dataspelsvanor hos barn och ungdomar

Interpellation 2004/05:222 av Ericson, Lars-Ivar (c)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2004-11-29
Anmäld
2004-11-30
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2004-12-02
Sista svarsdatum
2004-12-13
Besvarad
2005-01-25

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 29 november

Interpellation 2004/05:222

av Lars-Ivar Ericson (c) till statsrådet Morgan Johansson om dataspelsvanor hos barn och ungdomar

I dag är det vanligt att barn och ungdomar spelar olika typer av elektroniska spel. Av de elektroniska spelen är dataspelen de vanligaste. Det finns spel som stimulerar barns intellektuella och emotionella utveckling men det finns också alldeles för många spel som innehåller våld, pornografi, rasism, maktfullkomlighet, kvinnoförnedring med mera. Några exempel på olämpliga moment i dataspelens värld: "hugg huvudet av en asiat", "döda fiender med karatesparkar","besök prostituerade", "drick whisky tills du spyr".

Svenska psykologer hävdar att det finns åtskilliga barn och ungdomar som har utvecklat ett spelberoende. 30@40 timmars dataspelande per vecka är ingen ovanlighet. Förutom de psykiska effekterna av spelandet så innebär stillasittandet framför datorn att det finns risk för övervikt och sjukdomar. Dataskärmen blir en spärr mot omvärlden och umgänget med andra människor avtar. Dataspelandet hindrar även deltagande i andra fritidsaktiviteter.

Dataspelen är genom försäljning i leksaksaffärer och varuhus samt piratkopiering mycket lättåtkomliga. Det finns i dag ingen särskild lag som bestämmer vad ett dataspel får innehålla och den eventuella åldersmärkning som finns för vissa spel hindrar inte att spel utvecklade för vuxna även används av barn och ungdomar.

Det finns många frågeställningar kring barns och ungdomars dataspelsvanor som behöver bearbetas och åtgärdas, annars riskerar vi att få ett nytt allvarligt folkhälsoproblem.

Med anledning av ovanstående så vill jag fråga statsrådet:

Vad avser statsrådet att göra för att minimera de negativa följderna av barns och ungdomars dataspelsvanor?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:222, dataspelsvanor hos barn och ungdomar

Interpellationsdebatt 2004/05:222

Webb-tv: dataspelsvanor hos barn och ungdomar

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 77 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Lars-Ivar Ericson har frågat mig vad jag avser att göra för att minimera de negativa följderna av barns och ungdomars dataspelsvanor. Jag delar Lars-Ivar Ericsons oro för att barn och ungdomar spenderar alltför mycket tid framför datorspel av olika slag. Lars-Ivar Ericson tar upp flera olika viktiga frågeställningar kring detta, nämligen datorspel med olämpligt innehåll, spelberoende samt att stillasittandet framför datorn innebär en risk för övervikt och sjukdomar. Som Lars-Ivar Ericson påpekar finns det ingen särskild lag som bestämmer vad ett datorspel får innehålla. Datorspel omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen, YGL, vilket bland annat innebär att spelens innehåll kan bli föremål för prövning i efterhand när det gäller vissa brott. Enligt brottsbalken döms den som i rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar våld mot människor eller djur med uppsåt att bilden sprids eller som sprider en sådan skildring. Justitiekanslern inledde under 2004 en förundersökning av om distributionen av datorspelet Postal 2 strider mot förbudet mot olaga våldsskildring. Justitiekanslern ämnar inom kort ta ställning till om åtal ska väckas. Självklart kan innehållet i ett datorspel, även om det inte är olagligt, vara mindre lämpligt för barn. Medierådet, före detta Våldsskildringsrådet, arbetar på uppdrag av regeringen med att minska risken för skadlig mediepåverkan på barn och unga. Uppdraget omfattar bland annat datorspel. Rådet ska ägna våldsskildringar och pornografi särskild uppmärksamhet samt ha ett tydligt genusperspektiv i sin verksamhet. I rådets uppdrag ingår att driva på mediebranschernas självreglerande arbete för att skydda barn och unga från skadlig mediepåverkan. Medierådet har nyligen gett ut en broschyr med information till föräldrar med dator- och tv-spelande barn. Den innehåller bland annat sju tips till föräldrar som tagits fram av MDTS, Sveriges branschförening Multimedia, Dator- och TV-spel, i samverkan med Medierådet. Ett av tipsen är att respektera de åldersrekommendationer som spelen är märkta med enligt det europeiska PEGI-systemet. PEGI, Pan European Game Information, innehåller både en åldersrekommendation och symboler som visar vilken typ av innehåll konsumenten kan mötas av när produkten används. Enligt MDTS informerar de stora butikskedjorna sina kunder både muntligen och skriftligen om åldersmärkningen. Riksförbundet Goodgame är en ideell konsumentorganisation som består av ett antal medlemsföreningar. Goodgame arbetar med testning av spel enligt underhållningsaspekter, användbarhetsaspekter och etiska aspekter. Deras tester finns på www.goodgames.se. Barn som stillasittande tittar mycket på tv löper risk att bli överviktiga (Statens folkhälsoinstitut, 2004). De få studier som gjorts på barn som spelar mycket datorspel har inte kunnat visa på sådana samband. Studier på andra hälsoeffekter av tv- och datorspelande hos barn och ungdomar visar på att barnen utvecklar bättre reaktionstid och förmåga att tänka i bilder med mera, spatiala förmågor. Folkhälsoinstitutet ämnar presentera en nyligen gjord sammanställning av forskning som delvis speglar den här frågeställningen i januari 2005.

