Färre kvinnor inom försvaret

Interpellation 2005/06:406 av de Pourbaix-Lundin, Marietta (m)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-05-16
Anmäld
2006-05-16
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2006-05-29
Sista svarsdatum
2006-06-07
Besvarad
2006-06-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 16 maj

Interpellation 2005/06:406 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till försvarsminister Leni Björklund (s)

Färre kvinnor inom försvaret

Både den socialdemokratiska regeringen och en enig riksdag är överens om att det behövs fler kvinnor inom Försvarsmakten.

Försvarsbeslutet i december 2004 innebar stora neddragningar av det svenska försvaret. Många yrkeseofficerare fick gå. Följden blev att eftersom många kvinnliga yrkesofficerare tillhörde de yngre så fick de gå enligt principen sist in först ut. Regeringen var väl medveten om att detta skulle ske men gav inte ÖB några verktyg för att uppnå målet om fler kvinnor inom försvaret.

Av besparingsskäl tvingades ÖB stoppa intagningen till yrkesofficersutbildningen under två års tid. Detta har medfört att ett stort antal kvinnor som gjort sin värnplikt med målet att bli yrkesofficerare har tvingats lägga om sina planer.

Det visar sig nu också att antalet värnpliktiga kvinnor minskar rejält. Samtidigt kommer motstridiga uppgifter om vilka krav som ska ställas på kvinnliga värnpliktiga. Ska samma stränga krav gälla för kvinnor som för män när det gäller muskelstyrkan eller inte?

Totalt har bilden av Försvarsmakten blivit allt mindre attraktiv för en kvinna som önskar söka sig till utbildning och arbete inom Försvarsmakten trots önskemål från beslutsfattare om motsatsen.

Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att det ska bli en jämnare könsfördelning inom försvaret?

Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att fler kvinnor ska göra värnplikten?

Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att fler kvinnor ska bli yrkesofficerare?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2005/06:406, Färre kvinnor inom försvaret

Interpellationsdebatt 2005/06:406

Webb-tv: Färre kvinnor inom försvaret

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 164 Leni Björklund (S)
Herr talman! Marietta de Pourbaix-Lundin har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att 1. det ska bli en jämnare könsfördelning inom försvaret, 2. fler kvinnor ska göra värnplikten och 3. fler kvinnor ska bli yrkesofficerare. Låt mig inleda med att konstatera att det genom Försvarsberedningens arbete har funnits en bred politisk enighet om försvarsreformens målsättningar och genomförande. ÖB har sedan i sin roll som myndighetschef möjligheten att använda olika verktyg för att genomföra förändringar i syfte att nå dessa målsättningar, med beaktande av jämställdheten i myndigheten. Frågan om jämställdhet inom Försvarsmakten är en prioriterad fråga för regeringen. Regeringen ställer tydliga krav på Försvarsmakten inom jämställdhetsområdet, både genom regeringens generella jämställdhetspolitik och genom särskilda uppdrag till Försvarsmakten. I syfte att ytterligare tydliggöra myndigheternas ansvar och möjligheter att bidra till förverkligandet av regeringens jämställdhetspolitik har bland annat myndigheterna inom det militära försvaret fått i uppdrag av Försvarsdepartementet att kartlägga och analysera den egna verksamheten utifrån de jämställdhetspolitiska målen och att i samarbete med departementet även formulera jämställdhetsintegrerade mål och resultatindikatorer för verksamheten. Försvarsmakten, Pliktverket och Försvarshögskolan har därutöver fått ett särskilt uppdrag av regeringen att redovisa en gemensam strategi för hur det militära försvaret ska motverka diskriminering och ogynnsamma attityder samt skapa ett ledarskap som främjar jämställdhet. I den redovisning av uppdraget som nyligen har lämnats föreslås till exempel att utbildningsplanerna vid den grundläggande officersutbildningen, stabsutbildningen och chefsprogrammet granskas utifrån ett jämställdhets- och diskrimineringsperspektiv. Antalet kvinnor som fullgjorde värnplikt minskade under 2005. Men detta förhållande måste ses mot bakgrund av att de totala volymerna som gör sin värnplikt har minskat. Som andel av de värnpliktiga har kvinnorna därför ökat från ca 3,5 % till 4 % under samma period. Myndigheterna bör dock intensifiera sitt arbete för att ytterligare öka andelen kvinnor, inklusive kvinnor med invandrarbakgrund, som fullgör sin värnplikt. För närvarande pågår flera insatser. För det första arbetar Försvarsmakten och Pliktverket med särskilda informationssatsningar som riktar sig till kvinnor. För det andra är Pliktverket på väg att införa ett nytt och delvis Internetbaserat system för mönstring. Regeringen har angett som inriktning att detta system ska utformas så att det aktivt uppmanar fler kvinnor att genomgå antagningsprövning. För det tredje pågår ett arbete för att se över befattningskraven för totalförsvarspliktiga som ska vara klart nästa år. Pliktverket har fått i uppdrag att särskilt beakta jämställdheten vid utvecklandet av dessa nya metoder och befattningskrav. Under perioden 1998-2004 har andelen yrkesofficerare som är kvinnor ökat något varje år. Under 2005 ligger andelen kvar på samma nivå som 2004, det vill säga 4,4 %. Den oro som funnits om en minskande andel kvinnor i officerskåren har hittills inte besannats. I dag har Försvarsmakten ett tiotal färre kvinnor anställda än vad man hade 2004. När man diskuterar dessa frågor bör man dock vara medveten om att avvecklingen av personal kulminerar under detta år varför den fulla effekten av omställningsarbetet ännu är svår att överblicka. Vi har i dag ca 500 kvinnor i tjänst som yrkesofficerare, och det är alldeles för få. Jag anser detta inte vara tillfyllest, och både regeringen och myndigheterna kommer att fortsätta sitt arbete för få fler kvinnor in i en yrkesofficerskarriär. Slutligen vill jag påpeka att arbetet med värderingar och attityder är centralt vad gäller jämställdhetsfrågor. Här anser jag att myndighetsledningen har engagerat sig, till exempel överbefälhavaren i Vägen framåt i syfte att förankra myndighetens värdegrund.

