Bullerproblematik i Linköping

Interpellation 2010/11:243 av Löfstrand, Johan (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2011-03-02
Anmäld
2011-03-02
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2011-03-08
Sista svarsdatum
2011-03-16
Besvarad
2011-04-12

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 2 mars

Interpellation

2010/11:243 Bullerproblematik i Linköping

av Johan Löfstrand (S)

till miljöminister Andreas Carlgren (C)

Flygbuller och buller i statsmiljö i allmänhet har länge varit en omdiskuterad fråga. Speciellt i Linköping där Försvarsmaktens och Saabs flygverksamhet är ett signum och en del i en stads karaktär samtidigt som den otydliga lagstiftningen och de berörda myndigheternas anvisningar kring buller skapat osäkerhet och omöjliggör nybyggnation och expansion, särskilt av stadens centrala delar. Problemen uppstår genom att de myndigheter som har att hantera frågor enligt plan- och bygglagen gör en till modern forskning anpassad och mildare tolkning av riktvärdena än de myndigheter som hanterar tillsyns- och tillståndsärenden enligt miljöbalken.

År 2009 gav Boverket ut förslag till nya tillämpningsregler för att lösa de otydligheter som fanns. Linköpings kommun och länsstyrelsen välkomnade detta och gav utifrån dessa föreskrifter ut en skrift om hur bullerfrågan skulle tolkas i Linköping i enlighet med Boverkets riktlinjer. Regelverket förtydligades och den osäkerhet som tidigare rått kunde i och med detta läggas åt sidan. Det dröjde dock inte länge innan Naturvårdsverket och Socialstyrelsen konstaterade att Boverkets tillämpningsregler stred mot deras uppfattning och motsatte sig dessa. De fortsätter att hävda den extremt restriktiva hållning i flygbullerfrågan som kommit till uttryck i Naturvårdsverkets allmänna råd.

Detta har nu återigen medfört att de flesta nybyggnationer i centrala Linköping överklagas av Saab som menar att eftersom de statliga verken inte är överens är det risk för att Naturvårdsverket hindrar bolagets utveckling, när de ska söka flygplatstillstånd nästa gång. Saab har hittills vunnit alla ärenden man överklagat vilket är till skada både för Linköpings kommun och för Saab. Det bör ankomma på regeringen att tillse att riksdagens bullerriktvärden tillämpas på ett ändamålsenligt sätt. Det är inte rimligt att en myndighet medger att det går att bygga bostäder och en annan hindrar bosättning. Linköpings kommun och Saab begär att de berörda statliga myndigheterna har en gemensam uppfattning om hur bullerriktvärden ska tillämpas.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga hur miljöministern och regeringen avser att agera.

Debatt

(12 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2010/11:243, Bullerproblematik i Linköping

