Bostadspolitiken

Interpellation 2006/07:44 av Frid, Egon (v)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-11-02
Anmäld
2006-11-07
Besvarad
2006-11-14
Sista svarsdatum
2006-11-20

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 2 november

Interpellation

2006/07:44 Bostadspolitiken

av Egon Frid (v)

till statsrådet Mats Odell (kd)

Den nytillträdda borgerliga regeringen presenterade i sitt budgetförslag ett antal förslag som är direkt fientliga mot hyresgäster i allmänhet och lågavlönade hyresgäster i synnerhet. Genom att slopa produktionsstöden drar regeringen ett snabbt penndrag över alla försök att skapa en hållbar bostadssituation för Sveriges bostadslösa och trångbodda @ inte minst för alla de ungdomar som är beroende av att antalet billiga hyresrätter i beståndet ökar.

De sammanlagda stöden till byggande av hyresrätter på totalt 1 300 miljoner kronor tas bort från årsskiftet; det inkluderar de ökade resurser på 100 miljoner som i vårbudgeten tillfördes investeringsstöden med syftet att öka byggandet av studentbostäder. Förutom de effekter detta kommer att få på byggmarknaden, med ökad arbetslöshet bland byggnadsarbetare och andra i branschen, kommer det att bli än svårare för studenter att söka högskoleutbildning på annan ort än hemorten. Detta stänger ute alla de ungdomar som inte bor på eller inom pendlingsavstånd till högskoleorterna.

Hyresgästföreningen gör bedömningen att byggandet av hyresrätter kommer att minska kraftigt och att orättvisorna mellan boendeformerna kommer att öka. Borttagandet av räntebidrag och investeringsstöd betyder att månadshyran för en tvåa med en produktionskostnad på 900 000 kr ökar från dagens 4 750 kr till 6 125 kr.

Några nya räntebidrag ska inte beviljas. De räntebidrag som redan beviljats tas bort under fem år. Av totalt 1 756 miljoner kronor tas 737 bort redan 2007, vilket drabbar befintliga hyreshus och skapar ryckighet i bostadspolitiken. Långsiktigheten i bostadsbyggandet skadas när byggherren först får ett stöd av en regering och nästa tar bort samma stöd. Vem vill bygga med sådana risker?

Skälet till att vi har räntebidrag är att de i någon liten mån ska väga upp den förmån villaägarna har med avdragsrätten @ när de tas bort ökar orättvisorna. Privata och kommunala bostadsföretag som byggt mycket de senaste åren kan drabbas hårt. De får dessutom inte någon fastighetsskattesänkning eftersom man inte betalar fastighetsskatt de första fem åren.

Riksdagens partier är alla överens om att det behöver tillkomma mellan 40 000 och 50 000 nya bostäder varje år de närmaste åren. En del av dessa bör rimligen vara hyresrätter. Vänsterpartiet anser att andelen hyresrätter bör uppgå till ungefär hälften för att kunna täcka de behov som finns. Men oavsett vilket måste även staten ta sin del av ansvaret om Sverige ska få en långsiktig och hållbar bostadspolitik.

Den borgerliga regeringens förslag om att ta bort stöden till byggande av hyresrätter och studentbostäder kommer i stället att minska viljan att bygga hyresrätter. Den uppgång i byggandet som skett under de senaste åren kommer nu att brytas. Det är den sammantagna effekten av de förslag som finns i budgetpropositionen, vilket regeringen måste ta igen när den ser över beskattningen av boendet.

Mina frågor till statsrådet Mats Odell är:

1.   Hur kommer statsrådet att agera inför ett borttagande av räntebidrag och investeringsstöd som betyder att månadshyran för en tvåa med en produktionskostnad på 900 000 kr ökar från dagens 4 750 kr till 6 125 kr?

2.   Vilka initiativ kommer statsrådet att ta för att förhindra att den uppgång i byggandet av allt billigare hyresrätter som skett under de senaste åren bryts?

