Den ekonomiska situationen i kommunerna

Interpellation 2008/09:527 av Green, Monica (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2009-05-14
Anmäld
2009-05-14
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2009-06-01
Sista svarsdatum
2009-06-08
Besvarad
2009-06-22

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 14 maj

Interpellation

2008/09:527 Den ekonomiska situationen i kommunerna

av Monica Green (s)

till statsrådet Mats Odell (kd)

Läget för kommuner och landsting är bekymmersamt. I sin senaste ekonomirapport pekar Sveriges Kommuner och Landsting på fortsatta problem för sektorn de närmaste åren.

Enligt SKL:s bedömningar kommer kommuner och landsting att gå med miljarder i underskott under 2009. Efterfrågan och förväntningarna på tjänster inom kommuner och landsting ökar i svåra tider. Förskolan, skolan, fritidshemmen, vården och omsorgen behöver ha en hög kvalitet i såväl hög- som lågkonjunktur. Nu minskar skatteintäkterna och som ett resultat av försämringarna i a-kassan, sjukförsäkringen och lågkonjunkturen ökar kommunernas kostnader för försörjningsstödet.

Totalt behövs 5 miljarder kronor 2010 och ytterligare 8 miljarder 2011 för att kommuner och landsting ska kunna möta de krav som följer av den demografiska utvecklingen.

Det är en dyster bild som arbetsgivarorganisationen SKL målar upp i sin ekonomirapport där man gör en prognos för 2009 och 2010 och en kalkyl för de två åren därefter. Personalneddragningar kan inte uteslutas och skattehöjningar kan komma att bli aktuellt, enligt SKL.

Men vad gör regeringen? Det är i svåra tider politiken behövs som bäst. Kan regeringen tänka sig att mildra krisen genom att höja anslagen till kommuner och landsting? Är det fortfarande så att regeringen på allvar menar att det inte går att mildra krisen?

Vad avser statsrådet att göra för att mildra jobbkrisen i kommuner och landsting?

Vad avser statsrådet att göra för att säkerställa kvaliteten i servicen till kommuninnevånarna?

Debatt

(12 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:527, Den ekonomiska situationen i kommunerna

Interpellationsdebatt 2008/09:527

Webb-tv: Den ekonomiska situationen i kommunerna

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Monica Green har frågat mig vad jag avser att göra för att mildra jobbkrisen i kommuner och landsting och säkerställa kvaliteten i servicen till kommuninvånarna. Eva-Lena Jansson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av Sveriges Kommuner och Landstings ekonomiska rapport. Regeringen har nyligen i 2009 års ekonomiska vårproposition presenterat en bedömning av den ekonomiska utvecklingen under de närmaste åren. Beträffande den kommunala sektorn skiljer sig inte regeringens bedömning på något avgörande sätt från den som görs av Sveriges Kommuner och Landsting. Till följd av den mycket snabba försämringen av världsekonomin minskar sysselsättningen också i vårt land, vilket påverkar de kommunala skatteintäkterna. Kommunsektorns finanser försämras enligt regeringens bedömning. Resultatet beräknas gå från ett överskott på 8 miljarder kronor 2008 till ett underskott på 10 miljarder 2012. I 2009 års ekonomiska vårproposition har regeringen valt att prioritera de kommunala verksamheterna. Kommuner och landsting tillförs 17 miljarder kronor för 2010-2012. Det är fråga om ett tillskott till kommunsektorn utöver vad regeringen redan tidigare har föreslagit och aviserat. Lågkonjunkturen slår olika i olika delar av landet. Vissa kommuner och landsting påverkas i större utsträckning än andra. Genom det kommunala utjämningssystemet jämnas dock skillnaderna i tillväxt av skatteunderlaget ut. De tillskott som föreslås och aviseras i vårpropositionen kommer därför att fördelas med ett enhetligt belopp per invånare till kommunerna respektive landstingen. Därigenom mildras effekterna av lågkonjunkturen för alla kommuner och landsting. Jag är medveten om att trots de medel staten nu på olika sätt tillför kommuner och landsting står de ändå inför en besvärlig period. Men även företag och hushåll påverkas av den här krisen. Vidare försämras statens finanser kraftigt. Statens finansiella sparande går från ett överskott på 74 miljarder kronor 2007 till ett underskott på 100 miljarder kronor 2010. För kommuner och landsting är det av avgörande betydelse att vi kan vända den negativa utvecklingen på arbetsmarknaden, så att de kommunala skatteintäkterna utvecklas starkare. Regeringens politik är att sätta jobben främst, men utmaningarna har ökat i och med den globala ekonomiska krisen. Varje åtgärd måste därför prövas utifrån dess effekter på sysselsättningen och på de offentliga finanserna. Såsom regeringen framhåller i vårpropositionen måste en sådan prövning ske utan några förutfattade meningar eller låsningar. Det handlar i grunden om att driva en politik som säkrar arbetslinjen och som samtidigt värnar välfärdens grund, nämligen sunda offentliga finanser. Regeringen följer löpande den samhällsekonomiska utvecklingen och utvecklingen i den kommunala sektorn.

