Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

EU:s sockerreform

Interpellation 2004/05:493 av Gunnar Persson, Sven (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-03-24
Anmäld
2005-03-24
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2005-04-18
Svar fördröjt anmält
2005-04-19
Besvarad
2005-04-22

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 24 mars

Interpellation 2004/05:493

 av Sven Gunnar Persson (kd) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om EU:s sockerreform

Sockerpriset inom EU upprätthålls genom importtullar. Efter påtryckningar från Världshandelsorganisationen, WTO, har EU-kommissionen föreslagit att sockerpriset i EU sänks med 33 % till år 2007 och 40 % för svenska sockerbetor. Detta kommer i praktiken att leda till stora inkomstöverföringar från bet- och rörsockerodlarna till multinationella läsk- och godisföretag. Såväl svenska betodlares utkomst som sockerrörsodlare i de fattigaste länderna hotas av en sådan utveckling och det utan att konsumenterna får del av prissänkningarna. För prissänkningen stannar i mellanleden, läskedrycker och godis har i stort sett samma prisnivå över hela världen i och med att verksamheten styrs av multinationella företag.

Betodlingen skapar direkta och indirekta jobb i livsmedelsnäringen och betodlingen är förutsättningen för förädlingsindustrin @ om betodlingen läggs ned läggs sockerbruken ned. Enligt beräkningar kan det i Sverige handla om över 10 000 arbetstillfällen. Reformförslaget ,innebär att betodlarna förlorar 7 000@11 000 kr per hektar, beroende på skördenivå, enligt beräkningar från Svenska Betodlares Centralförening, SBC. Det kan innebära upp till hälften av odlarens inkomst, med stor risk för total nedläggning.

Kommissionen har föreslagit att odlarna kompenseras till 60 %. Detta kommer i sig inte att vara tillräckligt utan många kommer att slås ut. Om sedan den svenska regeringen väljer att inte kompensera fullt ut kommer det att leda till ytterligare nedläggningar av svenska jordbruksföretag.

Konsekvenserna blir dock än allvarligare för de fattiga rörsockerodlarna, i de så kallade MUL- och AVS-länderna, som blir utan kompensation. För de allra fattigaste u-länderna är sockerproduktion en livsviktig inkomstkälla och får inte de fortsätta exportera socker på kvoter till i-länderna kan de inte konkurrera utan slås ut helt och hållet.

I dag får de fattigaste länderna sälja socker till EU-pris enligt fastställda kvoter, utan att betala tull. Därigenom bidrar EU:s prisreglering på socker till att öka de fattigaste producenternas inkomster. Om sockerpriset inom EU sänks kommer dessa odlare att drabbas. En rad u-länder har därför protesterat mot reformen. De har krävt ett utvidgat kvotsystem för deras produktion samt upprätthållandet av en lönsam prisnivå. Detta i syfte att bibehålla en balanserad europeisk sockermarknad.

Det finns i dag mycket få alternativ till rörsocker för dessa jordbrukare. Försämrade förutsättningar för u-länders betodling skapar ökat tryck på bistånd och bidrar till försämrade förutsättningar för egen uthållig utveckling. Detta tvärtemot vad som borde vara Sveriges hållning i dessa frågor.

Jordbruksministern uttryckte nyligen sin oro över FAO:s hungerrapport, som visade att hungern i världen har ökat sedan mitten av 1990-talet. Sockerexporten till Europa utgör en viktig inkomstkälla för många som lever i de länder där hungern förekommer. Sockerhanteringen är ofta en viktig pelare för ekonomisk utveckling. Genom att protestera mot de föreslagna försämringarna för dessa länders sockerexport skulle Sverige kunna göra något konkret för att leva upp till sin stolta bekännelse till att bekämpa hungern.

Det finns fler aspekter på den svenska betodlingen som ingår i det sydsvenska livsmedelsklustret. Visionen att bygga en stark sydsvensk näring kring livsmedelsförädling, livsmedelsforskning med mera saboteras om en del av odlingen och förädlingsindustrin slås ut.

Utan odling kommer också mer av det öppna landskapet att försvinna @ betodlingen är en väsentlig del av åkerbruket i Sydsverige och utan betodling återstår färre alternativ för svenskt åkerbruk. Gotland är i detta fall särskilt utsatt.

