Ekonomiska satsningar för jämställdhet

Interpellation 2008/09:407 av Green, Monica (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2009-03-12
Anmäld
2009-03-12
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2009-03-26
Sista svarsdatum
2009-03-26
Besvarad
2009-05-15

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 12 mars

Interpellation

2008/09:407 Ekonomiska satsningar för jämställdhet

av Monica Green (s)

till finansminister Anders Borg (m)

Sverige behöver en medveten och kontinuerlig politik för ökad jämställdhet.

Regeringens politik gynnade männen i högkonjunktur. Skattesänkningarna gick till männen i större utsträckning än till kvinnorna. Regeringens ovilja att mildra lågkonjunkturen riskerar också att drabba kvinnorna.

Jobbkrisen drabbar inte rättvist eller jämställt. Just nu är industrin hårt drabbad av varsel och många män och även kvinnor förlorar sina jobb. Bara IF Metall har i dag 34 000 arbetslösa medlemmar. De riskerar att bli 70 000.

Samtidigt försvinner tusentals jobb inom vård, omsorg och handel. Nästan hälften av kvinnorna under 25 år har ett tillfälligt jobb. Bland LO-förbundens kvinnor har var tredje anställd en tidsbegränsad anställning. 70 procent av alla vikarier är kvinnor. Deltidsarbetslösheten bland kvinnor är ett stort problem och de kraftigt försämrade villkoren för de deltidsarbetslösa leder till att många tvingas säga upp sin deltid, annars åker de ur arbetslöshetsförsäkringen helt.

Regeringens ovilja att ge mer resurser till kommuner och landsting innebär enligt Sveriges Kommuner och Landstings senaste bedömning att det försvinner 15 000 välfärdsjobb i år och ytterligare 33 000 nästa år – den stora majoriteten som drabbas är kvinnor. För varje ny prognos ökar kommunernas och landstingens underskott och därmed också de förväntade nedskärningarna.

För att inte tappa tempo i jämställdhetsarbetet och för att återställa arbetslinjen i landet behövs en upprioritering av jämställdhetsarbetet. Det behövs en medveten plan och politisk vilja.

Vad avser finansministern att göra för att kvinnorna ska få behålla sina jobb och få en högre sysselsättningsgrad?

Vilka ekonomiska satsningar avser finansministern att ta initiativ till för att Sverige inte ska tappa sin position i jämställdhetsarbetet?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:407, Ekonomiska satsningar för jämställdhet

Interpellationsdebatt 2008/09:407

Webb-tv: Ekonomiska satsningar för jämställdhet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 17 Anders Borg (M)
Herr talman! Monica Green har frågat vad finansministern tänker göra för att Sverige inte ska tappa sin position i jämställdhetsarbetet. Hon har också frågat Nyamko Sabuni vad jämställdhetsministern avser att göra för att öka jämställdheten och se till att kvinnorna får behålla sina jobb. Frågorna är i princip identiska och besvaras därför samtidigt. Det övergripande målet för regeringens politik är att uppnå varaktigt hög sysselsättning och tillväxt genom att få fler människor i arbete och minska utanförskapet. Detta är nödvändigt för att trygga välfärden och skapa goda förutsättningar för att möta Sveriges långsiktiga utmaningar. För att uppnå dessa mål är jämställdhetspolitiken viktig. Jämställdhet har ett värde i sig men bidrar också till ekonomisk tillväxt genom att människors kompetens och skaparkraft tillvaratas och främjas. Regeringen satsar därför på att utveckla en mer kraftfull och aktiv jämställdhetspolitik. Resurser för att utveckla jämställdhetsarbetet har mer än tiodubblats under innevarande mandatperiod jämfört med den föregående. Regeringen avser att senare i år lägga fram en skrivelse till riksdagen där regeringens strategi för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet presenteras. Regeringen har bedrivit en mycket aktiv politik för att motverka krisen. Åtgärder som är både strukturellt och konjunkturellt motiverade har vidtagits för att överbrygga den allvarliga situationen på arbetsmarknaden. Redan budgetpropositionen 2009 innebar kraftfulla finanspolitiska stimulanser. Under hösten vidtogs en rad åtgärder för att få finansmarknaderna att fungera bättre. I början av året presenterades en proposition med både direkt jobbskapande åtgärder och åtgärder för omställning på arbetsmarknaden. I vårpropositionen föreslås ökade statsbidrag till kommunerna för att undvika uppsägningar och värna viktiga välfärdsfunktioner, som skola, vård och omsorg.