Anf. 78 Lars-Ivar Ericson (C)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret. Jag är uppväxt under det trygga 50-talet, då suddiga tv-bilder kunde få barnaögon att tindra. Men i dag möter barn och ungdomar en helt annan värld. Enbart i Sverige säljs det årligen dataspel för 800 miljoner kronor. Internationellt omsätter spelbranschen mer pengar än hela den amerikanska filmindustrin gör. Spelmarknaden är en av de absolut största underhållningsbranscherna. Jag vill inte förringa värdet av elektroniska spel. De kan stimulera barns intellektuella och emotionella förmåga. Det är inte själva mediet som det är fel på utan tyvärr alltför ofta innehållet. Tillsammans med yngste sonen fick jag för tio år sedan spela Trädgårdsspelet som gick ut på att man skulle odla sin trädgård och sedan försöka sälja produkterna på torget. Jag hoppas att snart få göra det med barnbarnen när de har blivit några år äldre. Men det som oroar mig är att höra om åttaåringen som säger att det är roligare att leka med datorn än med människor för datorn är bättre på att leka, att få höra att det finns barn som spelar 30-40 timmar i veckan, att det finns barn som äger 1 000 olika dataspel och att få höra om spel som kan köpas via en specialtidning. Innehållet beskrivs så här: När man vunnit en fight kan man avrätta sin motståndare genom att slita ryggraden ur kroppen på honom, spetsa honom på ett järnstaket, knuffa honom under ett tunnelbanetåg eller kasta hans kropp på roterande knivar så att blodiga likdelar flyger över rutan. Eller spelet som ministern nämner i sitt svar, Postal 2, som handlar om hur man har ihjäl folk på olika sätt, till exempel med en spade. Om man vill använda skjutvapen har man möjlighet att trä en levande katt över pipan som ljuddämpare. Nu vet jag att Postal 2 kommer att bli åtalat. Det är vice chefsåklagaren Göran Olsson i Helsingborg som har fått JK:s uppdrag att driva målet. Men YGL, som ministern hänvisar till, är uddlös. Det finns kryphål i den här lagen. Det är nämligen så att man kan göra en ren filmversion som det inte går att spela med. Sedan kan man lämna in den till Biografbyrån för granskning. På Biografbyrån brukar man aldrig göra några klipp. Om filmversionen får klartecken är juridiken faktiskt sådan att spelversionen också får det helt automatiskt. Jag undrar om ministern har någon kommentar till detta kryphål. Sedan vill jag referera till en svensk psykolog, Håkan Johnsson, som hävdar att han har träffat flera svenska barn, de yngsta bara sju åtta år, som han betecknar som spelberoende. Barnen sitter i timmar och spelar dataspel och vill inte gå ut och leka med sina kompisar. Håkan Johnsson hävdar att barn som blir beroende av dataspel påminner om alkoholister. De smyger i väg, och föräldrarna hittar dem vid datorn. Det är en allvarlig varningssignal. Barnen blir invalidiserade genom att de avskärmar sig från yttervärlden. De vet inte hur man uppför sig. De lär sig inte kommunicera med andra människor. De kan inte ta kritik. Jag undrar om ministern har någon kommentar till barns spelberoende. Vi håller kanske på att få ett nytt folkhälsoproblem.

