Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Dagsaktuell landinformation och avvisning till failed states

Interpellation 2009/10:85 av Ceballos, Bodil (mp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2009-11-02
Anmäld
2009-11-02
Besvarad
2009-11-10
Sista svarsdatum
2009-11-16

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 2 november

Interpellation

2009/10:85 Dagsaktuell landinformation och avvisning till failed states

av Bodil Ceballos (mp)

till statsrådet Tobias Billström (m)

I dagarna har åtta burundier avvisats till Burundi. Flera står på tur. Det enda livstecken som i skrivande stund kommit från dem var att de möttes av ett stort antal poliser och att de försökte slå sig igenom för att komma ut från flygplatsen. Om någon av dem lyckades är ytterst oklart. Jag lämnade tidigare in en fråga om utvisningar till failed states. I svaret på min skriftliga fråga 2009/10:49 anser statsrådet Tobias Billström att han inte behöver genomföra någon åtgärd av det slag jag aktualiserat i min fråga. Jag undrade om statsrådet, i till exempel regleringsbrevet till Migrationsverket, kunde förtydliga vikten av att verket vid sina bedömningar särskilt uppmärksammar riskerna med att skicka människor tillbaka till svaga eller failed states.

Det görs en rankning av stater av The Fund for Peace som utgår ifrån tolv olika faktorer, bland annat staters förmåga att skydda sina medborgare, upprätthålla de mänskliga rättigheterna och bibehålla en stadig ekonomi. Sverige ligger på plats 175 av 177 endast slagen av Finland och Norge. Ett antal av de länder som Sverige skickar tillbaka flyktingar till återfinns bland de topp tio rankade failed states, till exempel Afghanistan och Irak. Burundi ligger på 24:e plats. Enligt rankningen är brotten mot de mänskliga rättigheterna omfattande i Burundi och många människor har flytt till grannländer. De motståndare till regimen i Burundi som Sverige nu skickar tillbaka utsätts för stor fara.

På första plats på rankningen ligger Somalia, detta för andra året i rad. Statsrådet Tobias Billström menar, i svaret på min fråga, att Migrationsverket ska få ledning av hur begreppet inre väpnad konflikt ska tolkas av de avgöranden från Migrationsöverdomstolen som kom den 6 oktober 2009 rörande tre somalier. Dessa menar han ger vägledning i de situationer då det saknas en fungerande myndighetsstruktur i ett land. I Kommentar från rättschefen med anledning av Migrationsöverdomstolens domar om väpnad konflikt, meddelad den 6 oktober 2009 skriver rättschefen under rubriken Inledning att ”förevarande kommentar tar främst sikte på Migrationsverkets fortsatta handläggning och beslutsfattande i ärenden rörande asylsökande från Somalia. När det gäller bedömningen av frågan om inre väpnad konflikt i andra länder pågår ett arbete med att ta fram underlag för analys och ställningstagande.” Enligt min mening skulle det inte skada om statsrådet i exempelvis regleringsbrevet ber Migrationsverket att vara extra uppmärksamma på riskerna med att avvisa människor till länder som ligger högt på rankningen. Trots att en ny definition av begreppet väpnad konflikt har meddelats kan det ta ett tag innan handläggare vet hur denna ska tillämpas. Som framgår av kommentaren från rättschefen pågår ett arbete med att ta fram underlag för analys och ställningstagande när det gäller bedömningen av frågan om inre väpnad konflikt i andra länder. Situationen i ett land kan förändras fort och väpnade konflikter kan upphöra. Detta behöver naturligtvis inte innebära att landet är säkert. Den rankning som tagits fram av The Fund for Peace kan fungera som kompletterande landinformation.

Praxis hos Migrationsverket verkar vara att tolka både lagar och prejudikat på snävast möjliga sätt, vilket drabbar många sökande oerhört negativt. Mitt förslag att statsrådet i regleringsbrevet till Migrationsverket förtydligar att verket i bedömningar särskilt ska uppmärksamma riskerna med att skicka människor tillbaka till svaga eller failed states står därför kvar.

