Fördelningspolitiken

Interpellation 2006/07:492 av Jansson, Eva-Lena (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2007-04-25
Anmäld
2007-04-25
Besvarad
2007-05-14
Sista svarsdatum
2007-05-16

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 25 april

Interpellation

2006/07:492 Fördelningspolitiken

av Eva-Lena Jansson (s)

till statsminister Fredrik Reinfeldt (m)

I nyhetsprogrammet Aktuellt redovisades tisdagen den 24 april en analys av den borgerliga regeringens vårbudget som riksdagens utredningstjänst gjort. Av analysen framgår det att 47 procent av skattelättnaderna går till dem som tjänar mer än 434 700 kronor per år. Den tiondel av befolkningen som tjänar mindre än 79 500 kronor får bara 2,5 procent.

I en debattartikel i Dagens Nyheter i mars 2004 redovisade Fredrik Reinfeldt och Anders Borg att man skulle ompröva sin politik med anledning av att riksdagens utredningstjänst gjorde samma analys av Moderaternas förslag till skattepolitik, det vill säga att den i grunden ökar inkomstskillnaderna och att den framförallt gynnar höginkomsttagare. I artikeln framfördes bland annat:

”Att moderat politik får sådana fördelningseffekter är varken önskvärt eller nödvändigt. En omläggning har därför inletts och kommer att vara genomförd i god tid före valet 2006.”

Detta har nu visat sig vara en ren illusion eftersom det är samma gamla moderatpolitik som nu genomförs med stora skattesänkningar för dem som tjänar bra.

Min fråga till statsminister Reinfeldt är följande:

Avser statsministern att vidta några åtgärder med anledning av riksdagens utredningstjänsts analys av vårbudgeten?

Debatt

(14 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:492, Fördelningspolitiken

Interpellationsdebatt 2006/07:492

Webb-tv: Fördelningspolitiken

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 36 Anders Borg (M)
Fru talman! Eva-Lena Jansson har frågat statsministern vilka åtgärder regeringen avser att vidta med anledning av riksdagens utredningstjänsts analys av vårbudgeten. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Regeringens viktigaste uppgift är att bryta utanförskapet på arbetsmarknaden. Politiken är inriktad mot att få fler i arbete. Det är nyckeln till en förbättrad ekonomisk situation för människor som står utanför arbetsmarknaden. Under perioden 1995-2006 ökade inkomstskillnaderna i samhället. En bidragande orsak till de ökade inkomstskillnaderna är den dåliga utvecklingen på arbetsmarknaden. Regeringen anser därför att det är viktigt att bedriva en politik som gör det mer lönsamt att arbeta. I dag har personer med låga inkomster alltför ofta höga marginaleffekter. Det ekonomiska utbytet av att arbeta skiljer sig för dessa individer inte så mycket från bidragsförsörjning. Om inkomsten ökar minskar bidragen. Det gör det svårt att genom eget arbete påverka sin ekonomiska situation. Det är av den anledningen som regeringen riktar sina skattesänkningar mot låg- och medelinkomsttagare, så att det tydligt lönar sig att arbeta just för dem. Regeringen har genom en rad åtgärder försökt stärka incitamenten till arbete. Ett exempel är jobbskatteavdraget. Den fördelningsmässiga effekten av denna reform är tydlig. 30 av 40 miljarder, 75 procent av skattesänkningarna, går till låg- och medelinkomsttagare. Skatten sänks mellan 5,2 och 3,6 procent för låg- och medelinkomsttagare. Höginkomsttagare får en mindre skattesänkning på mellan 2,8 och 2,2 procent.

