Bevarandet av den unika konstsamlingen på Biby

Interpellation 2010/11:361 av Ekström, Hans (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2011-05-11
Anmäld
2011-05-11
Besvarad
2011-05-17
Sista svarsdatum
2011-06-01

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 11 maj

Interpellation

2010/11:361 Bevarandet av den unika konstsamlingen på Biby

av Hans Ekström (S)

till kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Regeringen har beslutat att inte lösa in den unika samlingen av 1700-talskonst från Konstantinopel som finns på Biby. Samlingen anses av bland andra Riksantikvarieämbetet och Riksarkivet ha stort kulturhistoriskt värde och bör bevaras.

Jag vill därför fråga kultur- och idrottsministern vilka motiv som ligger bakom hennes och regeringens beslut, vilket kan leda till att en så viktig del av kulturarvet kanske får lämna landet.

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2010/11:361, Bevarandet av den unika konstsamlingen på Biby

Interpellationsdebatt 2010/11:361

Webb-tv: Bevarandet av den unika konstsamlingen på Biby

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 44 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Hans Ekström har frågat mig vilka motiv som ligger till grund för regeringens beslut att inte lösa in den unika konstsamlingen på Biby. Biby är ett fideikommiss som instiftades 1788 av friherre Gustaf Celsing och som består av jord- och skogsbruksfastigheter i Gillberga socken sydväst om Eskilstuna. I fideikommisset ingår även en konstsamling, den så kallade turkiska samlingen, bestående främst av målningar från 1700-talet som insamlats av familjen Celsing under diplomatisk verksamhet. Sedan 1964 gäller enligt lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss att ett fideikommiss ska avvecklas när den som vid lagens ikraftträdande var innehavare av fideikommisset avlider. Den siste innehavaren av Biby fideikommiss, ryttmästaren Fredrik von Celsing, avled den 18 augusti 2008. Fideikommissnämnden, som har till uppgift att utreda frågor i samband med avveckling av fideikommiss, har till regeringen anmält frågan om inlösen av viss egendom tillhörande Biby, bland annat den så kallade turkiska samlingen. Denna har i samband med bouppteckningen värderats till 85 miljoner kronor. Det råder inget tvivel om att konstsamlingen har ett särskilt kulturhistoriskt värde, vilket också framgått av de yttranden som lämnats från olika kulturinstitutioner till Fideikommissnämnden. I de överväganden som legat till grund för regeringens beslut har riskerna för att den turkiska samlingen får försämrad vård, skingras eller bortflyttas vägts mot bland annat kostnaden för att lösa in samlingen och hur den ska förvaltas och vårdas framöver. Vid en samlad bedömning har regeringen kommit fram till att inte lösa in samlingen. Ett långsiktigt samlat bevarande av den turkiska samlingen bör kunna ske på annat sätt. I Biby fideikommiss ingår även ett arkivbestånd, varav det så kallade beskickningsarkivet enligt Fideikommissnämnden har ett särskilt kulturhistoriskt värde. Regeringen har beslutat att staten ska lösa in beskickningsarkivet. Då Hans Ekström, som framställt interpellationen, anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Fredrik Olovsson i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 45 Fredrik Olovsson (S)
Fru talman! Tack, kultur- och idrottsministern, för svaret! får jag väl till att börja med säga å Hans Ekströms vägnar. Svaret beskriver väl bakgrunden till Biby och samlingen där och anger dess stora betydelse och värde. Jag har tidigare för egen del motionerat om den här frågan här i riksdagen. Den motionen fick den seriösa behandling som den förtjänar - innan den förstås avslogs. Kulturutskottet hade kontrollerat med Riksantikvarieämbetet, som menade att samlingen är unik, även sett i ett världsperspektiv, och helt klart har ett synnerligt kulturhistoriskt värde. Kulturarvsutredningen, som i och för sig har några år på nacken nu, ansåg vid sin genomgång att Biby hade högsta bevarandevärde, prioritet 1. Man menade att det rör sig om ett långsiktigt samlat bevarande av nationellt intresse och bör genomföras även om det kräver stora statliga insatser samt att avveckling inte bör godtas förrän en långsiktig lösning tryggats. När motionen med delvis det här underlaget behandlades i kulturutskottet, där kulturministern då ingick, tyckte man inte att det var nödvändigt med något tillkännagivande till regeringen eftersom Bibysamlingen har ett så synnerligt kulturhistoriskt värde att utskottet utgick ifrån att regering och kulturvårdande myndigheter bevakar att den gamla konstsamlingen bevaras intakt utan något uttalande från riksdagens sida. Det var uppenbarligen en felaktig slutsats. Trots Kulturarvsutredningen, trots Riksantikvarieämbetet och trots att också kulturministern som ledamot i kulturutskottet menade att det inte skulle vara möjligt att man kunde få för sig att låta samlingen skingras, riskerar ministern nu en världsunik konstsamling med högsta bevarandevärde. Det kräver onekligen en något mer detaljerad förklaring än det svar som kulturministern läste upp på hans Ekströms interpellation. Utveckla gärna något ytterligare vad som ingår i denna bedömning. Varför ger regeringen upp Bibys världsunika turkiska samling så enkelt? Hur ska det långsiktiga bevarandet kunna ske på något annat sätt? Det sägs ju att det borde kunna ske på något annat sätt. Har kulturministern tagit några initiativ? Har hon möjligen några idéer? Som ledamot i kulturutskottet menade hon ju att någon avveckling rimligen inte kunde godtas förrän en långsiktig lösning på problemet hade tryggats.