En annan anledning som statsrådet framför som grund för att inte vidta några åtgärder är det faktum att det i en asylprocess alltid görs en bedömning av de risker ett återvändande medför i det enskilda fallet. Detta är i grunden bra men det har visat sig i ett antal utlänningsärenden att den landinformation som legat till grund för ett beslut inte varit tillräcklig. Detta är en uppenbar brist. I SOU 2009:56, som statsrådet Tobias Billström hänvisar till i sitt svar, kommer utredaren själv fram till att arbetet med landinformation bör förbättras. I ett flertal utlänningsärenden använder sig Migrationsverket av gammal eller knapphändig landinformation. Bland annat i prövningen av ett av de ärenden som ligger till grund för ett av Somaliafallen från den 6 oktober 2009, mål 10715923. Migrationsverket gör i det fallet inte ens en ny prövning av huruvida en väpnad konflikt pågår i landet utan hänvisar till ett tidigare beslut som fastställt att det inte råder väpnad konflikt i Mogadishu. Migrationsöverdomstolen konstaterar vid prövningen av samma mål att situationen i landet vid den aktuella tidpunkten för prövningen ska vara utgångspunkt och poängterar att situationen i landet är föränderlig. I den kommentar från rättschefen som jag hänvisade till tidigare visar det sig att även han hänvisar till sex månader gammal landinformation då en bedömning ska göras av möjligheten till inre flykt för en person från Somalia – detta trots att kommentaren är skriven efter avgörandena från Migrationsöverdomstolen. Det finner jag vara en märklig ordning.

Ytterligare ett argument för att inte vidta några åtgärder som statsrådet pekar på i sitt svar är det faktum att enligt SOU 2009:56 Den nya migrationsprocessen har den nya instans- och processordningen i huvudsak fungerat väl. Det är för mig ofattbart att utredaren kommer fram till det, dels på grund av den statistik han presenterar i utredningen och dels på grund av de många förslag han i SOU:n ger till att utredningar bör tillsättas eller reglerna ses över. Vidare anser jag inte att det räcker att konstatera att den nya instans- och processordningen i huvudsak fungerat väl och bortse från att utredaren inte tagit upp väsentliga problem med lagstiftningen. Det gäller exempelvis möjligheten för den sökande att överklaga beslut om verkställighetshinder enligt 12 kap. 18 § utlänningslagen samt att det inte är möjligt för den sökande att åberopa verkställighetshinder på grund av tidigare anförda förvärrade omständigheter. Ett land som Sverige bör inte nöja sig med att vår migrationsprocess i huvudsak fungerar väl. Vi bör kunna ställa krav på att ha en human, väl informerad och väl fungerande instans- och processordning i migrationsmål. Det är trots allt denna instans- och processordning som fattar livsavgörande beslut för ett stort antal människor.

Asylpolitiken har två ben, dels asylprövningen i det land den asylsökande flytt till och dels möjligheten till återvändande vid ett eventuellt avslag. Huvudprincipen är att hemstaten ska skydda sina egna medborgare. Vi vet av erfarenhet att det inte alltid fungerar. Indexeringen av failed states bygger, som tidigare nämnts, på tolv faktorer. De stater som återfinns högst upp på listan ligger där av en anledning. De kan inte garantera säkerheten för sina medborgare. Sverige måste ta ett större ansvar för de människor som vi tvingar lämna landet. Det går inte längre att gömma sig bakom återvändandeavtal eller liknande garantier när vi har sett bevis på att dessa inte fungerar för att garantera människors säkerhet. Sverige bör ta ett ansvar för de människor vi utvisar till stater som inte kan garantera deras säkerhet.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Avser statsrådet att ta initiativ till att myndigheterna alltid ska använda dagsaktuell landinformation?

