Bostadsbristen
Interpellation 2010/11:221 av Köhler, Katarina (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-02-18
- Anmäld
- 2011-02-28
- Sista svarsdatum
- 2011-03-11
- Besvarad
- 2011-03-11
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 18 februari
Interpellation
2010/11:221 Bostadsbristen
av Katarina Köhler (S)
till statsrådet Stefan Attefall (KD)
Under den socialdemokratiska mandatperioden 2003–2006 påbörjades över 127 000 bostäder. Under Alliansens första mandatperiod, 2007–2010, stannade byggandet på ca 90 000. Minskningen i bostadsbyggandet skedde redan innan finanskrisen var ett faktum.
Under 2010 beräknas en nybyggnad av bostäder på knappt 24 000, jämfört med knappt 17 000 under 2009. Bostadsbyggandet under 2009 var dock det lägsta på tio år och det är från denna bottennivå som antalet påbörjade lägenheter nu beräknas öka med ca 50 procent till 2011.
Byggandet behöver dock enligt Boverkets indikatorer öka med ytterligare minst 40 procent för att nå de nivåer som svarar mot befolkningsutvecklingen. 119 kommuner uppger brist på bostäder och i hälften av landets kommuner saknas bostäder för ungdomar. Över hälften av landets högskolestudenter studerar på en ort med bostadsbrist för studenter.
En fungerande bostadsmarknad är många gånger en förutsättning för att människor ska kunna ta ett arbete eller börja studera och utgör därmed en del av en fungerande arbets- och utbildningslinje. Vi har hört företrädare för regeringen uttala att ansvaret för att finna en bostad helt och hållet ligger hos den enskilde. Vi däremot anser att också samhället har ett ansvar för att människor ska kunna få en bostad och behovet av en regering som ser och är beredd att ta detta samhällsansvar ökar.
Mot denna bakgrund är min fråga vad statsrådet vill göra för att realisera ett bostadsbyggande som svarar mot befolkningstillväxten och behoven av nya bostäder.
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2010/11:221
Webb-tv: Bostadsbristen
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2010/11:71 Fredagen den 11 marsProtokoll 2010/11:71 8 § Svar på interpellation 2010/11:221 om bostadsbristen
Protokoll från debatten
Anf. 49 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Katarina Köhler har frågat mig vad jag avser att göra för att realisera ett bostadsbyggande som svarar mot befolkningstillväxten och behovet av nya bostäder.
Jag är enig med interpellanten om att det byggs alldeles för få bostäder i Sverige. Det har byggts för lite sedan ett par decennier vilket får konsekvenser i form av bostadsbrist. Detta blir, precis som interpellanten framhåller, särskilt tydligt i tillväxtregionerna.
Enligt färska uppgifter från SCB påbörjades byggande av nära 25 000 bostäder under 2010. Om även de bostäder som byggs om räknas med är antalet påbörjade bostäder ännu högre. Boverket och övriga prognosmakare förutspår att bostadsbyggandet kommer att öka ytterligare under innevarande år.
Detta anser jag visar på att de åtgärder som regeringen har vidtagit sedan regeringsskiftet har gett effekt. Så sent som den 15 februari stod jag här i kammaren i en interpellationsdebatt och redogjorde för hur vi på olika sätt arbetar för att stimulera bostadsbyggandet. Under förra mandatperioden vidtog vi en rad åtgärder i syfte att stimulera bostadsbyggandet. Bland dessa kan särskilt framhållas de nya villkoren på hyresmarknaden som trädde i kraft vid årsskiftet samt den nya plan- och bygglagen som träder i kraft den 2 maj. Vi kommer inte att slå oss till ro, utan fortsätta vårt långsiktiga arbete med att få fart på bostadsbyggandet.
Både i Socialdemokraternas senaste budgetmotion och i rapporten från Socialdemokraternas kriskommission framgår att partiets strategi för bostadspolitiken är att återgå till en subventionspolitik. Jag har inga som helst intentioner att återgå till en sådan kortsiktig strategi med subventioner, utan kommer att fullfölja regeringens tydliga strategi att främja bostadsbyggandet genom långsiktigt stabila villkor på bostadsmarknaden.
