Digital mobbning

Interpellation 2007/08:593 av Green, Monica (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-04-14
Anmäld
2008-04-14
Sista svarsdatum
2008-05-05
Besvarad
2008-05-05

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 14 april

Interpellation

2007/08:593 Digital mobbning

av Monica Green (s)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Trots att vi vuxna försöker vara aktiva och engagerade i såväl våra egna som andras ungdomar händer det ofta att vi hamnar på efterkälken. Ungdomar i dag har en stark ungdomskultur. Influenserna från andra än vuxna är också starka och tar över mycket av ungdomarnas vardag. Det gäller såväl positivt som negativt. Till det positiva hör ungdomskulturen med musik och annan skapande verksamhet som är viktig för det uppväxande släktet, ungdomars engagemang i olika samhällsfrågor, exempelvis miljön och den globala utvecklingen.

När det gäller det digitala sättet att samtala med varandra, genom e-post, sms, mms och andra tekniker, är det oftast positivt. Det är ett snabbt och effektivt sätt att nå människor, som även vi vuxna använder oss av. Men det finns förstås negativa yttringar när det gäller digital utveckling. En sådan är mobbning genom exempelvis sms, mms och mejl.

Det finns också många Internetbaserade tekniker med gästböcker, olika kompisprogram som är populära och utvecklande för ungdomarna. Men även där kan man drabbas av mobbning.

Till sin form skiljer sig inte mobbningen via nätet från annan mobbning men det stora problemet är att man inte vet vem det är som är mobbaren. Man står inte öga mot öga med någon och man ser inte alla gånger ett telefonnummer eller en e-postadress som man kan härleda till någon person. Detta skapar naturligtvis en stor rädsla och frustration hos den som blir utsatt för mobbning via Internet.

Såväl den tidigare socialdemokratiska regeringen som den nuvarande borgerliga har satsat för att minska mobbningen i skolan, vilket är viktigt och hela tiden högst angeläget. Men mobbning via nätet är till sin form något mer än det vi kan rå på genom olika aktiviteter och program inom skolans ram.

Digital mobbning kan vara mycket kränkande, hotfull och också kriminell. Med tanke på att det är svårt att härleda varifrån mejl, sms och annat kommer blir ett hot så oerhört skrämmande. Den unga människa som blir mobbad på Internet känner förstås en stor otrygghet och det kan också vara svårt att tala med föräldrar eller andra vuxna om vad som händer. För den unga är det inte så enkelt som att sluta att använda nätet i sina kontakter.

Det finns på många orter och i många skolor bra program mot mobbning, men denna form omfattas oftast inte av dessa program.

Med hänvisning till att digital mobbning utvecklas så snabbt och är så svår att upptäcka, samtidigt som den som drabbas av mobbning via nätet är ganska hjälplös, vill jag fråga ministern vad regeringen anser om nätmobbning.

Min direkta fråga till ministern är om ministern är beredd att satsa på forskning om nätmobbning och på att ställa ekonomiska medel till förfogande för att stoppa mobbningen innan den blir kriminell och därmed åtalbar.

