En ökning av elevernas undervisningstid

Anf. 109 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Fru talman! Erik Bengtzboe har frågat mig vad jag avser att göra för att öka elevernas undervisningstid och om regeringen kommer att gå vidare med Skolkommissionens förslag om att utöka undervisningstiden på sikt.

Enligt timplanen för grundskolan uppgår den totala undervisningstiden till minst 6 890 timmar för varje elev. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens proposition Skolstart vid sex års ålder, prop. 2017/18:9, som vi nyligen har diskuterat, och förskoleklassen blir därmed obligatorisk från och med nästkommande hösttermin. Då förskoleklassen omfattar minst 525 timmars undervisning under ett läsår innebär det en avsevärd utökning av antalet undervisningstimmar för elever i de obligatoriska skolformerna.

Undervisningstiden i ämnet matematik har under 2013 och 2016 utökats med totalt 225 timmar. I promemorian En stadieindelad timplan i grundskolan och närliggande frågor har det vidare föreslagits att antalet undervisningstimmar i matematik ska utökas med ytterligare 105 timmar i årskurserna 7-9. Regeringen avser även att utöka undervisningstiden i idrott och hälsa i grundskolan med 100 timmar från och med hösten 2019. Dessa timmar fördelas om från elevens val, då det finns brister i skolornas hantering av elevens val och en stor majoritet av rektorer och huvudmän har framfört önskemål om att undervisningstiden för elevens val ska minskas.

Utvärderingar visar att många elever inte får den undervisningstid de har rätt till. Skolkommissionen bedömer, i likhet med regeringen, att det behöver införas en stadieindelad timplan för att säkerställa att alla elever får den undervisningstid de har rätt till och därmed bidra till en mer jämlik skola. Om detta kan man läsa i Skolkommissionens slutbetänkande, SOU 2017:35. Regeringen har därför beslutat om en proposition om en stadieindelad timplan i grundskolan, prop. 2016/17:143, och riksdagen har beslutat i enlighet med propositionen. De nya bestämmelserna träder i kraft den 1 juli 2018.

Som en del i arbetet för att stärka nyanlända elevers resultat har en försöksverksamhet med utökad undervisningstid i svenska eller svenska som andraspråk för nyanlända elever i grundskolan pågått sedan 2013. Regeringen bedömer att satsningen bör förlängas till nästa år.

Skolkommissionen pekar mycket riktigt på att det finns evidens för att mer lärarledd undervisningstid ger positiva pedagogiska resultat. Enligt Skolkommissionen gäller detta i synnerhet ämnen där möjligheterna att på egen hand läsa in eller få föräldrastöd är begränsade.

Den svenska skolan ska utjämna socioekonomiska skillnader och ge alla människor möjlighet att utvecklas till sin fulla potential. Att ge elever möjlighet till hjälp med läxor och annat skolarbete utanför ordinarie undervisningstid är ett viktigt steg mot en ökad jämlikhet. För att stimulera fler huvudmän att erbjuda hjälp med läxor eller annat skolarbete förstärkte regeringen 2016 satsningen med statsbidrag till läxhjälp för att främja möjligheten för elever att få stöd med läxor eller annat skolarbete utanför den ordinarie undervisningstiden. Skolornas intresse för att erbjuda läxhjälp är stort och ökande. I år betalar Statens skolverk ut totalt 363 miljoner kronor i bidrag till skolor som bedriver läxhjälp. Skolverket betalar också ut 20 miljoner kronor till ideella organisationer som erbjuder läxhjälp. Satsningen möjliggör läxhjälp till totalt 460 000 elever.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Riksdagen har i enlighet med regeringens proposition En skyldighet att erbjuda lovskola, prop. 2016/17:156, beslutat om en skyldighet för huvudmän att erbjuda lovskola till vissa elever i grundskolans årskurs 8 och 9. Ett införande av en sådan skyldighet skapar en högre grad av jämlikhet och garanterar att de elever som behöver det erbjuds möjligheten till mer undervisning.

Detta är några åtgärder som regeringen vidtagit och avser att vidta för att säkra och utöka elevernas undervisningstid. Undervisningstiden har betydelse, men som jag redan nämnt pekar forskning på lärarens undervisningsskicklighet som den enskilt viktigaste faktorn för elevernas kunskapsinhämtning och resultat. Här är tid för förberedelser av avgörande betydelse. Därför är det så klart också viktigt att ca 20 000 fler personer, omräknat i heltidstjänster, anställts i skolväsendet sedan läsåret 2014/15, bland annat genom regeringens satsningar på till exempel fler anställda i förskoleklass och lågstadiet.

