FN-resolution 1325 (Interpellation 2004/05:430 av Runegrund, Rosita (kd))

Anf. 90 Carin Jämtin (S)

Fru talman! Rosita Runegrund har frågat utrikesministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att stärka kvinnors roll i arbetet för fred och säkerhet i Liberia, Sri Lanka och andra konfliktdrabbade länder i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000). Vidare vill hon veta om utrikesministern avser att vidta åtgärder för att bidrag och biståndsinsatser ska utformas så att kvinnors kunskaper tillvaratas, så som beskrivs i regeringens skrivelse 2004/05:52 rörande regeringens politik för humanitärt bistånd och i enighet med resolution 1325. Interpellationen har överlämnats till mig för besvarande. Sverige arbetar aktivt för genomförande och uppföljning av resolution 1325 genom såväl stöd till kvinnor och flickor i konfliktdrabbade länder som åtgärder för att bygga upp vår egen kunskap och kompetens. Arbetet sker i FN, EU, OSSE och andra multilaterala sammanhang samt bilateralt och genom utvecklingssamarbetet. Sveriges arbete med att förbättra kvinnors situation och öka kvinnors deltagande i arbetet för fred och säkerhet uppmärksammades i FN:s generalsekreterares senaste rapport om kvinnor, fred och säkerhet från oktober 2004. Sverige agerar, tillsammans med andra aktörer, för att FN:s samtliga fredsfrämjande insatser ska genomsyras av resolution 1325. Detta arbete har lyckats väl i exempelvis Elfenbenskusten och i Liberia. Jag vill nämna några ytterligare exempel på de många insatser som pågår. UD samordnar arbetet inom Regeringskansliet som syftar till att förbättra arbetet med uppföljningen av resolutionen. En interdepartemental arbetsgrupp tillsattes under hösten 2004 för att stödja ett mer systematiskt och effektivt arbete. Arbetsgruppen ska bland annat ta fram en sammanhållen handlingsplan för arbetet nationellt, i FN och i EU och ska intensifiera dialogen med andra aktörer, inklusive riksdagen och det svenska civila samhället. Sverige finansierar tillsammans med ett mindre antal andra länder ett jämställdhetsintegreringsprojekt i FN:s avdelning för fredsbevarande verksamhet (DPKO), inklusive arbetet med en fältmanual för fredsbevarande styrkor samt utbildningar med utgångspunkt i manualen. Regeringen stöder genom Sida en rad nationella och internationella organisationers fältverksamhet med resolution 1325. Utvecklingssamarbetet med Sri Lanka är sedan 1998 inriktat på fred, demokrati och mänskliga rättigheter samt fattigdomsbekämpning. Den långvariga väpnade konflikten har resulterat i ett ofattbart mänskligt lidande och stora ekonomiska och sociala kostnader, inte minst för kvinnor och barn. Sverige har utökat sitt stöd till organisationer som arbetar i de krigsdrabbade områdena och med krishanteringsinsatser efter tsunamikatastrofen. Stödet har ett särskild fokus på kvinnor, barn och ungdomar. I Liberia har Sverige bidragit till att särskilda hänsyn tas till barn och till kvinnors deltagande under avväpnings- och demobiliseringsprocessen. Liberias ministerium för genderfrågor är aktivt i detta arbete. Sexuellt utnyttjande, våld mot och handel med kvinnor och barn följer alltför ofta i spåren av krig och katastrofer. All svensk personal som deltar i fredsfrämjande operationer utbildas därför i jämställdhetsfrågor. UD och Sida ingår i ett nätverk av myndigheter och organisationer som år 2004 slutförde arbetet med en rekommenderad uppförandekod för svensk personal i internationella uppdrag. Sverige är pådrivande i arbetet med uppförandekoder och etiska riktlinjer i FN, EU, OSSE, Nato/EAPR och andra multilaterala sammanhang. Fru talman! Jag vill avsluta med att påminna Rosita Runegrund om Sveriges nya politik för global utveckling Gemensamt Ansvar , regeringens proposition 2002/03:122, där regeringen betonar tillvaratagandet av kvinnors kunskaper såsom aktiva deltagare i utveckling och i fredsprocesser. Detta speglas med eftertryck i politikens genomförande, bland annat i budgetpropositionen för 2005 för utgiftsområdena Internationell samverkan och Internationellt bistånd samt i UD:s regleringsbrev för Sida för 2005.

Carin Jämtin (S)

Anf. 90 Carin Jämtin (S)