Interpellationsdebatt 2010/11:243

Webb-tv: Bullerproblematik i Linköping

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 57 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Johan Löfstrand har frågat mig hur jag och regeringen avser att agera vad gäller bullerproblematik i Linköping. Johan Löfstrand har hänvisat till att problem uppstår genom att myndigheter med ansvar för plan- och bygglagen respektive miljöbalken har olika uppfattning om hur bullerriktvärdena ska tillämpas. Jag uppfattar att Johan Löfstrand är oroad för att detta skapar osäkerhet kring såväl möjligheten att bygga nya bostäder som vad en eventuell miljöprövning kan leda till för Saabs verksamhet. I Naturvårdsverkets instruktion anges att verket särskilt ska samordna myndigheternas arbete avseende omgivningsbuller. Naturvårdsverket har inlett ett samverkansprojekt, där bland annat Boverket, Trafikverket, Transportstyrelsen och Socialstyrelsen ingår. Syftet är att åstadkomma en bättre samordning av dessa frågor. Ytterligare forskning inom flygbullerområdet har också initierats av Naturvårdsverket för att studera hälsoeffekterna av maximalnivåer från flyget vid uteplatser. Programmet pågår 2010-2012. Regeringen har vid åtskilliga tillfällen, bland annat i beslut 2010 om propositionen Svenska miljömål - för ett effektivare miljöarbete , slagit fast att riktvärdena för trafikbuller som behandlades av riksdagen 1996 ska ligga fast. I miljömålspropositionen framförde regeringen också att riktvärdena för inomhusmiljön alltid ska underskridas när det är aktuellt att uppföra nya bostadslägenheter. Regeringen angav vidare att man efter avvägningar mellan kraven på ljudmiljön och andra intressen bör kunna överväga avsteg från utomhusriktvärdena i centrala delar av städer och större tätorter samt i större städer vid komplettering av befintlig tät bebyggelse med ny, tätare bebyggelse. Regeringen hänvisade också till Boverkets allmänna råd för att närmare beskriva avstegsfallen och tillade även att aspekter om vad som kan förväntas när det gäller bullernivåer i exempelvis städer i vissa fall bör kunna beaktas. Regeringen gjorde emellertid den markeringen att tillkommande bebyggelse inte bör lokaliseras på ett sådant sätt att etablerad näringsverksamhet begränsas i onödan. När det gäller planering av ny bebyggelse ska det enligt plan- och bygglagen ske en avvägning mellan olika allmänna och enskilda intressen. Det finns särskilda bestämmelser som innebär att länsstyrelsen i vissa fall kan ingripa mot och upphäva en detaljplan som antagits av en kommun. Det gäller bland annat när en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa och säkerhet. Länsstyrelsen kan också i vissa fall upphäva en detaljplan med anledning av vad en klagande anfört, bland annat att planen medför betydande olägenheter för den enskilde. Vid en tillståndsprövning enligt miljöbalken prövas den aktuella verksamhetens miljöpåverkan på en viss plats enligt miljöbalkens tillåtlighets- och hänsynsregler. De villkor om skyddsåtgärder och försiktighetsmått som kan krävas ska vara tekniskt möjliga och ekonomiskt rimliga att genomföra samt vara miljömässigt motiverade. Både vid en prövning enligt plan- och bygglagen och vid en prövning enligt miljöbalken görs en bedömning som inte bara utgår från bullersituationen, utan hänsyn tas också till andra omständigheter av betydelse i det enskilda fallet. Myndigheternas prövning i de enskilda fallen kan bli olika beroende på det berörda ärendets art och omfattning. Som jag nämnt pågår dock ett samverkansprojekt mellan berörda centrala myndigheter för att bland annat åstadkomma en samsyn i bullerfrågor. Jag anser att en samsyn kring riktvärdena för buller är viktig att uppnå och kommer noggrant att följa hur samverkansprojektet utvecklas.

