Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Beredning av regeringsärenden

Interpellation 2006/07:152 av Andnor, Berit (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2006-12-11
Anmäld
2006-12-11
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2006-12-19
Sista svarsdatum
2007-01-18
Besvarad
2007-01-19

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 11 december

Interpellation

2006/07:152 Beredning av regeringsärenden

av Berit Andnor (s)

till statsminister Fredrik Reinfeldt (m)

Under hösten har kritiken mot bristande beredning av regeringsärenden varit både stark och omfattande. Det har framför allt rört olika delar av budgeten och särpropositioner med anledning av denna. Det främsta exemplet är beredningen av a-kassan och av fastighetsskatten. Vad gäller den senare har Lagrådet konstaterat att beredningen inte kan anses överensstämma med de formella krav som finns i regeringsformen.

Som förklaring till den bristfälliga beredningen har framförts, från olika regeringsföreträdare, att det är bråttom att genomföra regeringens politik som man utlovat i valet och att detta går före eventuella formkrav.

Detta argument blir dock svårförståeligt när man läser det uttalande statsministern gjort för Svenska Dagbladet med anledning av att Svenska Friidrottsförbundet lämnat in en ansökan om att få arrangera världsmästerskap i Sverige.

Så här står det i SvD den 8 december:

”Att tiden håller på att rinna ut för friidrottsförbundet är inget som biter på statsministern.

- Att använda argumentet mot mig att det är bråttom är riktigt dåligt. Det är inte så att bara för att det är lite bråttom gäller inga beredningsprocesser och att vi inte behöver se igenom kalkylerna. Så tror jag inte att svenska väljare förväntar sig att jag ska sköta svenska skattemedel.”

Detta synsätt skiljer sig kraftigt från den syn på beredning som hittills varit förhärskande när det gällt ärenden där underlaget tagits fram inom Regeringskansliet. Då har det varit viktigare att regeringens politik fått snabbt genomslag än att beredningen är korrekt. Som riksdagsledamot känns det otillfredsställande när statsministern ger uttryck för att beredningskraven ska vara lägre ställda på ärenden som syftar till att stifta lagar än på ärenden rörande ekonomiska bidrag.

Jag utgår från att statsministern är rätt citerad och vill därför fråga statsministern om han avser att i framtiden ställa samma krav på beredning av ärenden som väcks i Regeringskansliet som han gör på Svenska Friidrottsförbundet.

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2006/07:152, Beredning av regeringsärenden