Anf. 37 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Jag tackar Anders Borg. Jag hade ställt min interpellation till Fredrik Reinfeldt, men ni talar ju som en regering. Det ska nog gå bra med det här svaret. En orättvis fördelningspolitik - det är min uppfattning om den moderatledda regeringens politik. I nyhetsprogrammet Aktuellt redovisades tisdagen den 24 april en analys av den borgerliga regeringens vårbudget som riksdagens utredningstjänst gjort. Av analysen framgår att 47 procent av skattelättnaderna går till dem som tjänar mer än 434 700 kronor per år. Den tiondel av befolkningen som tjänar mindre än 79 500 kronor får bara 2,5 procent av den skattesänkningen. Om man räknar om skattesänkningen vet man också att 200 personer får sin förmögenhetsskatt sänkt med 1 miljon kronor eller mer. Det är intressant i ljuset av att Fredrik Reinfeldt, Mikael Odenberg och Anders Borg i en debattartikel i Dagens Nyheter i mars redovisade att man skulle ompröva sin politik med anledning av att riksdagens utredningstjänst redan 2004 hade gjort samma analys, det vill säga att moderat politik alltid leder till att de som är rika får det bättre och de som har det dåligt ställt får det ännu sämre. I artikeln framfördes följande: Att moderat politik får sådana fördelningseffekter är varken önskvärt eller nödvändigt. En omläggning har därför inletts och kommer att vara genomförd i god tid före valet 2006. Så var det med det. Det här var nu en ren illusion. Man utgav sig för att vara ett nytt arbetarparti, men genomför samma gamla moderatpolitik som tidigare. Min fråga var: Tänker man vidta några åtgärder? Man har sagt att man ska göra någonting. Man gör precis tvärtom. Det är samma gamla moderatpolitik, och svaret uteblir. Det är ganska förvånande. Det är inte så förvånande att det är gammal moderatpolitik, men man förlorade faktiskt valet 2002 på samma politik som man nu genomför. Man har redan i dag genomfört hälften av de skattesänkningar som man utlovade inför valet 2002. Det har man genomfört nu. 65 miljarder kronor har man sparat. De pengar man nu sparar drar man undan från till exempel arbetslösa ungdomar. I dag har vi nästan 10 000 långtidsarbetslösa ungdomar. De insatser som de ungdomarna skulle kunna få hjälp med för att kunna komma ut i arbete har man dragit bort. Så säger man: Välkommen den 1 december 2007! Då kanske vi har något till er. Samma ungdomar får sänkt ersättning. Återigen, Anders Borg: Var är åtgärderna som ni nu vidtar? Ni har faktiskt sagt att ni skulle göra en omläggning. Jag ser inget resultat av den omläggningen. En annan fråga som alltid dyker upp i mitt huvud när jag hör argumentationen är: Hur kan det bli fler jobb för att människor som är arbetslösa får det sämre ställt? Med den argumentationen borde det inte räcka med att sänka ersättningen för de arbetslösa som har varit arbetslösa mer än 300 dagar till 65 procent. Varför inte sänka till 25 procent? Det skulle ju bli oerhört många fler jobb med er argumentation. Min fråga blir: När sänker ni ersättningen ännu mer? Det du säger är ju att ni vill skynda på takten så att människor kommer i jobb. Vår politik går ut på att satsa på de här ungdomarna, att se till att de får en arbetsmarknadsutbildning så att de kan få de jobb som arbetsmarknaden faktiskt visar finns. Jag vill gärna ha svar på frågan: Vilka åtgärder avser regeringen att vidta?

Anf. 38 Anders Borg (M)
Fru talman! I Eva-Lena Janssons interpellation och i den diskussion vi nu har ser vi hur tydliga skiljelinjerna är i svensk politik. Det är inte skiljelinjen i synen på att vi ska ha ett sammanhållet samhälle eller att vi ska ha en stark svensk modell. Det är en grundläggande skillnad i hur vi ser på vad som är orsak och verkan kring ekonomiska klyftor. Vi har haft ett långt socialdemokratiskt regeringsinnehav. Det må vara hänt att delar av makten låg hos Miljöpartiet och Vänsterpartiet snarare än hos den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Men det är ändå så att lönespridningen steg, löneskillnaderna mellan män och kvinnor ökade, den regionala koncentrationen förstärktes och förmögenhetskoncentrationen hos den procent som har mest ökade med 25 procent. Reallönerna under samma period steg med 28 procent för en arbetare, och fastighetspriserna steg i till exempel Nacka realt med 140 procent och i Lidingö med 115 procent. Börsen ökade realt med 253 procent under samma period. Det är resultatet av ett socialdemokratiskt regeringsinnehav. Då bör man kanske fundera på hur det kunde bli så. Hur kunde klyftorna öka när det inte fanns en enda socialdemokratisk ledamot i riksdagen eller medlem av den socialdemokratiska regeringen som önskade detta? Jag kan inte dra mig till minnes att det vid valrörelsen 1994, 1998 eller 2002 fanns en enda socialdemokrat som argumenterade för att man skulle öka klyftorna eller satsa de största resurserna på de rika. Hur kunde det då bli så? Jo, av det enkla skälet att man tappade bort jobbpolitiken. Det går inte att komma ifrån att Sverige var ett sammanhållet land så länge vi hade full sysselsättning. Det går heller inte att komma ifrån att vi har gått ifrån den fulla sysselsättningen de senaste 30 åren. Sedan kan man diskutera exakt hur det ska fördelas mellan förtidspensioner, arbetslösa, Amsåtgärder och sjukskrivningar, men i grunden har vi gått ifrån den fulla sysselsättningen, och då ser vi dessa resultat. Då vidgas klyftorna, och då ökar skillnaderna. Eva-Lena Jansson frågar vad vi gör för att motverka detta. Jag skulle vilja säga att vi gör väldigt mycket. Vi gör det lönsammare att arbeta och går vidare med ett andra steg i jobbskatteavdraget så att vi kommer närmare ytterligare tusen kronor i konsumtionsutrymme per månad för ett normalt LO-hushåll. Vi gör det mer lönsamt att arbeta, och då kommer fler i arbete. Vi gör det enklare att anställa. Vi kommer från årsskiftet att se en sänkning av arbetsgivaravgifterna för servicesektorn. Det har tidigare riktats mot yngre och äldre, och det kommer att ge effekter. Det blir enklare och billigare att anställa, och då blir det fler som får jobb. Det här är den grundläggande inriktningen på vår politik. Vi vill bygga ett samhälle där människor kommer i arbete. Sedan kan vi diskutera om vi lyckas uppnå 100 000, 200 000 eller 300 000 fler i arbete under dessa fyra år, men prognoserna visar att vi minskar utanförskapet i ungefär dubbelt så snabb takt som den tidigare socialdemokratiska regeringen. Vi ser också en väsentligt snabbare ökning av sysselsättningen, och vi pressar tillbaka arbetslösheten. Vi uppnår det 80-procentsmål som Socialdemokraterna satte upp för sysselsättningen tidigare. Det beror på att vi prioriterar jobbpolitiken på varje departement och på varje utgiftsområde. Genom att få människor i arbete skapar vi ett samhälle som hålls samman. Det är vår grundläggande inriktning, och det är därför svaret på Eva-Lena Janssons fråga står att läsa på varje sida i finansplanen, på varje sida i den kommande budgetpropositionen och på varje sida i den kommande vårpropositionen. Det är temat för allt den här regeringen gör.

