Elevers rätt till modersmål

Anf. 25 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Fru talman! Daniel Riazat har frågat mig vad jag gör för att följa upp att alla barn som enligt lagen har rätt till modersmålsundervisning också erbjuds det och för att följa upp och garantera att utbildningen håller en god och acceptabel kvalitet. Daniel Riazat har vidare frågat mig vilka skäl som ligger till grund för att jag och regeringen inte föreslår tydligare skrivningar om modersmålsundervisningen i timplanen, och vad jag och regeringen avser att göra för att motverka bristen på modersmålslärare.

Låt mig börja med att säga att jag delar Daniel Riazats syn på betydelsen av kunskaper i modersmålet. Det underlättar inte enbart kunskapsinhämtningen utan har också betydelse för den personliga identiteten och för den intellektuella och emotionella utvecklingen.

Statens skolinspektion har ett tillsynsansvar för att alla barn som enligt lagen har rätt till modersmålsundervisning också erbjuds det.

Som ett led i att stärka bland annat modersmålsundervisningen har regeringen gett Statens skolverk i uppdrag att genomföra insatser för att stärka huvudmännens förmåga att erbjuda nyanlända elever och elever med annat modersmål än svenska en utbildning av hög och likvärdig kvalitet. Målgrupper för de olika insatserna är bland annat modersmålslärare, studiehandledare på modersmålet och annan personal inom grundskolan och motsvarande skolformer samt gymnasieskolans introduktionsprogram.

I det uppdrag som låg till grund för den promemoria om stadieindelad timplan som Daniel Riazat hänvisar till skulle Statens skolverk utgå ifrån och fördela grundskolans nuvarande timplans undervisningstimmar över låg, mellan- och högstadiet. Även om modersmål inte ingår i den nationella timplanen är måluppfyllelsen hög. Enligt betygsstatistik från Statens skolverk för läsåret 2015/16 hade nästan 60 procent av de elever som hade slutbetyg i ämnet betyget B eller A. Den genomsnittliga meritpoängen var 16,2; näst högst av grundskolans samtliga ämnen.

Bristen på behöriga lärare är mycket bekymmersam. Med en nationell samling för läraryrket vill regeringen bidra till att skapa en samsyn kring de utmaningar som finns för lärar- och förskolläraryrkena. Regeringen tillsatte den 2 februari 2016 utredningen Bättre skola genom mer attraktiva skolprofessioner. Utredaren ska bland annat överväga om undantagen från kraven på legitimation och behörighet för lärare i modersmål bör upphöra och också föreslå insatser för hur andelen behöriga lärare i modersmål kan öka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har därutöver tagit initiativ till lagändringar som gör det möjligt att överlämna fjärrundervisning, som avser modersmålsundervisning eller studiehandledning på modersmålet, på entreprenad till en annan huvudman. Det är en värdefull möjlighet för de huvudmän som inte har tillgång till exempelvis modersmålslärare eller studiehandledare.

Detta är några av de insatser som regeringen vidtar för att säkerställa att modersmålsundervisningen ska hålla en god kvalitet och för att motverka bristen på modersmålslärare.

Anf. 26 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Tack, utbildningsministern, för svaret!

Den här interpellationsdebatten är inte ämnad för att vi ska debattera mot varandra på grund av att vi inte skulle vara överens. Här handlar det mer om att sätta fokus på en fråga som både berörde mig när jag gick i skolan och berör många ungdomar som går i skolan i dag.

Enligt Skolverket hade 24 procent av eleverna i grundskolan läsåret 2014/15 rätt till modersmålsundervisning, men endast hälften gick på denna modersmålsundervisning.

Låt mig stanna till och göra en personlig reflektion. För min egen del handlade det om att passa in. Jag ville vara som alla andra och bara prata svenska. Jag fick också ofta höra i skolan att jag skulle prata svenska, inte persiska. Det var först efter ett par år, när jag blev lite äldre, som jag insåg hur viktigt det är att jag också kan mitt modersmål. Lärare stöttade mig och tryckte på att det är bra om jag utvecklar mitt modersmål samtidigt som jag läser svenska och alla andra ämnen.

