Europa 2020-strategin

Interpellation 2009/10:338 av Vestlund, Börje (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-04-23
Anmäld
2010-04-23
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2010-04-28
Sista svarsdatum
2010-05-07
Besvarad
2010-05-18

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 23 april

Interpellation

2009/10:338 Europa 2020-strategin

av Börje Vestlund (s)

till statsrådet Birgitta Ohlsson (fp)

År 2000 beslutade Europeiska rådet om den så kallade Lissabonstrategin, det vill säga en strategi för tillväxt och en bred strategi för att möta de ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningar som EU stod inför. En levande tanke var att man senast till år 2010 skulle ha kommit i kapp USA när det gäller tillväxt.

Sammanlagt 24 riktlinjer fanns i den gamla Lissabonstrategin. Kritiken kom att bli att det var svårt och krångligt att följa upp alla dessa riktlinjer och när kommissionen på nytt skulle omarbeta strategin var alla överens om att det måste vara ett mindre antal, tydliga och mätbara mål som skulle omfatta den nya strategin som nu fått namnet Europa 2020-strategin.

Under Europeiska rådets möte den 25–26 mars beslutade stats- och regeringscheferna fem nya mål. Det ena var att 75 procent av män och kvinnor mellan 16 och 64 år skulle vara i arbete, 3 procent av bnp ska avsättas till forskning och fram till år 2020 ska man uppnå 20-20-20 vad gäller klimatpolitiken. Dessutom diskuterade man att lösa frågan om problemet med att ungdomar slutar för tidigt i skolan samt frågan om att ha en gräns för hur många medborgare inom EU som lever under fattigdomsgränsen. Allt detta kan nog de flesta instämma i, framför allt kring det man kom överens om då inte en enda av Europeiska rådets slutsatser var nya.

EU hade ambitionen att vara den främsta tillväxtregionen i världen. Visserligen har situationen från den tid då man diskuterade Lissabonstrategin förändrats. Det är inte bara USA som är den region vi ska tävla med utan även tillväxtekonomier i Sydostasien. Men problemet är att EU inte har några ambitioner när det gäller tillväxt. Snarare är det så att om man läser såväl kommissionens meddelande som Europeiska rådets slutsatser kan man läsa sida upp och sida ned med att allt elände kan sökas hos den globala ekonomiska krisen. Självklart är den viktig, men vad ska man göra på lång sikt i Europa? Vilka tillväxtambitioner har man? Hur vill man utveckla EU till en av de starkaste ekonomierna i världen? Är det rimligt att man lägger fast fem mål, varav tre som man kommit överens om så här långt? Av dessa är man sedan tidigare överens om samtliga. I det nya Europa 2020-programmet lyfts jordbruksnäringen fram som en särskilt viktig näring, men då kan man undra vart väsentliga tillväxtbranscher som IT, clean tech, life science med flera tog vägen.

Såväl den gamla Lissabonstrategin som det nuvarande Europa 2020-programmet tar sikte på såväl sociala som miljömässiga ambitioner. Ändå är nästan alla konkreta mål kring detta borttagna. Ett av de områden där detta blivit tydligast är konsumentområdet. Där har inte ens regeringen gjort något inspel inför diskussionerna kring EU 2020. Konsumentfrågorna är ju en grundförutsättning för att den inre marknaden ska fungera. Ändå har denna fråga fått en mycket styvmoderlig behandling när EU 2020-programmet förhandlades fram.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga statsrådet:

Vilka ambitioner har statsrådet och regeringen när det gäller tillväxten i EU?

På vilket sätt, enligt statsrådets avsikter, kommer jordbrukssektorn att lyfta fram EU:s tillväxt fram till år 2020?

