Finskspråkiga radiosändningar
Interpellation 2005/06:234 av Lundström, Nina (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-02-02
- Anmäld
- 2006-02-02
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2006-02-16
- Sista svarsdatum
- 2006-02-16
- Besvarad
- 2006-02-24
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 2 februari
Interpellation 2005/06:234 av Nina Lundström (fp) till utbildnings- och kulturminister Leif Pagrotsky (s)
Finskspråkiga radiosändningar
Beslutet att inte bygga ut DAB-satsningen har mött starka reaktioner från landets sverigefinska organisationer, då denna teknikfråga sammankopplats med det framtida programutbudet. Beslutet kring DAB ger följdfrågor om framtiden för program och sändningar på nationella minoritetsspråk som det finska språket. Folkpartiets grunduppfattning är att politiker ska förhålla sig teknikneutrala. Däremot finns det anledning att framhålla betydelsen av sändningar och programutbud på minoritetsspråk.
Regeringen har deklarerat att man avser att behandla frågan om den finskspråkiga radiokanalens framtid till våren och de finskspråkiga sändningarnas framtid är därmed oviss. Regeringens utlovade public service-proposition borde rimligen inkludera även synsätt på denna fråga.
Den sverigefinska minoriteten är en av landets nationella minoriteter. Public service har som uppdrag att underlätta dessa minoriteters möjligheter att del av sitt eget språk.
Sverige ratificerade år 2000 Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Det innebär ett erkännande av Sveriges nationella minoriteter och deras språk och att minoritetsspråken ska ges stöd för att hållas levande.
Enligt de gällande sändningstillstånden för Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio ska insatserna för språkliga och etniska minoriteter öka. Samiska, finska, meänkieli och romani chib ska enligt sändningstillstånden ha en särställning, och hänsyn ska tas till att även jiddisch är ett nationellt minoritetsspråk.
Mångfald är viktigt i ett liberalt tänkande. Medier som radio och tv har en mycket stor genomslagskraft. Deras betydelse som förmedlare av kultur- och samhällsliv, inte minst för unga människor, är mycket stor.
Med anledning av detta vill jag fråga kulturminister Leif Pagrotsky vilka åtgärder han avser att vidta för att den sverigefinska minoriteten, en av Sveriges fem nationella minoriteter, även i framtiden ska få möjlighet att lyssna på finskspråkiga sändningar och program, oavsett val av teknik.
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:234
Webb-tv: Finskspråkiga radiosändningar
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:79 Fredagen den 24 februariProtokoll 2005/06:79 6 § Svar på interpellation 2005/06:234 om finskspråkiga radiosändningar
Protokoll från debatten
Anf. 2 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Nina Lundström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för den sverigefinska minoritetens möjligheter att lyssna på finskspråkiga sändningar.
Sverige har vidtagit långtgående åtgärder för att värna de nationella minoriteterna i vårt land. Samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch har sedan 1999 status som minoritetsspråk. En särskild minoritetspolitik inrättades året därpå och regeringens insatser för att skydda de nationella minoriteterna och stödja minoritetsspråken spänner över områden såsom utbildning, kultur, demokrati samt icke-diskriminering.
Av Sveriges Radios sändningstillstånd framgår att företaget ska beakta språkliga och etniska minoriteters intressen och att Sveriges Radios insatser på detta område ska öka under tillståndsperioden. Av sändningstillståndet framgår också att minoritetsspråken samiska, finska, meänkieli och romani chib ska inta en särställning.
Frågan om Sveriges Radios sändningar av den finskspråkiga kanalen kräver ett klargörande. När det gäller valet att lägga delar av de finskspråkiga sändningarna i det digitala DAB-nätet så är det helt och hållet Sveriges Radios eget beslut och inte något som regering och riksdag ålagt bolaget. Regeringen har i propositionen inför innevarande tillståndsperiod pekat på risken med att lägga en del av de finska sändningarna i DAB-nätet då det försvårar tillgängligheten till programmen. Av sändningstillståndet till Sveriges Radio framgår också, mot bakgrund av regeringens påpekande, att företaget ska vidta särskilda åtgärder för att säkerställa en ökad tillgänglighet för just den finska språkgruppen. Som bekant har Sveriges Radios DAB-kanaler haft mycket få lyssnare och de mottagare som krävs för att ta del av sändningarna har varit dyra och bara sålts i ett mycket litet antal.