Anf. 58 Johan Löfstrand (S)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret. Bullerfrågan har länge varit en stor fråga i Linköping, och den har diskuterats många gånger, bland annat här i kammaren. Jag, och många med mig, anser att det är viktigt att vi hittar en lösning nu . Det här är en fråga som är viktig för hela stadens utveckling. När jag läser ministerns svar är jag inte säker på att han förstår allvaret i situationen. Linköping är en stad som växer. Vi har bostadsbrist, och det här hämmar utvecklingen i de centrala delarna. Samtidigt har vi en flygindustri som är oerhört viktig och som på något sätt är ett signum för staden. Det måste kunna gå att sammanfoga dessa två delar, att utveckla staden och samtidigt ha ett fungerande näringsliv. Vidare har regeringen faktiskt gett Boverket ett uppdrag. Under hösten fick man i uppdrag att ta fram riktlinjer för flygbuller. Och i februari 2010 infördes allmänna råd om bullernivåer. Jag och många med mig anser att de här allmänna råden tog hänsyn till möjligheten att bygga men också till de eventuella hälsoaspekter som finns. Vi är nu många som är oerhört förvånade när dessa regler inte får uppbackning av regeringen. Två år efter att man har gett ett uppdrag till regeringen och i stort sett samma år som Boverket levererar de regler som regeringen beställt får man backning, och man får inte stöd i fråga om det uppdrag som regeringen faktiskt gav. Jag tror inte att en ytterligare samordningsrunda, den här gången med Naturvårdsverket som ska hålla i pennan, kommer att förändra frågan, utan vi kommer att fortsätta ha en konflikt. Det här kommer endast att skjuta upp expansion, utveckling och utbyggnad av Linköping som stad, och det är oerhört olyckligt. När jag läser ministerns svar tycker jag inte att det finns någon tydlighet i vad regeringen tänker göra i detta sammanhang. Därför har jag tre korta frågor. Den första frågan är: Vad anser miljöministern om Boverkets allmänna råd? Det var ändå regeringen som gav Boverket i uppdrag att utreda flygbullerproblematiken, och det har man nu gjort. Anser ministern att de regelverk som man tog fram inte var bra? Finns det inte förtroende för Boverket som myndighet? Det är min första fråga. Sedan kommer min andra fråga. Jag förstod att bostadsminister Stefan Attefall förra veckan var på ett SNS-seminarium - jag tror att rubriken handlade om bostadsbubblan. Där fick han frågan hur bullerproblematiken skulle lösas. Han svarade att han var väldigt medveten om den här problematiken - han har nog blivit informerad om den ett antal gånger, bland annat här i kammaren, tror jag. Hans bedömning var att det här är en fråga som regeringen måste lösa på bästa sätt. Vidare ansåg han att problemet i mångt och mycket handlade om att vi hade samordningsproblem mellan de tre departement i Regeringskansliet som handhar de här frågorna. Jag tänkte höra med miljöministern om han håller med om den här beskrivningen och hur han tror att regeringen i framtiden skulle kunna jobba med frågan, för det måste ändå ligga på regeringens bord att lösa det här problemet. När det gäller min tredje fråga skulle jag vilja höra ministerns uppfattning i själva sakfrågan. Anser ministern att det är rimligt att det i stort sett råder byggstopp i hela Linköpings innerstad på grund av att två myndigheter inte kan komma överens om vilket regelverk som ska gälla? Om frågan bara hade rört byggnationer och det hade varit Boverkets regelverk som hade gällt hade det varit solklart. Nu måste man även ta hänsyn till eventuella framtida flygplatstillstånd, och det försvårar saken. Detta måste regeringen lösa.

Anf. 59 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Herr miljöminister! Johan Löfstrand har väckt en viktig fråga som betyder mycket för Linköpings utveckling. Som Johan påpekar ligger det nu en död hand över stora områden i centrala Linköping och omgivande landsbygd på grund av Naturvårdsverkets strikta hållning. Linköping är Sveriges flygstad sedan 1930-talet. Där sker tillverkningen av stridsflygplanet JAS Gripen. Det innebär också att stridsflygplanen alltid har flugit en hel del från Saabs och Malmens flygplatser, och det ger upphov till buller. Vi som bor i Linköping har i alla tider vetat att flygplan ibland bullrar, både i centrala Linköping och på närliggande landsbygd. Självfallet ska vi tillsammans arbeta för att begränsa bullerstörningar av olika slag så mycket som möjligt. Därför är det bra med riktlinjer utifrån plan- och bygglagens respektive miljöbalkens krav. I dagsläget är situationen dock allvarlig i Linköping, eftersom myndigheter kommer till olika slutsatser om hur landets femte största kommun ska kunna utvecklas med nya bostäder både centralt och i stora landsbygdsområden. Boverket har tagit till sig verkligheten och vad regeringen har skrivit i bland annat miljömålspropositionen, att avsteg från riktvärden bör kunna övervägas i vissa fall, att verkligheten ibland går före kartan och inte tvärtom. De plötsliga ljudtoppar som faktiskt är ofrånkomliga om man tillverkar och utprovar stridsflygplan får accepteras i rimlig grad. De genomsnittliga bullernivåerna ligger däremot fast. Det här gör att kommunen nu beviljar bygglov som sedan länsstyrelsen med stöd av Naturvårdsverkets oförändrade allmänna råd avslår. Linköping befinner sig i ett moment 22 som faktiskt är mycket allvarligt och som måste brytas. Det är bra att miljöministern nu noga kommer att följa hur Naturvårdsverket ska försöka samordna myndigheternas bedömningar - tidigare uppfattade vi att det var Boverket som hade det uppdraget. Men det här brådskar, och det är, tycker jag, djupt oroande att Naturvårdsverket inte har rört sig i fråga om att beakta verkligheten i Linköping. Nya gränsvärden - det tolkas kompromisslöst av Naturvårdsverket. Man bortser helt från det faktum att flygstaden finns och att vissa bullernivåer är ofrånkomliga. Min maning till miljöministern är att han ska följa den här frågan mycket noga och snabbt ta erforderliga initiativ om inte myndigheterna ånyo kan enas om en lösning. Vi trodde ju att frågan var avklarad, som Johan Löfstrand sade. Jag vill slutligen, för tydlighets skull, redovisa att jag själv är jävig i denna fråga. Jag har i fem decennier bott på landsbygden, en mil från Saabflygfältet, tillsammans med tusentals andra Linköpingsbor i småorter på landsbygden. Vi vet att det bullrar ibland och alltid har gjort det och upplever att vi har en mycket hög livskvalitet, oaktat detta. Intresset för att bosätta sig i småorterna på landsbygden är mycket stort. Kön är lång, men nu är det stopp för att bygga. Det är också min bestämda uppfattning att man i internationella jämförelser finner att det bullrar väsentligt mer på andra ställen, i områden där många bor, än i Sverige. Och det kan rimligen inte bli så att en förutsättning för Linköpings tillväxt i stora områden är att stridsflygplanen lämnar Linköping. Ibland behövs det dispenser eller anpassningar till en faktisk verklighet, och jag menar att det här är ett rätt solklart fall där verkligheten får gå före kartan. Med detta, fru talman, yrkar jag självfallet bifall till mitt eget inlägg!