Kommer statsrådet att verka för skarpa ambitioner för att Sverige ska kunna mäta sig med de viktigaste tillväxtekonomierna?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:338, Europa 2020-strategin

Interpellationsdebatt 2009/10:338

Webb-tv: Europa 2020-strategin

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 31 Birgitta Ohlsson (Fp)
Herr talman! Börje Vestlund har frågat mig vilka ambitioner regeringen har när det gäller tillväxten i EU och om jag kommer att verka för skarpa ambitioner så att Sverige ska kunna mäta sig med de viktigaste tillväxtekonomierna. Vidare ställer Börje Vestlund frågan på vilket sätt jordbrukssektorn kommer att lyfta fram EU:s tillväxt fram till år 2020. Jag vill inleda med att uttrycka min uppskattning för engagemanget i riksdagen för EU:s tillväxtstrategi Europa 2020 och möjligheterna att få debattera strategin här. Regeringen lägger stor vikt vid Europas gemensamma arbete för att skapa bättre förutsättningar för tillväxt och välfärd, men ska strategins ambitioner bli verklighet måste den också bli en realitet i den nationella debatten och politiken. Som vi alla vet har den globala finansiella krisen, och nu senast Greklandskrisen, skakat om såväl Sverige som övriga Europa, och det är alltför tidigt att blåsa faran över. Krisen har blottlagt betydande svagheter och underliggande strukturella problem i de europeiska ekonomierna. Vi står nu inför stora utmaningar med ökad global konkurrens, utvecklingen mot en grön och resurseffektiv ekonomi samt demografiska förändringar med en åldrande befolkning. Det är i denna verklighet som EU nu ska lägga fast en ny strategi för tillväxt och jobb, den så kallade Europa 2020-strategin. Mycket av förberedelserna för strategin skedde under det svenska ordförandeskapet. Sverige drev med framgång centrala frågor för strategin som vikten av ett minskat utanförskap från arbetsmarknaden och ett ökat arbetskraftsutbud, utvecklingen mot en grön och resurseffektiv ekonomi, återgång till sunda offentliga finanser, den framtida inre marknadens betydelse för tillväxt, ett framtida europeiskt forskningsområde samt vikten av öppenhet och frihandel för tillväxt och sysselsättning. Samtliga dessa är centrala faktorer för att långsiktigt öka EU:s tillväxtpotential, stärka Europas globala konkurrenskraft och säkra välfärden i Europa. Resultatet ser vi nu i Europa 2020, en gemensam strategi som ska antas vid Europeiska rådet i juni i sommar. För regeringens del handlar detta om att satsa på utbildning, forskning och innovation, utnyttja ny teknik och omvandla idéer till nya produkter och tjänster. Det handlar om att utveckla en grön, resurseffektiv ekonomi med en väl fungerande inre marknad och frihandel. Det handlar också om att lägga grunden för full sysselsättning och minskat utanförskap för att säkra social delaktighet och välfärd åt alla. Det är också förutsättningar för att Sverige och övriga medlemsstater ska kunna stå sig i den globala konkurrensen med nya snabbt växande marknader, handelspartner och konkurrenter. Ett ökat arbetskraftsutbud och fler i arbete är en absolut förutsättning för att EU ska kunna hantera de stora utmaningarna och upprätthålla de nationella sociala trygghetssystemen. Den enskilt viktigaste åtgärden för att öka arbetskraftsutbudet är att skapa lika förutsättningar och möjligheter för kvinnor som för män att aktivt delta på arbetsmarknaden. Regeringens uppfattning är att Europa bör sträva mot samma sysselsättningsintensitet bland kvinnor som män. EU har inte råd att inte fullt ut ta till vara den potential som Europas kvinnor utgör. Jag delar Börje Vestlunds tveksamhet att särskilt lyfta fram EU:s gemensamma jordbrukspolitik inom ramen för EU 2020. Det är min och regeringens uppfattning att en alltför stor del av EU:s gemensamma resurser går till just den gemensamma jordbrukspolitiken. För en modern budget som ger europeiskt mervärde krävs omprioriteringar av EU:s utgifter. I den kommande budgetöversynen kommer Sverige att verka för omfattande reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken som leder till betydligt lägre utgifter. Ett av de områden som kan ge europeiskt mervärde är utgifter som syftar till att förbättra Europas tillväxtpotential, som åtgärder för att främja forskning och utveckling, utbildning samt satsningar på transport- och energiinfrastruktur.