Den signal vi sänder är viktig. Låt oss jämföra med ämnet svenska. Jag tror att man hade behövt vidta snabbare och större åtgärder för ämnet modersmålet. Det är inte för att man inte tycker att modersmålet är viktigt utan för att ämnet inte finns i den ordinarie timplanen och därmed inte är en del av den ordinarie undervisningen.

Jag hade mina lektioner på håltimmar, efter skolan, på kvällar eller under tidiga morgnar. Det var svårt för oss elever och för modersmålslärarna. Det kändes inte heller som att modersmålslärarna var en del av arbetslaget, det vill säga lärarkollegiet. Kommuner gör olika. I Rissne i Sundbyberg har jag sett att man arbetar på ett fantastiskt sätt för att inkludera alla. Sedan finns andra betydligt sämre exempel. Därför tror jag att en nationell samordning i frågan vore bra.

Hur ser utbildningsministern på legitimationskravet? Jag är av uppfattningen att det har varit klokt att göra undantag. Vi vet själva hur situationen ser ut med modersmålslärare, och det är otydligt vilken utbildning en modersmålslärare ska ha. Jag skulle vilja höra mer om vad utbildningsministern anser om legitimationskravet och timplanen.

Anf. 27 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack för interpellationen!

Jag håller helt med om vikten av modersmålsundervisning av hög kvalitet. Den är avgörande för människors utveckling och språkutveckling. Sverige är internationellt ett föredöme i arbetet med studiehandledning och modersmålsundervisning. När jag har talat i internationella sammanhang brukar jag låna en liknelse från forskningen. Vi får inte blanda ihop språkligt kapital och språklig valuta. Även om det ibland kan vara omständligt att växla från ett språk till ett annat krävs det att det från början finns ett kapital. Att utveckla sitt språkliga kapital på sitt modersmål har ett värde oavsett vilket språk du sedan vanligen talar. Det finns ett problem när inte minst nyanlända begränsar sitt språkliga kapital. De hoppas på att växla över till svenska så pass snabbt att det leder till att de tappar ord och begrepp och därmed får ett mindre ordförråd.

Utvecklingen av modersmålet är oerhört viktigt. Det är bra att Daniel Riazat lyfter upp frågan, och det är bra att vi lyfter upp frågan.

Precis som jag nämnde i mitt interpellationssvar gör vi ett antal insatser. Den största är uppdraget till Skolverket som kom i och med det stora mottagandet av nyanlända hösten 2015. Skolverket jobbar direkt med utvecklingsinsatser framför allt i kommuner som inte tidigare har haft ett stort mottagande. Det är ofta i de kommunerna vi ser de stora bristerna i till exempel modersmålsundervisningen. Man sluter avtal mellan staten, genom Skolverket, och kommunerna om vilka utvecklingsinsatser som kan göra skillnad. Inte sällan reglerar avtalet hur modersmålslärare ska rekryteras och hur lärarna, precis som Daniel Riazat säger, ska komma in i den ordinarie planeringen i skolan samt hur rätten till studiehandledning i ämnena ska verkställas.

Det finns också generella insatser, framför allt genom möjligheter till fortbildning. När det har varit en stor ökning av elever som har rätt till modersmålsundervisning måste vi självklart snabbt rekrytera fler lärare. En hel del av dem kommer att behöva fortbildning.

