Beskattning av föräldralediga

Interpellation 2009/10:397 av Omanovic, Jasenko (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-05-20
Anmäld
2010-05-20
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2010-06-03
Svar fördröjt anmält
2010-06-03
Besvarad
2010-06-28

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 20 maj

Interpellation

2009/10:397 Beskattning av föräldralediga

av Jasenko Omanovic (s)

till finansminister Anders Borg (m)

Sverige är ett av få länder i världen där båda föräldrar har samma föräldraförsäkring. Även försäkringens längd är något i klass för sig jämfört med övriga världen. Detta är ett resultat av mångårig politisk kamp, strävan att skapa bra förutsättningar för att småbarnsföräldrar ska få tid till att vara med sina barn. Dessutom har föräldraförsäkringen spelat en viktig roll i jämställdhetsarbetet.

Denna möjlighet som båda föräldrar har motverkas av att finansministern har lagt en extra skatt på föräldrar som väljer att vara hemma med sina barn. Som i övrigt med det inkomstskattesystem som regeringen har skapat bedöms föräldralediga föräldrar som en icke produktiv grupp och får därför betala högre skatt.

Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att motverka den orättvisa beskattningen av föräldralediga föräldrar?

Debatt

(15 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:397, Beskattning av föräldralediga

Interpellationsdebatt 2009/10:397

Webb-tv: Beskattning av föräldralediga

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 22 Anders Borg (M)
Herr talman! Jasenko Omanovic, Per Svedberg och Lars Johansson har interpellerat i frågor som är ställda mot bakgrund av att jobbskatteavdraget endast omfattar arbetsinkomster. Per Svedberg har dessutom frågat på vilket annat sätt, än genom skattesänkningar, jag avser att stärka pensionärernas ekonomi. Lars Johansson har också frågat om jag avser att fortsätta den skattepolitik som bedrivits under mandatperioden. Jag väljer att ge ett gemensamt svar på dessa interpellationer. Till att börja med vill jag poängtera vikten av att ha starka offentliga finanser. Sverige är ett av få länder där statsskuldens andel av bnp sjunker - detta trots att vi har gått igenom den kanske värsta finansiella krisen någonsin. Samtidigt har vi kunnat sänka skatterna för vanliga låg- och medelinkomsttagare med över 1 000 kronor i månaden. Det avgörande för bland andra pensionärers och föräldraledigas ekonomiska situation är att Sverige har en stark ekonomi. Då krävs en politik som är inriktad på att få fler i arbete. Ett betydelsefullt medel i denna politik utgör jobbskatteavdraget som ges till personer med arbetsinkomster. Fler människor i arbete är en förutsättning för fortsatt sunda offentliga finanser och en stark svensk ekonomi med en välfärd som håller hög kvalitet. Mot denna bakgrund är det inte aktuellt att förändra jobbskatteavdraget till att omfatta andra inkomster än arbetsinkomster, och jag kommer även i framtiden att vara beredd att säkerställa att skattepolitiken på bästa möjliga sätt främjar en ökad sysselsättning. På så sätt uppnås förutsättningar för välfärdsreformer för andra grupper. En sådan grupp är pensionärerna, som redan i två steg fått sänkt skatt genom det så kallade förhöjda grundavdraget för pensionärer. Skattesänkningen innebär en förbättrad ekonomisk situation för främst pensionärer med låga inkomster. Regeringen har också i 2010 års ekonomiska vårproposition aviserat ett tredje steg i skattesänkningen för pensionärer. Sverige ska vara ett bra och tryggt land att åldras i. Därför vill jag framhålla att pensionärerna är en prioriterad grupp i regeringens fortsatta arbete.

Anf. 23 Jasenko Omanovic (S)
Herr talman! Tack för svaret, ministern! Sverige kan faktiskt vara jättestolt över den föräldraförsäkring vi har. Det är väldigt få länder ute i världen som kan mäta sig med Sverige i det avseendet. Vi har haft möjlighet att ha en så bra föräldraförsäkring genom att förvärvsgraden är hög när det gäller både kvinnor och män. Men i dag beskattas föräldralediga hårdare när de är hemma med sina barn än om de skulle finnas på sina jobb. I dag är situationen på svensk arbetsmarknad sådan att kvinnor måste jobba sex dagar i veckan för att få ungefär samma lön som männen får när de jobbar som vanligt, alltså fem dagar i veckan. Föräldralediga är ju till 80 procent kvinnor. Jag tror, herr talman, att man inte behöver vara nationalekonom för att logiskt kunna räkna ut och konstatera att det är kvinnorna som drabbas av en sådan politik - i första hand småbarnsmammor som är föräldralediga ofta. Statsminister Reinfeldt stod här i talarstolen för någon vecka sedan och målade upp en bild av sig själv som en kämpe för kvinnor. Jag kan ju säga, herr talman, att trots att jag har bott 17 år här i Sverige kan jag fortfarande ha lite problem med prepositionerna. I det här fallet har jag verkligen problem, att kämpa för kvinnorna. Den prepositionen passar inte in i den politik som man för. Den passar inte. Den är fel, tycker jag, för kvinnorna bestraffas faktiskt med en sådan politik. Som jag nämnde har de ungefär 25 procent lägre förvärvsinkomst än män. Det är fortfarande så att 80 procent tar föräldraledighet. Då är frågan: Varför ska nyföderskor betala mer skatt när de föder sina barn än de gör när de är på sina arbeten? Frågan är också om det här är en medveten politik eller om det bara var en miss på Finansdepartementet. Det skulle jag jättegärna vilja höra av ministern. Man kan inte säga att det inte drabbar kvinnor. Om en kvinna i sjunde månaden får lite problem med graviditeten och inte kan jobba utan måste vara hemma kan hon inte säga till sin man: Nu får du vara gravid de sista två månaderna. Det är hon som måste gå hemma. Det är hon som måste betala mer i skatt än mannen gör. Jag undrar om det här var en miss eller en medveten politik.

