Besked om kärnkraftsutbyggnad
Interpellation 2007/08:335 av Eriksson, Alf (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-01-24
- Anmäld
- 2008-01-25
- Besvarad
- 2008-02-12
- Sista svarsdatum
- 2008-02-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 24 januari
Interpellation
2007/08:335 Besked om kärnkraftsutbyggnad
av Alf Eriksson (s)
till näringsminister Maud Olofsson (c)
Det finns få områden där behovet av långsiktiga spelregler är så stort som i energipolitiken. Det enda besked regeringen lämnat om energipolitiken är att inga större energibeslut ska fattas under mandatperioden. Nu har snart halva mandatperioden gått och ingen vet vilken uppfattning regeringen har i väsentliga energipolitiska frågor efter 2010.
Samtidigt gör en del av de politiska partierna i regeringsunderlaget kraftfulla utspel. Senast föreslog Folkpartiet att fyra nya kärnkraftsreaktorer ska byggas. Statsministern säger i Dagens Nyheter den 22 januari att nya kärnkraftsreaktorer kan komma i fråga.
Samtidigt som regeringspartierna lämnar dessa olikartade besked sitter marknaden och funderar på om de vågar göra långsiktiga satsningar på förnybar energi – beslut som måste vara mycket svåra att fatta med så otydliga framtidsutsikter.
Det är på Näringsdepartementet energipolitiken behandlas. Jag vill därför fråga om näringsministerns uppfattning:
Avser näringsministern att verka för att det ska byggas nya kärnkraftverk i Sverige eller att resurserna satsas på förnybar energi?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:335
Webb-tv: Besked om kärnkraftsutbyggnad
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:62 Tisdagen den 12 februariProtokoll 2007/08:62 6 § Svar på interpellation 2007/08:335 om besked om kärnkraftsutbyggnad
Protokoll från debatten
Anf. 12 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Alf Eriksson har frågat mig om jag avser att verka för att det ska byggas nya kärnkraftverk i Sverige eller att resurserna satsas på förnybar energi.
Vad gäller kärnkraften har regeringen deklarerat att den under mandatperioden 2006-2010 inte kommer att ge förnyade drifttillstånd till de två kärnreaktorer som har stängts, och regeringen kommer inte att fatta några beslut om avveckling av kärnreaktorer. Inga nya kärnkraftverk kommer under mandatperioden att uppföras eller påbörjas. Regeringen kommer att pröva begäran om effekthöjningar enligt gällande lagar och bevilja erforderliga tillstånd om och när gällande krav uppfylls.
Med tanke på det mycket kraftfulla energi- och klimatpaket som EU-kommissionen presenterade nyligen är det tydligt att vi behöver satsa på att öka den förnybara energin.
När det gäller de väsentliga energipolitiska frågorna efter 2010 förs samtal i Klimatberedningen om förutsättningarna att nå en samsyn om en bred och långsiktigt modern och marknadsekonomiskt orienterad klimat- och energipolitik.
Under våren kommer regeringen även att bjuda in en rad organisationer och branscher till samtal kring hur vi gemensamt ska nå målen till år 2020.
Efter att Klimatberedningens förslag remissbehandlats och den breda dialogen med aktörerna genomförts kommer regeringen att föra samtal med riksdagspartierna i syfte att nå en bred samsyn om den långsiktiga energipolitiken med utgångspunkt i EU-målen för år 2020.
Ett första steg för en ansvarsfull och långsiktig energipolitik tog allianspartierna redan i opposition genom fyrpartiöverenskommelsen i juni 2006. Då betonade vi vikten av att flytta fokus från det som skilt oss åt till det som förenar och slog fast vikten av att genom en bredare samling skapa förutsättning för en stabilitet i energipolitiken över mandatperioderna. I dag ser vi resultatet. Tack vare en bred enighet över blockgränserna om gröna certifikat för förnybar el sker nu för första gången på årtionden rejäla investeringar i ny svensk elproduktion. År 2007 byggdes omkring fyra gånger mer vindkraft än något tidigare år, och bedömningen är att ökningen blir ännu större 2008. Biokraftvärmen ökar dessutom stadigt och var 2007 på nio terawattimmar. Enligt befintliga prognoser utvecklas elbalansen mycket starkt de kommande åren, och med ett tillskott från effektökningar i kärnkraftverken kommer vi år 2015 att ha en stor nettoexport av el på omkring 20 terawattimmar.
