EU och Andinska gemenskapen

Interpellation 2007/08:643 av Johnson, Jacob (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2008-05-02
Anmäld: 2008-05-05
Fördröjd: Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält: 2008-05-16
Sista svarsdatum: 2008-05-19
Besvarad: 2008-06-13

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 2 maj

Interpellation

2007/08:643 EU och Andinska gemenskapen

av Jacob Johnson (v)

till statsrådet Ewa Björling (m)

Under maj månad kommer en konferens att äga rum i Lima i avsikt att få till stånd ett handelsavtal mellan Europeiska unionen och Andinska gemenskapen.

EU har tidigare ingått avtal med andra latinamerikanska länder, exempelvis Chile. I dessa avtal har de latinamerikanska ländernas ursprungsbefolkningar behandlats styvmoderligt.

I Chile lever mapuchefolket, som är en viktig och stridbar del av Chiles ursprungsbefolkning, vars rättigheter kränktes grovt under Pinochetdiktaturen. Man skövlade dess naturtillgångar och förföljde befolkningen. Spåren av diktaturens hantering förskräcker. Området har drabbats av flera ekologiska katastrofer.

Trots att diktaturen i dag är borta respekteras mapuchefolkets rättigheter i ringa grad av chilenska myndigheter och transnationella storföretag, som sedan diktaturens dagar betraktar och behandlar mapuchefolkets motståndskamp som terrorism - en beskyllning avsedd att dölja kränkningar av ett ursprungsfolks rättigheter. Flera utländska storföretag har varit inblandade i exploateringen av naturtillgångar i mapuchefolkets område. I dag är svenska företag, som exempelvis Stora Enso, involverade i denna exploatering.

Det förslag till handelsavtal som kommer att diskuteras i Lima innehåller delar som kommer att beröra ursprungsbefolkningarna inom Andinska gemenskapen. Det finns en stor risk att dessa ursprungsbefolkningar kommer att drabbas av samma ofördelaktiga politik som drabbat mapuchefolket. Det måste därför gälla för Sverige att i Lima hålla styvt på att EU tar fasta på FN:s deklaration om ursprungsbefolkningarnas mänskliga rättigheter.

Då ursprungsfolken, på grund av århundraden av diskriminering, tillhör de mest utsatta grupperna i flera latinamerikanska länder är det viktigt att människorättsdeklarationer och andra internationella överenskommelser används som utgångspunkt för kommande associeringsavtal. De måste tillämpas och följas för att förhindra att ursprungsfolkens rättigheter kränks. I det sammanhanget är FN-deklarationens erkännande av ursprungsfolkens sociala rättigheter, deras rätt att utveckla sin kultur, deras egna institutioner och levnadssätt grundläggande. Deras rätt till traditionella landområden kan inte heller förbises.

I dag pågår en lång rad lokala och regionala konflikter i Latinamerika, där transnationella företag fått koncessioner att exploatera naturresurser såsom exempelvis mineraler, gas och olja med mera i ursprungsbefolkningarnas områden. Ett associeringsavtal som stärker de transnationella företagens rätt på bekostnad av ursprungsbefolkningarnas rättigheter går stick i stäv med antagna människorättsdeklarationer.

Det är därför minst sagt problematiskt att EU och Sverige nu inför förhandlingarna i Lima driver på för att få igenom handelsavtal om de så kallade Singaporefrågorna när det gäller investeringar, konkurrensfrågor och offentlig upphandling. Det är uppenbart att ursprungsfolkens mänskliga rättigheter ses som en sekundär fråga.

Jag vill ställa följande frågor till statsrådet:

1. Vad avser ministern att göra för att säkerställa att ett associeringsavtal mellan EU och Andinska gemenskapen inte ytterligare kränker ursprungsfolken?

2. Vad avser ministern att göra vid handelsförhandlingarna i Lima för att EU:s regler om ursprungsbefolkningarnas rättigheter inte åsidosätts till förmån för en lönsam men kortsiktig exploatering av latinamerikanska, europeiska eller andra utländska storföretag?

3. Vad avser ministern att göra för investerings- respektive patentavtal formuleras så att de respekterar, garanterar och skyddar ursprungsfolkens rättigheter?

4. Vad avser ministern att göra för att det handelavtal som kan komma att upprättas i Lima respekterar ursprungsbefolkningarnas rättigheter till ekologiskt hållbara levnadsvillkor i de områden där de lever?

