Den bortre tidsgränsen

Interpellation 2017/18:364 av Helena Bonnier (M)

till Socialminister Annika Strandhäll (S)

Genom fastställda tidpunkter för handläggning, utredning och planering av sjukpenningärenden har sjukskrivningsprocessen blivit mer aktiv. En mer aktiv sjukskrivningsprocess förbättrar förutsättningarna för att förkorta tiden i sjukdom så att den sjukskrivne snabbare kan återvända till arbetet och undvika att hamna i långvarigt utanförskap.

En väsentlig del av denna mer aktiva sjukförsäkringsprocess har varit den bortre tidsgränsen. Genom en bortre tidsgräns i sjukförsäkringen förstärktes behovet av fler aktiva insatser i sjukskrivningsprocessen. Förändringen gynnade dels den enskilde, som snabbare fick stöd och hjälp att bli frisk och återvända till arbetet, dels samhället i stort eftersom kostnaderna för sjukfrånvaron sjönk.

Trots detta, och i strid med samlad kompetens och expertis, däribland Försäkringskassan, vars uppgift det är att administrera och handlägga sjukförsäkringen, valde regeringen att avskaffa den bortre tidsgränsen. Den 14 december 2017 gav emellertid en majoritet av riksdagen genom ett tillkännagivande uttryck för åsikten att den bortre tidsgränsen ska återinföras. Således har regeringen inte längre parlamentariskt stöd för sin linje i frågan.
Med anledning av ovannämnda vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:

När avser ministern och regeringen att vidta åtgärder för att återinföra den bortre tidsgränsen?