Anf. 79 Solveig Hellquist (Fp)
Fru talman! Jag får börja med att säga att jag tycker att Ericson har tagit fram en väldigt bra interpellation, även om den egentligen bara berör en liten del av vad barn tar del av. Ända sedan jag själv hade mina barn små i början av 80-talet har jag förundrats och förskräckts av just vad barn tar del av. Det är underhållningsvåld - smaka på ordet! Det kom en video i början av 80-talet - Motorsågsmassakern. Den var alltså totalförbjuden ett tag. Jag skulle tippa att den är barntillåten åtminstone från sju års ålder i dag. Sedan kom kabel-tv, rollspelen och tv- och dataspelen. Det som jag skulle vilja se är att man tog ett grepp om hela utbudet som barn tar del av. Det här tror jag är en jättestor fråga för samhället. Därför väckte jag i höstas en enskild motion om våldet i samhället. Många av oss upplever att våldet har blivit allt grövre och att det har ökat. Det här våldet har naturligtvis många olika tänkbara orsaker. Det är utanförskap, brist på förebilder, misslyckad skolgång och allt möjligt av social problematik. Men det man sällan debatterar är just den här stora konsumtionen av våld som barn tar del av. Vi vet också att föräldrar och vuxna har väldigt lite tid för barn i dag. Det finns undersökningar som säger att i dag pratar föräldrar ungefär tre minuter om dagen med sina barn i genomsnitt. År 1989 var det fem minuter. Jag menar att så länge vuxenvärlden inte vet vad barn tar del av är de också mycket oskyddade. Jag förordar inte förbud och lagar. Jag tror inte att det är en möjlig väg. Däremot tror jag att vi verkligen måste diskutera denna fråga. I min motion, som ligger på utbildningsutskottets bord, har jag föreslagit att Skolverket ska få ett uppdrag. Jag tror nämligen att förskollärare och lärare har god kunskap om hur barns situation ser ut och vad de tar del av. Det är åtminstone min erfarenhet från möten med skolfolk. Det spel som åberopades - jag vill inte säga namnet på det eftersom det innebär en viss reklam att nämna det - går ut på att slakta så många som möjligt på ett postkontor. Spelarna kan välja att skjuta mot svarta, muslimer, homosexuella eller poliser. Jag skulle vilja fråga statsrådet om gränsen inte är nådd. Känner statsrådet möjligen till om det finns väldigt många spel av den här karaktären? Jag skulle också vilja veta vilken roll Medierådet, före detta Våldsskildringsrådet, spelar. Min uppfattning när jag har följt utvecklingen under senare år är att det bara blir värre och värre. Barn matas med våld, övergrepp och sex under i stort sett dygnets alla timmar. Det är ungefär som om de inte behöver någon annan spis än detta. Jag skulle vilja veta vad Våldsskildringsrådets, eller Medierådets, arbete lett till när det ändå ser ut som det gör i dag.