Anf. 50 Katarina Köhler (S)
Herr talman! Bostadsministern och jag är eniga om att det byggs för få bostäder i Sverige. Men sedan är vi inte eniga om så mycket mer.
I svaret hänvisar ministern till en förändrad plan- och bygglag och till nya villkor på arbetsmarknaden. Det skulle vara svaret på hur vi ska få i gång byggandet.
Som jag ser det kan rimligtvis ingenting av detta påverka viljan att öka byggandet som sådant. PBL har ännu inte satts i sjön, och när den gör det innebär förändringarna i lagen att det blir ett lättare och enklare förfaringssätt när man väl har bestämt sig för att bygga; det håller jag med om. Men inte tror jag att den nya lagen stimulerar någon att besluta sig för att bygga.
Jag måste be ministern att svara på frågan om på vilket sätt de nya villkoren på hyresmarknaden har en direkt inverkan för att stimulera ett ökat byggande. Det skulle jag vilja ha svar på.
Som jag ser det har regeringens politik när det gäller bostadsbyggande inte varit någon större succé hittills. Man förlitar sig på marknaden som vanligt. Man säger att det är individens eget ansvar. Jag vet att det är en viktig ideologisk fråga att marknadens krafter ska kunna verka utan inblandning från staten, men en regering måste rimligtvis våga ta ansvar för så stora och viktiga frågor som bostadspolitiken. Då håller det inte att avhända sig ansvaret. Människor måste få tak över huvudet och ha ett värdigt liv.
Jag påstår att er politik ökar klyftorna mellan grupper på område efter område. Det här är bara ett.
Mer än hälften av våra 290 kommuner har bostadsbrist för någon av kategorierna unga, studenter och vuxna. I 119 kommuner säger man generellt att man har brist på bostäder. Över 60 procent av Sveriges befolkning bor i kommuner med bostadsbrist. 220 kommuner, det vill säga 75 procent, anger att det är brist på hyresrätter. Hälften av kommunerna uppger att det är brist på bostäder för ungdomar mellan 19 och 25 år. 20 högskolekommuner säger att man har brist på lämpliga bostäder för studenter. Byggandet av studentbostäder har enligt SCB:s bygglovsstatistik i stort sett upphört. Under 2009 lämnades preliminärt bygglov för knappt 60 studentbostäder i hela vårt land.
Sedan 2007 har ungefär 40 000 allmännyttiga hyreslägenheter sålts ut. Jag säger inte att alla de har omvandlats till bostadsrätter, men de har sålts ut från allmännyttan till privata fastighetsägare.
Det är ni som har regeringsmakten, och ni måste använda den för att göra något bra för människor. Det håller inte att bara prata om en plan- och bygglag som egentligen handlar om en förenkling av processen.
Anf. 51 Peter Persson (S)
Herr talman! Vårt lands största problem är en pågående massarbetslöshet. Vi har betydande flaskhalsproblem i svensk ekonomi i dag. Ett problem när det gäller att skapa tillväxt är möjligheten att få bostad i de tillväxtregioner som vi har i Sverige.
För mig som socialdemokrat är bostaden en social rättighet, men den är också en viktig faktor för att vi ska kunna flytta dit jobben finns.
I dag ser vi hur effekterna av regeringens politik eller icke-politik på en rad områden gör att arbetslösheten inte minskar. Det handlar om arbetsmarknadspolitiken, infrastrukturpolitiken och bostadspolitiken.
Jag tycker att det är mycket märkligt att statsrådet säger att vi inte ska återgå till en subventionspolitik. Ständigt upprepar han det här i kammaren och i andra sammanhang. Vad har du för problem med att vi gemensamt med samhälleliga resurser stimulerar en önskvärd utveckling i nationen, Stefan Attefall? Du tycker inte att rättigheten för yngre och andra att få en bostad är så angelägen som rättigheten att rekvirera statligt stöd för att få städat i hemmet. Det är för mig fullständigt obegripligt att du tycker att en hemhjälp subventionerad av staten är en större angelägenhet än att med statliga subventioner se till att det byggs lägenheter som träffar de ungas längtan efter en egen bostad.