Anf. 46 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Jag misstänker att de citat som Fredrik Olovsson tog upp från den tid då jag satt i kulturutskottet handlade om tiden före 2006, då den gamle fideikommissarien von Celsing fortfarande levde. Han avled ju 2008. Frågan har prövats under flera år. När det handlar om ett stort kulturhistoriskt värde, som Biby, är det givet att man hämtar in synpunkter från bland annat Riksantikvarieämbetet, vilket vi också har gjort. Det hör till saken - det tror jag att Fredrik Olovsson förstår - att det handlar om prioriteringar. Det gör det alltid. 85 miljoner kronor var det belopp som man uppskattade att samlingen skulle behöva lösas in med. När vi har möjlighet att digitalisera våra samlingar och också har ökad kunskap om hur man bäst ska bevara de stora kulturhistoriska samlingar vi har i landet - det kan gälla på arkiv, på museer, på gods och gårdar och mycket annat - vet vi att det är förenat med stora kostnader. Samtidigt kommer det hela tiden ett nytt kulturarv, som vi också vill bevara: ett industriellt kulturarv eller det vi lever i nu i dag, som också i någon mening ska bevaras. Det är bakgrunden till att regeringen trots allt har beslutat oss för att inte lösa in samlingen för 85 miljoner kronor. Om man också vill att en samling som den här, som inte har visats för allmänheten, ska bli tillgänglig, då måste den hysas någonstans. Även det är förenat med kostnader. Museernas uppgift är att vårda, visa och bevara - det handlar inte bara om att vårda och bevara utan det ska också visas. Det är ett skäl. När det däremot handlar om arkivet är det vår uppfattning att det finns mycket kunskap där om relationerna mellan Sverige och Turkiet under lång tid som är av stort intresse inte minst för forskare. Det är också därför som jag kan glädja Fredrik Olovsson och många andra kulturvänner med att vi har beslutat oss för att lösa in det arkivet.

Anf. 47 Fredrik Olovsson (S)
Fru talman! Jag ska ge ministern och regeringen erkännandet att de gör den delen. Det är bra, och detta är ett viktigt arkiv att behålla. Men det är ett problem att en så betydelsefull samling med ett så stort kulturhistoriskt värde nu ändå löper en betydande risk - så får man väl säga - att spridas och att lämna landet. Väldigt lite talar för att det blir på något annat sätt än att samlingen säljs på Sotheby´s eller på något annat auktionshus. Så blir det om det inte kommer till någon annan lösning. Jag har förstått att prioriteringarna i regeringen gör att det inte finns resurser nog att lösa in Bibys samling i dess helhet - i varje fall inte till 85 miljoner kronor. Det är visserligen en betydande summa i kultursammanhang, men kanske inte så märkvärdig när man betänker de enorma skattesänkningar som genomförs. 85 miljoner har ju finansministern sänkt skatten med innan han har kommit till lunch en vanlig arbetsdag. Detta ska ställas i relation också till andra områden, och kanske inte bara till annat på kulturområdet. Om det nu inte finns 85 miljoner i regeringens kista för detta ändamål blir frågan: Hur mycket pengar skulle kulturministern kunna bidra med till en sådan annan lösning som hon hänvisar till i sitt interpellationssvar? Det kan vara möjligt att med en rejäl grundplåt från regeringen hitta ett annat sätt att jobba på. Finns det några resurser över till det? Och hur mycket pengar skulle kulturministern värdera att vi gemensamt på olika sätt kan hitta för att samlingarna skulle kunna bli kvar i samlad form i landet? Hur mycket pengar finns det till det här, helt enkelt?