Anf. 32 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Jag ber först att få tacka Europaministern för svaret. Det är inte ofta som man i sak är överens i en interpellationsdebatt. Jag kan väl instämma i nästan allt som statsrådet har sagt, men problemet är att den svenska regeringen säger en sak i denna kammare och sedan kommer hem med resultat från EU-toppmöten och andra EU-möten som är någonting helt annat. Det är just det som den här interpellationsdebatten handlar om. I grunden är vi överens om att vi ska ha en god tillväxt i Europa. Men när man kommer hem med resultaten konstaterar jag att det är väldigt mycket gammal skåpmat. Man har varit överens om sysselsättningsmålen redan tidigare. Det var man redan i början av 2000-talet. Fast det fanns ett annat mål, att det skulle vara lika många män som kvinnor som skulle arbeta, men det fanns ändå i EU-systemet. Herr talman! Statsrådet har möjligen läst min interpellation slarvigt. När jag frågade om jordbrukssektorn handlade det inte om synen på EU:s jordbrukspolitik, utan det handlade om på vilket sätt jordbrukssektorn kan bidra till att öka tillväxten i Europa, för det är så det noggrant uttrycks i slutsatserna från det senaste toppmötet i EU. Vi är ett land och en kammare som är ganska stolta över att kunna säga att vi är ganska eniga i de här frågorna. Vi vill lyfta fram IT-sektorn. Vi vill lyfta fram tjänstesektorn. Vi vill lyfta fram clean tech. Vi vill lyfta fram life science. Vi vill också lyfta fram en del av den stolta industripolitik som vi är ganska överens om i den här kammaren. Ändå visar det sig, när vi får återrapporter från EU-toppmötena, att man kommer hem med någonting annat. Krav som man redan har varit överens om väldigt länge har det måhända inte hänt så mycket omkring, till exempel sysselsättningsmålen. I stället hänvisar regeringen till att det måste ses i skenet av att man har genomgått den stora globala krisen. Ja, det är klart att det måste gälla alla beslut som i dag ska genomföras, herr talman. Men problemet är att den här strategin ska sträcka sig tio år framåt. Det kanske är så att det mesta av det här ska sjösättas om några år. Problemet är att där saknas de starka visionerna i dokumenten. Det är det här som den här interpellationsdebatten handlar om: Vad är det för idéer regeringen har för att i framtiden få ett EU som står för att bli en av de främsta tillväxtregionerna i världen? Där saknar jag, och där saknar nog de flesta, några idéer från EU-systemet. Egentligen, herr talman, skulle jag ha velat ha den här debatten med EU-kommissionen. Men nu är det ju inte möjligt, utan jag får i det här sammanhanget nöja mig, och det är inte så lite det, med EU-ministern. Jag vill slutligen ställa ett par frågor till EU-ministern: Ska vi fortsätta acceptera att det är jordbrukssektorn som ska vara framtidssektorn i Europa, vilket statsministern och andra EU-ledare har kommit fram till? Var finns konkretionen i allt det man talar om med vackra ord? Det var bara jordbrukssektorn som särskilt omnämndes på EU-toppmötet förra gången.