Det är ett viktigt ansvar för de tre
public service
-bolagen att göra tv- och radioprogram tillgängliga för grupper som tillhör språkliga och etniska minoriteter. Denna bedömning har inte ändrats av regeringens skrivelse om den digitala radiotekniken. Regeringen kommer att ta upp frågan om
public service
-bolagens ansvar för språkliga och etniska minoriteter i den proposition med förslag om nya villkor för
public service
-bolagen som lämnas till riksdagen i mars i år.
Anf. 3 Nina Lundström (Fp)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret.
Själva frågan handlar om hur man ska kunna säkerställa att finska lyssnare, med hänsyn till den lagstiftning om nationella minoriteter som finns, även i framtiden ska kunna ta del av ett programutbud på finska. Det är synd att det ofta blir en teknikdiskussion i stället för en innehålls- och lyssnardiskussion. Man talar om DAB- och FM-nätet och så vidare. Som politiker är det ibland svårt att greppa området. Det blir hela tiden en fråga om teknik.
Jag menar att politiker ska vara teknikneutrala. Det är utgångspunkten. Men här finns en intressant frågeställning med tanke på den lagstiftning som finns.
Exempelvis har man i Styrelsen för psykologiskt försvar belyst mediesituationen för nationella minoriteter. Det gäller just lagstiftningen från 1999 och ratificeringen av Europarådskonventionen, där man i artikel 9 tydligt säger att just mediebilden är väldigt viktig för de nationella minoriteterna. Där lyfter man fram frågan om det till och med ska finnas en radiokanal för nationella minoriteter, eller om man ska ha en annan typ av lösning.
Den fråga som har väckts med anledning av skrivelsen, och som jag tycker är primär och intressant, är: Är redan skrivelsen i sig ett vägval, oavsett vilken proposition som regeringen lägger fram under våren? Vad är regeringens intentioner? Man måste vara medveten om att tekniken kan vara både en möjlighet och ett hinder. Frågan är: Kommer ett vägval att göras i och med skrivelsen?
Det finns en stor oro bland de finska lyssnarna. Man upplever att frågan hänger i luften, och man vill veta när vägvalet sker. Det är viktigt att komma ihåg den lagstiftning som gjordes 1999.
När man gjorde en genomlysning utifrån Europarådets konventioner kunde man konstatera att Sverige hade kommit en bra bit på väg just i den här frågan, även om Sverige har fått kritik på andra områden när det gäller tillämpningen av lagstiftningen om nationella minoriteter. Men just i det här avseendet har man fått en del beröm.
Det är viktigt att fundera över konsumentperspektivet. Och självfallet hamnar man i en teknikdiskussion om Post- och telestyrelsen säger att FM-nätet inte medger ytterligare utbyggnad. Det är jag medveten om.
Men vad är regeringens inställning i dag, och vad innebär beslutet om skrivelsen? Sker vägvalet nu? Finns det en möjlighet att garantera att lyssnarna även i framtiden ska kunna ta del av utbudet?
I det här fallet diskuterar man framför allt Sisuradio. Det är också den diskussionen som har föranlett min interpellation. Det är ju den kanal som sänds genom DAB, förutom genom IP-nätet. Innebär skrivelsen att Sisuradio kommer att läggas ned? Det är en viktig och väsentlig frågeställning.
I övrigt kan jag konstatera att radion har särskilda utmaningar. Det går inte utan vidare att jämföra detta med frågan om digital-tv. Det finns ett krav från lyssnaren på att vara mobil och transportabel. Man ska kunna ta emot sändningar oavsett om man sitter i fritidsbåten, ligger i hängmattan, sitter på en badstrand eller är på jobbet. Tillgängligheten är ju en utmaning för radion.
Men min fråga är alltså: Vad innebär skrivelsen?
Anf. 4 Dan Kihlström (Kd)
Herr talman! Jag ville vara med i den här debatten, för detta är frågor som intresserar mig mycket.
Visst är det Sveriges Radios eget beslut att Sisu ska sända i DAB-radion, men vi ska inte glömma bort att det är vi här som har gett möjligheten att sända de finska programmen i DAB - även om det nu har kommit ett annat beslut. Men det handlar ju också om tillgänglighet för minoriteterna. I det här fallet gäller frågan Sisuradion.
Min grundsyn är att vi behöver
public service
.
Public service
är viktig i vårt land. Dess stora uppgift finns på det här området. Det gäller tillgänglighet för minoriteterna, och där är de finska sändningarna, av typen Sisuradio, särskilt viktiga.