Avser statsrådet att ta initiativ till ett svenskt uppföljningsansvar vid utvisningar?

Avser statsrådet att ta initiativ till att uppmärksamma Migrationsverket på riskerna med att skicka tillbaka människor till svaga eller failed states?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:85, Dagsaktuell landinformation och avvisning till failed states

Interpellationsdebatt 2009/10:85

Webb-tv: Dagsaktuell landinformation och avvisning till failed states

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Tobias Billström (M)
Anf. 67 Tobias Billström (M)
Fru talman! Bodil Ceballos har frågat mig om jag avser att ta initiativ i tre olika avseenden: att myndigheterna alltid ska använda dagsaktuell landinformation, att det ska finnas ett svenskt uppföljningsansvar vid utvisningar och att Migrationsverket ska uppmärksammas på riskerna med att skicka tillbaka människor till svaga stater eller failed states. Jag har den 13 oktober besvarat fråga 2008/09:49 av Bodil Ceballos om utvisningar till failed states. Jag har samma uppfattning nu som jag då framförde. De risker som kan finnas vid ett återvändande bedöms givetvis alltid under asylprocessen. Det sker oavsett till vilken stat återvändandet äger rum. Om de risker som den sökande anser sig vara utsatt för kommer från annat håll än staten i hemlandet tar Migrationsverket och domstolarna ställning till om denna stat har förmåga och vilja att skydda den enskilde. Utredningen av omständigheterna i det enskilda fallet ska i princip vara uttömmande redan när beslut fattas i första instans. Den sökande har dessutom bistånd av ett offentligt biträde, vilket ökar förutsättningarna för att utredningen blir fullödig, till exempel vad gäller landinformationen. Det finns vidare alltid möjlighet att överklaga ett beslut till domstol. Skulle förstainstansen, som Bodil Ceballos anser, tolka lagar och prejudikat för snävt eller fatta beslut på inaktuell landinformation ger instans- och processordningen alltså en god korrigeringsmöjlighet i varje enskilt fall. Jag vill framhålla att ett omfattande förändringsarbete med landinformationen skett på Migrationsverket sedan den nuvarande instans- och processordningen infördes, med bland annat öppen tillgänglighet av huvuddelen av sådant material på myndighetens hemsida Lifos. Migrationsverket fortsätter att arbeta med kvalitetsförbättringar och utveckling av landinformationen. Lifos är emellertid inte den enda källan för landinformation. Som framgår av vad jag nyss sagt är bedömningen av riskerna vid ett återvändande en central fråga i asylprocessen. Den omständigheten att alla stater är folkrättsligt förpliktade att till exempel respektera de mänskliga rättigheterna för bland annat sina egna medborgare saknar betydelse för beslutet, om staten i fråga inte har möjlighet eller saknar vilja att ta sitt ansvar. Frågan om vad som händer efter att en person som sökt asyl i Sverige återvänt är intressant. Sådan information kan naturligtvis bidra till landinformationen och därigenom underlaget för beslut i asylärenden i framtiden. Det finns dock avgörande skäl mot att en stat genom egna organ skulle följa upp hur situationen utvecklar sig i sådana avseenden som personen lyft fram i sin tidigare, men avslagna asylansökan. Det kan till exempel vara till men för den enskilde. En helt annan sak är om frivilligorganisationer gör sådana insatser. Jag kan då nämna att regeringen medfinansierar ett projekt som Svenska Röda Korset i samarbete med systerorganisationer bedriver för återvändande till Irak, Serbien och Kosovo. Ett av delmålen i detta projekt avser just uppföljning av de återvändandes generella situation. Detta ser jag som ett värdefullt arbete och jag hoppas att Bodil Ceballos kan instämma i detta. Mot denna bakgrund ser jag inte anledning till något initiativ i de avseenden Bodil Ceballos lyft fram.