Fru talman! Rosita Runegrund har frågat utrikesministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att stärka kvinnors roll i arbetet för fred och säkerhet i Liberia, Sri Lanka och andra konfliktdrabbade länder i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000). Vidare vill hon veta om utrikesministern avser att vidta åtgärder för att bidrag och biståndsinsatser ska utformas så att kvinnors kunskaper tillvaratas, så som beskrivs i regeringens skrivelse 2004/05:52 rörande regeringens politik för humanitärt bistånd och i enighet med resolution 1325. Interpellationen har överlämnats till mig för besvarande. Sverige arbetar aktivt för genomförande och uppföljning av resolution 1325 genom såväl stöd till kvinnor och flickor i konfliktdrabbade länder som åtgärder för att bygga upp vår egen kunskap och kompetens. Arbetet sker i FN, EU, OSSE och andra multilaterala sammanhang samt bilateralt och genom utvecklingssamarbetet. Sveriges arbete med att förbättra kvinnors situation och öka kvinnors deltagande i arbetet för fred och säkerhet uppmärksammades i FN:s generalsekreterares senaste rapport om kvinnor, fred och säkerhet från oktober 2004. Sverige agerar, tillsammans med andra aktörer, för att FN:s samtliga fredsfrämjande insatser ska genomsyras av resolution 1325. Detta arbete har lyckats väl i exempelvis Elfenbenskusten och i Liberia. Jag vill nämna några ytterligare exempel på de många insatser som pågår. UD samordnar arbetet inom Regeringskansliet som syftar till att förbättra arbetet med uppföljningen av resolutionen. En interdepartemental arbetsgrupp tillsattes under hösten 2004 för att stödja ett mer systematiskt och effektivt arbete. Arbetsgruppen ska bland annat ta fram en sammanhållen handlingsplan för arbetet nationellt, i FN och i EU och ska intensifiera dialogen med andra aktörer, inklusive riksdagen och det svenska civila samhället. Sverige finansierar tillsammans med ett mindre antal andra länder ett jämställdhetsintegreringsprojekt i FN:s avdelning för fredsbevarande verksamhet (DPKO), inklusive arbetet med en fältmanual för fredsbevarande styrkor samt utbildningar med utgångspunkt i manualen. Regeringen stöder genom Sida en rad nationella och internationella organisationers fältverksamhet med resolution 1325. Utvecklingssamarbetet med Sri Lanka är sedan 1998 inriktat på fred, demokrati och mänskliga rättigheter samt fattigdomsbekämpning. Den långvariga väpnade konflikten har resulterat i ett ofattbart mänskligt lidande och stora ekonomiska och sociala kostnader, inte minst för kvinnor och barn. Sverige har utökat sitt stöd till organisationer som arbetar i de krigsdrabbade områdena och med krishanteringsinsatser efter tsunamikatastrofen. Stödet har ett särskild fokus på kvinnor, barn och ungdomar. I Liberia har Sverige bidragit till att särskilda hänsyn tas till barn och till kvinnors deltagande under avväpnings- och demobiliseringsprocessen. Liberias ministerium för genderfrågor är aktivt i detta arbete. Sexuellt utnyttjande, våld mot och handel med kvinnor och barn följer alltför ofta i spåren av krig och katastrofer. All svensk personal som deltar i fredsfrämjande operationer utbildas därför i jämställdhetsfrågor. UD och Sida ingår i ett nätverk av myndigheter och organisationer som år 2004 slutförde arbetet med en rekommenderad uppförandekod för svensk personal i internationella uppdrag. Sverige är pådrivande i arbetet med uppförandekoder och etiska riktlinjer i FN, EU, OSSE, Nato/EAPR och andra multilaterala sammanhang. Fru talman! Jag vill avsluta med att påminna Rosita Runegrund om Sveriges nya politik för global utveckling Gemensamt Ansvar , regeringens proposition 2002/03:122, där regeringen betonar tillvaratagandet av kvinnors kunskaper såsom aktiva deltagare i utveckling och i fredsprocesser. Detta speglas med eftertryck i politikens genomförande, bland annat i budgetpropositionen för 2005 för utgiftsområdena Internationell samverkan och Internationellt bistånd samt i UD:s regleringsbrev för Sida för 2005.

Carin Jämtin (S)

Anf. 90 Carin Jämtin (S)

Fru talman! Rosita Runegrund har frågat utrikesministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att stärka kvinnors roll i arbetet för fred och säkerhet i Liberia, Sri Lanka och andra konfliktdrabbade länder i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000). Vidare vill hon veta om utrikesministern avser att vidta åtgärder för att bidrag och biståndsinsatser ska utformas så att kvinnors kunskaper tillvaratas, så som beskrivs i regeringens skrivelse 2004/05:52 rörande regeringens politik för humanitärt bistånd och i enighet med resolution 1325. Interpellationen har överlämnats till mig för besvarande. Sverige arbetar aktivt för genomförande och uppföljning av resolution 1325 genom såväl stöd till kvinnor och flickor i konfliktdrabbade länder som åtgärder för att bygga upp vår egen kunskap och kompetens. Arbetet sker i FN, EU, OSSE och andra multilaterala sammanhang samt bilateralt och genom utvecklingssamarbetet. Sveriges arbete med att förbättra kvinnors situation och öka kvinnors deltagande i arbetet för fred och säkerhet uppmärksammades i FN:s generalsekreterares senaste rapport om kvinnor, fred och säkerhet från oktober 2004. Sverige agerar, tillsammans med andra aktörer, för att FN:s samtliga fredsfrämjande insatser ska genomsyras av resolution 1325. Detta arbete har lyckats väl i exempelvis Elfenbenskusten och i Liberia. Jag vill nämna några ytterligare exempel på de många insatser som pågår. UD samordnar arbetet inom Regeringskansliet som syftar till att förbättra arbetet med uppföljningen av resolutionen. En interdepartemental arbetsgrupp tillsattes under hösten 2004 för att stödja ett mer systematiskt och effektivt arbete. Arbetsgruppen ska bland annat ta fram en sammanhållen handlingsplan för arbetet nationellt, i FN och i EU och ska intensifiera dialogen med andra aktörer, inklusive riksdagen och det svenska civila samhället. Sverige finansierar tillsammans med ett mindre antal andra länder ett jämställdhetsintegreringsprojekt i FN:s avdelning för fredsbevarande verksamhet (DPKO), inklusive arbetet med en fältmanual för fredsbevarande styrkor samt utbildningar med utgångspunkt i manualen. Regeringen stöder genom Sida en rad nationella och internationella organisationers fältverksamhet med resolution 1325. Utvecklingssamarbetet med Sri Lanka är sedan 1998 inriktat på fred, demokrati och mänskliga rättigheter samt fattigdomsbekämpning. Den långvariga väpnade konflikten har resulterat i ett ofattbart mänskligt lidande och stora ekonomiska och sociala kostnader, inte minst för kvinnor och barn. Sverige har utökat sitt stöd till organisationer som arbetar i de krigsdrabbade områdena och med krishanteringsinsatser efter tsunamikatastrofen. Stödet har ett särskild fokus på kvinnor, barn och ungdomar. I Liberia har Sverige bidragit till att särskilda hänsyn tas till barn och till kvinnors deltagande under avväpnings- och demobiliseringsprocessen. Liberias ministerium för genderfrågor är aktivt i detta arbete. Sexuellt utnyttjande, våld mot och handel med kvinnor och barn följer alltför ofta i spåren av krig och katastrofer. All svensk personal som deltar i fredsfrämjande operationer utbildas därför i jämställdhetsfrågor. UD och Sida ingår i ett nätverk av myndigheter och organisationer som år 2004 slutförde arbetet med en rekommenderad uppförandekod för svensk personal i internationella uppdrag. Sverige är pådrivande i arbetet med uppförandekoder och etiska riktlinjer i FN, EU, OSSE, Nato/EAPR och andra multilaterala sammanhang. Fru talman! Jag vill avsluta med att påminna Rosita Runegrund om Sveriges nya politik för global utveckling Gemensamt Ansvar , regeringens proposition 2002/03:122, där regeringen betonar tillvaratagandet av kvinnors kunskaper såsom aktiva deltagare i utveckling och i fredsprocesser. Detta speglas med eftertryck i politikens genomförande, bland annat i budgetpropositionen för 2005 för utgiftsområdena Internationell samverkan och Internationellt bistånd samt i UD:s regleringsbrev för Sida för 2005.

Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 91 Rosita Runegrund (Kd)

Fru talman! Tack för svaret. Jag ska börja bakifrån. Där säger statsrådet: "Jag vill avsluta med att påminna Rosita Runegrund - - -." Nu är det faktiskt så att jag sitter som ledamot här i riksdagen. Min uppgift är att granska regeringen när det gäller skillnaden mellan ord och handling. Det är syftet med den här interpellationen. I Nerikes Allehanda såg jag att s-kvinnor i Karlskoga väcker en motion till förbundsmötet som hålls i Eskilstuna i maj. Den motionen ska också skickas till riksdagens s-ledamöter och till regeringen. Vi är otroligt många i Sverige i dag som kommer att granska regeringen och se vad den gör när det gäller resolution 1325. Statsrådet tar bland annat upp att Sverige arbetar aktivt för genomförande och uppföljning av resolution 1325 genom såväl stöd till kvinnor och flickor i konfliktdrabbade länder som åtgärder för att bygga upp vår egen kunskap och kompetens. Vad menar statsrådet med det? Är det denna Operation 1325 där sex olika kvinnoförbund har gått samman och arbetar med resolution 1325? Jag är lite nyfiken på vad vi gör med vår egen kunskap. På vilket sätt har man lyckats när det gäller Liberia och Elfenbenskusten? Vad menar statsrådet med att man ska intensifiera dialogen med andra aktörer, inklusive riksdagen? Kommer det att bli något speciellt när det gäller resolution 1325? Eller kommer den dialogen att handla om interpellationer och debatter? Sedan vet jag att biståndsministern har varit i Sri Lanka. Där bildades det snabbt en rad kvinnoorganisationer för återuppbyggnad. Det visar sig då att man är oroad över den nästan totala frånvaron av kvinnoröster i återuppbyggnadsarbetet. Det är en kvinna som heter Visaka Dharmadasa som har grundat Tsunami Women's Fund. Man kräver nu plats i de sammanhang där återuppbyggnadspolitiken för landet utarbetas. Enligt omvärldsbilder gör länder klokt i att lyssna på den här kvinnan och organisationen, för kvinnorna är ju de som är värst drabbade, men de visar sig också vara nyckeln i återuppbyggnadsarbete efter katastrofer och konflikter. Det finns många orsaker till att kvinnor kommer i skymundan efter en katastrof eller konflikt. Det är ofta så att biståndet hanteras man till man, och då är det inte kvinnorna som är framme. Vi vet också att kvinnorna efter en katastrof har större svårigheter än män att få tag på de identitetshandlingar och annat som krävs för mathjälp, hälsovård, utbildning och annan hjälp. De blir ofta också speciellt utsatta för våld och trafficking . Men kvinnor är inte offer, utan de är, som jag sade tidigare, nyckeln till återuppbyggnad. Jag är lite nyfiken på de frågor som jag ställde till statsrådet när det gäller Operation 1325. Och vad menar statsrådet med att intensifiera dialogen?

Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 91 Rosita Runegrund (Kd)

Fru talman! Tack för svaret. Jag ska börja bakifrån. Där säger statsrådet: "Jag vill avsluta med att påminna Rosita Runegrund - - -." Nu är det faktiskt så att jag sitter som ledamot här i riksdagen. Min uppgift är att granska regeringen när det gäller skillnaden mellan ord och handling. Det är syftet med den här interpellationen. I Nerikes Allehanda såg jag att s-kvinnor i Karlskoga väcker en motion till förbundsmötet som hålls i Eskilstuna i maj. Den motionen ska också skickas till riksdagens s-ledamöter och till regeringen. Vi är otroligt många i Sverige i dag som kommer att granska regeringen och se vad den gör när det gäller resolution 1325. Statsrådet tar bland annat upp att Sverige arbetar aktivt för genomförande och uppföljning av resolution 1325 genom såväl stöd till kvinnor och flickor i konfliktdrabbade länder som åtgärder för att bygga upp vår egen kunskap och kompetens. Vad menar statsrådet med det? Är det denna Operation 1325 där sex olika kvinnoförbund har gått samman och arbetar med resolution 1325? Jag är lite nyfiken på vad vi gör med vår egen kunskap. På vilket sätt har man lyckats när det gäller Liberia och Elfenbenskusten? Vad menar statsrådet med att man ska intensifiera dialogen med andra aktörer, inklusive riksdagen? Kommer det att bli något speciellt när det gäller resolution 1325? Eller kommer den dialogen att handla om interpellationer och debatter? Sedan vet jag att biståndsministern har varit i Sri Lanka. Där bildades det snabbt en rad kvinnoorganisationer för återuppbyggnad. Det visar sig då att man är oroad över den nästan totala frånvaron av kvinnoröster i återuppbyggnadsarbetet. Det är en kvinna som heter Visaka Dharmadasa som har grundat Tsunami Women's Fund. Man kräver nu plats i de sammanhang där återuppbyggnadspolitiken för landet utarbetas. Enligt omvärldsbilder gör länder klokt i att lyssna på den här kvinnan och organisationen, för kvinnorna är ju de som är värst drabbade, men de visar sig också vara nyckeln i återuppbyggnadsarbete efter katastrofer och konflikter. Det finns många orsaker till att kvinnor kommer i skymundan efter en katastrof eller konflikt. Det är ofta så att biståndet hanteras man till man, och då är det inte kvinnorna som är framme. Vi vet också att kvinnorna efter en katastrof har större svårigheter än män att få tag på de identitetshandlingar och annat som krävs för mathjälp, hälsovård, utbildning och annan hjälp. De blir ofta också speciellt utsatta för våld och trafficking . Men kvinnor är inte offer, utan de är, som jag sade tidigare, nyckeln till återuppbyggnad. Jag är lite nyfiken på de frågor som jag ställde till statsrådet när det gäller Operation 1325. Och vad menar statsrådet med att intensifiera dialogen?

Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 91 Rosita Runegrund (Kd)

Fru talman! Tack för svaret. Jag ska börja bakifrån. Där säger statsrådet: "Jag vill avsluta med att påminna Rosita Runegrund - - -." Nu är det faktiskt så att jag sitter som ledamot här i riksdagen. Min uppgift är att granska regeringen när det gäller skillnaden mellan ord och handling. Det är syftet med den här interpellationen. I Nerikes Allehanda såg jag att s-kvinnor i Karlskoga väcker en motion till förbundsmötet som hålls i Eskilstuna i maj. Den motionen ska också skickas till riksdagens s-ledamöter och till regeringen. Vi är otroligt många i Sverige i dag som kommer att granska regeringen och se vad den gör när det gäller resolution 1325. Statsrådet tar bland annat upp att Sverige arbetar aktivt för genomförande och uppföljning av resolution 1325 genom såväl stöd till kvinnor och flickor i konfliktdrabbade länder som åtgärder för att bygga upp vår egen kunskap och kompetens. Vad menar statsrådet med det? Är det denna Operation 1325 där sex olika kvinnoförbund har gått samman och arbetar med resolution 1325? Jag är lite nyfiken på vad vi gör med vår egen kunskap. På vilket sätt har man lyckats när det gäller Liberia och Elfenbenskusten? Vad menar statsrådet med att man ska intensifiera dialogen med andra aktörer, inklusive riksdagen? Kommer det att bli något speciellt när det gäller resolution 1325? Eller kommer den dialogen att handla om interpellationer och debatter? Sedan vet jag att biståndsministern har varit i Sri Lanka. Där bildades det snabbt en rad kvinnoorganisationer för återuppbyggnad. Det visar sig då att man är oroad över den nästan totala frånvaron av kvinnoröster i återuppbyggnadsarbetet. Det är en kvinna som heter Visaka Dharmadasa som har grundat Tsunami Women's Fund. Man kräver nu plats i de sammanhang där återuppbyggnadspolitiken för landet utarbetas. Enligt omvärldsbilder gör länder klokt i att lyssna på den här kvinnan och organisationen, för kvinnorna är ju de som är värst drabbade, men de visar sig också vara nyckeln i återuppbyggnadsarbete efter katastrofer och konflikter. Det finns många orsaker till att kvinnor kommer i skymundan efter en katastrof eller konflikt. Det är ofta så att biståndet hanteras man till man, och då är det inte kvinnorna som är framme. Vi vet också att kvinnorna efter en katastrof har större svårigheter än män att få tag på de identitetshandlingar och annat som krävs för mathjälp, hälsovård, utbildning och annan hjälp. De blir ofta också speciellt utsatta för våld och trafficking . Men kvinnor är inte offer, utan de är, som jag sade tidigare, nyckeln till återuppbyggnad. Jag är lite nyfiken på de frågor som jag ställde till statsrådet när det gäller Operation 1325. Och vad menar statsrådet med att intensifiera dialogen?

Carin Jämtin (S)

Anf. 92 Carin Jämtin (S)

Fru talman! Tack också för alla frågorna! Jag får börja med att be om ursäkt för språket i sista stycket, om det uppfattas på det sätt som Rosita Runegrund sade. Det var absolut inte så jag menade. Jag vet också att du är väl engagerad och involverad i uppföljningen av den här propositionen och genomförandet av arbetet i utvecklingspolitiken, och det är jag väldigt glad för, speciellt vad gäller jämställdhetsfrågor, kvinnors rättigheter och även barns rättigheter. Jag vet också att det är många kvinnor och också en del män i riksdagen som är väldigt aktiva när det gäller just resolution 1325 och för den delen resolution 1460, som ju handlar om barn i väpnade konflikter. Jag ska börja med att kommentera mitt besök på Sri Lanka. Jag mötte också det. Jag var, precis som Rosita Runegrund sade, ganska nyligen på Sri Lanka, primärt för att titta på just återuppbyggnaden efter tsunamin, men också för att prata om fredsprocessen. Det som var helt tydligt, och det vi hade hört innan, var att kvinnor inte heller fick vara med i fredsförhandlingarna. Den frågan tog vi upp vid några tillfällen och fick då svaret: Men vi har ett kvinnoutskott. Det var inte riktigt det svaret vi ville ha, utan att kvinnor har en självklar roll i fredsförhandlingarna som fredsförhandlare - av egen kapacitet men också just för att tillvarata att kvinnor oftast är de som drabbas hårdast. Det är också kvinnor som ofta har möjlighet att lösa en konflikt genom att man är närmast verkligheten: i familjen, i byn och i det lilla samhället i verkligheten. Därför var det sorgligt att få det svaret, men det var viktigt att vi tog upp frågorna med dem vi träffade i olika sammanhang. Vi hade också vid det tillfället en middag med bara kvinnliga företrädare för olika MR-organisationer för att diskutera både fredsprocessen och återuppbyggnaden efter tsunamin. Det är säkerligen så att just frånvaron av kvinnor i återuppbyggnadsarbetet speglar synen på kvinnor och kvinnors roll i samhällen runtomkring i världen, och det är det vi måste arbeta i riktning mot med biståndet: att höja kvinnors status och möjlighet att delta i olika fredsförhandlingar och kapacitetsuppbyggnader efter katastrofer, oavsett om de katastroferna kommer till efter konflikter, som resolution 1325 handlar om, eller katastrofer som kommer till efter naturkatastrofer. Och det måste vi göra på olika sätt. I Sverige har vi en interdepartemental arbetsgrupp som jobbar med resolution 1325 för att på olika sätt driva frågorna på den internationella agendan men också belysa dels kvinnors rätt att delta i fredsförhandlingar och katastrofbehandlingsarbete, dels kvinnors roll som offer, för det är kvinnor ofta i katastrofer. De blir utnyttjade, våldtäkt används som medel och så vidare. Det måste tas hänsyn till när man tittar på vilka åtgärder som behöver vidtas i en fredsprocess helt enkelt. Det handlar självklart om att personal på olika departement - det är ju inte bara Utrikesdepartementet som behandlar de här frågorna - inom Sida och i de svenska trupper som åker ut i fält på olika sätt måste utbildas i resolutionens texter, vad den handlar om och hur man ska kunna ta till vara kvinnors kraft, men det handlar också som sagt om att hjälpa de kvinnor som har utsatts för fasansfulla saker i olika sammanhang. Det är en stor fråga som vi måste ta i både i det långsiktiga samarbetet och i det humanitära arbetet.