Anf. 2 Monica Green (S)
Fru talman! Eftersom jag är kommunpolitiskt aktiv i Skövde och eftersom jag sitter i finansutskottet har jag följt kommunernas ekonomi mycket noga under den här perioden. Det är också av det skälet som jag har ställt ett antal interpellationer till Mats Odell om kommunernas ekonomi. Som vi har pratat om tidigare har Mats Odell inte haft en aning om att kommunernas ekonomi skulle försämras. I somras när vi stod och interpellerade i andrakammarsalen om kommunernas ekonomi sade Mats Odell: Nej, jag har inte alls sådana besked från kommuner. Jag kan inte alls se att det kommer att bli sämre ekonomi för kommunerna. Mats Odell försökte till och med förminska mig genom att påstå att jag hade något slags kristallkula och att det bara vara jag som såg att kommunernas ekonomi skulle försämras. Nu vet vi sanningen, att man ska vara lyhörd, att man ska lyssna när kommunerna säger att det kommer att bli sämre. Man kanske också som statsråd ska vara medveten om att det kommer en lågkonjunktur efter en högkonjunktur. Det hade varit bra. För precis som Mats Odell säger har regeringen nu ett budgetunderskott på 74 miljarder. Märkligt nog är det nästan exakt samma summa som ni har sänkt skatterna med. Ni har i och för sig sänkt skatterna med ännu mer. Ni sänkte skatterna med 80 miljarder under högkonjunkturen därför att ni inte hade någon aning om att det skulle bli en lågkonjunktur efter högkonjunkturen. Ni såg inte att man skulle samla i ladorna, utan ni bara tänkte: Titta vad jobb det kommer till här! Åh, vad tjusigt det är när vi sänker skatterna! Men det var inte er politik som gav jobben. Det var högkonjunkturen. Nu säger Mats Odell att det är den globala internationella lågkonjunkturen som gör att arbetslösheten stiger. När det går dåligt i världen ska man alltså skylla på det. Men när det går bra i resten av världen ska man själv ta åt sig äran. Ja, det är en internationell lågkonjunktur. Det stämmer. Men det är inte den internationella lågkonjunkturen som har försämrat ekonomin för Sverige så dramatiskt. Det är ni som har infört otrygghetschocken genom att sänka a-kassan och minska tryggheten för människor. Även de som har jobb är otrygga i dag eftersom de inte vet hur deras ekonomi ska bli framöver. Därför fungerar inte ekonomin. Därför sjunker också skatteintäkterna till kommunerna. När arbetslösheten ökar sjunker skatteintäkterna, och nu sjunker de ännu mer, eftersom ni också har sett till att sänka ersättningarna för dem som är arbetslösa och för dem som är sjuka. Kommunerna får drastiskt sämre ekonomi. Ni har övervältrat kostnaderna på kommunerna. Vi har nu pratat om det ett antal gånger. Först säger Mats Odell: De behöver inte mer. Sedan säger Mats Odell: Vi tar ansvar för ekonomin. Ja, ni har valt. Ni valde skattesänkningar före jobben i bland annat den offentliga sektorn. Nu står kommunerna på ruinens brant. Kommun efter kommun säger att de måste höja skatterna alternativt dra ned på verksamheterna. I de flesta fallen är det både-och. Man både höjer skatterna och försämrar servicen för invånarna. Detta betyder att också arbetslösheten ökar i kommunerna och i landstingen. Fler och fler får nu besked om att de inte får fortsätta på sina vikariat, och fler och fler kommuner inför anställningsstopp. Nu kommer snart den nya varselvågen med dem som jobbar inom kommunerna, och Mats Odell tänker inte göra ett enda dugg.