Anf. 18 Monica Green (S)
Herr talman! Först får jag be att för tacka för att finansministern ville komma hit bara två och en halv månad efter att jag ställde mina interpellationer och inte tre månader som var första budet. Vi har en regel att de ska besvaras inom två veckor, men två månader får man väl vara nöjd med av den här regeringen. Regeringen har ju så mycket att göra, har jag förstått. Regeringen har så mycket att göra att jämställdhetsministern inte ens hinner komma hit. Det hade varit intressant att diskutera jämställdhetsfrågor med jämställdhetsministern och höra hennes inställning till att Sveriges position faller från att ha varit i topp inom många områden till att nu dala i många av beräkningarna. Det hade varit intressant att höra om jämställdhetsministern hade någon idé om hur Sverige ska jobba vidare med frågorna. Jag har inte fått något skäl till varför hon har lämnat över dem till Anders Borg, men jag debatterar gärna också med Anders Borg. Det är inte det jag hänger upp mig på. Jag hänger upp mig en aning på att jämställdhetsministern inte vill debattera jämställdhetsfrågor. Det i sig är oroväckande. Sedan vet jag att finansministern gillar de här frågorna, och det är vackert så. Men det hjälper å andra sidan inte nu när alla de tysta varslen redan har slagit igenom och vi nu ser nästa varselvåg. Den stora jobbkrisen kom i höstas när tillverkningsindustrin fick lägga alla varsel för dem som snart kommer att gå ut i arbetslöshet. Snart kommer nästa varselvåg i kommuner och landsting. Då hjälper det inte att försöka låta som att man jobbar för jämställdheten om kvinnor och barn blir drabbade ute i kommunerna. Kommun efter kommun får säga upp människor, kvaliteten får sänkas, förskoleklasserna bli större och personalen inom äldrevården får ta hand som fler äldre. Det blir stora belastnings- och förslitningsskador på personalen samtidigt som kvaliteten försämras. Det är inte bra för jämställdheten, och förresten inte bra för någonting, att kommunerna nu blir så drabbade av den jobbkris som regeringen inte vill mildra. Om man hade velat mildra jobbkrisen hade man väl gjort någonting åt det. Om man hade haft jobben först som sin paroll, eftersom som ni gick till val på det, hade man gjort allt som stod i sin makt för att mildra jobbkrisen. Men Anders Borg påstår att han inte har råd. Jag menar att det är precis tvärtom. Vi har inte råd att inte göra någonting åt jobbkrisen. Detta drabbar nu kvinnor och barn, som jag sade, med sämre arbetsmiljö och ohälsa. Vi vet sedan 90-talskrisen, och Anders Borg var med då också, att det tog väldigt lång tid att få ordning och reda på ekonomin. Det var också kvinnorna som fick vara med och betala den krisen i form av längre sjukskrivningar och förslitningsskador. Det var många som blev hårt drabbade efter att under väldigt lång tid ha fått jobba hårt och helt enkelt stressa ihjäl sig på sina arbeten. Dessutom drabbar de försämrade reglerna i a-kassan kvinnorna. Beräkningsgrunderna drabbar kvinnorna mer därför att det är kvinnor som i större utsträckning jobbar deltid, på visstid och på vikariat. Männen jobbar oftast heltid eller blir arbetslösa. Kvinnorna får hanka sig fram på de bedrövliga arbetstider som ibland rekommenderas dem. Det drabbar kvinnorna särskilt hårt. Det finns en rad områden där jämställdhet går rakt bakåt, och jag är allvarligt oroad.