Långsiktiga investeringar i förnybar energi bygger på av riksdagen fattade beslut efter noggrann beredning. När det gäller utvecklingen av den förnybara elproduktionen har riksdagen beslutat att den ska öka med 17 terawattimmar från 2002 års nivå till år 2016. Det huvudsakliga medlet att nå målet är systemet med gröna certifikat. Regeringens ambitioner är höga, och jag kommer att arbeta för att dessa mål uppnås.
Anf. 13 Alf Eriksson (S)
Herr talman! Jag vill tacka Maud Olofsson för svaret. Vi hade en blocköverskridande överenskommelse om energipolitiken ända fram till någon gång i början av 2006. Jag förutsätter att vi hade det för att vi från båda håll såg att energipolitiken är långsiktig.
Ingen vill investera i energiproduktion om man inte har kunskap om de långsiktiga spelreglerna. Ingen vill avsätta kapital som ska vara verksamt i 30-50 år om man inte vet ifall spelreglerna är helt annorlunda om några år. Det är också viktigt för konsumenterna, och det är viktigt för industrin. Industrierna anpassar naturligtvis sina investeringar efter sina bedömningar av elpriserna i framtiden och så vidare. Samtidigt skickar det viktiga signaler till marknaden om att vi behöver förnybar energi. Om man inte är övertygad om att de spelregler som finns i dag gäller tio år framåt vågar man inte göra nödvändiga satsningar som är högaktuella i dag eftersom vi nu diskuterar våra åtaganden när det gäller förnybar energi inom EU.
Näringsministern gör i svaret bedömningen att vi 2015 har överskott på 20 terawattimmar. Det är väldigt bra. Om inte spelreglerna ändras kommer nog det här att gälla. Men samtidigt får vi ju andra signaler från regeringen. Här går ett av regeringspartierna, Folkpartiet, ut, påhejade av Moderaterna, och säger att efter 2010 ska det byggas fyra nya kärnkraftverk. Hur kan man komma fram till så skilda bedömningar? Näringsministern gör bedömningen att vi har ett överskott på 20 terawattimmar år 2015 medan ett annat parti gör bedömningen att vi behöver fyra nya kärnkraftverk.
Vår uppfattning, från er tidigare samarbetspartner, nu talar jag till Centerpartiet, är glasklar sedan flera kongresser. I samma takt som vi kan bygga ut ett överskott från förnybar energi ska vi avveckla kärnkraften - men först då. Vi ska utnyttja de tio kärnkraftverk som är kvar. Där har vi ingen annan uppfattning i dag. Men nu är det två år kvar till 2010, och regeringen har inte kommit med någon som helst gemensam uppfattning om vad det är som gäller efter 2010. Jag ställer då frågan till näringsministern, som jag uppfattar företräder hela regeringen, både som näringsminister och som vice statsminister: Vad är det som gäller efter 2010?
Anf. 14 Gunnar Andrén (Fp)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag begärde ordet av den anledningen att Alf Eriksson nämnde Folkpartiet i sammanhanget. Jag hade inte tänkt gå upp annars. Det är ju ingen hemlighet att partierna även i denna regering har något olika syn jämfört med varandra på de långsiktiga verkningarna av kärnkraften. Men, herr talman, är det någonting som har inträffat under den här mandatperioden så är det att det har blivit en långsiktighet över energipolitiken. Det är det viktigaste av allting. Industrin vet hur det kommer att vara under den här mandatperioden. Nu ställs frågan om vad som ska hända under nästa mandatperiod. Det kan ingen veta.
