Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Ett nygammalt löntagarfondförslag

Interpellation 2005/06:52 av Hamilton, Carl B (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-10-20
Anmäld
2005-10-21
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2005-11-10
Svar fördröjt anmält
2005-11-14
Besvarad
2005-12-09

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 20 oktober

Interpellation 2005/06:52 av Carl B Hamilton (fp) till finansminister Pär Nuder (s)

Ett nygammalt löntagarfondförslag

Några s-ledamöter i riksdagen vill överföra aktieinnehav i onoterade statliga bolag för ca 100 miljoner kronor till ”regionala riskkapitalstiftelser” (2005/06:N456).

Den mest intressanta i sammanhanget, och i Dagens Industri rapportering (den 19 oktober), är dock inte att gammalt löntagarfondstänkande ånyo väckts till liv, utan uppgiften att ”motionen är väl förankrad i [den socialdemokratiska riksdagsgruppen] och delar av regeringen”, enligt Reynoldh Furustrand ”som drivit arbetet med att utforma motionen”.

Författarna har identifierat som skäl för bristande investeringsvilja i Sverige brist på kapital. Det är naturligtvis egendomligt bland annat med tanke på det historiskt sett mycket låga ränteläget. Sålunda skriver motionärerna att ”idag klarar inte den privata finansmarknaden själv av att föra tillräckligt riskkapital till företag i behov av finansiering”. Den nationella och internationella kapitalmarknaden räcker tydligen inte till för finansiering av lönsamma och goda projekt i Sverige.

Är ”delar av regeringen” inne på detta gamla tema och tänkande från löntagarfonderna? Maktkoncentration och politisk styrning lanseras åter som motmedel för bristande investeringsvilja bland Sveriges små och medelstora privata företag och entreprenörer. Statliga stiftelser på regional nivå, med en statligt utsedd majoritet av politiker, fackliga företrädare och dylika personer, ska ges frihet att slussa skattemedel (se nedan) till sina käpphästar och kortsiktigt röstmaximerande, jobbmotiverade ändamål. (För sådana ändamål har Sverige redan Ams!).

Det är en sådan finansieringsmodell som i praktiken ligger i motionärernas tal om en ”regionalt förankrad styrning”. Det är nämligen inte svårt att förstå att en sådan styrelse i Socialdemokraternas Sverige skulle domineras av fackliga och politiska s-företrädare, såsom bland annat i högskolestyrelserna och många myndigheter. Maktkoncentration, socialdemokratisk hegemoni och politiska prioriteringar blir resultatet när finansieringsbesluten bereds och beslutas. Motionärernas tal om ”kommersiella villkor” saknar trovärdighet eftersom motionärerna underkänner rådande kommersiella finansieringsstruktur. Om de verkligen tänker sig att göra, som de själva skriver, ”en viktig markering att något nytt är på väg”, ja då måste ju detta ”något nytt” vara något annat än dagens på kommersiella villkor arbetande kapitalförsörjning.

Att avskaffa förmögenhetsskatten är annars det mest närliggande och effektivaste sättet öka både det tillgängliga riskkapitalet i Sverige, och antalet affärsänglar som vill satsa kapital och kunnande i Sverige. Det gäller främst svenskar bosatta i Sverige och som har kapital placerat i Sverige, dito, men placerat (obeskattat) utomlands, och @ för det tredje @ svenskar bosatta med sitt kapital utomlands. Ökningen av riskvilligt i Sverige för såddändamål och dylika bör lätt kunna bli många tiotals miljarder kronor i ökad tillgång på riskvilligt kapital med tanke på de uppskattningar av stocken riskvilligt kapital som skulle eller borde funnits i Sverige, och som Riksskatteverket (RSV) och andra estimerat.

Med budgetär smartness ska statens balansräkning påverkas och effekten döljas @ men inte undvikas! @ på inkomst- och utgiftsbudgeten: ”En överföring av delar av statens aktieinnehav till riskkapitalstiftelser innebär inte att budgetens utgiftssida påverkas och därmed utgiftstaket. Överföringen [från skattebetalarna] medför dock att inkomsterna minskar med den utdelning som faller på de aktier som överförts. Stiftelserna kan eventuellt åläggas att leverera en del av sin avkastning till ägare/staten.” Detta innebär (jag förutsätter att ”eventuellt” bortfaller) ett intäktsbortfall för staten, som inte får aktieutdelningen. På detta sätt kommer skattebetalarna att finansiera de regionala styrelsernas förluster i projekt och investeringar, förutom att statens förmögenhet kan minska.

