Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

En obligatorisk a-kassa

Interpellation 2007/08:339 av Björck, Patrik (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-01-25
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Anmäld
2008-01-29
Svar fördröjt anmält
2008-01-31
Sista svarsdatum
2008-02-15
Besvarad
2008-02-19

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 25 januari

Interpellation

2007/08:339 En obligatorisk a-kassa

av Patrik Björck (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Regeringen aviserade redan i höstbudgeten 2006 att man avsåg att utreda och föreslå en obligatorisk a-kassa. Den 28 juni 2007 offentliggjordes direktiven och en utredare utsågs. Uppgiften att med ett bibehållande av den svenska modellen med fackliga a-kassor införa obligatoriet kritiserades redan från start både av praktiska och administrativa skäl för vilka konsekvenser en sådan ordning skulle få på den samhällsmodell som givit Sverige en sådan konkurrensfördel och som alla partier i riksdagen åtminstone i ord säger sig stödja.

Nu kommer rapporter om förseningar, nya direktiv och om att utredningen har stora problem med de sinsemellan motstridiga direktiven.

Arbetsmarknadspolitiken har så här långt i praktiken inneburit ett systemskifte med ökade klyftor och orättvisor. Regeringen har nu chansen att bekänna färg.

Avser statsrådet att ta initiativ till att lägga ned utredningen och dra tillbaka förslaget om en obligatorisk a-kassa, eller ska det borgerliga systemskiftet fullföljas?

Debatt

(10 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:339, En obligatorisk a-kassa