Interpellationsdebatt 2006/07:152

Webb-tv: Beredning av regeringsärenden

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Beatrice Ask (M)
Anf. 24 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Berit Andnor har frågat statsminister Fredrik Reinfeldt om han avser att i framtiden ställa samma krav på beredning av lagstiftningsärenden som när det gäller förvaltningsärenden om ekonomiska bidrag, till exempel Svenska Friidrottsförbundets ansökan om statligt stöd vid ett eventuellt friidrotts-VM i Göteborg. Interpellationen har överlämnats till mig. I regeringsformen, en av våra grundlagar, sägs att vid beredningen av regeringsärenden ska behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter. Vidare sägs att sammanslutningar och enskilda i den omfattning som det behövs ska ges tillfälle att yttra sig. I Regeringskansliet finns därför sedan länge riktlinjer och väl upparbetade arbetsrutiner för hur regeringsärenden ska beredas. Detta gäller både lagstiftningsärenden och förvaltningsärenden. Det är i första hand regeringen som tar initiativ till ny lagstiftning. Regeringen har därför också ett betydande ansvar i arbetet med att upprätthålla en god kvalitet i lagstiftningen. Regeringen har därmed också ansvaret för att lagförslag bereds. I lagstiftningsprocessen är det skriftliga förfarandet det normala sättet att inhämta synpunkter på förslagen. Inom ramen för ett sådant förfarande kan ett remissmöte fylla en kompletterande funktion. Ett förenklat beredningsförfarande, exempelvis underhandskontakter med berörda myndigheter, bör bara komma i fråga i undantagsfall. Det är denna linje som regeringen arbetar efter. Regeringen tillträdde den 6 oktober förra året. Det är en regering med ett ambitiöst program som väljarna ville ha genomfört. Den nya budgetordningen som riksdagen tillämpar innebär emellertid att budgetpropositionen skulle lämnas till riksdagen den 16 oktober, alltså i princip omedelbart efter regeringsskiftet. Tidsramen för den nytillträdda regeringen var alltså mycket snäv. De svårigheter som det innebär diskuterades i samband med tillkomsten av den nya budgetordningen och lagstiftaren godtog att en sådan situation skulle kunna hanteras på ett särskilt sätt. Som jag framförde i ett interpellationssvar i november förra året anser jag att regeringen i arbetet med budgetpropositionen helt uppfyllde det krav på beredning som kan ställas i det undantagsfall som det var fråga om. Även när det gäller handläggningen av förvaltningsärenden arbetar regeringen efter linjen att de ska beredas i enlighet med de riktlinjer och väl upparbetade arbetsrutiner som finns i Regeringskansliet. Det gäller även den fråga som interpellanten har tagit upp. Handläggningen av såväl lagstiftnings- som förvaltningsärenden har alltså uppfyllts och ska även fortsättningsvis uppfylla de krav på beredning som ställs.
Berit Andnor (S)
Anf. 25 Berit Andnor (S)
Fru talman! Jag tackar för svaret. Frågan om statsministern ställer samma krav på beredning av de förslag som väcks i de egna departementen som man ställer på Svenska Friidrottsförbundet besvaras här i dag av justitieministern. Det är i sig intressant, tycker jag. Det betyder ju att statsministern överlåter ansvaret för att regeringens ärenden är väl beredda åt en fackminister. Det finns förvisso ett ansvar för hur regeringsärenden ska beredas hos Justitiedepartementet, och därför är det helt formellt riktigt att statsministern inte skulle vilja ta debatten här i kammaren. Men man kan ju då självfallet fråga sig varför han i Svenska Dagbladet före jul uttalar sig som om han hade ansvaret för frågan om hur regeringsärenden är beredda. Det kan väl ändå inte vara så illa att statsministern gärna pratar i denna fråga med journalister men gömmer sig bakom formalia när riksdagsledamöter vill diskutera hans regerings totala misslyckande när det gäller regeringens beredning av ärendena? Nu har ju justitieministern ändå tagit på sig att försöka förklara varför statsministern ställer andra krav på sina statsråd jämfört med de krav som han ställer på Svenska Friidrottsförbundet. Det besked vi har fått här i dag är att det ställs likadana krav på alla ärenden. Det är ju en något annorlunda bild jämfört med hur verkligheten ser ut. När det gäller just den här ansökan, som statsministern kommenterade, är regeringens uttalande glasklart. Den utredning som man har tillsatt ska vara färdig innan man