Anf. 3 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Jag tackar Mats Odell för svaret på min interpellation. Bakgrunden till interpellationen är den ekonomiska rapporten från Sveriges Kommuner och Landsting som presenterades den 13 maj i år. Den redovisar att många jobb inom välfärdssektorn är hotade. I rapporten kan man läsa att den ekonomiska situationen för kommuner och landsting ter sig alltmer bekymmersam. Minskad sysselsättning medför en kraftigt dämpad utveckling av kommunsektorns inkomster i år och nästa år. Man kan också läsa att de statliga förstärkningar som regeringen aviserat från 2010 inte kompenserar bortfallet. Det framgår av rapporten att kostnaderna för socialbidrag ökar kraftigt när allt fler blir arbetslösa, något som innebär att kommunerna då tvingas spara in på personal i skolan, äldreomsorgen och på dagis. Så sent som förra veckan fick vi höra att socialbidragen i vissa kommuner nu ökar dramatiskt, vilket naturligtvis tvingar kommunerna att spara ännu mer. I rapporten kan man också läsa följande: Det finns starka samhällsekonomiska skäl för att i detta läge stärka kommuner och landsting. Personalneddragningar i ett läge med stor arbetslöshet innebär resursslöseri. Om alternativet är arbetslöshet som belastar statens finanser är det samhällsekonomiskt lönsamt att dessa personer i stället jobbar kvar i kommunernas verksamhet. Jag tycker, fru talman, att det är något som regeringen borde lyssna på. Sveriges Kommuner och Landsting säger att om vi ändå vet att många människor kommer att gå i pension om några år är det dumt att kasta ut de unga från arbetsmarknaden, att göra människor arbetslösa som jobbar inom offentlig sektor. Bara i mitt län är det nu många varslade. Jag vet inte hur många. Vi har tappat räkningen på hur många kommunanställda välfärdsarbetare som är på väg att försvinna. Enligt tidningen Kommunalarbetaren riskerar minst 8 000 kommunalare att bli arbetslösa i år. Hur många lärare, fritidspedagoger och socialarbetare som kommer att få gå har jag ingen aning om, men det är ett betydande antal människor som försvinner ur en sektor som många andra som har jobb är beroende av. Det är alla de som lämnar sina barn på dagis och alla de som har föräldrar som är i behov av äldreomsorg. De, fru talman, kommer att få känna på regeringens passivitet. Jag har frågat vilka åtgärder statsrådet är beredd att vidta med anledning av SKL:s ekonomiska rapport. I svaret står att regeringen löpande följer den samhällsekonomiska utvecklingen och utvecklingen inom den kommunala sektorn. Det är vad regeringen tänker göra, fru talman. Det är inte speciellt tillfredsställande för vare sig kommunpolitiker, landstingspolitiker eller mig i oppositionen som faktiskt förväntar sig att regeringen ska göra någonting när välfärden hotas. Varför vill man inte investera i människor och i välfärd? Varför vill man inte investera i utbildning? Varför väljer man konsekvent att sitta och titta på när kommuner och landsting nu får varsla, säga upp människor, se till att de människor som faktiskt behövs inom välfärdssektorn får gå? Det är för mig obegripligt, fru talman, att man späder på en redan hög arbetslöshet och säger: Ni får vänta. Vi tänker ge er pengar nästa år. Fru talman! Jag önskar ett tydligare svar från statsrådet i den här frågan.

