Bergslagsbanan
Interpellation 2007/08:374 av Runeson, Carin (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-02-01
- Anmäld
- 2008-02-12
- Besvarad
- 2008-02-15
- Sista svarsdatum
- 2008-02-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 1 februari
Interpellation
2007/08:374 Bergslagsbanan
av Carin Runeson (s)
till statsrådet Åsa Torstensson (c)
Det är ingen överdrift att kalla Ludvika för ABB-koncernens centrum för kraftöverföring. Ingen annanstans i världen finns en så komplett elkraftsteknisk leverantör som hos just ABB i Ludvika.
Företagets unika historia som går tillbaka ända till gruvindustrin för hundra år sedan, det samlade geografiska läget och ett alldeles eget och stort teknikkunnande har medfört att alla komponenter som ingår i kraftöverföring kan tillverkas inom ett och samma område.
Enheterna i Ludvika utvecklar, tillverkar och marknadsför produkter och system som gör det möjligt att överföra elkraft på både långa och korta avstånd. Över 90 procent av produktionen går på export.
För närvarande är marknadsutsikterna mycket goda för ABB. Företaget har de tekniska lösningarna för framtidens miljö. Men den nya tekniken innebär högre spänningsnivåer och därmed större produkter. Transportfrågan från produktionsplats till hamn blir därför en avgörande konkurrensfråga.
Till största delen fraktas exportprodukterna från Ludvika med tåg på Bergslagsbanan till Norrköpings hamn. Oftast går transporterna på helger och kräver dispens samt bortkoppling av annan banmatning.
För de i tid närmast liggande projekten är transportfrågan inte direkt begränsande, men på sikt är just möjligheten till fungerande järnvägstransporter en nyckelfråga för ABB:s lokalisering av denna tillverkning till Ludvika. En större profil skulle göra det möjligt för ABB att öka produktionstakten samt att vara en del i de kommande allt större HVDC-projekten.
I juli 2006 fick Banverket i uppdrag att utreda en ny och större transportprofil, och vid återrapporteringen av kartläggningen till ABB kunde konstateras att ett mycket stort antal hinder finns på järnvägslinjen till Norrköping för den profil som undersökts. Inom Banverket är man väl medveten om ABB:s problematik men verket saknar i dag medel för att möjliggöra en utökning av järnvägskapaciteten på nämnda bansträckning.
Min fråga till statsrådet är därför:
Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att säkerställa ABB:s fortsatta lokalisering och produktionsutveckling i Ludvika och därmed också de 2 500 arbetstillfällen som för dagen finns inom ABB i Ludvika?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:374
Webb-tv: Bergslagsbanan
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:65 Fredagen den 15 februariProtokoll 2007/08:65 8 § Svar på interpellation 2007/08:374 om Bergslagsbanan
Protokoll från debatten
Anf. 36 Åsa Torstensson (C)
Fru talman! Carin Runeson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att säkerställa ABB:s fortsatta lokalisering och produktionsutveckling i Ludvika och därmed också de 2 500 arbetstillfällen som för dagen finns inom ABB i Ludvika.
Sverige har en lång tradition av tillverkning av högteknologisk utrustning för kraftöverföring, och Ludvika har länge haft en framträdande position i det avseendet. Bland annat är ABB i Ludvika världsledande inom tillverkningen av stora transformatorer för högspänning.
Tillverkningen av stora produkter ställer också krav på transportinfrastrukturen och att den är anpassad till de behov som finns. Det finns här ett gemensamt intresse för staten och näringslivet att samverka. I sådana fall där tung industri har särskilda behov är det också rimligt att det finns ett samspel mellan parterna, i det här fallet Banverket och ABB. Det bör finnas goda förutsättningar för att Banverket och ABB ska hitta en gemensam lösning på de kommande behov som ABB pekar på. Den diskussionen förutsätter jag att Banverket och ABB för.
Anf. 37 Carin Runeson (S)
Herr talman! Tack, Åsa Torstensson, för svaret på min interpellation!
Tyvärr är jag besviken och aningen förbryllad över ministerns svar. Jag hade faktiskt väntat mig ett mer uttömmande svar och ett större engagemang från ministerns sida.
När jag i går skrev ut det svar jag hade fått på mejl från kammarkansliet trodde jag först, med tanke på det korta svaret, att det fattades ett blad. Men så var det inte. Efter elva tolv rader med text tagen från min interpellation skriver ministern på sex rader att det finns ett intresse för staten och näringslivet att samverka och att det är rimligt med samspel mellan parterna, i det här fallet ABB och Banverket, när den tunga industrin har särskilda behov.
