Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Elevinflytande

Interpellation 2006/07:99 av Baylan, Ibrahim (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-11-24
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Anmäld
2006-11-28
Svar fördröjt anmält
2006-11-30
Sista svarsdatum
2006-12-08
Besvarad
2006-12-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 24 november

Interpellation

2006/07:99 Elevinflytande

av Ibrahim Baylan (s)

till statsrådet Jan Björklund (fp)

Enligt uppgifter i Svenska Dagbladet den 21 november avser statsrådet Jan Björklund att sätta stopp för den försöksverksamhet som ger landets gymnasier möjlighet att tillsätta lokala styrelser med elevmajoritet. Stoppet ska gälla från och med nästa läsår enligt samma källa.

Statsrådet motiverar i samma artikel stoppet bland annat med att försöket innebär ”en nedvärdering av lärares och skolledares professionalism”. Dessutom anför statsrådet att ”med det här systemet kan eleverna rösta ned rektorn”.

I den av riksdagen beslutade läroplanen för de frivilliga skolformerna (LPF 94, s. 13) står följande att läsa: ”De demokratiska principerna att kunna påverka, vara delaktig och ta ansvar skall omfatta alla elever. Elevernas ansvar för att planera och genomföra sina studier samt deras inflytande på såväl innehåll som former skall vara viktiga principer i utbildningen.”

Försöksverksamheten tillkom 1997 som ett sätt att ytterligare göra eleverna delaktiga i sin utbildning och fullgöra det som framförs i läroplan. Elever som känner sig delaktiga har ofta visat att de även är beredda att ta ett större ansvar för sin skola. Detta utvecklar skolan.

Flera elever och rektorer har vittnat om att detta försök visat sig vara ett bra sätt att praktiskt använda demokratiska spelregler inom skolan. Att försöket inte ska innefatta alla verksamhetsområden inom skolan tror jag är självklart för både skolledare och elever. I stället för att se den som ett hot ser jag som socialdemokrat frågan som en stor möjlighet för både elever och personal inom skolans värld. Det är ett bra sätt att nå de mål som förekommer i LPF 94 vad gäller elevernas inflytande och delaktighet.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet om han gjort några undersökningar av om det finns någon skola som i dag ingår i försöksverksamheten där det skett en nedvärdering av lärares och skolledares professionalism.

Vilka uppföljningar och utvärderingar har gjorts under försöksverksamheten och vilka slutsatser drar statsrådet av resultaten av försöken?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:99, Elevinflytande