Men man kan ju omedelbart ställa en motfråga till Alf Eriksson. Om han till exempel lyssnade på lördagsintervjun med Maria Wetterstrand, från det parti som Socialdemokraterna har tänkt regera tillsammans med, skulle man omedelbart kunna ställa frågan: Vilken energipolitik blir det då efter 2010? Det, herr talman, kan man absolut inte få något besked om över huvud taget. Men nu vet man något: att under den här mandatperioden ligger energipolitiken fast. Dessutom har den här regeringen, i motsats till tidigare, sagt att vi måste se till att det kommer ny elproduktion till det här landet. Det gör man på olika sätt, med kärnkraft, vindkraft och vad det nu kan vara. Det är en väldigt viktig förändring som pekar framåt, som visar att vi tror på den svenska industrin på ett helt annat sätt. Tidigare, när man har varit beroende av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, har det bara varit fråga om något helt annat, nämligen avveckling av olika sorters kraft.
Jag, som en gång har bott i Skåne, kommer ju ihåg demonstrationerna som var omkring år 1980: Vad ska väck? Barsebäck! Vad ska in? Sol och vind! Ja, men vad blev det? Det blev dansk kolkraft. Det, är jag övertygad om, är något som vi måste komma bort ifrån. Vi måste få en helt annan syn. Jag tycker att regeringen för närvarande är alldeles utmärkt när det gäller detta att vi måste komma bort från beroendet av att använda fossila bränslen.
En väldigt viktig förändring har också inträffat i energitekniklagen, nämligen att § 6, om att man inte får forska på detta område, har tagits bort. Det är tankeförbudsparagrafen. Jag tycker att det är väldigt klokt. Jag säger inte att kärnkraft är ofarligt på något sätt, tvärtom. Är kärnkraften farlig ska vi göra oss av med den omedelbart. Om reaktorerna är farliga ska de stängas omedelbart, för så ska vi absolut inte ha det.
När Alf Eriksson säger att Folkpartiet har sagt att man ska bygga ut kärnkraften är det inte ett korrekt återgivande av vad vi har sagt. Vi har däremot sagt att om man ska klara klimatfrågorna måste man vara beredd att ta de olika energikällor som finns i anspråk. Då är det fråga om att ersätta gammal kraft med ny kraft och med modern teknik. Det är exakt vad vi har sagt. Vi har inte sagt något om huruvida man ska bygga en massa nya kärnkraftverk eller inte. Det gör man däremot i Finland nu. Men vi har inte sagt det, utan det är fråga om ersättning. Det är ungefär samma sak som den här regeringen har gjort. Man talar om att ta vara på möjligheterna att öka effekten fram till 2015. Det är väldigt klokt.
Herr talman! Det är väldigt sällan vi kör omkring i 1960-talets bilar för närvarande. Det är väldigt ovanligt. Vi använder ju modern teknik. Det tycker jag är det viktigaste som den här regeringen säger: Vi ska använda modern teknik också i energiproduktionen för att inte bli beroende av gammal teknik som dessutom är så klimatfientlig som den har visat sig vara.
Anf. 15 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Jag säger som herr Andrén, att jag inte hade tänkt gå in i den här debatten, men när jag hörde hur argumentationen gick ändrade jag mig. Det gällde ett par påståenden om energipolitiken som den har bedrivits tidigare. Eftersom jag hade ansvar för den som energiminister, som näringsminister på Maud Olofssons nuvarande kontor under ett par år, vill jag kommentera ett par saker.
Det sades här att äntligen har vi fått en långsiktig energipolitik i Sverige. Nu har vi äntligen fått en långsiktig energipolitik - under den här mandatperioden, sade Gunnar Andrén. Omedelbart efteråt sade han att ingen kan veta vad som händer efter 2010. Jag vill påminna om att vi hade långsiktighet i energipolitiken från 1997 fram till början av 2006. Den var förankrad på både sidor om blockgränsen. Näringslivet, som stod inför långsiktiga investeringar, kunde känna trygghet i det man investerade i. Man kände till förutsättningarna för lång tid eftersom det var låg sannolikhet för att frågorna skulle bli föremål för någon sorts mandatperiodspingpong med årtalsexercis i valrörelser och koalitionsförhandlingar omedelbart efter valet på det sätt som till exempel skedde när Centerpartiet ledde regeringsförhandlingarna förra gången.