5. Vad avser ministern att göra för att säkerställa att ursprungsfolken själva representeras vid förhandlingarna i Lima?

6. Vad avser ministern att göra för att ursprungsbefolkningarnas kamp för sina rättigheter respekteras och inte som i mapuchefolkets fall behandlas som en form av terrorism?

Debatt

(7 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2007/08:643

Webb-tv: EU och Andinska gemenskapen

Dokument från debatten

Riksdagens protokoll 2007/08:128 Fredagen den 13 juniProtokoll 2007/08:128 11 § Svar på interpellation 2007/08:643 om EU och Andinska gemenskapen

Protokoll från debatten

Ewa Björling (M)

Anf. 75 Ewa Björling (M)

Herr talman! Jacob Johnson har frågat mig vad jag avser att göra för att främja urfolkens fri- och rättigheter i associeringsavtalsförhandlingarna mellan EU och Andinska gemenskapen. Att främja och öka respekten för de mänskliga rättigheterna är en prioriterad fråga inom Sveriges och EU:s samlade utrikes- och handelspolitik. Såväl Sverige som EU verkar därför för att en klausul om mänskliga rättigheter ska ingå i alla breda samarbetsavtal som EU sluter med omvärlden, inklusive i de associeringsavtal som nu förhandlas med Andinska gemenskapen. Förhandlingarna om associeringsavtal mellan EU och Andinska gemenskapen - Bolivia, Peru, Ecuador och Colombia - inleddes hösten 2007. Ett antal förhandlingsomgångar är inplanerade, och förhoppningen är att ett avtal ska kunna slutas under 2009. I anslutning till toppmötet mellan EU och Latinamerika i Lima den 15-16 maj diskuterades associeringsavtalsförhandlingarna vid ett undertoppmöte mellan EU och Andiska gemenskapen. Det hölls dock inga formella förhandlingar kring avtalet, vilket heller inte var planerat. I september 2007 antog FN:s generalförsamling en deklaration om urfolks rättigheter, den så kallade urfolksdeklarationen. Antagandet av deklarationen var ett resultat av många års arbete som Sverige aktivt tagit del i, och vi välkomnade deklarationens antagande. Deklarationen utgör en gemensam politisk viljeförklaring och behandlar bland annat rätten till självbestämmande, nationalitet, kultur och traditioner, religion, utbildning och landrättigheter. För att främja, framhålla och öka respekten för urfolkens rättigheter är det viktigt att urfolks rättigheter tas med i avtal och överenskommelser stater emellan i de fall där avtalsfrågorna berör urfolk. Ett sådant exempel är associeringsavtalen. Ökat samarbete, ökad handel och investeringar bidrar till tillväxt och utveckling. Utmaningen består i att skapa förutsättningar som skapar möjligheter för alla sektorer och grupper i samhället att ta del av denna utveckling. Breda associeringsavtal, som vilar på respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive urfolks rättigheter, och som omfattar handel, politisk dialog och utvecklingssamarbete, är ett steg på vägen. Sverige verkar för utvecklingsvänliga avtal i de nu pågående förhandlingarna. Exempelvis inom handelsområdet strävar Sverige efter ett generöst tillträde för produkter från de andinska länderna till EU:s marknad och för att vederbörlig hänsyn ska tas till de ekonomiska skillnaderna mellan regionerna i fråga. När det gäller respekten, garantin och skyddet för ursprungsfolkens rättigheter i immaterialrättssammanhang, vilket inkluderar patentfrågor, kan nämnas att Sverige verkar för internationella bestämmelser om krav på så kallade ursprungsangivelser i patentansökningar. Sverige var drivande vid framtagandet av det förslag från EU och dess medlemsstater som gäller tvingande krav på ursprungsangivelser och som presenterats inom ramen för WIPO, World Intellectual Property Organization. Sverige och EU verkar för att mekanismer för dialog kring hållbar utveckling ska ingå i associeringsavtalen. Detta gagnar samhället i sin helhet. I förlängningen syftar arbetet för hållbar utveckling även till att ge urfolk bättre möjligheter att komma i åtnjutande av sina rättigheter. Demokrati och mänskliga rättigheter går hand i hand. Den tyngd vi lägger på mänskliga rättigheter i samband med avtal såsom de associeringsavtal som nu förhandlas med Andinska gemenskapen borgar för demokratiska värderingar. Det borgar också för alla folkgruppers möjligheter att nyttja demokratin för att komma till tals och bevaka sina intressen. Där demokrati och mänskliga rättigheter är vägledande för beslutsfattande kan ursprungsbefolkningarnas intressen och rättigheter respekteras och tas till vara. Vårt mål är att med respekt för de mänskliga rättigheterna öka handeln och investeringarna i dessa länder. Vi vet att ökad handel är en nödvändig faktor när det gäller att lyfta länder ur fattigdom och hjälpa dem till höjd levnadsstandard. Genom ökat samarbete och dialog mellan EU och Andinska gemenskapen kan vi bidra till att förbättra efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna i berörda länder, inte minst avseende urfolks rättigheter.