Anf. 24 Per Svedberg (S)
Herr talman! Tack för svaret, herr finansminister! Jag antar att du börjar bli lite less på frågan om pensionernas betydelse och roll. Jag tänker fortsätta att fundera lite, för finansministern kanske har noterat att det är valrörelse, och jag har varit ute med några partikolleger till finansministern och diskuterat pensionernas roll och pensionärernas situation. Ganska entydigt har många av alliansföreträdarna sagt att man är på väg att utjämna situationen mellan dem som jobbar och pensionärerna. Det blir lite intressant med tanke på att både statsministern och finansministern har stått i talarstolen och berättat att det ska och måste vara skillnad. Då måste vi fundera lite. Om vi nu pratar om pensionerna, det vill säga att vi har tjänat in dem under vår livstid, beskattat och avstått lön till förmån för pension, borde de väl i rimlighetens namn när man har kommit till pensionsåldern beskattas lika som lön? Sedan är det frågan om synen. Tycker finansministern och regeringen att pensionen är likställd med bidrag? Då blir jag lite förundrad och förvånad. Nu i brinnande valrörelse måste man vara tydlig med vad man pratar om. Jag har lyssnat på många interpellationsdebatter om olika ting, och man pratar mycket om bidrag, Bidragssverige, att vi som rödgrönt alternativ företräder en bidragslinje. Det stör mig mycket. Därför är alla pensionärer värda att få reda på om pensionen är ett bidrag eller en uppskjuten lön som man har sparat till alldeles själv. Då kommer vi till nästa knytpunkt, nämligen varför pensionärerna ska särbehandlas. Den ena gruppen, den som du själv tog upp i ditt svar, är de med de lägsta pensionerna. De ska kompenseras och har kompenserats. Men alla som har pension borde väl ändå lyda under samma krav och förmåner? På totalen blir det en förvirrande diskussion. Därav min andra fråga i interpellationen; hur ska man kompensera detta? Då svarade du att man i ett tredje steg kommer att göra skatteförändringar och införa vissa lättnader. För vilka, och hur mycket? Hur kommer det att se ut? Pensionärerna måste få svar på detta före valet i september. Betraktar finansministern pensionerna som ett bidrag? Hur ser finansministern på pensioner i en helhet?