Det är bättre att banker och deras ägare tar förluster på dåliga projekt och felaktiga investeringar i näringslivet!

”Stiftelserna blir vid sidan av staten ägare av de bolag vars aktier används vid kapitaliseringen … därmed riskerar vi inte att tränga ut det privata kapitalet.” Nej, snarare hurrar nog bankerna när de läser förslaget. Staten tar över riskfyllda projekt- och investeringsansökningar. Kreditförlusterna hos bankerna minskar. Skattebetalarna i stället för ägare av bankaktier får ta smällen när investeringar misslyckas och projekt läggs ned och företag går i konkurs. Bankerna avlastas risktagande eftersom kapitalet i de nya stiftelserna skulle användas för särskilt riskfyllda och potentiellt förlustbringade verksamheter.

”Bildandet av riskkapitalstiftelser skulle vara en viktig markering att något nytt är på väg”, skriver motionärerna. Snarare är det något gammalt som väckts till liv, nämligen drömmen om löntagarfonder som styr kapital till politiskt önskvärda projekt runtom i valkretsarna.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet följande:

1.   Står statsrådet i någon del bakom förslag om att överföra aktieinnehav i onoterade statliga bolag till nya riskkapitalstiftelser?

2.   Avser statsrådet att göra något som liknar de förslag som finns i motion 2005/06:N456?

3.   Avser statsrådet att ta initiativ till nya statliga riskkapitalstiftelser?

4.   När avser statsrådet att avskaffa förmögenhetsskatten?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2005/06:52, Ett nygammalt löntagarfondförslag