Bodil Ceballos (Mp)
Anf. 68 Bodil Ceballos (Mp)
Fru talman! Jag tackar för svaret. Det låter som rena Bullerbyn när migrationsministern förklarar hur bra det fungerar i Sverige. Så skulle vi vilja att det fungerade, men det känns mer som teori än praktik. Ministern säger till exempel att Migrationsverket och domstolen vid prövning tar ställning om den mottagande staten har förmåga och vilja att skydda den enskilde vid ett återvändande. Att staten är skyldig att skydda sina egna medborgare, men kanske inte vill eller kan saknar betydelse för prövningen, enligt svaret. Hur kommer det sig då att vi utvisar människor till länder som uppenbarligen inte kan garantera säkerheten? Hur kommer det sig att Migrationsverkets generaldirektör, tvärt emot ministerns svar på min tidigare fråga, säger att Somaliadomen om intern väpnad konflikt bara gäller Mogadishu? Det fick vi höra häromdagen. Migrationsministern säger också att de asylsökande har bistånd av ett offentligt biträde som kan se till att landinformationen blir fullödig. Då undrar jag varför en asylsökande från Uzbekistan jag träffade i går inte efter ett helt år i Sverige fått veta att han har rätt till advokat. Jag undrar också varför advokaterna, enligt uppgift, får betalt för bara åtta timmar per asylärende oberoende av om de har lagt ned mycket mer tid på att söka oberoende och aktuell landinformation. Migrationsministern menar också att det är intressant att veta vad som har hänt en person som återvänt, eftersom sådan information kan bidra till landinformationen och också för beslut i asylärenden. Jag kan berätta för migrationsministern vad som hände med några av de burundier som jag nämner i min interpellation. Två män och en kvinna har flytt vidare till Rwanda och får just nu hjälp av en frivilligorganisation där. En kvinna finns vid Tanzanias gräns. Två är borta. Det var sex personer som tidigt en morgon, bundna till händer och fötter och med midjebälten, utvisades med ett chartrat plan. Flygresan tog 22 timmar. De fick ingen mat, bara vatten av märket Evian med bästföredatum september 2008. Väl framme möttes de av ett stort polisuppbåd. Polisuppbådet berodde eventuellt på att svenska myndigheter inte hade talat om att de skulle komma till flygplatsen. Enligt vissa uppgifter tog man planet för ett fiendeplan. Det kanske bara var tur att varken flyktingarna eller den svenska polisen blev nedskjutna. Jag har ställt en fråga om detta till justitieministern. Den har ändå hamnat på migrationsministerns bord. Jag hoppas att jag får svar snarast. Enligt en källa fick den svenska polisen muta den burundiska för att burundierna skulle få stanna, eller om det var för att den svenska gruppen skulle få resa vidare till Nairobi. Jag vet inte vilket. Det kan ju inte vara meningen att svenska poliser ska behöva muta andra poliser för att lämna kvar flyktingar. Jag hoppas att jag får klarhet i vad som verkligen hände vid utvisningen och vid landningen. I går fick jag reda på att den svenska polisen nu också har rätt att tvångsutvisa iranier på samma sätt, trots att vi vet hur det ser ut i Iran. I morgon avrättas en politiskt aktiv man vid namn Ehsan Fatahiyan i Iran. Sverige brukar ju protestera mot dödsstraff, men till Iran kan vi tydligen utvisa iranier som kan riskera dödsstraff. Det jag undrar allra mest över är: Vem är det som bestämmer att människor får utvisas under de här kränkande formerna? Det är i alla fall inte vi i riksdagen. Vi har inte fattat några sådana beslut. Har regeringen gjort det? Har Migrationsverket gjort det? Är det polisen som gör det? Är det Frontex som gör det? Vem fattar sådana beslut? Det skulle jag vilja att migrationsministern talar om för mig. Ministern talar om frivilligorganisationer som ska sköta uppföljningen. Det tycker jag är bra. Det viktiga är att någon följer upp vad som händer. Jag kommer att säga mer om det i mitt nästa inlägg.