Daniel Riazat ställer två frågor om tiden framåt. Den ena frågan handlar om timplanen. Om vi ska lägga in modersmål som ett ämne direkt i timplanen, trots att det inte är ett ämne som alla elever läser, blir det fråga om en stor reform. Det har vi inte beredningsunderlag till i dag. Skolverkets underlag ger inte tillräckligt beredningsunderlag för något sådant. Men det finns alla skäl att titta vidare på det av den anledning som Daniel Riazat nämner: I dag blir det ofta så att de här timmarna hamnar på för eleverna obekväma eller ibland till och med omöjliga tider, tider som är svåra att passa ihop med skolskjuts och att få bra kvalitet i.

För många elever blir det också för lite tid för att de verkligen ska kunna få ett språk. Det gäller inte minst de elever som har rätt att återuppväcka ett språk genom att de tillhör någon av de nationella minoriteterna. Det finns alltså all anledning att titta vidare på detta.

Den andra frågan handlar om lärare och legitimationskravet. Vi har tre lärarkategorier som inte fullt ut lyder under legitimationsreformens krav. Det handlar om läraryrkesprogrammen, det handlar om en del fritidspedagoger och det handlar om modersmålslärare. I det uppdrag som jag har gett till utredaren Björn Åstrand ligger att titta på dels vilka insatser vi kan göra för att öka andelen behöriga lärare - vilket ju är själva grunden för att kunna ställa nya krav - och dels, om man ska ställa nya krav, vilken tidsplan som bör gälla. När kan sådana krav börja bli giltiga? Det blir intressant att se den tidsplanen, som ska komma från Björn Åstrand före sommaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är bra att Daniel Riazat sätter fokus på detta, inte minst därför att många av de åtgärder som verkligen behöver göras är sådana som vi inte kan göra från statens sida utan som man gör på huvudmannanivå, precis som interpellanten säger.

Anf. 28 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Återigen tack till utbildningsministern för svaret!

Jag instämmer helt och hållet i den beskrivning som utbildningsministern ger. Jag tycker också att det är positivt att man har satt igång ett arbete med att belysa den här frågan och försöka hitta en sorts lösning.

Jag skulle ändå vilja ta ett exempel. I det här fallet handlar det om gymnasieskolan. Under de senaste åren har vi ju sett att antalet elever som söker sig till yrkesprogram minskar, bland annat på grund av att behörighetskraven för vidare studier har ändrats men också av en del andra orsaker. Då gör vi någonting åt det. Då tillsätts en utredning. Vi ska få fler elever att komma in på gymnasiet etcetera.

Inte heller här kan man tala om huvudmannaskapet eller att gymnasieskolan är en frivillig skolform. I det här fallet förstår jag varför det inte är inom timplanen även om jag tror att det skulle vara en nödvändig reform för att helt enkelt pusha eleverna att gå och läsa sitt modersmål.

Men frågan är om det inte är på ett liknande sätt vi måste tänka här. Jag tycker att det är väldigt bra med de utredningar och de utredare som jobbar med den här frågan och att Skolverket har fått ett uppdrag. Men samtidigt känns det som att regeringen måste uttrycka ambitionen att alla elever bör läsa sitt modersmål etcetera. Jag säger inte att utbildningsministern inte tycker så, utan jag menar att det kan sända en viktig signal.

En annan fråga i det här handlar som utbildningsministern säger om huvudmannaskapet och hur man går till väga rent praktiskt för att lösa det. Det är ju kommunerna eller privata aktörer som är skolhuvudmän i dag. Då är frågan, med facit i hand efter den flyktingsituation som vi har haft med väldigt många unga som har kommit till Sverige och kommit in i utbildningssystemet, om det inte hade varit betydligt enklare om vi hade haft ett utbildningssystem där huvudmannaskapet och ansvaret för skolan hade legat på staten. Hade det inte varit mycket enklare att, i stället för att åka från kommun till kommun och skriva på kontrakt med dem och i många kommuner uppfinna hjulet på nytt innan staten tog tag i det här, helt enkelt ha ett likvärdigt system över hela landet som också är behovsanpassat utifrån den lokala situationen? Jag tror personligen att det vore en bättre lösning.

