Byggstart för Norrbotniabanan

Interpellation 2010/11:9 av Sjöstedt, Jonas (V)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-10-12
Anmäld
2010-10-12
Besvarad
2010-10-21
Sista svarsdatum
2010-10-26

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 12 oktober

Interpellation

2010/11:9 Byggstart för Norrbotniabanan

av Jonas Sjöstedt (V)

till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Byggandet av en kustjärnväg Umeå–Skellefteå–Piteå–Luleå är en central investering för övre Norrland och för hela Sverige. I dag är Norra stambanan genom övre Norrland hårt belastad med gods, och en ny godsjärnväg skulle ge näringslivet möjligheter att expandera och få säkrare och snabbare transporter. Norrbotniabanan skulle också ge en möjlighet att föra gods från lastbil till järnväg. Miljövinsterna med banan är betydande. Till det kommer att en kustjärnväg skulle ge övre Norrland snabba, miljövänliga och pålitliga persontransporter.

Genom bygget av Norrbotniabanan kan den nyligen invigda Botniabanan utvecklas till sin fulla potential både vad gäller gods- och persontransporter. Norrbotniabanan finns med som en prioriterad investering i den rödgröna infrastrukturplanen.

Under valrörelsen lovade ett flertal företrädare för Alliansen att bygget av Norrbotniabanan kommer att påbörjas under denna mandatperiod även om Alliansen vann valet. Även Folkpartiets Jan Björklund utlovade, vid ett besök i Skellefteå, byggstart för Norrbotniabanan vid en borgerlig valseger.

Med bakgrund av ovanstående vill jag fråga:

1. Avser statsrådet att verka för att byggnation av Norrbotniabanan påbörjas?

2. Avser statsrådet att lämna förslag till vilka etapper av Norrbotniabanan som bör byggas först?

3. Avser statsrådet att presentera ett förslag till hur byggandet av Norrbotniabanan ska finansieras?

Debatt

(16 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2010/11:9, Byggstart för Norrbotniabanan

Interpellationsdebatt 2010/11:9

Webb-tv: Byggstart för Norrbotniabanan

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 23 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Då byter vi bana, och nu handlar det om Norrbotniabanan. Jonas Sjöstedt har frågat mig vad jag avser att göra för att verka för att byggnationen av Norrbotniabanan påbörjas, vilka etapper som bör byggas först och slutligen om jag avser att presentera ett förslag till hur byggandet av Norrbotniabanan ska finansieras. Banverket - det som nu är Trafikverket - föreslog inte Norrbotniabanan i sitt förslag till nationell plan för perioden 2010-2021. Regeringen har inte heller haft anledning att ifrågasätta myndighetens bedömning. Norrbotniabanan ingår således inte i den gällande planen för utvecklingen av transportinfrastruktur perioden 2010-2021. Däremot har Trafikverket nu fått i uppdrag av regeringen att pröva förutsättningarna för att finna en finansieringslösning för delsträckan Piteå-Skellefteå i samarbete med regioner och näringslivsintressenter.

Anf. 24 Jonas Sjöstedt (V)
Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret, men jag vill också säga att svaret är fluffigt. I praktiken skulle det kunna sammanfattas med tre bokstäver, n-e-j, det vill säga nej, det blir ingen Norrbotniabana med en borgerlig regering. Man måste inse banans strategiska betydelse för hela norra Sveriges utveckling. Det handlar om att ge övre Norrland moderna kommunikationer. Det handlar om att ge övre Norrland en möjlighet att konkurrera på någorlunda lika villkor som andra delar av Sverige. Med Norrbotniabanan skulle vi få det som krävs för vår tillverkningsindustri, nämligen moderna godstransporter. Vi skulle få möjlighet att öka investeringarna och öka produktionen. I dag är godtransporterna beroende av Norra stambanan, som är gammal, delvis sliten, enkelspårig och har problem med kapaciteten. Det innebär att det tar längre tid att transportera godset, och det blir större kostnader. Det här är en avgörande fråga för näringslivets utveckling. Norrbotniabanan skulle ge ett lyft för moderna persontransporter längs Norrlandskusten. Det skulle innebära att Botniabanan kan utvecklas med hjälp av mer trafik till sin fulla potential, det vill säga den redan byggda och invigda sträckan till Umeå. Det skulle innebära stora fördelar för klimatet när lastbilstransporter kan föras över från väg till järnväg, och det skulle öka sysselsättningen i norra Sverige på både kort och lång sikt. Om detta råder stor enighet i övre Norrland. Men den regering vi har i dag satsar på storstäderna. Den lägger en mycket stor del av sina infrastrukturinvesteringar framför allt i Stockholmsområdet och mycket lite i de nordliga länen. Man satsar mer på väg och mindre på järnväg. Kostnaden för Förbifart Stockholm, tre mil motorväg, motsvarar i runda tal vad det skulle kosta att bygga kustjärnvägen i hela övre Norrland. Men det är viktigare att bygga de tre milen motorväg i Stockholm än att satsa på utvecklingen i Norrbotten och Västerbotten. Det säger något om hur denna regering prioriterar. Hade vi haft en rödgrön regering hade banan börjat byggas denna mandatperiod. Det var ett vallöfte från vår sida, och vi hade hållit det vallöftet. Nu blir det ingenting. Problemet för Alliansen är att en rad av Alliansens företrädare i debatten har förespeglat väljarna att banan kommer att byggas även efter en borgerlig valseger. Man har utfärdat ett vallöfte. I valdebatt efter valdebatt har man förespeglat väljarna att om det blir en borgerlig valseger kommer Norrbotniabanan: Det spelar ingen roll vilken regering vi får i framtiden - Norrbotniabanan kommer likväl. Det gäller inte bara starka regionala företrädare i Norr- och Västerbotten. Det gäller även vice statsminister Jan Björklund, som vid besök i Skellefteå i valrörelsen lovade väljarna att Norrbotniabanan kommer om det blir en borgerlig regering. Det är refererat i tidningen Norra Västerbotten. Jag menar att det handlar om ett löftessvek. Det handlar om att man har lovat väljarna någonting som man nu inte vill hålla när valdagen väl har varit. Jag skulle vilja fråga ministern: Vad säger ni i dag till de väljare som röstade på något av Alliansens partier i övertygelsen om att det skulle innebära att Norrbotniabanan ska börja byggas? De är i dag i grunden lurade när det gäller bygget av Norrbotniabanan. Jag har också en andra fråga. I debatten refereras det ofta från allianspartiernas sida till att det finns en post för övriga investeringar i infrastrukturplanen som jag tror är på 13 miljarder kronor. Det har sagts att dessa pengar skulle kunna användas för att åtminstone medfinansiera eller helt finansiera bygget av Norrbotniabanan. Jag frågar därför ministern om det är regeringens avsikt.

