Den svenska djurskyddslagstiftningen

Interpellation 2009/10:72 av Johansson, Ann-Kristine (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2009-10-28
Anmäld
2009-11-02
Besvarad
2009-11-17
Sista svarsdatum
2009-11-19

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 28 oktober

Interpellation

2009/10:72 Den svenska djurskyddslagstiftningen

av Ann-Kristine Johansson (s)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

”Jag månar om den fria konkurrensen”, förklarade jordbruksminister Eskil Erlandsson i Ekot för några veckor sedan. Jordbruksministern ställde sig därmed på Konkurrensverkets sida i debatten om kommunernas rätt att upphandla kött som produceras i enlighet med svensk djurskyddslagstiftning.

Med sitt uttalande försvårar jordbruksministern ytterligare för utvecklingen av de ekologiska och närproducerade livsmedel som tillverkas med hänsyn till miljön och till djurens välfärd.

Denna gång handlar det om de svenska kommunernas möjlighet att bestämma över det kött som serveras skolbarn och äldre inom vård och omsorg. Det tycks som om såväl Konkurrensverket som jordbruksministern vill ta bort kommunernas rätt att kräva produktion enligt svensk djurskyddslagstiftning.

Konkurrensverket har sagt att kommunerna gör fel som ställer dessa krav. Miljöstyrningsrådet däremot menar att det är fullt möjligt för offentliga upphandlare att ställa specifika krav, så länge de är relevanta och kopplade till föremålet för upphandlingen. Leverantörer i andra medlemsländer kan då vara med och lägga anbud och på så sätt behandlas lika.

Det borde, enligt min mening, vara självklart att all offentlig upphandling sker under kravet att de livsmedel som upphandlas är producerade i enlighet med svensk djurskydds- och miljölagstiftning. Frågan är om jordbruksministern håller med om detta.

Min fråga till jordbruksministern blir:

Är jordbruksministern beredd att arbeta för ett förtydligande av lagen om offentlig upphandling, i syfte att förenkla för bland annat kommuner att göra mer miljövänliga och djuromsorgsanpassade upphandlingar?

Debatt

(10 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:72, Den svenska djurskyddslagstiftningen