Interpellationsdebatt 2005/06:52

Webb-tv: Ett nygammalt löntagarfondförslag

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Thomas Östros (S)
Anf. 10 Thomas Östros (S)
Herr talman! Carl B Hamilton har frågat finansminister Pär Nuder om han i någon del står bakom förslag om att överföra aktieinnehav i onoterade statliga bolag till nya riskkapitalstiftelser, om statsrådet avser att göra något som liknar de förslag som finns i motion 2005/06:N456, om statsrådet avser att ta initiativ till nya statliga riskkapitalstiftelser och om när statsrådet avser att avskaffa förmögenhetsskatten. Interpellationen har överlämnats till mig. Den svenska staten är Sveriges största företagsägare och arbetsgivare. Genom Regeringskansliet förvaltas 57 företag och koncerner varav 43 företag ägs helt och 14 tillsammans med andra. Totalt är ca 200 000 personer anställda i dessa bolag. Näringsdepartementet förvaltar 42 av de statligt ägda bolagen och tre affärsverk. Staten är dessutom den störste ägaren på Stockholmsbörsen. Detta sammantaget medför ett stort ansvar och ställer krav på en långsiktig och professionell förvaltning för att säkerställa tillväxt och därmed sysselsättning. Företagens utdelningar till staten för verksamhetsåret 2004 uppgick till ca 17,2 miljarder kronor. Omsättningen uppgick till 302 miljarder kronor och resultatet före skatt till ca 39 miljarder kronor. Regeringen anser att det statliga ägandet, som är långsiktigt och framtidsinriktat, är och har varit till fördel för de statligt ägda bolagen. Dessutom vill vi att svenska folket även i framtiden ska ha inflytande över nationaltillgångar som malmen, skogen och vattenkraften. Dessa naturtillgångar har bidragit till att bygga upp vårt lands välfärd. Regeringen har inga planer på att förändra detta, vare sig genom stora utförsäljningar eller genom överföring av ägandet till riskkapitalstiftelser. Däremot är risken för en ogenomtänkt utförsäljning av de statligt ägda bolagen betydligt större om Folkpartiet och övriga borgerliga partier kommer i regeringsställning, då statligt ägda bolag inte ligger i linje med alliansens politik. Detta är det verkliga hotet mot de statligt ägda bolagen. En sund och effektiv struktur för att tillhandahålla riskkapital är av en grundläggande betydelse för ett lands förmåga att skapa ökad tillväxt och sysselsättning, och för en medlemsstat i EU att bidra till att målen i den så kallade Lissabonprocessen uppfylls. Det är dessutom mycket viktigt att den första länken i kedjan, det vill säga uppkomsten av nya verksamheter och nya produkter, har tillgång till lämpliga finansieringsformer. Sverige har en väl utvecklad riskkapitalmarknad som är viktig för svenska företags möjligheter till tillväxtfinansiering. Trots detta är tillgången på privat riskkapital i tidiga skeden begränsad, vilket begränsar framväxten av nya tillväxtföretag. Det är därför angeläget att staten och de privata riskkapitalaktörerna tar sitt ansvar för att förbättra situationen. Staten har gjort detta genom att vi stärkt tillgången på riskkapital för de företag som befinner sig i skärningspunkten mellan idé och färdig produkt. Bland annat har en ny koncern, Innovationsbron, bildats för att stärka statens insatser inom detta område. Närmare 2 miljarder kronor satsas under en tioårsperiod för att stärka möjligheterna till kommersialisering av forskningsresultat och innovationer. Bildandet av Innovationsbron ska syfta till en långsiktigt hållbar struktur, som är ändamålsenlig, tydlig och har hög kvalitet. Strukturen ska bygga på såväl nationellt som regionalt engagemang. Vidare kommer ett nytt stöd på 100 miljoner kronor att införas år 2006 för att stödja forskning och utveckling i de små och medelstora företagen. Från år 2007 och framåt ges detta stöd genom en kreditering av skattekontot för små och medelstora företag som satsar på forskning och utveckling. För detta ändamål avsätts en ram på 200 miljoner kronor från år 2007. Regeringen genomför även förbättringar av möjligheterna att stärka företagens egna kapital. Skattereglerna för delägare i fåmansföretag, de så kallade 3:12-reglerna, håller på att reformeras. Ett första steg genomfördes den 1 januari 2004, och regeringen överlämnade nyligen en proposition med förslag till reformerade beskattningsregler för ägare i fåmansföretag till riksdagen. Dessa mera genomgripande förbättringar kommer att genomföras den 1 januari 2006. Totalt kommer förbättringarna att ge drygt 1 miljard kronor i sänkt skatt för delägare i fåmansföretag. När det gäller förmögenhetsskatten finns det för närvarande inga planer på att den ska avskaffas.
