäller inom EU som vi har att följa. Det är inget som är särskilt kopplat till just extratjänster.

Jag vet inte riktigt vad Christian Holm Barenfeld är ute efter. Det är väl inte så att han förespråkar att vi inte ska följa statsstödsreglerna? Visst innebär reglerna en begränsning, men det finns också stora möjligheter inom ramen för regelverket. Vi kommer att få se antalet extratjänster öka väsentligt. Det är min prognos.

Christian Holm Barenfeld tar också upp två andra frågor som jag måste få kommentera. När det gäller arbetsmarknadsutbildningarna lade den förra regeringen kraftigt om politiken. Man sa att arbetsmarknadsutbildningarna skulle gå till dem som står längst från arbetsmarknaden. Effekten av detta har blivit negativ. Det vill säga att den som inte deltar i arbetsmarknadsutbildning har större chans att få jobb än den som deltar. Det är ju helt galet! Det är en mycket dyr åtgärd. Ska man satsa på arbetsmarknadsutbildning är det klart att den måste leda till jobb. Det måste vara målet om man satsar på så pass dyra insatser.

Det är detta jag menar när jag säger att man måste vara lite pragmatisk i arbetsmarknadspolitiken. Man får inte vara alltför förtjust i sin egen älsklingslösning. Om man ser att något inte fungerar, vilket jag menar till exempel var fallet med styrningen av arbetsmarknadsutbildningen, måste man styra om. Ska vi satsa pengar på dyra utbildningar ska de ju leda till jobb. Det måste vara avsikten.

En annan sak som jag måste kommentera är sjukskrivningarna. Vi hade en moderat ansvarig minister när sjukskrivningstalen började vända uppåt. De ökade dramatiskt sedan 2010. Vi har haft en ökning med 75 procent sedan 2010. Jag tror att vi är överens om att det är en mycket allvarlig utveckling. Det är allvarligt för arbetsgivarna.

I dag ser vi en brist, och väldigt många arbetsgivare har svårt att få tag i personer med rätt kompetens - inte minst gäller det offentliga arbetsgivare - och sjuktalen gäller inte minst offentliganställda kvinnor. Om fler kunde vara friska eller komma tillbaka i arbete snabbare skulle bristtalen i många yrken - socialsekreterare, sjuksköterskor, lärare - se bättre ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det skulle förstås också innebära en stor vinst för individerna, som ju riskerar att varaktigt hamna utanför arbetsmarknaden om de är sjukskrivna länge. Och det är naturligtvis inte alls roligt att vara sjuk och leva på sjukpenning. Skattebetalarna är också vinnare om vi vänder detta, för det har stor påverkan på statsbudgeten. Att vända utvecklingen när det gäller sjuktalen är helt nödvändigt. Det finns bara vinnare om vi gör det.

Jag kan konstatera att när Moderaterna hade ansvar för frågan ökade sjuktalen dramatiskt. Moderaterna har i dag inga förslag på hur vi ska kunna vända utvecklingen. Regeringen har tagit itu med detta. Det är en svår utmaning. Det kommer att krävas en hel del åtgärder. Jag tror inte att alla åtgärder kommer att vara populära. Men det är nödvändigt att ta i ordentligt så att vi faktiskt kan vända den här mycket allvarliga utvecklingen.

Anf. 46 Christian Holm Barenfeld (M)

Herr talman! Nu blev det väl delvis en annan debatt. Men vi är nog överens om att vi vill ha ned sjuktalen - det hoppas jag. Alliansregeringen gjorde mycket på området. Nu tog ministern upp en av två mandatperioder. Vi vet att det gjordes mycket. Vi vet att vi synliggjorde människor. De kom in i systemet. De hamnade inte utanför. Det är viktigt oavsett om man är arbetslös eller sjukskriven och så vidare.

Vi lägger 1,8 miljarder på arbetsmarknadsutbildningarna. Vi föreslog att man skulle dra ned lite på detta utifrån att resultatet är noll till och med när Arbetsförmedlingen själv utvärderar det. Att satsa så pass mycket pengar på något som har resultatet noll tyckte vi var mindre klokt. Samtidigt kostar det mer om man väljer att satsa på dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. Det är färre som går ut i arbete.

Utredarna, som har presenterat sina resultat för både ministern och arbetsmarknadsutskottet, fick en direkt fråga om det vore klokt att styra om till dem som står närmare arbetsmarknaden, om det inte vore så att de som står närmare arbetsmarknaden till och med utan de här arbetsförmedlingarna i lika hög grad skulle få ett arbete. Svaret var ja. Det innebär då att man styr om pengarna till personer som ändå skulle få arbete.

Jag tycker att det är bra att ministern säger att det inte är bra med för tidigt avslutade tjänster inom sysselsättningsfasen utan att det finns någon plan. Då hoppas jag att det också är en tydlig signal ut till Arbetsmarknadssverige att det ska vara så. De signaler vi får tyder nämligen på att detta ändå sker.

Det är bra att man följer statsstödsreglerna. Men Arbetsförmedlingen och Sveriges Kommuner och Landsting konstaterar att det kommer att finnas ett lågt intresse från kommuner och landsting. Därför kvarstår frågan, som jag inte har fått svar på: Tror ministern fortfarande att det kommer att bli 20 000 extratjänster under mandatperioden?

Anf. 47 Arbetsm.- och etableringsmin. Ylva Johansson (S)

Herr talman! Det är självklart att arbetsmarknadspolitiska åtgärder och arbetsmarknadsutbildning inte ska satsas på personer som skulle ha fått jobb ändå. Men det är också självklart att arbetsmarknadspolitiska insatser, inklusive arbetsmarknadsutbildning, ska satsas på de personer där man kan bedöma att insatserna har effekt. Det handlar om att insatserna ska leda till arbete eller föra personer närmare arbete. Det tror jag är en ganska enkel matematik i fråga om hur man bör styra inom arbetsmarknadspolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Låt mig ändå svara på detta. Ja, vi kommer att behöva göra mycket när det gäller personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Många har varit arbetslösa mycket länge. Det finns en stor risk att gruppen kommer att späs på när vi nu har väldigt många nyanlända som ska in på den svenska arbetsmarknaden. Vi har hittills sett att en ganska liten andel har klarat av att ta sig in på arbetsmarknaden under den tvååriga etableringsperioden. Det är mitt fokus att vi ska öka andelen som kommer i arbete eller studier inom två år. Men det finns en betydande risk, som också syns i våra prognoser, att ett antal kommer att gå vidare till arbetslöshet också efter två år.

Det är mycket allvarligt. Därför kommer det att krävas fler åtgärder från regeringens sida när det gäller att bekämpa långtidsarbetslösheten. Det handlar både om dem som finns i fas 3 och om dem som riskerar att bli långtidsarbetslösa om de inte får adekvata insatser. Jag hoppas att vi kan återkomma till, och att vi kanske i vissa fall kan samarbeta kring, de insatser som krävs för att detta ska uppnås.

Överläggningen var härmed avslutad.