Anf. 19 Anders Borg (M)
Herr talman! Jämställdheten är en av våra viktigaste frågor. Vi har tydliga könsmaktsstrukturer i samhället. Vi har kulturella normer som gör att kvinnor inte har samma möjligheter att ha tillgång till välfärd, arbetsliv och olika resurser i samhället som män har. Vi har en inkomstfördelning som är sådan att kvinnors inkomster ligger substantiellt lägre än männens. Vi har löneskillnader. När man tittar på ägandet av företagskapitalet i Sverige är det en enorm skillnad mellan män och kvinnor. Vi har också väldigt tydliga jämställdhetsskillnader i tillgången till olika välfärdstjänster. Det är väl bekant i den debatt vi har om inte minst sjukvårdens inriktning på olika områden. Det är alldeles uppenbart att Sverige har ett stort jämställdhetsproblem som vi har anledning att arbeta med. Nu ska man dock sätta detta i relativa termer. Sverige är ett föregångsland i jämställdhetshänseende. Det gäller inte minst den tidiga utveckling vi hade på 70-talet med kvinnors inträde på arbetsmarknaden. Däremot ska man vara medveten om att det inte har sett lika bra ut under senare år. Om man som ett exempel tar perioden 1994-2006 är det tydligt att löneskillnaderna mellan män och kvinnor har ökat. Det är tydligt att kvinnors andel av männens löner har stått still och stampat. Det är naturligtvis bekymmersamt. Vad som är än mer bekymmersamt är när vi tittar på förvärvsstatistiken och ser att den positiva utveckling vi hade från tidigt 70-tal och framåt bröts någonstans i mitten på 2000-talet när kvinnornas förvärvsarbete avtog. Det är djupt problematiskt. I Sverige har vi en jämställdhetskostnad på i storleksordningen 15 procent av bnp mot om kvinnor hade samma tillgång till arbetsmarknaden som män har och kunde arbeta lika mycket under olika faser i livet. Även om man bortser från de allra tidigaste barnaåren är det alldeles uppenbart att vi har en stor samhällsekonomisk kostnad för bristande jämställdhet. Det är också alldeles uppenbart när man blickar framåt att om vi ska klara att betala för välfärden långsiktigt behöver fler arbeta och fler arbeta mer. En betydande del av detta är de jämställdhetshinder vi har på den svenska arbetsmarknaden. Regeringen har fört en väldigt aktiv politik som många har betraktat som ett föredöme med jämställdhetsåtgärderna. En del av detta är jobbavdraget. Det gör det mer lönsamt att arbeta, och skattelättnaderna är koncentrerade till dem som har en svagare ställning på arbetsmarknaden. Den genomsnittliga skatten för den som i dag går in och börjar arbeta halvtid är dramatiskt mycket lägre än vad skatten var för tio år sedan. Marginalskatterna för att gå från halvtid till heltid har reducerats väldigt kraftigt. Vi har börjat åtgärda problemen inom sjukförsäkringen så att risken för ett långvarit utanförskap minskas. Vi har infört jämställdhetsbonusen. Det är ett system som är nyligen infört och som naturligtvis behöver utvärderas och följas. Men det är ett väldigt tydligt incitament för män och kvinnor att i stor utsträckning dela på föräldraledigheten. Vi har gjort omfattande insatser och mer är på väg för att underlätta för kvinnligt företagande. Det allra mest centrala är att underlätta för företagande i de sektorer där kvinnor är aktiva. Jag tänker på vård, omsorg och de delarna av ekonomin. Till det ska läggas de satsningar vi gör för att förstärka det pedagogiska innehållet i förskolan. Den är av avgörande betydelse. Vi har en bra och fungerande förskola i Sverige. Men det är också centralt och viktigt att vi fortsätter att utveckla den verksamheten eftersom det underlättar för kvinnligt arbetskraftsdeltagande. Vi har ett stort jämställdhetsproblem. Vi har haft ett avstannande i förbättringarna under framför allt senare delen av 90-talet. Nu har vi vidtagit en lång rad åtgärder. Sedan får vi återkomma på sikt och se vad det har för betydelse.

