Föräldrar som inte orkar med sin föräldraroll

Interpellation 2007/08:391 av Green, Monica (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-02-12
Anmäld
2008-02-12
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2008-02-20
Sista svarsdatum
2008-03-04
Besvarad
2008-03-07

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 12 februari

Interpellation

2007/08:391 Föräldrar som inte orkar med sin föräldraroll

av Monica Green (s)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Nyligen släppte Bris en skrämmande rapport om att barn mår psykiskt dåligt.

För samhällets del gäller det att ta dessa larmrapporter på allvar – se till att förskolan och skolan har personal, att det finns fritidsaktiviteter och nätverk runt barn som far illa. Men det gäller också att stötta föräldrarna i deras föräldraroll för att tidigt upptäcka föräldrar som inte riktigt orkar med den.

Det är angeläget att BVC, MVC och kommunerna samverkar för att kunna stötta och be om annan hjälp om så behövs. Erfarenheterna från dem som samverkar är mycket goda, inte enbart för det som ibland beskrivs som sköra familjer.

Det kan röra sig om missbruk, fattigdom, långtidssjukskrivingar och andra skäl till att familjen är skör. Även helt vanliga väl fungerande föräldrar har stor glädje av en samverkan mellan olika service- och stödfunktioner. Samverkan betyder mycket mindre krångel för den unga familjen och ger korta beslutsvägar i lägen där man bäst behöver det, och det gäller både producent och konsument.

Samarbetet med öppen förskola och frivilligverksamheter ökar tryggheten och ger unga föräldrar bra kontakter med andra. Det ser vi i alla de verksamheter som finns och som ger barn och unga en bra uppväxtmiljö.

Men det finns en oro för hur barns rätt till vård och familjernas möjligheter till stöd i barnens uppväxt ska fungera i framtiden. Familjecentralerna är en särskilt viktig instans för att kunna följa folkhälsa och social utveckling hos barn och deras familjer. Dessa behöver få veta att de ska finnas kvar men de ska också kunna sprida sina goda erfarenheter till andra delar av landet. Hur blir det i den privatiseringsiver som nu drar fram över Sverige?

Det är viktigt att påpeka att de avtal som skrivs med BVC ska innehålla tydliga krav på samverkan med andra vårdenheter, kommuner och aktörer i samhället. Det ger utrymme för en lokal samverkan och då är det möjligt att bilda till exempel familjecentraler.

Med hänvisning till vad som framförts vill jag fråga vad socialministern avser att göra för att stärka utsatta familjers situation.

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:391, Föräldrar som inte orkar med sin föräldraroll

