bilstödet

Interpellation 2002/03:257 av Lindgren, Ulrik (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad: 2003-03-27
Anmäld: 2003-03-27
Besvarad: 2003-04-08
Sista svarsdatum: 2003-04-10

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 27 mars
Interpellation 2002/03:257
av Ulrik Lindgren (kd) till statsrådet Berit Andnor om bilstödet

Bilstödet är ett bidrag till funktionshindrade personer för köp och anpassning av motorfordon. Bilstödet bidrar till en avsevärt bättre livskvalitet för många funktionshindrade. Anslaget till bilstöd har dock under ett flertal år varit för litet. Resultatet blir att personer som har rätt till bilstöd nekas detta långt innan årets utgång, med hänvisning till att det saknas pengar. Detta rimmar illa med målsättningen att funktionshindrade personer ska kunna delta i samhället på lika villkor. Kristdemokraterna accepterar därför inte regeringens politik när det gäller bilstödet. Regeringen har tagit på sig att utforma samhället så att människor med funktionshinder i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet.

Bilstödet behöver förändras @ det är en tillgänglighetsfråga som berör många funktionshindrade människor. Mer resurser och ett tydligare brukarperspektiv är nödvändigt @ den faktiska funktionsnedsättningen måste utgöra grund för rätten till bilstöd.

Sedan 1997 gäller bestämmelser som innebär att när pengarna till bilstödet är förbrukade måste RFV vänta med utbetalningar av nya bilstöd till nästa budgetår. Enligt RFV kommer anslaget, det vill säga pengarna, förmodligen inte att räcka över halvårskiftet. Situationen blir värre och värre för varje år som går.

Enligt regeringen bereds frågan om regelverk och tillämpning av bilstöd i Regeringskansliet. Den beredningen har fortskridit i ett långsamt tempo sedan behandlingen av budgetpropositionen för 2001 då riksdagen lämnade ett tillkännagivande om att regeringen måste återkomma med förslag.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:

När avser statsrådet att fullfölja riksdagens uppdrag till regeringen?

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att anslaget till bilstöd ska kunna täcka behoven?

Debatt

(10 Anföranden)

Interpellationsdebatt 2002/03:257

Webb-tv: bilstödet

Protokoll från debatten

Berit Andnor (S)

Anf. 71 Berit Andnor (S)

Herr talman! Ulrik Lindgren har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder med anledning av riksdagens tillkännagivande om att effektivisera och förbättra tillämpningen av bilstödet och för att an- slagna medel ska täcka behoven av bilstöd. Jag delar uppfattningen att bilstödet för många funktionshindrade är ett viktigt stöd som bidrar till en ökad livskvalitet och skapar förutsättningar för del- aktighet i samhället. Det senaste året har regeringen undersökt möjlig- heterna att effektivisera och förbättra tillämpningen inom nuvarande ramar. Detta arbete har dock visat att bilstödet är i behov av en mer grundlig genomgång som kräver att man även ser över sambanden mellan bilstöd och färdtjänst. Frågan är för närvarande föremål för diskussion i beredningen av tilläggsbudget och vårproposition. Min ambition är att finna en långsiktigt hållbar lös- ning för bilstödet. Jag avser därför att återkomma med förslag i regeringens vårproposition

Linnéa Darell (Fp)

Anf. 72 Linnéa Darell (Fp)