Anf. 60 Andreas Norlén (M)
Fru talman! Här är det östgötar på parad, så jag ber att få sälla mig till den skaran. Jag är också en av de riksdagsledamöter från Östergötland som har engagerat mig i den här frågan i flera års tid, dels naturligtvis för att väcka regeringens uppmärksamhet kring problemen i Linköping, dels för att på ett konstruktivt sätt försöka bidra till att problemen kan lösas. Jag vill gärna säga att jag självklart välkomnar miljöministerns svar att det pågår ett arbete med att samordna de olika inblandade myndigheternas syn på bullerproblematiken och att det är ett viktigt arbete. Jag vet också att Miljödepartementet och miljöministern sedan flera år tillbaka har fått information om de här frågorna och har följt dem tidigare. Det är självklart väldigt bra. Dock får man säga att det är ett problem att så lite ändå har skett under de gångna åren. Jag tror att frågan aktualiserades för mig första gången 2007 eller något sådant, så det är ett arbete och en diskussion som har pågått under lång tid. Länsstyrelsen, riksdagsledamöter och kommunpolitiker har agerat för att hitta en vettig lösning och en klok avvägning mellan å ena sidan intresset att skydda Linköpingsborna från flygbuller, å andra sidan intresset av att få en stadsutveckling och möjlighet att bygga nya bostäder i en av Sveriges största städer och å tredje sidan intresset av att JAS Gripen-projektet och Saabs verksamhet kan drivas framåt. Den grundläggande problematiken är någonstans att staten i förhållande till medborgare och företag måste kunna förväntas tala med en röst. Om man vänder sig till staten ska man kunna få ett besked: Är det tillåtet att bygga här, eller är det inte tillåtet att bygga här? Då är det inte rimligt att man har myndigheter som befinner sig på samma nivå i normgivningshierarkin ger olika besked. Den ena myndighetens besked trumfar inte den andras, utan då måste man vända sig till förvaltningsdomstolarna för att få ett auktoritativt avgörande. Jag tror att Linköping är den stad som har drabbats hårdast av detta, men det är självklart en principfråga av allmän räckvidd. I dagsläget har Linköpings kommun ett planarbete beträffande ungefär 2 000 bostäder som berörs av frågan och som befinner sig i den zon där Boverket tycker att det är rimligt att bygga men där Naturvårdsverkets riktlinjer säger något annat. Då måste man, menar jag, från regeringens sida se till att konflikten får en lösning så att man långsiktigt både kan utveckla Linköpings stad och fortsätta utveckla Gripen och Saabs verksamhet. I detta anförande instämde Finn Bengtsson (M).