Carin Jämtin (S)

Anf. 92 Carin Jämtin (S)

Fru talman! Tack också för alla frågorna! Jag får börja med att be om ursäkt för språket i sista stycket, om det uppfattas på det sätt som Rosita Runegrund sade. Det var absolut inte så jag menade. Jag vet också att du är väl engagerad och involverad i uppföljningen av den här propositionen och genomförandet av arbetet i utvecklingspolitiken, och det är jag väldigt glad för, speciellt vad gäller jämställdhetsfrågor, kvinnors rättigheter och även barns rättigheter. Jag vet också att det är många kvinnor och också en del män i riksdagen som är väldigt aktiva när det gäller just resolution 1325 och för den delen resolution 1460, som ju handlar om barn i väpnade konflikter. Jag ska börja med att kommentera mitt besök på Sri Lanka. Jag mötte också det. Jag var, precis som Rosita Runegrund sade, ganska nyligen på Sri Lanka, primärt för att titta på just återuppbyggnaden efter tsunamin, men också för att prata om fredsprocessen. Det som var helt tydligt, och det vi hade hört innan, var att kvinnor inte heller fick vara med i fredsförhandlingarna. Den frågan tog vi upp vid några tillfällen och fick då svaret: Men vi har ett kvinnoutskott. Det var inte riktigt det svaret vi ville ha, utan att kvinnor har en självklar roll i fredsförhandlingarna som fredsförhandlare - av egen kapacitet men också just för att tillvarata att kvinnor oftast är de som drabbas hårdast. Det är också kvinnor som ofta har möjlighet att lösa en konflikt genom att man är närmast verkligheten: i familjen, i byn och i det lilla samhället i verkligheten. Därför var det sorgligt att få det svaret, men det var viktigt att vi tog upp frågorna med dem vi träffade i olika sammanhang. Vi hade också vid det tillfället en middag med bara kvinnliga företrädare för olika MR-organisationer för att diskutera både fredsprocessen och återuppbyggnaden efter tsunamin. Det är säkerligen så att just frånvaron av kvinnor i återuppbyggnadsarbetet speglar synen på kvinnor och kvinnors roll i samhällen runtomkring i världen, och det är det vi måste arbeta i riktning mot med biståndet: att höja kvinnors status och möjlighet att delta i olika fredsförhandlingar och kapacitetsuppbyggnader efter katastrofer, oavsett om de katastroferna kommer till efter konflikter, som resolution 1325 handlar om, eller katastrofer som kommer till efter naturkatastrofer. Och det måste vi göra på olika sätt. I Sverige har vi en interdepartemental arbetsgrupp som jobbar med resolution 1325 för att på olika sätt driva frågorna på den internationella agendan men också belysa dels kvinnors rätt att delta i fredsförhandlingar och katastrofbehandlingsarbete, dels kvinnors roll som offer, för det är kvinnor ofta i katastrofer. De blir utnyttjade, våldtäkt används som medel och så vidare. Det måste tas hänsyn till när man tittar på vilka åtgärder som behöver vidtas i en fredsprocess helt enkelt. Det handlar självklart om att personal på olika departement - det är ju inte bara Utrikesdepartementet som behandlar de här frågorna - inom Sida och i de svenska trupper som åker ut i fält på olika sätt måste utbildas i resolutionens texter, vad den handlar om och hur man ska kunna ta till vara kvinnors kraft, men det handlar också som sagt om att hjälpa de kvinnor som har utsatts för fasansfulla saker i olika sammanhang. Det är en stor fråga som vi måste ta i både i det långsiktiga samarbetet och i det humanitära arbetet.

Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 93 Rosita Runegrund (Kd)

Fru talman! Jag fick inte svar på frågan om Carin Jämtin tänker stödja nätverket Operation 1325. Jag tror att de har samtalat med biståndsministern utifrån vad jag kunde se på underlaget inför samtalet med biståndsministern just när det gäller att söka anslag från Sida, eller varifrån de nu söker anslag. Operation 1325 går faktiskt ut på att utbilda kvinnor både nationellt och internationellt och att vi också bygger upp de nätverk som jag tror är oerhört viktiga. Jag vill alltså gärna höra om biståndsministern är beredd att stödja Operation 1325. Vi har ju också här i riksdagen Sällskapet riksdagskvinnor mot krig, med förkortningen Särk. Där är vi representerade från olika partier. Vi arbetar med frågan där. Vi har också skrivit till Kofi Annan, och vi har haft konferens här i riksdagen om just resolution 1325. Jag hade ställt den här interpellationen till utrikesministern först. Det var så att hon hade en artikel i juni förra året där överskriften var: Utan kvinnorna blir ingen fred varaktig. Laila Freivalds säger just det: Det är få kvinnor som finns med i fredsprocessen. Vi kan historiskt gå tillbaka till Bosnien och se vad som hände där. Den rapport som har kommit upp innebär en svidande kritik mot ländernas arbete mot människohandel. Man kan fråga sig: Är det egentligen rätt verktyg vi har använt, och är det på det bästa och mest ultimata sättet vi arbetar? Då kommer frågan tillbaka: Är det så att vi inte använder kvinnors kunskap och ser till den sociala delen tillräckligt efter en konflikt eller en katastrof? Eller är det så att vi går in och ser brottsligheten och människohandeln? Risken finns också på Sri Lanka. Jag sitter med i Ecpats styrelse, och vi fick från vår vänorganisation Peace på Sri Lanka uppgift om att människor kommer in som hjälparbetare och är pedofiler som utnyttjar barn. Oftast är det kvinnorna som ser det här och som också är nyckeln till att kunna hjälpa till i de här situationerna. Min vädjan till biståndsministern är att hon ligger på just när det gäller fredsprocessen nere i Sri Lanka, så att vi kan säga om några år att det var tack vare kvinnornas medverkan i den här processen som vi hittade rätt. Jag såg på ett TT-meddelande förut att barn efter tsunamikatastrofen nu går i skolan, och det är mycket som löser sig. Men trots allt sker det utifrån resolution 1325, som jag tror att det är oerhört viktigt att vi i Sverige arbetar för. Det är också viktigt att vi som får kunskapen också sätter lite press på de regeringar som berörs. Nu blir det statsrådet som får ta det här, men jag önskar att statsrådet också trycker på hos andra regeringar om att de tar sitt ansvar.

Carin Jämtin (S)

Anf. 94 Carin Jämtin (S)

Fru talman! Jag delar helt Rosita Runegrunds syn på att den här resolutionen är helt central i allt vårt internationella arbete efter katastrofer och i samband med fredsoperationer av olika slag. Det är just därför vi har tillsatt den här interdepartementala arbetsgruppen, som i sig inte kommer att lösa det här problemet men som kommer att kunna se var utbildningsinsatser behöver sättas in, var andra typer av insatser behöver sättas in, om det är något speciellt vi behöver göra på något departement och så vidare, men också vilka internationella aktörer vi måste samarbeta med. Vi kan med säkerhet göra en del mer i vårt eget biståndsarbete. Vi kan säkert oftare ta på könsglasögonen när vi tittar på humanitära insatser och katastrofinsatser. Men vi måste också påverka andra biståndsgivare, andra humanitära organs arbete runtomkring i världen och också andra länders fredsbevarande truppers agerande runtomkring i världen. Vi måste klara av det också. Det gäller att vi hittar kanaler för att påverka ute i världen, precis som Rosita Runegrund sade. Jag säger som jag brukar säga här i talarstolen, att jag hoppas att vi för kampen gemensamt på den internationella arenan. Jag pratar med regeringsföreträdare men också med företrädare för internationella socialdemokratiska partier, och jag hoppas att Rosita Runegrund pratar om de här frågorna med sina kristdemokratiska partikolleger runtomkring i världen, för att påverka kristdemokratiska regeringar i andra delar av Europa eller, för den delen, på andra ställen i världen. Som tur är finns biståndsgivare och trupper från andra delar av världen än Sverige. Vi måste också hela tiden värdera hur vi arbetar. En av de saker som vi nog har varit dåliga på i Sverige traditionellt, precis som i många andra länder, är att se att kvinnor har behov av andra typer av stöd. Kvinnor har andra kunskaper, andra kompetenser än vad män har. Vi har varit dåliga på att planera in det. Jag tycker att vi har blivit bättre men att det kan utvecklas. Därför har vi den interdepartementala arbetsgruppen om resolution 1325. Men vi har också ett projekt som jobbar med jämställdhetsintegrering generellt, specifikt på UD. Det kommer också att leda till en förbättrad syn på de här frågorna vad gäller just UD:s ansvarsområde. Vi måste orka jobba på alla möjliga nivåer med de här frågorna. Det är sammanfattningen av det jag sade. Om jag minns rätt har nätverket Operation 1325 skickat in en ansökan som ligger hos Sida. Jag tror inte att den hamnade på UD. Jag tror att den behandlas just nu. Jag kan gärna återkomma i den frågan.

Carin Jämtin (S)

Anf. 94 Carin Jämtin (S)