Anf. 25 Lars Johansson (S)
Herr talman! Tack för svaret, finansministern, även om det inte ger någon vägledning om hur regeringen ser på de ökade ekonomiska klyftorna i Sverige i dag. I min interpellation ställde jag frågan vad regeringen är beredd att göra för att minska de ekonomiska klyftorna. Eftersom finansministern i sitt svar inte har tagit upp frågorna kan jag ge honom ytterligare några uppgifter som gör detta ännu mer konkret. Statistiska centralbyrån har årligen redovisat hur de ekonomiska klyftorna utvecklas i Sverige. Man har inte sedan man började den redovisningen sett så stora ekonomiska klyftor som finns i dag. Barnfattigdomen har ökat enligt riksdagens utredningstjänst. Den kommer att öka ytterligare under åren 2007-2012 med ungefär 50 procent i Sverige. Det är siffror som talar för att man måste vidta åtgärder för att minska de ekonomiska klyftorna i samhället, om man har det på sin agenda - vilket vi socialdemokrater har. Vi kan då samtidigt notera att regeringens politik har gått den andra vägen. Ni har medvetet tydligt riktat in er på att ge skattesänkningar till de människor som har de högsta inkomsterna i landet. Det har lett till att många av dem har fått en stor andel av de skattesänkningar som regeringen har presenterat och genomfört. Samtidigt har vid sidan om denna barnfattigdom en stor grupp ungdomar hamnat i ett besvärligt läge. Vi kan nu se i kommunerna hur socialbidragskostnaderna ökar drastiskt. Enligt regeringens egen plan räknar man med att socialbidragskostnaderna i kommunerna inom en femårsperiod kommer att öka med 5 miljarder. Under 2009 var 422 000 socialbidragstagare under kortare eller längre tid. Av dem var ungefär 40 procent ungdomar - en stor andel. En stor andel av ungdomarna har inte egen a-kassa. 80 procent har inte egen a-kassa. De är alltså beroende av socialbidrag för sin försörjning. Det är de samlade effekterna av politiken som är intressanta, parallellt med att vi har en hög arbetslöshet - inte minst en hög långtidsarbetslöshet. Siffrorna är uppe i ungefär 160 000 i dag. Då måste åtgärder vidtas för att komma till rätta med den politiken. Man måste komma med nya förslag som lyfter dessa människor in i arbetslivet på ett mer konkret och tydligt sätt. Det är den väg man måste gå om man ska minska de ekonomiska klyftorna. Människor måste få jobb och därmed egen inkomst och egen försörjningsmöjlighet. Samtidigt ökas inkomsterna till samhället och därmed blir det ökade inkomster för stat och kommun. Då går det att upprätthålla en bättre välfärd. Även där kan vi se drastiska försämringar, trots färre anställda i kommuner och landsting. Trots att det finns fler äldre i Sverige har antalet anställda minskat med ungefär 25 000. På område efter område kan vi se att välfärden har fått skarpa konturer och därmed skapat svårigheter för många människor att upprätthålla en hygglig levnadsnivå.

Anf. 26 Roger Tiefensee (C)
Herr talman! Jag vill tacka interpellanterna för att de har lyft upp dessa viktiga frågor om skattesystemet i sina interpellationer. Det är viktigt att debattera hur vi ser på skattesystemet. Alliansregeringen har sänkt skatten för alla som jobbar. Det har inneburit ungefär ytterligare en månadslön per år. Det är betydelsefullt för inte minst många låg- och medelinkomsttagare som tidigare hade svårt att få lönen att räcka till i slutet av månaden. Det är betydelsefullt med en månadslön ytterligare per år kvar i plånboken. Vi har också sänkt skatten för pensionärer i två steg och aviserat ytterligare ett steg till kommande årsskifte. I diskussionen i kammaren har Socialdemokraterna kritiserat varje steg i jobbskatteavdraget, men de har sedan accepterat varje steg sex månader senare. I retoriken i både interpellationer och kammardebatter förs fram att man vill ha lika beskattning. Det gäller framför allt beskattning av pensioner och lön, men i Jasenko Omanovics interpellation gäller det också beskattning av föräldrapenning. I retoriken är det stora ord, men i praktiken lägger man inte fram förslag som tar några avgörande steg i den riktningen. I De rödgrönas budgetalternativ skalar man ned jobbskatteavdraget och ersätter det med en skattereduktion på a-kasseavgiften. På så sätt minskar man skillnaden i beskattningen. Men det gör ingen pensionär lyckligare. Den rundturen, nedskalning av jobbskatteavdraget och en skattereduktion för a-kasseavgiften, ger inte en krona mer till en pensionär. Är det så ni vill åstadkomma lika beskattning, det vill säga genom att höja skatten för löntagare? Det innebär detta. Tre miljoner löntagare får inte en lika stor skattereduktion på a-kasseavgiften som ett borttagande av jobbskatteavdraget. Tre miljoner löntagare får de facto höjd skatt med De rödgrönas förslag. Det är ett viktigt besked till landets löntagare och till landets pensionärer. Är det så skillnaden i beskattning mellan löntagare och pensionärer ska åstadkommas? Pensionärerna tror att de ska få lägre skatt med en socialdemokratisk regering. Men de enda partier historiskt i denna kammare som har sänkt skatten för pensionärer är allianspartierna. Sedan har man, kopplat till grön skatteväxling och så, ändrat på grundavdraget. Men de enda partier i denna kammare som har haft riktade skattesänkningar till pensionärerna är allianspartier. I höstens val är det nog viktigt att titta tillbaka: Vad är erfarenheten? Jo, alliansregeringen har sänkt skatten för pensionärer. Vi har för avsikt att sänka den ytterligare ett steg 2011, och jag ser att vi kommer att ta ytterligare steg nästa mandatperiod om det finns ekonomiskt utrymme. Det är ett viktigt besked till landets pensionärer och landets löntagare.