Interpellationsdebatt 2007/08:339

Webb-tv: En obligatorisk a-kassa

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Sven Otto Littorin (M)
Anf. 89 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Patrik Björck har frågat mig om jag avser att ta initiativ till att lägga ned utredningen och dra tillbaka förslaget om en obligatorisk a-kassa eller om det borgerliga systemskiftet ska fullföljas. Vidare har Sven-Erik Österberg frågat mig om jag fortfarande har för avsikt att försöka införa en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Arbetslöshetsförsäkringen är en grundläggande del i det svenska välfärdssystemet. Alla på arbetsmarknaden har behov av ett gott ekonomiskt skydd vid arbetslöshet. Regeringens grundinställning är därför att alla som förvärvsarbetar ska ha rätt till inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet, inte bara de som i dag är anslutna till en arbetslöshetskassa. Därför är det mycket enkla svaret på Patrik Björcks och Sven-Erik Österbergs frågor att, ja, jag har fortfarande för avsikt att föreslå att en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring införs. Utredningen om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring kommer således att fortsätta arbeta i enlighet med de direktiv och tilläggsdirektiv som beslutats.
Patrik Björck (S)
Anf. 90 Patrik Björck (S)
Fru talman! Nu kommer vi till andra delar av arbetsmarknadspolitiken. Vi diskuterade förut nystartsjobben. Arbetsmarknadsministern och Elisabeth Svantesson var oroliga för att vi skulle stanna vid vår kritik av nystartsjobben och inte syna övriga delar av den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik. Men den oron visade sig obefogad. Det får den här interpellationen ses som bevis på. Den obligatoriska a-kassan, som man tillsatt en utredning om att införa, var något man hotade med redan i höstbudgeten år 2006. Den 28 juni 2007 offentliggjordes direktivet och en utredare utsågs. Uppgiften var att man med ett bibehållande av den svenska modellen med facklig a-kassa skulle införa ett obligatorium. De motsägelsefulla direktiven kritiserades redan från start av praktiska och administrativa skäl och för vilka konsekvenser det skulle få på den samhällsmodell som givit Sverige en sådan konkurrensfördel som partierna här i riksdagen åtminstone i ord säger sig stödja. Det kändes på många sätt motsägelsefullt och knepigt. Nu kommer det rapporter om förseningar, bekymmer och problem. Det är nya direktiv, och utredningen kör fast. Man kan återigen ha en stillsam förhoppning om att arbetsmarknadsministern nu kanske kan besinna sig, lyssna och fundera över hur man ska hantera situationen. Det har funnits andra exempel där man har tagit tillfället i akt och lyssnat på den kritik som har kommit. Ministerkollegan på Finansdepartementet Anders Borg har till exempel har haft en del synpunkter på detta. Jag kan i anslutning till den tidigare debatten säga att det var spännande att lyssna på Anders Borg i lördagsintervjun. Det gäller inte bara vad han hade att säga om den obligatoriska a-kassan utan också vad han hade att säga om varför den borgerliga regeringen har raserat och försämrat a-kassan. Han sade väldigt tydligt att det ska vara mer kostsamt med löneökningar om a-kassan blir dyrare. Där var finansministern otroligt tydlig apropå vilken lönepolitik man ämnar föra. När det gäller arbetare ska det vara kostsamt med löneökningar. Det är väldigt tydligt. Att det så småningom leder till sänkta löner är självklart. Anders Borg säger också andra spännande saker. Han säger att han aldrig har varit en tillskyndare av obligatorisk a-kassa. Han ser allvarliga problem med en obligatorisk a-kassa. Han säger att om det visar sig tekniskt komplicerat blir det ingen obligatorisk a-kassa. Det skulle heller inte ha några som helst allvarliga effekter om man inte kunde genomföra förslaget. Så säger finansministern. Med anledning av finansministerns synpunkter i den här frågan finns det kanske anledning att fundera lite grann över vilka synpunkter som arbetsmarknadsministern har. Svaret på interpellationen sändes visserligen för ett tag sedan. Det kom i går. I det svaret arbetsmarknadsministern att man avser att gå vidare och genomföra detta och att man står fast vid