Till innehåll på sidan

Borgerlig utnämningspolitik - före och efter valet

Interpellation 2006/07:37 av Hultqvist, Peter (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-10-26
Anmäld
2006-11-07
Besvarad
2006-11-14
Sista svarsdatum
2006-11-20

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 30 oktober

Interpellation

2006/07:37 Borgerlig utnämningspolitik @ före och efter valet

av Peter Hultqvist (s)

till statsrådet Mats Odell (kd)

Före valet gjorde Kristdemokraterna vid ett flertal tillfällen och på olika sätt ett stort nummer av hur illa det, enligt deras uppfattning, var ställt med den svenska utnämningspolitiken. Som exempel på detta kan nämnas:

”Vid ett regeringsskifte efter valet 2006 anser jag att det är ohållbart att alla de socialdemokrater som tillsatts utifrån sina partipolitiska meriter får behålla sina chefs- och styrelseuppdrag. En borgerlig regering måste göra rent hus. Det går förstås inte att behålla chefer och styrelseledamöter som arbetar för att genomdriva en socialdemokratisk politik som går på tvärs mot den politik som väljarna röstat fram.” (Göran Hägglund, DN debatt den 29 januari 2005)

”För det första har vi fått en stat där partibok i praktiken är nödvändig för den som vill göra karriär till de högre tjänsterna i statsförvaltningen. … Vissa delar av statsförvaltningen har förvandlats till socialdemokratiska reservat. … Slutsatsen kan bara bli en: genom sin utnämningspolitik bryter den socialdemokratiska regeringen mot regeringsformens föreskrift om att det vid tillsättning av högre statliga tjänster endast ska fästas vikt vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.” (Stefan Attefall, alliansens ”granskningsgrupp” den 15 mars 2006)

Så uttalade sig Kristdemokraternas partiledare och gruppledare i riksdagen före valet. Det får alltså med visst fog anses vara en officiell partilinje. Dessa uttalanden och många andra liknande uppfattades av många som oblyga försök att skrämma myndighetschefer inför ett eventuellt regeringsskifte.

När ett sådant var ett faktum är det självklart många som undrar hur det blir med löftena om att ”göra rent hus”. Ett av de områden som i budgetpropositionen av regeringen utpekas som prioriterat att reformera är utnämningspolitiken. I budgetskrivningarna är det dock betydligt mer försiktiga tongångar än före valet, nämligen:

”Utnämningspolitiken skall reformeras och detta med utgångspunkt i regeringsformens stadgande att vid statliga utnämningar endast fästa avseende vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.”

Dock sägs det i budgetpropositionen inget uttalat om hur regeringen avser att göra med redan utnämnda chefer, som enligt Göran Hägglund och Stefan Attefall ”tillsatts utifrån partipolitiska meriter” och som utgör delar av ett ”socialdemokratiskt reservat”. Göran Hägglunds löfte om att ”göra rent hus” återfinns helt enkelt inte i budgetpropositionen.

Mot bakgrund av den ovan beskrivna synen på myndighetschefer före valet finns det all anledning att ställa följande frågor till statsrådet Odell:

Kommer statsrådet att i enlighet med tidigare uttalanden vidta några omedelbara åtgärder?

Om ja, vilka myndighetschefer gäller det i så fall?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:37, Borgerlig utnämningspolitik - före och efter valet