Fru talman! Jag delar helt Rosita Runegrunds syn på att den här resolutionen är helt central i allt vårt internationella arbete efter katastrofer och i samband med fredsoperationer av olika slag. Det är just därför vi har tillsatt den här interdepartementala arbetsgruppen, som i sig inte kommer att lösa det här problemet men som kommer att kunna se var utbildningsinsatser behöver sättas in, var andra typer av insatser behöver sättas in, om det är något speciellt vi behöver göra på något departement och så vidare, men också vilka internationella aktörer vi måste samarbeta med. Vi kan med säkerhet göra en del mer i vårt eget biståndsarbete. Vi kan säkert oftare ta på könsglasögonen när vi tittar på humanitära insatser och katastrofinsatser. Men vi måste också påverka andra biståndsgivare, andra humanitära organs arbete runtomkring i världen och också andra länders fredsbevarande truppers agerande runtomkring i världen. Vi måste klara av det också. Det gäller att vi hittar kanaler för att påverka ute i världen, precis som Rosita Runegrund sade. Jag säger som jag brukar säga här i talarstolen, att jag hoppas att vi för kampen gemensamt på den internationella arenan. Jag pratar med regeringsföreträdare men också med företrädare för internationella socialdemokratiska partier, och jag hoppas att Rosita Runegrund pratar om de här frågorna med sina kristdemokratiska partikolleger runtomkring i världen, för att påverka kristdemokratiska regeringar i andra delar av Europa eller, för den delen, på andra ställen i världen. Som tur är finns biståndsgivare och trupper från andra delar av världen än Sverige. Vi måste också hela tiden värdera hur vi arbetar. En av de saker som vi nog har varit dåliga på i Sverige traditionellt, precis som i många andra länder, är att se att kvinnor har behov av andra typer av stöd. Kvinnor har andra kunskaper, andra kompetenser än vad män har. Vi har varit dåliga på att planera in det. Jag tycker att vi har blivit bättre men att det kan utvecklas. Därför har vi den interdepartementala arbetsgruppen om resolution 1325. Men vi har också ett projekt som jobbar med jämställdhetsintegrering generellt, specifikt på UD. Det kommer också att leda till en förbättrad syn på de här frågorna vad gäller just UD:s ansvarsområde. Vi måste orka jobba på alla möjliga nivåer med de här frågorna. Det är sammanfattningen av det jag sade. Om jag minns rätt har nätverket Operation 1325 skickat in en ansökan som ligger hos Sida. Jag tror inte att den hamnade på UD. Jag tror att den behandlas just nu. Jag kan gärna återkomma i den frågan.

Carin Jämtin (S)

Anf. 94 Carin Jämtin (S)

Fru talman! Jag delar helt Rosita Runegrunds syn på att den här resolutionen är helt central i allt vårt internationella arbete efter katastrofer och i samband med fredsoperationer av olika slag. Det är just därför vi har tillsatt den här interdepartementala arbetsgruppen, som i sig inte kommer att lösa det här problemet men som kommer att kunna se var utbildningsinsatser behöver sättas in, var andra typer av insatser behöver sättas in, om det är något speciellt vi behöver göra på något departement och så vidare, men också vilka internationella aktörer vi måste samarbeta med. Vi kan med säkerhet göra en del mer i vårt eget biståndsarbete. Vi kan säkert oftare ta på könsglasögonen när vi tittar på humanitära insatser och katastrofinsatser. Men vi måste också påverka andra biståndsgivare, andra humanitära organs arbete runtomkring i världen och också andra länders fredsbevarande truppers agerande runtomkring i världen. Vi måste klara av det också. Det gäller att vi hittar kanaler för att påverka ute i världen, precis som Rosita Runegrund sade. Jag säger som jag brukar säga här i talarstolen, att jag hoppas att vi för kampen gemensamt på den internationella arenan. Jag pratar med regeringsföreträdare men också med företrädare för internationella socialdemokratiska partier, och jag hoppas att Rosita Runegrund pratar om de här frågorna med sina kristdemokratiska partikolleger runtomkring i världen, för att påverka kristdemokratiska regeringar i andra delar av Europa eller, för den delen, på andra ställen i världen. Som tur är finns biståndsgivare och trupper från andra delar av världen än Sverige. Vi måste också hela tiden värdera hur vi arbetar. En av de saker som vi nog har varit dåliga på i Sverige traditionellt, precis som i många andra länder, är att se att kvinnor har behov av andra typer av stöd. Kvinnor har andra kunskaper, andra kompetenser än vad män har. Vi har varit dåliga på att planera in det. Jag tycker att vi har blivit bättre men att det kan utvecklas. Därför har vi den interdepartementala arbetsgruppen om resolution 1325. Men vi har också ett projekt som jobbar med jämställdhetsintegrering generellt, specifikt på UD. Det kommer också att leda till en förbättrad syn på de här frågorna vad gäller just UD:s ansvarsområde. Vi måste orka jobba på alla möjliga nivåer med de här frågorna. Det är sammanfattningen av det jag sade. Om jag minns rätt har nätverket Operation 1325 skickat in en ansökan som ligger hos Sida. Jag tror inte att den hamnade på UD. Jag tror att den behandlas just nu. Jag kan gärna återkomma i den frågan.

Carin Jämtin (S)

Anf. 94 Carin Jämtin (S)

Fru talman! Jag delar helt Rosita Runegrunds syn på att den här resolutionen är helt central i allt vårt internationella arbete efter katastrofer och i samband med fredsoperationer av olika slag. Det är just därför vi har tillsatt den här interdepartementala arbetsgruppen, som i sig inte kommer att lösa det här problemet men som kommer att kunna se var utbildningsinsatser behöver sättas in, var andra typer av insatser behöver sättas in, om det är något speciellt vi behöver göra på något departement och så vidare, men också vilka internationella aktörer vi måste samarbeta med. Vi kan med säkerhet göra en del mer i vårt eget biståndsarbete. Vi kan säkert oftare ta på könsglasögonen när vi tittar på humanitära insatser och katastrofinsatser. Men vi måste också påverka andra biståndsgivare, andra humanitära organs arbete runtomkring i världen och också andra länders fredsbevarande truppers agerande runtomkring i världen. Vi måste klara av det också. Det gäller att vi hittar kanaler för att påverka ute i världen, precis som Rosita Runegrund sade. Jag säger som jag brukar säga här i talarstolen, att jag hoppas att vi för kampen gemensamt på den internationella arenan. Jag pratar med regeringsföreträdare men också med företrädare för internationella socialdemokratiska partier, och jag hoppas att Rosita Runegrund pratar om de här frågorna med sina kristdemokratiska partikolleger runtomkring i världen, för att påverka kristdemokratiska regeringar i andra delar av Europa eller, för den delen, på andra ställen i världen. Som tur är finns biståndsgivare och trupper från andra delar av världen än Sverige. Vi måste också hela tiden värdera hur vi arbetar. En av de saker som vi nog har varit dåliga på i Sverige traditionellt, precis som i många andra länder, är att se att kvinnor har behov av andra typer av stöd. Kvinnor har andra kunskaper, andra kompetenser än vad män har. Vi har varit dåliga på att planera in det. Jag tycker att vi har blivit bättre men att det kan utvecklas. Därför har vi den interdepartementala arbetsgruppen om resolution 1325. Men vi har också ett projekt som jobbar med jämställdhetsintegrering generellt, specifikt på UD. Det kommer också att leda till en förbättrad syn på de här frågorna vad gäller just UD:s ansvarsområde. Vi måste orka jobba på alla möjliga nivåer med de här frågorna. Det är sammanfattningen av det jag sade. Om jag minns rätt har nätverket Operation 1325 skickat in en ansökan som ligger hos Sida. Jag tror inte att den hamnade på UD. Jag tror att den behandlas just nu. Jag kan gärna återkomma i den frågan.

Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 95 Rosita Runegrund (Kd)

Fru talman! När det gäller Operation 1325 är det nog rätt som biståndsministern säger, att ansökan inte ligger hos UD utan hos någon organisation under Sida. Men den behöver stödet från ministern. Egentligen är vi inte oeniga i den här frågan. Det är ändå ett sätt för oss att pressa på. När det första betänkandet om Liberia kom fanns inte detta med. Det är trögt på departementen. Det har inte varit självklarheter. Nu ser jag att det har skett en förbättring, på grund av att den interdepartementala gruppen har bildats. Men det finns väldigt mycket kvar att göra. När betänkandet om Liberia kom andra gången var det inte självklart att det var med. Vi från utrikesutskottet fick påpeka att vi ville ha det skrivet, att det ska finnas med. För ett antal år sedan när jag bodde i Angola, i slutet på 80-talet, såg jag FN-missioner som arbetade och det som fanns runtomkring. Där såg man hur viktigt det är att kvinnor finns med i olika fredsprocesser och i processen över huvud taget. Då ville ingen inom FN-systemet erkänna att man utnyttjade kvinnor och barn sexuellt. I dag är det tillåtet att tala om det. Nu, när det är tillåtet, tror jag också att vi kan påverka och göra mycket mer. Vi har ingenting att förlora utan allt att vinna på att få med kvinnorna i fredsprocesserna. Tack för debatten.

Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 95 Rosita Runegrund (Kd)

Fru talman! När det gäller Operation 1325 är det nog rätt som biståndsministern säger, att ansökan inte ligger hos UD utan hos någon organisation under Sida. Men den behöver stödet från ministern. Egentligen är vi inte oeniga i den här frågan. Det är ändå ett sätt för oss att pressa på. När det första betänkandet om Liberia kom fanns inte detta med. Det är trögt på departementen. Det har inte varit självklarheter. Nu ser jag att det har skett en förbättring, på grund av att den interdepartementala gruppen har bildats. Men det finns väldigt mycket kvar att göra. När betänkandet om Liberia kom andra gången var det inte självklart att det var med. Vi från utrikesutskottet fick påpeka att vi ville ha det skrivet, att det ska finnas med. För ett antal år sedan när jag bodde i Angola, i slutet på 80-talet, såg jag FN-missioner som arbetade och det som fanns runtomkring. Där såg man hur viktigt det är att kvinnor finns med i olika fredsprocesser och i processen över huvud taget. Då ville ingen inom FN-systemet erkänna att man utnyttjade kvinnor och barn sexuellt. I dag är det tillåtet att tala om det. Nu, när det är tillåtet, tror jag också att vi kan påverka och göra mycket mer. Vi har ingenting att förlora utan allt att vinna på att få med kvinnorna i fredsprocesserna. Tack för debatten.

Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 95 Rosita Runegrund (Kd)

Fru talman! När det gäller Operation 1325 är det nog rätt som biståndsministern säger, att ansökan inte ligger hos UD utan hos någon organisation under Sida. Men den behöver stödet från ministern. Egentligen är vi inte oeniga i den här frågan. Det är ändå ett sätt för oss att pressa på. När det första betänkandet om Liberia kom fanns inte detta med. Det är trögt på departementen. Det har inte varit självklarheter. Nu ser jag att det har skett en förbättring, på grund av att den interdepartementala gruppen har bildats. Men det finns väldigt mycket kvar att göra. När betänkandet om Liberia kom andra gången var det inte självklart att det var med. Vi från utrikesutskottet fick påpeka att vi ville ha det skrivet, att det ska finnas med. För ett antal år sedan när jag bodde i Angola, i slutet på 80-talet, såg jag FN-missioner som arbetade och det som fanns runtomkring. Där såg man hur viktigt det är att kvinnor finns med i olika fredsprocesser och i processen över huvud taget. Då ville ingen inom FN-systemet erkänna att man utnyttjade kvinnor och barn sexuellt. I dag är det tillåtet att tala om det. Nu, när det är tillåtet, tror jag också att vi kan påverka och göra mycket mer. Vi har ingenting att förlora utan allt att vinna på att få med kvinnorna i fredsprocesserna. Tack för debatten.

FN-resolution 1325

Interpellationen är besvarad

Händelser

Interpellationer

Interpellationen

Debatt

Webb-tv: FN-resolution 1325

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 90 Carin Jämtin (S)

Anf. 90 Carin Jämtin (S)

Anf. 90 Carin Jämtin (S)

Anf. 91 Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 91 Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 91 Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 92 Carin Jämtin (S)

Anf. 92 Carin Jämtin (S)

Anf. 93 Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 94 Carin Jämtin (S)

Anf. 94 Carin Jämtin (S)

Anf. 94 Carin Jämtin (S)

Anf. 94 Carin Jämtin (S)

Anf. 95 Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 95 Rosita Runegrund (Kd)

Anf. 95 Rosita Runegrund (Kd)

Intressenter

Frågeställare

Ställd till

Besvarad av

Interpellationer