det. Nu har vi en historia i backspegeln. Vi kunde konstatera att det var lite ombytta roller häromveckan. Då var det finansministern som stod som den ståndaktige tennsoldaten och försvarade förbudet mot tilläggsförsäkringar i sjukförsäkringen. Det gjorde han i stort sett ända fram till att statsministern plötsligt sade: Nej, det blir inte något sådant förbud. Då fick finansministern stillsamt rätta in sig i ledet och inse att han hade fel. Är det ytterligare ett sådant exempel som vi ser här? Är det arbetsmarknadsministern som är den ståndaktige tennsoldaten och försöker hävda den här principen fastän han vet att frågan är död?
Sven-Erik Österberg (S)
Anf. 91 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Jag vet inte om jag ska fortsätta debatten om tennsoldaten. Jag skrev interpellationen av det skälet att utredningen hade hamnat i ett läge där jag vet att man lade fram ett förslag. Jag har sett ganska noga på vad utredaren har tänkt och funderat kring obligatoriet. Det skulle vara möjligt att välja en facklig a-kassa eller Alfakassan. De som inte valde någonting alls föreslogs få ett extra skattetillägg. Då gick det en rysning genom den moderata partikroppen. Att göra en straffskatt var någonting otänkbart. Jag förstår att arbetsmarknadsministern sällade sig till den kritiken och sade: Det där går inte. Det kom nya direktiv som enkelt innebar att det skulle finnas en särskild myndighet som skulle ta hand om det. Den ska också driva in avgiften på detta sätt. Jag avundas inte utredaren att försöka reda ut det. Det handlar om att tvångsmässigt försöka dra in pengar till en försäkring som någon inte vill vara med i. De som vill vara med har anslutit sig till systemet. Man kan backa i historien. Arbetsmarknadsministern har i ett antal olika debatter i kammaren hävdat att hans stora oro gällde de 700 000. Den siffran har man fångat med enkel matematik. Den stora oron var att de inte hade någon försäkring alls. Det var därför som arbetsmarknadsministern ville ha en obligatorisk a-kassa. Kör man bil ska man ha trafikförsäkring. Jobbar man ska man ha a-kassa. Det har hänt saker med systemet. Man har försämrat försäkringen. Det är en tre gånger så dyr försäkring som är hälften så bra. Det har medfört att det i dagsläget är drygt 400 000 som har lämnat försäkringen och står oförsäkrade. För de flesta av de 400 000 är det mycket allvarligare än för de 700 000 som arbetsmarknadsministern pekade på. Där kan man ganska lätt se att de flesta inte har något stort behov av någon försäkring. De har andra utvägar och jobbar inte ens på det sättet att det är aktuellt med försäkring. Den siffran är väldigt uppblåst. Vid två tillfällen har jag gjort tolkningen att regeringen är på väg att helt och hållet vända. Din egen statsminister, Fredrik Reinfeldt, sade för några veckor sedan att han var tveksam om hur det skulle bli med obligatoriet. Han såg att det kanske inte skulle bli något av det. Jag tycker att det väldigt tydligt, precis som Patrik Björck här hävdar, följdes upp av finansministern i förra veckans lördagsintervju; han var mycket tveksam. Jag tyckte att jag kände igen argumentationen. Flera gånger har jag själv här i kammaren frågat hur man ska få ihop det här. I princip är hela projektet hopplöst med de utgångspunkter som finns. Man ska ju få välja kassa. Samtidigt ska det vara differentierad avgift. Men människor är väl inte dummare än att de strömmar till den kassa som har den lägsta avgiften om det finns en försäkring med samma villkor. Det är ju det som det handlar om. Differentieringen ihop med frivilligheten och anslutningen fungerar ju inte. Samtidigt ska det vara lönedämpande på så sätt att ansvar ska tas för lönebildningen därför att om en för stor löneökning tas ut kommer det att straffas med en högre arbetslöshet. Då blir det en högre avgift genom den differentierade avgiften. Det där fungerar bara i teorin. Ta till exempel Metalls område. Hur många olika verksamhetsområden finns det inte där, allt från tvätterier till Volvos industrier? Man gör ett slags lönebildning och ska ha samma differentierade a-kasseavgift. Där har arbetsmarknadsministern kört till stopp, så det vore väl lika bra att arbetsmarknadsministern sade det. Det här svaret skrevs ju innan Borg var med i lördagsintervjun, så det är väl lika bra att också arbetsmarknadsministern ansluter sig och säger: Jag är också tveksam. Det är stora bekymmer. Jag tror inte på det här. Ge oss det beskedet nu i stället för att regeringen sprider dunster kring att det här är tveksamt! Ett rakt besked, arbetsmarknadsministern, vore alltså tacksamt.