Interpellationsdebatt 2007/08:391

Webb-tv: Föräldrar som inte orkar med sin föräldraroll

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 27 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Monica Green har frågat mig vad jag avser att göra för att stärka utsatta familjers situation. Jag, liksom regeringen i övrigt, delar Monica Greens oro. Vi ser väldigt allvarligt på rapporteringarna om att våra barn och unga mår psykiskt dåligt. Barn har rätt till bästa uppnåeliga hälsa, det vill säga rätt till bästa möjliga fysiska, psykiska och sociala välbefinnande. Som ansvarig folkhälsominister är jag övertygad om att insatser riktade till barn och unga bör ta sikte på att öka förutsättningarna för goda relationer, framför allt mellan barn och deras föräldrar men även med andra barn och vuxna. Den mest centrala aspekten av barns uppväxtvillkor är relationen till föräldrarna. Föräldrarna är de som känner sina barn bäst. Goda relationer mellan barn och föräldrar ökar möjligheterna till en god hälsa under hela livet. En trygg anknytning till föräldrarna under de första levnadsåren är en avgörande förutsättning för god psykisk hälsa senare i livet. Föräldraskapet innebär ett stort ansvar. Föräldrar ska ha tålamod, tid och kraft för att hjälpa till rätta, ge stöd och råd och lösa olika problem. Många föräldrar känner sig ensamma i sin uppgift och kan under längre eller kortare perioder av livet hamna i en situation där de inte mäktar med uppgiften att fostra ett barn. Samhället har här en viktig uppgift i att stödja och, när det finns behov, komplettera föräldrarna under barnets uppväxt. Ett tidigt och brett generellt föräldrastöd under barnets hela uppväxttid kan förebygga andra större problem som svårare psykiska problem liksom problem i parrelationen. Ett riktat stöd vid särskilda behov kan vara avgörande för att undvika omfattande insatser från socialtjänstens sida i form av att barnet måste placeras utanför det egna hemmet. Kommuner och landsting har ett särskilt ansvar när det gäller barns rätt till en trygg och god uppväxtmiljö. Mödra- och barnhälsovården har en viktig funktion i att ge stöd till föräldrar som väntar barn och under barnets första levnadsår. Barnavårdscentralerna har även den viktiga funktionen att fånga upp de familjer där det finns missförhållanden eller samspelsproblem under det första levnadsåret. Regeringen är positiv till familjecentraler. De är ett exempel på en stödjande miljö för barnfamiljen som präglas av arbete i team där olika komponenter och olika hälsoaktörer ingår. Vid familjecentralerna bedrivs en verksamhet som är generellt hälsofrämjande, tidigt förebyggande och stödjande. Föräldrar och barn är delaktiga och erbjuds lättillgängligt stöd. Det saknas emellertid samlad kunskap om det faktiska antalet familjecentraler i landet, vilka verksamheter som ingår i familjecentralerna samt hur de är organiserade och finansierade. Det saknas även en sammanställning av erfarenheter från internationell forskning om verksamheter med liknande syfte. Regeringen gav därför i juni 2007 Socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga familjecentralerna och sammanställa befintlig kunskap om dem och deras betydelse. Uppdraget ska redovisas senast den 1 april 2008. Det är angeläget att stödinsatser för barn och ungdomar samordnas på ett bättre sätt än vad som är fallet i dag. Samverkan fungerar bättre om den gynnar och utnyttjar yrkesgruppers olikheter än om yrkesgrupper behöver utveckla generalistkompetens. Samverkan mellan alla aktörer, i alla sektorer, som har föräldrar som målgrupp bör utvecklas. Särskilt viktigt är det att skapa stödjande miljöer och mötesplatser, framför allt för barn och barnfamiljer, och att vidareutveckla samverkan med frivilligsektorn. En välfungerande skolhälsovård har också en viktig roll i arbetet med att förebygga psykisk ohälsa bland barn och ungdomar. Även ungdomsmottagningarna är av stor betydelse eftersom en stor del av verksamheten ägnas åt stöd och hjälp till ungdomar i deras psykoemotionella utveckling. Den folkhälsopolitiska propositionen, som regeringen inom kort presenterar, innehåller bland annat insatser som ger stöd och hjälp till föräldrar i deras föräldraskap. Jag vill emellertid inte föregripa redovisningen av de planerade insatserna.

Anf. 28 Monica Green (S)
Herr talman! Tack så mycket för svaret. Det är viktigt att vi diskuterar de här frågorna. Jag har ställt några interpellationer på det här området eftersom det finns utsatta barn som mår mycket dåligt. Först vill jag slå fast, och detta vet jag att vi är överens om, att de allra flesta barn i Sverige har det bra i dag. Det är bra att det är så och att vi under en lång tid har byggt upp både en föräldraförsäkring och en bra verksamhet för barn när det gäller barnomsorg, barnavårdscentraler och så vidare. Det finns också andra exempel på hur man kan stötta föräldrar. Bara för att de allra flesta barn mår bra betyder det inte att alla gör det. Det finns tyvärr barn som far väldigt illa och föräldrar som inte orkar med sin föräldraroll. Det kan vara barn som utsätts för våld och sexuella övergrepp, och barn kan tvingas utstå att bli vittnen till våld. Det finns andra exempel på att barn far illa och att det förekommer i alla samhällsskikt. Inte minst mordet på Kungsholmen har visat att det förekommer att föräldrar inte orkar med sin föräldraroll. Det gäller såväl föräldrar som har det ekonomiskt gott ställt som föräldrar som har det ekonomiskt dåligt ställt. Det är därför som vi måste visa att vi vågar prata om de här frågorna. Vi måste samarbeta mer över partigränserna. Och vi måste vara många som på ett tidigt stadium ser när barn far illa. Man upptäcker inte så tidigt när barn i slutna familjer och familjer som inte använder sig av förskola far illa. Därför är det viktigt att det finns en krets kring barn av andra än bara föräldrarna. Det är oerhört viktigt att se till att alla barn får möjlighet att träffa andra vuxna, till exempel genom förskola, öppen förskola eller frivilligorganisationer där barn kan vistas, och att man kan titta till även sådana barn som inte utnyttjar något av det som samhället erbjuder för barn. Det finns barnahus och några exempel på hur polis, sociala myndigheter, barnavårdscentraler och andra samverkar för att stödja barn som far illa. Det finns också familjecentraler. I tvärpolitiska barngruppen, som jag sitter med i här i riksdagen, anordnade vi ett seminarium i onsdags. Där diskuterade vi just våld mot barn och hur man kan stötta barnen mycket tidigare. Precis som jag sade tidigare förekommer våld mot barn i alla samhällsskikt, och vi måste på ett tidigt stadium upptäcka de 10 procent som far illa. Det efterlystes fler barnahus i hela Sverige men också att familjecentraler skulle kunna utvecklas mycket mer och byggas ut över hela landet. Hur tänker Maria Larsson fortsätta det arbetet?