Maud Olofsson bröt det här. Maud Olofsson och jag hade en uppgörelse. Vi hade suttit på Maud Olofssons rum häruppe i kvarteret och förhandlat. Det försvann: Poff! Jag fick en dag se på tv att det inte var något värt. Det var borta. Långsiktighet äntligen, sades det. Jag vill snarare säga långsiktighet inte längre - tyvärr. Jag beklagar det.
Den andra fråga jag ville ta upp gällde detta påstående: Äntligen satsar vi nu, äntligen har vi en regering och en riksdagsmajoritet som satsar på att producera ny förnybar energi. Förut var det bara diskussioner om avveckling. Hur ligger det till med det i själva verket?
Maud Olofssons insats i den förhandling som hon och jag hade var att prioritera ordet avveckling. De andra delarna i politiken - forskningsprogrammet, de gröna certifikaten och annat - var det inte fråga om. Det var avvecklingen, tidtabellen och datumen. Är nyårsafton en bra dag att stänga ett kärnkraftverk med tanke på klimatet i Sverige? Det var den typen av årtalsexercis.
Jag vill nu äntligen hålla med Maud Olofsson. Det är jag glad att kunna göra. Hon avfärdade Gunnar Andréns argument - om jag nu ska lägga mig i den här inomalliansmässiga trätan. Maud Olofsson sade att genom de gröna certifikaten satsas det nu äntligen på ny produktion av förnybar energi. De gröna certifikaten, herr Andrén, införs inte av den här regeringen. De infördes när Centern och Socialdemokraterna tillsammans skötte energipolitiken långsiktigt. Jag hörde inte då ett knyst av sympati från Folkpartiet om de gröna certifikaten. Det var tvärtom mycket gnäll om att det var krångel på elräkningarna eftersom det var en post som ingen förstod vad den betydde. Det var en långsiktigt framåtsyftande metod för att stimulera investering i ny teknik och i ny förnybar energiproduktion.
Det kommer vi att ha glädje av under lång tid. Det bygger på att man inte tror att de är borta rätt vad det är och ersatta av något annat eftersom koalitionsförhandlingarna dagen efter valet gör att de partier som var emot de gröna certifikaten - Moderaterna och Folkpartiet till exempel - plötsligt får några fler mandat och så är de gröna certifikaten borta och kalkylen för vindkraftverken puts väck.
Jag vill ha långsiktighet, därför vill jag ha en annan koalition i energipolitiken än den nuvarande.
Anf. 16 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Jag tycker att de här tre inläggen visar vad som är problemet i svensk energipolitik. Vi träter om historien, vi träter om vem som har gjort vad och vem som inte har gjort vad. Det förlamar möjligheten att komma framåt. Min grund för den överenskommelse som vi gjorde inom alliansen var att vi kan se en större möjlighet att hitta det som förenar än det som skiljer oss åt.
Jag kan erkänna att vårt parti också har behövt positionsförändra sig för att hitta en sådan lösning. Jag hoppas att fler partier är beredda att göra det. Vi har sett sådana insatser inom alliansen när vi gjorde överenskommelsen. Jag hoppas att också en del av de uttalanden som framstående socialdemokrater har gjort tyder på det.
Det är viktigt att säga att elcertifikaten, som är ett gammalt centerförslag, har gett resultat. Där ger jag Leif Pagrotsky rätt. Det var bra. Men det var också en del av energiöverenskommelsen inom alliansen som gav de långsiktiga spelreglerna fram till 2030. Man vet att det är det som gäller. Utöver det satsar regeringen mer på forskning och utveckling. Vi satsar på klimatmiljarden där vi lägger resurser. Vi satsar resurser på energisparprogram av olika slag både inom industrin och riktat till allmänheten och småföretagen. Vi har höjt koldioxidskatten för att styra åt rätt håll så att vi minskar utsläppen. Vi diskuterar nu ett nytt system för utsläppsrätter.