Interpellationsdebatt 2006/07:37

Webb-tv: Borgerlig utnämningspolitik - före och efter valet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 8 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Peter Hultqvist har frågat mig om regeringens utnämningspolitik. Bakgrunden till frågan är bland annat den redovisning av regeringens syn på ledarskapsfrågor i staten som redovisas under utgiftsområde 2 i 2007 års budgetproposition. Som statsråd med ansvar för statsförvaltningen ankommer det på mig att bland annat arbeta med regeringens förvaltningspolitiska prioriteringar. En av dessa prioriteringar är att på ett tydligt sätt åstadkomma en reformering av utnämningspolitiken, vilket också var en fråga som alliansen drev under valrörelsen. Jag har initierat ett reformarbete avseende utnämningspolitiken och avser att återkomma med besked om den närmare utformningen av den nya processen så snart beredningen av frågan är avslutad. Frågan om befintliga myndighetschefer och det förtroende som var och en av dem åtnjuter hos sina respektive politiska ledningar har jag ingen anledning att gå in på här och nu. För mig är det en självklarhet att regeringen måste ha förtroende för sina myndighetschefer. Den dagen ett sådant förtroende inte längre finns kommer ansvarigt statsråd att informera berörd myndighetschef. Det är således inte uteslutet att regeringen kan komma att få anledning att agera i ett läge när det inte längre finns ett förtroende för en befintlig myndighetschef. Skulle det, hypotetiskt sett, bli aktuellt med att flytta på en viss chef måste dock självklart grunden för en förflyttning bestå i antingen organisatoriska skäl eller hänsyn till myndighetens bästa.

Anf. 9 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag vill tacka kommun- och finansmarknadsminister Odell för ett mycket intressant svar. Det bär regerandets prägel. Formuleringarna är nedtonade, och de är väl avvägda. Borta är hotfull retorik och självsäkra utfall om sakernas tillstånd. Det är heller ingen myndighetschef som med omedelbar verkan behöver känna sin anställning hotad. Jag känner igen de här formuleringarna från min egen 18-åriga kommunalrådstid. Den dag förtroende inte finns informerar vi berörd person, men man pekar aldrig ut någon innan eller för några diskussioner om huruvida det saknas förtroende. På annat sätt kan det inte fungera. En regering som vill ha myndigheter och verk med sig i ett konstruktivt arbete kan inte ligga i fejd med enskilda chefer och institutioner. Uppträdandet och agerandet måste vara professionellt. Regeringsansvaret innebär att man måste ändra attityd jämfört med under valrörelsen. I det läget kan det vara pinsamt att ha i minnet och komma ihåg yttranden från andra sammanhang. Överord från valrörelser, kampanjer och rapporter kanske till och med blir något man vill glömma. I takt med att samarbetet med en förvaltningsorganisation eller en myndighet utvecklas upptäcks både kompetens, bra ledarskap och spännande utvecklingsarbete som man kanske inte kände till tidigare. Det kan till och med uppstå ett respektfullt förhållande. Yttranden som att politiskt tillsatta chefer ska sparkas efter maktskiftet eller att en borgerlig regering kommer att göra rent hus är inget som jag kan spåra i Mats Odells svar. Inte heller finns några utläggningar om vänskapskorruption och svågerpolitik. Odell säger sig ha initierat ett reformarbete men känner nu säkert att han konfronterats med den praktiska verklighetens, vardagens, svårigheter. Tänk bara på en sådan fråga som att många som kan vara aktuella på ledande chefsbefattningar inte vill vara med i ansökningsförfaranden. Det är en svår nöt att knäcka. Inom såväl privat näringsliv som offentlig förvaltning brukar sådant ibland lösas via direktrekrytering, rekryteringsföretag och så kallad headhunting. Verkligheten innehåller på det här området så många gråzoner att de inte kan omfattas av valrörelsens pamfletter. Sedan kan vi ju se att högeralliansregeringens start när det gäller rekryteringar inte har varit alltför imponerande. Först träder Per Unckel in på scenen som ny landshövding i Stockholm. Därefter dyker Carl Cederschiöld upp som samordnare av trafik i Stockholm. En av motiveringarna i fallet Cederschiöld var att han tillhör majoriteten i Stockholmsregionen, och båda rekryteringarna slog ned som en blixt från en klar himmel. Jag känner lite grann, eftersom det inte har förekommit några kriterier, förhör eller andra analyser i det här, att uttrycket att den som sitter i glashus inte ska kasta sten börjar bli synnerligen relevant. Handlandet före och efter valet stämmer inte överens. Överorden tålde inte konfrontationen med verkligheten. Mats Odell måste ta vara på den kompetens som finns hos de statliga cheferna och kan inte hantera dem under kampanjmässiga former. Mina frågor till Mats Odell är: Förbereds det flera rent politiska rekryteringar enligt modellen Unckel-Cederschiöld? Är det inte dags att överväga en ursäkt till cheferna för statliga myndigheter och verk för överorden i valrörelsen?