Carl B Hamilton (Fp)
Anf. 11 Carl B Hamilton (Fp)
Godmorgon, herr talman! Tack, herr minister, för svaret. Jag är mycket nöjd med att de här framförda socialdemokratiska förslagen om att överföra ägandet av statliga bolag till riskkapitalstiftelser avvisas av ministern. Regeringen har inga planer på att överföra ägandet till riskkapitalstiftelser. Klokt, herr minister! Det finns ett genuint problem med tillgången på privat riskkapital i alla marknadsekonomier även vid dagens låga räntenivåer. Det finns olika lösningar på det som alla är ett steg på vägen men som inte riktigt kan lösa problemet. Ministern talar här om subventioner och skatteavdrag som kan administreras av statligt ägda organ som Innovationsbron och Vinnovas 100 miljoner kronor per år. Det finns ingen anledning att avvisa det. Men jag tror inte att det trots allt är den stora lösningen. Varför det? Jo, därför att krävs både riskkapital och riskkapitalister, affärsänglar, det vill säga både riskkapital och ett humankapital. Det är en kombination av detta som krävs för att det ska bli entreprenörskap, investeringar och risktagande. Statens problem i det sammanhanget är att den typen av personer inte trivs som statsanställda och inte återfinns i den offentliga sektorn. Det andra problemet är att staten kan ha svårt att ta stora risker. Vissa år kommer riskerna och förlusterna att sticka i ögonen. Då kommer krav på att staten ska vara försiktigare med skattemedlen. Då blir man också försiktigare. Men då kan man å andra sidan inte fortsättningsvis uppfylla den ursprungliga målsättningen. Man måste ändå försöka få mer privat riskkapital och privata affärsänglar. Där är skattepolitiken inte annat än helt central. Då kommer man vanligtvis in i problemet att allt reformarbete som görs i skattepolitiken på detta område stannar, eftersom fördelningsaspekten tar nästan helt och hållet över. Det ställs framför frågan om tillväxt, risktagande och entreprenörskap. Det är det som jag fortsättningsvis kanske vill fokusera på. Det finns några förslag som jag tycker att man i det här sammanhanget måste ta tag i. Det är rullande reavinstskatt vid försäljning av företag så att de som säljer sina företag kan gå in i nya företag, nya risker, nya satsningar utan att på vägen skatta av stora summor. Det kan inte vara fördelningspolitiskt en jättestor sak eftersom vi har det systemet beträffande bostäder. Vad tycker näringsministern om rullande reavinstskatt vid försäljning av företag? Avskaffa lex Uggla. Det är ett problem trots att motsatsen har påståtts. I en enkät som Företagarna gjorde fick de fram att det var ett problem för 45 000 företagare. Även om man ska ta en sådan siffra med en nypa salt och en viss prutmån är det ändå ett mycket stort antal potentiella riskkapitalister. Vi har naturligtvis också förmögenhetsskatten som är den mest dödskallemärkta av alla skatter i det här sammanhanget - tyvärr, tyvärr och tyvärr. Jag välkomnar de två små orden i slutet av interpellationssvaret. Jag ska återkomma till det i nästa omgång.
Thomas Östros (S)
Anf. 12 Thomas Östros (S)
Herr talman! Det är alltid intressant när interpellanten avslutar med en cliff hanger : Jag ska återkomma till det. När det gäller överföring till stiftelser verkar vi ha samma åsikt. Däremot är jag bekymrad över Folkpartiets hållning när det gäller ägandet till de statliga företagen. Folkpartiet har väckt motioner under hösten som säger att staten över huvud taget inte ska ha något ägande i företag som verkar på konkurrensutsatta marknader. Det innebär att exempelvis Vattenfall, Sveaskog och LKAB definitivt finns på Folkpartiets utförsäljningslista. Något annat finns det inget utrymme för att tolka. Dessutom har både Folkpartiet, Moderaterna och andra i alliansen räknat in mycket stora försäljningsinkomster. Bekymret är att alliansen har lärt sig att det inte är klokt att säga detta till människor, för då kommer de inte att ställa upp på politiken. Det som för bara två år sedan var officiella utförsäljningslistor antagna av riksdagen, där bland andra dessa företag fanns med, är nu inga officiella listor längre. Nu säger alliansen: Nej, det säger vi ingenting bestämt om. Men man räknar hem mycket stora utförsäljningsinkomster och fattar principiella beslut om vad som ska säljas ut. Därför vore det bra om vi i den här interpellationsdebatten kunde få ett tydligt svar från Carl B Hamilton om just de företag som jag räknar upp och andra statliga företag