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 92 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Först och främst ska man kanske titta lite grann på vilka de 400 000 är som nu har lämnat arbetslöshetsförsäkringen. I Sacos genomgång hittar man i huvudsak personer som har några få år kvar till pensionen och som bedömer att de inte löper risk att bli arbetslösa under de åren. Det gäller också sådana som inte längre omfattas av försäkringsskyddet och som inte uppfyller arbetsvillkoret samt personer med legitimationsyrken - det vill säga personer som, förmodligen på goda grunder, bedömer att de inte kommer att bli arbetslösa utan kan starta eget eller vad de nu kan komma att göra. Patrik Björck tar upp frågan om differentieringen beträffande a-kassan. Sven-Erik pratar också om det. Grunden för att vi genomförde differentierad avgift var just att om det ska vara en försäkringsmässighet i det hela är det självklart inte orimligt att när man pratar om en arbetslöshetsförsäkring också väga in priset för arbetslösheten i det man betalar i premie. På rätt goda grunder kan man som Sven-Erik Österberg gör ställa sig frågan om det fungerar. Kassorna är olika utformade och täcker inte rakt av de olika löneavtalsområdena eller vad det nu kan vara - det är en kritik som jag har förståelse för och en kritik som också jag haft i olika intervjuer - men bättre det än ingenting. Det är ungefär vad också till exempel Lars Calmfors har sagt i sin forskning. När det gäller själva grundfrågan i interpellationerna finns det, som jag tidigare sagt, både för- och nackdelar. Den stora fördelen handlar naturligtvis om ett ordentligt inkomstrelaterat försäkringsskydd för alla löntagare på svensk arbetsmarknad. Fortfarande tycker jag att det är ett bärande argument. Har man en lön borde man också ha en arbetslöshetsförsäkring. Sedan finns det, som sagt, också nackdelar. Vi har diskuterat dem många gånger. Att det är tekniskt komplicerat är en stor nackdel. Givetvis är det också oerhört viktigt för mig att väga in parternas synpunkter, inte minst a-kassornas egna synpunkter. Sven-Erik tar upp en klok invändning när det gäller hur man ska administrera intagen av avgifter till kassor som inte vill. Det är naturligtvis en högst legitim frågeställning. Utredningen kommer att slutföras. Den kommer att remitteras, och vi kommer att lyssna på dem som har åsikter och synpunkter. Dessa kommer att vägas samman när regeringen fattar sitt slutliga beslut.
Patrik Björck (S)
Anf. 93 Patrik Björck (S)
Fru talman! Först vill jag tacka arbetsmarknadsministern, för nu känns det som att det blev en lite annan ton i debatten. Tonen var nu lite ödmjukare. Det fanns en liten öppning för att inte stiga rakt in i den här galenskapen. Jag har noterat den vändningen och den öppningen som jag alltså tacksamt tar emot. Det hela är både bekymmersamt och tragiskt. Arbetsmarknadsministern har medverkat till att riva ned en arbetslöshetsförsäkring som har varit fantastiskt välfungerande och som på alla möjliga sätt har upprätthållit de krav som kan ställas på den och uppfyllt allt det som en arbetslöshetsförsäkring kan göra när det gäller samhällsnyttigheter. Tyvärr har arbetsmarknadsministern nu varit med om att rasera och förstöra den så att det har blivit en mycket sämre försäkring. Vi har tappat många försäkringsmedlemmar. Om man hade gått vidare och slagit den slutliga spiken i kistan hade obligatoriet fullföljts. Men vill man inte göra det känns det väldigt positivt. Jag skulle vilja ställa ytterligare några frågor till arbetsmarknadsministern. I tilläggsdirektivet till utredningen om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring talas det om en ny myndighet som ska skapas. Det tycker jag låter lite spännande. Hur tänker man då? Det är fler myndigheter vi behöver här. Hur ser man på det? Arbetsmarknadsministern talar också om försäkringsmässigheten. Det är mycket