Tobias Billström (M)
Anf. 69 Tobias Billström (M)
Fru talman! Det vore bra om interpellanten höll sig till det som interpellationen handlar om. Inget av det som tas upp i orationerna om vad som kan ha hänt och vad Bodil Ceballos har hört är vad interpellationen handlar om. Bodil Ceballos har frågat mig om jag tänker ta initiativ i tre avseenden, nämligen att myndigheterna alltid ska använda dagsaktuell landinformation, att det ska finnas ett svenskt uppföljningsansvar vid utvisningar och att Migrationsverket ska uppmärksammas på riskerna med att skicka tillbaka människor till svaga stater eller failed states. Nu vill Bodil Ceballos diskutera hela systemet för utvisningar och avvisningar. Det är nog föremål för en helt annan interpellation. När det gäller frågan om rättspraxis för bedömningen av de här ärendena upprepar jag vad jag har sagt tidigare i många interpellationsdebatter och i svaren på många skriftliga frågor som har växlats mellan Bodil Ceballos och mig, nämligen att det inte är regeringens ansvar att föra fram en uppfattning om hur rättspraxis bör utformas. Det gäller även frågan om vilket underlag som krävs för att avgöra asylansökningar. Den ordning som numera gäller för asylärenden innebär att säkerställandet av en rättssäker prövning av asylansökningar genom överklaganden kan ske till domstol. Regeringen har inte rollen att ge vägledning om hur asylärenden ska prövas. Bodil Ceballos undrar över riksdagens roll. I sitt betänkande över propositionen som låg till grund för riksdagsbeslutet om den nya ordningen bedömde socialförsäkringsutskottet att den i hög grad uppfyller de krav som bör ställas. Bodil Ceballos har i sin interpellation hävdat en massa saker när det gäller användandet av regleringsbrevet. Jag vill klargöra att regeringen inte använder regleringsbrevet för att påverka och detaljstyra handläggningen av ärenden i myndigheter. Regeringens påverkan av myndigheter och myndigheters rättstillämpning sker i form av skrivande av propositioner och i förarbeten till lagar. Det är inte heller lämpligt att detaljreglera hur Migrationsverket ska organisera och använda landinformation. Det vore dumt. Det är inte politiker som ska avgöra det i detalj. Det ska kompetent fackpersonal göra. Myndigheterna ska själva utveckla och kvalitetssäkra arbetet med landinformation utifrån behov och erfarenheter. Det är ett arbete som pågår. Jag har inte heller någon annan uppfattning än generaldirektören i den här frågan apropå det som Bodil Ceballos tog upp. Advokatarvodena styrs av normal tariff. Inte heller en advokat i ett brottmål eller i ett civilmål kan yrka på mer än det belopp som är uppställt. Jag ser inte riktigt de problem som Bodil Ceballos ser i de här frågorna. Vad jag ser är att det inte finns något som är så bra att det inte kan bli bättre. Därför funderar regeringen just nu över de besked som vi fick från den utvärderingsutredning som har granskat den nya instans- och processordningen. Den slår med all önskvärd tydlighet fast - när slutbetänkandet kom i juni - att riksdagen har fått det som man beställde 2006. Bodil Ceballos sade: Vi tyckte inte detta, vi önskade inte detta och vi ville inte detta 2006. Vi måste i det här sammanhanget tolkas som Miljöpartiet. Vid det tillfället hade ni ju möjlighet att lägga fram andra tankegångar. Utredaren har i alla fall med all önskvärd tydlighet slagit fast att riksdagen har fått det man har beställt. Men det finns inget som är så bra att det inte kan bli bättre. De tankar och idéer som Utvärderingsutredningen har fått fram ska regeringen nu naturligtvis fortsätta att fundera på för att se om det finns andra åtgärder som behöver vidtas för att förbättra en redan god och väl fungerande ordning för att pröva asylärenden.