Anf. 25 Siv Holma (V)
Fru talman! Jag börjar med att instämma i Jonas Sjöstedts anförande. Det finns en avgörande skillnad mellan Vänsterpartiet och alliansregeringen i dessa frågor, och det är att vi anser att det är statens ansvar att säkerställa infrastrukturen, att den är utbyggd, fungerar och finns i hela landet, så att näringsliv och människor har tillgång till fungerande och miljöanpassade kommunikationer. Fungerande kommunikationer är en förutsättning för landets och regioners överlevnad. Mer och fler transporter på järnväg medför minskad miljöpåverkan samtidigt som människor och gods ges ökad möjlighet till miljöriktiga transporter. Det är därför det är så viktigt att staten fortsätter med att långsiktigt bygga ut infrastrukturer, med siktet inställt på att utveckla både östvästliga och nordsydliga järnvägskorridorer. Det är så avgörande och viktiga framtidsinvesteringar att de inte får villkoras med finansieringslösningar där näringsliv, kommuner och landsting måste betala för att järnvägsinvesteringarna ska förverkligas. Fru talman! Den moderatledda alliansregeringen har inte med Norrbotniabanan, vilket är mycket märkligt, precis som Jonas Sjöstedt sade, med tanke på att så många företrädare från allianspartierna både före och under valrörelsen utlovade en byggnation under en borgerlig regering. Min fråga är då: På vilket sätt kommer den nya infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärd, en genuin Stockholmsmoderat, att visa att alliansregeringen inte bara gynnar Stockholm? Borde inte statsrådet lyssna, om inte på oss rödgröna, åtminstone på allianspartiernas företrädare som kommer från norra delen av landet? Fru talman! Jag kommer från Malmfälten, och i årtionden har gruvornas vinster använts till nödvändiga infrastruktursatsningar i Stockholm. Vinster från skogen och Vattenfall har använts till att bygga landets välstånd. Och jag är stolt över att komma från en så närande del av landet. Jag är också fullständigt säker på att majoriteten, för att inte säga alla norrbottningar och västerbottningar, delar uppfattningen att det nu är dags för staten att vända på strömmen av investeringspengar till norra Sverige. Och visst måste väl infrastrukturministern instämma i att det är ineffektivt att låta infrastrukturinvesteringar enbart tillfredsställa Stockholms behov, som till exempel Förbifart Stockholm som kostar 27 miljarder - precis så mycket som skulle behövas för att få vår bana till stånd. Fru talman! Norrbotniabanan är en tänkt kustnära järnväg mellan Umeå och Luleå och är en naturlig förlängning av Ostkustbanan och Botniabanan. Banan ansluter också Malmbanan, Stambanan, Haparandabanan och det finska järnvägsnätet. Den nya kustjärnvägen kommer att kunna binda ihop Sverige med Finland och nordvästra Ryssland. Det är viktigt, mot bakgrund av de enorma råvarutillgångar som finns inom Barentsområdet. Statsrådet hänvisar till att Banverket inte föreslog att Norrbotniabanan skulle ingå i den nationella planen. Men läser man Trafikverkets hemsida i dag talar hela dess sätt att motivera Norrbotniabanan för motsatsen till att inte stödja Norrbotniabanans tillkomst.