Interpellationsdebatt 2006/07:99

Webb-tv: Elevinflytande

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Jan Björklund (Fp)
Anf. 58 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Ibrahim Baylan har frågat mig vilka uppföljningar och utvärderingar som har gjorts under försöksverksamheten med elevstyrda skolor och vilka slutsatser jag drar av resultaten av försöken. Statskontoret och Skolverket har tidigare utvärderat försöksverksamheten med lokala styrelser med elevmajoritet. Skolverket har följt utvecklingen av försöksverksamheten med lokala styrelser och utvärderat den kontinuerligt i ett antal delrapporter. Statskontoret har i en rapport år 2002 redovisat de förhållanden som förklarar det låga antalet skolor som deltagit i försöksverksamheten med lokala styrelser. På de skolor där lokala styrelser införts visar utvärderingen att initiativet sällan kommit från eleverna själva utan att det ofta har kommit från politiskt håll och att arbetet i de lokala styrelserna inte fått den breda förankring bland eleverna på skolan som hade varit önskvärd. Enligt Skolverkets attitydundersökning år 2003 har försöksverksamheten inte heller förändrat uppfattningen bland eleverna om hur mycket de kan påverka i skolan. Uppfattningen är i stort sett oförändrad mellan åren 1997 och 2003. Dessutom upplever eleverna att deras inflytande avtar med stigande ålder trots att det borde vara tvärtom. Min slutsats är att innehållet och möjligheterna till inflytande bör vara betydligt viktigare än formen för inflytandet. Lokala styrelser är långt ifrån det enda sättet att uppnå ett förstärkt inflytande för gymnasieelever. Min och regeringens utgångspunkt är att eleverna bör ges möjligheter till reellt inflytande men att de inte bör styra sin skola. Antalet gymnasieskolor som har infört lokala styrelser med elevmajoritet visar också att det faktiskt är få elever som strävar efter att få göra detta. Det viktiga är i stället att utveckla möjligheter för flera elever att bli delaktiga än bara det fåtal som medverkat i försöksverksamheten med lokala styrelser. Gymnasieelever kan påverka sin utbildning på flera sätt. På varje gymnasieskola ska det till exempel finnas en skolkonferens för att behandla vissa frågor som har stor betydelse för eleverna samt för informationsutbyte, samråd och gemensamma diskussioner mellan rektor, personal och elever. Många skolor har i dag även elevråd som tränar eleverna i demokratiska arbetsformer. Det är en av många bra former för inflytande eftersom den ger rektor och skolledning en möjlighet att ta till sig elevernas synpunkter. Skolverket har, bland annat i årets lägesbedömning, redovisat att det finns en stor förbättringspotential på många skolor när det gäller elevers vardagsinflytande. Som jag tidigare har påpekat är det en viktig princip att makt och ansvar hänger samman. Det är den bärande principen för all makt- och myndighetsutövning i Sverige. Om elever, som själva inte är myndiga, fattar felaktiga beslut går det inte att utkräva ansvar efteråt. Skolans lärare och rektorer måste därför ha det avgörande inflytandet över verksamheten. I dag regleras elevinflytandet främst genom skolformsförordningar och läroplaner. Min ambition är att frågan om elevinflytande ska få större tyngd. Därför avser jag att verka för att det i den kommande skollagspropositionen lämnas förslag som tydliggör regleringen av elevinflytandet i skolan. Tredje vice talmannen konstaterade att Ibrahim Baylan, som framställt interpellationen, inte var närvarande i kammaren.
Mats Pertoft (Mp)
Anf. 59 Mats Pertoft (Mp)