Anf. 80 Chatrine Pålsson (Kd)
Fru talman! Jag vill också börja med att tacka Lars-Ivar Ericson för en bra interpellation. När jag såg den tänkte jag på vad en person som jag inte kommer ihåg namnet på sade, nämligen: Var tid har sin blinda fläck. Jag funderar ibland på alla de möjligheter som våra barn har att se förfärliga scener. Som vuxen blir jag skrämd när jag tittar in i datorn på detta. Man skulle kanske ägna sig ännu mer åt att se vad det verkligen är. Det kommer rapporter och vittnesbörd från unga människor som har begått våldsbrott. De säger att de inte vet om det är på allvar, i datorn eller på våldsfilm. Då är det klart att det är en oerhört allvarlig företeelse som jag tycker att vi är tvungna att ta till oss på största allvar. Vi vet också att alltfler barn mår psykiskt dåligt. Det är väl inte kartlagt varför det är så, och man söker också hjälp lite oftare. Men allt som våra barn utsätts för i denna värld är oerhört kämpigt. Det är väl inte heller någon hemlighet att Kristdemokraterna gärna talar om en familjepolitik som ger mer tid för barnen. När vi hör att föräldrar talar tre eller fem minuter per dag med sina barn är det angeläget att man tar bort hinder så att föräldrarna får mer tid för sina barn. Jag vill ställa en annan fråga till statsrådet som har en helt annan dimension. Den handlar om när barn utsätts för strålning. När det gäller mobiltelefoner har man diskuterat att barn under 15 år helst inte ska utsättas för sådan strålning eftersom barns hjärnor är mer känsliga än vuxnas. När man då vet att barn sitter så många timmar framför datorn blir det sammantaget väldigt mycket påverkan av strålning. Jag undrar om Morgan Johansson har kunskaper om detta och om han tycker att det verkar vara ett vettigt förslag att också informera om den totala strålningsrisken för våra barn?

Anf. 81 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Det kommer att bli lite underligt i den här debatten. Här debatterar jag med tre borgerliga politiker. Men det finns nog en fara för att jag kommer att framstå som den mest liberala i dessa frågor. Jag menar nämligen att den ordning som vi i dag har är ganska bra och väl avvägd. Lars-Ivar Ericson har lyft fram två delar i sin interpellation. Den ena är spelens innehåll och våldsskildringen i fråga om dem. Och där har vi en lagstiftning som lyfter fram den olaga våldsskildringen och som kriminaliserar den. Och som jag nämnde i mitt interpellationssvar pågår det faktiskt redan en process i ett fall. Den andra delen gäller information till föräldrarna om just vilka gränser som finns och om vilka åldersrekommendationer som ska finnas. I fråga om detta redogjorde jag också i mitt interpellationssvar för hur Medierådet nu arbetar med det och också för hur man inom branschen jobbar med detta. Den andra delen som Lars-Ivar Ericson snuddar vid är om barn spelar för mycket, alltså om de sitter för mycket inne och tittar på tv och spelar dataspel. Det kan säkert vara så att de gör det och att det möjligen skulle kunna leda till att överviktsproblematiken förvärras. Samtidigt vet vi i och för sig att den stora boven när det gäller övervikt faktiskt är kosten. Det handlar mindre om att man rör sig för litet och mer om att man äter fel. Jag föreställer mig att det är därför som ingen har kunnat etablera något samband just mellan att spela dataspel och att bli tjock. Detta samband är inte klarlagt. Däremot finns det faktiskt ett samband mellan att spela dataspel och att öka sin reaktionsförmåga och att få en bättre spatial förmåga, alltså begrepp om rummet. Den här frågan är alltså inte så enkel. Chatrine Pålsson säger att var tid har sin blinda fläck. Var tid har också sin indikator, var tid har sin jazzdans, och var tid har alltid sina företeelser som vuxenvärlden blir upprörd över och som man slår ned på. Jag är ganska säker på att den ordning som vi har i dag, nämligen en ordning som bygger på att man kan slå ned på de fall där våldsskildringarna blir utdragna och där det finns risk att de kan skada, faktiskt är ganska väl avvägd. Därför vill jag göra er besvikna på den punkten. Med den kunskap som vi har i dag tänker jag inte ta några ytterligare initiativ. Folkhälsoinstitutet lägger fram en studie under den här månaden. Vi får se vad man kommer fram till i den. Men man kanske också ska notera att den undersökning som jag föreställer mig att interpellationen delvis bygger på, nämligen den som har kallats Fair Plays och som lyfter fram att det var väldigt många som spelade väldigt länge, var gjord bara som en enkätundersökning i samband med att projektet Flicka var ute och reste i landet och har egentligen inte något som helst vetenskapligt värde och är inte representativ för 11-16-åringar. Därför kan man inte heller dra några för långtgående slutsatser av den.