Anf. 26 Sven-Erik Bucht (S)
Fru talman! Detta är mitt jungfrutal, och jag ska börja med att gratulera statsrådet till utnämningen. Det är säkert ett fantastiskt roligt uppdrag, och det är viktigt. Infrastrukturfrågor är ju avgörande för vårt land och vårt lands välfärd. Det är en viktig fråga som Jonas Sjöstedt har tagit upp. Jag tänkte tala lite grann utifrån ett internationellt perspektiv. När vi pratar om Norrbotniabanan kanske vi ofta lägger den som en nationell fråga eller till och med, tyvärr, många gånger som en regional fråga. Norrbotniabanan är en oerhört viktig del i infrastruktursystemet uppe i Barentsområdet. I det området finns det enorma råvaror och naturtillgångar: den norska gasen, oljan, fisken och vattenkraften, den svenska skogen, malmen och vattenkraften, liksom i norra Finland, för att inte tala om nordvästra Ryssland som har 40-50 gånger så mycket gas och olja som Snövitfältet i Norge. Att kunna tillgodogöra sig dessa enorma tillgångar är inte en Norrbottenssak, inte ens en Sverigesak, utan det är en europeisk sak. Här ligger Europas kornbod, och det krävs att vi har en infrastruktur för att kunna tillgodogöra oss dessa tillgångar. Det är inte så konstigt - man flyttar till och med städer i dag. Man flyttar Kiruna, och man flyttar Malmberget. Man öppnar nya gruvor. Det kommer att krävas infrastruktur för att vi ska kunna tillgodogöra oss det här. 90 procent av den totala järnmalmsproduktionen i Europa kommer från Sverige och i huvudsak från Norrbotten. Den infrastruktur som vi i dag har byggdes upp för det. Stambanan byggdes upp under 1890-talet och Malmbanan i början av 1900-talet. Det krävs åtgärder för att vi ska kunna bygga vidare på välståndet i vårt land, och där är infrastrukturen oerhört viktig. Jag skulle vilja ge en eloge till den förra infrastrukturministern, Åsa Torstensson, som tog ett mycket lovvärt initiativ och samlade elva infrastrukturministrar uppe i Haparanda i juli tillsammans med en stor kinesisk delegation. Där förde man fram dessa frågor och diskuterade en nordlig korridor. Ni kanske inte känner till det, men det finns en stad i detta land som är närmast Kina, och den heter Haparanda. Järnvägen där går faktiskt ända till Shanghai. Den finns där, så det är inte något problem. Vi har en järnväg som heter Haparandabanan som blir färdig i början av 2012, och sedan har vi en felande länk. Det är den felande länken som vi måste åtgärda, och vi måste se Norrbotniabanan som en stor del i infrastruktursystemet uppe i Barentsområdet till gagn för Sverige och till gagn för Europa. Jag skulle också vilja passa på att bjuda infrastrukturministern till Haparanda på ett besök så att vi kan titta på de möjligheter som finns österut och blicka vidare. Välkommen upp, ministern! Välkommen givetvis också till invigningen av Haparandabanan!

Anf. 27 Krister Hammarbergh (M)
Fru talman! Jag ska först ta tillfället i akt att återigen hälsa min kollega från Norrbotten, Sven-Erik Bucht, välkommen till Sveriges riksdag. Gratulerar till jungfrutalet! Jag tror att det är viktigt att vi som norrbottningar, som tror på den här banan, lämnar perspektiv. Vi som tror på banan seriöst vill se den på riktigt. Vi vill se nyttan av den som ett järnvägsgodsstråk och inte se den bara som ett ämne för partipolitiskt käbbel. De perspektiv jag vill lämna är lite grann desamma som Sven-Erik Buchts. Vi får inte diskutera Norrbotniabanan ur ett perspektiv som handlar om regional rättvisa. Det finns tyvärr en ovana i Sveriges riksdag att i en poängjakt skriva motioner om det ena vägstråket efter det andra - det är områden som vi inte ens beslutar över. I praktiken innebär det ingenting. Vi gör banan en otjänst genom att föra diskussionen på det sättet. Vi ska föra diskussionen precis som Sven-Erik gjorde senast. Det är så vi gör i Norrbotten. Den här banan behövs ur ett nationellt och internationellt perspektiv. Jag tror att ett av de stora genombrotten var just konferensen, som Sven-Erik Bucht nämnde, i våras i Haparanda. Banan har ett internationellt perspektiv. Det är det första. Det andra när det gäller infrastruktur tycker jag också är väldigt viktigt. Det måste vara ordning och reda. Precis som det måste vara ordning och reda i ekonomin måste det vara ordning och reda när man jobbar med infrastruktur. Det har varit många olika besked om hur den här banan skulle finansieras, inte minst från Socialdemokraterna under valrörelsen. Partisekreteraren kommer till Norrbotten. Han meddelar snabbt: Det här är inga problem. Vi plockar lite pengar ur Riksgälden, så är det snabbt fixat. Vem kan inte finansiera vallöften genom att göra på sådant sätt? Och så hamnar landet i en situation som Storbritanniens eller Frankrikes. Men likaväl som vi ska ha ordning och reda i den offentliga ekonomin måste det vara ordning och reda när det gäller ekonomi, tidsplaner och kalkyler i fråga om infrastruktur. Där finns det en hel del erfarenheter. Då ska jag inte nämna Hallandsåsen, utan det räcker med att vi pratar om just det vi ska förlänga, Botniabanan. Jag tror att vi måste ha respekt för den komplexitet som den här typen av investeringar har, både när det gäller förseningar, vilket är ett faktum när det gäller Botniabanan, och när det gäller fördyringar, vilket är ett faktum när det gäller Botniabanan. Dessutom kan vi konstatera att man har så bråttom att tågen nu är inställda. Det behövs alltså en mer seriös prägel när det gäller infrastruktur. Se till att det blir ordning och reda! Annars trängs andra projekt ut. Det måste bli ett slut på glädjekalkylerna. Jag vill lämna ett perspektiv till. Det sägs att ingenting händer. Ja, men snälla nån, i veckan har det pågått samrådsmöten i Luleå kommun kring byarna om hur järnvägen ska dras. Det är väl ett tecken på att någonting händer. Det handlar om ordning och reda. För har man inga planer och har man inte klart för sig var järnvägen ska dras kan man inte heller bygga någon järnväg. Vad som är viktigt nu är väl att Piteå och Luleå kommuner ser till att snabbt genomföra ett planarbete men också att de gör det på ett sådant sätt att man inte orsakar onödiga fördyringar, för då kommer det att ta längre tid. Det blir svårare att hitta en finansiering. Jag tror att det är oerhört viktigt och faktiskt en av de viktigaste delarna för att vi ska undvika onödiga överklaganden, förseningar och fördyringar. Jag tror på den här banan. Men jag har respekt för komplexiteten. Jag har också respekt för i vilket perspektiv banan ska finnas, utifrån det totala infrastrukturbehovet. Banan är inte till för norrbottningarna. Den är till för Sverige och Europa.