Anf. 29 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Det finns ett afrikanskt ordspråk som lyder: Det går åt en hel by för att uppfostra ett barn. Alla vi som är föräldrar skulle nog kunna instämma i det. Att vara förälder är bland det svåraste som finns men samtidigt bland det mest intressanta, spännande och meningsfulla man kan ägna sig åt. Min och regeringens tanke är att stöd behövs i föräldraskapet. När den första tiden har gått och när man har fått sin föräldrautbildning som till största del ges innan barnet är fött kan man känna sig ganska övergiven. Vad gör jag som förälder när femårstrotset sätter in eller när tonåringen börjar hänga ute och komma hem berusad på kvällarna? Hur tacklar jag föräldrarollen och var kan jag få stöd någonstans? Det är därför vi är så tydliga med att det behövs ett stöd till föräldrar under barnets hela uppväxt. Jag kan beklaga att det inte är på plats. Redan 1997 kom en utredning som hette Stöd i föräldraskapet . Den pekade på behovet av ett föräldrastöd generellt under hela uppväxten. Tyvärr togs det inte om hand på något särskilt sätt av den tidigare socialdemokratiska regeringen. Utredningen pekade också på att särskilt barn med utländsk bakgrund och föräldrar till barn med funktionsnedsättning kunde behöva speciella, specifika insatser. Jag kan beklaga att så lite gjordes då. Men nu har vi ambitionen att höja nivån på stödet till föräldrar. Det kommer förslag om detta i den folkhälsopolitiska propositionen som jag dock inte ska föregripa i detalj. Men jag beklagar som sagt att inte mer har gjorts tidigare. Utsatta barn har alltid funnits. Jag har denna vecka träffat vuxna som blev placerade som barn och utsattes för brott. När samhället hade gripit in, gjort ett omhändertagande, placerat i barn- eller familjehem utsattes dessa barn för brott. Det är ytterst beklagligt att detta har hänt. Vi måste göra allt för att förebygga att det händer igen. Det gäller att se det i rätt sammanhang och med rätt perspektiv. Precis som Monica Green säger har de flesta barn i Sverige det bra. De flesta föräldrar älskar sina barn. Jag skulle vilja säga att alla föräldrar älskar sina barn. Men det kan komma psykisk sjukdom och inte minst missbruk in i en familjesituation som gör att föräldrar förlorar förmågan att se vad som är barnets bästa. Det generella föräldrastödet kan fånga upp en del av problematiken, men det behövs också specifika insatser där behoven är särskilt stora. Vi har valt att också fokusera på barns utsatthet i missbrukarmiljöer. Vi har gjort en stor satsning på att alla kommuner ska kunna erbjuda stöd och hjälp till barn som växer upp i missbrukarmiljö. Vi hade en stor satellitkonferens som direktsändes och samlade 7 000 personer över hela Sverige för att mobilisera igångsättandet av detta arbete. Det finns 50 miljoner kronor ute på länsstyrelserna för att starta den typen av verksamhet. Vi har ett stort problem. Det finns alltför många barn i dag som lever i en otrygg tillvaro beroende på att det finns missbruk och ibland även psykisk sjukdom i familjen. De barnen har varit osynliga, glömda och gömda. Nu försöker vi kraftsamla och mobilisera så att det ska finnas en väl fungerande verksamhet i varje kommun.

