Det nödvändiga jämställdhetsarbetet

Interpellation 2007/08:619 av Green, Monica (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-04-24
Anmäld
2008-04-24
Besvarad
2008-05-09
Sista svarsdatum
2008-05-15

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 24 april

Interpellation

2007/08:619 Det nödvändiga jämställdhetsarbetet

av Monica Green (s)

till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)

Av de mer än 400 miljoner kronor som jämställdhetsminister Nyamko Sabuni lovade att satsa på jämställdhetsprojekt år 2007 användes endast en dryg tredjedel – resten frös inne.

Strax efter valet 2006 annonserade den borgerliga regeringen att den skulle göra en storsatsning på jämställdheten; 416 miljoner kronor skulle satsas under 2007. Detta utspel lugnade många som var oroliga för att jämställdhetspolitiken skulle sättas på undantag under regeringen Reinfeldts mandatperiod.

Men nu har vi facit: lejonparten av pengarna kom aldrig till användning. Den 28 september 2007 rapporterade Sveriges Radio att endast en tiondel – 40 miljoner kronor – hade använts.

Den 14 april skrev tidningen Riksdag & Departement att endast 148 miljoner användes under 2007.

Av de pengar som använts har 100 miljoner gått till jämställdhetsintegrering i stat och landsting. Endast 48 miljoner har gått till enskilda projekt. Det som fått mest stöd är insatser mot hedersrelaterat våld (15 miljoner) och mäns våld mot kvinnor (6 miljoner).

Den oanvända summan, 252 miljoner – nästan två tredjedelar av beloppet – fryser inne och kommer inte att användas till jämställdhetsprojekt. Enligt jämställdhetsminister Nyamko Sabuni skulle ytterligare 130 miljoner kronor användas före årets slut. Hur de pengar som blev över skulle användas kunde hon inte säga. Nu står det klart att de inte kommer att användas alls.

Vi vet att behoven av ekonomiskt stöd för jämställdhetsarbetet är oändliga, men ändå är regeringen så fantasilös att pengarna frös inne. Det ger helt fel signaler om att vi redan skulle vara ett jämställt land och det undergräver regeringens trovärdighet i jämställdhetsarbetet.

På regeringens hemsida, under ordet Jämställdhet, står det: För att nå resultat ska jämställdhetspolitiken genomsyra alla delar av regeringens politik. Anser jämställdhetsministern att förhållandena är så bra att man i dag uppfyller detta åtagande?

Med anledning av det anförda vill jag ställa följande frågor:

Vad tänker jämställdhetsministern göra på de många eftersatta områden där jämställdhetsarbetsprojekt behövs?

Vad tänker jämställdhetsministern göra för att i fortsättningen de medel som avsätts på jämställdhetsområdet ska användas?

Debatt

(9 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2007/08:619, Det nödvändiga jämställdhetsarbetet

Interpellationsdebatt 2007/08:619

Webb-tv: Det nödvändiga jämställdhetsarbetet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 114 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Monica Green har frågat mig vad jag tänker göra på de många eftersatta områden där jämställdhetsprojekt behövs och vad jag tänker göra för att i fortsättningen de medel som avsätts på jämställdhetsområdet ska användas. Under 2007 har jämställdhetspolitiken fokuserats på arbetet för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Den handlingsplan som tagits fram mot mäns våld mot kvinnor är ett exempel på ett arbete som krävde ett års beredningstid för att den önskvärda kvaliteten skulle uppnås. Nu när handlingsplanen är beslutad pågår arbetet för fullt med att genomföra insatserna. Vidare har ett omfattande arbete om jämställdhetsintegrering i kommuner och landsting satts i gång. Regeringen förbereder också en handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Insatser är alltså på gång inom flera områden. Jag har varit noga med att alla insatser ska hålla hög kvalitet, och förberedelserna har därför tagit tid. Detta har gjort att alla medel inte använts inledningsvis. För 2008 har 400 miljoner kronor anvisats för ändamålet, och medel beräknas även för 2009 och 2010.