Jacob Johnson (V)

Anf. 76 Jacob Johnson (V)

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. I min interpellation utgår jag från exemplet med mapuchefolket, som är en viktig och stridbar del av Chiles ursprungsbefolkning. Under Pinochetdiktaturen skövlades dess naturtillgångar, och mapuchefolket förföljdes. Trots att diktaturen i dag är borta respekteras mapuchefolkets rättigheter fortfarande i ringa grad av chilenska myndigheter och transnationella storföretag. Flera utländska storföretag, inklusive Stora Enso, har varit inblandade i exploateringen av naturtillgångar i mapuchefolkets område. Jag har ställt ett antal frågor till Ewa Björling om vad Sverige kan göra för att ursprungsbefolkningarnas rätt respekteras med anledning av associeringsavtalsförhandlingarna mellan EU och Andinska gemenskapen. Statsrådet säger bland annat i sitt svar att det är en prioriterad fråga för Sverige och EU att öka de mänskliga rättigheterna inom den samlade utrikes- och handelspolitiken och att en klausul om mänskliga rättigheter ska ingå i avtal som EU sluter med omvärlden. Det är bra, och det instämmer jag naturligtvis i. Jag delar även åsikten om FN-deklarationens erkännande av ursprungsbefolkningars sociala rättigheter, deras rätt att utveckla sin kultur, egna institutioner och levnadssätt är grundläggande. Herr talman! Av svaret framgår även att Sverige verkar för utvecklingsvänliga avtal i de nu pågående förhandlingarna. Detta med utvecklingsvänliga avtal låter bra. Men det kan minst sagt vara problematiskt eftersom EU och Sverige nu driver på för att få igenom handelsavtal om de så kallade Singaporefrågorna om investeringar, konkurrensfrågor och offentlig upphandling. Vi måste inse att Andinska gemenskapen och EU inte är rakt av jämförbara storheter. Vi får inte agera så att den lokala utvecklingen i Bolivia och andra länder försvåras avsevärt genom något som kanske formellt sett är konkurrens på lika villkor men i praktiken till fördel för storföretagen inom EU. Det kan slå sönder de ekonomiska grundvalarna för ursprungsfolken och därmed hota deras mänskliga rättigheter. I sitt svar berättar Ewa Björling att vid toppmötet i Lima för en knapp månad sedan diskuterades dessa associationsavtalsförhandlingar utan att det var direkta förhandlingar. Statsrådet säger i sitt svar tyvärr ingenting om innehållet i dessa diskussioner och hur de olika ståndpunkterna ser ut. Jag vore tacksam om Ewa Björling kunde utveckla detta i sitt andra inlägg. Det gäller särskilt så kallade utvecklingsvänliga avtal och de därmed förknippade Singaporefrågorna.

Ewa Björling (M)

Anf. 77 Ewa Björling (M)