Anf. 165 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Herr talman! Leni Björklund kommer att gå till historien inte bara som den första kvinnliga svenska försvarsministern utan också som den försvarsminister under vars tid det blev färre kvinnor inom försvaret. Det har skett trots att regering och riksdag - ja, alla - är överens om att det ska finnas fler kvinnor i försvaret, inte färre. Vi har färre kvinnliga yrkesofficerare i dag än 2004. Jag kommer till siffrorna senare. Färre kvinnor gör i dag värnplikten än 2004, och det är naturligtvis anledningen till mina frågor. Försvarsbeslutet i december 2004 är ett av skälen till att det ser ut som det gör i dag. Regeringen gav inte överbefälhavaren några verktyg över huvud taget för att kunna göra så att de yngre, och de var i många fall kvinnor, kunde vara kvar inom försvaret när de stora nedskärningarna skulle göras. Försvarsministern skriver i sitt svar att överbefälhavaren i dag har mängder med verktyg för att genomföra förändringar. Det vore intressant att höra vilka verktyg han nu fått som han inte fick 2004. Det som hände var ju att det blev intagningsstopp till yrkesofficersutbildningen 2004. Det stoppet varade i två år. Vi vet att 60 kvinnor skulle bli antagna 2004, fler än någonsin, men de kom då inte in på yrkesofficersutbildningen. 2005 vet vi inte hur många det skulle ha varit, för då kom ju ingen in. Man kan säga att de som lagt tid på att göra värnplikten och väntat på att bli yrkesofficerare i princip är blåsta på detta eftersom det stått stilla i två år. Nu är det väldigt få av dem som kommer in. De är borta ur bilden. Dessutom kom anställningsstoppet inom försvaret. 2005 gick 46 kvinnliga yrkesofficerare ut från yrkesofficersutbildningen, men de kunde naturligtvis inte få någon anställning inom försvaret eftersom där rådde anställningsstopp. Vem bär ansvaret för detta? Vem har det totala ansvaret? Däri ligger skillnaden mellan Leni Björklund och mig, för Leni Björklund har ansvaret. Hon kan göra något åt det. Det är alltså den socialdemokratiska regeringen och försvarsministern som har hela ansvaret. Det är ni som har ansvaret för att situationen nu är som den är. Låt oss sedan se på de svar jag fått på mina frågor. Den första frågan, hur det ska bli en jämnare könsfördelning inom försvaret, hänger naturligtvis ihop med de andra frågorna. Man kan inte på något sätt påstå att det blivit en jämnare könsfördelning inom försvaret. På frågan vilka åtgärder försvarsministern tänker vidta för att fler kvinnor ska göra värnplikten kan jag av svaret dra slutsatsen att man ska köra någon form av information. Jag återkommer till det i mitt nästa inlägg. När det gäller frågan vilka åtgärder försvarsministern tänker vidta för att det ska bli fler kvinnliga yrkesofficerare tillstår försvarsministern att hon inte tycker att det är bra som det är i dag, utan myndigheterna kommer att fortsätta sitt arbete för att få fler kvinnor till försvaret. På vilket sätt kommer fler kvinnor att kunna göra karriär som yrkesofficerare? Man kan fråga sig om 483 är fler eller färre än 509. Det är förstås färre. Hur man än vänder och vrider på det finns det färre kvinnliga yrkesofficerare i dag. Vidare kan man fråga sig om 400 är fler eller färre än 562, det antal kvinnor som gjorde värnplikten 2006 respektive 2004. Svaret är naturligtvis att det är färre. Min stora fråga till försvarsministern är: Har den totala bilden av försvaret enligt försvarsministern blivit mer eller mindre positiv för de kvinnor som önskar söka sig till försvaret?