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:593, Digital mobbning

Interpellationsdebatt 2007/08:593

Webb-tv: Digital mobbning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 8 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Monica Green har frågat justitieministern vad regeringen anser om nätmobbning och om hon är beredd att satsa på forskning om nätmobbning och på att ställa ekonomiska medel till förfogande för att stoppa mobbningen innan den blir kriminell och därmed åtalbar. Interpellationen har överlämnats till mig. Barns och ungdomars trygghet är en viktig fråga för regeringen. Alla former av mobbning är oacceptabel och måste motverkas. Mobbning är ofta både skrämmande och kränkande för den som drabbas. Digital mobbning kan, som Monica Green skriver, uppfattas som än mer skrämmande eftersom man inte alltid vet vem avsändaren är och informationen på kort tid kan nå ett mycket stort antal personer. Det finns ett flertal undersökningar som kartlägger barns och ungas medievanor och hur de upplever och påverkas av olika medier, däribland Internet. Flera aktörer, både statliga och icke-statliga, är engagerade på området och arbetar med att sprida kunskap och ge stöd till såväl barn och ungdomar som deras föräldrar. Vi har alla ett ansvar som medmänniskor att visa att vi inte accepterar mobbning vare sig i skolan eller någon annanstans i vårt samhälle. Det är dock föräldrarna som har det yttersta ansvaret för att förmedla normer och värderingar till sina barn och ungdomar. Även skolan, den ideella sektorn och andra barn och ungdomar utgör naturligtvis viktiga resurser i det förebyggande arbetet, liksom ägarna till de mötesplatser, eller så kallade communities , där unga umgås på Internet. Monica Green skriver att mobbning via nätet till sin form är något mer än det vi kan rå på genom olika aktiviteter och program inom skolans ram. Jag är dock övertygad om att det värdegrundsarbete och det arbete mot mobbning som pågår i landets skolor i dag har stor effekt på unga människors attityder och beteende även utanför skolans område. Jag tror att det är nödvändigt att bemöta och diskutera dessa frågor just i skolan, där vi kan nå ut till alla barn och ungdomar. Därför är det också viktigt att skolornas arbete är kvalitetssäkrat och att man använder metoder som har bevisad effekt. Regeringen har gett Myndigheten för skolutveckling i uppdrag att genomföra en treårig utbildningssatsning för skolor om forskningsbaserade åtgärdsprogram mot mobbning i skolan. I uppdraget ingår även att utvärdera effekterna av de metoder som skolorna använder mot mobbning i dag. Myndigheten har sedan tidigare god kunskap och erfarenhet av att arbeta med frågor som rör nätmobbning. På grund av generationsskillnaden och olikheterna i medievanor är kunskapsbristen stor hos många vuxna om nya medier. Bristen på kunskap gäller såväl mediernas positiva som negativa sidor. För att sprida kunskap och öka förståelsen för nya medier och barns och ungas medievanor arrangerar Medierådet utbildningar och seminarier runt om i landet. Dessa riktar sig i första hand till lärare och andra yrkesgrupper som arbetar med barn och unga. Medierådet samarbetar även med Bris som har byggt upp en särskild hjälplinje dit barn och unga kan vända sig för att få råd och stöd kring sina upplevelser på Internet. I mars i år överlämnade regeringen sin skrivelse om barnpolitikens inriktning de kommande åren till riksdagen. I skrivelsen aviseras en undersökning om vilken kunskap och erfarenhet personal inom exempelvis hälso- och sjukvården, socialtjänsten, skolan och polisen har av de risker för psykisk ohälsa som är förknippade med barns användning av nya medier. Syftet är bland annat att ta fram och sprida goda exempel samt identifiera behov av ytterligare kunskap och samarbete om dessa frågor. Jag konstaterar, bland annat mot denna bakgrund, att det redan i dag pågår ett omfattande arbete mot olika former av mobbning. Regeringen är emellertid väl medveten om att det förebyggande arbetet ständigt måste följas upp och utvecklas i takt med att mobbningen tar sig nya uttryck. Jag avser därför att tillsammans med mina regeringskolleger även fortsättningsvis noga följa utvecklingen på området. Då Monica Green, som framställt interpellationen, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav talmannen att Christina Axelsson i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 9 Christina Axelsson (S)
Herr talman! Monica Green har ställt en fråga till justitieministern, och nu står jag och diskuterar med integrations- och jämställdhetsministern. Detta är som sagt en mycket, mycket angelägen fråga. Mobbning har kanske förekommit på olika sätt under en väldigt lång tid; den kanske alltid har funnits. Men det här med nätmobbning är något nytt och något som har kommit i och med att vi exponerar oss mer och mer på nätet. Den mobiltelefon ett barn eller en tonåring kanske fick i julklapp av sina mor- eller farföräldrar kan faktiskt omvandlas till ett hotverktyg där man tar emot sms eller mms där det står "äckel" eller andra saker. Medierådet och Barnombudsmannen har också tittat på detta. De lyfter i sin rapport fram att vart tionde av de yngre barnen, alltså barn mellan 9 och 12 år, och hela 17 procent av de äldre barnen, mellan 12 och 16 år, uppger att mobbningen följer med från skolan och in i hemmet - det vill säga, barnen kommer inte undan. Det är också stora skillnader mellan könen. Flickor blir i högre grad än pojkar utsatta för mobbningen. Organisationen Friends har tittat lite extra i Skåne. Där uppger hela 27 procent av de unga att de någon gång har varit utsatta för mobbning, varav över 15 procent för nätmobbning. De har alltså fått anonyma sms eller mejl som skickats till dem på sajter eller via communities . Det finns också en annan typ av mobbning: När man går in på en community och ska chatta med sina vänner stänger de andra ungdomarna helt plötsligt ned, och man märker att man är ensam kvar på sajten. Jag tycker att ministern i sitt svar tar för lätt på de här frågorna. Regeringen är medveten om det förebyggande arbetets vikt, säger man, och man vill ständigt följa upp och se hur mobbningen utvecklas och tar sig nya uttryck. Men jag tycker inte att det räcker med att säga så. En tjej som hade blivit mobbad sade i en av de här undersökningarna: Jag försökte gömma mig och skolka för att slippa gå till skolan, där jag blev mobbad. Men i stället fick jag en massa hemska sms från olika personer. Det kändes verkligen hemskt. Jag grät jättemycket. Det är föga tröst för henne och andra att regeringen säger att man noga ska följa utvecklingen. Jag vill nu höra med ministern: Är det inte så att vi måste ta i med lite mer krafttag i det här för att förhindra att denna mobbning till slut tar sig sådana uttryck att den blir åtalbar och kriminell?