Naturligtvis är det så. Det begriper säkert alla. Jag kan upplysa ministern om att det för närvarande finns både intresse och samspel. Jag har själv haft möjlighet att delta vid ett möte med ABB och Banverket, och därför vet jag. Men det har inte varit en självklarhet att det ska vara så. I till exempel höstas, efter det att man hade diskuterat förstärkningen av järnvägsspåren mellan Ludvika och hamnen i Norrköping, avbröt Banverket diskussionerna, vilket gjorde att både företagsledning och de fackliga organisationerna blev besvikna och frustrerade - tiden rinner i väg.
Ministern avslutade interpellationssvaret med att säga att det bör finnas goda förutsättningar för att Banverket och ABB ska hitta en gemensam lösning på de kommande behov som ABB pekar på. Det är ett lättvindigt sätt för ministern att inte behöva engagera sig mer i ABB:s och Banverkets bryderier. Något svar på min fråga har jag faktiskt inte fått.
Jag upprepar frågan: Vilka åtgärder tänker Åsa Torstensson vidta för att säkerställa den fortsatta lokaliseringen ut transportsynpunkt? Transportfrågan är en viktig konkurrensfråga. Det är viktigt att ABB finns kvar i Ludvika. Det räcker inte med att bara förutsätta att en diskussion förs och att en lösning kommer att tas fram.
Redan i dag har ABB stora problem med att få ut sina transformatorer från Ludvika till hamnen i Norrköping. Man vill också ta in order som leder till större produkter, men Bergslagsbanan har inte den kapaciteten i dag.
Vad krävs för att det ska vara möjligt? Det finns över 7 000 hinder - punkter - efter bansträckningen. Nu är naturligtvis inte alla stora hinder. Det här är något som Banverket självt har tagit fram i en kartläggning. Mycket behöver åtgärdas, både stort och smått. Det gäller alltifrån att förstärka sliprar till att bygga om broar. Men för att kunna underlätta för ABB krävs pengar. Banverket har många samhällsnyttiga prioriteringar att göra. Då räcker inte pengarna till allt. Det är i det sammanhanget som jag anser att regeringen och ministern måste agera klokt.
Anf. 38 Jan Lindholm (Mp)
Herr talman! Jag vill tacka Carin Runeson för att hon har ställt interpellationen och lyft upp frågan om Bergslagsbanan. Jag har mina rötter i Ludvika och har jobbat på Asea, som det hette på den tiden, och jag är väl medveten om problemen. Man har nyligen startat byggandet av en ännu större testhall för att kunna prova ännu större produkter där.
Bergslagsbanan börjar i Gävle hamn, passerar Falun och Borlänge, går till Ställdalen, och har sedan två ben, ett till Västerhavet och ett till Österhavet. Bergslagsbanan är en viktig bana, inte bara för industrin i Ludvika utan också för all industri i Sverige norr om Dalarna. Bergslagsbanan är en oerhört viktig transportled. Det är viktigt att titta på alla de delar av Bergslagsbanan som berörs för att vårt näringsliv i den norra halvan av landet ska ha möjligheter att nå till i första hand naturligtvis hamnen i Göteborg, som ju är den viktigaste pulsådern för tung industri i norra Sverige.
Problemet som Carin Runeson tar upp har en parallell. Under förra regeringen, för ungefär tio år sedan, drev Stora ett mycket stort lobbyarbete mot regeringen för ungefär samma problem. Det gällde att höja bärigheten på banan och ändra lastprofilen på banan för att kunna använda banan effektivare eftersom den har begränsade tåglägen. Med samma tåglängder skulle man få ut betydligt större godsmängder från både Finland via hamnen i Gävle och ned till Göteborg och även från den svenska industrin. Det är naturligtvis i första hand Storas fabriker utefter banan.
Regeringen agerade positivt, och vi fick en snabb lösning som gjorde det möjligt att låta industrierna fortsätta att växa. Det är inte bara energifrågorna som är viktiga utan också transportfrågan är oerhört viktig för att industrierna ska kunna fortsätta.