Anf. 27 Anders Borg (M)
Herr talman! Det är en viktig debatt vi för här i dag om olika grupper. Det är självklart att pensionärerna utgör en av de mest prioriterade grupperna i det svenska samhället. Vi har alla en tacksamhetsskuld till dagens pensionärer, som genom hårt arbete har byggt upp vårt samhälle och den goda välfärd vi alla har. Det är inte mer än någon generation sedan de flesta i Sverige växte upp under väldigt tuffa och knappa förhållanden. Den tillvaron har vi inte längre, och det har vi mycket att tacka våra pensionärer för. Det är därför det har varit så prioriterat för oss i Sverige att ha ett bra och tryggt pensionssystem, som vi just har. För pensionärer i dag kan man säga att vi har en utbyggd välfärd, där vi kan skapa trygghet för människor genom pensionssystem, olika tillägg och det faktum att vi har en väl fungerande äldreomsorg. Vi kan prata om att vi behöver förbättra tryggheten för de äldre - det är naturligtvis prioriterat. Det finns luckor i äldreomsorgen som jag vet att Maria Larsson fäster stor vikt vid att vi ska förbättra och bygga bort för att öka tryggheten. Det är samma sak när det gäller föräldraförsäkringen. Sverige har ett av de mest väl utbyggda välfärdssystemen. Det är Sverige, Danmark, Finland och ett antal andra länder som har den typ av utbyggda välfärdssystem som vi har. Föräldraförsäkringen har varit avgörande för jämställdheten och för att vi ska ha kvinnor i arbete. Det här är självklara utgångspunkter för alliansregeringen. Vi har en utgångspunkt i att bygga välfärd för alla medborgare, pensionärer och andra grupper. Detta är dock byggt på arbete - det är kärnan i vår politiska ideologi. Vi skapar sammanhållning och jämställdhet i samhället, byggt på en arbetslinje. Det är med den utgångspunkten vi har utformat vår sysselsättningspolitik. Det är det som har lagt grunden för att vi har valt att genomföra ett jobbskatteavdrag, att vi har förändrat socialförsäkringarna, att vi har gjort det billigare, enklare och mer lönsamt att anställa så att fler människor kommer i jobb. Vi har med gemensamma krafter försökt ta Sverige ur en mycket allvarlig internationell kris och samtidigt vårdat sysselsättningen. Nu är beskeden från De rödgröna och från Socialdemokraterna att man föreslår väldigt tunga skattehöjningar. Pensionärer och föräldralediga kommer att drabbas väldigt hårt av de skattehöjningarna, kanske hårdare än många andra grupper. När man lägger ut höjda arbetsgivaravgifter på unga vältras det över i lägre sysselsättning eller höjda priser. Det som tas i höjda priser urholkar pensionerna. När man höjer bensinskatten och lägger på ökad energibeskattning vältras det över på priserna, och då stiger kostnaderna för pensionärerna. Kilometerskatten med sin drakoniska utformning kommer naturligtvis också att slå hårt mot pensionärer och föräldralediga, mot dem som inte har möjligheter att kompensera sig genom att lönerna kan stiga eller att man har kompensationskrav i nästa avtalsrörelse. Vi vet att rättvisa skatter måste bygga på att de har en rimlig grund. Skatter som drabbar dem som inte kan kompensera sig blir orättvisa. Det är därför inflationsdrivande och kostnadsdrivande skatter nästan alltid landar tyngst på dem som har minst. Det är så det rödgröna alternativet ser ut, med de väldigt stora skattehöjningarna. Omsorgen om pensionärer och föräldralediga borde börja med att man drar tillbaka den väldigt höga skattebelastning man lägger på just de grupper som inte kan kompensera sig. Vår utgångspunkt är naturligtvis arbetslinjen och att vi tror på jämställdhet. Vi tror att vi bygger ett bra samhälle som präglas av många människor i arbete och en hög grad av välfärd och att vi producerar välfärd i detta land genom att arbeta, och därför är arbetslinjen hörnstenen.