Betorna ingår som en del i ett odlingssystem. En god växtföljd kräver en mångfald av kommersiella grödor. Betornas biprodukter ingår också i ett kretslopp, då dessa biprodukter från sockerbruken används som djurfoder och jordförbättringsmedel.

Betorna kan också bli ett viktigt bidrag för att försörja transportsektorn med ett miljövänligt drivmedel. Etanol är en viktig beståndsdel vid uppbyggnaden av alternativa utsläppsfria drivmedelssystem. Sockerbetor är effektivare än vete vid framställningen av etanol.

Mot bakgrund av att såväl svensk betodling som de fattigaste ländernas sockerrörsodling är hotad vill jag ställa följande frågor till jordbruksministern:

1.På vilket sätt har jordbruksministern tagit hänsyn till konsekvenserna för svenska betodlare och de fattigaste ländernas sockerrörsodlare när regeringen backat upp och drivit på en än mer omfattande reformering av marknadsordningarna för socker än vad som nu är för handen?

2.Vilka åtgärder avser jordbruksministern att vidta för att motverka de negativa konsekvenser för svensk sockerbetsodling som blir konsekvensen av reformeringen av EU:s sockerpolitik? Kommer full kompensation att utgå?

3.Vilka åtgärder avser jordbruksministern att vidta för att skydda de fattiga så kallade MUL- och AVS-ländernas möjligheter att exportera socker till EU?

4.På vilket sätt avser jordbruksministern att redovisa de ekonomiska konsekvenserna för producenterna, i MUL och AVS såväl som i Sverige, respektive de stora konsumenterna, i form av bland annat den internationella läsk- och godisindustrin, av den linje Sverige driver i förhandlingarna kring EU:s sockerreform?

5.Vilka åtgärder avser jordbruksministern att företa för att säkra en alternativ användning av sockerbetor för etanolproduktion?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:493, EU:s sockerreform