Debatt

(12 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:44, Bostadspolitiken

Interpellationsdebatt 2006/07:44

Webb-tv: Bostadspolitiken

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 20 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Egon Frid har frågat mig hur jag kommer att agera inför ett borttagande av räntebidrag och investeringsstöd som betyder att månadshyran för en tvåa med en produktionskostnad på 900 000 kr ökar från dagens 4 750 kr till 6 125 kr, samt vilka initiativ jag kommer att ta för att förhindra att den uppgång i byggandet av allt billigare hyresrätter som skett under de senaste åren bryts. Regeringen har i budgetpropositionen för 2007 stakat ut en ny bostadspolitisk inriktning för att främja bostadsbyggande, valfrihet och integration. Den politiska inriktningen innebär att långsiktigt stabila villkor för ägande och byggande av bostäder ska etableras. Snedvridande subventioner och detaljregleringar avskaffas. Fastighetsbeskattningen reformeras med inriktning att fastighetsskatten avskaffas och ersätts med en låg kommunal fastighetsrelaterad avgift. Konkurrens ska främjas, inte minst inom byggsektorn, och arbetskraftsinvandring underlättas för att motverka arbetskraftsbrist. Det är också angeläget att plan- och bygglagen reformeras så att det blir lättare att söka bygglov och att handläggningstiderna i planärenden förkortas. Detta är av stor betydelse för utvecklingen mot effektivare bostads- och byggmarknader, där de bostäder som byggs motsvarar det som efterfrågas vad gäller utformning och pris, däribland billiga och enklare hyresrätter. Jag ser hyresrätten som central för en flexibel bostadsmarknad och en väl fungerande arbetsmarknad och vill utveckla hyresboendet också i framtiden. Jag är medveten om att borttagandet av snedvridande produktionsstöd kan få effekter på kort sikt. I grund och botten måste dock byggsektorn anpassa sig till mer normala marknadsvillkor och bygga bostäder utan subventioner. Det finns mycket som talar för att subventioner har en förmåga att driva upp kostnaderna. På längre sikt är subventioner till producenterna till mer skada än gagn för konsumenterna. Subventioner bara till vissa typer av bostäder minskar också konsumenternas inflytande. I stället är det politiker som bestämt vilka bostäder som ska stödjas. En väl fungerande marknad måste ge utrymme för konsumentmakt och valfrihet. Det är därför rimligt att vi nu fullföljer den nödvändiga anpassning till en mer konkurrensutsatt situation för byggande och bostadsförvaltning som inleddes på 1990-talet, genom att fasa ut räntebidragen. Att diskutera hur många kronor en viss hyreslägenhet får i högre hyra därför att subventionerna försvinner fokuserar enbart på kortsiktiga aspekter. Det viktiga är att bostads- och byggmarknaden i stället ges långsiktigt stabila och rimliga fastighetsekonomiska villkor att äga och förvalta bostäder. På längre sikt leder detta till att betydligt flera än i dag kan efterfråga en bostad som passar just deras behov. Jag vill i detta sammanhang påminna om att de investeringsstöd som infördes 2001 respektive 2003 aldrig varit avsedda att vara mer än tillfälliga. Att de nu försvinner beror på att den bortre parentes som riksdagen fattade beslut om nu har nåtts. Jag vill också erinra om att jag i en tidigare interpellationsdebatt med Egon Frid hänvisade till att regeringen avsatt medel för att ta fram någon form av stöd till hushåll som av olika skäl har svårigheter att etablera sig på bostadsmarknaden. Det är en betydligt mer angelägen uppgift än att upprätthålla ett system med subventioner som gynnar producenterna, försvagar kostnadsmedvetandet inom sektorn och långsiktigt driver upp kostnaderna, med krav på fortsatta och ökande bidrag som en självklar följd. Sammanfattningsvis har jag således inte för avsikt att agera för att förhindra ett borttagande av de befintliga produktionsstöden inom bostadssektorn. Jag är övertygad om att ett ökat bostadsbyggande, bland annat av billiga hyresrätter, är möjligt med långsiktigt förutsägbara villkor. De initiativ som regeringen redan har tagit eller avser att ta för att åstadkomma detta ligger inom ramen för den generella bostadspolitik som jag i detta svar redogjort för.