Anf. 110 Erik Bengtzboe (M)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Utan tvekan är undervisningstiden avgörande för att vi ska nå goda resultat i svensk skola. Att man är i skolan och får tid tillsammans med en kvalificerad och skicklig lärare är grunden i undervisningen i det upplägg som vi har i Sverige. Det är detta upplägg som jag tror är överlägset för att förmedla kunskap, nämligen att det finns en skicklig lärare som kan lära en och guida en, så att man inte är ansvarig för sin egen undervisning.

Satsningen på läxhjälp och lovskola är absolut positiv. Det är också något som Alliansen har föreslagit och började genomföra redan under förra mandatperioden. Men det kompenserar inte för bristande mängd undervisningstid.

Skolkommissionen konstaterar ju också att mer undervisningstid driver kvaliteten framåt och att det finns en koppling mellan hur mycket undervisningstid man har och hur mycket kunskap man som elev får ut. Egentligen behöver man inte gå längre än till sig själv för att inse att det är sant. Det man övar på i två timmar blir man bättre på än det man övar på i en timme. Om vi får stå här och debattera i två timmar blir vi säkert klokare än om vi debatterar i en timme.

Det är bra att regeringen nu genomför ett par reformer där vi stärker undervisningstiden i Sverige. Jag är glad och stolt över att Alliansen också har lyckats knuffa regeringen framför sig i detta. Utökningen av matematikundervisningstiden har riksdagen beslutat om ett par gånger. Äntligen kommer den. Samma sak gäller utökningen av idrottsundervisningen, som regeringen ju tidigare har argumenterat emot men som nu kommer in i timplanen till 2019. Förhoppningsvis är nästa steg att vi också lyckas övertyga regeringen om att den totala undervisningstiden faktiskt behöver utökas kraftigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi vet att det finns en koppling mellan undervisningstid och resultat. Vi vet också att Sverige har mindre undervisningstid än andra länder, faktiskt ganska mycket mindre än jämförbara länder.

Statsrådet konstaterar att när förskoleklassen nu blir en del av grundskolan utökas antalet timmar där med lite drygt 500. Detta är absolut positivt, men det betyder att vi fortfarande ligger ett par hundra timmar under OECD-genomsnittet. Eftersom förskoleklassen har mindre undervisningstid per dag faller dessutom snittet i undervisningstid från 754 timmar per år till 742 timmar per år, men vi får alltså ett år till.

Detta ska jämföras med att man i Frankrike har 932 timmars undervisning per år och i Danmark över 1 000 undervisningstimmar per år. Det är ganska stora skillnader gentemot det svenska utbildningssystemet. En dansk elev går alltså 30 procent mer i skola än en svensk elev.

Jag tycker inte bara att det är häpnadsväckande att vi har lyckats komma så långt i Sverige att vi ligger så pass långt efter till och med våra grannländer, utan det är även häpnadsväckande att vi på ett nästan arrogant sätt - och detta är ingen kritik mot statsrådet, utan det gäller på bredden - tror att vi ska kunna leverera lika goda resultat som andra länder i OECD trots mycket mindre undervisningstid.

Om vi förväntar oss goda resultat av våra elever - och vi vet att forskningen säger att vi ska ha höga förväntningar - är det också rimligt att lärare, skolledare, elever och föräldrar har höga förväntningar på svensk politik. Om vi har höga ambitioner måste vi också investera avsevärt mycket mer i undervisningstid. Moderaterna föreslår en timme mer per dag i grundskolan, och det vore lovvärt om regeringen ville följa upp det.

Anf. 111 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Fru talman! Tack för ytterligare en inte bara intressant och komplex utan även viktig interpellation, Erik Bengtzboe! Den är intressant och komplex såtillvida att begreppet "undervisningstid" inte är alldeles enkelt, särskilt inte i jämförelse med andra länder.

Jag delar bedömningen att vi har mindre undervisningstid i ett antal centrala ämnen och därför bör öka den, och jag delar Skolkommissionens slutsats. Men för att komplicera bilden i jämförelse med andra länder vill jag säga att vi inte räknar in till exempel det vi i Sverige organiserar som förskola i vår undervisningstid utan bara den obligatoriska skolan. Sverige har ett mycket högre deltagande i förskolan än de flesta andra länder, och i internationella jämförelser räknas den huvudsakliga tiden i förskolan som just undervisningstid. Det är så man jämför den svenska förskolan med andra länders verksamhet för barn i motsvarande åldrar.