Interpellationsdebatt 2004/05:493

Webb-tv: EU:s sockerreform

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Ann-Christin Nykvist (S)
Anf. 38 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Sven Gunnar Persson har ställt fem frågor om EU:s reform av sockerregleringen. Den första frågan gäller på vilket sätt hänsyn har tagits till konsekvenserna för svenska betodlare och de fattigaste ländernas sockerrörsodlare när regeringen drivit på för en mer omfattande reformering av marknadsordningen för socker än vad som ligger för handen. Den andra frågan är vilka åtgärder som kommer att vidtas för att motverka de negativa konsekvenserna för svensk sockerbetsodling som blir konsekvensen av reformeringen av EU:s sockerpolitik. Den tredje frågan gäller vilka åtgärder som kommer att vidtas för att skydda de fattiga MUL- och AVS-ländernas möjligheter att exportera socker till EU. Den fjärde frågan är på vilket sätt de ekonomiska konsekvenserna av den linje Sverige driver i förhandlingarna kring reformen av sockersektorn för producenterna i MUL, AVS och Sverige, respektive de stora konsumenterna i form av bland annat den internationella läsk- och godisindustrin, kommer att redovisas. Den femte frågan är vilka åtgärder som kommer att vidtas för att säkra en alternativ användning av sockerbetor för etanolproduktion. Sedan lång tid pågår inom EU ett aktivt arbete för att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken. Detta ligger i linje med riksdagens beslut att Sverige ska verka för att den gemensamma jordbrukspolitiken ska reformeras. Ofta har kritiken varit att reformerna kommit för sent och är alltför blygsamma. Denna kritik är synnerligen berättigad vad gäller sockerregleringen. Sockersektorn är i dag en av de få oreformerade jordbrukssektorerna. Priset inom EU på socker ligger två till tre gånger över världsmarknadspriset. Samtidigt är produktionen reglerad i nationella och individuella produktionskvoter. Den relativt mycket goda lönsamheten har i stor utsträckning kapitaliserats i kvotvärden som på sikt hotar lantbrukets långsiktiga konkurrenskraft. Regleringen har även lett till en oligopolmarknad, som ytterligare varit till skada för konsumenterna utöver det höga reglerade priset. Regleringen har dessutom varit till stor skada för tredjeländer, och min uppfattning är klar; inte minst för u-länderna är en reform nödvändig. Även yttre påtryckningar från WTO gör att en reform är nödvändig. Inom kort kommer ett panelutslag som förväntas klarlägga att EU:s sockerreglering är oförenlig med WTO-reglerna. Jag vill understryka att Sverige inte driver på en mer omfattande reformering utan Sveriges linje i förhandlingarna är i huvudsak i linje med det reformalternativ som kommissionen presenterat och jämfört med till exempel Danmark tycker Sverige att det behövs en längre anpassningsperiod för sockersektorn. Sverige har verkat för att reformen ska vara balanserad för såväl producenter i olika delar av världen som för konsumenter och skattebetalare. Regeringen har även fått stöd för denna handlingslinje i riksdagens EU-nämnd. Betodlingen i Sverige är en av de mest lönsamma grödorna och var så redan innan EU-medlemskapet då priset steg med 40 %. Den kompensation som föreslås komma att utgå är generös med tanke på detta. Svensk betodling bedöms av både kommissionen och i svenska analyser kunna fortleva, dock något reducerad. Vad gäller frågan om vilka åtgärder som kommer att vidtas för att skydda de fattiga MUL- och AVS-ländernas möjligheter att exportera socker till EU vill jag upprepa behovet av en reform. Det är oundvikligt att den resulterar i att vissa länder blir tvungna att överväga om det är klokt att fortsätta med sockerproduktion eller gå över till andra alternativ. Den handlingsplan som kommissionen lagt fram innebär att varje land analyseras individuellt för att hitta stöd under en övergångsperiod som passar det enskilda landet. Frågan om åtgärder för att använda sockerbetor för etanolproduktion ingår i regeringens prioriterade satsningar på förnyelsebara energislag. Ett utredningsarbete pågår för närvarande inom jordbruksdepartementet.
Sven Gunnar Persson (Kd)
Anf. 39 Sven Gunnar Persson (Kd)