Anf. 4 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Det är mycket repriser, i tv och radio och även här i riksdagen. Vi har en sådan i dag. Det är uppfriskande att lyssna till den trevliga debatten. Jag skulle emellertid vilja börja med att tacka statsrådet som representant för regeringen för att han vägrar att rasera Sveriges offentliga ekonomi. Jag tror att det är det allra viktigaste beskedet som vi får nu. Vi ska inte följa de förslag som finns från en del oppositionspartier och som man har följt i en del andra länder, i Irland, Lettland och så vidare, nämligen att försöka konsumera sig ur krisen och använda mycket mer resurser än man har. Jag tror att det är en av de lärdomar som vi har av krisen som vi hade 1991-1994. Den följdes upp av Socialdemokraterna på samma sätt, nämligen med ett ganska bestämt åtstramningsläge för att få de offentliga finanserna i skick igen så att man slapp att rasera den offentliga välfärden. Fru talman! Den fråga som inställer sig efter alla dessa frågor är: Vad är det för pengar som Socialdemokraterna vill använda? Vad är det för pengar? Tänker man låna de pengarna, eller vad tänker man göra? Man säger att vi inte borde ha sänkt skatterna så mycket. Men då har jag en motfråga till de två debattörerna. Jag har ställt frågan ett par gånger, senast i förra veckan till vice ordföranden i skatteutskottet, Lars Johansson: Hur många fler Volvobilar och hur många fler motorer från Volvo Penta i Skövde skulle Volvo sälja om skatten höjdes med 85 miljarder för de svenska medborgarna? Det är en väldigt konkret fråga: Hur många fler bilar kommer det att säljas? Det påverkar alla människors ekonomi om vi ska ta 1 000 eller 2 000 kronor från dem varje månad. Vad är det för pengar som ni har? Jag har en fråga till, fru talman, för jag har läst i det beslut som riksdagen träffade häromdagen. Då, kan man replikera till Eva-Lena Jansson, anslog riksdagen 17 miljarder kronor till kommunerna, och nu begär ni mer åtgärder. Det var så sent som i onsdags tror jag som riksdagen fattade beslut om detta. Då är frågan: Varför ville ni i samma beslut införa en särskild ungdomsskatt genom att höja de sociala avgifterna för ungdomar under 26 år? Det var en dubblering av dem. Varför vill ni öka arbetslösheten bland ungdomar under 26 år, bland annat i den kommunala sektorn där de gör så väldigt mycket goda insatser? Jag är övertygad om att ni också vill att de ska ta hand om gamla och sjuka. Det är många som arbetar inom barnomsorgen också. Varför vill ni att de ska få sämre anställningsskydd? Varför vill ni det? Det är två konkreta frågor: Hur många fler Volvobilar säljs det? Och varför vill ni införa en särskild ungdomsskatt?

Anf. 5 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Detta är i sanning en favorit i repris. Det är väl i stort sett exakt samma repliker som vid tidigare tillfällen. Men i dag fanns det ett litet nytt inslag. Nu hade den globala finanskrisen sjunkit undan för att vara någon liten del av den svenska krisen. Det är den svenska regeringen som har åstadkommit detta genom att sänka inkomstskatterna för låg- och medelinkomsttagare. Det är en sensationell analys som jag hoppas att det socialdemokratiska partiet inte helt står bakom, för då framstår det som mycket märkligt. Ett vårdbiträde har genom regeringens politik fått en sänkning av sin inkomstskatt med 1 102 kronor i månaden. Men, Monica Green, ni ställer ju upp på detta. Ni har antagit samma politik som regeringen. Skillnaden är att ni inte är lika pigga på att låta en gymnasielärare få behålla sina 1 511 kronor per månad. Den skatten ska ni höja, och arbetsgivaravgiften för unga ska fördubblas. Ni har visserligen lagt tillbaka 1 miljard för de långtidsarbetslösa. Men ni fördubblar arbetsgivaravgiften för unga människor. På vilket sätt ska det kunna minska den höga ungdomsarbetslösheten, och på vilket sätt ökar detta kommunernas förutsättningar att kunna leverera både välfärd och sysselsättning, inte minst för unga människor? Fru talman! Monica Green vill att regeringen ska mildra jobbkrisen genom att höja statsbidragen. Eva-Lena Jansson hänvisar till SKL-rapporten från den 13 maj, där man pekar på att de statliga förstärkningar som regeringen har aviserat från och med 2010 inte kompenserar bortfallet. Nej, så är det naturligtvis. Det går inte att med skattemedel fullt ut kompensera ett bortfall som finns i ett så exportberoende land som Sverige. När jag reser runt i landet och träffar företagare är en ganska vanlig bild att man har tappat mellan 30 och 50 procent av sina inkomster i denna djupa internationella lågkonjunktur. Om ni går till era hemlän och tittar på de företag som finns där, räkna då ut hur mycket de har tappat i fakturering av det som tidigare har kommit in och som har bildat underlag för anställningar, kommunalskatt och så vidare. Om man tror att vi kan beskatta resten av medborgarna så att det fullt ut täcker detta är vi inne på ett sluttande plan. Det budgetalternativ som Socialdemokraterna presenterade med anledning av vårpropositionen vittnar verkligen om detta. Det är oerhört centralt för vår regering att fortsätta att slå vakt om sunda statsfinanser så att våra gemensamma resurser räcker genom hela den här krisen. Vi vet inte hur lång krisen blir. Vi vet inte hur djup den blir. Vi vet att kreditförluster för banker och andra kommer i slutet av en sådan här konjunkturfas. Vi vet att arbetslösheten stiger i slutet av en sådan här konjunkturfas. Då är det klokt att inte bränna alla pengar på en gång. Vi måste hushålla. Vi måste ta ansvar för att vi ska klara av att värna de svagaste och så att kommunsektorn har en chans att värna välfärdens kärna. Det kommer den här regeringen att se till.