Jag tycker att den nuvarande regeringen borde ta lärdom av detta och se hur oerhört viktigt det är för industrins utveckling och framtid och därför se till att man löser problemet. Jag skulle i det sammanhanget vilja lägga till min fråga som jag använder alla tillfällen att ställa i kammaren som rör den största flaskhalsen på sträckan, nämligen bristen på kapacitet mellan Falun och Borlänge. Har ministern den frågan på sin agenda?
Anf. 39 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Carin Runesons interpellation och Jan Lindholms inspel har i allra högsta grad bäring på det arbete som regeringen prioriterar i samverkan med det näringsliv vi har i alla delar av landet men som inte desto mindre ligger på Banverkets ansvar. Båda reflekterar - åtminstone Jan Lindholm - tillbaka till ett historiskt arbete.
Banverket har sedan länge tillsammans med Green Cargo och ABB en arbetsgrupp för att löpande hantera transportfrågorna och ändrade transportbehov. Carin Runeson beskriver en del av det arbete som nu pågår. Arbetsgruppen ser över vilka möjligheter till alternativ som finns i dag. Det är därför som man tittar på om det finns en alternativ utskeppningshamn till Norrköping, om det till exempel är möjligt att använda Gävle hamn i stället. Det analyseras som en del av det inre arbete som pågår i den arbetsgrupp som Green Cargo, Banverket och ABB har sedan länge.
Så sent som den 14 januari i år var Banverket hos ABB i Ludvika för att diskutera frågorna. Arbetsgruppen har att ständigt föra en dialog för att utifrån Banverkets roll hitta smidiga lösningar för ABB:s behov - och förändrade behov som en global industri som ABB i Ludvika har.
Där är man ju överens, även om Carin Runeson i det här sammanhanget efterfrågar något annat. Man är överens om att säkerställa arbetsgruppens fortsatta arbete och man ska intensifiera det för att hitta lösningar och alternativ på de problem som ABB har pekat på. Det är av den anledningen som mitt svar är att detta ligger i arbetsgruppens ansvar, och det är det rätta. Det ligger på Banverket att tillsammans med ABB hitta kanske helt nya alternativ eller analysera det som man i dag gör.
Anf. 40 Carin Runeson (S)
Herr talman! Åsa Torstensson hänvisar till ett möte mellan Banverket och ABB som ägde rum den 14 januari i Ludvika. Jag var med på det mötet, så jag vet mycket väl vad som sades då. Visst är man överens om att järnvägskapaciteten behöver förbättras. Men problemet är ju - och det vet säkert Åsa Torstensson - att Banverkets ekonomiska resurser inte räcker till för allt som behöver göras.
Jag såg förresten på tv för ett par veckor sedan att man vid KTH, tror jag det var, hade gjort en kartläggning av hur järnvägsnätet ser ut i Europa och hur mycket olika länder satsar på järnvägsunderhåll. Det var inget skrytverk för Sveriges del. Vi låg väldigt dåligt till där. Man konstaterade att Banverket hade stora satsningar framför sig och att man behövde mer pengar.
Visst har man pratat om Gävle som alternativ utskeppningshamn. Man ska titta om det finns möjlighet att föra ut ABB:s produkter den vägen. Nu finns det ju andra problem som hänger ihop med hamnen i Gävle. Man har för dagen inte den lyftkapacitet som finns i Norrköping, och om vi kan vänta oss att vintrarna blir något så när normala igen är hamnen i Gävle inte isfri året om, vilket Norrköping är. Det skulle innebära att man behöver ha en annan typ av båtar. Dyrare transporter blir det också.
När debatten om framtidens järnväg hölls här i kammaren den 17 januari sade ministern att Sveriges regering tar ansvar för transportsektorn och att en övergång till mer trafik och fler transporter på järnväg är helt avgörande, inte minst med tanke på miljön. I tidigare interpellationsdebatter i dag har ministern flera gånger sagt att det är viktigt med miljösmarta lösningar och så vidare.
Järnvägstransporterna är oerhört viktiga. Runt 90 procent av ABB:s produkter går på export. Storleken på transformatorerna gör det också omöjligt att ta alla transporter på landsväg. Därför är järnvägen den enda möjligheten att få ut de här produkterna.
Vi vill ha våra jobb kvar i Västerbergslagen, Åsa Torstensson. För oss som bor i Ludvika och Smedjebackens kommuner är ABB och dess utveckling en hjärtefråga. Det handlar om hela bygdens utveckling och överlevnad. Vi har haft tuffa år med gruvnedläggningar och rationaliseringar inom den tunga industrin. I dag är det 2 500 personer som är anställda hos ABB i Ludvika. Man kan lägga till de arbetstillfällen som finns hos underleverantörer och service i vårt område. Då blir det många som är beroende av ABB och deras möjligheter till ytterligare expansion och utveckling.