Anf. 166 Leni Björklund (S)
Herr talman! Det tycks ha undgått Marietta de Pourbaix-Lundin att vi gjort en stor förändring av det svenska försvaret. En viktig del i den förändringen handlar om att vi har minskat volymen. Vi har minskat antalet värnpliktiga som vi utbildar. Vi har också minskat antalet officerare. Det har rått stor samstämmighet om att vi ska minska volymen, att vi måste ställa om vårt försvar genom att gå ifrån det gamla invasionsförsvaret till ett modernt insatsförsvar som svarar mot den hotbild vi har. Vi lever i en del av världen, i Europa, som är lyckligt lottad vad gäller fred och säkerhet. Då uppstår frågan hur det gått med andelen kvinnor. Jag kan säga att trots dessa förändringar har andelen kvinnor inte försämrats. Jag skulle gärna vilja påpeka att jag hela tiden sagt detta. En neddragningsperiod innebär naturligtvis att man inte kan nyrekrytera och öka antalet kvinnor lika mycket, men det är viktigt att relationerna inte försämras. Helst ska också jämställdhetsmålen finnas med så att man trots allt kan öka andelen något. Jag vill påminna Marietta de Pourbaix-Lundin om vad hon sade i riksdagsdebatten i december 2004. Då sade hon nämligen: I dag finns det 509 kvinnliga yrkesofficerare. Om försvarsbeslutet går igenom kommer i princip 150 att försvinna. Det är nästan 35 % av de kvinnliga officerarna. I dag, Marietta de Pourbaix-Lundin, har elva försvunnit. Det är ganska långt från de siffror som då användes som argument för varför överbefälhavaren inte hade några verktyg. Tvärtom visar det sig att de verktyg som handlar om att hitta överenskommelser med de fackliga parterna och även beakta de mål för jämställdhet och försvarets utveckling som ligger i riksdagens beslut fungerar ganska bra. De fungerar bra när beslutet genomförs. Det är ett av skälen till att situationen för de kvinnliga yrkesofficerarna inte märkbart försämrats i denna förändringssituation. Det är jag glad för. Jag kan säga att jag gärna hade sett att antalet ökat, men som Marietta de Pourbaix-Lundin kan se från den debatt som ägde rum före beslutet lovade jag inte att antalet skulle öka. Däremot lovade jag att andelen inte skulle försämras, och det gäller fortfarande. Jag är dock inte nöjd utan tycker att det är viktigt att vi arbetar med verktyg som handlar om hur mönstringsprocessen går till och hur informationen sker men också hur man väljer kriterierna och lägger upp utbildningen. Dessutom behöver förhållandena för dem som utbildar sig och för dem som arbetar vara sådana att de inte lämnar yrket utan stannar kvar. Vi har anledning att vara noggranna med de kvinnliga yrkesofficerare som vi har för de behövs.