Fru talman! Det gläder mig att skolminister Jan Björklund uttalar att det är bra att elevinflytandet ska få större tyngd i framtiden i kommande skollagsproposition. Vi satt båda med i Skollagskommittén och diskuterade frågan väldigt mycket, så jag gläder mig mycket över uttalandet att delaktigheten ska öka. Just av den anledningen ställer jag mig frågande till att det inte ska vara möjligt att ha elevmajoritet i gymnasieskolans lokala styrelser. Den här regeringen måste ändå stå för mångfald. Om vi verkligen menar allvar med att öka elevernas delaktighet och inflytande måste vi också säga att det måste finnas många olika möjligheter att utöva detta inflytande. Då är detta en av möjligheterna. Visst, det finns sedan länge undersökningar från Skolverket som tydligt visar att elevernas nöjdhet med inflytandet minskar alltmer i högre åldrar. Det är inte konstigt, för det är först när de blir lite äldre som de kan utöva inflytandet. De upplever begränsningar i det inflytande som finns. Det sägs att man inte är så nöjd med de lokala styrelser som har funnits. Då kan man fråga sig hur dessa har fungerat. Jag har själv erfarenheter från Södertälje där vi har sex olika kommunala gymnasieskolor med lokala styrelser. Jag har tydligt märkt att de elever som är nöjda med inflytandet är de som har varit mest aktiva och där skolorna har varit aktiva och drivit fram frågorna. Sedan finns det andra där det inte har varit lika engagerade elever. Naturligtvis är man då inte lika nöjd, för man har inte upplevt detta inflytande. Det hela handlar egentligen om ingenting annat än om samma sak som vi upplever på alla fronter i samhället: Delaktighet skapar engagemang och motivation. Det är samma sak som vi upplever i näringslivet. Även anställda i företag blir mer motiverade när de får delaktighet utan att för den skull behöva ta ansvar för det ekonomiska resultatet. Varför vill denna regering - som annars talar mycket om mångfald och delaktighet, inte minst i förra interpellationsdebatten - just när det gäller lokala styrelser begränsa möjligheterna? Jag förstår att man kanske inte är lika intresserad av att driva på lokala styrelser med elevmajoritet, men varför vill man begränsa och ta bort möjligheterna att ha sådana i skolor? Allas vårt mål är ju att eleverna ska få bättre resultat, de ska bli delaktiga och motiverade till sina studier. Det skapar man genom att låta eleverna vara med i processen, inte genom att utesluta dem.
Mats Pertoft (Mp)
Anf. 59 Mats Pertoft (Mp)
Fru talman! Det gläder mig att skolminister Jan Björklund uttalar att det är bra att elevinflytandet ska få större tyngd i framtiden i kommande skollagsproposition. Vi satt båda med i Skollagskommittén och diskuterade frågan väldigt mycket, så jag gläder mig mycket över uttalandet att delaktigheten ska öka. Just av den anledningen ställer jag mig frågande till att det inte ska vara möjligt att ha elevmajoritet i gymnasieskolans lokala styrelser. Den här regeringen måste ändå stå för mångfald. Om vi verkligen menar allvar med att öka elevernas delaktighet och inflytande måste vi också säga att det måste finnas många olika möjligheter att utöva detta inflytande. Då är detta en av möjligheterna. Visst, det finns sedan länge undersökningar från Skolverket som tydligt visar att elevernas nöjdhet med inflytandet minskar alltmer i högre åldrar. Det är inte konstigt, för det är först när de blir lite äldre som de kan utöva inflytandet. De upplever begränsningar i det inflytande som finns. Det sägs att man inte är så nöjd med de lokala styrelser som har funnits. Då kan man fråga sig hur dessa har fungerat. Jag har själv erfarenheter från Södertälje där vi har sex olika kommunala gymnasieskolor med lokala styrelser. Jag har tydligt märkt att de elever som är nöjda med inflytandet är de som har varit mest aktiva och där skolorna har varit aktiva och drivit fram frågorna. Sedan finns det andra där det inte har varit lika engagerade elever. Naturligtvis är man då inte lika nöjd, för man har inte upplevt detta inflytande. Det hela handlar egentligen om ingenting annat än om samma sak som vi upplever på alla fronter i samhället: Delaktighet skapar engagemang och motivation. Det är samma sak som vi upplever i näringslivet. Även anställda i företag blir mer motiverade när de får delaktighet utan att för den skull behöva ta ansvar för det ekonomiska resultatet. Varför vill denna regering - som annars talar mycket om mångfald och delaktighet, inte minst i förra interpellationsdebatten - just när det gäller lokala styrelser begränsa möjligheterna? Jag förstår att man kanske inte är lika intresserad av att driva på lokala styrelser med elevmajoritet, men varför vill man begränsa och ta bort möjligheterna att ha sådana i skolor? Allas vårt mål är ju att eleverna ska få bättre resultat, de ska bli delaktiga och motiverade till sina studier. Det skapar man genom att låta eleverna vara med i processen, inte genom att utesluta dem.