Jag har suttit med både i DAB-utredningen och i
Public servic
e-utredningen. Där har frågor om minoriteterna varit högt uppe på dagordningen. I utredningen har vi sagt att minoriteterna i fortsättningen ska vara ett prioriterat område för
public service
i fortsättningen. Vi vill se en fortsatt förbättring för minoriteterna. Det kan ske på olika sätt. Det kan handla om förändrade sändningstider. Det kan också handla om att bättre utnyttja den digitala tekniken och om att använda webben på ett bättre sätt.
Man kan ha olika synpunkter på DAB-frågan. Kulturministern har gett besked, och jag tror att det är bra för hela branschen att man har fått ett besked.
Men DAB hade också sina fördelar. Att Sisu kunde utöka sin sändningstid i förhållande till vad man kunde i FM-nätet är ett exempel på det. Det finns också andra kanaler som det inte finns plats för i FM-nätet, som Nina Lundström sade. Det är ju en fråga om frekvenser. Det uppstår ett problem, och man kan undra vad som kommer att hända med de finska sändningarna om de nu ska tillbaka till FM-bandet igen. Var ska de in någonstans, i vilken kanal ska de sändas och hur mycket tid kan de få?
Det viktigaste är trots allt innehållet. Vi kan diskutera mycket om teknik. Men när det gäller
public service
är programinnehåll viktigare än själva tekniken.
Anf. 5 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! För mig och för Socialdemokraterna är det oerhört viktigt att våra minoriteter har ett bra utbud av kultur, nyheter och samhällsinformation på minoritetsspråken. Vi har värnat det, och vi kommer att fortsätta att värna det.
I själva verket är detta för mig ett av de viktiga skälen till att
public service
är så viktigt. Det här är grupper som inte kan få sina intressen tillgodosedda inom ramen för en privat organisation av radioverksamheten i Sverige. Det vill jag gärna slå fast inledningsvis. Jag konstaterar att Dan Kihlström i sitt anförande sade saker som är ungefär desamma som jag nu sade.
I det nuvarande sändningstillståndet för Sveriges Radio står klart skrivet att man ska öka sina åtaganden på minoritetsspråken genom hela avtalsperioden. Sveriges Radio har själv valt, och det är inget som kommer härifrån riksdagen eller från regeringen, att förlägga en del av de finska sändningarna i DAB-nätet trots att det nästan inte når någon alls och trots att nästan inga finskspråkiga människor äger en DAB-radioapparat.
Det är ett sätt att skapa mer utrymme för mer program, eftersom ju FM-bandet är fullt. Det är fullt beroende på att Birgit Friggebo som kulturminister delade ut allt tillgängligt utrymme som fanns till privatradiostationerna, till hitkanalerna, med väldigt långa sändningstillstånd. Det är vad som gör att det nu är fullt.
Nina Lundström frågar mig: Vad innebär det nu att regeringen har lämnat en skrivelse till riksdagen med besked i DAB-frågan? Jag ser inte riktigt vad det skulle innebära i den här frågan. Vill Sveriges Radio fortsätta att sända finskspråkig radio på DAB är de fria att göra att göra det. Det är inget som vi varken förbjuder eller påbjuder, utan det är Sveriges Radios eget beslut. Om de tycker att detta har varit framgångsrikt och värt pengarna kan de fortsätta; tycker de att det har varit en flopp kan de sluta. Det är deras beslut. Det åtagande vi har lagt på Sveriges Radio är att de ska öka sina insatser för minoritetsspråken.
Låt mig åter säga, och det är återigen med instämmande med Dan Kihlström, att man måste slå vakt om
public service
om man tycker att det är viktiga frågor. Folkpartiet vill upplösa Sveriges Radio. Folkpartiet vill att
public service
inte ska finnas på det sätt som vi känner det nu varken vad gäller tv eller vad gäller radio. Där är Kristdemokraterna och Centerpartiet med på samma linje som alla andra riksdagspartier. Där är det Folkpartiet och i viss mån Moderaterna som skiljer ut sig med en helt annan linje.