Anf. 6 Monica Green (S)
Fru talman! Snacka går ju. Det är klart att jag måste interpellera igen, eftersom Mats Odell vid varje tillfälle snappar upp något mer och kanske också till slut inser att kommunerna måste kompenseras för den övervältring av kostnader som den här regeringen har gjort genom att minska a-kassan och försämra för de sjuka och därmed övervältra kostnaden på kommunerna när arbetslösheten och socialbidragen ökar. Då är det regeringen som har förvärrat för kommunerna, och det är regeringen som har fördjupat lågkonjunkturen. Jag har inte påstått att det är ert fel att det är internationell lågkonjunktur, men jag tycker att det hade varit klädsamt om man hade känt till att det finns dåliga år bakom goda år. Det står ju till och med i Bibeln - jag trodde att Mats Odell läste den ibland. Man ska samla i ladorna i goda år och inte slarva bort det med gigantiska skattesänkningar mest till dem som har det allra bäst, för när man sedan kommer till en lågkonjunktur har man ingenting att mildra krisen med. När Mats Odell säger att han tar ansvar för Sveriges ekonomi är det faktiskt precis tvärtom eftersom han redan har slarvat bort allt det som fanns i ladorna som skulle ha varit bra att använda nu. Det är mycket oroande att arbetslösheten stiger ännu mer. Förra veckan fick vi besked om att 100 000 fler har mist sina arbeten och att 450 000 personer nu är arbetslösa. De som tappar sina jobb nu finns både i privat och i kommunal sektor. Det här är allvarligt! Mats Odell påstår att han tar ansvar. Han tycker att de här interpellationerna är favoriter i repris och att det är jobbigt. De är visserligen återkommande, men jag tycker att det här är så allvarligt, och det är därför vi måste debattera det hela tiden. Mats Odell säger att det bara är oppositionspartierna som vill se till att kommuner och landsting ska bli kompenserade, och därför tar han det inte så allvarligt. Han vill alltså inte lyssna på Konjunkturinstitutet som rekommenderar att kommunerna och även landstingen ska få mer pengar. Det tycker även Finanspolitiska rådet som regeringen själv har tillsatt. Kanske inte just Mats Odell utan hans kompis i regeringen, Anders Borg, har ju tillsatt ett finanspolitiskt råd som nu säger man inte behöver vara orolig för att ge kommuner och landsting för mycket pengar i syfte att kunna mildra krisen - snarare tvärtom, säger Calmfors i sin utredning. Men det vill inte regeringen lyssna på. Om ni inte hade infört den här otrygghetschocken i landet kan det hända att konsumtionen hade varit högre i dag. Det är nämligen så att vi går ned lika mycket som andra exportberoende länder när det gäller exporten, men vad som skiljer oss åt är konsumtionen. Konsumtionen har gått rakt ned, och det är inte bara de mest utsatta som har slutat handla. Även de som har gynnats av er politik har slutat handla, för de är oroliga. Det är en otrygghetschock som ni har infört, och därmed fördjupar ni krisen alltmer.