Anf. 30 Monica Green (S)
Herr talman! Jag tackar för inlägget även om Maria Larsson försöker skylla saker och ting på den socialdemokratiska regeringen. Jag vill bara påminna om att det är ni som är i regeringsställning. Det är ni som ska se till att det händer saker. Maria Larsson talar om att höja nivån på stödet till dessa föräldrar. Det vore intressant att veta vad det innebär. Låt mig återvända till de utsatta barnen och deras föräldrar. Jag håller med Maria Larsson om att alla föräldrar älskar sina barn. Det är till och med så att de allra flesta föräldrar som utsätter sina barn för övergrepp vet att de gör fel men vet inte hur de ska kontrollera sig. Det är också därför som Bris jourtelefon får ta emot så många samtal från barn men också från föräldrar som ringer och är förtvivlade för att de har gjort fel. Det är därför viktigt att vi försöker utveckla till exempel detta med familjecentraler där olika delar i samhället samarbetar - polis, sociala myndigheter, kommunen och andra - och finns runt barnet och stöttar det när det har blivit utsatt. I dag finns det sex barnahus. Det är viktigt att det finns minst ett i varje län. Vi måste se till att det utvecklas sådan verksamhet. Jag hoppas att Maria Larsson håller med mig om det. Det skulle vara intressant att höra hur Maria Larsson ställer sig till förslag om till exempel föräldrautbildning och att alla barn har möjlighet att komma till förskolan. Ser Maria Larsson några problem med att vårdnadsbidraget införs? I Norge har man sett att det förekommer att vissa föräldrar väljer vårdnadsbidrag och isolerar sig från samhället och inte deltar i det sociala umgänget med andra. Kan det finnas en risk att barn i familjer som väljer vårdnadsbidrag i framtiden far illa? Hur tänker Maria Larsson i så fall tackla det? Det är viktigt att båda föräldrarna känner ett ansvar och att vi ser till att vi fortsätter att utveckla jämställdheten i vårt land. Tyvärr ser vi att vi får en backlash på jämställdheten. Vi ser att det inte är lika många pappor som tar ut föräldraledighet som vi hade tänkt oss. Det kommer att ta flera hundra år innan vi får delad föräldraförsäkring om det ska fortsätta i denna takt. Jämställdheten i samhället går bakåt och pappor tar inte sitt ansvar. Hur ser Maria Larsson på att vi inte har ett delat föräldraskap och att inte både mamman och pappan tar sitt ansvar? Det skulle vara intressant att utveckla det. Samtidigt vet vi att vi måste stötta ensamstående föräldrar. Utsatta barn finns både i den så kallade kärnfamiljen och bland ensamstående föräldrar. Hur stöder vi de föräldrar som är ensamstående?

Anf. 31 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Det blir en spretig debatt. Det är många olika saker som ska upp på agendan. Utgångspunkten var stöd till föräldrar i deras viktiga uppgift som föräldrar. Det finns mycket man kan blanda in där, men jag vill poängtera att man inte kan stå här som socialdemokratisk företrädare och säga att man inte har något ansvar för den tid som har varit. Det jag ville påtala var att väldigt lite stöd till föräldrar utvecklades under den socialdemokratiska regeringsperioden. Det kom en utredning redan 1997 som tydligt pekade på detta men ingenting gjordes. Den togs inte om hand under alla de år som Socialdemokraterna hade möjligheten. Likadant är det med familjecentralerna. De växte fram på många kommun- eller landstingspolitiska initiativ. Kristdemokrater har varit aktiva i många kommuner för att få till stånd en etablering av familjecentraler. Men från den socialdemokratiska regeringens sida gjorde man inget. Nu vill vi skapa en överblick över hur situationen ser ut för att ha det som utgångspunkt för det vidare arbetet. Familjecentraler är ett väldigt bra sätt att organisera verksamheter riktade till barn och familjer på. Man samlar olika professioners kompetens och lokaliserar dem till ett ställe. Då blir det enkelt för olika familjer att få träffa olika professioner med barnens bästa i fokus. De är fantastiska inrättningar, men de har inte vuxit fram genom något stöd från den tidigare regeringen. I dag är vi glada att ha dem. Jag är också glad för barnahusen som också har det samlade synsättet på barns bästa. Det står i fokus för deras verksamhet. Vi fick en rapport alldeles nyligen om de sex barnahusen. Där kan man se att de har fungerat väl. Verksamhetsföreträdarna är nöjda, men det är fortfarande så tidigt - de har varit i gång så kort period - att någon riktig utvärdering inte går att göra. Ändå har det spontant växt fram ytterligare fem barnahus på olika ställen i landet som har blivit efterföljare därför att man har sett att verksamheten har haft ett bra barnperspektiv. Sedan berör Monica Green frågan om förskolan och om vårdnadsbidraget kan göra att fler barn far illa. Jag skulle vilja säga att det är fel utgångspunkt. Vårdnadsbidraget är till för att ge föräldrar möjlighet till mer tid med sina egna barn. Det ska också vara ett möjligt och rimligt valalternativ. Redan i dag finns en del som har vårdnaden om sina barn men utan att få någon ersättning för det från samhället. Det är socialtjänstens uppgift i varje kommun att ingripa i varje fall där ett enskilt barn riskerar att fara illa. Jag tror inte ett ögonblick på att den problematiken skulle öka med införandet av ett vårdnadsbidrag. Det gäller hela tiden att ha en aktiv mödravård, barnavård och socialtjänst som kan identifiera när det finns en problematik i en familjesituation dit ett barn snart ska anlända och genast ta tag i den problematiken. Vårdnadsbidraget kommer att vara ett uppskattat inslag för att lösa mycket av det som ibland kallas för livspusslet. Jag möter ibland föräldrar som säger att de inte får ihop livet, att de stressar och att det blir mycket irritation. Precis därför tror jag att vårdnadsbidraget kan bidra till att färre barn känner av stressen i sitt dagliga liv och får mer tid. All forskning visar att relationen till föräldrar är det viktigaste i varje barns liv. Att utveckla en relation kräver tid, och den tiden upplever en del föräldrar att de inte har. Därför kan vårdnadsbidraget bli väldigt betydelsefullt.