Interpellationsdebatt 2009/10:72

Webb-tv: Den svenska djurskyddslagstiftningen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 23 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Ann-Kristine Johansson har frågat mig om jag är beredd att arbeta för ett förtydligande av lagen om offentlig upphandling, i syfte att förenkla för bland annat kommuner att göra mer miljövänliga och djuromsorgsanpassade upphandlingar. Staffan Danielsson har frågat mig vad jag avser att göra för att kommuner, myndigheter och landsting ska ställa höga kvalitetskrav på maten vid sina inköp och hur jag avser att agera så att EU:s konkurrensregler medger att det vid offentliga matinköp uppställs höga kvalitetskrav på hur maten har framställts utifrån konkreta miljö- och djurskyddskriterier samt hur jag avser att hantera det faktum att närproducerad mat egentligen är en kvalitetsfaktor i sig, både i Sverige och i andra länder, som borde beaktas vid offentlig upphandling. Min uppfattning är att dessa två interpellationer omfattar samma område, nämligen offentlig upphandling av livsmedel, varför jag väljer att besvara dem gemensamt. Att barn och gamla ska få bra mat i skolan och i särskilt boende är en viktig fråga för mig. Bra offentlig mat är också ett av fem prioriterade områden i min och regeringens vision Sverige - det nya matlandet. Det är i dag kommuner och landsting som ansvarar för att den mat som serveras vid skolor och särskilt boende är såväl god som nyttig. Här är den offentliga upphandlingen viktig. Men det är minst lika viktigt att det finns engagerad och utbildad personal som jobbar med maten. Och allra viktigast är att de politiker som styr kommunen eller landstinget engagerar sig i matfrågorna. Vid offentlig upphandling är det skattebetalarnas pengar som tas i anspråk. För att den offentliga upphandlingen ska ske så effektivt som möjligt och bidra till väl fungerande marknader regleras den i lag. Syftet med offentlig upphandling är just att värna om den fria rörligheten och att leverantörer i andra EU-länder ska kunna vara med och lägga anbud på ett sätt så att alla behandlas lika. Precis som svenska företag ska få vara med och lägga anbud i andra EU-länder. Den fria rörligheten är ett led i att uppnå väl fungerande marknader. Vid en offentlig upphandling finns möjlighet att ställa allmänna krav, men det finns även utrymme för att ställa särskilda kvalitetskrav på de produkter som ska köpas in, till exempel särskilda krav på djuromsorg. Sådana krav måste dock vara icke-diskriminerande, proportionella och förutsägbara. Det måste också finnas en möjlighet att göra en verklig kontroll av att kraven uppfylls. Att ställa krav på att produkten ska komma från Sverige och inget annat land strider mot en av hörnpelarna i den europeiska gemenskapen. Samma sak gäller om man ställer krav på till exempel närproducerat, vilket i regel också skulle vara diskriminerande och handelshindrande. Jag vill här poängtera att det redan i dag går att ge goda förutsättningar för lokala, och många gånger mindre, företag att lämna anbud. Ett sätt är till exempel att dela upp upphandlingen så att fler aktörer har möjlighet att lägga anbud. På så sätt blir det en bättre konkurrens och ett större utbud. Ett annat sätt är att leverantörerna bara behöver leverera till ett ställe i en kommun och slipper sköta distributionen till alla förskolor, skolor och särskilda boenden. Från det centrala leveransstället distribueras sedan matvarorna ut till alla platser de ska till i kommunen. Detta system ökar förutsättningen för mindre, lokala leverantörer och blir också bättre ur energisynpunkt. I dag är Konkurrensverket den myndighet som har tillsynsansvaret för lagen om offentlig upphandling. Myndigheten verkar för en effektiv offentlig upphandling. En annan uppgift är att bistå med information till upphandlande myndigheter, leverantörer och andra intressenter. Konkurrensverket informerar om aktuella upphandlingsfrågor och om den internationella utvecklingen på konkurrens- och upphandlingsområdena. Miljöstyrningsrådet är ett bolag som ägs gemensamt av stat och näringsliv genom Miljödepartementet, Svenskt Näringsliv och Sveriges Kommuner och Landsting. En av Miljöstyrningsrådets arbetsuppgifter är att ta fram vägledning, praktiska råd, om vad man ska tänka på vid formulering av miljökrav. På deras hemsida finns också en del exempel inom olika områden. Jag är övertygad om att det växande intresset för de här frågorna kommer att leda till en förbättrad offentlig upphandling. Det finns redan flera goda exempel, framför allt i kommunerna, där man lyckas kombinera miljö- och djuromsorgsanpassade upphandlingar med principen om varors fria rörlighet. Inom ramen för min vision Sverige - det nya matlandet kommer jag att jobba med att sprida de goda exempel som i dag finns, så att fler kommuner och landsting kan ta efter.

Anf. 24 Ann-Kristine Johansson (S)
Herr talman! Jag vill tacka för svaret. Jag håller med ministern om en del av det han säger, inte minst i matfrågor. Frågor om mat för våra barn och gamla är otroligt viktiga och ska vara prioriterade frågor. Det kan även gynna småföretagare. Jag har följt debatten de senaste månaderna och blivit väldigt konfunderad och kan konstatera att allt är oklart. Det är nog inte bara jag som tycker så. Enligt medierna sade ministern för några veckor sedan att han månade om den fria rörligheten - väldigt bra - men också att det finns en bottenplatta i EU när det gäller djurskyddet. Vad menar ministern egentligen när han säger att det finns en bottenplatta och att man inte får gå under den? Vad innebär det? Får man gå snäppet över? Var ligger i så fall svenska djurskyddslagstiftningen i förhållande till denna bottenplatta? Ministern har i olika sammanhang sagt att alla ska kunna vara med och lämna anbud. Alla ska behandlas lika. Menar ministern att svenska djurproducenter behandlas lika i förhållande till andra länder när vi har en strängare djurskyddslag som vi alla är stolta över och som ger mervärden? Att producera ett kilo kött i Sverige kan kosta mer än att producera ett kilo kött i Danmark. Hur kan jag tolka ministern här? Sedan vill jag ha ministerns tolkning av de gemenskapsrättsliga bestämmelserna om förbud mot importrestriktionen i artiklarna 28 och 29 EG. Enligt artikel 30 ska bestämmelserna i artiklarna 28 och 29 inte hindra sådana restriktioner som grundas på bland annat intressen att skydda djurs hälsa och liv. Jag tar upp detta, för det är väldigt otydligt vad det här egentligen innebär. Jag hoppas att ministern här i dag kan klarlägga vad det står för. Om ministern inte kan tolka det, hur ska då kommunala upphandlare kunna tolka det och våga testa nivån? Det är egentligen grunden till det vi diskuterar här i dag, lagstiftningen om den offentliga upphandlingen. Reglerna i svensk djurskyddslag ska leda till att djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. De ska hållas i god djurmiljö och skötas på ett sätt som främjar deras hälsa och möjlighet att bete sig naturligt. Miljöstyrningsrådet har tolkat det, och jag tolkar som de, som att detta bör omfattas av undantagen i artikel 30 EG. Reglerna bör inte betraktas som godtycklig diskriminering. Här finns det flera rättsfall att hänvisa till när det gäller medlemsstaters möjligheter att tillämpa egna regler som kan innebära restriktioner för samhandel. Jag tar upp de här juridiska spörsmålen för att visa på orimligheten i att lokala upphandlare ska sätta sig in i alla rättsregler som gäller, inte minst tolkningen av dem. Det är otydligt. Myndigheterna och Konkurrensverket tolkar det på sitt sätt, Miljöstyrningsrådet tolkar det på ett annat, och ministern har tolkat det lite olika under de senaste veckorna. Jag skulle vilja veta: Hur kan jag tolka det som ministern har sagt? Vad innebär det? Hur tolkar han dessa EU:s rättsregler?