Anf. 28 Helena Lindahl (C)
Fru talman! Det här är också mitt jungfrutal. Jag känner mig både hedrad och tacksam över att få stå här i dag. Sedan måste jag säga att det är väldigt trevligt att träffa infrastrukturministern. Jag önskar dig lycka till i ditt nya uppdrag. Det är också väldigt trevligt att få debattera med Jonas Sjöstedt och andra kompisar från Norr- och Västerbotten, även om vi inte alltid är överens om alla åtgärder. Jag vill precis som Sven-Erik Bucht lyfta fram det internationella perspektivet när det gäller byggandet av Norrbotniabanan. Jag är glad över att du lyfte fram det. Jag är kanske lite förvånad över att Jonas Sjöstedt inte gjorde det, med tanke på att Jonas Sjöstedt suttit i EU-parlamentet. Norr- och Västerbotten svarar nämligen för nästan 20 procent av Sveriges skogsproduktion. Ungefär 90 procent av all järnmalm i Europa kommer från Norrbotten, och 10 av 15 gruvor finns i Norr- och Västerbotten, vilket är helt fantastiskt. Ibland glömmer man bort vilka enorma mängder som basindustrin producerar när det gäller skogs- och gruvbranschen. Det här svarar för väldigt stora värden i svensk ekonomi. Jag skulle också vilja lyfta fram att det finns ett vidareförädlingsperspektiv inom skogs- och gruvnäringen. I andra delar av Sverige och i andra delar av Europa förädlas ju de här produkterna från skogs- och gruvnäringen, vilket ger ett stort ekonomiskt tillskott till andra delar av landet och till EU. Det är också ett argument för att den här banan måste byggas. Precis som många har nämnt tidigare riskerar i dag stora värden att gå förlorade därför att den stambana som finns i Norr- och Västerbotten inte har full kapacitet för de godsmängder som ska transporteras. Det innebär att stora värden riskerar att gå förlorade. Jag tycker att det är viktigt att lyfta fram just det här perspektivet, det internationella intresset för de råvaror som finns i norra Norrland. Då är det viktigt att sätta Sverige i ett större sammanhang. Som ett bevis på det här har Centerpartiet och alliansregeringen lyft upp Norrbotniabanan på listan för svenska projekt som prioriteras ur ett EU-perspektiv. Det kommer i sin tur att kunna ge möjlighet till medfinansiering om kommissionen beslutar sig för det här. Det är alltså på gång. En 30-procentig medfinansiering när det gäller projektering är inte heller fy skam. Sedan vill jag också passa på att lyfta fram Haparandadeklarationen. Representanter från Östersjöregionen och från Kina och dåvarande infrastrukturminister Åsa Torstensson träffades, och man skrev under en deklaration om nödvändigheten av en sammanhållen östvästlig järnvägskorridor. 90 procent av EU:s totala tillväxt när det gäller just skogsrelaterade produkter kommer från Barentsregionen. Det är klart att det också har en avgörande betydelse för hela Europas tillväxt. Här fyller en sammanhållen bottnisk korridor en viktig funktion. De här 26 milen, som fattas mellan Umeå och Luleå, kommer också att kunna bidra till en stor sammanhållen tillväxt i Europa, i Norden och även så småningom i fråga om Kina och Ryssland. Jag skulle vilja säga så här: Jonas Sjöstedt! Jag betvivlar inte din viljeinriktning. Du och jag har debatterat frågan om Norrbotniabanan tidigare. Betvivla inte heller Centerpartiet och alliansregeringen och företrädarna för allianspartierna från Norr- och Västerbotten! Vi jobbar med den här frågan, och vi kommer att fortsätta att jobba med frågan. Men jag kan känna att vi inte är riktigt överens om hur finansieringen ska gå till.