kommer att säljas ut. Det är viktigt att väljarna får detta klart för sig. Det gäller exempelvis LKAB, som nu är inne i ett läge av mycket starka investeringsplaner. LKAB driver utveckling i Norrbotten i stor utsträckning, med planer på uppemot 20 miljarder i investeringar i Malmfälten. Man drar med sig tjänsteföretag, byggföretag och andra sektorer i en stark utveckling för Norrbotten. Tillsammans med Ikeas stora investeringar i Haparanda leder detta till att Norrbotten nu har en starkare ekonomisk utveckling än på mycket länge. Det är klart att ett utförsäljningsbesked om LKAB kommer att innebära att det här stannar upp. Det har ju också förts en debatt från LKAB där man ifrågasätter vad som skulle ske med investeringsplanerna om företaget blev börsnoterat. Kan man då verkligen ha kvar de ambitioner som man har? Där behövs ett besked. Frågan om tillgång till riskkapital är naturligtvis en nyckelfråga för en fungerande marknadsekonomi. Sverige har haft en förhållandevis stark utveckling där under de senaste åren. Tillsammans med Storbritannien är Sverige det land i den europeiska unionen som har lyckats bäst. Jag vet inte hur man ska hitta ett bra mått, men riskkapital i förhållande till bnp är ett sätt att försöka mäta detta. Jag är den förste att säga att det här inte räcker. I takt med att vi går över till en ekonomi som alltmer präglas av små och medelstora företag och deras tillväxt kommer vi att behöva en vital riskkapitalmarknad. Det är klart att det inte kan vara statens huvudansvar. Det är självfallet en sak för marknadsekonomin själv att sköta. Där ser vi positiva tendenser. Men det finns delar av riskkapitalmarknaden där vi kan se att det finns ett slags marknadsmisslyckande. Det är riskkapital i de verkligt tidiga skedena när det gäller högteknologiska innovationer inom forskningsinstitut och universitet. Där tror jag att staten kan bidra klokt genom Innovationsbron AB, som jag tror att Folkpartiet motsätter sig. Genom detta kan man vara med och vara en såddfinansiär av tidiga innovationer för att sedan låta marknaden ta över. Som Carl B Hamilton vet gör vi en hel del på skatteområdet. Dessutom har vi aviserat en stor skatteöversyn. Jag kommer tillbaka till det i mitt nästa inlägg.
Carl B Hamilton (Fp)
Anf. 13 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Vi ska inte primärt diskutera Folkpartiets politik här, utan jag utövar kontrollmakten genom att jag ställer interpellationen. Allmänt sett kan jag säga att jag menar att man ska vara omsorgsfull med statens tillgångar och sälja till rätt pris vid rätt tillfälle. Det är ju lätt att säga, men det är i praktiken svårt. Det vet naturligtvis Thomas Östros efter försäljningen av Telia, där priset, ur medborgarnas synpunkt i alla fall, blev alldeles för dåligt. Beträffande LKAB finns det ett förhållande som jag tycker att Thomas Östros underlät att nämna, och det är osäkerheten om de ersättningar som undermineringen - om man säger så - av Kiruna stad innebär. Det är ett genuint problem för den som vill köpa, sälja eller handla med LKAB. Herr talman! Klockan tio har jag ett EU-nämndssammanträde om EU:s långtidsbudget som jag måste försöka pressa in i tidsbudgeten också. (TALMANNEN: Det kommer att lyckas.) Tack för det, herr talman! Låt mig då återgå till de två små orden i slutet på interpellationssvaret: För närvarande gäller att förmögenhetsskatten inte ska avskaffas. Vad innebär det? Innebär det en öppning? Jag läser det så. Jag är mycket glad över de två små orden. De bådar gott för framtiden. De öppnar för ökat förnuftstagande. Jag vill gärna att ministern vidareutvecklar innebörden av de två små orden "för närvarande", och vad vi andra kan hoppas på i frågan om förmögenhetsskatten.
Thomas Östros (S)
Anf. 14 Thomas Östros (S)
Herr talman! Vi begränsar väl interpellationsdebatterna väldeliga om vi inte längre kan diskutera också alliansens politik. Men jag förstår Carl B Hamilton; vi har ju sett under den senaste tiden att alliansen knappast har någon gemensam politik. Det gäller nog också frågan om de statliga bolagen. Men det här var åtminstone det närmaste som jag hittills har kommit ett erkännande från alliansens sida om att man ska sälja ut LKAB, Vattenfall och Sveaskog. Carl B Hamilton sade ju att det handlade om rätt pris vid rätt tillfälle. Då ska det säljas. Det där är viktigt. Vi ska naturligtvis göra känt för alla att det är en utförsäljning som är på gång. Det är ingenting konstigt med det. Det är ju den vanliga borgerliga politiken, så jag förstår faktiskt inte