Anf. 32 Monica Green (S)
Herr talman! Där spårar tyvärr Maria Larsson in på fel spår när hon påstår att all forskning visar att vårdnadsbidraget skulle vara bra. Vi har sett i Norge att det finns vissa föräldrar som tyvärr isolerar sig från samhället och att det är svårare för samhället att upptäcka att barn far illa. Jag tror inte att Maria Larsson har läst all forskning som finns om hon påstår att all forskning visar det. I övrigt är det rätt att vi också har ett ansvar. Jag ville bara påpeka att det är ni som är i regeringsställning nu. Det är ni som ska leverera och leva upp till det som ni har sagt i era vallöften. Men självfallet har vi socialdemokrater också ett ansvar. Vi har också satsat oerhört mycket på barn genom tiderna genom en utbyggd föräldraförsäkring. Vi har världens bästa föräldraförsäkring. Vi har en väldigt lång föräldraförsäkring som vi förutsätter att föräldrarna ska dela. Vi har satsat på fler vuxna i skolan, fler vuxna i förskolan och så vidare. Det har vi socialdemokrater gjort under en väldigt lång tid där vi satte barnen i fokus, levde upp till FN:s barnkonvention och alltid såg till barns bästa. Men icke förty är det fortfarande så att det finns barn som man inte upptäcker och barn som lever i förhållanden där föräldrar inte orkar med sin föräldraroll. Där måste kommunpolitiker, regionpolitiker, landstingspolitiker, riksdagspolitiker och regeringen jobba tillsammans för att få en bättre situation för dessa utsatta barn.

Anf. 33 Maria Larsson (Kd)
Herr talman! Det är en lite konstigt retorik som Monica Green använder. Hon tror att det är farligt att föräldrar umgås mer med sina barn genom ett vårdnadsbidrag samtidigt som hon tycker att vi har världens bästa föräldraförsäkring där föräldrar också får umgås med sina barn. Jag tycker att det är bra att föräldrar känner att de har tid med sina barn. Det finns mer än hundra högkvalitativa studier som tydligt pekar på sambandet mellan barns psykiska hälsa och en väl fungerande relation och anknytning till föräldrarna. Att utveckla det stärker barnens psykiska hälsa upp i vuxen ålder. Det är utgångspunkten för vårt tänkande, och vi kommer att leverera i motsats till den tidigare regeringen. Tro mig! Det är också intressant att höra att Monica Green så tydligt talar om en delad föräldraförsäkring. Tyvärr har inte Monica Green någon mer talartid, så det är lite fräckt att ställa frågor, men det hade naturligtvis varit intressant att få utvecklat om det nu handlar om en delning 50-50 och om det kommer att vara Socialdemokraternas linje i den kommande valrörelsen inför valet 2010. Det tror jag att svenska föräldrar är intresserade av att veta. Vår utgångspunkt är att den tid som föräldrar får med sina barn och den tid som barn får med sina föräldrar är oerhört central och viktig. Det är därför vi ser alla möjligheter att tillskapa mer tid. Föräldraförsäkringen är bra, men en del föräldrar vill förlänga tiden ytterligare, och då kommer vårdnadsbidraget att vara en möjlighet. För första gången kommer man att få ersättning för det viktiga arbete som man faktiskt utför också efter föräldraförsäkringens slut. Leverans kommer, till skillnad mot hur det var under den tidigare regeringen.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.