Anf. 82 Lars-Ivar Ericson (C)
Fru talman! Det var 2 142 11-16-åringar som deltog i Fair Plays undersökning. Den visade att var fjärde spelar varje dag, att 6 % spelar mer än fem timmar per dag sju dagar i veckan, att 77 % känner någon som spelar för mycket, att 23 % har försökt att sluta spela men inte lyckats och att 20 % blir rastlösa och irriterade när de inte har kunnat spela. Sedan vill jag ta upp ministerns svar om hur åldersmärkningen fungerar i praktiken. Nr 6 av tidningen Konsumentmakt 2004 gjorde en undersökning bland fem leksaksbutiker i Skandinaviens största leksakskedja som kallas BR-Leksaker. Den undersökningen visar att butikerna säljer spel med åldersmärkningen 16+ och 18+. Detta sker trots att affärernas huvudsakliga målgrupp är barn i åldern 0-10 år. Och de våldsamma spelen finns bland barnspelen. Den undersökningen visar också att personalen har dåliga kunskaper om PEGI-märkningen, alltså den märkning som anger lämplighet med avseende på innehåll, till exempel våld, droger och sex. I vissa av butikerna visste personalen inte ens vad PEGI-märkningen innebär. Och i ett fall tipsade personalen om ett 16-årsspel som lämplig present till en 12-åring. Återförsäljarna verkar inte ta åldersrekommendationen på allvar. Jag undrar därför om ministern kan tänka sig lagstiftning ifall åldersmärkningen inte efterlevs i butikerna. Ministern säger att det inte finns något samband mellan dataspel och övervikt. Men det finns en del amerikanska undersökningar där man tar upp riskerna. Spelar man dataspel för mycket tappar man tidsperspektivet. Man kan inte längre skilja mellan dag och natt. Skolarbetet blir lidande. Också sambandet mellan sömnbrist och fetma har granskats. Man har kommit fram till att barn och ungdomar som spelar dataspel på tider när de egentligen borde sova löper förhöjd risk att bli just överviktiga. En av anledningarna tros vara att det hormon i kroppen som begränsar aptiten och som får oss att känna oss mätta minskar med minskad sömn. Därför kan fetma och benskörhet bli konsekvenser av för mycket spelande. Jag vill också ta upp en annan fara som jag fått information om från professor Martin Ingvar. Han hade en artikel i Bristidningen nr 4 år 2004. Där framkom att han oroades av barnens läsvanor. Han skriver: Läsandet är till sin natur ett långsamt medium som ger utrymme för fantasi medan det utövas. Men snabba medier som tv och framför allt dataspel belastar hjärnans in- och utkanaler så hårt att de inte ger något som helst utrymme för abstrakt tänkande vid sidan av. För att återgå till detta med våldet har vi också Grand Theft Auto San Andreas som marknadsförs på följande sätt: brutalt men kul, djupt omoraliskt och grymt våldsamt. Det handlar om att som biltjuv samla poäng genom att mörda, stjäla och köra över fotgängare. Jag tycker att det här är ett exempel på marknadsföringsargument som borde förbjudas.

Anf. 83 Solveig Hellquist (Fp)
Fru talman! Först vill jag tala om för statsrådet att jag är liberal och värnar yttrandefriheten. Jag har inte krävt några lagstiftningsförslag, men jag tror att man kan vara uppfinningsrik och hitta motaktiviteter för de här barnen. Framför allt tänker jag på de barn i otrygga sociala miljöer som i princip har dataspelande som den enda sysselsättningen. Det gäller att kunna erbjuda dem fritidsaktiviteter. Vi vet ju att det är en ganska stor utslagning när det gäller just fritidsaktiviteter, i alla fall bland de fattigare barnen. Jag ska avslutningsvis ställa en fråga till statsrådet om något som jag har funderat en hel del på. Hitintills har jag aldrig fått ett vettigt svar av någon, så nu är jag spänd på att få höra vad statsrådet säger. När det gäller filmer, videor och dataspel säger man: Nej, det är ingen fara. Barn kan skilja på dikt och verklighet. Det här spelar inte någon roll. Inte minst i denna kammare har reklamens inverkan diskuterats väldigt mycket. Vi talar om förbud mot alkoholreklam, mot reklam med sexistiskt innehåll och mot reklam riktad till barn. Vad vi ser i medierna är att man är beredd att betala ganska mycket för bara några sekunders reklam därför att man vet att människor påverkas av den. Men skulle det inte få enorma konsekvenser om barn spelade dessa dataspel 30 timmar i veckan? Av vilken anledning skulle de inte bli påverkade av det?