Anf. 29 Edward Riedl (M)
Fru talman! Först vill jag tacka ministern för ett bra och tydligt svar. Jag vill också rikta ett tack till Jonas Sjöstedt som tar upp en fråga som givetvis är viktig för oss i norra Sverige, men det är också en mycket viktig fråga för Sverige. Norrbotniabanan kommer i framtiden att underlätta transporter som kanske är både miljövänligare och snabbare än i dag. Som många talare tidigare har varit inne på finns en stor del av de närande tillgångarna faktiskt i den här delen av landet. De behöver transporteras, och därför behöver vi goda kommunikationer. Fru talman! När det gäller Norrbotniabanans betydelse för svensk ekonomi är jag och Jonas Sjöstedt säkerligen helt överens. Däremot kan det vara värt att höja ett varnande finger när vänsterpartister plockar fram spenderbyxorna, framför allt när det sker i en valrörelse. Man ska kanske också påminna dem som lyssnar på debatten om hur det var när alliansregeringen vann valet 2006 och Åsa Torstensson tog över de här frågorna om infrastrukturen. Då fanns det ett stort svart hål när det gällde ekonomin. Det fanns utställda löften för över 100 miljarder, ofinansierat, in i framtiden. Det var kopplat till ett stort eftersatt underhåll av både vägar och järnvägar. Jag kan bara konstatera att det till de här områdena har kommit mycket pengar under de fyra år som har gått. Med det paket på 500 miljarder som lades fram av regeringen den förra mandatperioden har vi goda förutsättningar att klara mycket av det som behöver göras för att rusta upp både vägar och järnvägar. Jag vill också påminna om att Trafikverket har ett uppdrag att hitta en finansieringslösning för Norrbotniabanan. Det är väldigt lätt att vara populistisk och säga att vi ska låna av Riksgälden, men jag skulle vilja varna för det när det gäller den här typen av frågor. Krister Hammarbergh från Norrbotten tog upp att andra länder har prövat metoden att lova ofinansierat. Det kommer surt efter på många andra områden när man gör på det sättet. Nu har vi i Norrland en hemläxa att göra. Det är så jag tolkar det som finns i detta. Vi måste hjälpa till att bidra med en bra regional medfinansiering. Då kommer det här att komma till stånd, och jag, Jonas och många med oss kommer att kunna åka på den här järnvägen. Framför allt kommer vi att kunna transportera viktiga råvaror från norr till söder, för det är det den ska vara till för.

Anf. 30 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Låt oss få det avklarat på en gång, och jag vänder mig till Siv Holma: Jag må ha 08 i telefonnumret, men jag är vald som minister för hela landet. Jag tror ändå att jag har med mig en del av känslan, inte minst för att jag har suttit i riksdagen tidigare och också varit ordförande i miljö- och jordbruksutskottet. Jag har också varit på besök uppe i Haparanda - och jag tackar Sven-Erik Bucht för inbjudan till Haparanda - och sett vad det faktiskt innebär, vad det betyder och vad som händer, framför allt om man drar cirkeln runt Haparanda lite större och ser var vi hamnar någonstans och hur många människor som finns runt omkring. Det är klart att jag inte är obekant med detta. Jag tycker dock att det känns lite tråkigt, fru talman, att man ska behöva ställa så stora projekt mot varandra. Skulle vi inte ha Förbifart Stockholm skulle vi också få en huvudstadsregion som kollapsar, och det är jag inte beredd att medverka till. Låt oss återgå till Norrbotniabanan, som egentligen är Jonas Sjöstedts fråga, och fokusera lite grann på den. Om man tänker på sträckan mellan Umeå och Luleå, för det är där vi har diskussionerna, får jag uppfattningen att Jonas Sjöstedt säger att det inte händer någonting. Gör det inte? Det pågår just nu järnvägsutredningar i sex olika steg. Börjar man från början med Umeå och tittar söderut ser vi hur vi börjar knyta ihop Norrlandskustens städer, för det är klart att det är viktigt för regionförstoringar över huvud taget. Vi håller precis på att rusta upp Ådalsbanan, något som har varit försenat och som det inte har funnits pengar till tidigare. Vi hakar på med Botniabanan som precis har blivit invigd, förvisso med vissa inkörningsproblem. Sedan är tanken att vi nu under hösten ska ha en järnvägsutredning klar gällande sträckan mellan Umeå och Robertsfors. Vi har när det gäller sträckan Robertsfors-Skellefteå ett redan fattat beslut i järnvägsutredning. Vi har utredningar klara för sträckan Skellefteå-Piteå, och vi har järnvägsutredningar klara under hösten mellan Piteå fram till Gäddvik för att sedan under hösten vara klara fram till Luleå. Hakar vi på vidare upp börjar vi närma oss Sven-Erik Buchts hemtrakter med Haparandabanan, och mellan Boden och Haparanda har vi det som nu rustas upp. Det ska även byggas nya spår mellan Kalix och Haparanda. Men det händer ingenting, säger Jonas Sjöstedt. Jag tycker att det händer rätt mycket, men det som är det finurliga och som jag tog upp i mitt inledande svar är att det uppdrag som nu har getts att särskilt titta på sträckan mellan Skellefteå och Piteå faktiskt är extra intressant, för det stämmer precis som Jonas Sjöstedt sade: Det är ett problem för tung godstrafik framför allt på sträckorna där det är mycket backar och det är tungt med godset. Ser man på områdena kring Älvsbyn är det klart att det är en stor sårbarhet för företagen. När det gäller verksamheter som Boliden som har invigt sin nya gruva är det klart att det finns ett behov, men det finns också ett intresse av att vara med, och det är därför man säger att man ska titta gemensamt med regionen och med näringslivet. Finns nu inte pengarna med i infrastrukturpropositionen finns det ändå ett genuint intresse, och då är det också logiskt att man börjar med att titta på den del av Norrbotniabanan som kanske har den mest lönsamma sträckningen, och då har vi kommit ytterligare en bit på väg. Det kan inte nog sägas, men det är klart jag är medveten om att 60 procent av godstransporterna körs i de norra delarna av landet. Om vi för tillbaka resonemanget till vad det handlar om och vad man kan göra, så visst, det är mycket som inte har hänt, men en del är faktiskt också på gång. Och jag kommer gärna till Haparanda - möjligtvis tidigare än 2012 när Haparandabanan ska invigas.