Anf. 10 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Jag håller med Christina Axelsson om de problem hon beskriver. Monica Green har också beskrivit dem i sin interpellation, som var ställd till justitieministern men har överlämnats till mig som har ansvar för ungdomspolitiken. I mitt svar beskriver jag väldigt mycket av det som händer. En sak är att jag inte tror att vi enbart kan jobba mot nätmobbning. Jag tror att mobbning är ett uttryck för att i det här fallet barn och unga inte förstår att respektera sina medmänniskor, att ha respekt för varandra. Då tror jag att det värdegrundsarbete som pågår i våra skolor är en viktig bas att utgå från. Föräldrarna har ett ansvar hemma, men också vi som vuxna medmänniskor i samhället har ansvar för att överföra värderingar till barn och unga. Myndigheten för skolutveckling har fått 10 miljoner som satsas i skolor för att utbilda lärare i evidensbaserade och forskningsbaserade programmetoder för hur man kommer till rätta med mobbning. Där ingår också mobbning på nätet. Datainspektionen jobbar med de här frågorna. De har en hel hemsida där barn och unga kan få reda på mer just när det gäller kränkningar på nätet. För Allmänna arvsfondens medel har vi sagt att man ska prioritera projekt som handlar om våld, kränkningar och också om mobbning som det beskrivs i frågeställningen. Det är väldigt många som jobbar med de här frågorna. Medierådet forskar kring barns och ungas medievanor. Jag skulle vilja säga så här: Det kommer aldrig att vara nog. Jag tror att mobbning kommer att ta sig olika former och olika uttryck. Man kommer att kunna använda sig av olika tekniker. Jag kan beklaga om vi aldrig kommer att komma till rätta med det. Men jag skulle vilja ställa motfrågan till Christina Axelsson: Vad utöver det som görs i dag saknar du och tycker att regeringen bör titta närmare på? Väldigt mycket görs. Vi måste följa upp. Vi måste lära oss vad som funkar och vad som inte funkar. Vi måste blicka utåt, också till andra länder, och se vilka metoder som används. Men för tillfället har vi gjort väldigt stora satsningar. Är det så att det finns ytterligare någonting som borde göras som regeringen ännu inte har gjort skulle jag uppskatta att få höra förslag på ytterligare åtgärder.