Ju mer vi kan hamna i ett läge med generella åtgärder, där vi har styrande åtgärder som lever upp till de gemensamma mål som vi har på EU-nivå desto större möjligheter har vi att klara det.
Det är ju inte alldeles enkelt att läsa ut vad Socialdemokraterna och det som i dag är oppositionen tycker i den här frågan. Jag lyssnade till Thomas Östros på lördagsintervjun där han deklarerade att han inte tänker stänga några kärnreaktorer nästa mandatperiod. Jag lyssnade också till Carin Jämtin som sade att man visst skulle stänga under nästa mandatperiod. Maria Wetterstrand gav också, som Gunnar Andrén sade, det beskedet i lördags.
Vi kan se att det finns en hel del oenighet också fortsättningsvis om just kärnkraftsfrågan. Jag hoppas bara att vi, när Klimatberedningen är färdig och när vi har fått studera de överenskommelser vi har på EU-nivå, verkligen kan försöka hitta en långsiktig överenskommelse. Jag tror att vi är framme vid ett läge där var och en får både ge och ta för att vi ska hitta den fortsatta långsiktigheten.
Det finns två delar i klimat- och energidelen och bördefördelningen som EU har kommit med. Det förnybara och energieffektiviseringen är de två utmaningar som vi står inför. Där är vi på god väg, men vi kommer att behöva göra mycket mer.
Jag hoppas att Socialdemokraterna fortsätter att vara en konstruktiv partner i energipolitiken och att vi fokuserar mer på det som förenar oss än på det som skiljer oss åt i energipolitiken. Det vill jag säga eftersom industrin ställer det som krav. De vill veta vad som gäller. Också alla anställda som jobbar i svenska företag vill ju veta att det kommer tillräckligt med energi till rimliga priser också framöver.
Min inbjudan står fast och jag kommer att fortsätta att försöka hitta konstruktiva lösningar.
Anf. 17 Alf Eriksson (S)
Herr talman! Ministern säger att energieffektivisering och det förnybara står i fokus. Det är den allra viktigaste frågan framåt. Det är just därför jag har skrivit interpellationen. Om det blir så otydliga spelregler - efter Gunnar Andréns inhopp blir de sannerligen inte tydligare - ökar risken för att vi inte når de högt ställda målen både när det gäller energieffektivisering och produktion av förnybar energi.
Om man tittar långsiktigt på detta ser man att det sker en väsentlig teknikutveckling inom förnybar energi. Jag brukar säga att den som sist genomför den nödvändiga omställningen kommer att förlora eftersom den inte kan sälja sin nya teknik till någon annan. Därför ska vi vara föregångare. Vi ska vara före. Då kan vi sälja både teknisk kunskap och teknik och vi kan visa omvärlden att det går att ställa om energiproduktionen på ett hållbart sätt.
Det är klart att vi är föregångare på det här området. Vi har det mesta vattnet i Europa. Vi har störst areal skog i Europa. Tillsammans med Finland hade vi i EU-15 70 procent av skogsmarken. Det är klart att vi ska vara långt framme på det området.
Ett område där vi inte är så långt framme är vindkraften. Där finns det mycket mer att göra. På det området kan vi nu nå upp till hälften av vår energiproduktion på den förnybara sidan.
Jag har en fråga till näringsministern. Kommissionens företrädare säger att Sverige har försökt förhandla ned åtagandet när det gäller förnybar energi. Ville man göra det för att öppna möjligheten att öka kärnkraftsproduktionen med nya kärnkraftverk? Om man är illvillig kan man misstänka det, men jag hoppas att det inte är så.
Eftersom åtagandet är procentuellt innebär det att ju högre icke hållbar energiproduktion vi har desto större blir åtagandet när det gäller att skaka fram förnybar energi.
Det kom i samma veva som regeringskollegerna var ute och talade om att det behöver byggas fyra nya kärnkraftverk. Man kan undra om det är oenigheten i regeringen som har legat bakom regeringens ställningstagande.