Anf. 21 Egon Frid (V)
Herr talman! Jag vill även denna gång tacka statsrådet Mats Odell för svaret på min interpellation om bostadspolitiken. Anledningen till denna interpellation är den oro som finns för de kraftiga hyreshöjningar som kan bli resultatet av regeringens bedrivna politik och också det kraftigt minskade byggande som det signaleras om ute i landet. Min första fråga i interpellationsdebatten är vad regeringen och Mats Odell har emot hyresrätten som bostads- och upplåtelseform. Mats Odell anger i sitt svar på interpellationen: Jag ser hyresrätten som central för en flexibel bostadsmarknad och en väl fungerande arbetsmarknad och vill utveckla hyresboendet också i framtiden. Det är rimligt att fråga sig: Hur kommer det sig att regeringen i budgetpropositionen för år 2007 stakar ut en ny bostadspolitisk inriktning som så kraftigt missgynnar hyresrätten som boendeform och upplåtelseform? Det handlar om nivåerna för bostadsbyggandet och främst byggandet av hyresrätter och också om nivåerna för hyrorna och den hyresnivå som är möjlig för vanliga människor att betala för att de ska ha råd att bo. Vi ser en klar ideologisk inriktning från regeringens sida i stöd och lättnader för byggandet och boendet. Det är en politisk och ideologisk inriktning som vi i Vänsterpartiet tar kraftigt avstånd från. Det är märkliga slutsatser som statsrådet drar i sitt svar om på vilket sätt subventionen påverkar byggandet i landet. Det är också svårt att ta till sig dessa. Det är också svårt att se att de har någon saklig grund mer än statsrådets egna politiska värderingar, som han ger uttryck för i interpellationssvaret. Vad vi i stället vet är att bostadssubventionerna har haft en avgörande roll för att vi ska kunna ha det stora bostadsbyggande och den höga nivå som vi haft de senaste åren. Vi har kunnat bygga fler hyresrätter och också kunnat ha en relativt acceptabel hyresnivå vid hyressättning för de nyproducerade lägenheterna. Den marknadsanpassning som Mats Odell beskriver i sitt svar kommer med all sannolikhet att missgynna hyresrätten. Marknadsstyrning av bostadsbyggandet på det sätt Mats Odell redovisar här i svaret har vi tidigare klart sett leder till högre priser. Vi ser också att det leder till att byggandet enbart sker där det finns en marknad. Den marknaden finns i regel inte där det finns ett behov av hyresrätter till rimliga priser. Det svar som Mats Odell ger på interpellationen visar tyvärr den ovilja regeringen och också statsrådet Mats Odell har att ta denna viktiga politiska fråga på allvar. Bostaden är en social rättighet som vi med bra och statliga medel måste arbeta för så att hyresgästerna i landet gynnas.