Anf. 25 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Herr jordbruksminister! Det är en viktig fråga, som vanligt, som vi diskuterar i Sveriges riksdag just nu. Sverige ställer de kanske strängaste kraven i världen på att jordbrukets djuromsorg och miljö ska vara av allra högsta kvalitet. Detta är mycket noga och detaljerat inskrivet i svenska lagar som djurskyddslagen, miljöbalken samt i förordningar och andra regelverk. Det är kommuner och länsstyrelser som svarar för tillsyn och kontroll av att det svenska jordbruket uppfyller de uppställda kraven. Detta görs mycket samvetsgrant, som sig bör. Trots världens bästa mat från miljö- och djurskyddsperspektiv och trots att närproducerad mat från Sverige verkligen garanterat uppfyller stränga regler, garanterat har korta transportavstånd, präglas av klimatvänlighet och öppna landskap med biologisk mångfald just i Sverige minskar den svenska livsmedelsproduktionen stadigt sedan några decennier. Jag tycker att det är en alarmerande utveckling. Mjölkproduktionen minskar, nötköttsproduktionen minskar, grisproduktionen minskar och livsmedelsindustrin minskar. Den här utvecklingen måste brytas, och jag vet att jag och jordbruksministern och många fler är överens om det. I stället ökar inköpen av mat som producerats långt bort i andra länder och på andra kontinenter med användande av ofta sämre djuromsorg, trängre ytor och utrymmen, uppbundna eller fixerade suggor, grisar som svanskuperas och som inte har tillgång till halm, betydande salmonellaförekomst, större antibiotikaanvändning samt intensivare användning av växtnäring och i Sverige förbjudna kemiska bekämpningsmedel med mera. Det här är en mycket trist utveckling. Det tragiska är att samma kommuner och myndigheter som så noga kontrollerar att de allt färre jordbruken i den egna kommunen uppfyller de strängaste miljö- och djurskyddskraven i världen vanligen upphandlar sin egen mat till sina egna skolor enbart efter det lägsta anbudet från länder och kontinenter med lägre krav och långa transportavstånd. Det kan när så sker bara betecknas som absurt. För att något döva sitt förhoppningsvis lite dåliga samvete brukar en del kommuner vid sidan om den billigare och i stor utsträckning importerade maten uppställa mål om en viss andel matinköp av den dyraste maten, den ekologiska. Den mat som oftast hamnar i kläm är den som kommer från den egna kommunen eller regionen eller det egna landet och som är producerad på närbelägna åkrar eller beten och efter världens strängaste miljö- och djurskyddskrav. Man får vid offentlig upphandling ställa krav på ekologiskt certifierad mat. Men skulle det offentliga Sverige uppfylla riksdagens mål om 25 procent ekologisk mat skulle de offentliga kostnaderna för mat och miljöstöd öka med åtskilliga miljarder. Hur ser jordbruksministern på trovärdigheten hos de kommuner som strängt kontrollerar de allt färre jordbruken i sin region men som samtidigt inte ställer upp tydliga kvalitetskrav i samma riktning vid sina egna matinköp? Jag noterar med glädje att ministern visar på de goda exempel som äntligen har börjat blomma upp i några kommuner. Måtte de bli fler!