Herr talman! Bilstödet är ett utmärkt medel för att ge personer med allvarliga funktionsnedsättningar möjlighet till delaktighet i samhällslivet, möjlighet till ett yrkesliv och, inte minst, en bättre livskvalitet. Häromveckan debatterade statsrådet Andnor och jag just frågan om funktionshindrades möjligheter till delaktighet utifrån ett tillgänglighetsperspektiv. Bil- stödet är i högsta grad ett medel för att öka tillgäng- ligheten och därmed delaktigheten i samhällslivet. Skrivningen i budgetpropositionen i höstas var när det gäller anslagsnivån så luddig att den föranledde oss i Folkpartiet att i vår motion skriva att det är omöjligt att utifrån det underlag som finns bedöma vad regeringens förslag innebär för de funktionshind- rade. Vi har också i tidigare motioner påtalat att det be- hövs genomgripande förbättringar både vad gäller bidragsnivån och vad gäller bilstödets konstruktion och tillämpning. Att jag valde att delta i diskussionen i kväll har egentligen att göra med att jag helt nyligen fått be- skrivningar av hur verkligheten kan se ut för funk- tionshindrade som söker bilstöd. Utöver att pengarna inte räcker hela året är det också så att försäkrings- kassorna informeras sent om den ekonomiska situa- tionen. Det kan betyda att den som beviljats bilstöd tar kontakt med en bilhandlare och bestämmer sig för ett bilköp. Bilhandlaren fakturerar försäkringskassan. Men då är pengarna slut. Det finns till och med sig- naler som tyder på att människor har fått lösa den uppkomna situationen med ett privat lån i väntan på att det blir nytt år och nya pengar. Detta skapar inte någon tilltro hos människor vare sig för myndighets- beslut eller för politiska beslut. När nu statsrådet säger att det här kommer i vår- propositionen är min fråga: Kan antingen de som nu har fått besked men som inte riktigt vet om det finns pengar när de köpt sin bil eller de som har fått besked om att de får vänta till nästa år hoppas på att vårpro- positionen innehåller pengar som täcker det här året så att det inte blir nämnda lucka och bekymmer för enskilda människor?

Berit Andnor (S)

Anf. 73 Berit Andnor (S)

Herr talman! Jag delar Linnéa Darells beskrivning av vikten av att ha ett bilstöd som fungerar bra just därför att det är så centralt och viktigt för funktions- hindrade att kunna leva ett liv som alla vi andra. Där är vi helt överens. Som jag sade i mitt svar har regeringen under det gångna året försökt att se om det går att utveckla bilstödet inom givna ramar. Vi har nu konstaterat att det inte är möjligt, utan vi måste ha en grundligare genomgång och översyn av bilstödet - också relaterat till hur färdtjänsten fungerar. Till frågan om medel, om de ekonomiska ramarna för bilstödet, måste jag be att få återkomma i sam- band med att regeringen nästa vecka presenterar vår- propositionen.

Ulrik Lindgren (Kd)

Anf. 74 Ulrik Lindgren (Kd)

Herr talman! Först vill jag be om ursäkt för min sena ankomst. Jag får tacka för svaret men jag tycker förstås att det är lite kort och rumphugget. Det är ju bara knappt en vecka till vårpropositionen kommer. Men besked borde kanske kunna komma även om vårpropositio- nen ännu inte är framlagd. Vi är ju vana vid att det nu för tiden ett gott stycke i förväg kommer en hel del ur vårpropositionen, så varför kan inte lite grann även i det här ämnet komma i förväg? Betydelsen för den enskilde funktionshindrade att få en bil avpassad till de unikt egna behoven kan knappast överdrivas. Att trots avsevärda fysiska han- dikapp med bilens hjälp kunna ta sig var som helst, från att ta sig till jobbet eller att göra enkla ärenden på stan till att skjutsa ungarna, något som tidigare varit omöjligt, blir plötsligt en naturlig del av det dagliga livet - kort uttryckt: en så kallad normalise- ring, alltså att samhället inte "handikappar" utan anpassas och görs tillgängligt för att även den funk- tionshindrade ska kunna leva som vi övriga så kallade normala. Det är många som kan berätta om bilstödet som en stor och positiv förändring. Men, som säkert är bekant för ministern, finns det också en tilltagande frustration och ilska hos handikapporganisationerna och bland många enskilda som drabbats av den ord- ning som gällt sedan 1997, då vi fick begränsningen att de medel som anslås för ändamålet, i det här fallet för bilstöd, ska rymmas inom ramen för respektive budgetår. Efter år 1997 har i regel mer pengar anslagits un- der budgetåret för att pengarna ska räcka till under året. År 2002 beviljades 164 miljoner i anslag. Sedan kom ytterligare 50 miljoner på våren. Pengarna har ändå inte räckt. År 2002 tog pengarna, inklusive pengarna i vårbudgeten, slut den 4 oktober. År 2001 tog pengarna slut i november. Dessutom kan jag nämna ryckigheten. Detta med att redan från början anslå för lite pengar och den därmed följande osäker- heten har naturligtvis försvårat handläggningen för försäkringskassan och för de sökande. Kristdemokraterna har anslagit 20 miljoner mer än regeringen för år 2003 - förutom att vi bejakat att mer pengar har skjutits till under året i vårpropositio- nen. Nu menar vi dock att man faktiskt måste komma fram till att den faktiska funktionsnedsättningen ska utgöra en grund för rätt till bilstöd. Frågan är om minister Berit Andnor kan lyfta på locket lite grann när det gäller vårpropositionens innehåll och säga vad regeringen egentligen avser att göra i vårpropositionen. Min förhoppning här och nu är att statsrådet ska berätta mer än det som sägs i det korthuggna svaret. Den andra delen av min interpellation gäller riks- dagens uppdrag till regeringen. När kommer någon- ting om detta? Det fanns ett uppdrag att återkomma till riksdagen med en redovisning under 2002, och det blev inte så, som vi vet. Vi har inte nu en kvart in på detta år sett någonting heller i ärendet. Socialutskottet avstyrkte i höstas motioner om bil- stödet med hänvisning till att frågan bereds i Reger- ingskansliet och att regeringen avser att snarast åter- komma i frågan. Så hette det då. Vi vet att inget egentligen har förändrats sedan 1997 och inte heller under 2002. Frågan är vad som menas med "snarast". Orden tappar lite grann av sin betydelse. Jag emotser förstås lite mer besked än vad som hittills har visats.