Anf. 167 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Herr talman! Nej, Leni Björklund, det har inte undgått mig att man drar ned på försvaret. Jag bor i Haninge. Vi är tämligen berörda. En stor del av det vi hade på den marina sidan har flyttat från Haninge, så jag är helt medveten om detta. Vi måste också, vad jag förstår, vara överens om att det behövs fler kvinnor inom försvaret, inte bara en större andel. För att vi ska få en jämnare fördelning måste kvinnorna öka i antal, det totala antalet. I det nya insatsförsvaret och alla de internationella insatser som ska göras behövs kvinnor mer än någonsin. Som det ser ut i dag har det inte blivit en jämnare fördelning. Det har inte blivit det. Jag tycker att det är intressant att försvarsministern tar upp den debatt vi hade i december 2004, för jag satt också och läste den debatten. Det är riktigt att det inte har blivit exakt så många färre kvinnliga yrkesofficerare som jag sade, men precis som försvarsministern själv skriver i dagens svar vet vi inte var det slutar än. Det är ju i år som vi ser den fulla effekten. Det rör sig totalt om 26 kvinnliga yrkesofficerare som jag räknade uti dag. Från att ha varit 509 år 2004 var det 483 i mars 2006. Det är den senaste uppgift jag har kunnat få fram. Det är 26 färre, och vi vet inte var det slutar än. Men nu vill jag komma till frågan hur vi ska få fler kvinnor inom försvaret. Det tycker jag är det väsentliga - hur vi ska se framåt. Då undrar jag varför regeringen i sina regleringsbrev gör det svårare för kvinnliga frivilligorganisationer som till exempel Lottorna och Bilkåren. De kommer ju faktiskt i kontakt med väldigt många kvinnor som är försvarsengagerade. De kan inte använda sina pengar till att så att säga marknadsföra försvaret. De kan inte använda sina pengar för att till exempel ge unga flickor som funderar på om de ska våga mönstra och göra värnplikt eller inte en prova-på-vecka för att känna om det här är vad de vill göra. Organisationerna får inte använda sina pengar till det. Men det hade ju varit en väldig fördel om till exempel Lottorna kunde ha fått göra det, för då kanske unga flickor - ja, alla kanske inte är lika unga - kunde ha fått göra en prova-på-vecka och känna: Ja, det här var något för mig! Några hade också känt: Det här var inget för mig! Då hade vi sluppit de här avhoppen i försvaret. Men regleringsbrevet hindrar de här två sakerna som jag tar upp. Regeringens regleringsbrev hindrar organisationerna från att använda sina pengar på det här sättet. De kan bara använda sina pengar för att utbilda dem som ska vara kvar i det frivilliga försvaret. Det gör att det blir svårare att rekrytera kvinnor. Nu ska Pliktverket och Försvarsmakten få pengar för information, men som sagt: Det hade kanske varit lämpligt att även de här frivilligorganisationerna, som kvinnor ofta söker sig till, hade fått en möjlighet att göra det också. Så är det dock inte. Men försvarsministern kan ju kommentera hur det kan ha blivit på det här sättet. Om vi nu är överens om att vi ska ha fler kvinnor inom försvaret, både som värnpliktiga och som yrkesofficerare, så behöver något göras ganska snart - eller hur? Och det är fortfarande, som jag sade förut, Leni Björklund som har ansvaret, makten och egentligen redan i debatten med mig 2004 och säkert också i andra debatter har tillstått den stora faran som fanns med försvarsbeslutet. Ni hade ju kunnat förebygga det här, och det tycker jag inte att ni har gjort på det sätt ni borde ha gjort. Jag går tillbaka och ger exemplet hur ni i regleringsbrevet förhindrar frivilligorganisationer från att kunna marknadsföra och ge kvinnor en chans att göra en prova-på-vecka för att sedan göra värnplikten och på så sätt kunna utgöra en större rekryteringsgrund för fler yrkesofficerare.