Jag tror att det är mycket väl använd tid om näringsministern går ut och talar om att det inte blir någon ny kärnkraftsutbyggnad efter 2010 och att de blocköverskridande överenskommelser som vi har haft bakåt i tiden ligger fast. Det skulle vara en förträfflig signal som skulle påskynda utbyggnaden av den förnybara energin så att vi kan nå upp till de mål som vi så småningom kommer fram till gemensamt inom EU.
Anf. 18 Gunnar Andrén (Fp)
Herr talman! Tycker jag exakt likadant som jag gjorde den 23 mars 1980? Nej, det gör jag inte. Jag tycker inte exakt likadant i alla frågor. Det var då som vi hade kärnkraftsomröstningen. Det har kommit in många nya dimensioner, framför allt klimatfrågan. Det har gjort att jag har förändrat min position helt enkelt.
Jag kan säga till Leif Pagrotsky att Folkpartiet visserligen var emot de gröna certifikaten, men vi är inte sämre än att vi kan gilla läget. Vi kommer inte att medverka till att avveckla de här. Det är ett löfte från min sida från Folkpartiet. Socialdemokraterna kommer därför inte att behöva bekymra sig för detta. Ibland måste man gilla läget helt enkelt. Man kan vara emot en sak från början, men sedan får man göra detta.
Jag tycker för min del att den stora förändringen som nu inträffar handlar om långsiktigheten, att vi går från diskussionen om avveckling till utveckling av olika saker och olika energislag. Det tycker jag är otroligt positivt. Det är väldigt bra för hela den svenska industrin.
Häromdagen var jag på Ortvikens pappersbruk som förbrukar lika mycket elektricitet som hela Göteborgs stad. Det är klart att man i Ortviken tycker att det är väldigt bra att man har dessa långsiktiga spelregler. Så här är det överallt i landet där man har en starkt elberoende industri. Jag vet också att det inom socialdemokratin finns väldigt många som tycker så här.
Alf Eriksson borde bekymra sig en smula över att han fortsätter med samma tendens som finns i tankeförbudslagen i energitekniklagen. Det måste nämligen vara tillåtet att tänka fritt även om man sitter i en koalitionsregering. Precis som Maud Olofsson får tänka fritt äger vi i Folkpartiet rätt att tänka fritt i långsiktiga frågor, och där kan man ha lite olika värderingar.
När Alf Eriksson ställer frågor till Maud Olofsson om hur det blir efter 2010 måste han själv ställa sig frågan: Hur ska Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet komma överens om energipolitiken efter 2010? Det är en väldigt intressant fråga efter Maria Wetterstrands diskussion häromdagen i radion.
Anf. 19 Leif Pagrotsky (S)
Herr talman! Denna diskussion har kommit att handla om långsiktighet. Det tycker jag är bra eftersom det är en av de allra viktigaste aspekterna av energipolitiken. På få andra politikområden har långsiktigheten en så stor betydelse, och få andra politikområden är så långsiktiga till sin karaktär. Det tycker jag är något som förenar oss.
Maud Olofsson vädjar om, eller hoppas på, att vi ska få en långsiktig uppgörelse om energipolitiken på längre sikt. Det tycker jag naturligtvis är positivt att få höra. Jag har erfarenhet av att ha förhandlat med Maud Olofsson och skakat hand med Maud Olofsson uppe på vindsrummet, med en kopp jättegott te, om avveckling, om tidtabeller, om kalendrar och om annat och sedan på tv fått se hur detta bara vips försvann.
Jag har förhandlat och gjort upp om två andra saker med Centerpartiet. Det är bara tre sammanlagt. Den andra handlar om public service, och den tredje handlar om presstödet, där vi gick med på Centerns krav på extra miljoner till Skånska Dagbladet och centertidningarna. I fråga om dessa två andra saker var det precis likadant. Jag fick se på tv att uppgörelserna som jag hade träffat med centerpartister i god tro inte var någonting värda.