Anf. 10 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Jag tycker att svaret är väldigt intressant. Jag har många gånger stått i den här talarstolen i olika interpellationsdebatter och fört ett resonemang kring och också försvarat gällande utnämningspolitik av de skäl som har redovisats på många olika sätt. När Mats Odell nu har kommit in i regeringen slår han tydligt armarna kring utnämningsmakten och använder sig av den omedelbart. Det handlar om det som föregående talare nämnde, nämligen Per Unckel och Carl Cederschiöld. Precis som Peter Hultqvist nämnde är det en väldigt märklig argumentation kring Carl Cederschiöld som handlar om att han tillhör majoriteten. Den dåvarande oppositionen anklagade ju ständigt regeringen för att använda sig av partivänner i den offentliga förvaltningen. Jag är den förste att skriva under på att utnämningsmakten är viktig för en regering. Vi har fristående - inte självständiga - myndigheter i Sverige. De ligger inte under departementen. Ett statsråd kan inte styra på samma sätt som i många andra länder där myndigheterna ligger inne i departementen. Därför är också chefsfrågan väldigt viktig. Det är intressant att se den totala förändringen i den här frågan. När ni befann er i opposition och under hela valrörelseåret hade ni en särskild granskningsgrupp med s som skulle titta på de här frågorna. Man levererade också hur utnämningspolitiken skulle fungera. Det fanns ett färdigt koncept. Nu ska frågan utredas vidare, och nu ska det funderas. Jag trodde att den var klar. Det skulle ju sättas i sjön och verkställas omedelbart när regeringsskiftet hade skett. Det har inte skett. Det här är att tala med kluven tunga, Mats Odell. Man säger en sak före valet och en annan efter valet. Nu ska frågan utredas igen. Jag har på ett sätt respekt för Mats Odells tvekan. Mats Odell har, tillsammans med regeringen i övrigt, insett att det här är ett viktigt sätt att hantera det. Jag klandrar inte er synpunkt i sak. När det gäller Per Unckel har Mats Odell ett uttalande om att det brukar vara så att majoriteten skiftar. Jag tycker att Mats Odell ska titta på hur det ser ut i landshövdingelistan i Stockholm län. Där ser man att det inte har skiftat över huvud taget. Nu var det gångbart att omedelbart utse en partivän. Jag ifrågasätter inte Per Unckels förtjänst och skicklighet. Han kommer säkert att bli en alldeles utmärkt landshövding. Jag tycker i grund och botten att det är bra att man också använder personer med politisk bakgrund i tjänstemannaskapet. Har den nuvarande regeringen kommit till insikt om det och ser att det kan vara värdefullt tycker jag att det är bra. Det vore oerhört fel, som många företrädare för borgerligheten pekade på före valet, att folk med politisk bakgrund ska diskvalificeras för viktiga tjänster i staten på grund av att man har en politisk uppfattning. Min erfarenhet som tidigare ansvarigt statsråd för detta är att många av dem med politisk bakgrund - oavsett politisk bakgrund - har fungerat alldeles ypperligt i sin roll som tjänsteman i staten och fullgjort sina uppgifter på ett alldeles föredömligt sätt. Det är få som har misslyckats. Bland dem som har misslyckats kan man inte säga att det har varit någon överrepresentation av personer med politisk bakgrund. Det är ett bra sätt att använda sig av personer med politisk bakgrund i bra balans med andra bakgrunder. Det anmärkningsvärda är ändå den totala svängningen hos den nuvarande regeringen från oppositionsroll till regeringsroll när det gäller utnämningspolitiken.