Anf. 48 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Frågan är redan avgjord av regeringen. Vi kommer inte att lägga in några statliga medel och några pengar för att lösa in den konst eller de möbler som Fredrik Olovsson nu talar om. Vi har rätt stora utmaningar på kulturarvsområdet, skulle jag vilja säga. Jag nämnde några i min tidigare replik. Det är sådant vi redan har identifierat och som finns i magasin. Det behöver vårdas, och det riskerar att drabbas av fukt, mögel och mycket annat vartefter kunskaperna växer. Det gäller även det kommande industriarvet. Vi har också ett stort kyrkligt kulturarv. Vi har höjt och lagt fast den kyrkliga kulturarvsersättningen på närmare en halv miljard kronor om året. Redan det anser en del vara i underkant, men jag tror inte det. Vi har runt 3 400 kyrkor i landet. Många av dem, för att inte säga hälften, är medeltida. Det finns alltså önskemål från många håll. Vi har som sagt gjort stora skattesänkningar, och det är jag glad och stolt över. Jag hoppas att många som nu har fått rätt gott om pengar - en del till och med stora förmögenheter - också använder dem till att stödja kulturen. I morgon har jag ett seminarium om sponsring som handlar om just detta. Fredrik Olovsson jämte många andra socialdemokrater talar gärna om olika önskemål. Om man ska värdera allt det här kommer vi inte att hamna i några skattesänkningar alls, utan i skattehöjningar. Då finns det ingen ände på allt som pengarna ska räcka till. Det är riktigt att Biby är ett värdefullt kulturarv. Men det finns många andra värdefulla kulturarv också. Jag ser inte att risken är stor - jag ser egentligen inte att den finns alls - för att detta arv skulle förstöras. Det är bland annat ett sådant skydd man har i lagen. Jag tror och hoppas att det finns någon annan intressent, i Sverige eller kanske utomlands, som vill hålla ihop samlingen. Jag ser att förutsättningarna är relativt goda för detta. I det underlag som vi har tagit in från Riksantikvarieämbetet väger de den turkiska samlingen mot de stora behov som Biby står inför. Jag ska inte säga att det är förfallet, men det finns stora behov av underhåll av byggnader och mark för att Biby ska kunna fortsätta att vara en gård som är levande. Det ska också ställas mot familjens önskemål att själv vilja sälja de turkiska samlingarna, för det är det som ligger till grund för detta.

Anf. 49 Fredrik Olovsson (S)
Fru talman! Familjen känner naturligtvis ett behov av att omsätta samlingen till pengar eftersom de har andra behov; så är det. Det är då frågan hamnar på vårt bord. Tycker vi att det finns ett så stort värde i detta att vi är beredda att satsa också gemensamma resurser på denna del av vårt kulturarv? Jag kommer fram till att jag tycker att det är viktigt. Jag var väldigt nöjd när kulturutskottet - där också kulturministern ingick på den tiden - slog fast att samlingen är så viktig att man rimligen inte kunde acceptera eller godta att den avvecklas innan det finns en långsiktigt tryggad lösning. Jag kan konstatera att någon sådan inte finns. Det finns förhoppningar om att samlingen på något sätt ska finnas kvar. Men det finns absolut inga garantier för att så kommer att ske. Jag är mer rädd för att samlingen kommer att säljas på Sotheby´s eller på något annat auktionshus och spridas. Det kommer då att läggas på de lastbilar som lämnar landet med viktiga kulturhistoriska föremål som säljs utomlands. Det är beklagligt att det blir på det sättet. Jag hade hoppats att regeringen var fortsatt intresserad av att kunna bidra till en lösning. Men jag inser nu i och med kulturministerns svar att frågan för hennes del är avförd. Nu får vi hoppas att någon annan gör någonting, för från regeringens sida blir det inga pengar.

Anf. 50 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Nej, det blir inga pengar just för att lösa in den turkiska samlingen. Däremot blir det pengar till det arkiv som jag nämnde tidigare och som också är viktigt för stora delar av vår kulturhistoria om den ska kunna hållas vid liv och forskas på. Det är alltid så när man sitter i ansvarig ställning - och det gör jag - att man får väga behov mot varandra. Då ser jag att det finns stora behov inom kultursektorn. Det är mycket som vi vill göra och som behöver göras. Då får man väga det ena mot det andra. Man kan inte göra allting. I den samlade bedömningen - som det brukar heta så ofta i dessa sammanhang - ser vi att det finns andra behov som är viktigare. Jag ser inte heller någon fara för att denna samling kommer att skadas på något sätt. Det finns många som är angelägna om att den ska hållas samman, och det finns också många som har engagerat sig i den. Det är inte bara min förhoppning utan också min övertygelse att så kommer att ske. Men vi kommer alltid att få göra svåra överväganden. Sådan är politikerns roll.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.