Anf. 11 Christina Axelsson (S)
Herr talman! Den socialdemokratiska regeringen satsade ju under förra mandatperioden på de här frågorna, och den nuvarande borgerliga regeringen har också tagit upp dem. Men det är viktigt att man gör mer, att man hela tiden faktiskt initierar mer arbete, mer forskning. Ministern säger här att man håller på att utveckla metoder. Det är jättebra att man utvecklar metoder, men de här metoderna behöver också spridas så att det så att säga blir på riktigt. I sitt svar säger ministern själv att det är föräldrarna som har det yttersta ansvaret för att förmedla normer och värderingar till sina barn och ungdomar. I samma svar sägs att det man satsar på nu är utbildningar och seminarier runt om i landet, och dessa riktar sig i första hand till lärare och andra yrkesgrupper som arbetar med barn och unga. Det är jättebra. Men det behövs mer. Det behövs mer tillsammans med föräldrar. Det är där man skulle behöva mer medel. Att skolan får medel, att Myndigheten för skolutveckling får medel tycker vi är jättebra. Men precis som i de här undersökningarna säger ungdomarna själva faktiskt att skolan fortfarande gör för lite för att förhindra mobbning. Därför är det så oerhört angeläget att man nu gör än mer. Jag tror alltså att den forskning som finns inte är tillräcklig och att man skulle behöva sätta till mer medel för att få mer forskning. Under förra mandatperioden kritiserade Folkpartiet oss socialdemokrater när vi hade regeringsmakten för att det gjordes för lite. Nu är det upp till bevis. Vad är det ni vill göra? Vad är det ni ser? Nu har ni chansen. Nu sitter ni i regeringen och skulle faktiskt kunna göra en hel del för att verkligen ta de här unga flickornas och pojkarnas problem på allvar. Jag går tillbaka till flickan Therese som skrev att hon skolkade för att slippa sina plågoandar. I stället fick hon en massa mejl, sms och annat. Det kändes jättehemskt. "Jag grät jättemycket." Det är klart att hon, hennes klasskamrater, deras föräldrar med flera behöver få en utbildning i det här. Det är det jag saknar. Jag saknar just att man gör någonting tillsammans för att sprida de metoder som finns. Det räcker inte med bara metoder. Vi måste också komma till skott.

Anf. 12 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Christina Axelsson menar att mer måste göras och att vi måste upp till bevis därför att den förra regeringen fick kritik på detta område. Jag menar att mer redan har gjorts. 10 miljoner satsas faktiskt på evidensbaserade arbetsmetoder. Det betyder att metoder som visat sig ge resultat nu ska spridas och läras ut i våra skolor för att lärarna ska kunna kommunicera med barnen om de här frågorna och också för att lärarna ska kunna hantera de här frågorna. Jag sade återigen att föräldrarna har det yttersta ansvaret. Det är klart att föräldrarna kan behöva utbildning, och det får de också via Medierådet. Bland annat kan föräldrarna delta och få information om just hur den nya medievärlden och Internet fungerar så att de vet vad barnen pysslar med när de är uppkopplade. Men ett samtal mellan en förälder och ett barn måste inte bygga på beprövade forskningsmetoder som det till exempel måste göra inom skolans ram när en lärare ska prata med flertalet barn. Där är det viktigt med arbetsmetoder som fungerar för ett samtal. Men hemma ska man väl inte behöva forskningsbaserade metoder för att kommunicera med sina barn om de värderingar som man ändå tycker att vårt samhälle ska vila på. Vi har initierat en dialog om förstärkt gemensam värdegrund. Där kommer skolorna också att vara en viktig part, men inte bara skolorna utan också ungdomsorganisationer. Jag tycker precis som Christina Axelsson att det är viktigt att de här frågorna gång på gång diskuteras, att värderingarna gång på gång överförs till nya generationer, för jag tror inte att de reproduceras av sig själva, utan det handlar om vuxengenerationens ansvar att hela tiden överföra de här värderingarna till unga. Det är ytterligare en sak. Vi jobbar inom Regeringskansliet med en forskningspolitisk proposition som ska bli klar till hösten. Där kommer också att finnas möjligheter för forskarvärlden att få ytterligare tillgång till medel för att kunna forska också kring mobbningsfrågor och mobbning på nätet. Vi gör väldigt mycket. Jag kan fortfarande beklaga, men oavsett hur mycket vi gör tror jag inte att vi någonsin kommer att uppleva ett samhälle där ingen mobbas. Det som är viktigt i det här fallet är att det finns vuxna som ser, att det finns vuxna som kan sätta stopp när det händer och att det finns vuxna och myndigheter som barn kan vända sig till i den mån de behöver hjälp och stöd. Men, som sagt, vi kan bara överföra värderingar när vi kan kommunicera med barnen inom skolan, inom organisationsvärlden och allra viktigast i våra egna hem. Vi som vuxna måste kommunicera med våra barn. Det är det jag ser att vi kan göra. Tror Christina att det finns ytterligare saker att göra som faktiskt kan få slut på detta fenomen är jag idel öra och lyssnar till det.