Anf. 61 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! För det första vill jag säga helt klart att visst ska man kunna utveckla staden och samtidigt ha ett fungerande näringsliv, till exempel flygplatsen. Det är också helt uppenbart att Naturvårdsverkets riktvärden inte är några bindande föreskrifter. Jag tror att ibland är det bekvämt att skylla på myndigheterna. Boverket har fastställt sina allmänna råd. Jag har förtroende för Boverket, och det är kommunen som har det främsta planeringsansvaret. Blir beslut som kommunen har tagit om detaljplanen överklagade har också kommunen i sin tur möjlighet att överklaga. Jag bara konstaterar att i de fall där ärenden har kommit till regeringen sedan Naturvårdsverkets handbok om flygplatser kom ut har vi avgjort sju överklagade detaljplaner. I de fallen är det bara en enda gång som regeringen har gått emot Linköpings kommuns planer för bostäder när det gäller central- och tätorten. Dessutom har vi inte i något fall haft ärenden på vårt bord där kommunen har överklagat efter att länsstyrelsen har ingripit och upphävt en detaljplan med hänvisning till bullersituationen. Jag uppmanar alltså Linköpings kommun både att ta sitt ansvar när det gäller planeringen och att använda de muskler de har. Jag kommer också att fortsätta hålla efter våra myndigheter, och i grunden är jag övertygad om att stadsutveckling, miljö och näringslivets utveckling mycket väl går att förena.

Anf. 62 Johan Löfstrand (S)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret han gav om att Naturvårdsverkets riktvärden inte är lag. Det har jag inte heller trott, men det är skönt att ministern säger så, för jag tror att det behöver upprepas. Vi fick inte så många konkreta svar på vad ministern vill göra för att lösa frågan. Jag hävdar att om vi nu inte vill gå domstolsvägen som kommer att försena och problematisera den här processen ytterligare krävs faktiskt att regeringen har lite politiskt mod. Man gav ändå Boverket i uppdrag att se över bullerfrågan, och det gjorde man i samråd med en väldig massa andra myndigheter. Borde man inte lita på att det underlag och de uppgifter som Boverket lagt fram stämmer? Ett exempel på ett förslag som har funnits är att man borde ta Boverkets allmänna råd och lyfta upp dem till förordning. På så sätt skulle problemet vara ur världen direkt. Sedan ska man självklart ha respekt för framtida forskning och se vilka problem som finns; självklart ska vi göra så. Men det som är det stora problemet just nu är att det är Naturvårdsverket som ansvarar för framtida flygplatstillstånd, vilket gör att Saab inte har något annat val än att överklaga alla de byggnationer som kommer eftersom man är oerhört rädd för att man i framtiden inte kommer att få fortsätta flyga på flygplatsen. Detta ser jag som oerhört viktigt. Här måste faktiskt regeringen sätta ned foten, och det trodde vi allihop att man hade gjort när man gav Boverket i uppgift att lösa ut frågan en gång för alla. Alla trodde att frågan var löst, men tyvärr var den inte det. Vidare menar jag att det här handlar om ambitioner. Det handlar om att man måste väga olika delar mot varandra. Självklart är det viktigt att se till de hälsorisker och hälsoproblem som finns vid buller. Men efter att ha läst Boverkets rapport och ett antal andra rapporter konstaterar jag att den analys som Boverket gjort verkar rimlig. Det finns i dag inga forskningsresultat gällande hälsorisker vid maxvärden utan bara vid kontinuerliga bullervärden. Går man ut i Europa och tittar på den studie som Boverket har gjort där och som man tar upp i sina allmänna råd visar det sig även där att både den kutym och den praxis som finns i övriga Europa inte handlar om maxvärden utan om kontinuerliga värden, vilket innebär att jag tycker att Boverket i mångt och mycket har gjort en väldigt god analys. Varför kan inte regeringen ställa sig bakom den och stötta den? Nu har jag redan fått stöd av både en kollega från Centerpartiet och en kollega från Moderaterna. Jag har ett citat från det centerpartistiska kommunalrådet i Linköping som jag kanske inte skulle behöva dra upp, men han är oerhört bekymrad och säger bland annat: "Det här ställer till stora besvär för oss i kommunen att den ena handen inte känner till vad den andra gör i staten. Jag är väldigt besviken på det sätt som Carlgrens departement valt att hantera den här frågan." Från ett centerpartistiskt kommunalråd är det ganska starka ord att använda mot en partikamrat, och detta tror jag visar hur oerhört problematisk frågan är. Den lägger en död hand över Linköpings innerstad. Om regeringen inte vågar ta tag i frågan så att vi får en lösning kommer vi inte att någon utveckling eller expansion av Linköping, och det behöver vi.