Anf. 28 Jasenko Omanovic (S)
Herr talman! Ministern frågar vad som är beskedet från De rödgröna. Ja, beskedet är att vi har en annan människosyn. Vi tycker att föräldralediga inte är bidragstagare. De ska ha samma rätt som de har när de finns på sina arbetsplatser. Det ska inte vara ett straff att skaffa barn och vara föräldraledig. Det ska inte vara ett straff i form av att man betalar mer skatt. Vi tycker att det är orättvist, särskilt när ministern nu tar upp jämställdheten. Om jag har problem med prepositionerna tror jag att ministern har problem att förstå vad syftet med jämställdheten är. Din politik motverkar jämställdheten fullt ut. Det är ju den beskattning av kvinnor som du gör i detta fall som motverkar jämställdheten. Det är det vårdnadsbidrag som du har infört som motverkar jämställdheten. Det är sättet att se på människor, bland annat på sjuka. Två tredjedelar av dem som är utförsäkrade från sjukförsäkringen är kvinnor. Då är frågan, Anders Borg: Vad är jämställdhet för dig? Vad är jämställdhet för dig när du vet att så många som utförsäkras är kvinnor? Du tog själv upp det. En hel del av dem tvingas att leva på de inkomster som deras män eller sambor har. Då är frågan: Är det detta som är jämställdhet? Är det Sverige 1950? Det kanske det är. Den fråga som jag inte har fått svar på, herr talman, är: Var det någon miss med det här, eller är det medveten politik? Om det var medveten politik vet vi hur finansminister Anders Borg ser på föräldralediga. Är det medvetet att en kvinna som inte kan jobba tills hon föder barn och måste ta föräldraledigt innan hon föder barnet därmed får betala mer i skatt? Är det medvetet, eller var det bara en miss? Det skulle vara intressant att höra. Det är ju så mycket fel i det här. De flesta män tjänar i snitt 75 procent mer än vad kvinnor gör på den svenska arbetsmarknaden, och då är frågan: Vem tar föräldraledigheten om man förlorar och får betala mer skatt på den inkomst som man får genom föräldrapenningen? Vem tar det? Jo, det är den som har mindre inkomst. Och vem har mindre inkomst? Jo, det är kvinnorna. Slutsatsen är att det är kvinnorna som drabbas. Ni kämpar inte för utan mot kvinnor.

Anf. 29 Per Svedberg (S)
Herr talman! Ja, Anders Borg, du undvek precis varenda fråga jag hade. Det är väl i och för sig ganska bra. Å andra sidan inledde du väldigt vackert när du beskrev pensionärerna och deras betydelse för vårt välstånd och alltihop. Det var fint. Men sedan brister du i retoriken. Om det var så betydelsefullt som du beskrev borde det vara ganska enkelt: Då borde du beskatta pensioner lika som lön. I går ringde en herre till mig - han ringer ganska ofta, och jag måste erkänna att han är partivän. När han fick veta att jag skulle debattera med dig sade han: Du kan väl beskriva för herr Borg hur det kan kännas att inte ha valfriheten att stötta sina barn. Jag undrade: Hur menar du nu? Jo, sade han, om min pension skulle beskattas likadant som lönen för en som jobbar skulle jag faktiskt kunna stötta mina barn och barnbarn på ett annat sätt. Nu funkar ju inte det. Detta var en ny dimension för mig. Plötsligt slog det mig att det skulle kunna vara en valfrihetsreform om Borg sade att pensionen ska beskattas likadant som lön. Det hade varit intressant. Jag vill återkomma till de debatter jag haft med olika alliansmänniskor. Där har man hävdat att detta kommer att utjämnas. På vilket sätt? Nu kom Roger Tiefensee upp i debatten och stöttade finansministern i den här frågan. Men det är så enkelt: Det hela måste utjämnas, så att det beskattas lika. Sedan kan man klämma i med en massa annan retorik som svävar kring detta och få det att framstå som att det är rena rama Ebberöds bank i vår motion. Det är det ju inte. Den är finansierad till vartenda öre. Det vet du lika väl som jag. Det som är skillnaden är att vår budgetmotion pekar på ett rättvist system, ett system som bygger på rättvisa. Jag tror att landets pensionärer faktiskt efterfrågar det. När kommer vi att landa, så att det blir rättvist? Varför ska pensionärer behandlas annorlunda? Jag återkommer med en fråga som jag ställde nyss. Jag kanske kan få svar på den i nästa inlägg: Ser finansministern pensionen som ett bidrag? Om vi har samma syn på att pensionen är intjänad lön som man har avstått borde det vara ganska enkelt att ta ställning i frågan. Då kan jag hålla med om att det du sade i ditt inledande svar stämmer, för då ska de äldre hedras - de som har byggt landet för oss. Precis som du skriver i interpellationssvaret bor vi i ett underbart land som är ett möjligheternas land, och det ska det vara för alla, även för pensionärer. Jag skulle vilja ha lite mer konkreta svar på mina frågor, tack!