Anf. 115 Monica Green (S)
Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret. Ministern och jag har diskuterat jämställdhet tidigare. Då har ministern sagt att hon inte är feminist utan att det är det praktiska arbetet som ska visa att jämställdhetsministern jobbar för jämställdhetsfrågorna. Då blir jag minst sagt förvånad när jämställdhetsministern inte ens använder de anvisade medel hon har till förfogande. Att en minister som säger att hon inte är feminist utan att hon i praktisk handling ska visa att hon jobbar för jämställdhetsfrågorna inte använder de pengarna är en signal till alla dem som tror att vi redan har ett jämställt samhälle. Att en jämställdhetsminister använder sig av sådana grepp är anmärkningsvärt och beklagligt eftersom det behövs så många olika projekt i samhället för att bryta till exempel den könsuppdelade arbetsmarknaden. Det skulle behöva satsas på flickor och teknik. Det skulle behöva satsas på de frivilligorganisationer som vill genomföra en mängd projekt som de inte har råd till. Man skulle kunna hålla kurser i feminism. Man skulle kunna stötta kvinnor i vissa situationer. Man kan ha jämställdhetsutbildningar. Man kan ha utbildningar om de fem härskarteknikerna, som företrädesvis män brukar använda sig av - det finns även kvinnor som gör det, men det är mest män. Det finns alltså en rad olika projekt som man skulle kunna använda medlen till. Men det oerhört fantasilösa jämställdhetsarbetet går tydligen ut på att låta pengar frysa inne. I slutet av året slog man på trumman och sade att man hade visst glömt jämställdhetsarbetet men att det fanns 100 miljoner att ge till kommunerna. Då var det så sent på året att kommunerna inte hann agera. Det var för sent. Då används pengarna långt senare när det är möjligt att planera in de sakerna. Det går inte att bara pytsa ut pengarna och sedan säga: Hjälp, nu har vi visst missat pengarna, så nu kastar vi ut 100 miljoner till kommunerna. Det är också oansvarigt. För att rätta upp sitt något skamfilade rykte gjorde man på det sättet. Det var inte alls genomtänkt och bra. Nu sade ministern i sitt svar att hon vill göra allt så noga och att hon vill att alla insatser ska hålla hög kvalitet. Det vi har sett hittills i jämställdhetsarbetet har varit raka motsatsen. Det är beklagansvärt att vi har en sådan regering i dag som prioriterar ned jämställdhetsfrågorna så markant. Vi upplever nu en backlash för kvinnor i landet på många olika sätt och på många områden, både på det arbetsmarknadspolitiska området, inom skolans område och även inom hemarbete. Vi får se på område efter område hur jämställdheten upplever en backlash. Att jämställdhetsministern i det läget har så lite fantasi att hon inte ens använder sina egna medel och sedan i slutet av året för att rätta till sitt skamfilade rykte ger 100 miljoner till kommunerna för att göra något bra ger fel signaler.

Anf. 116 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Det är spännande att få debattera jämställdhet och jämställdhetsanslaget med Monica Green. Skillnaden mellan oss är att hon kallar sig för feminist och att jag inte kallar mig för feminist. Men hon tillhör också det parti som satt i regeringen under förra mandatperioden. Jag försöker tala om hur beredningsarbetet i Regeringskansliet går till. Vill man ha kvalitet tar det tid. Jämställdhetsarbete är ett arbete som berör många olika politikområden och många olika departement. I beredningsarbetet leder de processerna till att det tar lång tid. Monica Green säger att jag vid slutet av året pytsade ut 100 miljoner till kommunerna. Ja, det tog tid att bereda innan pengarna kunde betalas ut till kommunerna. Hade det varit så att man hade kunnat bereda politik, propositioner och skrivelser utanför Regeringskansliet, det vill säga i opposition, hade man väl gjort det. Sedan hade man bara kunnat lämna in dem när man övertog makten. Men så fungerar det inte i vår demokrati. Först tar man makten, sedan bereder man politik inom Regeringskansliet med departementen. Intresset som Monica Green har visat för jämställdhetspolitiken har aldrig visats tidigare. Jag undrar hur det kommer sig. Låt mig blicka tillbaka på den förra mandatperioden. Den förra regeringen avsatte 40 miljoner till särskilda jämställdhetsåtgärder. Men jag upptäckte att det egentligen inte var 40 miljoner, för hälften av dessa pengar gick till myndigheten JämO. Bara hälften av pengarna blev kvar. Använde den förra regeringen upp dessa pengar? Det visar sig att så inte skedde. År 2002 hade man ett anslag på 25 miljoner som skulle användas till särskilda jämställdhetsåtgärder, 18 miljoner användes. År 2003 hade man 20 miljoner, 11 miljoner användes. År 2004 hade man 23 miljoner, 10 miljoner användes. År 2005 hade man 19 miljoner, 8 miljoner användes. År 2006 hade man 5 miljoner, 2 miljoner användes. Inte ens för så lite pengar kunde man med den kunskap Monica Green har om vilka åtgärder för jämställdhet som behövs i vårt samhälle klara av att använda pengarna på de låga nivåer som det innebär. Jag har i alla fall lyckats, Monica Green, att under första året med regeringen fatta beslut om särskilda jämställdhetsåtgärder som kostat 48 miljoner kronor - förutom de 100 miljoner som har gått till verksamheterna i kommuner och landsting - för att vara sjyst och jämföra. Hur kan man då ha mage att säga: Varför används inte pengarna? Idéerna finns, men de måste beredas. Hur kommer det sig att du, Monica Green, med alla de idéer som fanns hos dig inte kunde se till att din regering kunde genomföra dessa olika åtgärder under den tid när ni hade möjlighet att göra det? Tolv år hade Socialdemokraterna på sig att genomföra alla dessa jämställdhetsåtgärder, men vi kan se att pengarna blev kvar i kassan. Det är beklagligt.