Min fråga är mycket enkel. Hur ska de finskspråkiga och meänkielitalarna få sitt tillgodosett om Sveriges Radio inte finns och
public service
tas bort, eftersom
public service
ju snedvrider konkurrensen? Konkurrensen och de privata operatörernas intresse är viktigare än de intressen som för kristdemokrater och socialdemokrater dominerar perspektivet när vi bestämmer hur vi vill ha radioverksamheten i Sverige. Kan ni reda ut hur det ska gå till att i det radiolandskap som Folkpartiet vill ha åstadkomma bra kultur, bra samhällsinformation på till exempel finska, meänkieli och andra minoritetsspråk? Det skulle jag väldigt gärna vilja höra.
Anf. 6 Nina Lundström (Fp)
Herr talman! Det här ämnet engagerar så oerhört mycket att det till och med är svårt att hålla talartiden. Jag ska försöka att prata än fortare för att hinna säga vad jag tänkte säga här i dag.
Statsrådet kan välja att göra detta till en debatt om Folkpartiets mediepolitik. Statsrådet är väl införstått med vilka förslag som Folkpartiet har lagt fram både i motionerna om de nationella minoriteterna och i den mediepolitiska motionen.
För att spara min tid tänker jag inte gå in i en debatt annat än att påminna om att vad gäller finansieringen har Folkpartiet ett helt annat förslag som också är fristående från politiken, så att inte politiken kommer in och påverkar utbudet genom finansieringen, genom fristående fonder etcetera. Detta vet statsrådet mycket väl om.
Det som jag menar är viktigt är att det just nu finns en pågående behandling om en skrivelse. I skrivelsen säger regeringen att fortsättningen om exempelvis de frågor som handlar om nationella minoriteter kommer att behandlas i
public service
-propositionen. Jag vill i dag veta på vilket sätt frågorna hänger ihop om vägvalet sker i dag. Det tycker jag ska stå i fokus.
I både
Minoritetsmedier
och
minoritetsmediepolitik i Sverige
, som Styrelsen för psykologiskt försvar tog fram, och i regeringens utredning
Rätten till mitt språk - förstärkt minoritetsskydd
, som handlar om nationella minoriteter behandlas mediepolitiken. Den finsktalande publiken i Sverige uppgår enligt Ruab till 469 000 personer varav 43 % har lyssnat det senaste halvåret. Enligt Ruab är det bara 5 % av lyssnarna som lyssnar genom Internet.
I och med att detta är den största nationella minoritetsgruppen i Sverige är det viktigt att fundera över det. På något sätt ska man och också statsrådet ställa sig frågan: Varför oroar skrivelsen så många av de finsktalande lyssnarna? Man känner oro för vad som komma skall.
Det är självfallet upp till SR att välja teknikform. Jag inledde med att säga att politiken ska förhålla sig teknikneutral. Men regeringen har lagt fram en skrivelse och ska återkomma med en proposition. Det är viktigt att känna av vilka vägval regeringen gör. Det är vad vi har att förhålla oss till just i dag.
Det är viktigt att lyfta fram detta och möjligheten att mobilt kunna lyssna. Men frågan handlar inte bara om nationella minoriteter. Den andra stora fråga som också diskuteras är tillgängligheten för exempelvis funktionshindrade som har olika begränsningar. Där vet vi också att kvaliteten i sändningar är oerhört väsentlig och viktig.
Jag vill återkomma till frågan som jag inte fick svar på. På vilket sätt kommer skrivelsen i sig att påverka fortsättningen och propositionen om
public service
? Görs vägvalet nu? Kommer det i realiteten att innebära begränsningar för de nationella minoriteterna? Det är grundfrågeställningen i dag.
Anf. 7 Dan Kihlström (Kd)
Herr talman! Först vill jag säga något som frekvensfrågan igen. Den tycker jag att vi ska ta på stort allvar och kanske inte i första hand gå tillbaka till Friggebos tid. Det kan inte vara så att kulturministern menar att hela FM-nätet bara ska vara till för Sveriges Radio. Det är en resursfråga. Jag har studerat frekvensfrågan en hel del. Det finns saker att göra. Frågan är om det inte skulle utredas på allvar vad vi kan göra med FM-nätet i framtiden.
Jag vill ta upp möjligheten att sända också i det marksända digital-tv-nätet, eftersom vi har fått det svar som vi har fått. Här finns en möjlighet att vara med i ett samarbete med Sveriges Television och att sända ut de digitala kanalerna i det marksända digital-tv-nätet. Jag skulle vilja veta hur ministern ser på det och var frågan ligger i dag.