Thomas Strand (S)
Anf. 60 Thomas Strand (S)
Fru talman! Förra veckan besökte jag Fenix kunskapscentrum, som ligger i Vaggeryds kommun. Jag tror att statsrådet också har varit där. Jag träffade den lokala styrelsen. Det var elever, det var lärare, övrig personal och en av skolans rektorer. Alla sade de med en mun att förslaget att ta bort möjligheten till lokala styrelser med elevmajoritet var ett dåligt förslag. En elev sade: Jag vill bli behandlad som en ung vuxen. En annan elev sade: Den lokala styrelsen ger en god möjlighet att påverka. Lärarna och den övriga personalen såg det som en förmån att ha en lokal styrelse med elevmajoritet. Rektorn sade slutligen: Den lokala styrelsen är inget hot mot mig som är rektor. Tvärtom är den ett stöd för mig. Det ökar delaktighet, och eleverna växer. Den lokala styrelsen frågade mig: Hur kan man påverka detta förslag? Vi diskuterade det. Nu står jag här och talar. Det är inte bara min röst som statsrådet hör, utan det är också den lokala styrelsens på Fenix kunskapscentrum. Statsministern sade i sin regeringsförklaring att regeringen skulle vara en öppen regering och lyssna på alla medborgare. I regeringsförklaringen står det dessutom: "Demokratin och demokratins institutioner ska vitaliseras. Makten ska utgå från människor, och varje medborgare ska ha ett avgörande inflytande över beslut som rör deras liv." Då är min fråga: Gäller inte detta även elever på gymnasieskolor? För statsrådet verkar det här vara en fråga om makt och ansvar. För mig är det mer en fråga om demokrati och utbildning. Jag är övertygad om att lokala styrelser med elevmajoritet leder till en ökad demokrati och ökad kunskap. Det ger en bättre gymnasieskola och ökar samverkan mellan elever, rektorer, lärare och övrig personal. Lokala styrelser har inte makt att fatta avgörande beslut om sin gymnasieskola. Däremot har en ansvarig nämnd fått befogenhet att fatta beslut i vardagsnära frågor. På intet sätt fråntar det de ansvariga politiskt ansvar för gymnasieskolans utveckling, inte heller inverkar det menligt på lärarnas ansvar eller rektorers befogenhet. Om man betänker andra förslag som kommit från högerregeringen och som rör skolan tycker jag att mönstret blir tydligt. Nu ska klockan vridas tillbaka. Rektorer och lärare ska bestämma och elever hållas tysta. Det luktar lite 50-tal för mig. Statsrådet och fru talman! Jag talar inte bara för mig själv, jag är samtidigt en röst för lokala styrelser med elevmajoritet. Vi uppmanar statsrådet att slänga förslaget om att förbjuda lokala styrelser med elevmajoritet i papperskorgen.
Jan Björklund (Fp)
Anf. 61 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Vad båda de föregående talarna gör sig skyldiga till är en total sammanblandning av ord som delaktighet, inflytande och att bestämma. Det måste finnas en möjlighet till delaktighet och inflytande utan att man för den skull är den som bestämmer. Jag menar att på alla de 5 000 skolor i Sverige som inte har en styrelse med elevmajoritet har eleverna möjlighet till delaktighet och inflytande. Men skillnaden mot de 30 skolor som har valt elevstyre är att man inte har någon möjlighet att rösta ned sina lärare och rektorer. Tänk att jag tycker att det är rätt princip. Eleverna ska ha inflytande i skolan. Ju äldre man är, desto mer inflytande ska man ha. Men själva tanken att eleverna ska kunna rösta ned sina lärare bara för att de är flera är fel. Vi har allmänna val i Sverige, och då har vi en man, en röst. Det är en demokratisk princip. Men en skola styrs inte efter den principen, lika lite som ett sjukhus eller andra institutioner styrs efter den principen. Där styr man efter professionell kompetens. Elever och lärare är i skolan på olika villkor. Eleverna går i skolan för att lära sig kunskaper, kunskaper som lärare redan har. Lärarna överblickar kursinnehållet därför att de har genomgått kursen ett antal gånger, vilket eleverna inte har gjort. Men jag håller med om att eleverna är flera. Tanken att eleverna ska kunna rösta ned