Anf. 26 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Låt mig inleda med att tacka för interpellationerna. Jag gör det av skälet att jag tycker att de här frågorna är otroligt viktiga att debattera, och jag hoppas att fler deltar i den här viktiga debatten. Lika viktigt tycker jag det är att politiker i kommuner och landsting som ska köpa in maten tar tillbaka makten över maten, tar tillbaka makten över de här viktiga inköpen. I några kommuner har man gjort det, och det applåderar jag verkligen, och jag hoppas att det kommer fler efter. Lagen om offentlig upphandling är, kan jag konstatera, som en del annan lagstiftning inte helt enkel att ta till sig. För egen del har jag varit tvungen att så att säga göra en insats för att sätta mig in i den lagstiftningen. Något förenklat kan man säga att kommuner eller landsting kan köpa in vad de vill, det vill säga att man får ställa krav. Låt mig ta ett exempel. Göteborgs brandförsvar köper en och annan brandbil då och då. Man tar in anbud på denna bil. Man ställer krav på hur många kubikmeter vatten den ska kunna föra med sig, om det ska vara stege på bilen, om det ska finnas utrymme för fyra eller sex personer i hytten och så vidare. Så tar man in anbud, men man skriver inte att bilen ska vara tillverkad i närheten av Göteborg, för då kan de bli sura i Södertälje eller kanske till och med i Tyskland som förmodligen också tillverkar en och annan bil som kan användas som brandbil. Men det är klart att man ställer krav. På samma sätt menar jag att inköpare av mat måste göra och göra det på ett bättre och tydligare sätt i framtiden. Jag vill gärna visa på att det går att göra. Till exempel finns det en kommun som heter Mellerud som har satt som krav att kött som man köper in ska komma från djur som har varit bedövade före slakt. Det är ett miljökrav som är accepterat, det får man ställa. Det finns andra exempel på krav som människor och kommuner har ställt vid upphandlingar. Och jag tycker att man ska ställa krav på det man köper in, precis som man gör på allting annat som man köper in, inkluderande mat som vi talar om i den här debatten. Jag är hjärtligt trött på att väldigt många kommuner döljer sig bakom lagen om offentlig upphandling och säger att det inte går. Jo, det går visst att ställa krav. Och det är klart, säger jag, att man ska ställa krav, för det gör vi på allting annat som vi upphandlar i vårt samhälle och till offentligheten. Därför skulle jag vilja uppmana er som deltar i den här debatten att hjälpa mig att säga till kommuner och landsting att det går att ställa krav. Det har kommit fram i de analyser som har gjorts av Konkurrensverket likaväl som av Miljöstyrningsrådet. Eftersom det finns få saker som är prövade i domstol är det omöjligt för mig att tolka lagen. Det är så, Ann-Kristine Johansson, att det är domstol som tolkar lag. Jag är förhindrad att göra det. Jag kan konstatera att när man använt ordet svenskt har man fått bakslag många gånger, men när man ställer specifika krav får man inte bakslag. Med några specifika krav som ställs upp från en kommuns sida är jag alldeles övertygad om att de kan uppnå det som vi alla eftersträvar, nämligen en höjning av djurskyddsnivån i Europa. Till exempel: Ska grisarna vara fixerade eller icke fixerade? Det är ett kontrollerbart krav som är mycket lätt att ställa och går att uttrycka i en mening.