Herr talman! Tack så mycket, ministern, för svaret. Det finns en ganska bred uppfattning om att det finns ett behov av reformering av sockersektorn. Det säger producenter, industrin och även konsumentintressena. Det finns dock mycket som talar för att de mål som man sätter upp för den här reformen inte nås. De kommer inte konsumenterna till del eftersom marginalerna och pengarna stannar i de stora multinationella läsk- och godisföretagens fickor. Det handlar om en överföring på 3-4 miljarder kronor per år. Det har kommit stark kritik mot kommissionens förslag, det förslag som Sverige så livligt ställer sig bakom och hejar på. Det har kommit en stark kritik från de fattigaste länderna, från Afrika, Västindien och Stillahavsländerna som är med i sockerprotokollet. De får nu sälja till rejält sänkta priser för sin garanterade export till EU. Det har också kommit stark kritik från de minst utvecklade länderna som finns inom ramen för EBA-avtalet, Everything But Arms. De hoppas på möjligheten till export till rimliga priser. I AVS-länderna är det en av de riktigt få hållbara grödorna, och inom EBA har man tänkt att detta skulle vara en mycket viktig ingrediens i EBA-avtalets fullföljande. Det har dessutom kommit stark kritik från det svenska jordbruket och naturligtvis från betodlarna. De befarar att svensk konkurrenskraft minskar. Man drar undan möjligheterna från de familjejordbruk som är starkt beroende av sockerbetan som en lönsam produkt för att över huvud taget kunna driva sin verksamhet vidare. Det har kommit stark kritik från Lutherhjälpen. Man säger att samtidigt som förslaget inte garanterar att subventionerad export upphör får det allvarliga konsekvenser i de u-länder som exporterar och som hoppas att kunna exportera till EU. Dessutom drabbar det odlare i EU-länder på ett ganska dramatiskt sätt. Man föreslår en mindre och långsammare prissänkning och en rejäl kompensation till svenska odlare för att de ska kunna hålla landskapet öppet och jordbruket i gång. I svaret talar jordbruksministern om att det är en lönsam gröda. Det är anmärkningsvärt att hon nu hittar ytterligare ett område att sätta klorna i när det gäller lönsamhet i jordbruket. Hon lyckas ju rätt så bra på andra områden där den svenska lönsamheten, jämfört med i andra länder, är ganska låg. Förutsättningarna för att driva svenskt jordbruk - kostnadsläge och annat - försvårar för konkurrenskraften. Familjejordbruk där kanske 75 % av täckningsbidraget, trots att man odlar kanske 20 % av gårdens areal, är totalt beroende av denna lönsamma gröda riskerar nu att få lägga ned sin verksamhet. När nu den här reformen så småningom ska genomföras - dock på ett mindre omfattande sätt, hoppas jag - är det viktigt att kompensationen stannar vid de gårdar som drabbas för att inte familjejordbrukare och andra måste upphöra med sin verksamhet. Är ministern beredd att lyssna på och följa rekommendationerna från u-länderna, från Lutherhjälpen, från Europaparlamentet och från de landshövdingar som har skrivit brev och vädjat till ministern om hur reformen bör genomföras?
Lars-Ivar Ericson (C)
Anf. 40 Lars-Ivar Ericson (C)
Herr talman! Det har funnits få glädjeämnen för lantbrukarna i Kristianstadsbygden under de senaste åren. Men ett glädjeämne har ändå varit sockerbetorna. Denna odling tillsammans med potatisodlingen har varit basen i ekonomin. Men nu tornar de mörka molnen upp sig, något som redovisas på ett bra sätt i Sven Gunnars interpellation. Låt mig då presentera några lokala följder för Kristianstads kommun. Det är exempel som har sin motsvarighet också i andra berörda kommuner. Låt mig också påminna om de debatter som jag och andra har haft med ministern när det gäller att bevara det öppna landskapet. Vi har gång på gång betonat hur alla behövs, alltifrån de betande djuren till olika grödor. Försämrad sockerbetsodling kostar Kristianstads kommun 9 miljoner i minskade skatteintäkter per år. Miljön försämras. Jag tänker då på utlakning av kväve till våra vattendrag. Vi har många sådana i Kristianstadstrakten, så det är en viktig miljöfråga. Ur utlakningssynpunkt är betgrödan den absolut bästa tack vare ett djupt och effektivt rotsystem som tar upp näring långt fram på hösten. Vi vet också att sockerbetsodling är bra för växtföljden. Jag skulle önska att jordbruksministern vid sitt aviserade besök för att studera minknäringen i västra Blekinge gör en avstickare till Kristianstadsbygden på andra sidan gränsen för att bättre kunna förstå lantbrukarnas oro inför framtiden. Säg då inte: Ni kan odla något annat i stället. Det uppskattas inte av människor som har satsat stora belopp i maskinell utrustning. Det finns inga realistiska alternativ till sockerbetor i växelbruket. Andra som också borde få komma till tals är alla som genom olika transporter är involverade i sockerbetsbranschen. Transporter till sockerbruken och transporter därifrån - av till exempel betmassa - sysselsätter många. Hur blir det med deras jobb i framtiden? En minskning av betodlingen slår hårt också mot många andra näringar. Sedan vore jag tacksam om ministern kunde förtydliga orden i sitt svar: Svensk betodling bedöms kunna fortleva, dock något reducerad. Vad innebär "något reducerad"? Så över till den alternativa användningen. Vilka visioner har ministern om sockerbetor för till exempel etanolproduktion, biogas och sockerbetor som ett medel för halkbekämpning? Sven Gunnar har redan berört de fattiga ländernas situation, och det är viktigt att vi inte glömmer bort de fattigaste länderna, till exempel Moçambique. Svensk sockerbetsodling är oerhört viktig för landet, men vi behöver få konkurrens på lika villkor gentemot övriga EU-länder. Det behövs en framåtsyftande politik för bioetanolen och inte en snedvriden konkurrens som slår ut den viktiga betodlingen här i Sverige. Jag undrar om ministern är beredd att ta krafttag och verka för en sådan politik.