Anf. 52 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Först och främst vill jag välkomna bostadsdebatten med anledningen av både den förra interpellationen och den här interpellationen och engagemanget. Jag tror att bostadsfrågorna är viktiga och centrala de kommanden åren. Jag delar helt uppfattningen att bostadspolitiken är en viktig del i tillväxtpolitiken och arbetslinjen. När de nya jobben skapas på orter måste det också finnas möjligheter för människor att ta de jobben, och då är bostaden en central del i det beslutet.
Däremot ska vi nog markera mycket tydligt mot påståendet att arbetslösheten inte minskar. Jag vet inte riktigt vilken värld som Peter Persson då befinner sig i, men problemen är fortsatt stora, och de kommer att angripas med full kraft på flera områden. Bostadspolitiken är en del i detta.
Varför vill jag inte gå tillbaka till subventionspolitiken? Jo, därför att man då måste fundera på hur en sådan subventionspolitik ska fungera och vilka effekter den får. Studerar man Socialdemokraternas budgetalternativ, deras förslag och hur de historiskt har hanterat de här frågorna kan man se att de har lagt fram förslag om att lägga 500 miljoner för att subventionera. Det räcker till 4 000 hyresrätter om man följer de regelverk som man hade tidigare. Nu planeras det ju 8 000 hyresrätter. Vad händer då? Man funderar då: Hur ska vi göra nu? Vilka pengar räcker detta till? Sedan ska vi vänta på EU:s godkännande av att detta inte är snedvridande konkurrens. Då kommer allting att stanna av. Om det räcker till 4 000 hyresrätter, var är då de andra 4 000?
Det finns en rad olika faktorer som gör att den här typen av subventioner inte fungerar. Det är det vi försöker att tala om, och det visar också historien. De kurvor jag beskrev visar hur de nordiska länder som inte har haft subventioner under den här tiden har haft samma förloppsmönster. Skillnaden är bara att de har byggt dubbelt så många bostäder under hela tiden fast de inte har haft subventioner på samma sätta. Vi har alltså byggt hälften av vad nordiska grannländer har gjort. Vi har investerat mycket mindre i bostäder sedan 90-talets kris, och vi har haft en socialdemokratisk regering under större delen av den perioden. Det är problemet.
Min lösning och den strategi som jag är övertygad om är den riktiga är att se till att vi skapar långsiktigt goda förutsättningar för bostadsbyggande genom att minska regelbördan och genom att se till att vi förkortar planprocesser. Tid är faktiskt pengar. Den lärdomen borde man försöka ta till sig.
Låt mig ta ett exempel. Det handlar om ett projekt som ändå gick relativt snabbt genom alla överklagandeprocesser och som jag invigde i Skövde. Det har tagit ett år. Bara byggprisindex under den tiden, i det avtal man hade, hade fördyrat det projektet med 5 miljoner kronor som självfallet lades på hyresgästernas hyror.
Här ser vi hur de långa planprocesserna tar sin tid. Kan vi korta dem och göra dem tydligare och enklare kommer vi också att vinna. Vi ska självfallet också samtidigt se till att vi behåller rättssäkerheten genom att människor får en chans att föra fram sina åsikter och få dem prövade. Det är den balansgången som jag tycker har blivit bättre och smidigare i den nya plan- och bygglagen. Den kommer att underlätta detta, men här behöver man säkerligen göra mer. Vi tittar just nu på de frågorna i Regeringskansliet för att se vilket ytterligare utredningsarbete vi behöver dra i gång för att försöka få förenklingar och förtydliganden och därmed också bidra till att sänka kostnader och förkorta tiden mellan idé och färdigt hus.
Vi måste också få fram ett mycket mer industriellt producerande av hus i Sverige. Vi uppfinner på något sätt hjulet varje gång när vi bygger. Det beror bland annat på branschen och hur regelverken fungerar hos myndigheterna och ute i kommunerna. En del byggföretag har lärt sig bygga billigt och smart i en kommun. De vill använda samma koncept i en annan kommun, och då säger kommunen: Nej, det går inte i vår kommun. Vi vill ha det si och så. Då måste man rita om hela huset, och det blir en dyrare produktion än det annars skulle ha blivit.