Jag vill därför ställa följande fråga till Maud Olofsson: Med vilken trovärdighet står du här och talar om långsiktighet? Min bild av din trovärdighet, när du talar om långsiktighet, är 0,000.
Anf. 20 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Jag ska korrigera Leif Pagrotsky. Vi har inte gjort upp om några pengar till några centertidningar.
Om vi återgår till själva ärendet måste jag när det gäller det som Alf Eriksson säger om otydliga spelregler ställa följande fråga tillbaka till Socialdemokraterna: Vad är det för linje som gäller hos Socialdemokraterna, och hur tänker ni er i så fall en energipolitik tillsammans med Miljöpartiet? Thomas Östros har sagt att det inte ska stängas några kärnkraftverk under nästa mandatperiod. Carin Jämtin säger att det ska ske, och Maria Wetterstrand säger att det ska ske. Om vi talar om kärnkraft är det bra att veta vad som är Socialdemokraternas position, och det är bra om vi kan få ett besked här.
Även om Socialdemokraterna och Centerpartiet var överens över blockgränsen var det en ganska smal överenskommelse eftersom den bestod av två partier. Därför breddade jag den delen.
Jag tycker att det skulle vara lite intressant att få veta vad det är i dagens energipolitik som ni inte tycker är bra. Det kan Alf Eriksson svara på. Det skulle vara bra att få veta för att man bättre ska förstå vilka ingångsvärden som finns i en diskussion.
Jag tror snarare att det som vi kom överens om inom alliansen ligger rätt så väl i linje med det som de flesta socialdemokrater tycker bör ske, det vill säga att vi ser att vi har en kraftfull satsning på det förnybara. Vi har inte stängt några kärnkraftverk, men vi har inte heller öppnat några nya. Och vi satsar på energieffektivisering. Det är en kort sammanfattning av det som sker.
Jag har en känsla av att det är en energipolitik som Socialdemokraterna mycket väl skulle kunna ställa sig bakom. Jag tror också att det övriga svenska samhället känner att det behövs mer sans och mått och mer av samsyn i energidiskussionen. Det är därför som jag återupprepar att det är viktigare att fokusera på det som förenar oss än det som skiljer oss åt.
Vi har ett tydligt mål när det gäller EU:s omställning. Där ska vi gå från 40 till 49 procent förnybar energi enligt den bördefördelning som nu gäller.
Jag har i dag redovisat för näringsutskottet att vi verkligen behöver titta på de detaljer som finns inom ramen för detta direktiv därför att vi också måste göra det möjligt för oss att klara av den omställningen.
Sedan har jag jättesvårt att se den stora skillnaden som finns mellan Socialdemokraternas krav på 50 procent förnybar energi och kommissionens bördefördelning när det gäller Sverige på 49 procent. Det är alltså 1 procents skillnad, och det är väl inte den stora delen?
Vi försöker nu att satsa rejält på vindkraften genom att förenkla regelverken och snabba på tillståndsgivningen. Vi har gått igenom våra regelverk, och vi har en utredning som tittar på dessa delar därför att vi behöver få en snabbare hantering. Inte minst när vi jämför oss med andra länder har vi en längre tillståndsprövning. Det är inte bra om vi vill att vindkraften ska utvecklas framöver.
Sedan vill jag också säga att Sverige ska ligga i framkant, och vi gör det redan. Det är ingen som når upp till 49 procent. Det är inte någon som når upp till 40 procent heller. Det är inte bara därför att vi har vatten och skog utan därför att vi har klarat av att göra denna omställning. Sedan 1990 är det förnybara som inte är vattenkraft, som man ofta hänvisar till, 9 procent.
Vi ska fortsätta att vara offensiva, och som jag säger ser vi nu stora investeringar ske där energibalansen ser bra ut framöver. Men vi behöver göra mer. Jag vill också att fler investerar. Därför är det bra att SCA och andra företag nu investerar i ny förnybar energi, vilket ger ett tillskott men också bättre konkurrens på energimarknaden.