kan fatta beslut i den här frågan, och allt underlag som behövs ska vara framme innan man kan fatta beslut - även om det leder till att man missar ansökningstiden. Det här är ju någonting som har varit känt hos statsministern en lång tid, och trots det finns det alltså ingen förståelse för behovet av att behandla den här frågan med förtur. Man avvisar detta på formella grunder och med hänvisning till kravet på beredning. Hur ser det då ut när det gäller andra förslag som regeringen har haft att ta ställning till under de hundra första dagarna av regerande? Det finns två frågor som är av allra största vikt för svenska folket. Det gäller fastighetsskatten, det gäller arbetslöshetsförsäkringen och det gäller beredningen av de här ärendena. TCO skriver i sitt remissvar om arbetslöshetsförsäkringen att en vecka är en orimligt kort tid för att man ska hinna göra den analys och kunna sammanfatta de synpunkter som är själva grundtanken med ett remissförfarande. Även om inriktningen av förslagen har varit kända sedan tidigare tycker man att det är ett uttryck för en bristande respekt för den tradition som vi har i Sverige när det gäller beredningen av regeringens förslag till riksdagen. Det är ett exempel. Just i denna fråga har ju kritiken varit total och obarmhärtig när det gäller beredningen. Samma sak gäller för fastighetsskatten. Där är det ju också så att Lagrådet har varit mycket tydligt i sin kritik mot regeringens beredning av detta ärende. En sådan svidande och mycket hård kritik från Lagrådet, där man dömer ut hela förslagets beredning som stående i strid med grundlagen, borde naturligtvis ha lett till att regeringen hade dragit tillbaka förslaget. Varför, justitieministern, ställer regeringen uppenbart striktare krav på beredning av ett ärende som rör bidrag till friidrotts-VM än på beredning av lagstiftning i ärenden som rör arbetslöshetsförsäkringen och fastighetsskatten - beslut som ekonomiskt påverkar miljontals svenskar?
Beatrice Ask (M)
Anf. 26 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Jag har inte läst statsministerns uttalande i Svenska Dagbladet i just det här ärendet, men det är ju väl känt - det är jag säker på att Berit Andnor också känner till - att regeringen utövar ett kollektivt beslutsfattande och har ett gemensamt ansvar. Statsministern förväntas ofta yttra sig i alla möjliga ärenden, men när man får en fråga från kammaren är det väl ändå rimligt och rätt att den som har huvudansvaret för frågan försöker ge sin syn på saken. När det gäller beredningsfrågorna är det, som jag redan tidigare har sagt, först med anledning av detta med att regeringsskiftet och den budgetordning som vi har haft, där många av de här stora frågorna ligger, en väldigt prekär situation. Vi har haft en valrörelse där förslagen har varit väl kända och väl debatterade under lång tid, men det är nästan stört omöjligt att genomföra förändringarna i någorlunda rimlig tid. När vi då tittade på den frågan i anslutning till de diskussioner som har varit här i riksdagen visade det sig att lagstiftaren var väldigt medveten om att detta kunde uppstå och också förde resonemang i förarbetena till budgetordningen om att man då kunde anföra särskilda skäl eller ta särskilda hänsyn till den situationen. Jag tror nog ändå att det är nödvändigt för en nytillträdd regering att kunna lägga fram ett budgetförslag och en proposition som inom någorlunda rimlig tid får genomslag. Min uppfattning är att vi har följt regelverket i den delen och att vi också har gjort vad som kan göras för att på olika sätt också formellt få in synpunkter och yttranden. Att Lagrådet och andra har synpunkter på att det här inte är ett riktigt lyckat förfarande har jag all respekt för, därför att det här är faktiskt en ordning som man måste fundera över inför framtiden. När det sedan gäller friidrotts-VM i Göteborg är det så att det finns regler också för hur förvaltningsärenden ska bedrivas. Jag kan säga att den frågan inte har hanterats på ett särskilt långt och utdraget sätt heller. Tiden mellan den formella ansökan om statligt stöd, som kom in i oktober förra året, och det regeringsbeslut som togs den 23 november understeg en månad, vilket är en ganska kort period. Huvudproblemet i den här frågan var ju att man begärde en kvarts miljard - det är mycket pengar - och att några sådana medel inte finns avsatta i statens budget. Man skulle därför i särskild ordning