Anf. 39 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Jag tycker inte att jag får något svar från Anders Borg. Min fråga grundar sig ju på att man 2004 sade att moderat politik är orättvis och att man skulle göra en omläggning. Men sedan genomför man precis samma politik tre år senare. Då har man ju inte gjort någon omläggning av politiken. På Moderaternas hemsida står det att skattesystemet i Sverige gynnar brottslighet och svartarbete. Det visar vilken syn man har på skatter. Min syn på skatter är däremot att man är med och betalar efter förmåga och får tillbaka utifrån behov, inte att vi använder skatterna för att gynna brottslighet och svartarbete. Det är liksom inte syftet. Skattesänkningar, säger Moderaterna, måste motsvaras av minskade offentliga utgifter. En offentlig utgift är barnbidrag, och en annan är skolan. En tredje offentlig utgift är sjukvården och en fjärde är till exempel studiebidraget. Vad är det man vill minska när man sänker skatterna? Man minskar bland annat för dem som är arbetslösa. Man minskar för dem som är sjukpensionärer så att de får en sämre ersättning. Jag vet inte hur det kan göra så att de blir friskare och får jobb. A-kasseavgiften höjde man, vilket betydde att den skattesänkning som man sade att LO-medlemmarna skulle få del av inte blev den tusenlapp man stod och skröt om i valet. Man höjde dessutom arbetsgivaravgifterna för småföretagarna i Sverige till upp till 30 000 per år. Det var inte riktigt det man gick till val på. För mig är det tydligt att det är samma gamla moderata politik. Den här moderata politiken, som dessutom är ganska oansvarig, leder till att bostadssektorn, bostadspolitiken och arbetsmarknadspolitiken i princip lämnas åt sidan. De som är arbetslösa och skulle behöva en ganska kvalificerad arbetsmarknadsutbildning för att komma ut i arbete får inget stöd. Regeringen eldar på finanserna vilket leder till att de LO-familjer som har skaffat sig ett hus nu kommer att få höjd ränta. Det kommer att påverka deras ekonomi, och då förstår jag att Anders Borg för att klara av att behålla LO-familjerna nästa val måste sänka skatten ännu mer för dem. Det kommer förmodligen att leda till att räntan sticker i väg ännu mer. Då pratar vi om inflation. Och när inflationen sticker i väg ökar arbetslösheten, och då har vi ingen arbetsmarknadspolitik som kan möta de människor som blir utan jobb. Jag får alltså inget svar. Var är omläggningen? Det är en orättvis politik ni genomför. Jag ogillar den starkt, men jag tycker att ni ska stå för den. Det tycker jag inte att ni gör. Ni har gömt er bakom att ni skulle genomföra en socialdemokratisk politik. I stället blev det, som väntat, gammal moderat politik.

Anf. 40 Monica Green (S)
Fru talman! Jag kan bara fylla i att det nu är den gamla högern som lever på den högkonjunktur som vi sossar har lagt grunden till. Anders Borg påstår i sina inlägg att vi socialdemokrater skulle ha jobbat för att öka klyftorna. Jag vill återigen påminna finansministern om vad det var vi gjorde när vi tog över 1994 när ni hade fått upp räntan till 500 procent och när vi hade ett lånebehov på 180 miljarder, vilket motsvarar 20 000 per invånare. Vi lånade till vart fjärde barnbidrag. Vi lånade till var fjärde polis. Vi lånade till de offentliga utgifterna. När vi sanerade efter det blev det sådana effekter. Det blev det, men vi ville inte det. Vi ville jobba för att återigen minska klyftorna. Men vi ville inte ta i med hårdhandskarna så som vi var tvungna att göra. Vi ville rädda välfärden, och vi gjorde det med kraft. Därför har vi nu ordning och reda i ekonomin. Det var väldigt tufft under den tiden, och vi skulle inte vilja behöva städa efter er en gång till. Ni lever just nu på den högkonjunkturen. Ni lever på de goda åren. Det kommer inte att gå i all evighet, Anders Borg. Någon gång kommer lågkonjunkturen, och det gäller att se till att man har en politik även för de åren. Du försöker trolla med procenten och siffrorna. Du har gjort dig känd för att vara bra på det. Du påstår att skatteavdraget skulle gynna låg- och medelinkomsttagarna mer. Räkna i kronor, Anders Borg! Det är höginkomsttagarna som får mest av jobbskatteavdraget, och det är de som gynnas mest av er politik. Jag vill också återkomma till min fråga som du fortfarande inte har svarat på. Hur tror du att den fördelningspolitiska analysen kommer att se ut i samband med budgetpropositionen 2008? Eller kommer regeringen inte att göra någon sådan analys?