Herr talman! Enskilda företag ska jag inte kommentera på det sättet. Däremot vill jag var väldigt tydlig med att regeringen sätter frågan om corporate social responsibility , CSR, väldigt högt på agendan. Vi vill gärna vara med och främja och stödja inom det området. Jag vill också påpeka att det ska vara företagsägt och företagsdrivet. Vi vet i dag att många svenska företag är otroligt bra på CSR, för att inte säga bäst i världen. Vi är också det land som har skrivit ett samarbetsavtal med ett annat land i just CSR-frågor. Det har vi gjort med Kina. Där ser vi redan att det har nått framgångar. I dag finns det företag som kan tala om mänskliga rättigheter. Låt mig återgå till avtalet med Andinska gemenskapen. Jag ska först svara på frågan om hur det såg ut vid toppmötet. Vikten av framsteg i de pågående förhandlingarna fastslogs med målsättning att slutföra dem 2009. Man noterade och diskuterade också asymmetrierna mellan och inom regionerna. Man välkomnar att avtalet bidrar till den andinska integrationsprocessen, och man enades om att särskild uppmärksamhet skulle ges till ett specifikt utvecklingsstöd till medlemmar i Andinska gemenskapen och till behovet av flexibilitet i ljuset av existerande asymmetrier mellan och inom regionerna. Dessutom är det alltid viktigt att påpeka att associerings- och handelsavtal av den här typen ska bidra till utveckling och att stabila och förutsägbara handelsregler bör gälla för samtliga. Betydande hänsyn ska också tas till att de ekonomiska asymmetrierna mellan EU och förhandlingsparterna ska beaktas i avtalen, till exempel vad gäller möjligheter för långa övergångsperioder. Jacob Johnson frågar mer specifikt om de så kallade Singaporefrågorna. Det är en fråga som inte bara är aktuellt just i förhandlingarna om det här avtalet. Det är en fråga som är aktuell i väldigt många andra avtal också, inte minst EPA-avtalet som jag diskuterade i min förra interpellationsdebatt. Jag vill vara väldigt tydlig där och säga att det är en oerhört viktig fråga för regeringen att detta finns med och är inkluderat. Det ska finnas med frågor om offentlig upphandling, investeringar, konkurrens med mera. Det är först då som man också får fullödiga avtal, och det är också då som man skapar ekonomisk integration på ett djupare sätt och gynnar riktig tillväxt och utveckling. Herr talman! Jag måste få ställa en fråga till Jacob Johnson. Tycker Jacob Johnson att vi ska sluta avtal där vi bara fokuserar på varor? Varför ska vi inte sluta fullödiga avtal även om vi är olika utvecklingsmässigt sett? Jag tror att det vore att hindra utvecklingsekonomier, eller så kallade emerging economies , om vi slöt en annan typ avtal med dem än vad vi gör med övriga länder. Det vore snarare att diskriminera och att inte bygga på tillväxt och utveckling på ett sunt och marknadsekonomiskt sätt. Vi ser ju att det är det som krävs för riktig utveckling. Det har inte minst varit viktigt inom EU och den övriga industrialiserade världen.

Jacob Johnson (V)

Anf. 78 Jacob Johnson (V)

Herr talman! Jag använde inledningsvis mapuchebefolkningen i Chile som ett exempel. Nu ingår inte Chile i Andinska gemenskapen, men Chile har ju också ett avtal med EU. Det finns en väldigt ojämn inkomstfördelning i Chile. Det drabbar inte minst ursprungsbefolkningen. Man kan säga att avtalet inte har hjälpt ursprungsbefolkningen, trots att Chile i dag är ett ganska rikt land. Det är någonting att tänka på. Därför kanske jag ska svara på den andra frågan om hur jag ser på vad avtalet ska omfatta. Man kanske bör gå stegvis. I de här förhandlingarna skulle man kunna utesluta de kapitel som berör Singapore, offentlig handel, tjänster, upphovsrätt och så vidare, för att komma fram till en interimslösning. Sedan skulle man kunna återuppta förhandlingarna allteftersom man såg att mer symmetri börjar uppnås, kanske tack vare några strukturella fonder. Det finns andra saker som man skulle kunna försöka beakta i de här förhandlingarna, till exempel erkännande av universella offentliga varor, gratis överföring av teknologi inom produktion av förnybar energi och tillgång till nödvändiga mediciner. Det är många frågor som man på ett konstruktivt sätt kan föra in just för att få en dynamik och en utveckling inom Andinska gemenskapen. Jag skulle också vilja lyfta upp frågorna om urfolkens immateriella rättigheter. Där har Björling i sitt svar sagt att Sverige driver krav på ursprungsangivelser. Men jag menar att det är långt från tillräckligt. Man skulle kunna säga att i dag finns 90 procent av all biologisk mångfald i utvecklingsländerna samtidigt som 95 procent av alla biologiska patent finns hos företag i industriländerna. Där finns en väldig obalans. Hur kan Sverige då agera för att bryta den här trenden så att ursprungsfolk kan få nytta av naturen och den biologiska mångfalden för sina egna intressen och behov? Hur skapar man patentskydd som säkrar en hållbar och rättvis utveckling? I sitt svar säger också Ewa Björling att Sverige verkar för mekanismer för dialog kring hållbar utveckling. Men i praktiken anser ursprungsbefolkningens organisationer att de inte tillåts delta i någon verklig dialog i den här förhandlingsprocessen utan ser sig som diskriminerade. Därför är det lite paradoxalt när Björling hänvisar till att EU lägger fokus på demokrati och mänskliga rättigheter i förhandlingarna och säger att det ska borga för alla folkgruppers möjligheter att nyttja demokrati och komma till tals och bevaka sina intressen. Om regeringen verkligen tycker att det är viktigt, varför inte då se till att ursprungsbefolkningen tillåts att själv bevaka sina intressen och komma till tals i förhandlingarna?