Anf. 30 Lars Johansson (S)
Herr talman! Detta med pensionärerna är en intressant diskussion. Det finns ju också en uppgörelse om hur pensionerna i Sverige ska utvecklas. I den uppgörelsen, som är blocköverskridande, står det faktiskt att det ska vara möjligt att pension och lön ska beskattas lika. Ändå anser regeringen att det inte är möjligt. Det är ganska märkligt. Av 18 länder i Europa som PRO har jämfört är det bara i Sverige som man betalar mer i skatt som pensionär än som löntagare. Det är klart att denna skatteklyfta är orättvis, och man förstår att man i pensionärskollektivet är upprörd över denna stora skillnad. Vi har visst, Roger Tiefensee, sänkt skatten för pensionärer genom grundavdraget. Det gjorde vi när vi redde upp efter den förra borgerliga regeringen i den kris som då var. Då sänkte vi skatten för pensionärer genom ett särskilt grundavdrag. Nu har Borg inte svaret på frågorna i min interpellation utan mer koncentrerat sig på frågorna i de andra interpellationerna, men jag kan fylla på med att tala om de ökade klyftorna som vi har fått till följd av den förda politiken. Från socialdemokratisk sida är vi noga med att finansiera de reformer som vi föreslår. Därför är vi inte rädda för att säga att om man ska göra förbättringar i samhället och öka välfärden måste man finansiera det med skatter och avgifter. Det är vi tydliga med. Vi lämnade efter oss ett överskott på ungefär 70 miljarder. Så är det ju inte längre. Nu är det underskott, och ni har använt pengarna för att sänka skatterna. Vi lämnade också efter oss en pågående högkonjunktur som också ökade sysselsättningen vid tillfället. Detta kan vi lägga därhän. Det är ju faktiskt utvecklingen. Men det som samtidigt har hänt är att klyftorna har ökat. Vi har fått en situation där till exempel a-kassan enligt TCO:s beräkningar är bland de sämsta i Europa. Vi har nu gått från femte plats till 21:a plats bland OECD-länderna. Det kan väl ändå inte vara en bra utveckling för Sverige som välfärdsland? Den svenska modellen bygger på att man ska kunna leva på sin a-kassa och inte behöva komplettera den med socialbidrag, som väldigt många människor blev tvungna att göra under den ekonomiska kris som drabbade inte minst fordonsindustrin. Jag har många arbetskamrater i Västsverige som drabbades av den arbetslösheten och därför tvingades att reducera sin standard, sälja sin bil, byta bostad och söka kompletterande socialbidrag för att a-kassan inte har varit till fyllest. Ni har inte rättat till detta, som ni hade kunnat göra i stället för att sänka skatterna.

Anf. 31 Roger Tiefensee (C)
Herr talman! På Lars Johansson och andra företrädare för Socialdemokraterna låter det som att landets pensionärer kan vänta sig stora skattesänkningar med en socialdemokratiskt ledd regering. Men det är fel. De stora skattesänkningar för pensionärer som föreslås, föreslås av alliansregeringen. Vänsteroppositionen har en ytterligare justering på marginalen. Dessutom drabbas pensionärer av andra skattehöjningar. Anders Borg redovisade det tidigare i replikskiftet. Det handlar om arbetsgivaravgiftshöjningar både för unga och för gamla, om kilometerskatt som kommer att leda till prisökningar på till exempel livsmedel och om bensinskattehöjning som inte kompenseras för pensionärer - den kompenseras för arbetsresor men inte för andra resor. Och beskeden är bara givna till 2012. Vad händer därefter? Det är den stora frågan som det kan vara viktigt att få besvarad i en sådan här debatt och inför valrörelsen. Ja, inte är det skattesänkningar som ligger i vänsterpartiernas kort. Lars Johansson talade så sent som i onsdags i en debatt här om att en socialdemokratisk regering erfarenhetsmässigt siktar på att komma tillbaka till ett skattetryck på 48 procent. Då talar vi om skattehöjningar med 60 miljarder utifrån den nivå på 46 procent som vi ligger på nu. Redovisat till 2012 är 18 miljarder. Då är frågan: Vilka övriga skatter är det som ska höjas? Pensionärer har fått sänkt skatt med alliansregeringen och kommer med alliansregeringen att få ytterligare sänkt skatt vid årsskiftet, men man går en mycket osäker framtid till mötes med de rödgröna, både som pensionär och som löntagare. Man vet inte vad som händer efter 2012. Vilka ytterligare skattehöjningar är det som ska göras för att man ska komma tillbaka till den erfarenhetsmässiga nivå som en socialdemokratisk regering vill ligga på - ett skattetryck på 48 procent?

