Till innehåll på sidan

diskriminering i arbetslivet på grund av ålder

Interpellation 2004/05:657 av Lundgren, Kerstin (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2005-05-23
Anmäld
2005-05-24
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2005-06-03
Sista svarsdatum
2005-06-07
Besvarad
2005-06-08

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 23 maj

Interpellation 2004/05:657

av Kerstin Lundgren (c) till statsrådet Hans Karlsson om diskriminering i arbetslivet på grund av ålder

I november 2000 antog Europeiska unionens råd ett direktiv om inrättandet av en allmän ram för likabehandling (dir. 2000/78/EG). Syftet med direktivet var att fastställa en allmän ram för bekämpning av diskriminering i arbetslivet på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning för att kunna genomföra principen om likabehandling i alla medlemsstater.

Medlemsländerna fick som längst sex år på sig att genomföra direktivets bestämmelser om diskriminering på grund av ålder och funktionshinder. Den 2 december 2006 måste regeringen ha implementerat direktivet fullt ut i svensk lagstiftning. År 2000 tillsattes en kommitté som skulle se över ett utvidgat skydd för diskriminering. När uppdraget redovisades 2002 hade frågan om diskriminering på grund av ålder plockats ut ur utredningen för att i stället hamna i den så kallade Diskrimineringskommittén. Kommittén har sedan den tillsattes 2002 fått två tilläggsdirektiv och lämnat ett delbetänkande angående diskriminering i arbetslivet på grund av kön. Slutbetänkandet ska lämnas den 31 januari 2006, lite drygt ett år innan tidsfristen går ut för Sverige då likabehandlingsdirektivet ska var implementerat.

I dagens ungdomsfixerade samhälle händer det alltför ofta att äldres kunskaper och erfarenheter inte tas till vara. Detta trots att vi i framtiden kommer att behöva arbeta allt längre. Sett ur detta perspektiv är det ytterst märkligt att regeringen drar ut på att implementera ett EU-direktiv som syftar till att skydda äldre mot diskriminering i arbetslivet. Jag ser en överhängande risk i att Sverige inte kommer att klara EU:s tidsfrist när det gäller att få fram en lagstiftning i denna oerhört viktiga fråga. Behovet av åtgärder mot diskriminering mot äldre i arbetslivet är ytterst angelägna.

Min fråga till statsrådet är:

Vad avser statsrådet att göra för att en lagstiftning om diskriminering i arbetslivet på grund av ålder ska komma till stånd så snart som möjligt?

Debatt

(6 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:657, diskriminering i arbetslivet på grund av ålder

Interpellationsdebatt 2004/05:657

Webb-tv: diskriminering i arbetslivet på grund av ålder

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 124 Hans Karlsson (S)
Fru talman! Kerstin Lundgren har frågat mig vad jag avser att göra för att en lagstiftning om diskriminering i arbetslivet på grund av ålder ska komma till stånd så snart som möjligt. Jag välkomnar en debatt om äldre kvinnors och mäns situation i arbetslivet och anser att de äldres ställning i arbetslivet bör stärkas. Det finns flera skäl till detta. Ett skäl är att det är ett mänskligt och ekonomiskt slöseri att inte ta till vara människors vilja och förmåga att arbeta. Sverige behöver fler i arbete, och de som vill och orkar arbeta ska kunna göra det. Ett annat skäl är att EG-rätten kräver åtgärder mot diskriminering på grund av ålder. Frågan om äldre kvinnor och män i arbetslivet är kopplad till hur vi värnar arbetskraften i stort. Regeringen arbetar för ett hållbart arbetsliv bland annat genom en aktiv arbetsmarknadspolitik och genom att främja ett förebyggande arbetsmiljöarbete. Ett antal åtgärder har från regeringens sida vidtagits på området, och ytterligare åtgärder kommer att vidtas framöver. Jag syftar då inte bara på det som Kerstin Lundgren tar upp i sin interpellation, nämligen diskrimineringslagstiftning. Även åtgärder som gäller till exempel pensionssystemet, särskilt anställningsstöd och större möjligheter till studiestöd för äldre har redan vidtagits eller planeras. Härutöver finns bestämmelserna i anställningsskyddslagen med bland annat turordningsreglerna - principen om sist in först ut - och rätten till anställningsskydd upp till 67 års ålder. Detta är regler som i praktiken är gynnsamma för äldre arbetstagare. Frågan om äldre kvinnor och män i arbetslivet är också en fråga om vilken attityd till äldre arbetskraft som finns i samhället. Den parlamentariska Diskrimineringskommittén, som Kerstin Lundgren nämner, har bland annat regeringens uppdrag att överväga lagstiftning för att motverka diskriminering av äldre kvinnor och män, främst i arbetslivet. En central punkt i kommitténs arbete är att se till att de svenska reglerna uppfyller EG-rättens krav, särskilt det EG-direktiv från 2000 som i allmänhet benämns som arbetslivsdirektivet. Kommitténs förslag ska överlämnas i januari 2006. Avslutningsvis vill jag framhålla att jag delar Kerstin Lundgrens uppfattning att äldre kvinnors och mäns kunskaper och erfarenheter måste tas till vara och att det är viktigt med åtgärder mot diskriminering av äldre i arbetslivet.