Anf. 27 Ann-Kristine Johansson (S)
Herr talman! Tack, Eskil! Det är bra att ministern är så pass tydlig, för jag tror att det är viktigt att vi som politiker är tydliga med vad vi tycker och tänker. Jag vet att jordbruksministern inte kan tolka lagstiftningen, utan det är domstolen som ska göra tolkningen av det som står i lagstiftningen. Samtidigt är det den man lever efter i kommuner, landsting och de upphandlande myndigheterna. De måste förstå det som står, och det är en krånglig text i lagen om offentlig upphandling. Det var det jag menade när jag läste upp de gemenskapsrättsliga reglerna. Jordbruksministern är ju ordförande i EU:s jordbruksministerråd någon månad till. Jag hoppas att du tar tillfället i akt under den kommande månaden att lyfta fram frågan om att kunna ställa skarpa krav när det gäller djurskydd. Jag fick inte klart för mig eller missade kanske svaret när det gällde jordbruksministerns uttalande om att det finns en bottenplatta i EU:s djurskyddslagstiftning. Vad menade ministern med detta? Var finns svensk djurskyddslag i förhållande till denna bottenplatta? Jag lovar, jordbruksministern, att jag ska vara med och vara väldigt tydlig med att man ska kunna ställa olika djurskyddskrav och miljökrav. Precis som Staffan Danielsson sade har vi världens strängaste både djurskyddslag och miljölag i Sverige. Då är det väldigt viktigt att man kan använda dem i upphandlingar av olika slag. Inte minst ger det möjligheter till jobb på landsbygd när det gäller lokala producenter. Inte minst också kan det bli mer av betande djur runt om i Sverige, vilket jag tycker är väldigt viktigt. Ministerns svar här i dag i kammaren kommer att genomsyra ända ut till den enskilde tjänstemannen och lokalpolitikern. Anser vi att svensk livsmedelsproduktion är viktig måste det genomsyra i det som sägs och i varje handling. Anser vi att god djuromsorg och bra miljö är viktigt, måste det också genomsyra varje ord och handling. Annars hjälper det inte hur god och sträng lagstiftning vi har. All osäkerhet måste klaras ut hos våra upphandlande myndigheter. Man ska ha möjlighet att ställa krav på ett bra djurskydd vid offentlig upphandling. Det handlar också om att lära sig att använda de rätta orden. Jag vill ha klarhet, än en gång, när det gäller den svenska djurskyddslagstiftningen kontra EU:s lagstiftning och detta med bottenplattan.

Anf. 28 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Tack, jordbruksministern, för ett tydligt och engagerat svar! Låt mig summera. Sverige ställer upp höga miljö- och djurskyddskrav på de allt färre svenska jordbruken. Men kommuner och myndigheter avstår sedan vid sin egen upphandling från att ställa upp konkreta kvalitetskrav på djuromsorg och miljö, trots att EU:s upphandlingsregler faktiskt medger detta om bara alla leverantörer likabehandlas med tydliga och kontrollerbara krav. I stället köper kommuner och myndigheter oftast den billigaste importmaten och kanske en liten del av det dyrare ekologiska utbudet från Sverige och utifrån. Ekologisk mat är helt okej och är ett bra miljöalternativ. Men den väsentligt billigare vanliga miljö- och djuromsorgsvänliga maten från det svenska jordbruket är också ett rätt jämförbart miljöalternativ. Därför bör det, enligt min mening, vid offentlig upphandling ställas tydliga kvalitetskrav på konkreta punkter, i enlighet med mina tidigare exempel, som ger kvalitetsmat som uppfyller dessa krav från både Sverige och andra länder och lika möjligheter att konkurrera. Det är oerhört glädjande att enskilda kommuner har kraften och modet att ploga nybruten mark vid sina upphandlingar av mat. Och låt mig här i riksdagen verkligen gratulera kommuninvånarna i Mellerud och Laholm till framsynta och progressiva kommunledningar i dessa frågor. Jag vet att också ett antal andra kommuner är på väg eller redan har fattat bra beslut. Jag hoppas på en formlig upphandlingsexplosion där både den offentliga sektorn och den privata matmarknaden prioriterar de kvalitetskrav som faktiskt ger den närproducerade maten från Sverige goda möjligheter att hävda sig i en match på lika villkor utifrån samma tydliga kravspecifikationer. Jordbruksminister Eskil Erlandsson är och måste vara lite försiktig i sina uttalanden. Vi är helt överens om vikten av EU:s fria marknad och om kraven på likabehandling vid offentlig upphandling. Jag tycker att jordbruksministerns brandbilsexempel var något av ett pedagogiskt mästerstycke. Och jag uppskattar verkligen hans tydlighet i de besked han sedan lämnade riktade till kommunerna. Det var ett bra svar från jordbruksministern. Jag instämmer fullt i vad jordbruksministern fört fram om vikten av att upphandlingar delas upp, att leveranserna kan ske till ett ställe och att det finns goda exempel i olika kommuner. Vidare menar jag att närproducerad mat från en regions åkrar och betesmarker faktiskt är en objektiv miljö- och kvalitetsfaktor i Sverige likaväl som i andra länder vad gäller miljöfaktorer som resurshushållning och kretslopp men också för biologisk mångfald, klimatvänlighet, transportavstånd med mera. Här välkomnar jag en framåtsyftande diskussion om att utveckla EU:s regelverk i denna riktning. Men jag måste ge jordbruksministern rätt i att denna närproducerade kvalitetsfaktor inte är tillåten att uppställa i dag. Men, herr jordbruksminister, borde vi inte inom Sverige och i Europeiska unionen föra en djupare diskussion om möjligheten att ändå på något vis vid en upphandling kunna värdera den miljökvalitet som närproducerad mat obestridligen, enligt min uppfattning, har jämfört med mat långväga ifrån, till exempel från andra kontinenter? Det är en kvalitet i Sverige att upphandla närproducerad mat. Det är säkert en kvalitet i USA eller Latinamerika att köpa närproducerad mat vid de ländernas upphandlingar. Nu ställer vi upp kvalitetskrav på miljö- och djuromsorg så att det blir lika villkor. Jag menar ändå att det finns en sorts biologisk faktor som borde kunna värderas. Men jag instämmer med jordbruksministern i att han har gett ett fullständigt korrekt besked som minister.