Ewa Björling (M)

Anf. 79 Ewa Björling (M)

Herr talman! Jag börjar med frågan om immateriella rättigheter. Jag tänker inte gå in på biologisk mångfald i detalj utan snarare tala om hur vi står för detta generellt. Vi tycker att det är väldigt viktigt att det finns ett skydd för immateriella rättigheter i alla de avtal vi sluter. Detta är inte minst viktigt för många internationella företag för att de ska kunna fortsätta att driva forskning och utveckling. Men man ska också komma ihåg att internationella företag som befinner sig och verkar i u-länder bidrar väldigt mycket lokalt till ökat välstånd för befolkningen. Sedan var det frågan om Chiles urfolk, mapucheindianer, som Jacob Johnson tog upp. I de här förhandlingarna om avtalen bestämmer varje stat vilka som deltar och inte deltar i deras delegation. Låt oss gå in mer specifikt på Chile. I dag finns det en växande medvetenhet om att mapucheindianerna utgör en försummad folkgrupp som också under många sekler har utsatts för övergrepp. Regeringen, under president Michelle Bachelet, har föresatt sig att motverka den diskriminering som förekommer och att förbättra deras situation. Det finns också ett utförligt avsnitt om urfolkspolitiken i deras regeringsprogram i dag.

Jacob Johnson (V)

Anf. 80 Jacob Johnson (V)

Herr talman! Jag kan se vikten av att skydda immateriella rättigheter. Men vi har också, inte minst med tanke på klimatdebatten och behovet av tekniköverföring till utvecklingsländerna, en spänning, en motsats, här. Vi måste komma fram till en lösning så att utvecklingsländerna får tillgång till modern teknik. Aidsmedicin är en annan fråga som har med detta att göra. En naturlig utveckling får inte blockeras in absurdum. Det är bra att statsrådet uppmärksammar mapucheindianernas situation, och jag hoppas att hon fortsätter att stödja det arbetet. Det är kanske lite frestande att avsluta den här lilla diskussionen i dag med en fråga till statsrådet om hur hon tror att det troliga nej:et till Lissabonfördraget från Irlands befolkning kommer att påverka det fortsatta arbetet med associeringsavtalet mellan EU och Andinska gemenskapen. Jag vill avslutningsvis säga att vi inte får tvinga på de fattiga länderna i Andinska gemenskapen handelsregler och konkurrensutsättning utifrån de villkor som gäller i Sverige och Europa. De måste ges en rejäl chans att skydda sina egna tjänster. Det gäller kanske inte minst ursprungsbefolkningen. Deras produkter kan inte konkurrera med de europeiska produkter som vi är vana att se i vårt regelsystem i Europa i dag.

Ewa Björling (M)

Anf. 81 Ewa Björling (M)

Herr talman! Jag ska börja med att säga till Jacob Johnson att jag tycker att uttrycket att tvinga utvecklingsländerna är olämpligt. Vi tvingar ingen. Detta är frivilliga avtal; det är viktigt att påpeka. Men det är också avtal som sluts för att gagna dem i deras egen utveckling samtidigt som den andra parten naturligtvis också ska vara vinnare. Men det är just därför vi alltid diskuterar vikten av asymmetriska avtal när det gäller utvecklingsländer. Låt oss gå vidare till klimatfrågan. Vi har just startat en diskussion som också ska fortsätta handelsministrar emellan. Den ska förhoppningsvis slutligen landa i Köpenhamnsmötet 2009. Där talar vi om tullfrihet för klimatvänliga produkter, varor, tjänster och teknologier. Det är en oerhört viktig del. En annan del är hur vi tittar på standardisering, certifiering och märkning av klimatvänliga varor just för att kunna stimulera konsumenten till att vilja välja klimatvänligt. Det är ett arbete som jag hoppas mycket på. Det blir troligen nej från Irland till Lissabonfördraget, säger Jacob Johnson. Vi har inte sett slutet på denna fråga ännu. Jag är inte beredd att från regeringens sida uttala mig i det här skedet. Naturligtvis önskar vi oss alla ett ja. Skulle det bli ett nej får vi ta ställning till det när det verkligen står tydligt och klart.

Intressenter

Frågeställare

Jacob JohnsonVänsterpartiet

Besvarad av

Ewa BjörlingModeraterna