Anf. 84 Chatrine Pålsson (Kd)
Fru talman! Egentligen har varken jag eller Kristdemokraterna under de år som gått tänkt att man ska behöva lagstifta om dataspel. Det som gör att jag engagerar mig i frågan är att jag inser att det här är ett stort problem. Det finns olika sätt att föreslå - olika sätt att begränsa problemet. Jag blir lite bekymrad om statsrådet inte har något enda förslag så att vi kommer åt det här stora problemet med barnen. Vi har ju hört om siffror i sammanhanget. Jag tror att det här bara ökar mer och mer om vi inte ser till att på något sätt skärpa reglerna. Ett sätt är kontroll av hur detta med åldersgränsen uppfylls. Det finns säkert också andra viktiga sätt. Jag tror att information till föräldrarna är synnerligen angeläget inom området. Det här är en folkhälsofråga av stora mått. Det handlar ju om våra barn. På nytt vill jag fråga om statsrådet inte har tid till förfogande för att svara på frågan om den strålningsrisk som finns. Den sammantagna strålningsrisken kan vara farlig för barns hjärnor. Jag skulle vilja fråga om det inte finns några regler internationellt på området eller om vi ska diskutera frågan och tillsätta en form av utredning. Hitintills har det ju bara, åtminstone som jag har hört, gällt mobiltelefoner. Där har det varit olika forskningsresultat som inte riktigt stämt överens. Ibland har man sagt att det inte är någon skillnad, men man har ändå landat i att vara lite försiktig när det gäller våra barn.

Anf. 85 Morgan Johansson (S)
Fru talman! När det gäller strålningsrisken tycker jag att Chatrine Pålsson kan återkomma till frågan i en särskild debatt. Å andra sidan ska vi komma ihåg att många av oss sitter dagligen, timme efter timme, framför datorn. Själv gjorde jag det kanske mer när jag var ledamot av denna kammare. Då satt jag faktiskt i många timmar om dagen framför datorn, liksom jag gjorde när jag jobbade som journalist. Det är väldigt många som varenda dag gör det i sitt arbete. Från strålningssynpunkt kan jag inte se någon skillnad mellan det och att sitta hemma med dataspel. Är det godkänt för arbete borde det från strålningssynpunkt rimligen vara godkänt också för nöjen. När det gäller huvudfrågan är jag lite förundrad. Min ingång här är att det är föräldrarna som har det huvudsakliga ansvaret både när det gäller att övervaka vilka spel deras barn spelar och, naturligtvis, när det gäller att se till att leka med sina barn och prata med dem, att ta med sina barn på utflykter eller att intressera dem för idrott eller för någonting annat. Där någonstans måste man börja. Ni börjar debatten från det andra hållet, nämligen med frågan om vad staten, samhället, kan göra och hur vi kan reglera, sätta upp förbud och pilla i sådant som i många fall faktiskt rör rent familjära angelägenheter - vad man leker med, om man leker med en bil eller om man leker med en dator. Således har vi nog lite olika ingångar här. Jag kan mycket väl tänka mig att det inte fungerar bra i alla sammanhang, till exempel när det gäller affärer som säljer de här produkterna. Säkert är det så att det ibland fallerar, brister, där. Men att, som Lars-Ivar Ericson säger, produkten säljs i leksaksaffären och det därför inte fungerar tycker jag inte bär. Det är faktiskt vuxna som köper - man kan ändå ha gränsen att det är vuxna som köper dataspelen. Det behövs säkert mer information om åldersrekommendation och sådant. Det är precis det som Våldsskildringsrådet, eller Medierådet som det numera heter, tillsammans med branschen arbetar med. Sedan har vi den andra delen, det vill säga sådant som är olagligt. Skildringar av våld som är olagliga ska beivras i de vanliga formerna. Dessutom vet vi att en process är på väg fram som kommer att bli praxisbildande. Vidare har vi frågan om barn blir påverkade av dataspel. Ja, det tror jag att de blir - precis som man påverkas av allting annat. Reklamen har vi nämnt. Vi ska komma ihåg att den kommersiella påverkan, reklampåverkan, går ut på att få någon att göra något, det vill säga att få någon att handla någonting. Det är ju vad hela reklamen går ut på. Där kopplar man till det här med livsstil och sådant. I fallet med dataspel kan jag tänka mig att man också påverkas. Men jag tror inte att den påverkan är av riktigt så hög grad som i reklamsituationer. Det är i vart fall inte ett så stort problem att vi bör lagreglera det ytterligare, utöver vad som redan i dag gäller för olaga våldsskildringar.