Ann-Christin Nykvist (S)
Anf. 41 Ann-Christin Nykvist (S)
Herr talman! Låt mig börja med effekterna för det svenska jordbruket. Jag tycker att både Sven Gunnar Persson och Lars-Ivar Ericson målar upp en skräckbild som inte har sin motsvarighet i verkligheten. Det är nämligen så att sockerbetan är en av de lönsammaste grödorna i Sverige. Så var det redan innan vi blev EU-medlemmar. Den gången höjdes ju priset med 40 %. Genom den reform som vi genomförde den 1 januari i år kommer också sockerbetsodlarna i åtnjutande av det frikopplade stödet enligt den regionmodell som vi tillämpar. Det har gjorts analyser av hur effekterna kommer att bli för Sverige. Och kommissionen har i sin konsekvensanalys kommit fram till att Sverige skulle vara ett av de sista länderna att upphöra med sockerproduktion, att vi har goda förutsättningar. Det är också den svenska regeringens bedömning. Vi har också fått en högre avkastning. Vi har duktiga bönder i Sverige. Vi har gjort investeringar. På det sättet har vår konkurrenskraft ökat. Och när det gäller Skåne är förutsättningarna goda. Detta med något reducerad produktion handlar bland annat om produktionen på en ö, Gotland, där man redan i dag har vissa svårigheter genom transportkostnaderna. Där finns i dag ett miljöstöd. Det är klart att vi framöver får fundera på vad som kan behövas för att stötta den gotländska odlingen av sockerbetor. Lönsamheten är alltså god, och de svenska sockerbetsodlarna ska ha tillförsikt. Det finns goda förutsättningar att fortsätta med produktionen. Sedan handlar det också om u-ländernas situation. Jag och den svenska regeringen är mycket engagerade i frågan. Vi vill på alla sätt stötta u-länderna, och vi vill göra det på ett sätt så att det blir långsiktigt hållbart. Jag har stor respekt för de förslag som har kommit fram, bland annat genom olika kyrkliga initiativ. Men jag tycker att man finner kortsiktiga lösningar och att det finns bättre lösningar som ger oss en möjlighet att reformera sockersektorn och ändå ge stöd till utvecklingsländerna. Jag vill understryka att det har fattats beslut om att det från och med år 2009 ska vara en helt fri import för de mest utsatta u-länderna. Det är en stor tillgång för de länderna. Vidare finns det en handlingsplan som kommissionen arbetar med. Man funderar nu också på vilka resurser som ska finnas till förfogande för att diversifiera jordbruket och inte göra jordbruket i de här länderna så ensidigt beroende av sockerproduktionen, utan de ska också kunna ha utrymme för att satsa på andra grödor. Det är så vi hjälper u-länderna. Det är så vi får en långsiktigt hållbar lösning. När det sedan gäller vad konsumenterna kan få ut av det här har vi i dag i stort sett monopol i beredningsledet. Vi har också en så kallad tyst samverkan, tacit collusion som det heter på konkurrensspråk, som är väldigt olycklig. Man kan då säga: Men förädlingsindustrin är ju också så koncentrerad att konsumenterna inte kommer att få ut så mycket av det här. Här är det intressant att göra en jämförelse med Norge, skillnaden i läskkostnader i Norge och i Sverige. Och visst är det så att de stora multinationella företagen använder socker. Men det är också en väldigt viktig ingrediens i annan beredningsindustri, så jag är övertygad om att det här kommer att få effekter i konsumentleden.
Sven Gunnar Persson (Kd)
Anf. 42 Sven Gunnar Persson (Kd)