Inför
public service-
propositionen som kommer om ungefär en månad har minoritetssändningarna fått hög aktualitet, också med tanke på det DAB-beslut som har fattats. Det ska bli väldigt intressant att få ta del av förslagen från kulturministern när det gäller
public service
-propositionen och de här frågorna.
Anf. 8 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Nina Lundström talade väldigt fort och lyckades därmed hålla talartiden. Men hon lyckades ändå säga väldigt mycket om andra saker än det som jag tycker är huvudfrågan. För att inte gå i samma fälla ska jag inleda med att svara på Nina Lundströms enda fråga till mig.
Mitt svar på frågan om vad
public service
-propositionen kommer att säga om minoritetsspråken är så här: Den propositionen kommer till riksdagen så småningom. Då kan vi diskutera den ordentligt. Jag brukar inte ta det i förskott. Det är ett enkelt knep att ställa frågan: Vad kommer du att säga om två månader? Säg det i dag!
Jag ska göra ett undantag och säga följande. Jag kommer inte att stå bakom en proposition med sänkta ambitioner på minoritetsspråksområdet. Min inriktning är att vi ska fortsätta att höja ambitionerna. Det är mitt svar klart och tydligt, kort och koncist.
Nu vill jag återgå till den fråga som jag tycker är huvudfrågan. Jag beklagar att Nina Lundström inte ville berätta vad Folkpartiet ville åstadkomma minoritetsspråksmässigt med sin konstiga radiopolitik som innebär att Sveriges Radios försvinner.
I stället säger Nina Lundström att det står att läsa i något dokument. Det står att läsa här och det står att läsa där, och det vet ministern så det ska jag inte ta tid med, säger hon. Men vi har ju en läktare med åskådare! Vi har ju finskspråkiga människor runtom i Sverige som är intresserade av detta. Varför hemlighålla för dem vad politiken går ut på och i stället säga att ministern säkert känner till detta?
Ja, jag känner till det. Och jag säger som jag uppfattar det: Det här kommer att försvinna. Gert Fylkings kanal kommer inte att vilja sända på finska. Det tror jag inte att de andra kommersiella kanalerna vill göra heller. Om Sveriges Radio försvinner så kommer den enda garanten för finskspråkiga sändningar som finns att försvinna. Vår möjlighet att påverka detta kommer att försvinna. Det är därför Folkpartiet är så ensamt och isolerat tillsammans med det andra utkantspartiet, Moderaterna, när hela det hela övriga politiska fältet har en gemensam uppfattning om att vi ska slå vakt om
public service
. Det var senast nu manifesterat av Dan Kihlström, som inleder hela sitt anförande med ett fundamentalt fastslående av den principen.
Där mäler Folkpartiet sig ur. Jag tycker att Folkpartiet har en redovisningsskyldighet inför läktaren, inför protokollet och inför de finskspråkiga människorna i Sverige. Ni måste reda ut hur detta ska gå till. Vad kommer det att innebära? Det räcker inte med att säga att jag har fel. Säg vad som är rätt i stället för att bara vifta bort det!
Jag påstår att de finskspråkiga sändningarna är hotade helt och hållet om Folkpartiet får bestämma över de här frågorna. Risken är uppenbar. Förra gången det var en borgerlig regering fick Folkpartiet bestämma över detta. Därför har vi inga frekvensutrymmen kvar för en minoritetskanal. De ligger på Britney Spears-kanalerna. Jag tycker att det är bra att vi har många kanaler. Det är inte snack om det, men det går inte samtidigt att säga att det är ett problem att vi inte har fler
public service
-kanaler.
Till slut gäller det kaffekoppsavtalet. Dan Kihlström frågar mig vad som händer på tv-området. Det är lite vid sidan om, och jag tar gärna chansen eftersom det är en fråga av hög aktualitet. Kaffekoppsavtalet är det avtal som Olof Palme och Finlands statsminister Kalevi Sorsa skakade hand om över ett kaffebord i Finland en gång på 80-talet. Det innebar att svensk tv ska vara tillgänglig i Finland och finsk tv ska vara tillgänglig i Sverige. Nu när vi går över till digital teknik måste detta göras om.
Jag och regeringen kommer att se till - det framgår av det beslut som regeringen fattade i går - att när de analoga finskspråkiga sändningarna upphör, vilket jag räknar med blir nästa år, så kommer de att ersättas av den finska kanalen på motsvarande sätt i det digitala nätet med större spridning än det analoga har i dag. Det blir alltså en ambitionshöjning. Det är mitt besked till Dan Kihlström och mitt glädjande besked till de människor i Sverige som är intresserade av de finskspråkiga sändningarna.