Anf. 168 Leni Björklund (S)
Herr talman! Allra först tror jag att det på nytt är viktigt att säga: Krymper man en organisation och samtidigt har ett stort omställningskrav så är det nog trots allt en rimlig åtgärd som överbefälhavaren vidtog, nämligen att också ställa utbildningen, så att man är säker på att de man utbildar också utbildas för de rätta uppgifterna, dem som det finns utrymme för i försvaret. Då är det faktiskt så att de kvinnor som sökte tidigare, liksom de män som sökte, har en möjlighet att komma igen nu och söka den här omgången och prövas på nytt, nu när utbildningen tas upp igen. De är alltså inte blåsta, men det är klart att de eventuellt har fått skjuta upp sin utbildning, och det är naturligtvis en och annan som har fallit bort i det sammanhanget. En annan sak är att jag tror att kvinnors roll i Försvarsmakten på olika sätt kommer att göra det tydligt att det är ett lämpligt jobb för kvinnor. Jag hade till exempel möjlighet att se det kvinnliga observatörsteam som arbetar i Afghanistan och som naturligtvis kommer att kunna komma hem och redovisa att de kommer åt kunskap, information och behov på ett helt annat sätt än när de ingår i gemensamma team tillsammans med män. Det är också en viktig utvecklingskunskap som gör att kvinnors arbete på ett annat sätt blir värderat och uppskattat också inom Försvarsmakten när man får den typen av praktiska erfarenheter. Nästa fråga handlar om vad vi har ställt för krav på frivilligorganisationerna. Allra först vill jag säga att det jag har gjort är att jag har sagt att deras organisationsstöd, det de får därför att de finns och har medlemmar, över huvud taget inte har påverkats. Jag är väldigt mån om att frivilligorganisationerna själva ska kunna bestämma vilken verksamhet de ska ha. Däremot har de också en viss uppdragsverksamhet. Försvarsmakten ska ge dem uppdrag. Den delen har skurits ned, därför att försvaret har minskat. Det är då rimligt att en del av uppdragsverksamheten får möjlighet att prioriteras. Att då Försvarsmakten har sagt att man inte är intresserad av frivilligorganisationernas, i det här fallet de kvinnliga organisationernas, rekryteringsarbete är möjligt, men det är inte mitt beslut. Mitt beslut är att säkerställa att organisationsbidraget, den stora delen av bidraget, inte har blivit påverkat. Där har alla frivilligorganisationer möjlighet att bedriva vilken verksamhet de vill. Det ligger just i att vara frivilligorganisation. Man ska själv kunna bestämma. Man ska sedan också i viss mån kunna hitta nya lösningar på frågor där inte myndigheter och våra officiella strukturer har sett chanser. De har alltså fortfarande ett statligt stöd för att bedriva verksamhet på områden som kanske inte just Försvarsmakten tycker är de mest angelägna. Det är ett exempel på att regeringen tycker att det är betydelsefullt med det arbete som frivilligorganisationerna gör. En annan fråga är naturligtvis att deras roll och uppgift också måste anpassas till det nya försvaret. Med det skulle jag vilja säga att det är riktigt att jag gärna vill att det ska bli fler kvinnor i försvaret och att Försvarsmakten har fått sådana uppdrag att det ska bli möjligt. Däremot är det naturligtvis idiotiskt att inte också notera att det samtidigt sker en så kraftig förändring och neddragning av det antal som arbetar att det under själva omställningsperioden kan bli svårigheter att göra de stora ökningar som jag förstår att Marietta de Pourbaix-Lundin och jag är överens om vore önskvärda. Men det är ändå inte så att det är totalt omöjligt, utan förutsättningarna finns fortfarande för att vi ska kunna få fler kvinnor i försvaret.