Anf. 7 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Jag tyckte mig inte få något svar den här gången heller. Regeringens svar är gång på gång passivitet. Jag förstår inte riktigt hur man kan säga att man värnar kommuner och landsting när kommuner och landsting får allt sämre ekonomi och hamnar i situationen att man måste höja skatten och därmed, om man redan i dag har hög skatt, riskerar att människor lämnar kommunen för att det kan bli ett sådant högt skattetryck i vissa kommuner. Det finns det fakta på. Om man tvingar vissa kommuner att höja skatten för att säkra välfärden är det precis så som Monica Green säger: Man övervältrar kostnaderna på kommuner och landsting. De här pengarna måste man ju fundera på. Är det speciellt smart av regeringen att sitta passiv och bara se på hur fler människor blir arbetslösa och går över till socialbidrag? Vårdbiträdet som fick en skattesänkning och nu trillar ut i arbetslöshet får en skattehöjning och dessutom en mycket lägre ersättning från a-kassan än vad hon skulle ha haft om hon hade blivit arbetslös innan den här regeringen försämrade arbetslöshetsförsäkringen. Dessutom är det ganska stor risk att hon snabbt trillar ur a-kassan - det går väldigt snabbt om man har deltid. Fru talman! Det regeringen har gjort är att försämra välfärden, och i välfärden räknar jag in våra socialförsäkringar. Är man välfärdsarbetare, blir arbetslös och går på a-kassa köper man inga nya Volvobilar. Det hänger ihop. Om alltså statsrådet försökte lyssna lite på mig och Monica Green skulle han förstå att anledningen till att vi tar upp frågan är att det, precis som Monica Green har redovisat, kommer nya fakta på bordet. När jag läste rapporten från Sveriges Kommuner och Landsting var jag helt övertygad om att regeringen skulle ta den på största allvar. Jag blev jätteförvånad över att man inte tog den på större allvar. Man kan förstås säga att Sveriges Kommuner och Landsting bara är en särorganisation som man inte behöver lyssna på. Men det är ganska allvarligt när kommunerna säger att de pengar de får 2010 inte hjälper dem nu. Det är nu de sitter och försöker ta sig upp ur en sjunkande båt. Men då säger regeringen: Om ni sitter där och låter båten sjunka kommer vi och räddar er nästa år. Då är det liksom för sent. Då har många människor blivit arbetslösa. Många har gått över på socialbidrag. Kommunerna har fått sämre ekonomi och tvingats säga upp ännu fler lärare och vårdbiträden. Jag förstår inte hur man då kan säga att man följer utvecklingen noga. Det är som att sitta och titta på en tennismatch, se att det pågår någonting som är extremt fel utan att göra någonting åt det, utan att ställa sig upp och säga: Hallå domarn! Vi måste göra någonting nu! Det är vad regeringen gör, och det är därför jag och Monica Green fortsätter att föra den här debatten. Vi ser ju hur kommunerna i våra län påverkas. Jag upprepar: 30 varslade i Hällefors, en kommun som är ganska liten, och 22 i Askersund. Det är socialdemokratiska kommunstyrelseordförande som kommer att få stå för att de tvingas göra detta, och i Ljusnarsberg är det samma sak. De är inte det minsta glada. De är ganska upprörda över att deras ekonomi försämras så. Vi har inte skyllt den ekonomiska krisen på regeringen. Det vi skyller regeringen för är deras passivitet och hur de faktiskt späder på en redan hög arbetslöshet genom att inte ge kommuner och landsting pengar. Man har hellre valt att satsa på den finansiella verksamheten. Där har man sagt att det går bra med miljard efter miljard, men när det gäller välfärden är man inte beredd att lägga två fingrar i kors. Jag är ganska upprörd över detta, fru talman.

Anf. 8 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Jag tycker för det första att det är väldigt klokt av Socialdemokraterna att inte svara på min fråga om Volvo Penta och den andra frågan om ungdomsskatten. Det är mycket klokt. För det andra: Om nu 17 miljarder till kommunerna är att vara passiv, vad är då att vara aktiv? Det är också en intressant fråga. Passivitet är tydligen 17 miljarder, men vad är då aktivitet? Fru talman! Jag tror att man måste nämna några andra namn, nämligen Leif Johansson på Volvo Lastvagnar, Jan-Åke Jonsson på Saab i Trollhättan, Leif Östling på Scania i Södertälje och Hans-Olov Olsson på Volvo Personvagnar i Göteborg. Dessa människor har tvingats säga upp otroligt många anställda, inte för att de vill detta utan därför att marknaden för deras produkter har försvunnit. Jag måste säga att är det någonting som vi måste se till att värna om är det att vi har en skattebas kvar. Därför måste vi se till att vi har våra företag kvar. Den här regeringen, i motsats till vad Monica Green säger, har absolut sett till att mildra lågkonjunkturen, inte förvärrat densamma. Vi har inte förvärrat den. Vi har mildrat den. Ni kan ju jämföra med hur det har gått i många andra länder. Om läget är allvarligt i Sverige, och det håller jag med om, är det ju katastrofalt i länder som Lettland, Irland och Island. Jag var nyligen, fru talman, i Irland. Där presenterade man en ny budget. Den fick epitetet budget from hell. Jag tror att det är någonting som vi ska akta oss för. Vi ska se till att vi har de statliga finanserna och de sunda finanserna under kontroll. Det är det bästa sättet att värna välfärden i landet. Sedan var det ungdomsskatten. Varför vill Socialdemokraterna att unga människor ska tas bort från vård och omsorg i kommunerna? Det kan ni väl ändå svara mig på.