Anf. 13 Christina Axelsson (S)
Herr talman! Om vi lyssnar till vad Barnombudsmannen säger, om vi hör på vad Bris, Friends, Unga Örnar och andra organisationer som arbetar med barn och unga säger kan vi notera att deras krav är ökade föräldrautbildningar, särskilt när det gäller de högre åldersgrupperna. Sedan önskas mer samverkan mellan skolan och föräldrarna. Om de metoder som vi pratar om ska fungera måste elever, föräldrar och lärare tillsammans förstå det här. Det är inte meningen att det ska bedrivas forskning i hur man kommunicerar med barn, utan forskningen ska ligga till grund för att utveckla metoder. Men då behövs det också lite pengar. Därför, ministern och Folkpartiet i all ära, som faktiskt har drivit de här frågorna, kvarstår Monica Greens fråga: Kommer det i den kommande forskningspropositionen med någonting om att man ska satsa än mer på forskning om nätmobbning? Kommer det att ställas ekonomiska medel till förfogande för att utbilda föräldrar och för att ge organisationer möjligheter att arbeta med de här frågorna på ett adekvat sätt så att vi, även om vi inte får stopp på mobbningen, åtminstone kan få fler att inse vad det handlar om innan de faktiskt blir kriminella och kommer att åtalas?

Anf. 14 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Jag håller med Christina Axelsson om att samverkan mellan lärare och föräldrar är viktig, framför allt på detta område. Jag kan bara önska att föräldrar hade mer tid att samverka ännu mer med skolan. Men det är inget som man behöver satsa pengar på, utan det handlar snarare om att föräldrarna ska ha tid. Föräldrautbildningar finns. Medierådet erbjuder den typen av utbildningar runt om i landet. Där handlar det också om tid. Man ska få livet att gå ihop, och det är inte alltid säkert att man hinner gå på de utbildningar som eventuellt hålls på dagarna när man själv är på sin arbetsplats. Det är klart att det kanske finns möjligheter att hitta sätt att hålla den typen av utbildningar på kvällar och helger, men det handlar mer om tid än att det skulle saknas resurser eller utbildningar för föräldrar att delta i. Det pågår ett beredningsarbete inför forskningspropositionen. Vi kommer inte att styra forskningen på det sätt som Christina Axelsson och Monica Green efterfrågar i interpellationen. Det kommer att finnas mer pengar till forskning. I de discipliner där det forskas i dessa frågor kommer det att ges större utrymme att fortsätta att forska i frågorna. Men det är forskarna själva, lärosätena själva, som ska välja vad de vill forska om. Det här fenomenet är så pass viktigt, och vi ser att det tar sig nya uttryck och att nya tekniker används, att jag inte alls är orolig för att den forskning som finns kan bli till och med bättre och mer därför att behovet blir större och större. Jag kan bara önska att forskningspropositionen ska innehålla så pass mycket pengar att det räcker till forskningen, men exakt vilken typ av forskning det ska vara fråga om kommer varken jag eller någon annan i regeringen att styra över.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.