Anf. 31 Jonas Sjöstedt (V)
Fru talman! Jag tackar mina meddebattörer och ministern för inläggen. Jag vill understryka att jag instämmer i allt det som har sagts om banans internationella betydelse. Vi lever i en tid när ekonomierna länkas till varandra i hela Nordkalotten, och i det ligger vår framtid och våra utvecklingsmöjligheter. Jag tror att det var Krister Hammarbergh från Moderaterna som sade att han inte ville göra det här till en partiskiljande fråga. Det kan jag förstå att Krister Hammarbergh inte vill. Vinner De rödgröna blir det en järnväg; vinner Alliansen blir det ingen järnväg, och det är klart att det är lite tråkigt att prata om det om man tillhör Alliansen i norra Sverige. Det här handlar i grunden om klimat och miljö. I dag dundrar långtradarna från Finland och Norge fram längs E4:an. I dag finns det inga vettiga persontransporter på järnväg i hela den övre halvan av Sverige, kan man säga om man ska vara lite rakt på sak. Vi har en enorm tillväxtpotential i vår industri i norra Sverige som hämmas av bristande transporter, och ska vi växa på ett hållbart sätt behöver vi den här järnvägen. Det handlar om att ta vårt ansvar för kommande generationer. Då hör vi att den huvudsakliga invändningen är finansieringen. Man säger att i norra Sverige ska företagen vara medfinansiärer, och det finns inga pengar avsatta. Det finns tydligen två principer: en i norra Sverige där företagen ska betala och en i södra Sverige där det statliga ansvaret i huvudsak fortfarande gäller. Jag underkänner den skillnaden mellan norra Sverige och södra Sverige när det gäller investeringar. Det är riktigt att vi har sagt att vi är beredda att låna i Riksgälden för denna avgörande investering. Vi tycker att det är rätt att för lönsamma investeringar, inte minst i tider av hög arbetslöshet och behov av investeringar, låna pengar för att betala i framtiden. Så gjorde vi när vi byggde Botniabanan. Det kan väl inte vara Moderaternas mening att i dag säga att det var ett misstag, för det är i praktiken det ni säger när ni underkänner metoden att bygga med hjälp av att låna i Riksgälden. Då underkänner ni också det sätt med vilket Botniabanan byggdes. I och för sig tror jag att jag minns att Moderaterna var emot bygget av Botniabanan när det begav sig. Alliansregeringen har ju lånat till annat, till exempel för att sänka skatten för de mest välavlönade. Då går det bra att låna pengar men inte till att göra avgörande investeringar som skapar sysselsättning och ökad konkurrenskraft i norra Sverige. Jag misstror på inget sätt de allianspolitiker i norra Sverige som säger att de vill ha den här banan. Jag tror dem. De vill det. Problemet är att de inte har sina partier med sig på nationell nivå. Det har vi på den rödgröna sidan. Vi kommer också att motionera om byggstart under den här perioden, och där finns möjligheten att sluta en allians över blockgränsen för att få fart på Norrbotniabanan. Jag ställde två frågor till ministern som jag gärna skulle vilja återkomma till. Den ena gäller om ni kan tänka er att använda den post för övrigt, de 13 miljarderna, till en investering eller en delfinansiering av Norrbotniabanan. Den andra frågan är: Vad säger ni till de väljare som röstade på er i förvissningen om att den här banan skulle byggas? Jag instämmer också i mycket av det som sagts: Visst är det alldeles utmärkt att utredningsarbetet pågår. Men om banan inte byggs riskerar det att bli förgäves, och det är där den politiska skillnaden går i den här debatten. Krister Hammarbergh sade att vi ska skynda långsamt och att vi ska ha en seriös prägel på debatten. Men det är lite väl långsamt att vänta till 2021 som regeringen gör med att möjliggöra en finansiering av denna helt avgörande investering för utvecklingen av norra Sverige. I detta anförande instämde Siv Holma (V).