Upphandlingarna måste bli mycket effektivare. Det finns en rad sådana olika åtgärder som är den viktiga lösningen på problemet, och inte subventioner.
Anf. 53 Katarina Köhler (S)
Herr talman! Vi har nu hört ett antal gånger att ministern inte tycker om Socialdemokraternas förslag om bland annat investeringsstöd för byggande. Jag vill för tydlighetens skull påminna eventuella lyssnare om att när vi pratar om investeringsstöd menar vi inte att staten ska ta över och bekosta hela byggandet. Det är naturligtvis en stimulans för att byggare ska känna att man vågar ta risken, vågar sätta i gång att bygga nya fastigheter.
Sedan synar jag bostadsministerns siffror, att de miljoner som vi ville lägga skulle räcka till 4 000 hyreslägenheter. Det handlar, återigen, om en del av bostadsbyggandet som vi vill subventionera. Jag är jätteintresserad och skulle gärna ta en större diskussion om subventioner. När ni i regeringen talar om det låter det som att det bara är socialdemokratin och de rödgröna som någonsin har pratat om subventioner och som tycker om det. Det är inte sant. Regeringen har en mängd subventioner i dag, kanske till och med fler än vad vi har haft. Det är bara det att vi har olika mottagare.
När vi socialdemokrater pratar om subventioner och stimulans för olika åtgärder gör vi alltid det för att göra gott för de många, för att det ska komma samhället till del och för att vi på det sättet ska få ett bättre och mer jämlikt samhälle. Jag skulle kunna göra listan rätt lång på subventioner som den här regeringen har men som riktar sig till andra, och där jag ser att de många gånger riktar sig till dem som redan har. Det är naturligtvis en väldigt stor skillnad i våra synsätt.
Vi vill inte bara prata om investeringsstöd. Vi vill också utveckla ROT-avdraget till att innefatta även flerfamiljshus. Jag förstår inte heller, som andra talare har varit inne på, varför det skulle vara mer okej att ge ROT-avdraget till egnahem än att ge det till bland annat de stora miljonprogram som har ett enormt behov av renovering på många ställen i vårt land.
Bostadspolitik är ju, som ministern har påpekat, en del av många andra politikområden. Jag vill då prata om arbetsmarknadspolitik i det här sammanhanget.
Om vi fick ett system där vi kunde ge investeringsstöd och använda ROT-avdraget på ett mer effektivt sätt skulle det skapa arbetstillfällen, riktiga jobb. Det skulle skapa många tusen arbetstillfällen för människor runt om i landet. Det i sin tur skulle göra att samhället fick in mer skattepengar och vi åter kunde börja prata om den generella välfärden, inte bara om kärnan i välfärden, som regeringen ofta pratar om och tycker om att prata om.
Det finns väldigt mycket att prata om när det gäller subventionerna.
Jag vill också bara snabbt påminna om de snabba prisökningarna på olika boenden. På tio år har priserna på bostadsrätter ökat med 153 procent och på villor med 72 procent, medan den allmänna prisnivån har landat på ungefär 16 procent.
Anf. 54 Peter Persson (S)
Herr talman! Den nye bostadsansvarige ministern fullföljer traditionen från sin företrädare, nämligen en icke-politik på det bostadspolitiska området. Det leder till att man bygger in flaskhalsar i ekonomin. Bristen på bostäder är en tydlig tillväxthämmande faktor. Jag vill påstå att det tillsammans med andra brister i regeringens politik - satsningar på investeringar i infrastruktur och investeringar i utbildning - leder till att vi redan har nått taket i kapacitetsutnyttjande i ekonomin. Det leder till att Riksbanken höjer räntan, vilket kommer att dämpa aktivitet och kraftigt fördyra för dem som i dag bor.
Regeringen vägrar att satsa gemensamma resurser i investeringar. Man har bara en riktning för att använda resurser: skattesänkningar. Jag vill påstå att den politiken, den enda vägens politik - skattesänkning, skattesänkning - kommer att leda till att vår nation i förlängningen blir fattigare. Där är bostadsbristen en angelägen fråga, som möts med bristen på utbildning och bristen på framtidsinvesteringar, och arbetslösheten kommer att bita sig fast.