Anf. 63 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Jag tackar miljöministern för flera tydliga, glädjande och bra besked. Miljöministern har förtroende för Boverket, och vad Boverket tycker i den här frågan vet vi. Riktvärden är riktvärden och kan nyanseras i olika fall. Kommunen kan överklaga och av sju sådana fall har sex fall gått på regeringens linje. Det ska gå bra att kombinera stadsutveckling med miljö- och näringslivsutveckling. Miljöministern uppmanar Linköping att överklaga så att regeringen får avgöra detta och kanske utforma en praxis. Det var ett mycket bra besked. Tack så mycket, miljöministern! Men det är inte riktigt bra att jobba med överklaganden. Saab tvingas överklaga. Länsstyrelsen säger nej. Kommunen överklagar. Regeringen avgör. Det vore bättre på sikt - vilket miljöministern även hänvisar till i sitt svar - att myndigheterna snackar ihop sig och att Naturvårdsverket tar sitt ansvar för miljön men även för verkligheten. Man bör lägga fast förutsättningar som gör att kommunen förhoppningsvis i en framtid kan besluta mot bakgrund av enhetliga riktlinjer. Detta skulle göra att vi kämpar för så lite bullerstörningar som möjligt, och verkligheten skulle göra så att Linköping kan fortsätta att utvecklas. I detta anförande instämde Finn Bengtsson (M).

Anf. 64 Andreas Norlén (M)
Herr talman! Vi debatterar här det problem som föreligger när staten inte talar med en tunga vad beträffar flygbuller. Prövningen enligt plan- och bygglagen och prövningen enligt miljöbalken när det gäller vad som är godtagbart buller kan leda till olika utfall. Skälet till att Saab överklagar bygglov som beviljas av Linköpings kommun är att Saab oroar sig för att de nybyggda bostäderna, som ligger inom den zon som är godtagbar för byggande enligt Boverkets riktlinjer men inte enligt Naturvårdsverkets riktlinjer, skulle kunna anföras som skäl för att begränsa flygverksamheten vid en kommande miljöprövning av flygplatstillståndet enligt miljöbalken. Som miljöministern sade i ett tidigare inlägg utgör Naturvårdsverkets riktlinjer inte bindande föreskrifter, men vi vet av erfarenhet att myndigheters riktlinjer har stort genomslag vid förvaltningsdomstolarnas prövning. Det är lätt att förstå den oro som Saab känner. Därför är det inte oproblematiskt, som miljöministern sade, att regeringen som sista instans i sju fall av åtta har ogillat ett överklagande från Saab och fastställt Linköpings kommuns detaljplan. Det är inte oproblematiskt därför att det innebär en exponering för Saab i en kommande miljöprövning. Det finns ingen enkel lösning där man säger att det är rätt eller fel att upphäva eller fastställa en detaljplan, utan problemet kvarstår. Jag vill därför fråga om miljöministern håller med om den problembild som vi några olika talare har försökt illustrera, nämligen att det är ett problem att staten talar med olika tungor. Har Miljödepartementet gjort en rättslig analys vad gäller vilka alternativa handlingsvägar som regeringen skulle kunna ha för att auktoritativt slå fast huruvida man ska använda maximala bullernivåer eller ekvivalenta bullernivåer vid den här miljöprövningen och bygglovsprövningen?