Anf. 117 Monica Green (S)
Herr talman! Nu vänder Nyamko Sabuni på steken. Anfall är bästa försvar, tänker hon säkert när hon säger att vi inte använde alla våra medel. Men det är en borgerlig regering nu, och när hon tog över sade Nyamko Sabuni: Jag behöver inte vara feminist, utan jag ska minsann visa i praktisk handling att jag gör alla dessa åtgärder. Men i stället frös pengarna inne. Jag måste ändå kommentera när nu Nyamko Sabuni säger att vi inte kom någon vart under de tolv år som vi regerade. Det är en sanning med modifikation. Man kanske inte ska kalla det lögn, men det är långt bort från sanningen. Vi vet att Sverige fick jämställdhetspriset i världen. Det var Sverige som flyttade fram positionerna och betraktades som det mest jämställda landet i världen. Det var Sverige som flyttade fram positionerna för kvinnor i politiken och som såg till att kvinnor fick möjlighet att gå ut i arbetslivet och rätt till heltid och så vidare. Allt det genomfördes under vår tid, och jämställdhetsminister Mona Sahlin fick åka och ta emot pris av FN. Då är det magstarkt att stå och säga att Socialdemokraterna inte har gjort något. Vi har varit pionjärerna som har slagits i motvind under en lång tid. Jag kan ge Folkpartiet viss kredd för detta arbete, för Folkpartiet är det parti inom den borgerliga regeringen som i alla fall tidigare har stått upp för jämställdheten. Bengt Westerberg markerade tydligt hur viktigt det var med delad föräldraledighet och så vidare. Nyamko Sabuni är inte av den kalibern än, men det finns två år kvar för henne att visa att hon lever upp till det hon själv säger om att hon i praktisk handling ska visa att jämställdhetsarbetet ska flyttas framåt. Jag känner mig inte nöjd med detta lama svar och att Nyamko Sabuni säger att man måste undersöka alla projekt innan man ger ut pengar till dem. Man undersöker dem så länge att pengarna fryser inne. Då går man inte jämställdhetens väg utan ger signaler till samhället att vi redan är tillräckligt jämställda här i landet och inte behöver pengarna. Om statsrådet tycker att det är svårt att hålla på och bereda allt detta förstår jag inte varför hon över huvud taget ansökte om pengarna om hon trodde att hon inte skulle använda dem. Det ger signaler om att man inte hann ta hand om det och att det inte fanns några projekt med tillräckligt god kvalitet. Man kastade dessutom ut de 100 miljonerna till kommunerna väldigt sent på året. De har själva sagt att de skulle ha velat ha dem långt tidigare men att de förhoppningsvis kommer att kunna använda dem längre fram. När det gäller anslagen för i år och nästa år hoppas jag att Nyamko Sabuni visar i praktisk handling att man kommer att använda årets och nästa års medel innan de fryser inne.