När vi nu gör förskoleklassen obligatorisk ändrar det, som konstaterat, såväl det totala antalet timmar i jämförelse med andra länder som snittet över åren, vilket interpellanten tydliggör. Samtidigt handlar det för de flesta elever om hur vi kvalitetsförändrar förskoleklassen, vilket kan göra den stora skillnaden. Redan i dag går ju eleverna i förskoleklass och får del av detta, men det är viktigt för de sista 2 procenten som jag nämnde i den förra interpellationsdebatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därutöver är ju undervisningstiden, alltså den schemalagda tiden, under grundskoletiden en del. Sedan har vi i olika länder olika typer av organisation för hur eleverna får stöd bredvid den schemalagda tiden. Där har Sverige legat långt efter många andra länder, men nu är vi på ett par områden ett land som andra länder är intresserade av när det gäller hur vi jobbar med till exempel lovskolor. Det handlar om den nya lagstiftningen, som ger rätt till lovskola i åttan och nian för elever som annars riskerar att inte nå målen. Ytterligare därutöver har vi hur mycket tid en elev förväntas lägga på skolarbetet vid sidan av den schemalagda tiden.

Man ska också säga att även om många länder, liksom snittet, ligger över Sverige i undervisningstid finns det ett antal länder som vi gärna mäter oss med och gärna kommer ikapp kunskaps- och resultatmässigt och som har mindre undervisningstid än Sverige. Finland är det tydligaste exemplet på det.

Med denna lite mer komplicerande bild, som jag ser som min uppgift att ge, vill jag säga: Ja, jag delar Skolkommissionens bedömning att vi behöver utöka undervisningstiden i ett antal centrala ämnen, och jag delar bedömningen att detta bör göras på sikt. Anledningen till att Skolkommissionen skriver "på sikt" är kopplingen till lärares möjligheter att förbereda sin undervisning, säkra kvaliteten i den och ta det där extra samtalet vid sidan av timmen med en elev som behöver det.

Det är svårt att som lärare lyckas i sitt uppdrag om man inte får förberedelsetid, och det är svårt att lyckas i sitt trygghetsskapande och relationsbyggande arbete om man alltid behöver springa från en lektion till nästa. Det är anledningen till att vi när vi nu går vidare och fortsätter utöka antalet mattetimmar gör det genom att justera ned antalet timmar i det ämne där vi i dag har absolut störst kvalitetsbrister och minst effekter, nämligen elevens val. Detsamma gäller idrott och hälsa.

Vi ser också framåt att vi behöver lägga ett stort fokus vid att lärare ska få den tid de behöver för att förbereda sina lektioner. Där är investeringen att anställa fler i skolan. Det gäller såklart fler lärare, och vi har faktiskt fler legitimerade lärare än någonsin i svenskt skolväsen. Antalet elever har dock ökat ännu snabbare eller i ungefär samma takt. Men det gäller även fler av annan personal, så att lärarna kan avlastas i sitt arbete och därigenom få tid att skapa kvalitet i undervisningssituationen. Lyckas vi med dessa investeringar finns det, konstaterar Skolkommissionen, förutsättningar framåt att fortsätta utöka undervisningstiden.

Avslutningsvis vill jag konstatera att den stadieindelade timplanen inte formellt sett innebär fler timmar men att den i praktiken kommer att innebära fler timmar för många elever. Vi vet att det är många elever som inte får den tid de har rätt till i dag, och genom den stadieindelade timplanen kommer det att förändras.

Anf. 112 Erik Bengtzboe (M)

Fru talman! Att svenska elever inte får den undervisningstid de faktiskt förtjänar vet vi ju är ett problem på bredden. Det är kanske allra tydligast på gymnasienivå, där vi också vet att skillnaderna är väldigt, väldigt stora. Att se till att vi har en stadieindelad timplan, och kanske även titta på att införa en tydligare timplan också för gymnasiet, skulle skärpa kraven på att den undervisningstid eleverna förtjänar faktiskt levereras.

Vi vet att skillnaden är extra stor i gymnasiet, vilket bland annat Lärarnas Riksförbund har belyst när man har undersökt hur mycket undervisningstid dess lärare faktiskt levererar kopplat till hur många poäng eleverna sedan tar i gymnasieskolan. Vi kan se att vi exempelvis har yrkesutbildningar där man har en snittid på tre och en halv timmes undervisning per dag. Jämfört med länder som Tyskland eller Schweiz, där man har en undervisningstid på lite drygt åtta timmar per dag, är det klart att detta får konsekvenser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller de siffror jag hänvisade till tidigare, där vi alltså jämför Sverige med andra länder, ska man ha klart för sig att det är siffror från riksdagens utredningstjänst. De berör bara obligatorisk undervisningstid och ingenting annat. Man kan argumentera att Sverige har ett försprång tack vare att vi har många timmar i förskolan, men precis som vi diskuterade för ungefär 20 minuter sedan i en annan interpellationsdebatt kan vi konstatera att både deltagandet och kvaliteten skiftar där. Det blir därmed svårt att hänvisa till sådant som är frivilliga insatser.