varför ni plötsligt är så blygsamma på detta område att ni inte riktigt vill berätta det här för människor. Vi kommer att hjälpa till med det. Kiruna är ett bra exempel på hur viktigt det är med en långsiktig, stabil ägare. Här har vi en fantastisk utveckling för bolaget. Det tryggar arbetstillfällena för de anställda i LKAB, men också för många av underleverantörerna. Dilemmat är att de stora nya malmfyndigheterna till viss del ligger under staden Kiruna. Det är klart att det behövs en långsiktig, stabil ägare som tillsammans med alla intressenter i området kan driva en politik så att vi lyckas både att ta till vara fyndigheterna och att skänka trygghet åt människor. Det jobbar vi i Malmfältsgruppen med - det är regeringen tillsammans med företrädare för Kiruna kommun, Gällivare, företaget, fackliga organisationer och andra intressenter. En utförsäljning skulle naturligtvis helt och hållet slå undan benen för detta. Men det ska alltså ske, till rätt pris och vid rätt tillfälle. Vi kommer att se över skattesystemet. Det är viktigt att vi har ett skattesystem som både präglas av rättvis fördelning och ger goda villkor för företagandet. Dessutom tar vi initiativ under denna tid som är väl riktade just till företagsamheten. Det gäller avskaffandet av arvs- och gåvoskatten för nära ett år sedan. Det är en viktig åtgärd. När jag är ute och resonerar med företagare, inte minst med familjeföretagare, märker jag att den har underlättat företagandet väsentligt. Nu behöver man inte planera för generationsskiftet skattemässigt utan kan koncentrera sig på att utveckla företaget. Detta är naturligtvis en stor kostnad i statsbudgeten, men det var bra och rimligt därför att det gav en fin effekt på företagandet. Framför oss har vi om några veckor genomförandet av skattesänkningar för fåmansbolagen. Också det underlättar och stimulerar ägandet av företag, och det ger större möjligheter att ta ut kapitalbeskattad inkomst i stället för arbetsbeskattad. Det är en stimulans av ganska stora mått för en viktig del av den växande sektorn av små och medelstora företag i Sverige. Vi går in med skattestimulanser till forskning och utveckling. Också detta är viktigt, eftersom vi ser en forskningsstruktur där de stora företagen satsar massivt på forskning och utveckling. Men vi behöver en stimulans för de små och medelstora för att också dessa ska göra det. När vi tittar på den totala skattestrukturen så måste det göras med ett fast grepp om statens finanser. Det ska inte vara ett folkpartistiskt grepp där man rycker ut rullande vinstbeskattningar, lex Uggla och förmögenhetsskatt. Vi vet att det kan sluta i ett skattessystem som präglas av icke enhetlighet, konstiga drivkrafter och framför allt en usel finansiering. Vi kommer att se över skattesystemet, också förmögenhetsskatten, med inriktningen på att förändringar måste vara fördelningspolitiskt acceptabla. Vi vill också fortsätta att stimulera företagsamheten. Effekten av vår politik är en kraftigt ökad företagsamhet i Sverige, så så illa kan det ju inte vara.
Carl B Hamilton (Fp)
Anf. 15 Carl B Hamilton (Fp)
Herr talman! Det var dystra besked på slutet. Orden "för närvarande" innebär ett nej. Det skulle innebära icke enhetlighet, konstiga drivkrafter och fördelningspolitiskt inte vara acceptabelt. Jag hade hoppats att ministern skulle öppna för en mer positiv syn på riskkapitalbildning genom ändringar i förmögenhetsskatten med hjälp av de två orden "för närvarande". Men det var tydligen att hoppas på för mycket.
Thomas Östros (S)
Anf. 16 Thomas Östros (S)
Herr talman! Vi förbereder en översyn av skattesystemet, som naturligtvis måste ha med sig idén om att ha ett skattesystem som är stabilt, som klarar globaliseringen, som ger drivkrafter till företagande och entreprenörskap samt har rättvis fördelningsprofil. Det var klassiska folkpartistiska ståndpunkter en gång i tiden, men icke så nu när man helt och hållet har sålt sig till högeralliansen. I stället rycker man ut frågor styckevis och delt på ett icke trovärdigt sätt. Det bekymmersamma är politik på det statliga ägandet. Carl B Hamilton vill inte säga klart ut - men konstaterar ändå - att det handlar om att sälja ut till rätt pris och vid rätt tillfälle stora statliga tillgångar, med stor risk för att företag som LKAB eller Vattenfall hamnar i ett ägande som inte gynnar långsiktiga investeringar. Det är en viktig slutsats av den här debatten.

Intressenter

Frågeställare

Carl B Hamilton
Carl B HamiltonFP

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.