få be riksdagen om att anvisa medel för detta. Samtidigt visade det sig att det dagen före valet tillsattes en utredning med uppgift att titta på den här typen av statligt stöd till större internationella evenemang. Det är ju inte så att friidrotts-VM är den enda typ av verksamhet som kan förekomma, utan vi vet att många idrottsorganisationer och även andra planerar för större arrangemang - sådant som vi gärna vill ha till Sverige. Vår uppfattning var då att det var väldigt klokt av den förra, socialdemokratiska regeringen att tillsätta en utredning för att få en någorlunda vettig hantering och en rättvisa mellan olika intressenter i hur staten agerar och är beredd att ställa upp med bidrag. Det var också på det sättet att vi fann att det fanns väldigt dåligt underlag för den ansökan som hade gjorts, och det förekom naturligtvis diverse kontakter mellan idrottsministern och friidrottsrörelsen och även direkta möten kring detta. Vi kom ändå fram till att med det underlag som fanns och den problematik som ligger i att det kan finnas många som begär stöd av staten och att man måste ha en någorlunda enhetlig linje för detta så fanns det skäl att inte ta upp ansökan. Vi skulle också välja att se vad den här utredningen kommer fram till för att få en ordning som gör att Sverige på ett vettigt sätt bidrar till att ställa samma krav på olika evenemang och inte hattar från den ena kanten till den andra beroende på vad man tycker är roligt just då. Det är vår hållning. Jag tycker att det är en beredning och hantering av frågan som är fullt rimlig och som jag tycker att det finns goda skäl för. Jag har väldigt svårt att förstå varför Socialdemokraterna kritiserar det, för jag kan inte tänka mig att en socialdemokratisk regering skulle vara beredd att ge bort en kvarts miljard utan vettigt underlag när man samtidigt har tillsatt en utredning.
Berit Andnor (S)
Anf. 27 Berit Andnor (S)
Fru talman! Nu rör ju den här interpellationsdebatten inte själva sakfrågan, Beatrice Ask. Det här rör ju kraven på beredning av ärenden som har stor betydelse för svenska folket, ärenden som får stor ekonomisk betydelse, till exempel arbetslöshetsförsäkringen och ärendet som rör fastighetsskatten. Det rör beredningen och de krav som regeringen sätter upp. Här visar ju regeringen en oerhörd flexibilitet. Man ställer högre krav på ett ärende som rör en ansökan om att få arrangera ett friidrotts-VM. Det är den jämförelsen, Beatrice Ask, som det här handlar om. Jag tycker att det är rimligt, och vi socialdemokrater anser, att ärenden som kommer till denna kammare ska vara korrekt beredda. Det är också ett krav som är uttryckt i regeringsformen, vår grundlag. Detta krav har vi därför att man ska analysera och bereda ärenden på ett sätt som gör att man kan se vilka konsekvenser åtgärderna får. Att det bara är lite bråttom, som Fredrik Reinfeldt säger i sitt svar i den här frågan, är inte tillräcklig grund för att man ska hasta igenom förslag - inte heller att man har en regering som vill genomföra sin politik. Kraven på beredning är så oerhört viktiga, och de är någonting som vi alla måste respektera. Det görs inte från denna regering. Lagrådet har uttalat mycket hård kritik, svidande kritik. Ni uppfyller inte några krav alls i det ärende som rör fastighetsskatten när det gäller beredningstvånget. Det har riktats svidande kritik. Det är inte så att inga beredningsprocesser gäller bara för att det är lite bråttom, eller att vi inte behöver se igenom kalkylerna. Så sade Fredrik Reinfeldt. Jag delar den uppfattningen. Men framför allt är det viktigt att frågor som är av avgörande betydelse för människors förhållanden i vårt land bereds på ett korrekt sätt. Jag har bilder med mig från regeringens hemsida. Där finns ett material som vänder sig till skolelever. Det är tillgängligt för skolelever och beskriver hur en beredningsprocess av lagstiftningsärenden ska gå till. Det består av följande delar: Det tas ett initiativ som följs av tillsättandet av en utredning, som följs av ett betänkande, som följs av en remiss på detta. Därefter skrivs en proposition som skickas till riksdagen som sedan, via utskotts- och kammarbehandling, leder fram till en ny eller förändrad lag. Det är vad svenska skolbarn får lära sig om hur lagstiftning ska gå till. Frågorna kvarstår, justitieministern: Varför följer ni själva inte det som ni tycker att svenska skolbarn ska lära sig om