lärarna bara för att de är flera tycker jag vittnar om en devalvering av och en mycket nedvärderande syn på både lärares och rektorers professionella erfarenhet och kunskaper. Ingen skulle komma på tanken att föreslå att de avgörande medicinska besluten på ett sjukhus skulle fattas genom omröstning bland patienterna. Vi litar på att läkare och sjuksköterskor har professionell kunskap. Man lyssnar på patienten, men till sist är det läkare som har det medicinska ansvaret och som också fattar besluten. Så måste det också vara i skolan om vi respekterar lärares och rektorers professionella kunskaper och erfarenhet. Man lyssnar på eleverna - några vill lägga upp det si och några så. Men det sker ingen omröstning i klassrummet, utan till sist väger läraren samman synpunkterna men fattar själv beslut och är ansvarig. På samma sätt är det med en rektor som styr sin skola. En rektor utövar sin makt under tjänsteansvar. Om något blir fel kan ju en rektor avsättas och ytterst ställas inför rätta om något blir väldigt fel. Det är en viktig princip i vårt samhälle att den som utövar offentlig makt under lagarna ska kunna ställas till ansvar. Men hur ställer man en grupp elever i 17-årsåldern till ansvar om de har röstat ned rektorn? Då går det ju inte att utkräva ansvar. När ni använder ord som demokrati om det här är det enda i demokratin att man ska rösta om allting, men det finns flera saker som är viktiga i en demokrati. Det är till exempel att ansvaret är tydligt. Vem är ansvarig för en sak? Går det att utkräva ansvar efteråt? Det är också en viktig parameter i en demokrati. Det sambandet luckrar ni helt upp när ni säger att rektorn är ansvarig men att någon annan kan rösta ned rektorn och fatta beslut. Det är detta som är min principiella invändning. Jag är mycket för elevinflytande. Eleverna ska vara delaktiga. Man ska lyssna på eleverna. Men eleverna ska inte kunna rösta ned sina lärare bara för att eleverna är flera.
Ibrahim Baylan (S)
Anf. 62 Ibrahim Baylan (S)
Fru talman! Det var ett intressant anförande som statsrådet höll. Han argumenterade ihärdigt och engagerat, men jag undrar vad han engagerat och ihärdigt argumenterade emot. Det har funnits en tradition inom svensk skolpolitik att man ibland, när man har känt sig osäker på något, genomdriver försök för att se hur det faller ut i skolan. Det är en värdefull tradition därför att skolan är en väldigt stor och viktig verksamhet. Det är 1,2 miljoner elever och ungefär en kvarts miljon anställda i grund- och gymnasieskolan i Sverige. Då är det viktigt när man genomför stora förändringar att man ibland testar av dem. Just ett sådant test, ett sådant försök, har nu pågått sedan 1997 i den svenska gymnasieskolan. I detta test har man kollat hur det faller ut om man släpper lite större inflytande till eleverna. Det är ca 50 gymnasieskolor av de knappt 1 000 som finns i Sverige som deltagit i detta försök. Det är väldigt många elever det handlar om. Det är någonstans mellan 20 000-30 000 elever som går i gymnasieskolorna. De argument som statsrådet använder här, och som han också har använt i den offentliga debatten, handlar om att om man släpper ett inflytande till eleverna devalverar det lärarnas och rektorns profession. Då har jag ställt frågan till statsrådet: I vilken av dessa skolor som har ingått i försöket för att testa hur detta faller ut har rektorns och personalens profession devalverats? Kan man konstatera det enligt någon utvärdering? I så fall, vilken av dessa skolor handlar det om? Sedan säger statsrådet att detta handlar om principer. Utmärkande för den politik som statsrådet för är en dogmatisk politik som egentligen inte har så mycket med verkligheten att göra. Verkligheten är, statsrådet, att det här försöket har fallit väl ut. Verkligheten är den att vi har elever som tar ett större ansvar för sig själva och sin skola i och med att de har mer att säga till om. I de skolor där eleverna har mycket att säga till om är det också lugnare och tryggare, därför att eleverna känner ett extra stort ansvar när de har fått vara med och fatta beslut. Om det är så att statsrådet menar att detta är annorlunda, vilka utvärderingar hänvisar då