Bodil Ceballos (Mp)
Anf. 70 Bodil Ceballos (Mp)
Fru talman! Om jag har gått ifrån ämnet, vilket jag naturligtvis har gjort, beror det på att jag är så oerhört upprörd över det som jag har fått veta under de senaste dagarna. Jag har vid många tillfällen pratat om att Sverige måste ha ett uppföljningsansvar och att vi inte bara kan lämna människor på andra sidan gränsen och sedan säga att det inte är vårt ansvar. Migrationsministern brukar ge mig svaret: Vårt ansvar upphör vid gränsen. Men i detta fall vet vi att människor har skickats tillbaka. Man har inte kontaktat vare sig UNHCR eller Röda Korset, de frivilligorganisationer som ministern brukar tala om i sådana här sammanhang. Om UNHCR eller Röda Korset hade fått reda på i förväg att burundierna skulle komma hade kanske också mottagandet blivit ett helt annat. De kanske hade fått hjälp redan i Burundi. Nu finns minst tre av dem i Rwanda, och de försöker ta sig till UNHCR eller Röda Korset där i stället. Detta är inte en lämplig ordning, utan Sverige har naturligtvis ett ansvar även för de människor som man skickar tillbaka. Jag tycker det. Jag tycker inte att det är fel om det är frivilligorganisationerna som får det uppdraget av oss. Det är inte fel. Huvudsaken är att någon tar ett ansvar och att vi inte bara lämnar folk vind för våg utan ett öre på fickan som det har varit i detta fall. En av dem hade pengar med sig för att han hade fått dem från asylkommittén i Gästrikland. Som migrationsministern vet har vi aktiva asylkommittéer i norra delen av landet i alla fall, och vi brukar också bry oss om dem som har kommit till oss och kämpa för att få ha dem kvar. Det vet ministern. Det har vi pratat om många gånger tidigare. Asylkommittén i Gästrikland har hela tiden fått veta vad som händer med en av dem som skickades ut - en man som bodde i Söderhamn. På så sätt har jag också så småningom fått redan på allt som händer. Det är klart att jag blir oerhört upprörd när jag får höra talas om hur dessa människor sitter med handfängsel, fotfängsel, midjebälten och allt vad det heter och att de inte får någon mat på 22 timmar och sedan möts av ett jättepolisuppbåd på flygplatsen. Det är klart att jag är upprörd över det, och jag hoppas verkligen att ministern grundligt sätter sig in i vad det var som egentligen hände. Jag har fått detta från olika källor. (TREDJE VICE TALMANNEN: Nu börjar detta gå långt från ämnet.) Fru talman! Ursäkta, men då återgår jag till detta med advokaterna. Det är ett problem att många av de advokater som jobbar med frågan faktiskt inte upplever att de får betalt för sitt arbete utan att arbetet tar mycket längre tid än de åtta timmar som de får betalt för. Men ministern säger att alla får en advokat. Men hur kan det då komma sig att en person har varit här i ett år utan att få vetskap om att han har möjlighet att ha en advokat? Det tycker jag är mycket märkligt. Ministern talade också om generaldirektören och tolkningen av Somaliadomen. Generaldirektören sade häromdagen i socialförsäkringsutskottet till oss att Somaliadomen bara gäller för Mogadishu. Det var mycket märkligt, tyckte många av oss, därför att vi uppfattade det som att det skulle kunna vara en öppning för att också se till problem i vissa andra länder, till exempel Afghanistan. Somaliadomen och tolkningen av intern väpnad konflikt där borde också kunna användas när det gäller andra områden än i Mogadishu.
Tobias Billström (M)
Anf. 71 Tobias Billström (M)