Det är detta som är lite problematiskt i Sverige. Svenska elever tillbringar nämligen ganska mycket tid i skolan. Svenska gymnasieelever och grundskoleelever, till och med i ganska låga åldrar, har ofta mycket långa dagar men ändå väldigt lite undervisningstid jämfört med andra länder. Eleverna tillbringar tid på fritidshem eller på långa håltimmar och raster, och där sker ingen undervisning - åtminstone inte på rasterna. Fritidshemmen gör på många ställen en mycket god insats, men även om det finns en läroplan och utbildade lärare där blir det ju underligt att hänvisa till att eleverna får delta i detta eftersom det inte är en del av den obligatoriska grundskolan och eftersom alla elever de facto inte går där.

Ska vi höja ambitionerna och se till att vi får ut bättre resultat av skolan kan vi inte hänvisa till att eleverna ska lösa det själva tillsammans med sina föräldrar, utan det måste vara så att de får mer undervisningstid, precis som Skolkommissionen konstaterar.

Vi kommer alldeles strax att debattera lärarnas administration ännu mer, men om man jämför svenska lärare med andra jämförbara länder - samma länder som vi konstaterar att vi har mindre undervisningstid än - kan vi konstatera att svenska lärare lägger en mindre del av sin tid på undervisning. De lägger en mindre del av sin tid på att planera undervisningen, och de lägger både en mindre del av sin tid och ett lägre antal timmar totalt på att följa upp undervisningen. I stället tvingas de ägna sig åt administrativa uppgifter och social omsorg på ett sätt som helt ärligt är suboptimerande. Lärarna skulle kunna ägna en större del av sin dag åt att planera, genomföra och följa upp undervisningen.

Då måste vi dock våga kapa bort det som är onödigt, och vi måste våga låta lärarna prioritera. Om vi gör det kan vi också utöka undervisningstiden utan att skjuta det på framtiden. De svenska skolresultaten är redan i dag för låga; vi kan inte vänta på förändringar för att höja ambitionerna, utan vi behöver göra det redan nu. Då behöver vi också bygga ut undervisningstiden. Den kanske enskilt viktigaste delen är att se till att svenska elever får fler timmar med skickliga lärare.

Anf. 113 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Fru talman! Vi delar i stort både problembeskrivningen och i stora delar riktning.

Jag vill problematisera det sista Erik Bengtzboe sa. Jag kan inte se stöd i forskningen för att det enskilt viktigaste skulle vara undervisningstiden. Undervisningstiden är en påverkbar faktor och därför någonting vi bör fortsätta att titta på hur vi ska utöka, men det viktigaste är kvaliteten i den undervisning eleverna får. Undervisning från en obehörig eller mycket stressad lärare riskerar att inte vara av god kvalitet, och den brist på kvalitet som uppstår i den undervisningssituationen kan inte uppvägas av att det blir mer av undervisningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är därför det är så viktigt att nu, när vi går åt detta håll, fundera på vad vi gör. Vilka mått och steg tar vi, och i vilken ordning gör vi det? Jag tycker att det viktigaste i det här läget är att säkra att lärarna får skapa kvalitet i den undervisning de bedriver och att eleverna får den undervisning de har rätt till. De har rätt till olika former av särskilt stöd inklusive mer undervisningstid, vilket det i praktiken handlar om när man ges möjlighet till lovskola eller undervisning vid sidan av schemat - det vi lite förenklat, eller faktiskt ganska mycket förenklat, kallar läxhjälp.

Den typen av insatser håller vi på med. Som jag nämnde har vi anställt 20 000 fler inom skolväsendet de senaste åren.

Vi ska snart diskutera hur vi gemensamt kan göra insatser och ansatser för att minska administrationsbördan för lärare så att lärare kan ägna mer tid åt att göra undervisningen högkvalitativ. Med detta avses att förbereda den och att genomföra den, att följa upp och utvärdera den samt att läraren utvecklas i sin undervisning.