Anf. 9 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Monica Green lutar sig mot Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet. Jag kan bara säga att vare sig råd från Monica Green eller några andra offentliga eller privata rådgivare kommer vi att lyssna till om vi bedömer att de äventyrar de offentliga finanserna. De är nämligen själva grunden för att vi ska klara oss igenom den här krisen, stå starka och kunna återkomma med en tillväxt som skapar jobb och framtidstro hos våra medborgare. USA har ju stimulerat sin ekonomi i 20 års tid. Om Monica Green ser sig om i världen ska hon se att det inte alltid är en politik som leder till det man har tänkt sig. Vad är då ert recept? Eva-Lena Jansson är väldigt kritisk och talar om passivitet. Gunnar Andrén har pekat på det ihåliga i detta. Vad är Socialdemokraternas recept? Ni höjer skatten. Ni fördubblar arbetsgivaravgiften för unga människor med 14 miljarder kronor. Hur mycket av detta kommer då till kommunsektorn, som ni nu månar om med all rätt. I ert budgetalternativ är det 2,7 miljarder. Vart går de andra pengarna som försämrar möjligheterna för unga människor att få ett jobb? Att höja kostnaderna för att anställa en ung människa är ju oansvarigt. Hur kan ni socialdemokrater, som tidigare ändå var ett parti som slog vakt om jobb, fördubbla arbetsgivaravgiften för unga människor i ett konjunkturläge där ungdomar har så svårt att komma ut på arbetsmarknaden? Ni talar om att pengarna går till vård och omsorg. Ja, 2,7 miljarder. Jag måste ändå säga, fru talman, att detta är en tumme jämfört med den väldigt svulstiga retorik som ni använder er av i den här debatten. En annan väldigt oansvarig skattehöjning som finns i ert budgetalternativ är ett återinförande av förmögenhetsskatten mitt i en finanskris, där just bristen på kapital är ett av de största problemen för landets företag. Ska ni igen, mitt under denna kris, driva ut kapitalet ur landet? Jag tror att ni måste tänka om rejält om någon ska ta er politik på allvar. Som ni märker är det inte särskilt många som gör det. Det är ändå så att de här förslagen, som jag bara nämner ett axplock av, är direkt kontraproduktiva. Vad det handlar om är att vi på alla nivåer i politiken, kommunalt, i landstingen och nationellt, måste prioritera. Vi har prioriterat en stor satsning på kommunsektorn. 17 000 000 000 kronor åren 2010-2012. Vi har också satsat mycket på en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det här är själva grunden tillsammans med att angripa krisens källa, nämligen att se till att det finansiella, blodomloppet i samhällskroppen kan fungera på ett så bra sätt som möjligt. Det är grundackordet i krishanteringen. Vi måste som sagt prioritera. Det tror jag också gäller förtroendevalda på kommunal nivå. Det är klart att kommunpolitiker nu sätts på prov runt om i Sverige. Det var inte så svårt att vara kommunalråd när skatteunderlaget ökade med 6 procent, som under 2007 och 2008, tack vare en framgångsrik jobbpolitik. Det är nu som alla politiker, på alla nivåer, måste göra sig förtjänta av medborgarnas förtroende genom att faktiskt kunna prioritera rätt. Det är det, Monica Green och Eva-Lena Jansson, som vi nu gemensamt måste göra på alla nivåer.