Anf. 65 Finn Bengtsson (M)
Herr talman! Jag vill först tacka Johan Löfstrand som i sin interpellation pekar på ett problem som har gäckat vår gemensamma kommun under alltför lång tid. Jag delar i allt väsentligt det som har sagts av mina riksdagskolleger från länet. Det här är en viktig fråga. Jag är också tacksam för det långa och utförliga svar som Andreas Carlgren har gett. Jag skulle vilja tillföra tre saker i den här diskussionen. Först har jag en högst ovetenskaplig reflexion. Jag råkar bo intill det berörda flygfältet. Jag och min hustru brukar väckas varje morgon av det trafikbuller som startar ungefär vid sextiden snarare än av de flygningar som sker under dagtid. Det här är någonting som många boende i omgivningen delar. När jag har varit ute och kampanjat som politiker har jag ställt just den frågan och fått uppfattningen att det inte är flygbullret som är det största problemet för de nära kringboende, utan det är snarare den trafik som finns. Det här kommer att kunna belysas bättre i de kommande rapporterna som ministern hänvisar till. Två punkter av lite större tyngd är dock det som jag ofta möter i en väldigt positiv diskussion mellan Linköpings kommun och en viktig arbetsgivare och näringsverksamhet i Linköping, nämligen Saab. När vi har de här positiva diskussionerna om utvecklingen av kommunen, och kommunen och företaget gemensamt försöker att hitta utvecklingslinjer, kommer just den tråkiga frågan om flygbullret upp. På Saab känner man sig oftast närmast beklämd av att alltid behöva lägga in ett veto eller överklaga, som det heter, för att stoppa kommunens möjligheter att planera vidare. Det här lägger en sordin på stämningen som jag inte tror är särskilt gynnsamt för klimatet mellan kommunen och företaget i ett vidare perspektiv. Det här är en viktig aspekt att ta med sig. Vi politiker vet att det ofta tar tid att lösa ut frågor. Det här är en ständig källa till negativ energi mellan en viktig näringsverksamhet och en viktig kommun som har ansvar för att detaljplanera vidare. En sista punkt som inte har tagits upp ännu men som jag också vill nämna är att det inte har varit någon hemlighet att det i länet Östergötland finns två stora städer som under lång tid har diskuterat hur flygplatsfrågan ska lösas ut. Var ska östgötar boende i Norrköping, Linköping och andra kommuner i länet kunna få tillgång till en lite större flygplats med tätare avgångsmöjligheter? En lösning som för tillfället diskuteras är om det ska finnas en flygplats både i Linköping och i Norrköping, som det nu är, eller om det kanske ska byggas en helt ny flygplats. Det har varit känsliga kommunalpolitiska överväganden av många slag i den här diskussionen. Jag är lite bekymrad. Om bullerfrågan inte löses lägger den en förlamande hand över den viktiga diskussionen om hur man ska etablera en flygplats för hela Östergötland som är optimal utifrån länets medborgares behov. Även den frågan störs av frågan om flygbullret som ännu inte har funnit sin lösning i och med att myndigheter inte kommer överens i sin bedömning.

Anf. 66 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Det är självfallet viktigt att myndigheterna kommer närmare varandra och helst kommer till samma uppfattning. Nu ska man inte sticka under stol med att myndigheterna från början alltid har varit och alltid kommer att vara utsedda av riksdagen, och de har ett uppdrag från regeringen att bevaka särskilda intressen. Det kommer alltid att innebära att myndigheterna därmed kan komma till olika slutsatser. Det har gällt under varje regeringen och kommer att gälla under varje regeringen. Det är enkelt att säga att det är dumt när myndigheter pratar med dubbla tungor. Ingen ska prata med dubbla tungor, men rollerna är faktiskt fastställda först av riksdagen och sedan av regeringen när det gäller vilka intressen man ska bevaka. Jag tycker att det är viktigt att hitta en lösning när det gäller utbyggnadsmöjligheterna i Linköping, men det här är också en större fråga än så. I många sammanhang är det viktigt att miljökrav, i det här fallet bullerregler, inte sätter upp hinder för utveckling. Därför har vi arbetat med flera olika regelförändringar. Andreas Norlén frågade mig om vi har gjort en juridisk analys. Genom varje utslag när ärenden har överklagats till regeringen har vi också klargjort att vi inte ser konflikten på det sätt som den överklagande har pekat på. Det är egentligen också ett besked om att de riktvärden som Naturvårdsverket har angett vid flera tillfällen inte är bindande. De är helt enkelt riktvärden och inte bindande föreskrifter. Nu tänker jag, som också Stefan Attefall har varit inne på, se till att vi går vidare för att lösa de här frågorna på det sätt som regeringen kan bidra med. Kommunen kommer fortfarande att ha ett viktigt ansvar. Hur man ska göra avvägningen mellan behovet av utbyggnad å ena sidan och nödvändiga miljökrav å andra sidan kommer inte heller att vara en helt enkel fråga för kommunen. Börjar man slarva med miljökraven är jag övertygad om att människor kommer att känna sig upprörda av andra skäl. Det kommer alltid att vara lättare att säga att det här är regeringens fel. Nu tycker jag att jag tydligt och klart har belagt att så är det inte. Vi kommer att arbeta vidare med myndigheterna. Kommunen behöver arbeta vidare med sitt planeringsansvar. Vi ska se till att vi gemensamt hittar lösningar.