Anf. 41 Christin Hagberg (S)
Fru talman! Jag vill börja med att påminna om att vi under de tolv år som vi senast hade en socialdemokratisk regering samarbetade med Centerpartiet de första tre och ett halvt åren. Då genomförde vi också väldigt mycket av just saneringen av finanserna. Ni talar om skattesänkningar för LO-kollektivet och LO-anställda på ca 1 000 kronor i månaden. Men kostnaderna har ni ju lagt på dem igen med råge. Avgifterna höjs ju. Skatten på till exempel trafikförsäkringen räknar man med ska vara ungefär 700 kronor i genomsnitt. Om man bor i glesbygd och har två bilar kan man räkna ut att det inte blir så mycket kvar av skattesänkningen. Dessutom får man enligt min mening i förlängningen en sämre utgångspunkt i sjukförsäkringen. Det som sägs om att minska klyftorna är bara en omfördelning. Dessutom tar ni bort, som har berörts i tidigare inlägg, förutsättningarna för att i en lågkonjunktur klara av den ekonomiska politik som krävs i den situationen. När det gäller fördelningspolitiken, återigen, och arbetsmarknadspolitiken: Kalla det någonting annat då! Det är ändå så att företagen kräver och vill ha en bättre matchning av de arbetslösa, eller om vi ska kalla dem arbetssökande i stället. Då krävs det att vi gemensamt har någon form av kompetenshöjande åtgärder så att man bättre kan matcha in en som är utan sysselsättning. Det kan inte bara bero på den ekonomiska faktorn, som finansministern tycks tro, att någon är arbetslös. Det finns ju skäl till att man blir arbetslös. Det jag kallar fördelningspolitik är att vi försöker hjälpas åt att se till att man får en adekvat grund att stå på så att vi alla kan bidra till den gemensamma ekonomin. Där tycker jag att finansministern borde komma med ett bättre svar än att bara tycka att den arbetsmarknadspolitik som vi förde var dålig. Vad gör ni?

Anf. 42 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! De så kallade nya moderaterna genomför de gamla moderaternas orättvisa skattepolitik. I vår marknadsekonomi, med starka marknadskrafter, finns det mycket som drar isär samhället, drar isär inkomster och levnadsvillkor. För politiker är frågan om vi ska försöka motverka dessa krafter som drar isär samhället och som skapar klasskillnader. Vi socialdemokrater är självfallet oerhört kritiska mot ett samhälle som dras isär och där klyftorna blir större och större. Anders Borg sade alldeles fel för en stund sedan när han sade att Socialdemokraterna inte hade någon kritik mot samhället. Då har Anders Borg varit mycket frånvarande, eller också talar han mot bättre vetande. Vi har ägnat hela vår samhällskritik åt just dessa orättvisor och de klassklyftor som finns. Skillnaden mellan Anders Borg och oss socialdemokrater är att Anders Borg gillar klassklyftorna. Han vill bygga på och öka klassklyftorna. Vi vill använda skattepolitiken och annan politik för att minska skillnaderna i samhället. Anders Borg vill använda skattepolitiken för att öka skillnaderna. Det finns en gammal princip för svensk skattepolitik som vi socialdemokrater hävdar: Skatt efter bärkraft. Har man en hög ekonomisk bärkraft kan man betala mer skatt. Så är det inte för Anders Borg. I Anders Borgs kretsar och i de borgerliga sammanhangen talar man om att man ska ha platt skatt. Alla ska helst betala lika skatt. Det är klart att tar man bort förmögenhetsskatten är det ett steg mot den platta skatten. Tar man bort den typ av fastighetstaxering som vi har haft är det också ett steg mot den platta skatten. Faller man för frestelsen att ta bort den särskilda skatt som vi införde under budgetsaneringen för dem med de allra högsta inkomsterna är det också ett steg mot en platt skatt. Principen att betala skatt efter bärkraft är vad Anders Borg och den borgerliga regeringen, högeralliansen, nu attackerar för fullt. Då sägs det att låginkomsttagare och höginkomsttagare tjänar på det här. De kommer att få uppemot en tusenlapp mer i månaden. Vi har inte sett den tusenlappen. Men även om det skulle inträffa kan vi omedelbart dra av höjd fackföreningsavgift, därför att man har tagit bort avdragsrätten. Det är höjd avgift till a-kassan i dubbel bemärkelse. Man har straffat medlemmarna i a-kassan men också tagit bort avdragsrätten. Det införs en särskild moderat straffskatt på bilister och motorcykelförare. På område efter område får löntagare ökade utgifter. Tusenlappen försvinner ganska snabbt. Den som däremot bor i Fredrik Reinfeldts Täby kan kanske dra hem 200 000 kronor i skattesänkning. Visst - det är inte på en månad. Men på ett år i varje fall kan en enda höginkomsttagare i Moderaternas Täby dra hem 200 000 kronor, alltså en årsinkomst för en låginkomsttagare. Dessutom ser vi att avgifterna höjs i många kommuner och landsting när Moderaterna nu styr. I Stockholm höjs kollektivtrafikavgifterna, SL-taxan. Det drabbar kvinnor, lågavlönade, eftersom det är de som använder kollektivtrafiken mest av alla. De som är högavlönade och åker mycket bil gynnar Anders Borg genom att ständigt ge dem rätt till avdrag för den trängselskatt de ska betala. Konsekvent driver regeringen en politik som innebär att de som har goda inkomster ska få det ännu bättre. De som har låga inkomster ska straffas. Det är en omvänd princip mot skatt efter bärkraft. Man kan säga att vi socialdemokrater har kämpat mot marknadskrafterna. Ibland har vi varit framgångsrika, ibland inte tillräckligt framgångsrika när det gällt att hålla ihop samhället. Ni gör vad ni kan för att öka klyftorna. Där har ni tyvärr varit mycket framgångsrika.