Anf. 22 Johan Löfstrand (S)
Herr talman! Också jag vill börja med att tacka statsrådet Mats Odell för det svar han har lämnat till Egon Frid. Jag ser samma problem som Egon. Jag tycker att Egon i sin interpellation mycket väl beskriver de problem som jag tror att vi kommer att få se på bostadsmarknaden under de kommande åren. Det gör mig oerhört bekymrad. Med de förslag som regeringen har lagt fram kommer vi att få se en bostadspolitik där det inte kommer att byggas så många hyresrätter och studentlägenheter. Det är oerhört viktigt att vi breddar bostadsmarknaden så att alla har möjlighet att få ett gott boende. Civilutskottet tog i dag del av en skrivelse från Uppsala kommun där jag tycker att man på ett bra sätt beskriver problemet. I brevet skriver man: "Angående slopandet av investeringsbidraget. Regeringen föreslår i budgetpropositionen att investeringsbidraget till vissa bostäder ska avskaffas från den 1 januari 2007. Uppsala kommun vill med anledning av detta framföra följande. I Uppsala finns 1 050 studentbostäder och 430 hyresrätter som är färdigprojekterade men som på grund av överklaganden av detaljplaner inte kommer att klara en igångsättning före den 31 december 2006. Det är kommunens bedömning att de flesta av dessa projekt inte kan påbörjas utan investeringsbidrag, varför de under överskådlig tid inte kommer till stånd." Längre ned i brevet skriver man: "Stora resurser och tid har lagts ner i alla dessa projekt och det är inte rimligt att de nya reglerna ska drabba de projekt som under flera år tagits fram med gällande regelsystem och nu är färdigprojekterade, men p.g.a. omständigheter utanför byggherrens eller kommunens kontroll inte kan komma igång till årsskiftet." Min fråga till Mats Odell blir: Vad ska Mats Odell svara sin borgerliga kollega Gunnar Hedberg som har skrivit under skrivelsen från Uppsala kommun? Vad ska han svara Gunnar Hedberg om hur man ska lösa problemet för Uppsala kommun? Ska alla de pengar och alla de resurser som Uppsala lagt ned i projekteringsarbete och annat tidskrävande arbete för att kunna bygga studentbostäderna och hyresrätterna vara förgäves? Ska all tid, kraft och pengar man har lagt ned gå förlorade, eller finns det möjlighet att man ska kunna fortsätta byggnationen av studentbostäder och hyresrätter även i framtiden? Jag lämnar över en kopia på den skrivelse som civilutskottet har tagit del av. I detta anförande instämde Fredrik Lundh och Christina Oskarsson (båda s).

Anf. 23 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Jag tycker att statsrådet här väl beskriver den politik som alliansregeringen har börjat föra. Det har varit helt klart under hela valrörelsen att det var den här långsiktiga politiken som vi ämnade föra. Vi har trots allt facit på den bostadspolitik som har förts hittills. Vi har bostadsbrist i över 100 svenska kommuner. Jag har som bostadspolitiker under hela förra mandatperioden upplevt att det som efterlysts från byggbranschen är långsiktiga spelregler. Den ryckighet med stimulanser av än det ena och än det andra slaget till olika typer av lägenheter har definitivt inte främjat byggandet av hyreslägenheter. Herr talman! Det blir väldigt lätt när man talar bostadspolitik att det kommer något slags ideologi in i det hela. Det är i och för sig bra. Men att ideologin skulle ligga i att man var för eller emot hyresrätter är ett helt felaktigt sätt att närma sig problemet. Vad som däremot är ideologi är att enskilda människor har valfrihet att välja det boende de vill. Jag är övertygad om att den långsiktiga politik som alliansregeringen kommer att föra kommer att leda till det. Långsiktighet gäller naturligtvis inte bara finansieringen utan också plan- och bygglagssidan, som har utretts under en hel mandatperiod utan att man egentligen lagt fram ett enda förslag. Det som har varit det stora problemet och som vi gång på gång påtalat är de facto överklagandeprocesserna, som har dragit väldigt långt ut på tiden. Det fanns ett delbetänkande från PBL-kommittén redan från 2004 där man tog upp frågan om överklagandeprocesser. Den har legat och vilat sedan dess. Mycket faller tillbaka på den politik som har förts och som faktiskt Egon Frids parti har varit med och stöttat under mandatperioden. Konkurrens är också någonting som naturligtvis har diskuterats mycket under den gångna mandatperioden. Det som det har handlat om och som det handlar väldigt mycket om i dag är arbetskraftsinvandring. Jag läste i tidningen Byggindustrin senast i dag att Polen och baltstaterna inte behöver Sverige när det gäller byggbranschen, men Sverige behöver Polen och baltstaterna. Vi klarar inte att hålla uppe en produktion utan hjälp utifrån, och den konkurrens som då uppstår blir väldigt svag om inte många aktörer kan jobba samtidigt. Jag får återgå till överklagandeprocessen. Att överklagandeprocessen i sig har dragit ut så mycket på tiden är också en stor konkurrensfråga på grund av att det visat sig att många små aktörer inte orkar hålla nere kostnaderna under så långa perioder. Ju längre en process pågår, desto färre och större aktörer finns det. Det är naturligtvis kostnadsdrivande i sig. I detta resonemang finns det ingen som bestrider att hyresrätten har en given roll och en given plats i det svenska bostadsbeståndet. Det är en upplåtelseform som är en förutsättning för flexibilitet. Snarare är det ägandet som under hela förra mandatperioden och även dessförinnan, snart i hundra år, har varit en ideologisk spärr hos de partier som hade regeringsmakten förut. Det är snarare den frågan vi nu försöker lösa och skapa valfrihet för enskilda människor.