Anf. 11 Tobias Krantz (Fp)
Herr talman! Jag vill först hälsa den nye förvaltningsministern välkommen i den här egenskapen. Det är ett mycket viktigt och digert fögderi som den nye förvaltningsministern tar över. Ibland har det kommit i skymundan i den offentliga debatten, men det är ett av de viktigaste uppdrag som ett statsråd kan ha, nämligen att se till att vi har en väl fungerande, effektiv och medborgarinriktad statsförvaltning. Det är också ett digert syndaregister som den nye förvaltningsministern har att hantera från den gamla socialdemokratiska regeringen. Man kan inte betrakta den gamla socialdemokratiska regeringens utnämningspolitik som något annat än en präktig demokratisk skandal. Vi har regler i regeringsformen som säger att vid utnämning till statliga tjänster ska endast sakliga grunder gälla, såsom förtjänst och skicklighet. Oavsett vilken samhällssektor vi tittar på, oavsett vilka myndigheter vi talar om eller om vi tittar på universitets- och högskolestyrelser, har det under de senaste åren varit en massiv övervikt av socialdemokrater. Den fråga som då vän av ordning ställer är: Är kompetensen så enormt fokuserad att den i stort sett endast finns hos socialdemokrater? Är det verkligen rimligt utifrån de sannolikhetskalkyler man kan ställa upp att kompetensen är samlad hos företrädare för ett visst parti? Jag tror att de flesta skulle säga att det inte är rimligt och att det har skett ett missbruk av utnämningsmakten. Man kan se det generellt i statsförvaltningen, men man kan framför allt se det på ett antal tunga statliga myndigheter. I de myndigheter som i dag har viktiga uppgifter inom välfärdspolitiken såsom Arbetsmarknadsstyrelsen, Försäkringskassan och Arbetslivsinstitutet sitter enbart socialdemokrater. Det är utnämningar som den förra socialdemokratiska regeringen får stå till svars för. Detta har också lett till väldigt kraftig kritik under de senaste åren. Riksdagen har vid flera tillfällen riktat skarp kritik mot regeringens utnämningspolitik. Statstjänstemannaförbundet ST har riktat kraftig kritik mot regeringens utnämningspolitik och beställde en opinionsundersökning som visade att en majoritet av den svenska befolkningen vill ha en helt ny och mer öppen utnämningspolitik. Under den förra mandatperioden fick de kalla handen av det dåvarande statsrådet Sven-Erik Österberg. Det är dags att vi får en ny utnämningspolitik i det här landet. Det handlar inte om att det röda laget ska ersättas av det blå laget - som jag tror att statsministern sade i en intervju. Det handlar om att vi ska få en ny process och en ny öppenhet som leder till att man motar Olle i grind och motar frestelser som finns för en regering, oavsett partifärg, att ägna sig åt vänskapskorruption och svågerpolitik. Det handlar om en helt ny och öppen process. Jag hade förmånen att få delta i den arbetsgrupp som Sven-Erik Österberg refererade till. Jag ska säga något kort om hur vi resonerade i de här frågorna när vi lade fram vårt förslag i våras. Det handlar för det första om att ta fram en kravprofil och ställa upp tydliga krav så att man vet vilken typ av chef man vill ha för en viss myndighet. Det handlar för det andra om att tjänsten ska utlysas så att de som är intresserade av tjänsten kan höra av sig och anmäla sitt intresse och att de som har tips på bra chefer kan anmäla det. Sedan återstår naturligtvis en intern process inom respektive departement att bereda de namnförslag som finns. Det förslag som statsrådet har ska sedan kungöras för en utskottsordförande för det sakområde som den här myndighetschefen ska verka inom. Tanken är att det sedan ska ske en utfrågning och att regeringen till sist ska fatta beslut om vem man vill ha som myndighetschef. Det är det förslag som arbetsgruppen har lagt fram. Jag utgår ifrån att det kommer att finnas med i det beredningsarbete som regeringen nu mycket förtjänstfullt har inlett. Jag utgår ifrån, och tror att Sven-Erik Österberg kan räkna med, att det kommer att bli förändringar i utnämningspolitiken med den nya regeringen.