Anf. 20 Monica Green (S)
Herr talman! Det är förvånande att Anders Borg kan stå har och påstå att han vurmar för jämställdheten. Han pratar på om att det är ett jätteproblem. Sedan radar han upp de problem som vi har i samhället och säger att det har blivit sämre. Ändå är regeringen så ovillig att göra någonting åt det. Det är inte alls som Anders Borg påstår att skattelättnaderna skulle ha gynnat kvinnorna mer. Riksdagens utredningstjänst och olika institutioner har tittat på hur er budget slår mycket hårdare mot kvinnor än mot män. Det kan inte Anders Borg förneka. Sedan kan han försöka göra ett sken av att han är för jämställdhet och ser att det är problem. Om man ser att det är problem ska man varje morgon fundera på: Vad kan jag göra för att åtgärda problemet. När Anders Borg påstår att han har förstärkt i förskolan rimmar det väldigt illa med den verklighet som kommunerna just nu upplever. Det gäller till exempel kommunerna i Västra Götaland. Alla de kommunerna aviserar nu hur det kommer att bli framöver. De står inför neddragningar eller alternativet att höja skatterna eftersom ni har sabbat a-kassan. Ni har förskjutit människor från a-kassan. Ni har därigenom övervältrar kommunerna genom att allt fler nu söker socialbidrag. Ni har försämrat både a-kassan och deltidsmöjligheten. Anders Borg säger att man tjänar på att gå från deltid till heltid. Ja, om det fanns några heltidsjobb. Men det som drabbar kvinnorna nu är att de går från deltid till heltidsarbetslöshet. Det är inte så att de får heltidsjobb i stället. Nu ska de bli arbetslösa helt och hållet på grund av era försämrade regler. Kommunal gjorde alldeles nyligen en enkätundersökning bland landets kommuner och landsting. Jag tar exemplet från vad de kom fram till i Västra Götaland. Där är 1 371 jobb just nu hotade. Det kommer att bli ännu värre längre fram, säger Kommunal, eftersom regeringen har valt att sänka skatterna i stället för att säkra kvaliteten i välfärden. Anders Borg påstår att han satsar på förskolan, och förskolorna ute i kommunerna ser att de måste ha större barngrupper och färre personal. Det rimmar illa med hur det ser ut ute i kommunerna, Anders Borg. Ni har undergrävt strävandena att utjämna levnadsvillkoren mellan män och kvinnor. Ni har infört vårdnadsbidrag, avdrag för hushållsnära tjänster, försämringar i a-kassan, och ni har visat en oförmåga att anlägga genusperspektiv på orsaken till följderna av finanskrisen och lågkonjunkturen. Ni har cementerat den här oviljan på ett ovärdigt eller åtminstone oförståeligt sätt. Vi vill göra en lönekartläggning, och vi vill satsa på att höja kompetensen nu för de kvinnor som blir drabbade ute i vården. Vi vill skapa kvalitet i välfärden nu under lågkonjunkturen och se till att man säkrar att kommunerna inte säger upp sin personal. Ändå blir verkligheten en helt annan, eftersom det är ni som styr Sverige för närvarande. Anders Borg kan stå och säga att han är för jämställdhet, men det han gör i praktiken går åt det rakt motsatta hållet.