Fru talman! Först och främst kan jag inte debattera eller kommentera enskilda ärenden här i kammaren. Det finns ingen möjlighet att göra detta. Det vet Bodil Ceballos om, för det är inte första gången som vi har diskussioner kring enskilda ärenden. Jag tror att det måste vara minst tionde gången under denna mandatperiod som Bodil Ceballos kommer till kammaren och lyfter fram ett enskilt ärende och vill att jag ska kommentera det. Det fungerar inte på det viset. Jag är ledsen, men om hon vill ha kunskap och information i dessa frågor får hon välja andra kanaler än att interpellera statsråd. När det sedan gäller uppföljningsansvaret måste ett avvisningsbeslut och dess verkställighet vara väl underbyggt. Det anser regeringen. Om det vid ett återvändande finns risker för den enskilde av det slag som utlänningslagen pekar på ska avvisning inte ske. Därmed finns det ingen anledning att tala om ett uppföljningsansvar. I mellanstatliga relationer är det dessutom ingen given sak att göra uppföljningar av detta slag. Sådan verksamhet kan uppfattas som en inblandning i hemlandets inre angelägenheter, särskilt i de stater där det främst kunde vara intressant att göra uppföljningar. Uppföljningar från svenska myndigheter ligger inte heller i den enskildes intresse. Vi kan rikta hemlandsmyndigheternas uppmärksamhet mot en återvändande person som tidigare inte varit föremål för intresse, vilket kan ha varit anledning till att man fick avslag på sin asylansökan, och därmed skapa en risksituation för den enskilde som inte fanns tidigare. Det hindrar inte att frivilligorganisationer arbetar med uppföljning av de återvändandes generella situation. Regeringen har medverkat till finansieringen av ett projekt som Svenska Röda Korset bedriver i Irak, Serbien och Kosovo för att främja den sociala reintegreringen efter återvändandet från Sverige. Vad beträffar advokater som har synpunkter på den ekonomiska ersättningen tror jag nog att Bodil Ceballos är väl medveten om att detta är en evig fråga. Advokater tycker alltid att de får för lite betalt för det arbete som de utför, och det spelar ingen roll om det är asylärenden eller om det är andra ärenden. Det tror jag att vi alltid kommer att behöva diskutera. Information om att man har rätt till ett biträde ska naturligtvis ges från början. Sker inte det förutsätter jag att berörda myndigheter ser över rutinerna och ser till att så sker. Det ska naturligtvis alltid vara så att man får det om det är nödvändigt. Men det är en helt annan diskussion. Om man är här under mycket kort tid och redan efter ett par veckor kan få ett besked som är positivt, då finns det naturligtvis inte någon större anledning att utse en advokat med åtföljande höga kostnader. Det tycker jag är viktigt att poängtera. Avslutningsvis i denna del tror jag att grundproblemet nog framstår som ganska tydligt, i varje fall för mig efter många interpellationsdebatter med Bodil Ceballos, nämligen att Bodil Ceballos alltid kommer att vilja att människor i alla sammanhang ska få lov att stanna här. Det kommer aldrig att finnas någon som Bodil Ceballos tycker inte har rätt att få stanna i Sverige. Detta är lite grann problemet. Jag tycker att man i så fall ska vara ärlig och säga att man i grund och botten inte tror på den reglerade invandringen utan att man i stället vill ha fri invandring, att man inte vill ha någon asylprövning utan att det är enklare att i så fall låta alla människor som kommer till Sverige stämplas in som tillhörande här. Problemet är bara att en majoritet i den svenska riksdagen över alla partigränser, hittills i varje fall, inte har ställt upp på den politiken. Medborgarna där ute, de svenska väljarna, har i val efter val röstat fram politiker som i den här kammaren har beslutat att vi ska ha ett regelverk som gör att människor prövas huruvida de får lov att stanna i Sverige eller inte. Vi förväntar oss också att människor respekterar de fattade avslagsbesluten och lämnar Sverige om de får ett negativt besked.
Bodil Ceballos (Mp)
Anf. 72 Bodil Ceballos (Mp)