Linnéa Darell (Fp)

Anf. 75 Linnéa Darell (Fp)

Herr talman! Det är gott och väl att vi är överens. Så var det också sist vi diskuterade tillgänglighet; vi är väldigt överens om att det är viktigt. Men det är regeringen och statsrådet som har ansvaret för att denna enighet om syfte och mål, i det här fallet med bilstödet, ska leda till att människor får möjlighet till denna tillgänglighet och delaktighet. Då är det väl rimligt att vi också får ett svar, dels vad gäller det uppdrag som faktiskt finns, dels på de frågor som nu ställs från många människor.

Berit Andnor (S)

Anf. 76 Berit Andnor (S)

Herr talman! Låt mig säga att regeringen nu har undersökt möjligheten att inom de nuvarande ramarna för bilstödet utveckla det och också ta hänsyn till de synpunkter som har framkommit. Jag kan konstatera att det krävs en mer grundlig översyn av bilstödet, där vi väger in och tar hänsyn till situationen i dag och hur färdtjänsten fungerar. Vi väger av det i ett sam- manhang. Frågan om medel till bilstödet kan jag bara uppre- pa det jag sade tidigare, nämligen att jag har för av- sikt att återkomma i samband med att vårpropositio- nen presenteras den 15 april. Det där brukar vara en väldigt god regel som i alla fall jag brukar hålla mig till. Jag vet inte vad Ulrik Lindgren är van vid. För egen del brukar jag inte ge mig in i att avslöja något förrän vårpropositionen är framlagd.

Ulrik Lindgren (Kd)

Anf. 77 Ulrik Lindgren (Kd)

Herr talman! Minister Berit Andnor! Avslöja - jag tänker naturligtvis på den presskonferens som har varit med regeringen och stödpartierna och där ni har lyft på locket ganska mycket och ymnigt om vad som komma ska. Så jag tänkte att även ministern kanske har något att komma med i dag, i synnerhet som det bara är en vecka kvar tills propositionen framläggs. Jag tycker att det också är viktigt med den prin- cipfråga som denna fråga inrymmer. Vi är många som i namn av normalisering har bejakat en rättig- hetssyn inom handikappolitiken. Ofta gäller det för kommunerna att om de inte lever upp till eller rentav obstruerar mot rättighetslagarna inom handikappoliti- ken kan de få vitesförelägganden. Kommunerna kan inte hänvisa till ekonomiska svårigheter som motiv till avslag, utan har den enskilde den lagliga rätten till en åtgärd ska kommunen verkställa detta. Alla poli- tiska partier står bakom den här ordningen. Men nu gäller det ett statligt åtagande, bilstödet, och då kan vi lägga märke till att rättighetssynen tydligen inte gäll- er. Bilstöd beviljas om det finns pengar, som det står i förordningen: Inom ramen för de medel som anslagits för bilstöd till handikappade lämnas bidrag till att anskaffa motorfordon. Annars blir det inga pengar. Frågan är om ministern har någon kommentar till de skilda principer som gäller för kommunerna re- spektive staten. Det finns en lång historia av förspel till detta. Mi- nister Berit Andnor säger nu - man har kommit till klarhet om det - att det fordras en grundlig översyn. Men det är ingen ny insikt egentligen, utan behovet av en grundlig genomgång har upprepats alltsedan förordningen förändrades 1997. Sex års tid har re- geringen faktiskt haft på sig i denna fråga att göra en grundlig översyn. Det är lite sent att säga att en grundlig översyn är någon form av ny upptäckt.