Anf. 125 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret på min interpellation, ett svar där statsrådet välkomnar debatt. Men, fru talman, själv skulle jag också välkomna handling. Statsrådet redovisar ett antal åtgärder som har vidtagits och nämner pensionssystemet, rätten att stanna kvar i anställning till 67 år och en del annat. Det är väl bra i sig, fru talman, men är det tillräckligt? I grunden krävs förstås en tillväxtpolitik. Det krävs fler företagare och fler i företag till skillnad från i dag. Men även med dagens politik går det inte att blunda för det tydliga språk som verkligheten talar, fru talman. Andelen sysselsatta sjunker snabbt från sådär 55 år. Då är någonstans runt 82 % verksamma i yrkeslivet. När man tittar på 2002 års siffror för 60-åringarna ser man att andelen verksamma hade sjunkit till 69 %. Går vi till 64-åringarna så var det bara 34 % av dem som var yrkesverksamma. Här skiljer det - det vet vi också, fru talman - mellan kvinnor och män. Redan tidigare får vi höra rapporter om att människor, kanske redan så unga som personer i 40-årsåldern, upplever att de har problem med att byta arbete, vidareutbilda sig och göra karriär. Pratar vi sedan om 50-plus, fru talman, ett begrepp som blev verklighet under 90-talet, så talar vi om människor som vittnar tydligt om svårigheter att återinträda, något som naturligtvis syns i förtidspensionering, hos a-kassorna och i den del som jag hörde statsrådet tala om tidigare här i dag i en annan interpellationsdebatt. För att våra gemensamma resurser ska växa måste fler stanna kvar i arbetslivet - om det tror jag att vi är överens. Men måste vi då inte åtgärda åldersdiskriminering i arbetslivet? Jo, EU:s ministerråd har den 27 november 2000 enats om ett sådant direktiv. Vi har bundit oss att implementera det senast den 2 december 2006. Vi har det också i vår regeringsform, ska jag säga, så det borde ha skett alldeles oavsett EU. Och vad har då regeringen gjort? Jo, man har tillsatt en utredning. Kommittén om utvidgat skydd 2000 ledde till en proposition 2002/03 där man konstaterade att utredningen inte hade haft i uppdrag att lämna förslag i just den här delen därför att man hade tillsatt en diskrimineringskommitté den 31 januari 2002 som skulle vara färdig den 1 december 2004. Det skulle ju då, fru talman, ha funnits god tid att hinna remissarbeta och bereda frågorna för att kunna implementera till 2006. Men se, det kom ingenting den 1 december 2004 heller, för den kommittén har fått förlängd tid i två omgångar - dock icke för att uppmärksamma just åldersdiskriminering, fru talman, utan helt andra frågor. Vi har sett ett delbetänkande, ett viktigt, som handlar om könsdiskriminering. Vi har sett hur lagstiftningen har förändrats i propositionen från 2003 när det gäller etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning och funktionshinder inom en rad områden, men vi har inte sett åldersdiskriminering. Så när, fru talman, tänker statsrådet och regeringen presentera handling i den frågan?