Jag har också märkt att regeringen mer och mer använder sig av begreppet att staten ska ta ett större ansvar för skolan, vilket är positivt. Samtidigt måste man fundera på om inte det här bör tas till nästa steg, som är att staten ska ha huvudansvaret för den svenska skolan. Frågan är alltså förknippad med min interpellation och handlar om just det. Anser inte utbildningsministern att det hade varit betydligt enklare?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En sista fråga som också berör det som utbildningsministern sa om modersmålslärarna och deras utbildning och om man ska ha legitimationskrav eller inte: Är det inte också en idé att tala om högskoleutbildning för just modersmålslärare - en sorts lärarutbildning, helt enkelt? Många som kommer hit är ju lärarutbildade i hemlandet och kan behöva mycket kortare tid för att komma in. Vissa är inte det. Finns det sådana funderingar hos regeringen?

Anf. 29 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Fru talman! För det första ska elever som har rätt till modersmålsundervisning inte bara erbjudas det utan också ha den praktiska möjligheten att få det. Det är där det brister i dag, både när man inte kan hitta lärare hos huvudmännen och i den praktiska planeringen när timmarna förläggs. Det är en uppgift för staten och för huvudmännen.

För det andra finns det alla skäl att titta vidare på hur det här kan synkas med timplanen. I dag finns inte den typ av ämnen som inte alla elever läser i timplanen, men eftersom det här är en fråga som blir stor för schemaläggningen för de elever som är berörda finns det goda skäl att reglera undervisningstiden i timplanen. Det kommer vi att titta vidare på, men vi har inte det förslaget remitterat i dag.

Daniel Riazat ställer frågan om huvudmannaskapet för skolan utifrån den stora i det här fallet flyktingkris som Sverige var i när så många - 70 000 barn, motsvarande en mindre svensk årskull - kom till svensk skola under ett år.

Mitt parti röstade ju emot kommunaliseringen en gång i tiden. Daniel Riazats parti röstade för. Ingen av oss två kan lastas för de besluten; vi var inte särskilt gamla då. Och ja, regeringen är definitivt för ett större statligt ansvar för finansieringen av skolan.

Men med det sagt: Hur Sverige klarade att ta emot de barn som kom till Sverige under hösten 2015 ser jag inte som ett argument i huvudmannaskapsdebatten. Jag är mycket imponerad av den flexibilitet som det svenska skolsystemet visade när så många kom. Hade jag i början av det läsåret försökt berätta för en myndighet att den skulle organisera en ökning av sin verksamhet till 70 000 individer, en ökning som motsvarar en extra årskurs på ett år, hade nog ingen sagt att det var möjligt. Men kommunerna, rektorer och lärare gjorde det möjligt, och den flexibiliteten i skolsystemet får vi inte tappa när vi tar ett större statligt ansvar. Här finns faktiskt en styrka i det svenska skolsystemet som vi också ska se, så att vi sparar rätt saker till framtiden.

Den utvärdering vi nu har gjort av hur svenska staten hanterade flyktingsituationen 2015 visar ju inte på att alla statliga myndigheter uppvisade den flexibilitet som Sveriges kommuner gjorde.

När det gäller frågan om högskoleutbildning har vi öppnat ett snabbspår för lärare och andra vuxna som har jobbat i skolan och skulle kunna bli lärare också i svensk mening, alltså behöriga svenska lärare. Det är ett av de snabbspår som fungerar väldigt väl. Det är starkt utbyggt, det finns stort intresse och de första kullarna börjar nu komma ut ur universitet och högskolor. Det är människor som verkligen kommer att bidra i den svenska skolan med den ämneskompetens de har men många gånger också som modersmålslärare eftersom de såklart behärskar modersmålet och kanske till och med har varit lärare i modersmålet i sina gamla hemländer. Det snabbspåret är alltså up and running. Det fungerar väl. Den flaskhals vi har är kapaciteten ute på lärosätena, och den jobbar vi med att bygga ut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att titta på vidare möjligheter till högskoleutbildning för den som inte har lärarbakgrund eller den som börjat jobba som modersmålslärare i skolan ligger i utredningsdirektiven för Björn Åstrand. Han ska titta på hur vi får fler behöriga modersmålslärare, och då måste han titta på hur utbildningssituationen ser ut.

