energipolitiken

Interpellation 2003/04:240 av Bill, Per (m)

av Bill, Per (m)

den 23 januari

Interpellation 2003/04:240

av Per Bill (m) till näringsminister Leif Pagrotsky om energipolitiken

Regeringens utredare och förhandlare om en successiv avveckling av kärnkraften, generaldirektör Bo Bylund, redovisar i en debattartikel i Dagens Nyheter den 22 januari 2004 sin syn på regeringens energipolitik.

Bylund menar bland annat att det är ofrånkomligt att målkonflikter uppkommer om regeringen genomför sin så kallade omställning av energisystemet. Framför allt är det målet att förtidsavveckla kärnkraften som står i konflikt med dels målet att industrin ska ha god tillgång på energi till konkurrenskraftiga priser och dels målet att minska koldioxidutsläppen.

Bylund pekar även på att Sveriges strävan att vara "bäst i klassen" när det gäller reduktion av koldioxidutsläpp dels riskerar att skada svensk industri, dels kan leda till en global ökning av koldioxidutsläppen. Det senare beror på att svensk industri internationellt sett kommit långt i miljöarbetet, inte minst med avseende på koldioxidutsläpp. Om svensk industri, på grund av regeringens alltför hårda krav på utsläppsreduktioner i Sverige, konkurreras ut av utländska företag kan det paradoxala resultatet bli att koldioxidutsläppen totalt sett ökar. Detta är ingen ny slutsats, utan är väl belagd genom ett flertal forskningsstudier på området.

I synnerhet är det märkligt att målen för koldioxidutsläppen inte avskaffas i samband med att systemet med överlåtelsebara utsläppsrättigheter införs på EU-nivå. Att då ha ett mål för de svenska utsläppen är uppenbart orimligt, eftersom själva poängen är att svenska företag ska kunna köpa utsläppsrätter från företag i andra länder. Om utsläppen då ökar i Sverige så har det ingen betydelse eftersom det svarar mot en lika stor minskning i något annat land.

Bylunds slutsatser överensstämmer väl med vad moderaterna tidigare anfört bland annat i motioner till riksdagen. I vår senaste energipolitiska motion skrev vi till exempel följande:

"Det övergripande målet för energipolitiken beskrivs på Näringsdepartementets hemsida som följer:

Målet för den svenska energipolitiken är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på villkor som är konkurrenskraftiga med omvärldens, för att främja en god ekonomisk och social utveckling i Sverige. Politiken ska skapa villkoren för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle."

Problemet är dock att regeringens övriga mål inom energipolitiken är svårförenliga med detta. Den största motsättningen finns mellan å ena sidan målet att förtidsavveckla kärnkraften och å andra sidan målet att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på villkor som är konkurrenskraftiga med omvärldens. Inte heller går det att uppfylla den svenska klimatstrategin, det vill säga att de svenska utsläppen av växthusgaser, utan hänsyn tagen till koldioxidsänkor, år 2010 ska vara 4 % lägre än 1990. Enligt den databas över växthusgaser som upprättats genom FN:s ramkonvention om klimatkontroll (UNFCCC) har Sverige en god bit kvar att nå det målet. Utsläppen låg 1991@2000 i snitt ca 1 % över 1990 års nivå.

Det är tydligt att det är omöjligt att samtidigt uppfylla miljömålen och målet om trygg tillgång på el till konkurrenskraftiga priser om kärnkraften stängs. Det är nödvändigt att elda tre ton stenkol i minuten för att fullt ut kompensera för bortfallet av el från en avställd reaktor i Barsebäck. Det motsvarar koldioxidutsläppen från 700 000 nya personbilar.

I regeringens proposition 2002/03:85 Vissa elmarknadsfrågor redovisas att en stängning av Barsebäck 2 beräknas leda till ökade koldioxidutsläpp med mellan 3,3 och 3,6 miljoner ton årligen. I förhållande till de totala utsläppen av koldioxid under år 2000 skulle detta innebära en ökning av utsläppen med över en tjugondel. Att tro att det ska vara möjligt att först öka utsläppen i en sådan omfattning, och därefter minska utsläppen tillräckligt mycket för att åstadkomma en minskning på 4 % i förhållande till 1990 års utsläppsnivå, utan att skada försörjningstryggheten eller tvinga fram mycket betydande prishöjningar är inte realistiskt. Därtill kommer att även utsläpp av främst svaveldioxid, kväveoxider, lättflyktiga organiska ämnen och stoft ökar om ytterligare en kärnkraftsreaktor stängs, vilket gör att det blir svårt att uppnå även andra miljömål.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga näringsministern vad han ämnar göra för att säkerställa att målen inom energipolitiken blir förenliga.

Interpellationen är besvarad

Händelser

statustext: Interpellationen är besvarad Inlämnad: 2004-01-23 Anmäld: 2004-01-23 Besvarad: 2004-02-06

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.