så med alliansens politik att man är väldigt oförsiktig och då inte bara med siffror. Det är en miljon, en och en halv miljon och en halv miljon arbetslösa som nämns i debatten; siffrorna kan åka både uppåt och nedåt, hur som helst. Begreppet "försäkring" är också spännande, men det hanteras med stor slarvighet. Nu är det väldigt viktigt med försäkringsmässighet. Men när man ansåg att folk fuskade med försäkringen bildade man en bidragsbrottslag. Arbetslöshetsförsäkringen kallades då för ett bidrag. Det är väldigt vanligt i arbetsmarknadsministerns argumentation att glida mellan olika begrepp och ord. Ibland är det bidrag och ibland försäkring. Jag är väldigt glad om arbetsmarknadsministern vill sälla sig till dem som betraktar arbetslöshetsförsäkringen just som en försäkring, så även det ser jag som någonting gott. Jag har inte alls några problem med det. Tvärtom är det arbetsmarknadsministern som brukar ha problem med det. Vidare har vi förtjusningen över en inkomstrelaterad försäkring. Arbetsmarknadsministern och jag delar den förtjusningen - tyvärr när det gäller arbetsmarknadsministern bara i ord, inte i handling. Arbetsmarknadsministern har bidragit till att den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen inte längre är inkomstrelaterad i sitt skydd. En fullständigt normal svensk arbetare når inte ens upp till 50 procent vid arbetslöshet med den försäkring vi i dag har och med de tak som nu finns. Ännu värre blir det om ytterligare karensdagar införs i försäkringen. Det finns alltså mycket att leva upp till när det gäller de vackra orden och talet om inkomstskydd, försäkringsmässighet och så vidare. Men om vi tar det som ett första steg att arbetsmarknadsministern nu åtminstone verkar vara beredd att stoppa galenskapen med obligatoriet kan vi kanske släpa arbetsmarknadsministern tillbaka till någon sorts vett och sans, pinne för pinne och bit för bit. Det ser jag fram emot och tackar i så fall så mycket för det.
Sven-Erik Österberg (S)
Anf. 94 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Först vill jag kommentera arbetsmarknadsministerns syn på obligatoriet. Försäkringen ska utredas. Utredaren har fått nya direktiv. Arbetsmarknadsministern ska invänta utredningen. Den ska slutföras, och det ska vara en remissomgång. Ja, det är typiska ministersvar. Så svarar man alltid. Det normala är ju att inte ha en förutfattad mening innan en utredning är klar. Jag måste dock fråga varför det är olika syn i regeringen. Varför har inte finansministern samma syn på en utredning som ligger på en annan ministers ansvarsområde? Och varför var statsministern för 14 dagar eller tre veckor sedan ute och flaggade för att också han är tveksam till obligatoriet? Har ni gett upp och därför sänder ut de här signalerna för att dämpa ett missnöje någonstans? Ska man försöka blidka de fackliga a-kassorna så att de är mindre kritiska mot att det inte blir någonting, eller varför är det på det här sättet? I regeringen finns uppenbarligen olika syn på detta. Det tycker jag är lite märkligt. Jag gör samma tolkning som Patrik Björck, nämligen att arbetsmarknadsministern tonade ned sig i sitt andra anförande. Jag förstår att det första var skrivet före Borgs lördagsintervju. Det var därför lite mer hurtfriskt, det vill säga den normala andan på området. Det sjönk nu tillbaka något. Sedan var det frågan om de 400 000. Visst har akademiker med ett eller två år kvar till pensionen lämnat a-kassan. Det kan jag också se i statistiken. Men det finns framför allt en stor grupp av lågavlönade deltidsarbetande kvinnor som lämnar a-kassan därför att de tycker att försäkringen är för dyr. En kvinna i Blekinge berättade varför hon inte var med i a-kassan. Varför ville hon inte vara försäkrad? Jo, a-kasseavgiften handlade om en veckas mat för henne. Hon fick göra det valet. Det är så många har gjort. Det är just den kategorin, arbetsmarknadsministern, som är mest utsatt och som förmodligen när konjunkturen vänder med en annan arbetsmarknad kommer att behöva försäkringen. Vad finns det för skydd för dem efter detta med avgiften? Försäkringens avgift är inte längre inkomstrelaterad. Om man jobbar i en bransch där risken är stor för hög arbetslöshet är det inte branschen som betalar risken