Anf. 21 Anders Borg (M)
Herr talman! Jämställdheten i Sverige har förbättrats mycket kraftigt sedan 70-talet. En betydande del av det kom på grund av att vi genomförde sambeskattningsreformen under tidigt 70-tal. Den var av avgörande betydelse för att göra det mer lönsamt för kvinnor att delta på arbetsmarknaden. Utbyggnaden av barnomsorgen var en lika avgörande faktor för att underlätta för kvinnor att kunna vara på arbetsmarknaden. Jag tror också att utbyggnaden av äldreomsorgen bidrog och underlättade för människor, eftersom det tunga ansvaret att vårda föräldrar och svärföräldrar ofta landar på kvinnorna. Framför allt var det så tidigare. Det är alldeles uppenbart att jämställdheten i Sverige har förbättrats sedan tidigt 70-tal. Jag har inga som helst svårigheter att se att Socialdemokraterna har haft en del i detta. Sambeskattningsreformen är ett uppenbart sådant exempel, för den delen naturligtvis också utbyggnaden av barnomsorgen. Men jämställdhetsförbättringarna i Sverige har avstannat under 1990-talet och 2000-talet. Det måste vi ta på allvar. Kvinnornas andel av männens löner har inte kontinuerligt ökat, utan det har stannat av. Inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor har inte börjat krympa. Det är ett stort och relativt konstant gap. När det gäller ägandet av företag och företagandet är det en mycket stor andel av detta som ligger på männen. Man kan naturligtvis diskutera vad det här beror på. Jag ska försöka förklara vad jag tror att det beror på och därmed vad vi har försökt att göra åt det. En del av den svenska skattestrukturen har varit att vi har haft väldigt höga skatter på låga inkomster, för grupper som inte har haft en inkomstkarriär att räkna med och som har haft tunga arbetsuppgifter i relativt hierarkiska arbetsmiljöer. Där har vi haft samma beskattning som vi i princip har haft hela vägen upp mot den statliga inkomstskatten. Det är inte rimligt. Det är därför vi har följt Tony Blair, Bill Clinton och andra i spåren och tagit ned skatterna så att den genomsnittliga skatten i dag för den som arbetar halvtid är väsentligt lägre än vad den tidigare var. Den genomsnittliga marginalskatten för vanliga inkomsttagare har sedan tidigt 1990-tal sjunkit från 46 till 36 procent. En del av det ska naturligtvis Socialdemokraterna ha beröm för, eftersom det handlar om kompensationen av egenavgifter. Det här är viktigt. Det är centralt att det lönar sig också för kvinnor att vara på arbetsmarknaden. Det är väldigt tydligt i studie efter studie. Det är det som gjorde sambeskattningsreformen så central. Kvinnors deltagande på arbetsmarknaden är mer känsligt för skatter än vad mäns är. Därför är jobbavdraget så avgörande för att öka kvinnligt företagande. Här har vi också en lång serie av utvärderingar, allt från en forskare vid Göteborgs universitet till Finanspolitiska rådet, som visar att konstruktionen av jobbavdraget gör att det är bland kvinnor, inte minst invandrarkvinnor, som vi kommer att få se ett ökat arbetskraftsdeltagande på sikt. Samma sak gäller kvinnligt företagande. Och vad är det vi gör för förskolan som Monica Green inte vill ta på allvar? Det är en kompetenshöjning. Vi har skapat ett särskilt ben i Lärarlyftet riktat mot personalen inom förskolan för att lyfta deras pedagogiska kompetens. Det tror jag är viktigt, och jag tror att det är bra. Jag tror även att reformen med hushållsnära tjänster är något som på sikt kommer att underlätta för jämställdhet. Varför har då förbättringarna av jämställdheten stannat av? Jag tror att det delvis handlar om att vi under decennier, i högkonjunktur som lågkonjunktur, sett ett stigande utanförskap. Vi har under 30 års tid gått från att uppnå full sysselsättning till att leva med mycket stora grupper utanför arbetsmarknaden. Det har inte minst drabbat kvinnorna. Därför är den mest centrala delen av jämställdhetspolitiken att återupprätta arbetslinjen.