Fru talman! Jordbruksministern återkommer till den stora lönsamheten i produktionen. Och visst är den här grödan som sådan lönsam, men den odlas ju på ett sätt som gör att den är en liten del av en gårds totala produktion. Siffror visar att täckningsbidraget innan man tar ut den egna lönen på en sådan gård kanske är i genomsnitt 100 000 kr, och sockerbetan står för 75 % av den vinsten, om jag får uttrycka det så, och sedan ska man ta ut sin lön. Det är självklart så att om priset minskas radikalt, såsom jordbruksministern vill, kommer möjligheten att överleva på den gården att minska dramatiskt. Jag tror inte att jordbruksministern vill leva på samma lön som jordbrukaren med de väldigt, väldigt lönsamma sockerbetorna, som hon påstår, när lönen är 100 000 kr. Jordbruksministern är med sitt väldigt tydliga sätt att driva den här frågan ett hot mot en del av näringen, och det beklagar jag. Vi har sett att till följd av NTR-reformen har lönsamheten på flera områden minskat. Mjölkproduktionen är hotad på många håll. Spannmålen visar fel siffror i Mellansverige. I köttproduktionen har man det väldigt tufft. Nu är det tydligen dags för jordbruksministern att också gripa sig an dem som råkar ha sockerbetor på markerna för att minska lönsamheten, minska förutsättningarna för företagande och verksamhet på landsbygden. Jag tycker att det engagemang för de fattiga länderna som jordbruksministern säger sig ha skulle kunna ta sig uttryck i att man ger dem förutsättningar, att man ger hjälp till självhjälp och uppmuntrar det företagande och den verksamhet som faktiskt håller på att växa fram kring grödor som har mycket goda förutsättningar att bli en del av en växande ekonomi i både AVS-länderna och de minst utvecklade länderna, MUL-länderna. Nej, de ska inte få möjligheten till ett vettigt pris, till kvoter i EU, utan de ska även fortsättningsvis få vara beroende av bistånd. Det är goda gåvors givare som år efter år när man beslutar om bistånd i budgetar kanske får låta bli att göra utbetalningar på grund av utgiftstak eller annat. Nu är det väl kanske inte fallet inom EU, men för vår del. Man ger allmosor från den rika världen i stället för att ge dem möjlighet att bygga upp en industri och en verksamhet som de kan leva på. Jag tycker att det vore angeläget att ministern gav oss ett besked här i dag om hur hon vill se inriktningen på kompensationen för de svenska betodlarna. Kommer hon att förorda ett system i Sverige där kompensationen får stanna på gårdsnivå, med avdrag för de grundbelopp som man har fått efter NTR-reformen? Eller tänker hon regionalisera kompensationen?
Lars-Ivar Ericson (C)
Anf. 43 Lars-Ivar Ericson (C)
Fru talman! Jag har svårt att acceptera ministerns ord om att vi skulle måla upp en skräckbild. Jag tycker att vi däremot målar upp en allvarlig bild. Vi vet hur situationen är för betodlarna. Sockerbetsodlingen är en viktig ekonomisk motor i det skånska lantbruket, och vi vet att en minskad odling skulle slå hårt också mot andra näringar. Vi kan också förmoda att det blir en utslagning av odlare som har mindre skörd än genomsnittet och odlare med långa transporter. Vi har redan betonat betodlingens positiva inverkan på miljön. Jag vill också erinra om de möjligheter som skapas för många av jordbrukslandskapets fågelarter och att betgrödan är en viktig skyddsgröda för fältfågel och fältvilt. Ja, betodlingen bidrar aktivt till ett rikt och diversifierat djurliv. Jag noterar att ministern inte kan ange några realistiska alternativ till sockerbetan i växelbruket. Men vi får ändå hoppas att denna debatt kommer att leda fram till att Sveriges sockerbetsodlare återigen kan känna hopp inför framtiden och att regeringen nu kraftfullt kommer att slå vakt om sockerbetsodlingen som ett viktigt medel för tillväxt och välfärd och för att vi ska kunna bevara de öppna landskap som vi så väl behöver.
Ann-Christin Nykvist (S)
Anf. 44 Ann-Christin Nykvist (S)
Fru talman! Låt mig börja med att säga att jag blir väldigt besviken när Sven Gunnar Persson raljerar med bistånd på det sätt som han gör. För det är klart att något som vi är stolta över i Sverige är att vi förmår att bidra med en stor del av vårt välstånd till länder som behöver. Sedan har jag ingen annan uppfattning än Sven Gunnar Persson när det gäller att vi ska ge hjälp till självhjälp. Det var precis det jag sade. Men jag tycker inte att vi ska välja det kortsiktiga, enkla alternativet och säga att vi nu ska ha en dubbel reglering inom EU, en ännu mer komplicerad reglering, för att de här länderna ska fortsätta att producera socker. Det jag säger är att vi måste ta vara på möjligheten att diversifiera jordbruket i de här länderna. Detta jordbruk är viktigt för att de här länderna ska kunna bygga upp sina ekonomier och bygga ett välstånd. Jag är väldigt glad över att kommissionen har en beredskap för att underlätta övergången för de här länderna till ett mer effektivt jordbruk. Några av dem kommer att kunna fortsätta producera socker. De är effektiva på den marknaden. Andra länder behöver hjälp till en omställning som gör att de producerar andra grödor. Man kan inte dra de här länderna över en kam, och det är inte heller alla utvecklingsländer som får hjälp av de preferensavtal som man har med EU. Därför är det viktigt att vi tittar på de här länderna individuellt, och jag vill