hur lagstiftning ska gå till? Varför tycker ni inte att ni ska följa detta? Varför har ni en sådan enorm flexibilitet att ni helt kan bortse från vad Lagrådet tycker, bortse från vad svensk fackföreningsrörelse tycker, bortse från vad myndigheter tycker i enskilda ärenden, bortse från konsekvenserna av de förslag som ni lägger fram på grund av bristande beredning? Varför ställer ni striktare krav på det underlag som en organisation ska plocka fram för att kunna göra en ansökan än ni ställer på er själva? Varför uppfyller ni inte kraven på beredning? Det räcker inte, Beatrice Ask, att säga att ni hade lite bråttom, eller säga att ni vill göra så mycket. Det undantar er inte från kraven på beredning. Varför, Beatrice Ask, följer ni inte regeringsformens bestämmelser?
Beatrice Ask (M)
Anf. 28 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Det var inte jag som tog upp sakfrågan om friidrotts-VM, utan den finns i interpellationen. Det är naturligtvis en viktig fråga för de människor som är engagerade i det. Den intressanta frågan var varför vi själva inte följer det som svenska skolbarn får lära sig om beredningen. Det är en fråga man alltid måste ställa sig. Jag har redovisat att det finns god grund att hävda att vi följt reglerna när det gäller budgetpropositionen och beredningen. Det har vi diskuterat ingående i flera andra debatter. Tiden är då väldigt knapp, men det finns särskilda skäl där man hänger upp det. Låt mig, när Berit Andnor nu tar till sådana brösttoner, ställa en motfråga: Varför har ni inte ägnat er åt att följa beredningsprocessen när ni tycker att den är så otroligt viktig? Ni brydde er inte om det när vi ändrade budgetordningen. När man tittar på hur den socialdemokratiska regeringen agerat kan man konstatera att detta inte är första gången som Lagrådet haft synpunkter på hur en regering hanterar beredningsprocessen. Jag kan gå tillbaka i tiden, och listan är lång kan jag säga. Jag ska dock inte dra hela listan. 1996 gällde det nedsättning av socialavgifter. Lagrådet sade att beredningen svårligen uppfyllde de krav som uppställs i 7 kap. 2 § regeringsformen. 1998 gällde det den socialdemokratiska regeringens förslag till ändringar i förmögenhetsskattelagen. Det har gällt förslag om alkoholreklam. Det har gällt den socialdemokratiska regeringens förslag om följdlagstiftning med anledning av inrättandet av den statliga Försäkringskassan våren 2004. Det har gällt frågor om arvs- och gåvoskatt. Jag kan, som sagt, göra en ganska lång lista. I samtliga fall har Lagrådet varit mycket kritiskt och pekat på att de socialdemokratiska regeringarna inte följt regelverket. I inget av fallen, vilket jag också redovisat i tidigare debatter, har vi haft en situation som lagstiftaren förutsett när budgetordningen ändrats. I inget av de fallen har det funnits sådana skäl som riksdagen ansett kunnat berättiga till ett kortare beredningsarbete och ett annorlunda förfarande. I samtliga fall har socialdemokratiska regeringar haft någon helt annan anledning till att slarva, om vi nu ska uttrycka oss så, med beredningen. Jag tror inte att Berit Andnor kommer att försvara det förhållandet, utan peka på att det funnits olika skäl. Jag tror att det finns situationer när en regering kan ha skäl att arbeta på lite olika sätt. Min utgångspunkt som justitieminister, och utgångspunkten för den här regeringen, är emellertid att vi ska använda de riktlinjer som utarbetats och de regler som finns så långt som det över huvud taget är möjligt. Vi är mycket noga med att också lära ut det till kommande politiska generationer, alltså att det finns ett värde i en riktig beredningsprocess. Kom inte och påstå att den sittande regeringen varit slarvigare med beredningar än vad Socialdemokraterna varit. Man behöver bara läsa riksdagsprotokollen för att inse att Lagrådet många gånger varit mycket kritiskt. Nu senast hade ni tolv år på er att ändra det faktumet, men ingenting hände. Det finns också möjlighet att i riksdagen ta initiativ till att vi får en bättre ordning i samband med regeringsskiften. Det finns anledning att se på hur man hanterar ärenden. Jag tycker att det finns skäl att alltid föra den här diskussionen, för jag inser att det i det dagliga arbetet i riksdagskanslier och inte minst i Regeringskansliet dyker upp situationer där enskilda statsråd kan ha väldigt bråttom. Jag kommer att fortsätta att hävda att vi måste försöka se till att vi bereder möjligheter för myndigheter och andra att ta intryck av vad förslagen handlar om och att kunna komma med synpunkter. Jag kan inte utesluta att ett och annat fel kommer att begås, men när det gäller budgetpropositionen har vi gått igenom den mycket noga och där har vi stöd av lagstiftningen och det beredningsarbete som skett. Det finns kritik i sak från många organisationer, men beredningen tror jag inte att det finns skäl att kritisera på det sätt som Berit Andnor gör.