Anf. 118 Carina Hägg (S)
Herr talman! Det är en mycket intressant diskussion. Jag har förstått att det finns många runt om i Sverige som följer dessa samtal och har funderingar om vad det kan bero på att vi har hamnat i denna situation. Jag tror att man måste gå tillbaka till när regeringen och statsrådet etablerade sig i Rosenbad. Är man inte feminist och gör könsmaktsanalyser utan har en annan infallsvinkel och tänker att det är upp till var och en att fixa detta på egen hand ser man inte strukturerna och har därmed inte ambitionen att förändra strukturen, våga utmana makten och våga stå för förändringar. Då gör man andra prioriteringar och landar i att man inte sätter av tillräckligt mycket personella resurser. På UD som ska vara ett stöd för statsrådet Nyamko Sabuni finns det en person som jobbar med jämställdhetsfrågor. På hennes eget fögderi vet vi att många har lämnat sina tjänster. Det finns mindre i form av personalresurser som kan arbeta med dessa frågor. Andra förslag som vi ville se på plats, för vi vet att detta är ett ständigt reformarbete, var en jämställdhetsmyndighet, en lagstiftning för att påverka könsdiskrimineringen och utrota den sexualisering som vi ser i många medier. Många av de förslag vi hade på gång har lagts i papperskorgen. Jag tror att det återigen beror på de bristande analyserna. Vi kan ha en partipolitisk debatt här, vilket jag tycker att vi ska ha, likväl som att vi ska debattera ute med många engagerade kvinnor och även män. Vi kan också titta på kommitténs kritik av Sverige 2008. Jag talar om Kvinnokommitténs möte i januari där jag vet att Nyamko Sabunis statssekreterare var med när det gällde själva granskningen. I februari var Nyamko Sabuni själv med en delegation i New York. Det är jag väl medveten om, för jag var själv där under samma period. Här finns kritik som är objektiv. Jag ska inte gå in på kritiken mot grundlagarna, för det leder för långt. Men man skulle kunna föra in renbeteslagstiftningen. Vi har en uppenbar diskriminering av samiska kvinnor. Vi behöver ha mer kunskap om kvinnokonventionen, Cedaw. Det talas om att den är den mest okända konventionen. Vad finns det för reurser för att göra den mer känd? Kan vi avskaffa stereotypa attityder till kön genom informationskampanjer? Vi ser inte de resurserna eller åtgärderna. Hur ska vi kunna arbeta och förstärka arbetet med att få fram kvinnor på beslutsfattande positioner? Vi har fått kritik för att vi inte gör tillräckligt på dessa områden. Ser man inte problemen så avsätter man ju vare sig de personer som vi nu vet inte finns kvar på departementen eller de förstärkningar som man lätt hade kunnat tänka sig efter att ha lyssnat på regeringsdeklarationen. Man hör ofta en ganska högtravande ambition. Men resurserna för att understödja politiken finns ju inte på plats. Det är klart att det blir mindre resultat. Det är ett hantverk att utforma regelverk för att på bästa sätt, och på ett ansvarsfullt sätt, också fördela ekonomiska medel. När det hantverket inte har de händer som skulle arbeta med det blir det mindre resultat. Jag tror att vi måste titta på djupet, hur man har organiserar sig och hur man besätter tjänster. Lägger man sedan till att man inte har någon könsmaktsanalys blir det inte de resultat som vi skulle önska. Då får kanske inte heller de åtgärder som ändå vidtas på sikt de effekter som vi tillsammans hade hoppats. Då tänker jag på handlingsplanen, som jag har välkomnat väldigt mycket, handlingsplanen om mäns våld mot kvinnor. I och med att man också lyfter in kvinnors våld mot män blir det en helt annan fråga. Då är man på ett sluttande plan när det gäller åtgärder över huvud taget.