statsrådet till? Mig veterligt har det inte på senare tid gjorts några större utvärderingar av den här verksamheten. Då är min fråga: Vilka utvärderingar har statsrådet som grund för det förhastade beslut som nu slängs fram? Tyvärr får jag intrycket av att det just är ett hafsverk från statsrådets sida, byggt på någon gammalmodig princip om att eleverna ska veta sin plats och veta hut. Det påminner lite grann om Don Quijotes kamp mot väderkvarnar, för här står statsrådet och pratar om att eleverna inte kan ställas till svars. Jag vill påminna statsrådet om att många av de här eleverna har rösträtt till och med till den här kammaren. De röstar i valet till Sveriges riksdag. Jag tror till och med att några av dem kan ha gått så fel att de har röstat fram den regering som statsrådet sitter i, men något inflytande i skolan ska de förbjudas att ha i framtiden. På vilka utvärderingar, statsrådet, baseras dessa uppfattningar? Och, framför allt, i vilken skola har lärarnas och rektorernas profession devalverats?
Mats Pertoft (Mp)
Anf. 63 Mats Pertoft (Mp)
Fru talman! Jan Björklund gör en speciell grej av att rösta ned lärarna. Jag undrar om det någonsin har skett. Har det någonsin skett att rektorer och lärare har blivit nedröstade och i så fall varför? Det vore intressant med just en sådan utvärdering som Ibrahim Baylan efterlyser. Jag rekommenderar Jan Björklund att besöka dessa lokala styrelser, till exempel Wendela Hebbegymnasiet i Södertälje som har en utmärkt lokal styrelse där eleverna snarare vill ha mer än mindre inflytande. De är mycket upprörda. Jag vill också ställa en fråga till skolministern. Vi pratar om lokala styrelser med elevmajoritet. Den viktigaste frågan är inte majoritetsförhållandet. Den viktigaste frågan är att elever kan sitta i dessa lokala styrelser. Är skolministern beredd att medverka till att elever i fortsättningen kan sitta i lokala styrelser även om de inte är i majoritet? Då tillmötesgås skolministerns envisa, men ogrundade, krav att eleverna inte ska kunna rösta ned lärarna. Miljöpartiet vill ha lokala styrelser med elevmajoritet, men i politiken måste man alltid kunna kompromissa. Därför undrar jag: Är skolministern beredd att inrätta styrelser där eleverna finns med men inte är i majoritet?
Thomas Strand (S)
Anf. 64 Thomas Strand (S)
Fru talman! Jag ska ge ytterligare en bild ur verkligheten. I går kväll var jag på kommunfullmäktigesammanträde i Vaggeryds kommun. Efter mötet kom ordföranden i barn- och utbildningsnämnden fram till mig och sade: Vi är en enig nämnd som kommer att skicka en skrivelse till statsrådet för att tala om hur vi ser på frågan. Vi vill gärna att statsrådet omprövar sitt beslut och river förslaget att skrota lokala styrelser med elevmajoritet. Det var en moderat ordförande. Det är en borgerlig kommun med en borgerlig nämnd. Man kan fundera på detta med att lyssna in i de egna leden, statsrådet. När jag hör argumentationen går mina tankar tillbaka till rösträttsdebatten och kvinnorna. Då hade högern ungefär samma argument. Man ifrågasatte kvinnornas vilja och förmåga. Argumentationen avslutades även då med "tänk om det blir fel". Det låter som om det vore farligt att ge makt och ansvar till elever. För mig är det viktigt att ha en demokratisk process där vi har en dialog och en samverkan mellan individer och grupper. Mig veterligt finns det inget exempel på att det har gått fel någonstans, utan detta uppfattas som positivt av dem som försöker. Statsrådet tillhör ett parti som i valrörelsen sjöng valfrihetens lov. Men denna valfrihet ska nu inte gälla för kommuner och gymnasier som vill ha eller införa lokala styrelser med elevmajoritet. Då ska statsrådets uppfattning råda. Barn- och utbildningsnämnden i Vaggeryds kommun, som är en borgerlig kommun, tycker att kommuner faktiskt kan ta ansvar och sköta detta på ett bra sätt. Jag uppmanar statsrådet att lägga örat mot marken och lyssna till rösterna från Fenix kunskapscentrum och från barn- och utbildningsnämnden i Vaggeryds kommun.
Jan Björklund (Fp)