Anf. 32 Siv Holma (V)
Fru talman! Jag ska börja med att bemöta några synpunkter på Vänsterpartiet. Dels fick jag höra att vi i Vänsterpartiet är väldigt spendersamma, och därför har resurser till att kunna finansiera. Men vi är ju tre rödgröna partier som har sagt att vi kan både finansiera och starta. Dels får jag ofta höra att när alliansregeringen tog över inför den förra mandatperioden var det så många svarta hål i infrastrukturplanen som hade antagits. Jag vill påminna om att det år 2006 fanns ett överskott på 70 miljarder och om att alliansregeringen har sänkt skatten med närmare 100 miljarder. Allt beror på hur man prioriterar utifrån de pengar som finns. Fru talman! Det är ganska vanligt, för att inte säga det vanligaste, att man lånar till investeringar i sådant som har en väldigt lång livslängd. I botten är jag kommunalekonom. Det grundelement som jag fått lära mig är att det ska betalas genast beträffande driften. Men när man investerar i och bygger någonting lånar man till det därför att det inte är en generation utan flera generationer som ska vara med och betala investeringen. Mycket har sagts här, men en viktig sak är också hur persontransporterna kommer att förkortas, halveras. Det hela ger i det långa loppet väldigt många positiva effekter. Avslutningsvis: Byggstart av Norrbotniabanan under mandatperioden är en viktig framtidsinriktad investering. Precis som Jonas Sjöstedt sagt kommer Vänsterpartiet att skriva en särskild motion om detta. Jag ser fram emot att de debattörer som här uttalat sig positivt ställer sig bakom våra förslag.

Anf. 33 Sven-Erik Bucht (S)
Fru talman! Jag trodde inte att det skulle vara så lätt att i denna sal påverka framtiden som det är. Efter mitt inlägg fick vi ju höra talare efter talare uttrycka en oerhörd stark känsla för vikten av att Norrbotniabanan kommer till. Krister Hammarbergh vill ha ordning och reda och att man ska skynda långsamt. Nu har vi till och med fått en minister som sprungit förbi Krister Hammarbergh. Hon är redan på väg till Haparanda. Jag tror att vi på något sätt ändå kan fixa det här.

Anf. 34 Krister Hammarbergh (M)
Fru talman! Sven-Erik Bucht har sina ljusa stunder. En del i det avseendet är att han faktiskt lyssnar på argument. Efter att under ett års tid ha lyssnat till argumentationen har han tagit den till sig och för den vidare. Det är bra. Det stärker samarbetet. Sedan är det så att vi pratar också lite grann vid sidan om, för även utanför interpellationsdebatter pratar vi moderata riksdagsledamöter och moderata statsråd. Utredningsarbetet kan bli förspillt: Ja, det jag menar med talet om att ha en seriös diskussion om banan är att vi måste börja ha en mer seriös hantering av infrastrukturen. Om vi inte först gjort läxan får vi förseningar och fördyringar, och det blir inga projekt. Jag tror att det är här skiljelinjen går, alltså mellan ett seriöst förhållningssätt till en bana som ska byggas eller bara käbbel. Jag är villig att sluta de allianser som behövs för att saker ska fungera och bli konkreta, men inte med en populist! Jag tror på banan. Jag tror också att det är viktigt att vara ganska tydlig med att de som tänkt sig och som vill använda banan också väldigt tydligt deklarerar att de tänker använda den. Delvis kan jag rikta kritik mot den industri vi har i norra Sverige. Den är inte lika tydlig som den industri som finns i södra Sverige när det gäller att jobba fram olika typer av infrastrukturprojekt. Jag tycker att det finns anledning att ha en mycket tydlig och kraftfull diskussion med SSAB, med skogsindustrin och med andra intressenter. Vi har intressenter på andra sidan gränsen alldeles intill Haparanda - i ett annat land - som också uttalat detta. Att diskutera medfinansiering när det gäller en finsk industri tycker jag är ganska seriöst. Det finns också anledning att göra det. På något sätt gäller det nu att sätta till alla klutar. Det gäller att reda ut det som ska redas ut, att hitta en rimlig finansiering och att vara säker på att de som tänkt använda banan och som säger sig vilja göra det också gör det.

Anf. 35 Helena Lindahl (C)
Fru talman! Jag vet inte om du har läst infrastrukturplanen, Jonas Sjöstedt, men där finns det ett femtiotal projekt med olika typer av delfinansiering så det stämmer inte att det bara är norra Sverige som ska vara med och delfinansiera infrastruktursatsningar. Både Siv Holma och Jonas Sjöstedt pratar om enorma skattesänkningar - som Vänsterpartiet till 90 procent faktiskt varit med och godkänt. Samtidigt bjuder ni över alliansregeringen inom alla politikområden. Därutöver har ni 10 miljarder extra som ni ska plocka fram till Norrbotniabanan. Jag tror att ni är seriösa i er vilja att bygga Norrbotniabanan. Men ni bör också, tycker jag, vara seriösa kring finansieringen. När det gäller Norrbotniabanan är mycket på gång, som många sagt. Regeringen har utsett en förhandlingsman som jobbar tillsammans med regionen och olika företrädare, bland annat Norrbotniabanan AB som har tagit fram en affärsplan och en finansieringsplan. Jag litar på att regeringen tillsammans med regioner och näringsliv i Norrbotten och Västerbotten kommer att hitta en hållbar finansieringslösning. Sven-Erik Bucht, jag hoppas att inte bara infrastrukturministern är inbjuden till Haparanda. Jag skulle också gärna vilja komma dit.