Anf. 24 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Vi har, Egon Frid och jag, en debatt som har pågått en tid i denna fråga - det är kanske fjärde varvet vi kör nu - och den förtjänar att diskuteras. Det handlar mycket om principer. Vi var tidigare inne på det. Egon Frid tror på subventioner och regleringar. Om Egon Frid tittar i facit kommer han att upptäcka att den bostadspolitik som har förts under huvuddelen av efterkrigstiden i vårt land, man kan säga efter miljonprogrammets färdigställande och framåt, inte har levt upp till konsumenternas krav. Vi har ett bostadsbyggande i vårt land som fortfarande ligger långt under genomsnittet bland EU-länderna. Vi kom inte ens under den värsta byggboomen under slutet av 80-talet upp till genomsnittet. Det system som Egon Frid kramar så ömt ger inte en social bostadspolitik. Det är det som är problemet. Titta runtom i länder där man har haft en annan inriktning och se att de har ett helt annat utbud. Ungdomar får bostäder, invandrare kan få tag på en bostad och det finns alla typer av bostäder att välja bland. Det är den subventionerade produktionsmodellen som ju faktiskt har kommit till vägs ände. Är det inte, Egon Frid, bättre att i stället för att ge subventioner till producenterna försöka sikta in sig på de svaga grupper som faktiskt behöver stöd på bostadsmarknaden? Det är väl en bättre ordning, och det är därför som den här regeringen har lagt 100 miljoner kronor nästa år för att stödja svaga grupper på bostadsmarknaden, inte minst ungdomar. Jag tror att det är en allmän trend för övrigt inom den europeiska unionen att man går från produktionsstöd till stöd direkt för konsumtion av bostäder. Jag har tidigare fått ett brev från Uppsala. Det är bara det, Johan Löfstrand, att riksdagen har fattat beslut om att det här produktionsstödet upphör vid årsskiftet. Socialdemokraterna har lagt fram det förslaget, och ni har röstat igenom det. Sedan har ni i valrörelsen gått ut och sagt att ni ska förlänga det, men ni gjorde aldrig det. Den viktiga signalen nu är att vi lägger om politiken, bort från en bostadspolitik som bygger på tillfälliga kortsiktiga subventioner till en politik som bygger på långsiktigt goda villkor för att bygga och bo i Sverige.