Anf. 65 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Det vore mig främmande att bygga skolpolitiken enbart på opinionen, men jag kan försäkra frågeställarna att jag har en mycket stor folkmajoritet bakom mig och min syn att eleverna inte ska bestämma över sina lärare. Det är givetvis så att några tycker annorlunda, men det är en mycket bred majoritet för detta. De opinionsmätningar som har gjorts runt den här frågan efter att den blev het och känd, också när man frågar ungdomarna själva, visar att det är en mycket liten minoritet som anser att det är rätt att ungdomarna ska kunna rösta ned sina lärare. De elever som tycker det är försvinnande få. Jag kan försäkra er att jag har lagt örat mot marken, men jag bygger inte mitt ställningstagande på det. Det bygger jag på vad jag själv tycker är rätt. Men om ni tror att ni representerar en stor majoritet i denna fråga så är det fel. Ni gör inte det, kan jag berätta. Och era egna kommunalpolitiker runtom i landet: Varför har de inte infört detta i alla socialdemokratiska kommuner? Det är ett fåtal kommuner som har infört det - ett fåtal. Det är ju bara att bestämma i kommunen att man ska införa det, men era partikamrater vill ju inte ha det. De tror inte på det. Min företrädare påstår att det inte finns några utvärderingar. Det finns flera utvärderingar av det här. Den största utvärderingen gjordes 2001, och det gällde samma skolor då som nu. Det är ju nästan ingen som har tillkommit sedan det här väl kom i gång från början. Sedan är det ju inga andra skolor som har känt sig lockade att hänga på. Det är i princip exakt samma skolor i dag som de som körde från början. De utvärderades 2001. Skolverket säger att det är politiker som har bestämt att detta ska ske. Det är nästan aldrig eleverna själva som har bett om det. Sedan är det så - jag håller med om det - att de elever som hamnar i en styrelse blir väldigt uppmärksammade och uppskattade och tycker att det är intressant och utvecklande för egen del. Jag var ordförande i elevrådet när jag gick i skolan. Jag tyckte att det var utvecklande och så. Jag hade inte en tanke på att jag skulle ta över makten från rektorn, men vi fick vara med. Delaktighet - ja, men att bestämma över rektorer och lärare - nej! Ibrahim Baylan förstår inte hur det här skulle kunna bidra till en devalvering av läraryrket, och jag är inte förvånad över den inställningen, för jag har aldrig haft någon erfarenhet av att Ibrahim Baylan eller hans parti har förstått den devalvering som har pågått av svenska läraryrken under mycket lång tid. Det är ett av huvudproblemen för svensk skola att läraryrket har devalverats, både i status och anseende. Det har skett under mycket lång tid - under årtionden. Jag menar att det här är en del i detta. Man säger att de som har minst utbildning på en skola ska bestämma om skolan över dem som har mest utbildning. Det är bara ytterligare ett steg i devalveringen av läraryrket att säga att den professionella utbildningen, kunskapen och erfarenheten som lärare har, den är ingenting värd, utan de med minst utbildning ska bestämma över dem, bara för att de är flera. Då säger ni: Ja, men man röstar ju aldrig, utan man blir överens i en sådan här styrelse. Då ställer jag frågan: Varför är det i så fall så viktigt att eleverna ska ha majoritet? Mats Pertoft backade nu från majoritet - det ska inte längre vara en majoritet. Det är ju en tillnyktring. Men ni andra: Varför tycker ni att det är så viktigt att eleverna ska ha majoritet, om det nu ändå är så att man ska bli överens i styrelsen och man inte ska rösta om något? Jag kan inte peka på att det har skett en sådan här omröstning där eleverna har röstat ned en skolledning, därför att det här finns vid så få skolor under så pass lång tid. Det är ingen hemlighet. Det går inte att peka på något sådant känt fall, och jag har inte heller inventerat det. För mig är principen felaktig. Det kan ske. Det är ju därför ni vill ha majoritet åt eleverna, för att de ska kunna rösta ned personalen. Det är ju därför man har drivit fram de här styrelserna med elevmajoritet. Och det är principiellt fel. Det är skälet för mig. Elever ska ha inflytande i skolan, men de ska inte kunna rösta ned sina lärare.
Ibrahim Baylan (S)
Anf. 66 Ibrahim Baylan (S)