Anf. 29 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Jag är glad över att debattera med två initierade och kunniga politiker som, vad jag förstår, också är beredda att sprida det budskap som jag för egen del är beredd att sprida, nämligen exempel på hur man kan göra bra och korrekta upphandlingar för att höja nivån på kvaliteten på den mat som serveras till företrädesvis barn och äldre i kommuner och landsting. Vi har anslagit särskilda pengar för att Konkurrensverket ska hjälpa leverantörer och upphandlare att komma rätt i denna ganska komplicerade lagstiftning. I de flesta kommuner och landsting finns professionellt utbildade människor som har kunskap på detta område, vilket lekmän som vi politiker ofta inte har. Vi får ta hjälp av exemplen och de kunniga människor som finns. Så till de konkreta frågeställningarna. Det finns på de flesta områden en bottenplatta vad gäller lagstiftning på djurskyddsområdet inom Europeiska unionen. Många medlemsstater, däribland Sverige, har en nivå som ligger över och ibland betydligt över denna bottenplatta. Bottenplattan avser under vilka sämsta och minsta förutsättningar man får bedriva produktion i Europa. Eftersom det är en Europalagstiftning gäller den per definition i alla medlemsstater. De allra flesta ligger på något område över bottenplattan. I många sammanhang ligger man till exempel i Sverige betydligt över bottenplattan. Produktion får inte bedrivas på en nivå under bottenplattan. Vad gäller lokal upphandling, närproducerat och liknande måste man reda ut en del saker först. Vad är närproducerat? Det finns ingen definition på det. Att få tag på närproducerat kvarnvete i översta Norrland är kanske inte helt enkelt. Det blir transporter hur man än gör. Det är alltså svårt att definiera vad som är närproducerat. Jag föreslår att man delar upphandlingar och gör det på två sätt. Det är inte nödvändigt att köpa mejeriprodukter, kött och grönsaker i samma upphandling. Chansen är större att det blir bättre konkurrens och att fler aktörer kommer in på banan om man delar på upphandlingen och köper dessa segment av livsmedel i olika upphandlingar. Man kan undvika att samverka kommuner emellan. Många kommuner gör det i dag vid upphandlingar, och då blir det så stora partier som ska fram. Chansen är större att fler aktörer kommer in i upphandlingen, däribland närproducenter, om man gör den lite mindre. På så sätt får vi bättre konkurrens. Jag håller med om att kommuner ska ställa krav. Som en av debattörerna vet har vi i Centerpartiet till och med ett stämmobeslut på att man ska ställa krav på de livsmedel som köps in till det offentliga. Kraven ska vara höga eftersom vi vill att de som har sin måltid i det offentliga köket ska ha bra kvalitetsmat på bordet när de blir serverade.