utan den som råkar jobba där. Det är precis vad arbetsmarknadsministern säger. Vilka är det? Det är hotell och restaurang, fastighet och handel. Vilka jobbar där? Jo, de lågavlönade kvinnorna. De ska betala den högsta a-kasseavgiften samtidigt som de också ska leva med otryggheten att de faktiskt kan förlora jobben och få en sämre ersättning från försäkringen än tidigare. Det är så det ser ut. Apropå de 400 000 tyckte den akademiker som tidigare hade ett kvar år till pensionen att det var okej att vara med i a-kassan. Det hade man varit. Det var ett slags solidaritetstanke, det vill säga att vara med och betala sin avgift därför att den går till en försäkring - till någon som kan bli arbetslös. Littorin har lyckats knäcka detta. Det finns ingen solidaritet i försäkringen längre. Man tycker att den är så dyr och dålig att man inte vill betala till den om man inte absolut behöver det. Om det är bara de som tror att de kommer att behöva försäkringen som betalar kommer den inte att fungera. Detta har slagit sönder grundtanken. Varför är finansministern och statsministern tveksamma när Littorin i vanlig ordning säger det traditionella, nämligen att han inväntar utredningen? Varför denna skillnad? Är det en spricka i regeringen?
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 95 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Nej, det är det inte. Vi har samma syn på detta. Jag har också påpekat att det finns betydande svårigheter. Det finns både för- och nackdelar. Vi ska låta utreda, och utredningen ska göra sitt. På det sättet finns det ingen som helst skillnad. Både Patrik Björck och Sven-Erik Österberg pratar om en raserad a-kassa, att den är sönderslagen och så vidare. Med all respekt: Så är det inte. Den är fortfarande omfattande och generös - en av de mest generösa i världen. Det är ingen nyhet som Patrik Björck säger att Socialdemokraterna vill höja taket i a-kassan - åtminstone vill Patrik Björck det. Ja, ni vill betala mer till dem som inte arbetar, medan jobbskatteavdraget gör att det blir mer över till dem som faktiskt arbetar och därmed sänker trösklarna in på arbetsmarknaden. Det är olika synsätt. Sedan var det frågan om tilläggsdirektiven. Enligt tilläggsdirektiven finns två alternativa möjligheter. Det gäller för dem som inte har valt en annan a-kassa, det vill säga en av de vanliga a-kassorna. Antingen ska det vara en myndighet som tar hand om uppbörden medan Alfakassan betalar ut eller en myndighet som tar hand om både in- och utbetalningar i systemet. Återigen handlar det här om bara de som inte har valt en annan a-kassa, inte de tre och en halv miljoner som är med i a-kassan i dag. Detta kan man resonera om, och det har utredningen att göra. Det första delbetänkandet ska vara klart till den 15 maj.
Patrik Björck (S)
Anf. 96 Patrik Björck (S)
Fru talman! Nu är vi tillbaka i debatten om hur vi ser på arbetslöshet, sjukdom och annat. Den sittande regeringen anser att man väljer att inte arbeta. Då ska man också straffas genom att få en sönderslagen ekonomi. Man väljer att vara sjuk, och då ska man straffas på samma sätt. Vi har en annan syn. Vi säger att den som tvingas ut i arbetslöshet eller drabbas av sjukdom ska vi tillsammans hjälpa med hjälp av generösa trygghetssystem. Man ska inte behöva gå från hus och hem eller hamna i orimliga situationer på grund av det man har drabbats av. Det är den tydliga skillnaden som finns när det gäller den politik som arbetsmarknadsministern står för och den som vi socialdemokrater står för. Vi tror inte att folk väljer att vara arbetslösa. Vi vet att det är något som drabbar, och då måste man ha ett rimligt skydd. Så långt är det inget konstigt. Det är klassisk höger- och vänsterpolitik, det vill säga vilken människosyn man har. Det jag inte förstår - om man har den ståndpunkten - är varför man envisas med att säga att man vill ha en försäkring med ett gott inkomstskydd. Jag skulle tycka att det var mer respektabelt om arbetsmarknadsministern framhärdar i sin högerståndpunkt att den som blir arbetslös får skylla sig själv. Då får man råka illa ut. Må så ske, sade en annan minister i en liknande debatt. Men om man har den ståndpunkten, varför hävdar man att man vill ha en inkomstskyddsförsäkring när man inte i praktiken har det? Om en vanlig normal LO-arbetare får under 50 procent i ersättning vid arbetslöshet i dag går det inte att hävda att det finns ett inkomstskydd.