Fru talman! Jag kan inte peka ut någon skola där detta har skett, säger skolministern. Men principiellt tycker han. Det är precis det som det handlar om: tyckande. Jag måste, fru talman, säga att jag blir skrämd av den argumentation som Jan Björklund för. Jag blir skrämd, därför att den bygger på stor okunskap. 50 skolor, 50 gymnasieskolor där det går mellan 20 000 och 30 000 elever, är inte lite i ett försök. Det är inte heller så att vi politiskt vill driva fram detta, utan vi vill göra det möjligt, och vi vill att den möjligheten ska finnas kvar. Skolans uppgift är nämligen tvådelad. Skolan har ett viktigt kunskapsuppdrag, men skolan har också ett viktigt demokratiskt uppdrag, Jan Björklund. Det står väl uttryckt i de läroplaner som den här kammaren har beslutat om och som har varit gällande i den svenska skolan under lång tid att skolan också ska hjälpa till att fostra ungdomarna i demokratisk anda. Men i Jan Björklunds värld verkar det bara gälla i teorin. I praktiken ska inte eleverna få någonting att säga till om, trots att vi ser att där elever har något att säga till om, där är de också beredda att ta ett större ansvar. Vi får en lugnare och tryggare skola, en skola där elever känner att de är delaktiga och därmed också, som sagt var, tar större ansvar. Jag frågar återigen om det här med att man devalverar. I vilken av dessa skolor där det här försöket har pågått har denna devalvering skett? Du säger det i svepande ordalag, statsrådet, men var, exakt i vilken skola, har det här skett? Sedan vrider och vänder Jan Björklund på orden och påstår att jag har sagt att det inte finns några utvärderingar. Jag sade "på senare år", statsrådet. Som underlag för ditt beslut finns det definitivt inga underlag och inga utvärderingar, utan det är allmänt tyckande. Det beklagar jag. Att hålla på och styra svensk skola med allmänt tyckande, utan grund och utan utvärderingar, det är illa, och det bådar illa för framtiden, både för skolpolitiken och för skolan.
Jan Björklund (Fp)
Anf. 67 Jan Björklund (Fp)
Fru talman! Vi ska inte tvinga på några skolor detta, säger Ibrahim Baylan. Det är väldigt intressant. För två år sedan fattade vänstermajoriteten i Stockholms kommun - Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet - beslutet att utifrån den här lagen ska alla gymnasier i Stockholm delta i detta med elevstyre. Det hann nu inte genomföras, för väljarna var kloka och bytte ut majoriteten både där och här, men det var beslutet. Ingen rektor, inget lärarkollegium, inte ens eleverna själva hade bett om detta, utan det var ett politiskt beslut, toppstyrt uppifrån: Det här ska ni ha, för det här är demokratiskt för er! Lärarfacken var emot, men det struntade man i. Talet om att det inte ska påtvingas uppifrån är alltså väldigt märkligt. Då förstår inte jag vad "påtvinga uppifrån" är, om inte detta just är att påtvinga uppifrån. Det är ju det Skolverket skriver i sin rapport: På det fåtal skolor där detta har skett har det alltid varit genom beslut i kommunalhuset. Det är ju aldrig eleverna som har tyckt att det är riktigt. Ja, det innebär en devalvering av läraryrket. Lärarnas Riksförbund är den organisation som organiserar huvuddelen av gymnasielärarna i Sverige. De är mycket kritiska till detta, därför att de menar, precis som jag, att detta devalverar innebörden i professionalismen i läraryrket. Det är precis det som sker. Att urskilja vad, hur många procent, i den väldiga devalvering av läraryrket som har skett i årtionden som exakt beror på detta låter sig naturligtvis inte göras, men detta är ett steg i devalveringen, där man menar att någon annan är mycket bättre på att sköta skolan än de som är utbildade för det. Demokrati är inte bara principen om en man, en röst. Demokrati är också principen om att makt och ansvar hänger ihop. Jag menar också att en del i demokratin är att vuxna inte ska överlåta sitt vuxenansvar på barn och ungdomar. Det är inte demokrati. Vi har som vuxna ett ansvar att ta som vi inte bara kan lämpa över på ungdomar och säga: Det kan ni ta lika bra. Eleverna ska ha inflytande i skolan, men de ska inte bestämma över sina lärare.

Intressenter

Besvarad av

Jan Björklund
Jan BjörklundFP

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.