Det sker mycket positiva saker, och jag tror att vi från politiken också ska anstränga oss för att ha mindre hårda ord och mer av samsyn i dessa frågor. Det gynnar jobben och klimatet framöver.
Anf. 21 Alf Eriksson (S)
Herr talman! Jag är inte någon vän av de hårda orden. Men jag vill ha ordning och reda på torpet. Nu försöker Maud Olofsson flytta fokus från regeringen, som är satt av folket att regera detta land, till vad oppositionen tycker ska ske efter 2010. I mitt första inlägg redogjorde jag för vår uppfattning i kärnkraftsfrågan.
Det är regeringen som är bekymret. Ni har väl inte tänkt abdikera redan, utan ni har väl någon uppgift och någon signal i fråga om vad som gäller efter 2010?
Maud Olofsson säger att flertalet borde vara överens om vad det är som bör ske. Men vad är det då som bör ske? Vi får så motstridiga uppgifter. En del i regeringen säger att vi har 20 terawattimmar över som vi kan exportera 2015. En annan del i regeringen - hur stor den är vet jag inte - säger att vi behöver bygga nya kärnkraftverk.
Kärnkraften står i dag för hälften av vår elproduktion. Vi talar om gigantiska tal här, och då blir det så otydligt.
Det frågades om det är tillåtet att tänka fritt. Visst är det och ska vara tillåtet att tänka fritt. Men vad ska vi fokusera tänkandet på? Jag tror inte att vi i dag ska fokusera tänkandet på det gamla som inte är hållbart.
Vi borde fokusera på energieffektivisering. Börjar vi i dag tala om kärnkraft i de sammanhangen resonerar allmänheten: Det är så gott om energi att vi inte behöver spara.
Vi bör fokusera tänkandet på den förnybara produktionen. Vi måste skicka ut signalen att det är lönsamt att satsa på den förnybara energin. Lämna ett besked om vad som kommer att hända med kärnkraften efter år 2010.
Anf. 22 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Jag företräder regeringens uppfattning i energifrågan. Vi har sagt vad vi tycker om kärnkraften och också satsningen på det förnybara och energieffektivisering. Dessutom kommer EU:s bördefördelning att ge oss ännu tydligare spelregler i sammanhanget.
Är det någonting som det kommer att vara fokus på så är det energieffektivisering och förnybar energi. Det är de två saker som vi måste klara av. Jag skulle gärna vilja slå ett slag för energieffektivisering och att vi inte bara talar om produktion och ny kraft.
Vi fick precis höra vad det innebär att man har el på standby under så långa tider. Om vi skulle ha en annan ordning skulle vi spara el motsvarande uppvärmning för 64 000 villor. Vi har en hel del att göra på energieffektiviseringsområdet som privatpersoner. Det gäller också inom industri- och bostadssektorn. Där har vi väldigt mycket att göra.
När det gäller det förnybara är elcertifikaten ett bra långsiktigt system. Därför är det bra att vi har fått en överenskommelse som omfattar alliansen och också oppositionen. Vi ska komma ihåg att det är politisk enighet i riksdagen kring elcertifikaten, vilket är väldigt bra. Sverige har en offensiv hållning både i EU och i Sverige för att styra mot det förnybara och också energieffektivisering.
Vi har ett elproduktionssystem som består av hälften kärnkraft och hälften vattenkraft. En del av kärnkraften stod stilla för ett och ett halvt år sedan av säkerhetsskäl. Vi hade lite vatten i våra vattenmagasin och var ganska illa ute. Det hade varit riktigt bedrövligt om det hade hänt vintertid.
Det är därför som jag har varit noga med att säga att vi av trygghetsskäl behöver ett tredje ben att stå på när det gäller just elproduktionen, nämligen den förnybara energin. Det finns flera skäl som talar för att vi måste ha ett energisystem som innehåller många olika lösningar.
Det är nu tid för mer av många lösningar och mer av samsyn. Det finns inte ett enda svar på hur vi ska lösa framtidens energipolitik. Men ett svar finns: Mer av samordning, mer av samsyn.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.