Anf. 33 Birgitta Ohlsson (Fp)
Herr talman! Tillväxtstrategin för Europa de närmaste åren, EU 2020, är viktig på flera sätt. Vi är stolta från alliansregeringens sida och inte bara över vad vi själva har lagt in för inputs. Många av de faktorer som har lyfts fram är viktiga för att Europa i framtiden ska kunna konkurrera med växande kontinenter som exempelvis Asien. Många av de länder som var utvecklingsländer på den asiatiska kontinenten för 20, 30, 40 år sedan har i dag en bättre tillväxt än vad många EU-länder har, och det måste vi ta på största allvar. Det handlar om att fler länder i Europa måste investera i forskning, kunskap och tillväxt. Fem övergripande målsättningar som handlar om dessa fält har tagits fram i EU 2020-strategin. En aspekt är att 3 procent av EU:s samlade bnp ska gå till forskning. En annan är att EU:s ambitiösa klimatmål ska uppfyllas. En tredje är att 75 procent av kvinnorna och männen i åldrarna 20-64 år ska vara sysselsatta. Hade inte Sverige funnits som en klar och tydlig feministisk röst på EU-toppmötena hade detta inte genomförts. Många länder var emot att man skulle ha samma mål och krav på kvinnor och män att arbeta. Jag stred intensivt för detta, och så gjorde också statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg. Nämner inte Lissabonfördraget jämställdhet mellan kvinnor och män? Jo, absolut. Nu kommer det dock konkret på papperet att vi inte gör skillnad på kön i detta avseende. Europa har inte råd att ha världens mest välutbildade hemmafruar, och det är något vi driver. Ett annat mål som kopplas till kunskap och utveckling är att 40 procent av de unga inom Europeiska unionen ska få en akademisk examen och att mindre än 10 procent av ungdomarna ska lämna skolan i förtid. Det sista målet, som har varit ganska kontroversiellt, handlar om ökad social delaktighet och bekämpning av fattigdomen. Vi tycker att det är viktigt att man fokuserar på den verkliga fattigdomen i Europa. Det finns många individer i Europa som lever i extrem fattigdom, inte minst i många av de färskare EU-länderna, och vi måste se till att deras välfärd säkras. Den här strategin ska tas nu i juni. Börje Vestlund nämnde jordbrukssektorn. Han är mycket medveten om att Sverige som frihandelsvän och passionerad förespråkare av att radikalt banta jordbruksstödet inom Europeiska unionen ofta är en ensam och ganska radikal röst. I denna kammare är det ingen partiskillnad. Här är partierna från höger till vänster ense om att frihandel och marknadsekonomi också ska stödja och styra jordbrukssektorn. Så ser det dock inte ut på den europeiska nivån. I dag går 43 procent av EU:s totala budget till jordbruksstöd, och det måste minskas radikalt. Det finns dock nationer som gärna vill föra fram jordbrukssektorn hela tiden. Det är olyckligt och trist att det har blivit så. Man måste dock nämna att det är andra sektorer som lyfts fram. En stor del av EU 2020-strategin handlar om gröna jobb, grön tillväxt, hållbar utveckling och smart tillväxt. Hade inte Sverige tillsammans med bland andra Storbritannien varit pådrivande i det hade vi inte fått radikala förslag som att exempelvis ha kvar 30-procentiga utsläppsminskningar och fortsätta tänka i den banan. Det är en sektor som definitivt ska lyftas fram.

Anf. 34 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Det är sant som statsrådet säger att vi ofta är en ensam röst när det gäller minskat stöd till jordbrukssektorn. Jag är övertygad om att jag har partikolleger som har åkt på en och annan käftsmäll i EU och fått utstå både spott och spe eller i varje fall blivit baktalade. Vi vet att man under det svenska ordförandeskapet hade en inofficiell överläggning bland EU:s jordbruksministrar utan att inbjuda ordföranden. Sådant har hänt förr och kommer säkert att hända i framtiden. Det intressanta är dock att statsministern gick med på att jordbrukssektorn skulle vara något speciellt och skrivas in i detta. Man talar alltså med en röst i Sveriges riksdag och med en annan på EU:s toppmöten, vilket är intressant. Låt oss gå igenom detta, Birgitta Ohlsson. När det gäller klimatmålen 20-20-20 är det inget nytt och kom knappast som en överraskning. Det har vi hört förr. Det diskuterades redan inför Köpenhamnstoppmötet. Det är sant som Birgitta Ohlsson säger att det fanns två mål i Lissabonstrategin. Det ena handlade om jämställdhet och det andra om sysselsättningsgrad. Båda två var lika viktiga. Sverige uppfyller båda dessa, men det finns många länder som inte gör det. Uppgiften om att man ska öka andelen som ska studera på högskola har jag inte kontrollerat, så där kan jag inte säga emot Birgitta Ohlsson. Det är möjligt att det är något som är nytt och som kan lyfta fram tillväxten. Att det ska vara mindre än 10 procent som slutar i skolan i förtid har man inte riktigt kommit överens om än. Jag har förstått att man fortfarande sitter och förhandlar om det, och Birgitta Ohlsson har säkert mer kunskap om hur det går i dessa förhandlingar. Slutligen är fattigdomsmålet naturligtvis viktigt. Det finns områden som inte är med. Hur ska man kommersialisera innovationer? Hur ska man få fler och stabila företag inom Europeiska unionen? Hur ska vi få ökad frihandel och inte minskad? Hur ska vi få ett bättre och mer heltäckande konsumentskydd? Hur ska vi få funktionerna på den inre marknaden att fungera bättre? Vi har nämnt arbetslösheten. Herr talman! Framför allt talas det inte om företagande, frihandel och den inre marknadens funktionssätt. Man skriver att det är viktigt, men det sätts inte upp några mål eller någon konkretion på vad detta handlar om. I stället säger man att Europa har problem just nu. När den gamla Lissabonstrategin kom fanns det ingen ände på tilltron till tillväxten i Europa, och därmed blev den som den blev. Hur ska vi kunna mäta oss med tillväxtnationer i världen som till exempel länderna i Sydostasien? Jag har svårt att tro att de lama förslag som har kommit fram i Europa 2020-strategin ska hjälpa. Man talar om fem mål, varav de flesta är gamla som tas fram och dammas av för att man tycker att man bör göra något mer konkret än att bara prata.