Anf. 12 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Jag tycker att det här är en intressant och konstruktiv debatt som jag välkomnar. Det är också trevligt att det finns en ambition att vi nu ska lägga valrörelsens kanske något tillspetsade formuleringar bakom oss. Politiken är densamma i dag som före valet. Vi avser, som jag säger i svaret och vilket Tobias Krantz också verifierar, att reformera utnämningspolitiken. Syftet är att öka öppenheten, förutsägbarheten och spårbarheten i den processen. Vi arbetar med att bereda de reformer som lades fram av granskningsgruppen. Det går bra att titta vad de skrev. Vi är på väg att bereda detta. Sven-Erik Österberg vet ju att det finns ett beredningstvång. Man kan inte implementera en ny politik fullt ut innan man har gjort en beredning. Sedan vill jag gärna säga att politisk erfarenhet är värdefull i vissa anställningar. Men det ska framgå av kravprofilen. Det sade vi även i valrörelsen. Och landshövding är ett exempel på en anställning där politisk erfarenhet är värdefull. Jag tror att det inte minst här i Stockholmsregionen är ett krav att man ska ha en erfarenhet som är mycket bred på det politiska området och gärna också ha erfarenhet från Regeringskansliet och en internationell erfarenhet. Slutligen tror jag att det är lite för tidigt för någon att nu försöka upprätta ett bokslut över denna regerings utnämningspolitik. Det måste gå lite mer än fem veckor.

Anf. 13 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag tycker att det är intressant att lyssna till Mats Odell, inte minst mot bakgrund av att han mycket riktigt försiktigt manövrerar sig fram så att han inte ska trampa på någon mina och stöta sig med statliga chefer i fråga om kompetens i organisationen. Det ska du göra eftersom du inte har något annat val och eftersom du också måste upprätthålla regeringens position gentemot de statliga myndigheterna och verken. Jag noterar detta och den balansgång som du har att gå. Därför får man också intrycket att du känner dig lite obekväm med en del av de mest brutala angreppen i valrörelsen. Ett av de mer brutala angreppen i valrörelsen skedde den 8 augusti då centerledaren och numera näringsministern Maud Olofsson påstod att s-regeringen använde statsapparaten för att ge personer med partibok förläningar. I andra länder kallas det korruption, sade hon. Just det förhållandet att Sverige är ett av de länder som har ett allmänt anseende om sig att inte ha en korrumperad offentlig förvaltning gör att ett sådant yttrande är uppseendeväckande. Svensk förvaltning och förvaltningstradition har faktiskt internationellt sett ett högt anseende, och de korruptiva dragen är oerhört sällsynta. Min bedömning är att Maud Olofssons ordval skedde i en mycket tillspetsad situation under valrörelsen. Om värdet på hennes yttrande skulle vara relevant förutsätter jag att den nya regeringen redan skulle ha agerat med kraft. Då skulle de myndighetschefer och andra som blivit tillsatta under korruptiva förhållanden självfallet nu vara avsatta. Om så inte är fallet lever vi med en regering som har överseende med det som den anser vara korruptivt. Och så illa tror jag inte att det är. Det handlar nu helt enkelt om att vardagen så att säga har skakat till sig. Och förmodligen har även Maud Olofsson ett utmärkt samarbete med de chefer som har tillsatts under s-tiden, och det har förmodligen också Mats Odell. Om så inte är fallet har Mats Odell möjlighet att redovisa det här och nu i kammaren. Men lojaliteten mot den sittande regeringen brukar vara mycket stor i departement, myndigheter och verk i vårt land. Vi har inte heller någon tradition av att byta ut hela departement och myndigheter vid ett regimskifte. Nyckelpersoner i departementen byts ut, men det sker inte några större förändringar. Och jag tycker att det är en bra ordning. Men om detta ska fungera och om lojaliteten långsiktigt ska hänga ihop bör man nog akta sig för överord och bombastiska utfall mot dem som leder våra myndigheter. Därför blir dessa uttalanden om att det bara är partiböcker som har gällt lite patetiska. Tala i så fall om vilka chefer det är som inte duger. Vilka är det som inte klarar jobbet? Vilka är det som havererar sina myndigheter? Lägg det på bordet i så fall om den typen av debatt ska föras i fortsättningen. Vad är det för inkompetenta människor som Sven-Erik Österberg i så fall har varit med och tillsatt? Jag tycker mycket illa om debatter där man uttrycker sig på ett generellt plan, där vem som helst kan innefattas men där man inte behöver vara konkret och där man inte behöver ta ansvar för det som man säger. Jag fick inget svar på mina två frågor. Du har en ny chans, Mats Odell. Förbereds flera rent politiska rekryteringar enligt modellen med Unckel och Cederschiöld? Är det inte dags att också överväga en ursäkt till cheferna vid statliga myndigheter och verk för överorden i valrörelsen? Kan du slutligen bara bekräfta att om du ansåg att det fanns chefer som blivit tillsatta under korruptiva förhållanden så skulle du agera direkt mot dessa personer?