Anf. 24 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Vi har, Egon Frid och jag, en debatt som har pågått en tid i denna fråga - det är kanske fjärde varvet vi kör nu - och den förtjänar att diskuteras. Det handlar mycket om principer. Vi var tidigare inne på det. Egon Frid tror på subventioner och regleringar. Om Egon Frid tittar i facit kommer han att upptäcka att den bostadspolitik som har förts under huvuddelen av efterkrigstiden i vårt land, man kan säga efter miljonprogrammets färdigställande och framåt, inte har levt upp till konsumenternas krav. Vi har ett bostadsbyggande i vårt land som fortfarande ligger långt under genomsnittet bland EU-länderna. Vi kom inte ens under den värsta byggboomen under slutet av 80-talet upp till genomsnittet. Det system som Egon Frid kramar så ömt ger inte en social bostadspolitik. Det är det som är problemet. Titta runtom i länder där man har haft en annan inriktning och se att de har ett helt annat utbud. Ungdomar får bostäder, invandrare kan få tag på en bostad och det finns alla typer av bostäder att välja bland. Det är den subventionerade produktionsmodellen som ju faktiskt har kommit till vägs ände. Är det inte, Egon Frid, bättre att i stället för att ge subventioner till producenterna försöka sikta in sig på de svaga grupper som faktiskt behöver stöd på bostadsmarknaden? Det är väl en bättre ordning, och det är därför som den här regeringen har lagt 100 miljoner kronor nästa år för att stödja svaga grupper på bostadsmarknaden, inte minst ungdomar. Jag tror att det är en allmän trend för övrigt inom den europeiska unionen att man går från produktionsstöd till stöd direkt för konsumtion av bostäder. Jag har tidigare fått ett brev från Uppsala. Det är bara det, Johan Löfstrand, att riksdagen har fattat beslut om att det här produktionsstödet upphör vid årsskiftet. Socialdemokraterna har lagt fram det förslaget, och ni har röstat igenom det. Sedan har ni i valrörelsen gått ut och sagt att ni ska förlänga det, men ni gjorde aldrig det. Den viktiga signalen nu är att vi lägger om politiken, bort från en bostadspolitik som bygger på tillfälliga kortsiktiga subventioner till en politik som bygger på långsiktigt goda villkor för att bygga och bo i Sverige.

Anf. 25 Egon Frid (V)
Herr talman! Jag tror att jag och Mats Odell är överens om vissa saker i bostadspolitiken. Det ena är att vi ska ha långsiktiga ekonomiska villkor för att upprätthålla en bra och social bostadspolitik i Sverige. Vi ska naturligtvis också satsa särskilt på utsatta grupper som har svårt att skaffa sig bostad på bostadsmarknaden. Där har Vänsterpartiet i likhet med regeringen lagt fram förslag om att värna de utsatta grupperna. Där är vi överens. Även om det inte blev en vänsterregering som hade möjlighet att fullfölja sina politiska ambitioner för 2007 fanns det klart uttalat att man skulle fortsätta med någon form av bostadssubventioner även 2007. Men det är de här förutsättningarna som den nya alliansregeringen har stoppat, vilket har skapat den här djupa oron ute i landet - de långsiktiga ekonomiska villkoren för att kunna fortsätta med bostadsplanering och bostadsbyggande. Det är de här reaktionerna som Johan Löfstrand redovisar från Uppsala och som vi får signaler om från snart varje kommun i Sverige. Jag tycker att Mats Odell ska ta reda på hur många kommuner som inte kommer att stoppa och avbryta sitt byggande och sin planering på grund av de nya förutsättningarna. Vi får samma signaler från många kommuner och en stor oro på grund av regeringens budgetproposition. Det handlar om att det finns risk för en höjning av hyresnivåerna. Om de minskade subventionerna ska tas bort och läggas ut på hyresgästerna i Skövde kommun motsvarar det en ökad hyreskostnad på 200 kr. Det är orimligt att föra en sådan ekonomisk politik. Det måste vara möjligt att ta fram någon form av övergångsregler, som till exempel kommunstyrelsens ordförande i Uppsala efterfrågar, för att man ska kunna fortsätta med det viktiga bostadsbyggandet och den viktiga bostadsplaneringen. Regeringen missgynnar medvetet hyresrätten som boendeform. Hyresrätten har varit missgynnad även av tidigare regeringar, men den nuvarande regeringen missgynnar hyresrätten som boendeform ännu mer i och med de subventioner man ger till bostadsrätten och villorna genom olika typer av skattelättnader. Det är tydligt att hyresrätten förlorar mest, att bostadsrätten vinner mest och att villan som boendeform vinner näst mest. Men att hyresgästerna kommer att bli fortsatt missgynnade och mer missgynnade med alliansregeringens bostadspolitik är uppenbart. Vad Hyresgästföreningen, hyresgäster, byggbolag och kommunala bostadsföretag framför och kräver är neutralitet mellan upplåtelseformer, att hyresrätten inte ska missgynnas i förhållande till villor och bostadsrätter. Hyresrätten är en viktig del för att landet ska utvecklas och för att vi ska ha en bra social bostadspolitik. Detta tar tyvärr inte alliansregeringen ansvar för.