Anf. 30 Daniel Riazat (V)

Fru talman! Tack, utbildningsministern! Jag kommer att fatta mig ganska kort.

Jag tycker som sagt att det är positivt att regeringen har tillsatt denna utredning. Jag tycker också att det är positivt att man har de här snabbspåren som vi har diskuterat, just för att det är så himla viktigt att få tag i lärare inom olika ämnen men också modersmålslärare och studiehandledare som talar modersmålet.

Samtidigt riktar sig snabbspåren som jag har förstått det mot dem som ska bli lärare i olika ämnen etcetera, men modersmålet är inte ett fokus i sig. Det jag menade var mest det som kommer i utredningen - att se över detta med modersmålslärare och studiehandledning på modersmål och vad man kan göra för att ha någon sorts snabbspår eller utbildning för det.

När det gäller det andra, statens ansvar, menar jag absolut inte att kommunerna inte skulle ha varit involverade, som de var i detta fall - de tog ett fantastiskt ansvar, speciellt vissa kommuner. Samtidigt menar jag att det hade underlättat om staten hade haft ett helhetsansvar. Då hade man inte behövt uppfinna hjulet på nytt innan staten kom ut och skrev på kontrakt och så vidare. Det tog ändå ganska lång tid innan det skedde.

Jag hoppas att vi också har lärt oss inför framtiden hur sådana här situationer ska samordnas. Detta var inte den sista vågen av flyktingar, även om vi har gjort Erdogan till vår gränsvakt.

Anf. 31 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Fru talman! Sverige ska ha ett mottagningssystem som fungerar både när det kommer få och när det kommer många människor. Då är inte minst skolan viktig. Historiskt har Sverige faktiskt lyckats oerhört väl med att ge människor som kommer hit både en ny chans och möjligheten att vara med och bidra i sitt nya land, och skolan har varit avgörande för detta.

Det handlar då om systemfrågor i skolan, och där vet jag att jag och Daniel Riazat ofta möts. Det är systemfrågor om hur vi finansierar skolan på ett bra sätt och hur vi bryter segregationen mellan elever så att de som kommer till Sverige också kommer in i Sverige när de kommer till skolan.

När det specifikt gäller frågorna som lyfts upp i interpellationen vill jag säga att modersmålsundervisning och stärkt kvalitet i det avseendet samt stärkta möjligheter för eleverna att ta del av sådan undervisning är mycket viktigt. Regeringen vidtar flera åtgärder för att komma till rätta med detta.

Därutöver handlar det också om studiehandledning på modersmålet, något som kvalitetsmässigt kan vara minst lika avgörande för den enskilda eleven - att man har möjlighet att hänga med i ett ämne redan innan man kan svenska språket fullt ut, framför allt som nyanländ. När det gäller att bygga ut den kapaciteten har vi kanske ännu större utmaningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En sak jag bara nämnde i interpellationssvaret och som är värd att upprepa är möjligheten till fjärrundervisning, som bör spridas starkare på svenska skolor än vad som hittills gjorts. Lagen är helt öppen för användning av detta om man inte har tillgång till lärare i den egna organisationen.

Avslutningsvis är det korrekt att snabbspåret inriktar sig på ämneskompetens eller grundläggande lärarkompetens, men de lärare som kommit behärskar såklart ett språk. En del av dem har varit just språklärare och kommer att vara ett väldigt värdefullt bidrag som modersmålslärare på de skolor där de börjar jobba.

Överläggningen var härmed avslutad.