Anf. 35 Birgitta Ohlsson (Fp)
Herr talman! Jag tror att de flesta av oss tycker att det är ganska glädjande att vi med den nya EU 2020-strategin har gått från Lissabonfördragets 24 mål till 5 mer övergripande mål där vi kräver resultat. Nu är utmaningen att se till att länderna lever upp till att implementera målen. Som jämställdhetsaktivist ska jag noggrant följa hur exempelvis ett land som Malta, där ungefär 40 procent av kvinnorna arbetar utanför hemmet, når upp till 75 procent. Tyskland och Holland har också stora brister när det gäller jämställdhet på arbetsmarknaden, och det gäller att se till att de följer sin politiska hållning och lever upp till målen. Om nu dessa mål skulle vara så tandlösa som Börje Vestlund vill låta påskina i debatten kan man samtidigt undra varför det var så starkt motstånd mot en del av dem. Varför var det så att många länder som är klimattrötta, och där europeiska politiker inte alls har samma engagemang i miljöfrågan som de hade för några månader sedan på Köpenhamntoppmötet, nu inte var speciellt intresserade av att öppna möjligheten till 30-procentiga utsläppsminskningar? Man kan fråga sig varför det var så många länder som absolut inte ville skriva in att kvinnor och män ska arbeta lika mycket. Man kan fråga sig varför det var så otroligt många länder som inte alls ville ha en lika radikal politik när det gäller exempelvis grön tillväxt och jobb. Det måste vi också foga in. Det tror jag att vi gör i och med att länderna förstår att om man har anslutit sig till detta och om man vill genomföra EU 2020-strategin så måste man också leverera. När det gäller jordbruksstödet är det klart att den svenska regeringens position och hållning är den mest radikala inom Europeiska unionen. Jordbruksstödet avhandlas inte bara i EU 2020-strategin; vi jobbar med det dagligen i långtidsbudgeten för Europeiska unionen och i de årliga budgetarna där vi kämpar intensivt för att detta ska minska och bantas. Sverige är bäst i klassen. Man kan säga att vi i praktiken nu lever upp till de fem mål som har satts upp. Men det innebär inte att de länder som är ambitiösa, som levererar och som har sunda offentliga statsfinanser inte ska behöva höja sin egen ribba. Tvärtom har vi ambitioner att kvinnor och män i Sverige som jobbar mer än 75 procent ska jobba ännu mer. Fler måste jobba mer för att Europa ska kunna vara konkurrenskraftigt mot asiatiska tigrar som nu kommer fram på marknaden. Vi lyfter hela tiden fram frågan om ett gemensamt europeiskt patent. Vi fick inte en konkret skrivning om detta i 2020-strategin, men det är något vi kommer att fortsätta att lyfta fram. Det är en bra, konkret fråga som debatteras hela tiden. Det är viktigt för svenska och europeiska företag att ha ett patent som sträcker sig över hela unionen. Det finns ambitioner på EU-fronten också för den inre och den yttre marknaden vad gäller frihandel både internt och externt. Exempelvis släppte den före detta kommissionären Mario Monti så sent som häromveckan en ny rapport på detta fält. Där lyfte man bland annat upp att man ska underlätta bilimport och att man ska ha en kollektiv talan för konsumenter och större interaktion när det gäller banktjänster. Man ska också underlätta olika former av rörlighet för att jämföra banktjänster och avgifter. Man försöker alltså se till att göra flera olika interna saker mer konsumentvänliga på den europeiska marknaden. För att inte EU 2020 ska bli ett dokument som inte levererar är det viktigaste nu att fokusera på implementeringen och se till att olika länder gör nationella handlingsplaner. Vi kan jämföra oss med varandra och även inspireras av varandra. Jag tycker att många inslag i den svenska välfärdsmodellen, exempelvis en god barnomsorg och äldreomsorg, är någonting som svenska företag verkligen kan exportera till många andra länder i Europa. Många kan inspireras av det vi har gjort samtidigt som vi kan lära av andra på andra fält.