Anf. 26 Johan Löfstrand (S)
Herr talman! Mats Odell talar om långsiktighet, och det blir lite fascinerande i sammanhanget. Hur kan man då avbryta ett investeringsstöd? Jag tror att de flesta byggare i Sverige i dag trodde att det skulle finnas ett fortsatt investeringsstöd. Det hade åtminstone den socialdemokratiska regeringen sagt. Jag tror att det finns väldigt många aktörer i byggbranschen i dag som känner sig oerhört besvikna. Jag tror att Uppsala kommun bara är ett exempel av många på att man känner sig besviken. Det är självfallet viktigt med fungerande planeringsprocesser. Det är någonting som jag tror att vi måste jobba med. Där finns det olika aspekter, miljöaspekter och annat, som vi måste ta hänsyn till. Där tror jag att vi kan bli mycket bättre i Sverige. Jag tror att det är precis som Egon Frid säger, nämligen att framför allt under de kommande fyra åren kommer hyresrätten att bli missgynnad, men den frågan får vi kanske återkomma till vid ett annat interpellationstillfälle. Jag tror att tiden inte räcker till just nu. Så till min fråga, Mats Odell. Vad ska regeringen göra åt den kapitalförstöring vi nu kommer att få se runtom i landet i ett antal kommuner? Vad ska vi göra åt all den tid och alla de resurser som har lagts ned i planeringsarbete och på annat sätt? Ska det bara gå till spillo? Vad ska vi i civilutskottet meddela kommunstyrelsens ordförande Gunnar Hedberg när han kommer till utskottet för att uppvakta oss? Ska vi säga att vi är ledsna och att alla de planer, alla de resurser och all den tid de har lagt ned för att skapa 1 000 nya studentbostäder och 430 nya hyresrätter är förgäves?

Anf. 27 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Det finns i alla fall en sak som vi alla är överens om i den här debatten, och det är långsiktiga spelregler. Under den förra mandatperioden var det mest vi borgerliga politiker som pratade om långsiktiga spelregler, men nu gör alla det. Det är väl bra så långt. Det har inte varit någon inriktning på långsiktiga spelregler, utan det har varit en ryckig politik med olika stimulanser. Det har varit en politisk styrning av vilka bostäder som marknaden ska bygga. Det har fått konsekvenser. Det har inte stämt. Vi har ett väldigt tydligt exempel från MKB i Malmö som valde bort att bygga efter de stimulansregler som fanns. De byggde i stället stora lägenheter, för det visste de att det var efterfrågan på. När man följde upp detta såg man att resultatet blev att betydligt fler mindre lägenheter i det äldre beståndet friställdes som ungdomar kunde ta över. Den här styrningen har varit väldigt störande för marknaden. Nu har vi ändå facit, som jag sade förut. Vi har bostadsbrist i över 100 svenska kommuner. Inte ens den förra socialdemokratiska regeringen kan ju tycka att det var en bra politik. Det gav i alla fall inget bra resultat. Sedan vill jag också understödja det som statsrådet sade om att man ska gå från produktionsstöd till konsumtionsstöd. Ser man lite bredare på den frågan kan man faktiskt säga att även den skattesänkning som alliansregeringen nu genomför för låg- och medelinkomsttagare naturligtvis är en ingrediens i detta att stärka konsumenten och den valfrihet som ska finnas för den enskilda personen.