Anf. 67 Johan Löfstrand (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka mina borgerliga kamrater som varit med i debatten. De har på ett bra sätt beskrivit de problem som vi har i Linköping. Sedan vill jag instämma i det som miljöministern säger om myndigheters särintressen. Det är självklart viktigt att varje myndighet fokuserar på de områden där man har den största kompetensen. Jag tror att det i framtiden kommer att vara viktigt att ge myndigheterna bredare ansvarsområden. Det kan inte vara så att en myndighet enkom ska se på en problembild och då ignorera frågor som handlar om samhällets utveckling och andra viktiga komponenter för att samhället ska gå vidare. Jag tror att det är oerhört viktigt att regeringen framgent är tydligare med att man som myndighet måste bredda sina perspektiv. När regeringen gett Boverket i uppdrag att skriva ned och analysera ett regelverk gällande flygbuller, vilket man gjorde, ser jag det som problematiskt att regeringen då inte ger Boverket stöd när andra myndigheter är kritiska till den bedömning som gjorts. Regeringen måste lita på den myndighet som man ger ett uppdrag. Om andra stora myndigheter sedan har andra synpunkter får man se till att de kommer med fakta och bevis för att den tes som, i det här fallet, Boverket slagit fast är felaktig. Det finns dock inget sådant, utan de säger bara att de inte tänker acceptera Boverkets bedömningar, vilket jag tycker är oerhört problematiskt. Jag tycker att detta är en fråga för regeringen. Bostadsbyggandet i Linköping och i övriga Sverige är oerhört viktigt. Vi har tre ministrar som på olika departement har ansvar för bullerfrågan. Det är viktigt att de samordnar sig för bostadsbyggandet och för utvecklingen i Linköping och i Sverige.

Anf. 68 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Låt mig säga att vi är överens om att det behöver bli en lösning både för samhället som helhet och självklart också för Linköping så att det går att genomföra bra utbyggnader utan att det kommer i konflikt med lagstiftningen. Däremot kommer kommunerna alltid att behöva ta ett ansvar för att lösa de motsättningar som finns även med den bästa lagstiftningen och de bästa myndigheterna i världen. Gör det inte så enkelt som att låtsas att det är regeringen som är problemet. Låt det även vara klart att jag mycket tydligt sagt att jag litar på Boverket. Jag tror att alla ni som nu har debatterat är medvetna om att det inte går till så att om en myndighet använder sitt myndighetsansvar för att göra allmänna råd och den andra myndigheten för att göra riktvärden regeringen sedan går in och dömer i det som gäller fastställandet av deras allmänna råd eller riktvärden. Däremot gör vi det i förvaltningsärenden. Dessa avgör vi. Vi har visat vilken inriktning vi har. Vi fortsätter dessutom dialogen med dessa myndigheter. De har fortfarande sina roller. Myndigheter ska utföra sina uppdrag. Politiker ska göra sina avvägningar. Det gäller även riksdagen. Avslutningsvis skulle jag vilja påpeka att precis som jag sade har riksdagen fastställt riktvärden för trafikbuller. De beslutades i riksdagen 1996 och var uppe så sent som förra året i samband med den senaste miljöpropositionen. Ingen av debattörerna yrkade, vad jag förstår, på att man skulle göra de riktvärdena mindre miljövänliga. Ingen sådan motion väcktes, vad jag vet, i riksdagen. Riksdagen behöver också vara med och ha sin roll och ta sitt ansvar i det arbetet.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.