Anf. 36 Börje Vestlund (S)
Herr talman! Jag ska sluta med det jag tänkte börja med, nämligen just Lissabonstrategin och de 24 målen. Det kanske var för mycket. Det kanske var att ta till i överkant. Det kanske var svårt att följa upp. Det kanske var krångligt. Men problemet är att om man skriver alltihop om samma sak men inte gör någonting förpliktande vet vi att det inte brukar bli så mycket verkstad av det hela i EU. Tvärtom brukar det bli tandlöst. Vi har ett antal dokument inom EU-systemet som har varit hyllade när de har kommit, men sedan har det visat sig att de har varit ganska oanvändbara. Jag menar att det är detta som är problemet: Det finns för få konkreta förslag. Jag skulle kunna kommentera allt det som man har kommit överens om, men nästan alltihop är ju sådant som man redan tidigare har varit överens om - ibland i många år. Sedan sätter man in det och försöker stöpa om det till att bli någonting nytt och någonting som håller. Frågan är fortfarande: Vart tog egentligen ambitionerna för att lyfta fram de nya branscherna cleantech och life science vägen? Och vad hände när det gäller att lyfta fram tjänstesektorn? Vart tog det vägen? Från vänster till höger här i kammaren säger vi ju alltid att det är där de nya jobben kommer. De kommer inte i de gamla traditionella branscherna. Slutligen skulle jag vilja säga till statsrådet att jag aldrig har pratat om jordbruksstödet i denna debatt. Jag har pratat om jordbrukssektorn. Det var jordbrukssektorn, och inte jordbruksstödet i sig, som man skulle lyfta in som en ny tillväxtsektor. Det är lite grann av en annan debatt. Där är vi överens i Sverige, och vi vet att vi har stora delar av Europa mot oss. Men den här interpellationen handlar inte om jordbruksstödet utan om jordbrukssektorn.

Anf. 37 Birgitta Ohlsson (Fp)
Herr talman! Det går inte i ett europeiskt perspektiv att sära jordbrukssektorn från jordbruksstödet då de mycket intimt hänger samman. I och med att vi har en livlig debatt inom Europeiska unionens länder där vi står på vitt skilda fält när det gäller om vi ska ha jordbruksstöd i den utsträckning som vi har eller inte är det självklart att många länder vill föra in jordbrukssektorn för att kunna bevara stödet. Det hänger intimt samman. Jag tror säkerligen att många delar av jordbrukssektorn kan utvecklas och vara en framgångssektor. Det ser vi inte minst när det gäller frågan om vi vill ha en bättre djurhållning, vilket vi ju alla vill. Vill vi ha bättre miljöfokus på produktionen? Om vi vill vi ha en mer hållbar och smart jordbrukssektor i framtiden tror jag säkert att det finns nischer som definitivt kan vara framgångsrika. Men sektorn i sig är inte den viktigaste för Europas framtid. Börje Vestlund nämnde sektorer som han tyckte missades i EU 2020-strategin. Jag vill framhålla att en del av de sektorer du lyfte fram nu, exempelvis miljöteknik, cleantech och annat, är sådant som man fokuserar på kanske mer än någonting med tanke på kopplingen till gröna jobb och grön tillväxt. Den ambitiösa satsning man föreslår nu vad gäller innovation och forskning - att minst 3 procent av EU:s bruttonationalprodukt ska gå till detta - kommer självfallet att kunna gynna sektorer inom industrin så att de kan modernisera sin produktion och annat. Också där kommer man alltså att kunna gynnas av detta. Förutom nationella handlingsplaner och inspiration länder emellan tror jag att just fenomenet name and shame kommer att bli tydligt. Det är klart att inget land vill tillhöra förlorarna när vi jämför hur långt man har kommit med de olika målen. Därför är det bra att ha just fem konkreta mål. Lissabonfördragets 24 mål var spretiga, stora och svåröverblickbara. Nu har man fem konkreta mål, och vi kan kontinuerligt kolla om man lever upp till dem.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.