Anf. 86 Lars-Ivar Ericson (C)
Fru talman! Jag konstaterar att ministerkollegan Berit Andnor har en annan syn. Hon kan tänka sig att lagstifta, om åldersmärkningen inte efterlevs i affärerna. Första gången jag blev medveten om hur dataspel kan få våldsamma konsekvenser var i början av 90-talet då två unga kvinnor mördades i en sydsvensk stad. Mördaren var en ung man som ägnade en stor del av fritiden åt att spela dataspel med våldsinslag och titta på våldsfilmer. Vi kan läsa om detta i boken Den leende mördaren . Det är inte bara våldet man reagerar mot, utan det är kvinnosynen och de stereotypa könsrollerna. Spelvärlden består mest av vita karaktärer, och de underrepresenterade etniska minoriteterna avbildas stereotypt. Äldre är underrepresenterade och ofta förlöjligade. Datorer rätt och lagom använda är naturligtvis instrument som barn och ungdomar absolut ska behärska. Vi får acceptera att dataspel är en påtaglig del av barns och ungdomars vardag. Men vad vi inte kan acceptera är de negativa följderna av detta. Det var avsikten att genom den här interpellationen få samtala med ministern om detta. Jag får tacka för samtalet och uttrycka en önskan om kraftfulla åtgärder så att vi kan värna om folkhälsan även på detta område. För oss i Centerpartiet är det självklart att barn ska röra på sig, och vi har vid åtskilliga tillfällen påpekat vikten av att inrätta flera näridrottsplatser. Medierådet har gett ut en broschyr om detta. Jag visade den för min hustru, som är lärare, och hon sade att den är jättebra. Se till att den kommer ut till skolorna i Sverige. Jag undrar om ministern är beredd att ta ett sådant initiativ.

Anf. 87 Morgan Johansson (S)
Fru talman! Jag kan höra med Medierådet hur de jobbar för att sprida den broschyren. Men jag menar att det är precis på det sättet man ska arbeta både gentemot föräldrar och gentemot skolor för att informera om de åldersrekommendationer som finns. Jag vill också tacka för en intressant diskussion, även om positionerna kanske blev något oväntade. Jag vill som en avrundning säga att min uppfattning är att det i grund och botten är föräldrarna som har ansvaret för att se till att barnen rör på sig och också för att bevaka vad de tittar på. Det gäller både om de är ute på Internet och när de spelar dataspel. Jag tycker att det är det man ska ha som utgångspunkt. Generell välfärd bygger på principen att när familjen är svag måste samhället vara starkt. Det innebär att det måste finnas ett stöd för dem som inte har ett grundläggande familjestöd och det skydd som det innebär. Då måste samhället backa upp. Det är därför som vi har en generell välfärdspolitik när det gäller idrottsorganisationer, näridrottsplatser och annat som ska stimulera till fysisk aktivitet och också när det gäller gymnastiklektioner i skolorna etcetera. Samhället har också till uppgift att informera om riskerna i en del fall och om vilka åldersrekommendationer som finns för varje spel. Det är en ren konsumentupplysning till en förälder som kanske ska köpa ett spel till sitt barn i julklapp. Där kan vi säkert bli bättre. Därför ska jag gärna se hur Medierådet kommer att arbeta med detta framöver. Tack för debatten!

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.