Anf. 32 Anders Borg (M)
Herr talman! Jag kan bara hälsa Lars Johanssons syn på pensionssystemet välkommen. Det är bra att vi har en bred, blocköverskridande överenskommelse om pensionssystemet. Det är en trygghet för Sveriges pensionärer att Socialdemokraterna och de borgerliga gemensamt agerar på ett ansvarsfullt sätt i de frågorna. Detta är naturligtvis bara ett av många exempel där Socialdemokraterna agerar som ett ansvarsfullt parti som vill bygga bra välfärdssystem för människor. Men låt oss också debattera det som vi inte är överens om! Jasenko Omanovic nämner här att vi skulle ha en annan människosyn. Och Per Svedberg driver tesen att det är rättvisa i det skatteförslag som Socialdemokraterna har lagt fram. Men låt oss då föra den tanken till sin botten! Vilka är det som får höjd skatt i det socialdemokratiska samhället? Jo, det är naturligtvis pensionärer, föräldralediga och andra som inte kan kompensera sig för stigande priser. Det var just därför som Gösta Rehn myntade uttrycket "hata inflationen". Den enda pensionär som kommer undan de här skattehöjningarna är ju den som inte äger någon bil och som inte har något behov av transporter, den som aldrig äter några livsmedel som har körts med lastbilar eller med diesel eller med kilometerskattad framdrift. Det är alla de pensionärer som aldrig handlar i en butik där unga människor jobbar. Det är alla de pensionärer som lever i ett hem utan några energibehov eller uppvärmningskostnader. Alla de här skatterna som man lägger ut drabbar alltså pensionärerna. De drabbar alla med små marginaler. Och de här pengarna används inte till att bygga ut kärnan i välfärden. De här pengarna läggs inte på äldreomsorg, barnomsorg eller skola, utan de läggs på att bygga ut arbetslöshetsförsäkringen och andra bidragssystem. Det är det som är skiljelinjen i svensk politik. Vi skulle kunna enas med Socialdemokraterna om satsningar på skola, äldreomsorg och sjukvård, om det var det som var frågeställningen. Frågeställningen är att man vill bygga en annan struktur. Det handlar om att bygga tillbaka bidragssystemen, att montera ned arbetslinjen och att finansiera det med breda stora skattehöjningar som kommer att slå mot alla människor med små marginaler. Det är därför Per Svedbergs analys om möjligheten att stötta barn och barnbarn blir så tydlig. De pensionärer som har betalat den höjda elkostnaden, de höjda bilkostnaderna, de höjda livsmedelspriserna och allt det som ska finansiera utbyggnaden av bidragssystemen kommer inte att ha några vidgade ekonomiska ramar. Det kanske kommer en kompensation så småningom till pensionärerna för alla de här skattehöjningarna, men det vet vi inte. Vad vi säkert vet är att priserna stiger och att konsumtionsmöjligheterna urholkas. Det är också väldigt troligt att de här pris- och skattehöjningarna kommer att drabba kvinnorna hårdare. Kvinnor jobbar oftare i branscher och sektorer där man inte har en möjlighet att vara löneledande. Man har inte en möjlighet att kompensera sig för stigande priser. Det är därför den här typen av skattehöjningspolitik är farlig för pensionärer och för kvinnor och för dem som får betala notan för bidragsutbyggnaden. Vi har gjort mycket för att förbättra för pensionärerna under senare år. Det handlar naturligtvis om att vi har genomfört de här breda skattesänkningarna för pensionärerna. Det handlar om att vi har tagit bort eländet med fastighetsskatt, som nu uppenbarligen riskerar att komma tillbaka. Det handlar om en förbättring av bostadstillägg för att underlätta för de pensionärer som har det allra sämst. Allt detta sammantaget bygger på en arbetslinje. Och vi kan konstatera att i dag ligger sysselsättningen för 2010, med KI:s prognos, 75 000 högre än vad den gjorde 2006. Det är så vi vill bygga välfärden, en välfärd tryggt vilande på full sysselsättning.

Anf. 33 Jasenko Omanovic (S)
Herr talman! Ja, nu har vi hört finansministern säga att priserna kommer att öka. Att motverka det är det som finansministern har gjort. Man har sänkt skatten, så att den allra rikaste procenten av befolkningen har fått lika mycket som 25 procent av befolkningen, och det har lett till att vi inte har fått ökade priser - bravo. Vi kan gå till det som vi egentligen har debatterat här. Socialavgifter har vi berört lite grann, genom bland annat föräldraförsäkringen. Då är det intressant att konstatera att man har öst miljarder över företag. På McDonalds och på callcenter är ju inga arbetslösa. Var fjärde ungdom i det här landet, Anders Borg, är arbetslös. Det är där människosynen kommer in i bilden. Vi kommer att rikta insatser till ungdomar. Det handlar om att få in ungdomar på arbetsmarknaden. En ung människa som är arbetslös ska få möjligheten att närma sig arbetsmarknaden. Det handlar inte om att företag som har det bra ställt, höll jag på att säga, ska få det ännu bättre bara för att Anders Borg ska vara snäll mot dem. Och vem betalar detta? Jo, det betalar de föräldralediga, ofta kvinnor. Det är till 80 procent kvinnor som får betala det, att stora företag får sänkta socialavgifter. Trots det får var fjärde ungdom stå utanför arbetsmarknaden i Anders Borgs Sverige.