Anf. 119 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Att Sverige är världens mest jämställda land kan vi alla skriva under på. Men allting är relativt. Trots allt återstår det väldigt mycket att göra. Att tro att världens mest jämställda land har kommit till under de tolv år då Mona Sahlin och Jens Orback delade på posten som jämställdhetsminister är väl kanske en lite felaktig historieskrivning. Jag vill ändå tacka Monica Green för att hon var så pass ödmjuk att hon gick tillbaka till början av 90-talet, under den förra borgerliga regeringen med Bengt Westerberg i spetsen. Då genomförde man väldigt många bra jämställdhetspolitiska åtgärder som innebar ett stort, kraftfullt steg framåt i jämställdhetsutvecklingen. Pappamånaden är ett sådant. Det faktum att vi i dag inom Regeringskansliet, precis som den förra regeringen, jobbar med jämställdhetsintegrering, det vill säga att man, när man lägger fram politiken, låter den granskas med jämställdhetsglasögon för att se hur den ska falla ut för kvinnor och män, är Bengt Westerbergs förtjänst. Att vi i dag har bättre statistik när det gäller jämställdhet på de olika områdena var också något som innebar ett steg framåt i början av 90-talet under den förra borgerliga regeringsperioden. Jag skulle trots allt vilja passa på att tala om vad vi har gjort under det första året vid makten. Det första vi kan fastställa är att vi inte längre fördelar några projektmedel från Regeringskansliet. De projektmedel som finns att fördela till jämställdhetsåtgärder, till organisationer, finns på Ungdomsstyrelsen. Där finns det pengar för organisationer som jobbar med dessa frågor att söka. Däremot försöker vi satsa pengar på långsiktiga strategiska åtgärder för att det ska bli en hållbar utveckling också på jämställdhetsområdet. En sådan gäller mäns våld mot kvinnor, den handlingsplan som jag nämnde alldeles nyss. Vi satsar 800 miljoner kronor under mandatperioden. En annan sak handlar om insatser för att komma åt det våld och det förtryck som många människor i dag i Sverige upplever, det som vi kallas för hedersrelaterat våld och förtryck. Vi har satsat på forskning kring kvinnors hälsa. Vi satsar som sagt på jämställdhetsintegrering i kommuner och landsting. Jämställdhetsåtgärder som riktar sig till de nationella minoriteterna har vi faktiskt fattat beslut om de senaste veckorna inom Regeringskansliet. Vi jobbar för fullt och kommer snart att kunna fatta beslut om handlingsplan mot prostitution och människohandel. Likaså kommer jag snart, tillsammans med utbildningsminister Jan Björklund, att presentera ett åtgärdspaket när det gäller jämställdhet i skolan. Det är mycket som har gjorts. Det är mycket på gång. Men politik tar tid att bereda. Det räcker inte bara att prata. Det tar tid att bereda. Sedan måste jag säga en sak. Monica Green pekar ofta på det faktum att jag inte kallar mig feminist. Men det räcker inte heller att bara kalla sig feminist. Monica Green har nämnt ett antal åtgärder som bör genomföras. Jag håller med dig. Det finns många brister och mycket att göra. Men var fanns dessa åtgärder under de tolv år då Mona Sahlin eller Jens Orback satt vid makten - dina partikamrater? Var fanns dessa åtgärder då? Varför kunde inte Monica Green få gehör när det gäller de här pengarna även om det var små summor i förhållande till dessa 400 miljoner? Varför lyckades man spara 7 miljoner år 2002, 9 miljoner år 2003, 12 miljoner år 2004, 11 miljoner år 2005 och 3 miljoner år 2006 när man bara hade belopp på 25 miljoner eller 20 miljoner att hantera? Varför användes inte dessa pengar till vettiga jämställdhetsåtgärder redan då?

Anf. 120 Monica Green (S)
Herr talman! Jo, jag brukar påpeka att jämställdhetsministern inte är feminist, för jag tycker att det är ett märkligt faktum att man inte vill se könsmaktsordningen och att ministern inte vill ta till sig dessa begrepp. Till och med Anders Borg påstår sig vara feminist, men inte jämställdhetsministern. Jag tycker att det är ett märkligt fenomen. Det är därför jag påpekar det. Anser ministern att det numera är så att jämställdhetspolitiken genomsyrar allt som regeringen gör? Om inte, vad tänker jämställdhetsministern göra för att det faktiskt ska bli så? Vilka eftersatta områden mer än dem som hon tyckte att den socialdemokratiska regeringen borde ha gjort insatser på borde det göras mer på enligt Nyamko Sabuni? Vi flyttade fram positionerna rejält under vår tid. Vi kan aldrig slå oss för bröstet. Det är sant som jämställdhetsministern säger, att även om vi har varit världens mest jämställda land måste det återerövras om och om igen. Vi måste se till att jämställdhetsfrågorna alltid lyfts fram och sätts i fokus och att man vågar se att vi ännu inte är ett jämställt land. Man måste prata om det. Man måste flytta fram positionerna. Man måste ordna seminarier för beslutsfattare inom olika områden, och man måste se till att jämställdhetsarbetet hela tiden flyttar fram positionerna, för annars ramlar det bakåt. Och hur tänker jämställdhetsministern göra fortsättningsvis med de medel som ska användas framöver?