Det är beklagligt att se en så defensiv icke-politik på bostadsområdet.
Anf. 55 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Peter Persson kallar det icke-politik, de olika reformer som jag beskrev har gjorts under förra mandatperioden och som vi jobbar med. Jag jämförde också tidigare inlägg i de här debatterna regeringsperioden 2002-2006, när Socialdemokraterna styrde, när det inte gjordes någonting alls. Men det var tydligen en mycket aktiv politik.
Jag kan också notera, för att ta Katarina Köhlers fråga om hyreslagstiftning som jag glömde att svara på, att det i allt väsentligt var en uppgörelse mellan de tre parterna på bostadsmarknaden som Socialdemokraterna i de stora delarna instämde i här i riksdagen när vi antog de nödvändiga lagstiftningsförändringarna.
Det handlar helt enkelt om att få hyressättningssystemet att fungera smidigare. Det handlar inte om marknadshyror. Men det handlar inte heller om att ha kvar det gamla systemet med självkostnadshyror, som delvis har bidragit till att många miljonprogramsområden inte har rustats upp i nödvändig utsträckning och som i dag står inför ett stort upprustningsbehov. Det gäller alltså att få en hyressättning som mer tar till vara lägenheternas standard, läge och kvaliteter och därmed också få en större variation i hyressättningen mellan de lägenheter som sköts bra, har en bra standard och bra service och dem som sköts mindre bra.
Jag tror att den nya modellen, där parterna nu har ett stort ansvar för att förhandla fram hyror utifrån lägenheternas mer enskilda kvaliteter, kommer att vara ett verksamt bidrag till att skapa mer framtidsutsikter i branschen och locka fler att investera i byggandet, och de som satsar på ett seriöst och långsiktigt förvaltande kan känna att det finns ekonomi för detta.
I fråga om subventionspolitiken, som vi diskuterar, kan jag göra en enkel jämförelse. År 2004 betalade staten ut 2,7 miljarder i subventioner till bostadsbyggandet. Under 2010 byggdes exakt lika många bostäder utan subventioner. 2,7 miljarder av skattebetalarnas pengar betalades ut 2004 för att få exakt samma nivå på bostadsbyggandet som 2010. Det kan vara en intressant slutsats av detta.
Det andra är att ni vill ha den modell ni har använt förut som innebär att hyreslägenheterna ska få 120 000 kronor i subventioner. Om ett sådant stöd införs kommer ingen att vilja bygga utan att få stödet. Det är självklart. Då anpassar man sig och avvaktar: När kommer de här reglerna? Ska då Socialdemokraterna genomföra detta i morgon exempelvis kommer det att dröja ett antal månader innan EU har godkänt det hela och det har satts i sjön. Då kommer man att avvakta, och då bromsar det byggandet av hyresbostäder förutom att det snedvrider konkurrens och det skapas osäkerhet om långsiktiga spelregler.
Då säger man att det är så hemskt att vi subventionerar RUT-tjänster, det vill säga tjänster som utförs i hemmen. Men ROT-tjänster vill man ha, det vill säga att de som köper tjänster av den manlige byggnadsarbetaren kan gärna få sänkt skatt. Men de som köper en städtjänst eller någon annan servicetjänst ska inte få det. Det är socialdemokratisk politik.
I båda fallen anser jag det vara ett rimligt sätt att sänka skatten för att göra svarta jobb vita, för att öka sysselsättningen. En del av den politik regeringen för för att öka sysselsättningen är att vi gör de svarta tjänsterna vita och skapar fler arbeten i servicetjänster. Då är det ointressant för oss om man sätter in fönstret eller om man putsar fönstret. Båda servicetjänsterna har samma skatteregler. Det handlar om att skapa fler arbeten och om att göra svarta jobb vita.
Att överföra det tänket in i ett aktiebolag som förvaltar bostäder innebär att de får dubbel avdragsrätt. Dessutom blir det kanske 700 kronor i subvention på en lägenhet som kostar 12 000 kronor att bygga om. Det är alltså inte något som förändrar kalkylen i någon väsentlig del, och därför är det inte heller effektivt, förutom att det inte är skattetekniskt rimligt.