Anf. 34 Per Svedberg (S)
Herr talman! Ja, det är ett varv till. Det är lätt att ryckas med i retorikens virvlar. Så kan man väl säga. Finansministern är, må jag säga, rätt duktig på det här. Du har hela tiden konsekvent undvikit min frågeställning. Det blir väl inte tydligare än så. Det får väl bli det svar eller det besked som pensionärerna får, att pensionen är ett bidrag och ska hanteras därefter. Det är tråkigt, tycker jag, för jag hade åtminstone förväntat mig att få ett annat, uttömmande, svar än den långa harang som finansministern nyss drog - det gjorde han förresten också i omgången dessförinnan. När det gäller Centerpartiet och Roger, som förtjänstfullt, till finansministerns ära, klev upp och höll ett anförande som stöd, säger jag återigen: Ja, det är skillnad i synen. När du beskriver verkligheten och när du beskriver riket och landet och den utveckling vi har är det skillnad. Det är en skillnad på en rättvis syn på utveckling och på en som inte är det. Det är det för oss. För mig är det jättestor skillnad. Jag måste faktiskt säga att jag tycker att Centerpartiet har klivit i väg ett antal ganska rejäla steg åt höger i synen på samhällsutvecklingen. Nu fastnar jag i fällan här och börjar replikera dig. Det var inte riktigt meningen. Anders Borg! Jag vill önska dig en trevlig sommar. Det här lär vara sista gången jag träffar dig. Jag hoppas verkligen att du i ditt slutanförande åtminstone kommer att beröra bidragsdelen.

Anf. 35 Lars Johansson (S)
Herr talman! Först vänder jag mig till Roger Tiefensee. Jag sade i debatten: När ni påstår att det kommer en skattechock med en socialdemokratiskt ledd regering är det inte trovärdigt. Jag jämför med den nuvarande skattekvoten. Den är 46,4 procent för närvarande. 2002 var den 48 procent. Jag har inte talat om var vi kommer att hamna. Det kan återigen vara ett klargörande från min sida, att det handlar om de här nivåerna, så någon skattechock väntar inte. Vi har gjort våra förslag ganska breda. Det handlar om att bredda skattebasen och då också finansiera våra reformer fullt ut. Det är vi alltid noga med att göra. Ni mörkar. Ni berättar inte. Centerpartiet har haft arbetsgrupper som har sagt att bensinskatten ska höjas med en krona, koldioxidskatten. Men det mörkar ni om nu. Vi har gjort en uppgörelse om att det för hela mandatperioden blir 49 öre, inte mer. Det har vi gjort en uppgörelse om, och det står vi för. Vi tycker att det är viktigt att använda skattepolitiken för att värna välfärden och utveckla välfärden, men det är också viktigt att använda den för viktiga infrastruktursatsningar. Regeringen införde en särskild skatt på trafikförsäkringen på 700 kronor. Det drabbar alla, även pensionärer. Det var ingenting som ni talade om inför valet 2006, utan det var något som ni bara införde. Var därför inte för stöddiga med att säga att ni hela tiden tänker på dem som inte direkt kan påverka sin inkomst genom höjda löner eller liknande! Det kommer väldigt tydligt saker från den borgerliga kanten som också fortsätter att öka de ekonomiska skillnaderna i landet. Jag beklagar att jag inte en enda gång har fått svar på den frågan från regeringen.

Anf. 36 Anders Borg (M)
Herr talman! Den här diskussionen blir klargörande. Den politik Alliansen står för är tydlig. Vi har förbättrat för pensionärerna just för att det är en central och viktig grupp. Vi har gjort förbättringar varje år. Vi har förbättrat bostadstilläggen två gånger. Vi har minskat fastighetsskattebördan. Vi har gjort två breda lättnader för pensionärsskatten, och vi är på väg att göra ytterligare en. Pensionärsgruppen är central och viktig för alla politiska partier men i alla synnerhet för oss i Allians för Sverige. Beskrivningen av vad som ska vara den rättvisa socialdemokratiska skattepolitiken är tyvärr haltande. Det beror på att det är svårt att försvara logiken. Man höjer bidragssystemen för att nedmontera arbetslinjen. Det finansieras genom breda skattehöjningar som indirekt slår mot alla pensionärer, alla dem som är beroende av föräldraledighet och alla löntagare. Vi vet att det i en sådan politik blir de som har liten möjlighet att kompensera sig och minst marginaler som drabbas hårdast. Det är de som är beroende av sin bil. Det är de som handlar i affärer dit varorna körts i lastbilar och där unga arbetar. Det är alla de som bor i hus som kräver uppvärmning. Alla breda grupper som måste klara av att leva i Sverige får bära bördan av dessa skattehöjningar. Det är en politik som vi i Centerpartiet, Folkpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna avvisar. För pensionärerna är vårt budskap tydligt. Vi vill bygga ut tryggheten. Det handlar om viktiga satsningar på äldreomsorg och trygghetsboenden. Det handlar om det vi har gjort i pensionssystemet med kompletterande system. Det handlar om fortsatta skattesänkningar. Det är viktigt för välfärden i Sverige och för oss alla. Jag vill avslutningsvis tacka för debatten och tillönska dem av er som lämnar detta interpellationståg en riktigt god sommar. Jag hoppas att vi ses här för nya debatter under nästa mandatperiod.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.