Anf. 9 Nina Lundström (Fp)
Herr talman! En ledamots interpellationsverktyg handlar om att få ställa frågor till regeringen om dess politik. I och med att det ligger en skrivelse för behandling i riksdagen som ska åtföljas av en proposition enligt skrivelsen så kändes det angeläget att få ta upp frågan.
Jag lyssnade på utbildnings- och kulturministern i går när han ställde samma frågor till Lennart Kollmats i tv-sändningen från frågestunden. Jag vet alltså att utbildnings- och kulturministern är mycket väl medveten om att Folkpartiets finansieringsalternativ för hur man har programverksamhet med de fristående fonderna och de lösningar som också ligger till grund för den nationella minoritetspolitiken finns mycket väl beskrivet.
I och med att jag har så kort, begränsad tid tänkte jag använda interpellationsverktyget för att ställa frågor till regeringen med anledning av den behandling som pågår i riksdagen av regeringens förslag.
Jag vill påminna om att regeringen fattade ett beslut den 19 juni 1997 om att ge SR tillstånd att sända finska i DAB-kanalen. Den 1 januari har det här pågått i åtta år. Jag menar att det här med all tydlighet visar på att inte ens
public service
självt helt har möjligheter att påverka sin tillvaro. De politiska besluten påverkar.
Folkpartiet vill att vi ska ha en mediepolitik som ger möjlighet för aktörerna att agera utan politikens inblandning på så sätt. Politikens beslut påverkar också verksamheten. Jag tycker att det här är det stora bekymret. Men för oss i Folkpartiet är det en självklarhet att finansiera programverksamheten och se till att våra nationella minoriteter får en möjlighet att ta del av medieutbudet.
Jag tyckte också att det fanns en tillfällighet att föra en diskussion här om hur besluten påverkar varandra. Jag beklagar att kultur- och utbildningsministern ändå väljer att göra detta till en debatt om Folkpartiets politik i stället för att ta chansen att beskriva vad regeringen vill göra.
Anf. 10 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Snälla nån - jag har ju svarat fullt ut på den enda fråga som Nina Lundström har ställt! Jag kan upprepa svaret. Men när jag har svarat så är det väl dags för debatt? Jag har framför mig reglerna för vad vi håller på med. Här står det att det är just debatt. Det finns ett annat institut i umgänget mellan regering och riksdag, nämligen frågeinstitutet. Är det så att ledamöter har frågor så kan man ställa dem i frågeform. Men om man vill ha debatt så får man ha en debatt. Därför måste det vara rimligt att jag också svarar med att ställa motfrågor. Vad vill ni göra? Jag tycker att det här är ett konstigt sätt att gömma sig.
Mitt svar på frågan är: Vi ska inte sänka ambitionerna för minoritetsradion. Vi ska tvärtom höja dem. Jag är mycket optimistisk om detta. Tekniken gör stora framsteg. Vi har webbradion och vi har poddradion. Radion når fler. Det blir flexiblare, billigare och enklare. Vi ska behålla FM och vi ska inte kasta ut 30 miljoner radioapparater, om det är det som DAB-förespråkandet innebär. Jag förstår inte riktigt det här.
Min enkla reflexion är: Folkpartiet har föreslagit att Sveriges Radio ska försvinna. I stället ska man ha en fond som ska finansieras på något flummigt sätt. Där ska man kunna söka pengar. Ska Gert Fylking söka pengar för att prata finska i morgonprogrammen? Vem ska söka pengar? Hur ska det gå till? Vilka företag och vilka privatradiostationer har visat intresse för detta? Det är ju privatradiostationer som får ta hela initiativet och som får hela frågan i knäet med Folkpartiets alternativ.
Jag konstaterar att Nina Lundström avstår från chansen att stilla oron och förklara hur det ligger till. I stället ägnar hon sin debattid åt att debattera debattregler. Jag tolkar det som att man inte har svar som är sådana att det lugnar människorna och att man därför tycker att det är mindre skadligt att hålla tyst än att berätta hur det ligger till. Det är den enda tolkning som går att göra av att Nina Lundström flyr debatten och väljer att inte berätta för den finskspråkiga minoriteten i Sverige hur dess intressen ska tillgodoses i Folkpartiets radiolandskap, där Sveriges Radio inte finns.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.