Anf. 28 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Jag tror att det är ganska tydligt att vår regering fick ett tydligt mandat av väljarna att också lägga om bostadspolitiken. Vi redovisade mycket tydligt, både i Bankerydsöverenskommelsen och i vårt valmanifest, att vi tänkte lägga om bostadspolitiken i den här riktningen. Det är också svaret till alla som planerar. Man måste naturligtvis titta på vad olika aktörer säger. Lars Tysklind var också inne på den här statiska synen att det är nyproduktion av små lägenheter som är lösningen. Jag försökte kolla upp detta. Jag är inte säker på att siffran är helt rätt, men snitthyran för en nyproducerad tvåa ligger någonstans i häradet 6 000 kr trots de subventioner som ni nu slår vakt om. När man däremot bygger mer fritt efter hur marknaden ser ut, som man exempelvis har gjort i Malmö, friställs det billigare, mindre hyresrätter. Det här statiska sättet är också ett stort problem. Det finns så få lediga lägenheter att flytta till med den bostadspolitik som hittills har förts. I det här sammanhanget vill jag också ta upp en annan sak. Jag tror att det var Egon Frid som nämnde detta. Han talade om att hyresnivån nu går upp. Det är naturligtvis så just i nyproduktionen. Det ligger i Egon Frids fråga. Han tittar på nyproducerade lägenheter och talar om hyreshöjningar. Detta är ju lägenheter som ännu inte är byggda. Även om kostnadsnivån blir något högre, kommer också den disponibla inkomsten för medborgarna att bli betydligt högre. Titta vad Konjunkturinstitutet säger om detta! Det kommer att bli en höjd köpkraft för de svenska hushållen tack vare den politik som regeringen för. De här pengarna används ju till att sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare. Det handlar alltså om helhetsgreppet. Det är inte bara på bostadspolitikens område som regeringen förändrar politiken, utan det sker ju också när det gäller att skapa nya jobb. Att fler människor får möjlighet att efterfråga en egen bostad och kanske också köpa en egen bostad måste också vägas in i det här sammanhanget. Vi behöver ändra politisk inriktning av bostadspolitiken. Den har inte varit lyckosam. Jag kan inte svara på hur länge en ung människa som ställer sig i bostadskö här i Stockholm i dag för att söka en hyresrätt, subventionerad eller icke, får vänta, men jag tror inte att man är ung längre när man får den lägenheten. Denna politik måste vi komma bort ifrån. Det måste produceras många fler bostäder i Sverige än vad det har gjorts med den gamla politiken.

Anf. 29 Egon Frid (V)
Herr talman! Det värsta är väl att alliansregeringen inte kommer att skapa ett ökat bostadsbyggande med den politiken. De senaste åren har vi lyckats öka bostadsbyggandet i landet. Det byggs för få totalt sett, men det har ändå byggts relativt många. Det byggdes 34 000 lägenheter förra året. Det har varit en hög nivå de senaste åren. Man hade inte hamnat på den nivån utan bostadsstödet. De exempel som Lars Tysklind och statsrådet tar upp är från marknadsområden där man kan bygga på ett annat sätt och ändå frigöra billigare lägenheter som hyresgäster med sämre ekonomi har möjligheter att komma åt. Det konsumtionsutrymme statsrådet hänvisar till är inte heller rättvist fördelat. Vi vet inte heller hur stort konsumtionsutrymme som en vanlig löntagare kommer att få kvar efter ökade kostnader som ni i andra änden lägger på löntagarna, och i det här fallet hyresgästerna med höjda hyror. Det konsumtionsutrymmet är redan uppätet med höjda bostadshyror. Sedan har vi en ökad bostadssegregation, och detta är extra tydligt i marknadsorienterade bostadsområden. Det är därför vi måste ha en statlig bostadspolitik med en inriktning som verkar för att det byggs bostäder som invånarna runtom i Sverige behöver. Vi behöver verka för nya bostäder till rimliga boendekostnader. Stöden till boendet måste vara neutrala mellan upplåtelseformerna. Detta saknas tyvärr i alliansens bostadspolitik. Vi efterfrågar och saknar fortfarande vad som ingår i alliansens nya bostadspolitik. Det enda konkreta förslaget Mats Odell har är att billigare arbetskraft ska komma till Sverige och bygga lägenheterna.

Anf. 30 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Egon Frid tror inte att det byggs fler bostäder. Johan Löfstrand tror att hyresrätten blir missgynnad. Jag tror inte det. Egon Frid oroar sig för bostadssegregationen. Ja, subventionerna har hittills inte bitit ett dugg på bostadssegregationen.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.