Fru talman! Migrationsministern försöker tala om vad jag tycker. Jag tycker att vi ska ha möjligheter till legal invandring i vårt land, och vi ska ha en bra, human och generös flyktingpolitik, asylrätt och arbetskraftsinvandring. Självklart finns det regler som talar om hur det ska ske. Men vi ska inte ha en asylrätt som är så strikt som den är i dag att nästan ingen får stanna. Så var det inte förut. Orden i Genèvekonventionen har inte ändrats. Men för 20 år sedan fick många stanna i Sverige som aldrig skulle ha fått stanna i dag. Det har naturligtvis skett en förändring i praxis utan att själva ordalydelsen i konventionen har förändrats, och det är det som jag vänder mig mot. Sedan ska det finnas lagliga vägar att komma till Sverige för att arbeta, som anhörig etcetera. Men asylrätten får vi inte tumma på. Något annat har jag inte påstått. Det som jag har pratat om en del här under kvällen just därför att jag är så upprörd över det som händer är just kränkande utvisningar. Jag frågade: Vem är det som har ansvaret för att man kan bete sig på detta sätt mot människor? Det handlar faktiskt inte om brottslingar. Det handlar om väldigt trasiga människor som fruktar för ett återvändande. Vem har ansvaret för att man faktiskt kan bete sig så här mot människor som ska utvisas? Det skulle jag vilja veta. Migrationsministern sade i ett av inläggen här att ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. Men jag hoppas att han tar till sig en del av den kritik som jag och andra har när det gäller hur lagen i dag tolkas. Vi vill ju att det ska bli bättre. Jag tror att även migrationsministern egentligen vill att vi ska ha en bra lag och att den ska tolkas i enlighet med folkrätten, inte på något annat sätt. Jag vill i alla fall tacka för den här debatten!
Tobias Billström (M)
Anf. 73 Tobias Billström (M)
Fru talman! Till interpellanten vill jag säga att även jag tackar för debatten, som jag tycker har varit intressant och viktig. Jag har ingen annan uppfattning om det är så att Bodil Ceballos tycker att vi ska ha en legal väl fungerande och reglerad invandring till Sverige med många vägar för den som vill komma hit och samtidigt en väl fungerande asylrätt. I så fall är vi alltså överens, men då måste vi också vara överens om vad som händer med dem som får avslag. Jag vänder mig lite mot och kan inte låta bli att kommentera synpunkten att nästan ingen får lov att stanna. Nu tar väl Bodil Ceballos ändå i väldigt mycket. År 2007 fick Sverige ta emot 60 procent av de asylansökningar som irakier lämnade in till Europeiska unionen. Av dessa 60 procent asylsökande fick 70 procent lov att stanna. Att nästan ingen får lov att stanna i Sverige är alltså inte korrekt. Jag måste återge vad UNHCR:s högkommissarie António Guterres sade vid sitt senaste besök när jag hade presskonferens med honom och han fick en fråga om hur han såg på att UNHCR och Sverige inte alltid är överens och om vad han tyckte om den svenska asylpolitiken. I princip ordagrant sade han: Om jag ska kritisera de länder som jag inte tycker följer de kriterier som vi har ställt upp får jag kritisera i stort sett alla andra stater innan jag slutligen kommer till Sverige. Om det är ord från den person som anförtrotts ansvaret för UNHCR sover i varje fall jag ganska gott på nätterna. Jag vet inte hur det är med Bodil Ceballos, men min uppfattning i ansvarsfrågor är att den som får avslag på sin asylansökan ska lämna Sverige. Det ska ske värdigt, humant och med respekt för de mänskliga rättigheterna. Det är fullt möjligt att genomföra återvändandet på det viset. Det åvilar polisen att se till att detta fungerar. Min uppfattning är att skillnaden ibland går mellan oss som tycker att människor ska återvända och dem som inte ställer upp på den enkla principen.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.