Anf. 14 Sven-Erik Österberg (S)
Jag får erinra om att Maud Olofsson inte har rätt till inlägg i denna debatt.

Anf. 16 Tobias Krantz (Fp)
Herr talman! Först ska jag göra några klargöranden. Sven-Erik Österberg sade att den förra socialdemokratiska regeringen gav Grundlagsberedningen i uppdrag att se över utnämningsmakten. Det är en sanning med viss modifikation, får man väl ändå säga. Den socialdemokratiska regeringen tvingades av en riksdagsmajoritet att föra in frågorna om utnämningsmakten i Grundlagsberedningen. Att det skulle ha funnits något stort intresse från Socialdemokraterna under den föregående mandatperioden av att reformera utnämningspolitiken visades åtminstone inte i den aktionen, utan det var någonting som den gamla regeringen tvingades på. Sedan vill jag när vi talar om korruption, vänskapskorruption och annat bara notera - jag vill inte heller använda några överord i denna stund - att det finns en antikorruptionskonvention från FN där det anges att tillsättning av statliga tjänster ska ske enligt objektiva kriterier och med öppenhet och insyn. Det är väl tveksamt om den nuvarande svenska utnämningspolitiken klarar det krav som FN ställt upp. Sedan kan vi diskutera huruvida FN har en bra uppställning på vad som är korruptivt beteende och inte, men så ser det åtminstone ut. Den nuvarande regeringen har tillträtt, och den får ständigt löpande utnämningsärenden som den måste hantera. Regeringen kan ju inte låta bli att utnämna människor bara för att man inte har ett nytt system på plats. Om det nu var så att den förra socialdemokratiska regeringen gav en massiv övervikt utnämningar till sina egna partivänner och tolkade kompetens från socialdemokratisk partibok är det väl inte konstigt om den regering som nu sitter försöker se på detta med kompetens och skicklighet och utser åtminstone någon som har moderat, folkpartistisk eller annan bakgrund. Peter Hultqvist säger att man ska vara konkret. Problemet med den nuvarande svenska utnämningsmakten såsom den är reglerad är att det inte går att vara konkret därför att det inte finns någon öppenhet och insyn i de processer som gäller. Det går inte att granska ett enskilt ärende. Det tog vi upp massvis med gånger med den förutvarande statsministern, bland annat i KU:s granskning, och han avvisade alltid förändringar på denna punkt.