Anf. 22 Monica Green (S)
Herr talman! Anders Borg talar och berömmer Socialdemokraterna för vad vi gjorde på 70-talet, för att vi genomförde sambeskattningen. Han håller med om det. Det brukar vara så när det gäller det vi genomför. Först brukar de borgerliga partierna vara emot de flesta sakerna. Sedan accepterar man det och ser att det var ganska bra för samhället. Nu är det Anders Borg som regerar. Nu är det han som har ansvar för att se till att det fungerar i samhället. Han säger att jobbskatteavdraget är lösningen. Men titta vad som sker ute i samhället i dag! Folk blir arbetslösa. Det hjälper inte att göra de arbetslösa fattigare. De får inte jobb ändå, trots att Anders Borg påstår att blir de bara tillräckligt fattiga hittar de säkert något jobb, för de har nog varit lite lata förut. Vi sänker ersättningen. Då hittar de säkert jobb. Den principen har en obehaglig människosyn. Det är också en konstig syn när man ser i praktiken vad som händer nu i det borgerligt styrda Sverige. Det är inte så att jobben strömmar till. De strömmade till i början när ni tog över, för då var det god ekonomi. Vi lämnade över en god ekonomi, och det var högkonjunktur. Det hade inte ett dugg med er politik att göra. Anders Borg har också sagt att det tar två år innan er politik börjar bita. Nu biter er politik. Då står vi här med hushållsnära tjänster som Anders Borg påstår är en jämställdhetsreform. Jag menar att det är precis det rakt motsatta. Eller är det Anders Borg och hans grabbgäng som ska jobba inom hushållsnära tjänster? Vilka ska ha de jobben? När det gäller jämställda löner, varför vill inte regeringen gå med på att göra en lönekartläggning? Varför är ni så tvärtemot att vi ska satsa på fler jämställdhetsreformer? Ni bara påstår att det är jobbskatteavdraget som ska lösa allting när vi ser hur det i praktiken är.

Anf. 23 Anders Borg (M)
Herr talman! Jag kan försäkra Monica Green att det finns många socialdemokratiska reformer jag är skeptisk till, men jag tycker att vi också kan ha en realistisk syn på vad som påverkar och utvecklar samhället. Jag tror därtill att Socialdemokraterna kommer att lägga stor kraft vid att vårda och utveckla jobbavdraget om de någonsin skulle hamna i en situation där de är i regeringsställning. Jag uppfattar att Thomas Östros i var och varannan intervju berättar att det minsann inte är aktuellt med några skattehöjningar. Men Monica Green kanske har beskedet att man står fast vid skattehöjningarna för framför allt låg- och medelinkomsttagare. Här är det viktigt att komma ihåg vad för typ av samhälle vi försöker bygga. Vill vi ha ett samhälle där män och kvinnor, unga och gamla, invandrare och utrikes födda kan komma in och jobba på svensk arbetsmarknad? Eller vill vi bygga ett samhälle som inte uppnår full sysselsättning? Socialdemokraterna har under lång tid arbetat med en samhällsstruktur som har skapat och bidragit till ett stort och omfattande utanförskap. Man har också gjort saker som har varit bra och viktiga, som sambeskattningsreform och utbyggnad av barnomsorg. Men vi har otvivelaktigt fått en mycket stor ökning långsiktigt av utanförskapet i Sverige, och det måste vi ha en beredskap att göra något åt. Då måste det bli mer lönsamt att arbeta, framför allt för låg- och medelinkomsttagare. Då måste vi förbättra förutsättningarna för kvinnligt företagande inom vård och omsorg. Då måste vi underlätta för hushållsnära tjänster så att fler människor kan vara på arbetsmarknaden och vi motverkar en svart sektor. Vi ska naturligtvis också komplettera detta med resurser för omsorg, skola och sjukvård. Men Sverige kan inte kopplas loss från världen. Vi är i en av de värsta ekonomiska kriserna i modern tid, och då påverkas också kommunerna. Vår uppgift som regering är att göra så mycket och gå så långt vi kan för att motverka det utan att undergräva de offentliga finanserna, och det är precis den inriktningen vi har på politiken. Vi ska göra så mycket vi kan för att säkra resurser för vård, omsorg och skola inom en ram för att inte få de galopperande underskott som är förödande för samhällsekonomin.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.