understryka att den svenska regeringen vill ge det stöd som behövs för att de ska kunna utveckla sina jordbruk. När det sedan gäller det svenska jordbruket genomförde vi en jordbruksreform i år, den 1 januari. Denna jordbrukspolitik stod på tre ben; konkurrenskraftigt svenskt jordbruk, levande landsbygd och solidaritet med andra länder. Jag är mycket medveten om att den reformen ger påfrestningar för det svenska jordbruket. Jag hade nyligen ett seminarium tillsammans med näringen, tillsammans med LRF, där vi tittade noga på kostnadsbilden för svenskt jordbruk och kostnadsnackdelar som svenskt jordbruk kan ha i jämförelse med andra länder inom EU, så kallade benchmarking -projekt. Vad vi kan konstatera är att i vissa avseenden har vi nackdelar, i andra avseenden fördelar. Det handlar inte bara om regelverk. Det handlar inte bara om olika typer av krav från det offentliga. Det handlar om priser på marknaden, som foderpriser. Det handlar också väldigt mycket om den enskilde företagarens möjligheter att arbeta effektivt. Om man sedan tittar på helheten så ska vi visst se till att ta till vara alla möjligheter att skapa den här konkurrenskraften och sänka kostnaderna. Den svenska regeringen bidrog med något som är väldigt väsentligt den 1 januari i år: en sänkt dieselskatt. Det finns mycket att göra. Vi ska ha den här bevakningen. Men hur man kan säga att vi inte kan odla sockerbetor på ett lönsamt sätt i Skåne efter en reducering av priset, där det kommer en kompensation enligt kommissionens förslag, till 60 %, det förstår jag inte. Sockerbetan kommer att vara en viktig gröda i Skåne. Den kommer att vara ett viktigt komplement på de här gårdarna också i framtiden. Vi kommer att ha en pressad kostnadsbild, men den måste vi hantera på ett klokt sätt.
Sven Gunnar Persson (Kd)
Anf. 45 Sven Gunnar Persson (Kd)
Fru talman! Jag raljerade inte över biståndet. Jag är en stark förespråkare av bistånd. Men jag kritiserade att ministern med öppna ögon vill ha en lösning som går från beroende av produktion och betalt för verksamhet till bistånd och goda gåvor. Ministern kritiserar mig för att vara kortsiktig i min syn på detta. Det kortsiktiga är ju att snabbt genomföra en reform. Ministern ville gå snabbare fram än kommissionen när det gäller att avskaffa kvoterna enligt dokument från juni 2004. Det är kortsiktigt att snabbt dra undan möjligheterna från dem som nu producerar socker när det finns mer långsiktigt hållbara sätt att genomföra en sådan här reform på, som ju vi, producenterna, industrin och politikerna, är ense om behöver göras. Det går att nå målen genom att ha en balanserad, omfördelad kvothistoria med MUL- och AVS-länderna. Det handlar om att ha en långsammare prissänkningstakt för att man ska kunna anpassa sig och att ha en kompensation på gårdsnivå till sockerbetsodlarna i Sverige - blir det på gårdsnivå, ministern? Det handlar också om att satsa på forskning och utveckling av alternativ användning för energiändamål, för stärkelse- och fiberändamål och när det gäller trafiksäkerheten. Jag vill vädja till ministern att i det fortsatta arbetet nere i ministerrådet lyssna på och följa råden från de fattigaste länderna, från Lutherhjälpen, från Europaparlamentet, från de svenska betodlarna och från Lars-Ivar Ericson och mig.
Ann-Christin Nykvist (S)
Anf. 46 Ann-Christin Nykvist (S)
Fru talman! Jag måste tydligen än en gång upprepa att det inte handlar om ett bistånd som inte skulle innebära att de här länderna får hjälp till självhjälp. När vi från svensk sida talar om att vi inte tycker att det är en bra lösning att låsa in de här länderna i en sockerproduktion utan att det är bättre att ge de länder som inte kan få en lönsam sockerproduktion möjlighet att satsa på andra grödor innebär det inte att vi ger pengar som någon allmosa, som Sven Gunnar Persson säger. Det handlar om att hjälpa till att bygga upp verksamheten. Sverige går inte snabbare fram. Vi har ju lagt på ett år extra i förhållande till kommissionens förslag. Det måste vara en missuppfattning att Sverige går snabbare fram. Jag ska allra sist bara säga något ytterligare. Jag har inte tidigare kommenterat detta med forskning, utveckling och satsning på förnyelsebar energi. Det här tycker vi från regeringens sida är ett mycket angeläget område. Vi har ett utredningsarbete som just nu pågår. Det har framför allt varit andra grödor som har stått i fokus tidigare beroende på att det har varit svårt att få en lönsam produktion utifrån sockerbetorna. Det kan säkert ändra sig i takt med att jordbrukspolitiken inom EU också ändrar sig. Det är något som regeringen har med i sitt fortsatta utredningsarbete.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.