ABB kan. Man har kompetensen, kunnandet och en lång tradition i Ludvika. ABB vill också vara kvar i Ludvika. Vi värnar väldigt mycket om just ABB, och jag kan försäkra att kommunerna har ett mycket gott samarbete med företagsledningen. Den fråga vi nu diskuterar är ett gemensamt bekymmer för företagsledningen, för fackliga organisationer, för Ludvika och Smedjebackens kommuner och för många små företag som finns i bygden och som är beroende av att kunna sälja sina produkter till ABB.
Anf. 41 Jan Lindholm (Mp)
Herr talman! Det är intressant att lyssna på ministerns svar. Jag noterar att ministern anser att det här är en fråga för Banverket och näringslivet att lösa.
Normalt brukar ju regeringens företrädare i kammaren ägna mycket tid av sina svar åt att prata om regeringens jobbpolitik - att man i första hand har en politik för att skapa fler jobb. Jag brukar då tycka att det saknas en politik för att värna de jobb som finns. Nu väljer ministern att inte ta upp den sidan, men i den här interpellationen är ändå jobbfrågan en av de centrala komponenterna.
För mig är det viktigt att se Bergslagsbanan i ett helhetsperspektiv. Jag vet att det är många företag utanför Stockholmsregionen, i den norra delen av Sverige, som är beroende av att den här länken fungerar.
Jag skulle därför vilja fråga ministern: Om nu det arbete som pågår och som ministern redovisar i sitt svar kommer fram till lösningar som inom rimlig tid inte ryms i Banverkets budget och som kräver att regeringen också agerar och inte bara tittar på för att vi ska få behålla den tunga industrin i Sverige norr om Dalälven och i Ludvika, är man då beredd att redovisa någon form av jobbpolitik för den delen av vårt näringsliv?
Anf. 42 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Det här är en intressant interpellation av flera skäl. Låt mig anknyta till det sista Jan Lindholm tar upp. Det är jätteintressant och jättepositivt att Miljöpartiet och dess representanter i riksdagen pläderar för bra infrastruktur i alla delar av landet. Annars kan vi få ett väldigt knepigt fokus där man fastnar på Förbifart Stockholm, som är det som miljöpartisterna helst vill diskutera i den här kammaren.
Banverket är naturligtvis statens och regeringens förlängda arm. Banverket har till uppgift att hitta lösningar tillsammans med näringslivet. Så var det också när arbetsgruppen tillsattes. Det handlar inte om att skjuta över något ansvar. Banverket har i allra högsta grad detta ansvar, precis som vi också har talat om i regleringsbreven för alla våra verk. Det ska vara en mycket tydlig dialog med regional förankring just därför att det är där man ser strukturerna både för persontransport och för godstransport. Det är detta som är poängen och det som den här regeringen har tagit initiativ till. Det är detta som är politiken för att skapa jobb i alla delar av landet, och det handlar också om att vi samfällt skapar mer resurser till infrastrukturen.
Carin Runeson hänvisar som socialdemokratisk riksdagsledamot till den europeiska järnvägsunionens statistik över bristerna. Man talar om en långvarig brist på underhåll för de svenska järnvägarna. Jag är den första att gratulera att en socialdemokratisk ledamot trots allt vågar stå upp och erkänna de brister som det i förlängningen är Socialdemokraterna som inte har gjort något åt. Jag själv och den här regeringen har valt att ha fokus på underhåll för järnvägen.
Vi har ett järnvägsnät som det är ett hårt tryck på. Vi har ett näringsliv som är alltmer intresserat av att nu föra över gods till järnväg. Då finns den här typen av flaskhalsar som Jan Lindholm talar om. Detta arbetar vi med. Parallellt med att i vi nästkommande budget åter lägger ytterligare resurser på underhållssidan för att befintlig järnväg behöver det handlar det om att hitta smarta och effektiva transportstråk. Fortfarande är det befintlig järnväg här och nu som vi måste hitta en effektivitet på.