Berit Andnor (S)
Anf. 29 Berit Andnor (S)
Fru talman! Tillåt mig ge en liten allmän kommentar till uttalandet att jag tar till brösttoner. Den nuvarande regeringen har vid ett flertal tillfällen, senast i går vid frågestunden, haft ett sätt att kommentera oss riksdagsledamöter som jag reagerar starkt mot. Jag försöker föra en debatt utifrån sakfrågor. Det är min uppgift som ledamot i riksdagen och även i konstitutionsutskottet, där för övrigt den här frågan kommer att prövas under våren. Jag tycker att vi ska bemötas med respekt, inte med tillmälen om att vi tar till brösttoner eller att vi är helt fel ute. Nu sade inte Beatrice Ask det, utan bara detta med brösttoner. Jag vill ta tillfället i akt och säga det. Jag börjar bli ganska trött på det. Beatrice Ask kan ta med sig det till sin regering. Vi har en regering som naturligtvis måste ta ansvar för sin beredning av ärendena. Att komma med en rad exempel om tidigare regeringars beredning är inte relevant i denna situation. Nu är det ni som har ansvar för att bereda ärenden som kommer till denna kammare. Det är ni som är ansvariga för att beredningsprocessen fungerar. Det är ni som har ansvar för att vi har en regering som har förmågan att regera detta land. Det är ni som har ansvaret nu, Beatrice Ask. Jag förstår att det känns svårt att gå från oppositionsrollen till att vara en ansvarstagande regering, det är uppenbart, men det är ni som har ansvaret nu, och det är ni som måste kunna svara på de frågor som vi ställer i denna kammare. Jag kan konstatera att jag icke fått något svar på mina frågor, utan de hänger i luften. Varför riktas det striktare krav på beredning av ärenden som rör till exempel bidrag till friidrotts-VM än beredning av lagstiftning i ärenden som rör exempelvis arbetslöshetsförsäkring och fastighetsskatt, beslut som påverkar svenska folket i mycket stor utsträckning. Varför?
Beatrice Ask (M)
Anf. 30 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Det är bra att vi försöker föra en debatt i sakfrågor, och det är också min mening. Jag tycker att de beskyllningar som ibland görs är irrelevanta. De exempel jag gav genom att redovisa hur tidigare regeringar agerat är intressanta. Den regering som nu sitter kritiseras för att ha gjort undantag från beredningsregelverket enbart i ett ärende. Där har lagstiftaren mycket tydligt visat att det kan finnas skäl för undantag. Det var just situationen med regeringsskifte och budgetproposition som var anledningen till en hel del överväganden i samband med att budgetordningen infördes och det fördes också resonemang kring den problematiken. Där har vi avvikit från regelboken, och jag menar att det är helt i enlighet med vad som varit avsikten. Den kritik som Berit Andnor framför om att vi skulle ha varit för noga med beredningen av ansökan som Friidrottsförbundet har lämnat är också mycket märklig. Här har man seriöst tittat på frågan utifrån att vi dels från den förra socialdemokratiska regeringen har ärvt en utredning som tittar på de allmänna problem som finns i fråga om statligt stöd vid den typen av evenemang, dels har fört resonemang där vi tycker att vi har haft ett för dåligt underlag för att fatta beslut - i synnerhet som riksdagen inte har anvisat särskilda anslag till det ändamålet. Det blir då märkligt att få kritik för den hanteringen i det sammanhanget. Min slutsats är att jag tror att vi är helt överens om att vi har goda regler för hur beredningen av ärenden ska hanteras. Dem ska vi arbeta efter. Det finns i vissa sammanhang svårigheter, exempelvis regeringsskiften, då vi måste fundera över regelverken. I övrigt ska man se över de argument som tidigare har lett till kritik från Lagrådet. Det är klart att Berit Andnor, som ändå har varit ansvarigt statsråd under lång tid, också är ansvarig för en del av undantagen och säkert kan erinra sig de skäl som då har gällt.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.