Anf. 43 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Det är trevligt att få delta i denna intressanta interpellationsdebatt. Jag skulle vilja börja med en liten avvikande sak. Det är väldigt trevligt att se Bosse Ringholm så fantastiskt engagerad i en interpellationsdebatt. Vi som har suttit i riksdagen tidigare har ju haft nöjet att försöka få upp Bosse Ringholm i interpellationsdebatter när han var finansminister. Det var inte så lätt. Nu är han både ordrik och vältalig. Jag tycker uppriktigt sagt att det är väldigt trevligt att det är på det sättet, för det var inte bra tidigare. Jag tackar för det. I går hörde jag, fru talman, ett program i Sveriges Radio. Det var ett ambitiöst klimatprogram. Vid något tillfälle sade en programledare: Jag tror att vi ska försöka snäva in perspektivet. Det gällde till enbart Sverige. Jag tror att det är väldigt farligt. Jag tror att det är väldigt viktigt att man ibland höjer blicken och ser vad vi kan göra för att lösa ett problem som vi alla ser. Jag håller helt och fullt med Anders Borg om att det grundläggande problemet i Sverige under lång tid har varit att vi har haft alldeles för låg förvärvsfrekvens. Alltför många har av olika anledningar stått utanför arbetsmarknaden. Strävan efter den fulla sysselsättningen tror jag att alla våra partier har. Det är inget snack om den saken. Men vi har lite olika metoder för att man ska kunna nå dithän. Det finns ingenting som är så bra för en person som att ha ett eget arbete och en egen inkomst. Jag vill säga att det kanske i allra högsta grad gäller för kvinnor, därför att de ofta får ett särskilt stort ansvar för familjebildningen och barnen. Därför är det väldigt viktigt att ha hög förvärvsfrekvens bland kvinnor. Nu har vi sett under en följd av år att förvärvsfrekvensen inte har varit tillräckligt bra. Det måste ha haft några olika orsaker. Då måste man göra någonting. Man måste framför allt se till att företagsamheten får bättre villkor. Jag tror att den här regeringen kommer att göra detta. Man gör det på många olika sätt, och vi ser att Socialdemokraterna nu på ett antal områden håller på att ompröva sin egen politik, inte minst på skolans område. Man kan tycka att detta ligger långt från fördelningspolitiken, men det är en viktig grundbult i att man ser till att skolan fungerar bättre än den har kommit att göra under en följd av år. Låglönejobb ska vi absolut inte sträva efter. Jag kan notera att de låglönejobb som det talas om inte tycks existera över huvud taget. Det tycker jag är väldigt bra, för är det någonting vi i det här landet ska se till är det att vi ligger i topp när det gäller forskning och allt möjligt så att vi inte hamnar i något låglöneträsk. Låt mig, fru talman, få avsluta med någonting annat, eftersom det har varit uppe i debatten under dagen. Det gäller vilket perspektiv man ska ha på konjunkturpolitiken. Bosse Ringholm och jag har varit med väldigt länge. Vi kände båda Tage Erlander väldigt väl. Bosse Ringholm var SSU-ordförande vid den tiden. Erlander brukade säga: Det finns ingenting så bra som en god teori att luta sig mot, men man behöver inte alltid följa den. Jag tror att det är väldigt viktigt att man vet det. Jag vill säga detta när jag hör att man förringar den forskning som Anders Borg säkert lutar sig mot. Jag tror att det är väldigt farligt att man har en förringande attityd mot detta. Allra sist: Tolv år är en lång tid. Men jag minns även 1976 och sådana saker som Vikmanshyttan och Per Skölds besök hos blivande statsminister Thorbjörn Fälldin tre dagar efter valdagen. Jag kommer ihåg att det fanns någonting som hette Nyckeln som kraschade 1990. Allt är inte bara ett partis fel. Det kan vara så att det som måste repareras kan ha åstadkommits av någon annan.