Då kanske det handlar om att hitta andra stråk eller om att styra om godset. Det är det arbetet som nu verken och regionerna har att svara på, fram till och med september. Det är nämligen oerhört viktigt när vi går vidare med frågan: Hur skapar vi möjligheter att stärka järnvägen i förhållande till vägtransporterna om det redan i dag är flaskhalsar eller fullt?
Green Cargo, liksom andra aktörer på transportsidan, säger att det finns möjligheter att hitta mer effektiva transportsystem med en ökad logistik. Det är naturligtvis det som vi måste ta oss an, för det är det snabbaste sättet att minska koldioxidutsläppen. Det är det snabbaste sättet att hitta ett bejakande av näringslivets efterfrågan på gods till järnväg. Det är i allra högsta grad det arbete som pågår. Men jag kommer tillbaka till ursprungsfrågan. Banverket och ABB har uppdraget att lyssna på varandra, så att man hittar en lösning.
Anf. 43 Carin Runeson (S)
Herr talman! Den här interpellationen handlar egentligen om två saker.
Först är det järnvägssträckningen. I det här fallet har jag koncentrerat mig på sträckan mellan Ludvika och Norrköping. Det är viktigt att den järnvägssträckningen får en sådan kapacitet att det går att ta större produkter från ABB och också att man kan förstärka järnvägsspåren så att det går att köra lite fortare. Det tar väldigt lång tid att frakta de här transformatorerna från Ludvika till Norrköping. Man åker på lördag förmiddag. Man är tillbaka på måndag förmiddag. Man har dispens. Annan banmatning måste då stängas av.
Nu vill man också köra på den här sträckan under veckorna, men det får väldigt stor påverkan på persontrafiken. Det här är ett bekymmer. Man måste kunna få en högre hastighet när man fraktar ned sitt gods till Norrköping.
Det andra handlar om arbetstillfällen i Västerbergslagen.
Den 17 januari - jag återkommer till framtidens järnväg som diskuterades här - sade ministern att regeringen återkommer i ordinarie budget med olika satsningar. Då vill jag fråga Åsa Torstensson: Finns en förbättring av Bergslagsbanan med då? Kommer det att finnas mer pengar hos Banverket som de just kan använda sig av för att förbättra Bergslagsbanan?
Har ministern någon gång funderat över vad det skulle innebära inte bara för Ludvika och Västerbergslagen utan också för Sverige om transportproblemen blir så stora och av sådan avgörande betydelse för ABB ur konkurrenssynpunkt att man helt enkelt beslutar sig för att flytta tillverkningen av transformatorer inte bara från Ludvika utan också från Sverige? Hur skulle det kännas, Åsa Torstensson? Vi i Västerbergslagen vill ha ABB kvar.
Anf. 44 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Tack Carin Runeson för interpellationen! Jag ska börja med den sista frågeställningen.
Jag uppskattar verkligen att vi har en debatt om infrastruktur som rör sig utanför Stockholms innerstad. Jag är den första att bejaka att den debatten om infrastruktur måste föras på ett mycket övergripande sätt så att vi förstår hur Sverige ser ut och vilket behov vi har av bra järnvägsinfrastruktur men också bra vägar i och kring också Ludvika. Kan Carin Runeson hjälpa mig med den debatten uppskattar jag det väldigt mycket. Det är nämligen precis det som jag tror är avgörande med de kommande budgetsatsningarna.
Det handlar om att se precis det som vi tidigare har angett, som också finansministern har angett, att vi har som ambition att i 2009 års budget, i en närtidsbudget, återkomma med en rejäl satsning på infrastrukturen av den anledningen att vi har stora brister i dagens infrastruktur.
Det är därför som jag också har pläderat för ökade resurser för underhåll till Banverket redan i 2008 års budget. Där har man också erhållit mer pengar i ordinarie budget än man har gjort i vanliga fall. Om interpellanten går tillbaka och tittar historiskt finner hon att Banverket nu har erhållit mer resurser till underhåll än vad man tidigare har gjort.
Det arbete som nu pågår handlar om att hitta vettiga godstransportstråk, där regionen naturligtvis tillsammans med näringslivet också ska se att det finns möjlighet till nya transportsträckor. Flaskhalsar, om de enbart beror på för få spår, tar nämligen väldigt lång tid att komma till rätta med. Därför måste vi hitta ett system där nuvarande spår används mycket effektivare och nya stråk prioriteras, så att vi hittar ett bejakande gentemot den typ av näringsliv som ABB är. Det är oerhört viktigt för Sverige och för Ludvika.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.