Anf. 56 Katarina Köhler (S)
Herr talman! Jag vill bara påpeka att jag i mitt inlägg pratade framför allt om att man skulle utöka ROT-avdraget till att gälla också flerfamiljshus.
Man kan diskutera RUT och ROT. Det kanske vi ska ta i en annan debatt. Men vi kan ändå konstatera att det arbete som läggs på ROT-avdrag är något som kommer att finnas kvar under mycket lång tid, i motsats till de förgängliga tjänster som RUT-avdraget innebär. Men vi kan inte gå in på det nu.
Jag vill verkligen betona att den bostadspolitik eller icke-bostadspolitik som vi har i dag innebär att människor inte kan leva sina liv fullt ut. Ungdomar kan inte flytta hemifrån och starta sitt vuxenliv. Studenter får inga bostäder i studentstäderna, som för övrigt blir färre genom regeringens indragning av många utbildningar. Arbetsmarknaden får svårt att anställa. Folk vågar inte flytta för nytt arbete om det inte finns bostäder.
Många vill ha en hyresrätt till att börja med. Men det finns också folk som inte vill bo i egna hem, som vill ha en hyresrätt för att slippa ansvar. Och så finns det de som inte har råd att bo i bostadsrätt eller eget hem. Därför måste vi få en balans i bostadsbyggandet, som nu går alldeles för sakta - så är det bara.
Nu måste regeringen ta sitt ansvar och bygga ihop bostadspolitik, arbetsmarknadspolitik och näringspolitik. Det som händer nu är ju att den vackra ytan håller på att krackelera. Fler och fler inser att regeringspolitiken inte innehåller så mycket verkstad utan mest vackra ord. Men Sverige behöver verkstad, och det behöver vi nu!
I detta anförande instämde Hannah Bergstedt (S).
Anf. 57 Stefan Attefall (Kd)
Herr talman! Jag vill upprepa vad jag försökte säga om ROT-avdrag för flerfamiljshus. Syftet med ROT-avdraget för enskilda fastighetsägare och egnahemsägare är att man ska motverka svartjobb och få flera människor att köpa tjänster i stället för att göra saker själva och därmed skapa flera jobb. Den filosofin har vi för både RUT- och ROT-tjänster.
Det finns problem med att överföra det tänket in i ett aktiebolag som förvaltar en hyresfastighet. Redan i dag gör de i deklarationen ett avdrag på intäkterna för de renoveringar som de gör. Då skulle vi alltså skapa dubbel avdragsrätt. Det är en skatteteknisk innovation som vi inte har prövat i Sverige och som vi kanske ska vara försiktiga med.
Det andra jag försökte säga är att det inte är speciellt effektivt. Sabo, de allmännyttiga bostadsföretagens förening, har räknat fram att en rejäl upprustning kostar ungefär 12 000 kronor per lägenhet. Den här subventionen skulle kanske ge 700 kronor, om man får räkna fram Socialdemokraternas förslag. Det är inget som förändrar kalkylen i grunden.
Det inte speciell effektivt, och det är skattetekniskt en mycket märklig konstruktion.
Jag tror i stället på att skapa bättre spelregel för hyresrätten. Det är det vi ska utreda. Vi har lovat titta på de förslag som parterna på bostadsmarknaden har kommit med, för att skapa långsiktigt bra villkor för hyresrätten. Hyresrätten har en konkurrensnackdel i att långsiktigt bygga, äga och förvalta hyresrätter som vi måste titta på. Och det har vi sagt.
Det är tydligt att Socialdemokraterna inser att vi har en bostadspolitik. Men ni gillar inte vår reformering av plan- och bygglagen, vårt arbete med regelkrångel och liknande saker och våra långsiktiga spelregler.
Då är frågan: Vad är ert alternativ? Ni har pratat allmänt om subventioner, men precisera er politik, så att vi har något att diskutera, för nu är det ganska fattigt med oppositionsalternativ på området! Jag ser fram emot sådana preciseringar. Då får vi kanske också mer spännande debatter framöver.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.