Sven-Erik Österberg (S)
Anf. 97 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Arbetsmarknadsministern och jag är helt överens om att det ska finnas en försäkring med en tydlig arbetslinje. Där vill jag vara tydlig. Den ska ge ett bra skydd när man av olika skäl inte kan vara kvar på sitt jobb. Det kan försvinna, till exempel rationaliseras bort. Det ska tydligt framgå vad som gäller för att få försäkringen samtidigt som försäkringen ska vara bra. Nu har detta tippat över så att försäkringen inte är tillräckligt bra. Regelverket gör att många ställs utanför. Jag har den senaste tiden fått många mejl från människor som har trott att de har ett försäkringsskydd. De har betalat in flera tusen kronor på ett år, och när de har blivit arbetslösa har de visat sig att de inte är berättigade till a-kassa. De känner sig lurade på försäkringen på grund av det nya regelverket. Arbetsmarknadsministern och regeringen har en chans att rätta till detta. Är det vettigt att de har betalat in dessa pengar från deras låga löner för att det sedan ska visa sig att de inte har det skydd de ska ha? Då har de inte fått rätt. De har gjort sin plikt, gjort det jobb de ska göra, gått till jobbet. Sedan har det visat sig att de inte får rätt. Då haltar det hela. Jag tolkar arbetsmarknadsministern så att det inte är någon spricka i regeringen. Man är överens. Nu har till och med finansministern kommit till kammaren! Då är det finansministerns ord som gäller. Så brukar det vara i regeringar. Det är tveksamt om det blir något obligatorium. Det är så jag måste tolka detta eftersom det inte finns någon skillnad i denna fråga. Finansministern var tydlig i fråga om tveksamheterna i försäkringen i lördagsintervjun. Jag tolkar också arbetsmarknadsministern så. Han är också tveksam med tanke på svårigheterna. Under debatten har arbetsmarknadsministern visat vilka problem han ser. De har inte blivit färre under debatten i kväll.
Sven Otto Littorin (M)
Anf. 98 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Jag kommer ihåg en av de allra första debatterna om arbetslöshetsförsäkringen hösten 2006. Då debatterade vi bland annat denna fråga. En av de saker som jag försökte lyfta fram var att det var och är tekniskt komplicerat med ett obligatorium. Det är en sak som kvarstår, och det är därför vi har en utredning som ska titta på hur det kan göras. Jag kan inte ha något annat svar än det som finansministern sade i radion, statsministern har sagt tidigare och som jag har haft hela tiden, nämligen att utredningen ska jobba klart och remitteras. De synpunkter som kommer fram ska sedan vägas samman. Precis som Sven-Erik säger går det inte att ha någon annan synpunkt. Annars hade man inte tillsatt utredningen från början. Sven-Erik pratade - det uppskattar jag mycket - också om den gemensamma ståndpunkt vi har när det gäller just arbetslinjens grundslag i, eller nästan förutsättning för, en välfungerande arbetslöshetsförsäkring. Det är ingen livsinkomstförsäkring, utan det är tänkt att vara en omställningsförsäkring. Jag tycker då att det ibland haltar lite grann med den politik som Socialdemokraterna tidigare drev med a-kassa, deltidsstämpling upp till 18 år och så vidare. Det fanns en väldigt låg arbetslinjebefrämjande, om jag får kalla det så, dimension i hur arbetslöshetsförsäkringen var konstruerad tidigare. Tillsammans hjälps vi åt, säger Patrik Björck, och det var grundtanken med arbetslöshetsförsäkringen. Varför är ni då så benhårt emot ett obligatorium? Vi kan diskutera hur det ska konstrueras i så fall, men borde det inte vara rimligt att om man har en lön ska man ha en inkomstrelaterad arbetslöshetsförsäkring? Varför är ni emot det? Det har jag hört väldigt lite om - annat än den fackliga kopplingen, som därmed skulle riskera att försvinna. Jag tror att det är det som är Patrik Björcks grundläggande oro. Väljer man arbetslöshet? Nej, verkligen inte! Det gör man absolut inte. De allra flesta vill och kan arbeta. Det är vår skyldighet att se till att vi har en politik som leder dit.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.