Anf. 30 Ann-Kristine Johansson (S)
Herr talman! Förhoppningsvis har den här debatten klargjort de möjligheter som finns att ställa krav enligt lagen om offentlig upphandling. Det är bra. Då kan vi politiker vara tydliga med vad som gäller framöver. Jag var på Sveriges Nötköttsproducenters riksdag i Tällberg i förra veckan. Där lyftes också denna fråga upp. Man var orolig och funderade mycket på vad lagstiftningen egentligen säger. Nu kan vi ge ett besked härifrån: Jordbruksministern säger att det är okej att ställa krav på att djuren ska ha det bra och att det ska vara tydliga och skarpa djurskyddskrav och miljökrav när man gör upphandling. Det är viktigt att vi kan vara tydliga med det, för det handlar om mat till våra barn och gamla. Överallt i medierna pågår det just nu debatter om detta. I mitt hemlän Värmland diskuterades det i tidningen i dag varför kommunerna inte kan köpa in mer närproducerat, till exempel värmländska animaliska produkter till skolan. I och med denna debatt hoppas jag att vi kan vara tydliga till medierna och till kommunernas politiker och tjänstemän som ska upphandla. Köp så mycket svenska livsmedel som möjligt och stötta det lokalproducerade i möjligaste mån!

Anf. 31 Staffan Danielsson (C)
Herr talman! Jag kan ansluta till det Ann-Kristine Johansson sade. Hon har ställt en bra interpellation. Vi är överens om huvudspåret, dock inte att vi kan kräva svenska livsmedel. Det ska vara miljö-, djuromsorgskvalitet och standarder som avgör. Det har varit en viktig, bra och mycket klargörande debatt. Jag hoppas, vilket jordbruksministern pekat på i sitt interpellationssvar, att Konkurrensverket, kanske Jordbruksverket och Miljöstyrningsrådet kan bistå med vägledning och praktiska råd som gagnar en rättvis upphandling med tydliga kvalitetskrav på maten. Jag vill skicka med jordbruksministern och regeringen ett gott råd. Riksdagen har inte lagt fast någon målsättning för hur stor andel av den offentliga matupphandlingen som bör komma från mat producerad med kvalitetskrav för miljö och djuromsorg i nivå med den standard som vi uppställer för svenskt jordbruk. Riksdagen har endast formulerat ett mycket högt ekologiskt mål, vilket skulle kosta åtskilliga miljarder. Om vi ska ha riksdagsmål på detta område, vilket kan diskuteras, bör enligt min mening ett högt och tydligt mål uppställas där kanske 70-80 procents andel av inköpen är mat med hög kvalitet ur miljö- och djurskyddssynpunkt. Ett ekologiskt delmål kan sedan införas, om man så önskar. Jag tackar för en bra debatt. Jag hoppas att budskapet till Sveriges kommuner från jordbruksminister Eskil Erlandsson, Ann-Kristine Johansson och mig är tydligt och klart och ger ringar på vattnet med mer upphandling av bra kvalitetsmat med en standard som alla som vill ska kunna leverera och som vi satt nivån på genom den svenska miljö- och djurskyddslagstiftningen som vi är överens om.

Anf. 32 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Det gläder mig att vi som har debatterat frågan här i dag tycks vilja hjälpas åt att driva frågan att kommunerna ska handla upp bra mat som är producerad med gott djurskydd till dem som äter i det offentliga köket. Låt oss också hjälpas åt att förmedla till våra kamrater i kommuner och landsting att man inte kan gömma sig bakom dagens lagstiftning. Man kan inte gömma sig bakom att det inte skulle gå att ställa krav. Det går visst att ställa krav på saker och ting. Slutligen vill jag återkomma till frågan om när- och lokalproducerat. Jag har i mitt interpellationssvar anvisat några sätt att få en större andel "nära ifrån". Ett sätt är att dela på upphandlingar. Ett annat sätt är att ta in produktionen och leveranserna till en central fördelningsstation så att man därifrån kan förmedla produkterna ut till respektive kök. Man kan dela på upphandlingarna på andra sätt också. Återigen, låt oss hjälpas åt att förmedla dessa budskap till dem som är ute i den praktiska verkligheten så att barn och äldre i det offentliga sammanhanget får en god, näringsriktig och sund mat som är framställd på ett etiskt korrekt och bra sätt.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.