Anf. 169 Marietta de Pourbaix-Lun (M)
Herr talman! Jag fick ingen kommentar över huvud taget av Leni Björklund när det gäller det här som Lottorna skulle vilja göra, den här prova-på-veckan för att se om man möjligtvis ska göra värnplikten. Det kan de inte göra för de pengar som finns, för de är låsta på ett helt annat sätt. Man får bara utbilda dem som ska vara kvar inom frivilligorganisationerna. Pengarna kan inte användas till någon prova-på-vecka. Män har många fler möjligheter att så att säga bedriva marknadsföring och reklam för försvaret än vad kvinnor har. Det finns inte så många möjligheter. Varför då inte utnyttja de organisationer som finns? När man 2004 stoppade intagningen till yrkesofficersutbildningen gjorde man det på ett sätt som, tycker jag, inte var speciellt tillfredsställande för de kvinnor och inte bara kvinnor utan alla som hade tänkt sig söka dit och visste att de i princip var antagna, för många hade i princip fått beskedet. Det var ett par tre dagar efter det att man kunde söka till högskolan, så många har ju gått och väntat och väntat. Och jag vet att det finns de som har väntat i två år och som inte blir antagna nu för att man inte tar in så många. De ska då konkurrera med många fler som har gjort värnplikten. Det är egentligen tre årskullar som de ska konkurrera med, så det har inte gynnat kvinnorna på något sätt. Och det går än så länge inte att få fram exakt besked, för de blir inte färdiga förrän den 19:e, om hur många kvinnor det är som är antagna. Jag har försökt att få fram besked om det, men det går inte att få fram detta. Men som sagt hade det varit önskvärt att de kvinnliga organisationer som finns hade utnyttjats. Försvarsministern sade förra gången, i december, till mig att hon skulle ta sitt fulla ansvar, och det är det som jag förväntar mig att hon ska göra. Frågan är om hon över huvud taget kommer att hinna ta sitt fulla ansvar, för det ska ju vara när hela den här perioden har gått ut, och det är ju några år kvar av den. Jag förutsätter att försvarsministern inte får någon chans att göra det, men hon kan ju försöka ta sitt ansvar i dag i alla fall. Jag har lyssnat på flera debatter här i dag, och det finns lite av stolt men inte nöjd även över den här debatten. Jag har en sista fråga till försvarsministern om otydligheten som Pliktverket har gått ut med. Ibland ska man ställa högre krav på kvinnor, och sedan tar man plötsligt tillbaka det. Vad är det som gäller? Det här är ju ingenting som främjar att flickor och kvinnor känner att de vill söka sig till försvaret eller göra värnplikten.

Anf. 170 Leni Björklund (S)
Herr talman! Låg mig först säga att det stöd som vi ger som fritt och obundet organisationsstöd till frivilligorganisationerna kan de använda till verksamheter som de själva fattar beslut om. Det är viktigt att komma ihåg. Nu är vi inne på vad jag ska ta ansvar för. Jag är beredd att ta ansvar för försvarsbeslutet. Det var ett riktigt beslut att ställa om försvaret. Det var viktigt att det beslutet togs och att man fick besked ute i organisationen. Det var en riktig anvisning att se till att man inte försämrade anställningstryggheten. Det har visat sig fullständigt möjligt för Försvarsmakten som arbetsgivare att finna en sådan diskussionsnivå tillsammans med sina arbetstagarorganisationer att man på ett mycket snabbt och bra sätt har kunnat klara av omställningsprocessen. I den omställningen har man, såvitt vi nu kan bedöma, också lyckats värna andelen och till och med antalet kvinnliga officerare. Det är en viss mindre förskjutning, som dock är väldigt liten jämfört med vad som har hänt bland de manliga officerarna. Jag sade i den debatten att om andelen dramatiskt förändras är det ett misslyckande. Jag har gott hopp om att den andelen hålls och att vi tillsammans med de övriga åtgärderna kommer att kunna hålla andelen men också öka den i fortsättningen. När det allra sist gäller Pliktverkets arbete handlar det om att de tillsammans med Försvarsmakten mycket noga ska definiera vilka krav som ska ställas på de olika befattningarna, så att det inte ställs vare sig överkrav eller underkrav utan rätt krav för de olika befattningarna i Försvarsmakten. Sedan kan Försvarsmakten också anpassa utbildningen så att man har möjlighet att förkovra sig på områden där man kanske inte har lika stark kompetens vid starten av utbildningen som man bör ha när den är avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.