Anf. 10 Monica Green (S)
Fru talman! Man får sig åtminstone ett gott skratt när en minister från ett parti som har ungefär 4,3 procent i opinionsmätningarna säger: Det är inte så många som tror på er. Vi har då 36 procent i opinionsmätningarna, och de rödgröna partierna har lett 60 opinionsmätningar sedan valet. Jag kanske inte behöver påminna om det. Mats Odell tillhör det allra minsta partiet. Hur många är det som litar på er? Jag vet att vi har ett betydligt större förtroende än Mats Odells parti. Mats Odell nämner att det inte är så svårt att vara kommunpolitiker i högkonjunktur. Det är tydligen inte så svårt att vara kommunminister heller i högkonjunktur om man har heltäckande skygglappar och inte vet om att det kommer en lågkonjunktur efter, om man inte vet att man måste ha ett paraply därför att det kan bli dåligt väder. Man slarvade bara i högkonjunktur bort det som vi hade sett till att bygga upp under en lång tid när vi styrde det här landet. Sedan måste vi ändå ta upp ungdomarna eftersom ni säger att det är så hemskt för dem med vår politik. Det är ju med er politik som var fjärde nu blir arbetslös. Var fjärde ung människa är det som blir arbetslös under er politik. Vi har i våra alternativ föreslagit jobbgaranti för de unga, riktig jobbgaranti, inte en sådan som ni har som kallas garanti men som inte leder till några jobb, som bara är en garanti för att inte få något jobb alls. Passivitet är vad ungdomarna får av er. Vi riktar vårt stöd till de arbetslösa ungdomarna. Vi sänker arbetsgivaravgiften just för dem därför att det är mer effektivt. Det är att använda och ta ansvar för pengarna att se till att man använder dem på rätt sätt, inte smeta ut på alla. Jobben först och ungdomarna först! Se till nu, Mats Odell, att kommunerna får sina pengar!

Anf. 11 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Den här regeringen har nästan gjort det till sin sak att använda sig av nyspråk. Man säger en sak som låter på ett sätt fast man gör någonting helt annat. Det var inte så länge sedan, förmodligen i samband med vårpropositionen, som finansminister Borg och arbetsmarknadsminister Littorin skrev en debattartikel där de sade att de satsade 10 miljarder på aktiv arbetsmarknadspolitik. Av de 10 miljarderna var det 7,6 miljarder som gick direkt ut till a-kasseersättning. Det är vad den här regeringen gör. Man säger en sak och gör någonting annat. Då blir frågan: Hur många fler miljarder kommer det att behövas till ökad a-kasseersättning eftersom fler i kommuner och landsting kommer att bli arbetslösa? Hur många miljarder kommer regeringen att få skjuta till nästa år därför att man har gjort människor arbetslösa, därför att man har valt att inte lägga pengarna direkt till kommuner och landsting nu? Det här är en politik som inte går ihop. För mig är jobb alltid mycket viktigare än att gå på a-kassa eller socialbidrag, men människor blir faktiskt arbetslösa i dag. Väldigt många fler arbetslösa, från 298 000 till 446 000, har vi fått i Sverige. När de människorna inte längre får a-kassa måste de ju ha någon ersättning så att de kan överleva för dagen. Jag tycker inte att det är bra med matkuponger, som 32 miljoner invånare lever på i USA. Jag tycker att man ska ha en skälig ersättning. Allt fler tvingas leva på socialbidrag i Sverige, och de socialbidragen är lagstadgade. Dem måste kommunerna betala ut. Det innebär att det blir mindre pengar till välfärdsarbete, mindre pengar till äldreomsorgen, mindre pengar till skolan och barnomsorgen. Det är vad den här regeringen prioriterar, passivitet och bidrag framför jobb. Fru talman! Jag är inte nöjd nu heller.

Anf. 12 Mats Odell (Kd)
Fru talman! Jag tror att de flesta åhörarna här på läktarna håller med mig om att en passivitet är att föredra framför en aktivitet som går ut på att fördubbla arbetsgivaravgiften för unga människor, att göra det dubbelt så dyrt att anställa en ung människa. En sådan aktivitet tror jag att de flesta kloka bedömare betackar sig för. Det är imponerande att Monica Green har stark tilltro till en ekonomisk politik som Mona Sahlin, Lars Ohly och andra kan tänkas utforma när ni så småningom hittar fram till en gemensam uppfattning om detta. Era respektive motioner går åt olika håll. Man vet inte riktigt vad riktningen är. Vi får väl avvakta och se om det förtroende som Monica Green har också sprider sig till något vidare kretsar framöver. Jag tror att de svenska medborgarna kan lita på att den här regeringen håller i våra gemensamma pengar för att de ska räcka genom hela krisen, också till de gamla och långvarigt sjuka samt till våra barn och ungdomar i den del där kommunerna och landstingen har ett ansvar för detta. Vi kommer inte att lämna de svaga och utsatta i sticket.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.