Anf. 44 Anders Borg (M)
Fru talman! Eva-Lena Jansson menar att hon inte får svar på sin grundläggande fråga. Det beror delvis på att vi inte riktigt förstår hur vi formulerar frågorna till varandra. Jag ska försöka reda ut detta en gång till. Låt mig börja med att konstatera att i vissa avseenden bidrar Eva-Lena Jansson till missförstånden. Hon säger att vi ska finansiera skattesänkningar med sänkta barnbidrag, minskade bidrag till skolan och försämrad sjukvård. Sanningen är att vi har utfäst oss att värdesäkra barnbidragen. Vi har gått till val på att genomföra satsningar på skolan. Vi genomför kvalitetshöjningar i sjukvården. Det är inte genom att försämra välfärden som vi finansierar skattesänkningar, utan det är genom att strama åt olika transfereringssystem och skala tillbaka en arbetsmarknadspolitik som har visat sig inte vara effektiv. Eva-Lena Jansson tar upp bostadspolitiken. Vi har under de senaste månaderna fått höra hur bostadsbyggandet i Sverige ska kollapsa därför att den borgerliga regeringen minskar bostadssubventionerna och räntesubventionerna. Det är inte riktigt så det ser ut på byggmarknaden. Bristtalen stiger, och nu får vi höra att felet med politiken är att vi inte utbildar tillräckligt många byggnadsarbetare. Det blir lite märkligt mot bakgrund av att byggandet för några månader sedan var på väg att kollapsa. Vi får veta att den borgerliga regeringen eldar på och att det ska leda till högre räntor. Jag undrar då vilka åtstramningar Socialdemokraterna föreslår. Är höjd a-kassa till 80 procent och tio basbelopp en del av åtstramningen? Är det en utbyggnad av Amspolitiken med 10-15 miljarder som är åtstramningen? Är höjningar av sjukförsäkringen - som så många gånger tidigare - åtstramningen? Eller innebär Socialdemokraternas budgetalternativ att man bygger ut utgifterna, sänker skatterna och finansierar det hela genom att inte redovisa några klara och tydliga tabeller för vad man gör? Man höjer utgifterna och sänker skatterna, och det ena ska uppenbarligen finansiera det andra. Det blir alltid en märklig ordning. Sedan var det skillnaderna och det grundläggande svaret på frågan. Monica Green har goda insikter genom att hon konstaterar att den socialdemokratiska regeringsmakten ledde till att klyftorna ökade under det långa regeringsinnehavet. Hon erkänner det som ligger till grund för att vi måste ha diskussionen. Vi har under en tid haft en socialdemokratisk regering, och under den tiden har klyftorna i samhället ökat - lönespridning, inkomstskillnader, förmögenhetskonstellation. Varför blev det så? Jo, det beror på att vi har grundläggande olika syn på hur man hanterar en ekonomi. Skälet till att vi fick ökade klyftor var att det blev färre jobb eller inte tillräckligt många jobb, att vi inte klarade av att minska arbetslösheten, att sysselsättningen inte steg och att utanförskapet växte. Det är det grundläggandet skälet till att ett långt socialdemokratiskt regeringsinnehav innebär att man lämnar efter sig en period av stigande klyftor. Här har vi formuleringen skatt efter bärkraft. Här har vi den grundläggande skiljelinjen. Vi har en strategi för full sysselsättning. Vi vill att det ska löna sig att arbeta, att det ska bli enklare att anställa och att det ska bli mer attraktivt att driva företag. På vilket sätt har man lagt grunden till utanförskapet? Jo, genom att lägga höga skatter på människor med låga inkomster. Det handlar inte bara om inkomstskatter utan om höga kommunalskatter. Det är arbetsgivaravgifter och det är moms. Till det finns inkomstprövade inkomststöd och generösa socialförsäkringar. Därmed har man byggt system där de med lägst inkomster möter de högsta tröskeleffekterna och de högsta marginaleffekterna. De ensamstående mammorna hamnar i en situation där de förlorar på att arbeta jämfört med att inte arbeta. Vi försöker återupprätta arbetslinjen så att det för alla alltid ska löna sig att arbeta. Det är den grundläggande strategin i vår ekonomiska politik. Vår strategi för att återupprätta full sysselsättning handlar om att det ska löna sig att arbeta, att det ska bli enklare att anställa och att det ska bli mer attraktivt att driva företag.