Anf. 126 Hans Karlsson (S)
Fru talman! Vi kommer att ta emot kommitténs förslag i januari 2006. När vi har gjort det ska vi ta ställning till hur vi ska gå vidare med de förslag som den utredningen lägger fram, med sikte på att vi ska kunna implementera den lagstiftningen inom stipulerad tid.

Anf. 127 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Då ska jag tolka det som att statsrådet här har givit ett tydligt besked om att den utredning som kommer att presenteras den 31 januari 2006 kommer att innehålla tydliga förslag till lagstiftningsåtgärder när det gäller åldersdiskrimineringsfrågor. Det framgår inte, fru talman, när man läser direktiven att det är just de frågorna, utan de tillhör övrigtposterna i direktiven. Direktiven för den första punkten, som rimligen borde ha tagits med eftersom det ju var en grundbult, gavs redan 2002 och borde alltså ha kunnat planeras in inom den ram som ursprungligen angavs för utredningen och varit klar 2004. Men se, det kom ingenting då, och frågan är: Vad gjorde regeringen? Vad har statsrådet gjort för att säkerställa att den här delen verkligen leder till resultat? Det vi har kunnat se är att vi har infört och implementerat diskrimineringslagstiftande åtgärder på en rad områden för andra diskrimineringsgrunder, men inte ålder. För ålder ska man pröva i vad mån det behövs. Det är mer den typen. Det senaste tilläggsdirektivet, fru talman, från den 27 januari 2005, tror jag, talade om att man skulle fundera på om det skulle krävas motsvarande främjandeinsatser också inom andra diskrimineringsgrunder än de som var utpekade, och då var inte ålder en fråga som fanns med. Det man kan känna en viss oro för, fru talman, är att vi kommer att få ännu en utredning som kommer att redovisa, precis som den första utredningen gjorde 2002, att frågan om ålder inte har tagits med. Då finns det definitivt ingen tid att kunna vara klar med en lagstiftning, att vi här till kammaren ska kunna få ett underlag som kan innefatta och säkerställa att diskriminering på grund av ålder inte får förekomma i arbetslivet eller på andra områden för den delen som vi har markerat i en rad andra sammanhang för andra diskrimineringsgrunder än ålder. Frågan kvarstår: Kommer regeringen med säkerhet att kunna lägga ett förslag senast i början av hösten 2006 mot diskriminering på grund av ålder? Är detta ett löfte uttalat från statsrådet?

Anf. 128 Hans Karlsson (S)
Fru talman! Det kommer inget annat besked till Kerstin Lundgren än det jag nyss gav, nämligen att vi kommer att ta emot kommitténs förslag i januari. Regeringens avsikt är att kunna implementera direktivförslaget inom stipulerad tid. Det är mitt svar här i dag.

Anf. 129 Kerstin Lundgren (C)
Fru talman! Då vågar jag inte vara så optimistisk som jag först trodde att jag skulle ha anledning att vara till följd av statsrådets förra besked. Han vidhåller, fru talman, att man ska ta emot utredningen med syfte att implementera. Men frågan är: Kommer utredningen att innehålla ett svar på de frågor som vi har förbundit oss att ta hand om? Hittills har det inte funnits något tydligt krav. Man har pekat på förturer från regeringen, fru talman, men det har inte rört åldersdiskriminering. Man har givit nya tilläggsdirektiv, men där har man inte pekat ut ålder. Åldersdiskrimineringsfrågorna har inte tagits upp här med den kraft som jag tycker att det finns anledning att göra, inte minst med tanke på det som Senior 2005 kom fram till och de många signaler som finns som visar att många äldre kvinnor och män är diskriminerade i arbetslivet. Många slutar och får inte en chans att göra en insats på äldre dar, trots att vi så väl vet att vi behöver den arbetsinsatsen för att vi ska kunna få vår gemensamma kaka att växa och för att människor ska kunna få göra en insats som så väl behövs för oss alla. Fru talman! Jag tackar för svaret än en gång, men jag beklagar att det inte fanns mer kraft bakom regeringens vilja i den här frågan.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.