Berit Andnor (S)

Anf. 78 Berit Andnor (S)

Herr talman! Jag vill upprepa det jag sade inled- ningsvis: Bilstödet är ett mycket viktigt och centralt stöd för väldigt många. För funktionshindrade bidrar det till en ökad livskvalitet och till att de så att säga kan närma sig det liv som vi alla andra lever. Det är alltså centralt och viktigt. Jag kan konstatera, precis som Linnéa Darell sade tidigare, att det finns behov av att titta över det här lite mera grundligt. Jag har för avsikt att se till att det blir genomfört och komma tillbaka till riksdagen. I medelsfrågan får jag återkomma i samband med att vi presenterar vårpropositionen i nästa vecka.

Ulrik Lindgren (Kd)

Anf. 79 Ulrik Lindgren (Kd)

Herr talman! Minister Andnor! Jag tycker att det värt att rekapitulera historien för att understryka att det inte kan röra sig om en plötslig ny insikt om att man behöver göra någonting. Som ett svar på en fråga i december 2002 av riks- dagsledamoten Nils-Erik Söderqvist svarade minister Andnor att regeringens ambition är att pengarna ska räcka och att regeringen ska återkomma till riksda- gen. Ungefär på det viset har det låtit år efter år - i januari 2001 i ett svar från socialminister Lars Eng- qvist på en fråga av riksdagsledamoten Anita Sidén, i april 2000 i ett svar från socialminister Lars Engqvist på en fråga av riksdagsledamoten Lars Gustafsson. År 1999, alltså för fyra sedan, i en interpellation av riks- dagsledamoten Lena Olsson svarade Lars Engqvist att det är väl ingen som är nöjd med ett system som innebär att pengarna tar slut i september innevarande budgetår. Det är ingen som tycker att det är bra att den som får besked inte får pengarna, eller ännu vär- re, att den som väntar på besked inte får något be- sked. För fyra år sedan, minister Andnor! Möjligheten finns nu att du som minister, till skillnad från dina företrädare, tar chansen att antingen låta den faktiska funktionsnedsättningen utgöra grun- den för bilstödet, som ju egentligen alla önskar, eller åtminstone, om det inte går för sig, fatta ett tydligt öppet prioriteringsbeslut om hur det ska vara. Detta i stället för dagens svåra förvirring, som Lars Engqvist säger, att den som får besked inte får pengarna, eller ännu värre, att den som väntar på besked inte får något besked, det vill säga en dold prioritering som man lämnar över till förvaltande apparat att hantera på något sätt. Det är inte att uppträda öppet som poli- tiker och ta ansvar för den prioritering som faktiskt bör ske. Vi vill se att den faktiska funktionsnedsättningen ska utgöra grunden för rätt till bilstöd.

Berit Andnor (S)

Anf. 80 Berit Andnor (S)

Herr talman! Låt mig med anledning av det sista säga, Ulrik Lindgren, att är det några som tar ansvar och vågar prioritera är det den socialdemokratiska regeringen som har gjort det och kommer att göra det framöver, det kan jag lova. Det är inga problem med det. Jag har sagt det tidigare, och jag upprepar att frågan om medel till bilstödet kommer att lyftas upp i samband med att vårpropositionen redovisas i nästa vecka. Det är en god ordning, och den håller jag fast vid. När det gäller bilstödet vill jag också göra den kommentaren att det vi har sett, när vi har följt upp bilstödet under de senaste åren, är att det har föränd- rats i användning och också utvecklats över tiden. Att ge sig in i och ändra i de bestämmelser som rör bil- stödet kräver noggranna överväganden just därför att detta är en så central och viktig fråga för många funktionshindrade. Jag tycker också att det finns anledning att ha stor respekt för att det görs en grundlig översyn där man också väger in hur färd- tjänsten fungerar. Det ska enligt min uppfattning fungera bra. Jag har för avsikt att återkomma i denna fråga, det kan jag lova Ulrik Lindgren.

Intressenter

Frågeställare

Ulrik LindgrenKristdemokraterna

Besvarad av

Berit AndnorSocialdemokraterna