Anf. 45 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Anders Borg har precis berättat för mig att det är den gamla moderata politiken som gäller också fortsättningsvis, det vill säga sänkt skatt till dem som tjänar mest i Sverige. 434 700 kronor om året ger 47 procent i skattelättnader av Anders Borg. De arbetslösa ungdomarna anser vi vara viktiga. Vi har i vår vårbudget satsat på 15 000 fler platser i kvalificerad arbetsmarknadsutbildning. De företag som nu säger att de behöver arbetskraft ska få ungdomar med rätt utbildning. Du tar bort den utbildningen för de ungdomar som när de gick ut nian gick fel väg, som hade sökt en utbildning de inte ville gå och nu behöver få möjlighet att ompröva den. Den utbildningen vill ni inte satsa på. Den här borgerliga regeringens oansvariga skattesänkarpolitik riskerar att leda till högre ränta och riskerar att leda till sämre välfärd. Om människor får sämre inkomster i form av sänkt sjukersättning, sänkt sjukpension och sänkt a-kassa betalar de också mindre i kommunal skatt. Då blir det mindre pengar till vård, skola och omsorg. Så enkelt är det. Får de jobb kan de vara med och bidra, men under tiden de inte har jobbet kommer de att betala mindre i skatt. Det här leder också till ökade ekonomiska skillnader, vilket jag tycker att Monica Green tydligt har visat flera gånger. Det talades om kris på bostads- och arbetsmarknaden. Erfarenheter från tidigare borgerliga regeringars ekonomiska politik har visat detta gång på gång. Ändå tömmer man nu statens skattekonto och säljer ut medborgarnas tillgångar. Det visar att ni inte har lärt er någonting av historien. Ni säger välkommen tillbaka till oss om fyra år. Då får vi socialdemokrater städa upp igen. Det är oansvarig politik.

Anf. 46 Monica Green (S)
Fru talman! Jag får återupprepa mig eftersom Anders Borg tydligen inte vill ta till sig vad som hände under 90-talet. Vi städade upp efter er. Det var då den öppna arbetslösheten var över 8 procent. Den totala arbetslösheten var över 14 procent. Det hände under er tid vid regeringsmakten, och vi är oroliga för att vi ska hamna där igen. Vi är djupt oroade över att ni för en oansvarig ekonomisk politik. Ni skriver till och med i er egen vårbudget att ni räknar med att Riksbanken ska höja räntan. Det är mycket märkligt att ge sådana pekpinnar åt Riksbanken, men ni skriver det själva. Under den tid vi styrde tillkom 300 000 nya jobb. Det var bra, men det var inte tillräckligt bra. Vi hade behövt göra ännu mer. Vi sade att jobben kommer, och de kommer nu. Det ska löna sig att arbeta, säger Anders Borg. Men säg det till den kvinna som är över 70 år och som tar hand om sin man i hemmet. Med sin låga pension ska hon betala mer skatt än den som arbetar. Det är inte en rättvis politik som ni för närvarande för. Du trollar med procenten och siffrorna i stället för att titta på verkligheten. Jag tycker att det är viktigt att Anders Borg kommer ut och tittar på hur det faktiskt blir för människor av kött och blod, hur det förhåller sig hos lågavlönade och förtidspensionerade som har svårt att få ekonomin att gå ihop. Det är viktigt att se människorna och inte bara siffrorna, även om forskningen är viktig. Jag återkommer med min fråga. Om jag inte får svar på den kan jag återkomma i en interpellation. Hur tror du att fördelningen kommer att se ut i den fördelningspolitiska analys som ska presenteras i samband med budgetpropositionen för 2008? Eller kommer regeringen inte att ha en sådan?

Anf. 47 Christin Hagberg (S)
Fru talman! Som ett mantra i alla interpellationsdebatter med Anders Borg som jag har lyssnat på talar han om vikten av olika förslag som nu genomförs av den borgerliga regeringen. Nu kommer jag in på samma tanke som Monica Green. Den handlar om pensionärerna. De har inte fått någon skattesänkning. Jag vet att finansministern tidigare har svarat att de inte arbetar. Det är sant. De har gjort sitt genom att de har arbetat - många sedan de var 13 år gamla - och bidragit till att vi i vår generation har det så bra som vi har det i dag. Men de får vara med och finansiera skattesänkningarna framför allt för de högavlönade och de som redan har. De får också betala skatt på trafikförsäkringen. De flesta av dem som är äldre i dag har faktiskt bil och har körkort. De får som sagt vara med och bidra till det här. Det kanske man kunde få lite mer utvecklat. Varför ska de vara med och betala för någonting som de inte får del av - om man nu tycker att man vill ha en fördelningspolitik som gynnar dem? De får faktiskt ganska häftiga effekter av det här, framför allt kvinnor som inte har så höga pensioner men av vilka många har en bil.