Anf. 17 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Det är en intressant debatt. Jag noterar med viss förvåning den lättsinniga syn som Peter Hultqvist tycks ha på arbetsrätten - det är bara att sparka. Man får inte ens sparka. Myndighetschefer har faktiskt också anställningstrygghet. Det har alltså inte varit aktuellt. Jag har ingen anledning, herr talman, att i det här sammanhanget kommentera yttranden som har gjorts av politiker i oppositionsställning. Jag tror också att det är bra om vi nu är inne i ett konstruktivt skede och försöker arbeta för att reformera den här frågan. Jag ska återkomma till saker som Sven-Erik Österberg tog upp som är problem i sammanhanget. Interpellationsinstitutet är egentligen till för att granska statsrådens tjänsteutövning, och den här debatten gäller just mitt utövande av uppdraget som statsråd och inte andra personers uttalanden under valrörelsen. Sven-Erik Österberg tar upp ett problem med öppenheten. Vi är medvetna om detta. Jag vill gärna säga att vi kan komma att bli tvingade att också titta på förändringar i sekretesslagen. Det här handlar inte bara om själva ansökningshandlingarna, som är känsliga, utan det finns också eventuella personlighetstester, läkarjournaler och så vidare med i personalakterna. Det är ett stort problemområde som Sven-Erik Österberg pekar på. Vi får säkert anledning att återkomma till detta. Jag tror att det finns en bred samsyn om att vi ska rekrytera kompetent och kunnig personal. Det är inte så att politiker är portförbjudna på den här typen av tjänster, men det är i första hand förtjänst och skicklighet som ska sättas i första rummet.

Anf. 18 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag tycker att det har varit intressant att ha den här debatten med Mats Odell. Det ska bli intressant att följa utvecklingen av de förslag som han avser att presentera. Frågorna är så pass svåra och komplicerade och regeringens start på det här området så traditionell att ord och verklighet kanske inte överensstämmer. Många gånger tål inte de mest hårdföra och tvärsäkra utfall konfrontationen med verkligheten. Då blir det praktiska resultatet förändringar som av eftervärlden möjligen uppfattas som randanmärkningar. Det är inte säkert att det här blir så omfattande i praktiken som det har låtit i valrörelsen. Vi får se vad Odell kan åstadkomma. Tillsättningen av de gamla moderata trotjänarna Unckel och Cederschiöld ger inte bilden av något djupare nytänkande. Jag är inte lättsinnig med arbetsrätten. Däremot tycker jag att det är lättsinnigt att tala om korruption i den statliga förvaltningen. Där tror jag alltså inte att man kan säga att det är någonting som präglar svensk statsförvaltning. Är det så, Mats, att detta föreligger och att det är regeringens uppfattning förutsätter jag bara att ni vidtar åtgärder mot det eller mot de personerna. Så enkelt ska du inte slippa undan att du bara kan säga att jag tar lätt på arbetsrätten. Sedan säger du så här: Det har sagts mycket i valrörelsen och andra statsråd har yttrat sig, men nu handlar det om min ministerutövning. Det var ju det jag sade redan inledningsvis, att det är en väldig skillnad på att stå i talarstolen på valmöten och att sitta som ansvarig på ett departement. Då gäller det att hålla tungan rätt i mun, och det gäller också att respektera den yrkeskompetens som finns. Jag noterar att jag egentligen inte har fått svar på mina tre frågor i någon djupare mening. Men jag tycker att debatten har varit intressant och att den har haft ett värde. Slutligen vill jag säga att konkret alltid är bättre än generellt och allmänt. Generellt och allmänt gör att man inte behöver stå till ansvar för sina egna ord och yttranden, Tobias Krantz.

Anf. 19 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Jag vill gärna också tacka meddebattörerna för en intressant debatt. Vi lär väl få återkomma när regeringen lägger fram sina förslag till en reformerad utnämningspolitik.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.