Anf. 121 Carina Hägg (S)
Herr talman! Jag tycker självklart att det är väldigt intressant att diskutera vad vi har gjort i historisk tid från Socialdemokraternas sida, men det är inte det den här interpellationen handlar om. Jag tycker att vi kan återkomma till sådant i seminarier där vi uppmärksammar olika viktiga saker som vi har varit med om och kanske kopplar det till olika händelser. Det kan vara FN-konferenser eller uppmärksammande av kvinnofridspropositionen som ska ske under året. Då återkommer vi gärna till den diskussionen. Det börjar bli lite märkligt att man gömmer sig bakom Socialdemokraterna. Vi hade tidigare i veckan en debatt där vi diskuterade annat än jämställdhetsområdet. Då var det partikamrater till statsrådet som gömde sig bakom före detta statsminister Göran Perssons rygg och sade att man hade hört att någon hade sagt något. Det var ingen konkret politik. Det känns lite märkligt och nästan ironiskt att Folkpartiet liberalerna, som tidigare har tyckt att Margareta Winberg, under hennes tid som statsråd, inte var tillräckligt feministisk utan kanske till och med borde avgå, som det krävdes i några tidningsartiklar, för att hon inte var tillräckligt feministisk, nu är ett parti som företräds av en icke feministisk jämställdhetsminister men också gömmer sig bakom Göran Persson. Visst har tiderna förändrats, och visst har debatten förändrats. Jag tycker att vi ska hålla oss till det som Monica Green har valt att lyfta fram här i dag och att fokusera på. Monica Green pekade konstruktivt på vad som fattas och som behöver göras. Jag pekade på områden där vi har fått objektiv kritik utifrån och där vi har anledning att fundera över hur vi ska kunna vässa våra instrument. Då går det inte att svara som statssekreteraren i Genève på uppföljningskonferensen gjorde på frågan om varför vi inte har lyckats med att få en mer jämställd könsfördelning i bolagsstyrelserna, apropå att förslaget om en lagstiftning på det området har skrotats. Statssekreteraren svarade att näringslivet inte ville. Det är inte handlingskraft. Hur kommer man att använda pengarna så att vi åtminstone i väsentliga delar uppnår det som vi har fått kritik för utifrån, från Cedaws expertkommitté?

Anf. 122 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Det är klart att det är jätteviktigt att vi blickar framåt och berättar vad vi ska göra - och kanske också att vi berättar vad vi har gjort det senaste året. Det var den långa listan jag försökte läsa upp för att mina meningsmotståndare ändå skulle inse att regeringen har jobbat och jobbar väldigt mycket med jämställdhetsåtgärder. Och återigen: För den närmaste tiden tror jag att det behövs väldigt mycket åtgärder, till exempel när det gäller skolan. Det är där det ändå börjar; förskolan och grundskolan. Där måste man lägga en grund för jämställt tänkande. Det är ändå det som är den framtida generationen. Vi jobbar på en handlingsplan mot prostitution och människohandel. Det är en annan produkt. Jag är övertygad om att det finns mer som ska och kan göras när det gäller en jämställd arbetsmarknad. Jag återkommer till det. Jag har precis nämnt allt det viktiga men vill återigen påpeka att det inte räcker att prata. Politik måste beredas, och att bereda tar tid. Jämställdhetspolitik är framför allt tvärsektoriell politik. Det betyder att vi måste involvera flera olika departement. Bara att ta fram handlingsplanen Mäns våld mot kvinnor involverade fem sex departement. När man jobbar tvärsektoriellt, vilket är nödvändigt, tar det tid att bereda politiken. Vad kan vi i Regeringskansliet göra mer för att bli bättre på jämställdhetsintegrering i den politik som presenteras för riksdagen? Vi jobbar med detta. Jag tror inte att vi är fulländade. Inte ens den förra regeringen var fulländad på detta område. Det här är processer där vi hela tiden blir bättre och bättre. Vi behöver bli bättre på att använda statistik i högre utsträckning. Det kommer att hållas utbildning av enhetschefer för att de ska bli bättre på detta och kontrollera och se till att de för in de här perspektiven i de beredningsdokument de får. Det är framför allt viktigt att ha flyttat ansvaret till enhetscheferna. Tidigare låg ansvaret hos den som senast ankommit till enheten. Den fick ta ansvar för de här frågorna. Nu är det viktigt. Det är en strategisk fråga och den måste enhetscheferna ansvara för. Det tycker jag är en mycket bra reform som vi har genomfört i Regeringskansliet. På det sättet tror jag också att vi bättre kan garantera att vi blir bättre på jämställdhetsintegrering i de övriga politikområdena.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.