Anf. 48 Bosse Ringholm (S)
Fru talman! När Moderaterna under förra mandatperioden skulle ompröva sin ekonomiska politik och skulle bli så kallade Nya moderaterna sade Fredrik Reinfeldt, förmodligen på inrådan av Anders Borg, att varje sänkt skattekrona också är en krona som därmed försvinner från välfärden. När man sänker skatter minskar möjligheterna att satsa på välfärden. Det är ganska logiskt. Det är klart att man inte kan både sänka skatten 1 miljard och använda samma miljard till att bygga ut välfärden. Med tanke på vars och ens plånbok kan ingen ha den uppfattningen att de kan både minska sina inkomster och öka utgifterna. Det brukar sluta på ett ganska vedervärdigt sätt för individen. Även för samhället slutar det på samma sätt om man ökar utgifterna och minskar inkomsterna. Faktum är att denna omprövning av den moderata politiken, som var seriöst menad för ett år sedan, har man nu lagt bakom sig. Nu inser man inte längre att det finns ett samband mellan inkomster och utgifter. Jag har ställt frågan och inte fått svar. Jag tolkar att det är ett uttryck för att man inte längre står fast vid den gamla omprövningen av politiken. Jag har ställt frågan: Vilka forskare och vilken forskning förlitar sig nu finansministern och regeringen på när de under brinnande högkonjunktur ytterligare vill förstärka högkonjunkturen med risk för att den helt enkelt går över styr? Då säger Gunnar Andrén att jag ringaktar forskningen. Gunnar Andrén har fått det mesta om bakfoten men speciellt det här. Det är inte fråga om att ringakta forskningen utan tvärtom att högakta forskningen, för forskningen säger precis tvärtom mot vad Anders Borg gör. Jag ville veta om det fanns någon speciell forskare eller forskning som Anders Borg hade letat fram. Men det finns det uppenbarligen inte, så det får vara svaret på den frågan. Till sist konstaterar jag att skatt efter bärkraft i moderat tappning är att de som är förmögna ska slippa förmögenhetsskatter, för det är synd om dem. De som är pensionärer ska inte få någon skattesänkning. De ska få höjd moderat bilskatt i stället. Det är skatt efter moderat bärkraft.

Anf. 49 Anders Borg (M)
Fru talman! Eva-Lena Jansson uttrycker en oro för att Socialdemokraterna efter valet 2010 skulle hamna i en situation där man på nytt, som det uttrycks, får sanera efter en borgerlig regering. Jag skulle väldigt gärna vilja stilla den oron. Jag tycker att den här debatten på många sätt gör det. Det är gamla socialdemokrater. Man kan inte se att vi har en och en halv miljon människor som står utanför arbetsmarknaden eller arbetar mindre. Man kan inte se att arbetslösheten i Sverige efter ett långt socialdemokratiskt maktinnehav är väsentligt högre än i våra grannländer, högre än i Danmark, Irland eller Holland. Man kan inte erkänna att ett långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav har gjort att vi i praktiken inte har fått några nya jobb, utan i andra länder har jobben vuxit till. I Sverige har vi under mycket lång tid stått still. Det är en väldigt traditionell socialdemokratisk oppositionspolitik som kommer till uttryck här. Christin Hagberg tar upp en lång rad satsningar. Nu är det pensionärer det gäller. Det är Ams, barnbidrag och alla möjliga andra - åt alla håll ska pengarna sprätta i väg. Jag förstår att man inte redovisar några budgettabeller i den socialdemokratiska motionen, för det är omöjligt att få en sådan politik att gå ihop. Det är viktigt att alla Sveriges pensionärer har klart för sig hur det ligger till: Socialdemokraterna kommer inte att sänka skatten för pensionärer. Socialdemokraterna kommer inte att använda de pengar som finns, om de skulle hamna i regeringsställning igen, till att genomföra en mycket omfattande skattesänkning för pensionärerna. Här driver man en väldigt opportunistisk kritik mot regeringen. Vi vidtar en viktig åtgärd för jobben. Den får kritik av Socialdemokraterna, men inte kommer det att bli någon socialdemokratisk skattesänkning för pensionärerna. Det finns inte en tillstymmelse till det i den socialdemokratiska partimotionen. Inte en krona är lagd på en skattesänkning för pensionärerna i den socialdemokratiska partimotionen. Det är väl lite så här världen ska se ut. Med Socialdemokraterna i opposition är det överbudspolitik; i regeringsställning tar man ansvar för statsfinanserna. Det är bra. I opposition talar man om orättvisorna; i regeringsställning ökar man dem. I opposition talar man sig varm för jobben; i regeringsställning står allting still och stampar. Med en borgerlig regering får vi en politik som gör att det lönar sig bättre att arbeta, och vi tar steg för steg på en lång väg tillbaka till full sysselsättning.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.