Anf. 36 Edward Riedl (M)
Fru talman! Jonas Sjöstedt berättar vad De rödgröna skulle ha gjort om de hade vunnit valet. Då skulle man ha börjat bygga med en gång. Spadarna står beredda om vi bara får väljarnas förtroende - ungefär så lät det i valrörelsen. Då är det väl värt att komma ihåg att de pengar som utlovades var pengar som man skulle låna. Det var också bara till hälften som man skulle kunna låna. Om man skulle bygga ena delen av rälsen eller om man skulle bygga halva vägen framkom aldrig riktigt klart och tydligt i debatten. Jag vill minnas - Jonas Sjöstedt får rätta mig om jag har fel - att Mona Sahlin vid sitt besök i Västerbotten likt alla andra konstaterade att även en eventuell rödgrön regering, som det tack och lov inte blev, skulle ha varit tvungen att klara det här med regional medfinansiering. Det kan det, som sagt, vara väl värt att påminna om, för så låter det inte riktigt i debatten. Fru talman! Jonas Sjöstedt är orolig över Alliansens väljare i norra Sverige. Men jag kan försäkra honom om att vi inte är oroliga, utan vi känner oss ganska trygga med den politik vi har. Vi känner oss också ganska trygga med det som framgent kommer att hända. Till skillnad från Jonas Sjöstedts tolkning är vår tolkning att vi sökte ett brett mandat men inte för enskilda sakfrågor där vi lovade mer och där vi lovade att övertrumfa allt annat som alla andra kunde tänkas komma med. Vi sökte i stället ett brett förtroende och ett brett mandat för att ta ansvar för Sverige. Däri ligger även det vi här debatterar. Trafikverket har i uppdrag att hitta finansieringslösningar. Det finns tydligt beskrivet att det handlar om det. Jag tackar för debatten här. Återigen, Jonas Sjöstedt: Du har väckt en viktig fråga. Jag önskar att du också deltar i det lokala arbetet. Det är nu vår hemläxa att se till att få till en regional medfinansiering. Där har vi ett arbete att göra.

Anf. 37 Jonas Sjöstedt (V)
Fru talman! Ja, det är riktigt att vi rödgröna utlovade byggstart under innevarande mandatperiod, sannolikt 2014. Precis som påpekats tidigare görs en del planarbete innan spaden sätts i marken. Jag tror att det var en realistisk plan att göra på det sättet. Det Edward Riedl säger i den här debatten är också alldeles sant, nämligen att vi i vår planering öppnar för en möjlig medfinansiering i fråga om banans andra del - efter de 10 miljarder som anslås i den rödgröna infrastrukturplanen. Den stora skillnaden är likväl att vi skulle ha börjat bygga och att vi hade satt av pengar till att börja bygga. Där går skiljelinjen i den här debatten mellan Alliansen och det rödgröna alternativet. Jag skulle vilja skicka med några frågor till ministern utöver de två frågor som jag redan nu väntar att få svar på: När kommer vi att få en rapport från Trafikverket om hur förhandlingarna går när det gäller medfinansiering från den privata sidan? När kommer detta tillbaka till riksdagen? Och är ni beredda att använda statliga pengar för en delfinansiering om det mot förmodan skulle hända något under mandatperioden? I grunden handlar detta om hela Sverige och om man har en politik för hela Sverige eller inte. Vi har det. Vi satsar på infrastrukturen i alla landsändar, inte bara i storstäderna. Vi har också en politik för dem som är arbetslösa - de som i dag inte får någon del av det som till stor del kommer från politiken. Genom denna typ av strategiska infrastrukturinvesteringar sätter vi Sverige i arbete när vi bygger. Vi skapar också förutsättningar för konkurrenskraft och investeringar i framtiden i en region som på många sätt har varit hårt drabbad av arbetslösheten, nämligen Norrbotten och Västerbotten. Det är att ta ansvar för hela Sverige.

Anf. 38 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Det är alltid lätt att fundera på vilka pengar den ena eller den andra sidan har. Det är lika intressant att höra De rödgröna, som var så tvärsäkra på att kunna börja bygga under mandatperioden, vara tvärsäkra på det vi började med, nämligen att förbifarten inte skulle byggas. Men De rödgröna kanske inte är så eniga i just denna fråga, så vi kanske ska lämna den därhän. Jag skulle vilja avsluta med de frågor som Jonas Sjöstedt har levererat under diskussionen. En fråga handlade om de så kallade 13 miljarderna och om de kan användas till någonting, till exempel Norrbotniabanan. Där får vi väl snarare se över vilka pengar som finns och i så fall återkomma till vad de ska användas till. Om det är pottpengar kan jag däremot inte svara på i dag. När det gäller den rapport efter eventuell diskussion med näringslivet som efterfrågas ska diskussionerna precis påbörjas. De är i gång, så låt oss se när de faktiskt blir klara. Kommer man fram till någon lösning är det dock ganska naturligt att det också återkommer i rätt del för att beslut ska fattas i rätt form. Vad säger jag då till dem som röstat på oss? Det är en ganska berättigad fråga. Jag skulle kunna säga: Grattis, ni har återigen fått en regering som har ordning och reda i finanserna! Skämt åsido - för att få saker och ting att fungera är det faktiskt en förutsättning att ha ordning och reda i ekonomin. Jag skulle vilja avrunda med det hela denna diskussion handlar om, nämligen hur vi knyter ihop sträckan mellan Umeå och Luleå och vad som är viktigt. Glöm inte bort att det ändå händer en hel del! Utredningarna är en viktig förutsättning; det tror jag att vi har kommit överens om. När det gäller just sträckan Skellefteå-Piteå, där det finns som mest förutsättningar att komma framåt - låt oss se vad det blir av de diskussionerna.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.