Något annat som avses är det relationsbyggande med eleverna som är så viktigt för att läraren ska kunna skapa trygghet i undervisningssituationen och som ibland kräver en insats även vid sidan av den schemalagda tiden. Det kan gälla det där samtalet i korridoren vid sidan av lektionen, som jag tror att Erik Bengtzboe och alla andra som har erfarenhet av skolan minns var så värdefullt för relationen till en enskild lärare. Efter ett sådant samtal upplevde man att man kunde prestera bättre på den lärarens lektioner.

Vi behöver fortsätta att utöka undervisningstiden. Jag har utökat undervisningstiden med totalt över 100 timmar genom de nya mattetimmarna. Jag ser fram emot att vi ökar antalet timmar i två ämnen men kompenserar detta genom elevens val för att inte ytterligare utöka undervisningstiden för varje enskild lärare. Jag har även gjort ett antal andra insatser för att stärka de elever som i dag har det tuffast i skolan.

Nästa steg är att säkerställa att lärarna får använda sin arbetstid rätt, att de har bra avlastning och stöd samt att de har tillgång till bra specialister i sin skolsituation. Om vi lyckas med det kan vi också ta de steg som Skolkommissionen pekar på är nödvändiga. Skolkommissionen tillägger dock att detta bör göras på sikt, eftersom man konstaterar att den ordning som jag nu har beskrivit är en klok ordning för att få rätt kvalitet och rätt resultat av de åtgärder som vidtas.

Anf. 114 Erik Bengtzboe (M)

Fru talman! Det är utan tvekan så att det behöver finnas stödresurser runt om i skolan. Det behövs också fler vuxna i skolan som inte är lärare. Anledningen till detta är inte bara att vi därmed skulle få möjlighet att frigöra lärarledd tid för undervisning, planering och uppföljning - även mer uppföljning av enskilda elever - utan också att det finns ett värde i att renodla lärarnas roll över huvud taget.

Det bidrar till att de får fokusera på sin huvuduppgift, kunskapsuppdraget, vilket vi vet är avgörande för att man ska nå goda resultat i det svenska skolsystemet. Jag är också övertygad om att om lärarna får vara just lärare och inte behöver ägna sin tid åt att vara kuratorer, vaktmästare eller något annat kan detta stärka lärarnas auktoritet och bidra till att vi får mer ordning och reda i den svenska skolan, vilket vi är i desperat behov av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är glad att regeringen har ändrat sig, exempelvis när det gäller mer idrott, och att man nu, med riksdagens stöd, genomför dessa åtgärder. Detta är någonting som vi har väntat på alldeles för länge. Vi borde också fundera på hur vi över huvud taget kan få in mer rörelse i den svenska skolan, utan att för den sakens skull gå in och detaljreglera.

Särskilt stöd, åtgärder, insatser och extra undervisningstid för de elever som har svårigheter fyller en viktig funktion. Men sanningen är samtidigt att vi behöver höja ambitionerna för den svenska skolan. Vi jublar över Timss-, PISA- och Pirlsmätningar där vi i vissa fall är högst mediokra. Det är inte hållbart för ett land som Sverige.

Om man har så höga ambitioner som vi har vad gäller likvärdighet och jämställdhet och vad gäller att konkurrera med kunskap, trots att vi är ett litet, exportberoende land i utkanten av Europa, måste man ha högre ambitioner och bättre resultat.

Jag ska inte rätta statsrådet - det vore mig främmande - men jag upprepar det jag avslutade med tidigare: Vi behöver fler timmar för eleverna, med skickliga lärare.

Anf. 115 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Fru talman! Tack, Erik Bengtzboe, för diskussionen!

Jag konstaterar att vi när vi låg högre i de internationella kunskapsmätningarna - när vi i de flesta ämnen låg på nivåer som var i världsklass - inte hade mer undervisningstid än vi har i dag.

Jag konstaterar också att det finns ett behov av mer undervisningstid i de ämnen där eleverna ytterligare behöver stärkas och i de ämnen som på många sätt har blivit mer komplexa under de senaste decennierna, vilket också speglas i att vi i dessa ämnen har mer innehåll i kursplanerna och högre kunskapskrav.

Hur säkerställer vi då detta? Jag tror att resurser som säkerställer att lärarna får göra rätt saker är en del. Tydlig reglering, som man statligt kan följa upp, till exempel med den stadieindelade timplanen, är en annan del. Tydliga beslut, till exempel att vi redan har infört mer matematik i motsvarande mellanstadiet och kommer att införa mer matematik i högstadiet, är en tredje del.

Överläggningen var härmed avslutad.